063 – 12 13 24 (telefonsvarare) info@foreningengamlaostersund.se


Redigerad av

JANRIK BROMÉ och HEIMER WIKSTRÖM

Blad ur Norrlandsartilleriets historia
Av kapten Jonas Hedberg

Vid Föreningen Gamla Östersunds årsmöte den 23 oktober 1939 höll kapten Jonas Hedberg föredrag över ämnet: »Blad ur Norr- landsartilleriets historia». Av detta föredrag lämna vi här ett referat, som föredragshållaren haft vänligheten ställa till vårt
förfogande:
Det svenska artilleriets historia är mycket gammal. Man vet att artilleri fanns på Stockholms slott redan på 1300-talet, betjänat av byssemästare och bysseskyttar. Medeltidsartilleriets pjäser voro av besynnerlig form, stora, ohanterliga och ofta dåligt tillverkade. Första gången fältartilleri omnämnes är vid Karl Knutssons tåg till Skåne 1452, då han medförde 20 »kärrebyssor med pulver och stenar». Pjäserna voro av enkel konstruktion och på de mindre fästes eld- röret medelst en skruv i en ekplanka. Under Gustav Vasa organi- serades rikets artilleri, och denna organisation utvecklades sedan under hans söner. Som ledare för rikets artilleri stod tygmästaren, sedermera benämnd »öfverstearchlijmästaren», längre fram »öfverstetygmästaren». Under denna epok fingo pjäserna det utseende, de i stort bibehållit till våra dagar.
Genom Gustav II Adolfs omorganisation framträdde artilleriet som ett särskilt truppslag. Med hjälp av den tidens skickligaste artil- lerister, Torstensson och Siegroth, förbättrades vapnet både mate- riellt och taktiskt. Artilleriets personal sammanfattades under be- nämningen arkli- eller artollerifolket. I 30-åriga kriget deltog artil- leriet i de flesta slag med känd framgång.
För att förbereda intagandet av Jämtland på våren 1644 avdela- des 1643 förutom Hälsinge och Norrbottens regementen av artilleriet 8 trepundiga pjäser med 930 runda lod samt en del utrustning. Detta var den första uppsättningen av norrlandsartilleri, och detta år räk- nas som Norrlands artilleriregementes födelseår. Som första arklimästare i Jämtland namnes Anders Olofsson. De första dagarna i mars 1644 bröt Hälsinge regemente och artilleriet från Bergsjö in i Jämtland. Fienden vek för de svenska trupperna över Gimån mot Gällö, vilken av norrmännen uppförda skans försvarades. I brist på artilleri måste den norske befälhavaren Jacob Ulfeld släppa Gällö, varefter den norska hären över Frösön hastigt vek mot Trondheim, lämnande Jämtland åt svenskarna i stort sett utan svärdsslag. Den 22 mars 1644 avlade länets innevånare trohetsed, men först 55 år senare erkändes jämtarna som goda svenskar. Artilleriet fick nu som huvudstation Frösön, där förbandet sedan i omkring 200 år skulle kvarligga.
I maj 1644 bröt Ulfeld återigen in från Norge, och efter 11 veckors belägring måste landshövding Strijk med 40 man friska kapitulera för den till ungefär 4,000 man uppgående belägrings- styrkan. Denna senare bestod till stor del av jämtar. Så kom Jämtland åter i Danmarks våld intill freden i Brömsebro året därpå, då länet avträddes till Sverige. Skansarna rustades nu upp ordentligt. 1657 benämnes Frösö skans Jämtlands fästning.
Efter 1645 hade danskarna hela tiden sökt framkalla uppror i Jämtland och i september 1657 gick en norsk häravdelning in i Jämtland, intog Gällö skans samt belägrade Frösö skans. Under sex veckor höll kommendanten Jon Andersson Myr den 2,000 man starka fienden stången men måste den 18 november kapitulera med sitt artilleri, bestående av 10 kanoner av koppar och järn, och Jämtland besattes nu helt av fienden. Redan 1655 synes artilleriet i länet hava förstärkts. En del av Sven Kafles fältartillerikompani från Jönköping var då t. ex. uppsänt till Jämtland.
I början av 1658 återtogs emellertid provinsen av Claes Stiernsköld. Majoren Myr blev, sedan överste Kruuse en kort tid varit kommendant, åter insatt på sin gamla plats. Nu började iordningställandet och förstärkandet av skansarna, främst artilleriskansen på Frösön. Av gamla handlingar framgår, att den 15 februari 1675 fanns på Frösön »ett skiönt artolleri under kaptenlöjtnant Fenrich och dess underhavande (30 man)». Bestyckningen torde ha rört sig om 13 å 14 pjäser.
Revanschtanken mot Sverige utlöste från Danmarks sida 1677 års krig. Jämtlands guvernör Karl L:son Sparre greps av panik, då norrmännen inbröto i provinsen. Frösö skans var nu besatt av nyss nämnda artilleri samt omkring 100 man fotfolk. Sparre beordrade artilleriets avlägsnande från skansen, varjämte allt som ej kunde medtagas av materiel brändes. De grova järnpjäserna i skansen förnaglades, medan de lätta vräktes i sjön. De senare, av vilka tre voro troféer från 1658, upptogos sedermera av danskarna. På hösten 1677 återtogs länet av Henrik Horn. Skansartilleriet rusta- des igen, men torde framemot den stora omorganisationen av artilleriet 1689 ha minskats.
Av 1681 års mönsterrulla, som är den första som anträffats, framgår att det tidigare funnits mer artilleri i Jämtland. Rullan har följande lydelse:
»Rulla oppå de Commenderade Artollerie betiente, som ännu äro qwarstående här uti Jempteland pro anno 1681 den 2 Mart. Nembhn
Fendrichen Oluff Ekman, Daniel Fant
Constapler Johan Erichsson Brådd
D:o i läran Erich Persson Bliz, Hemmig Claström,  Oloff Willman
Handtlangare Simon Danielsson, Johan Hammar
Smeder Erich Bång, Hans Pust
SS 11 man ut Supra A.Sparre
Öfversten förmenar det kunna bestå av. Nembl:n 1. Archliemästare Constaplar, d:o i läran och Handtlangare 3. Smeder 2.
1682 är staten nedbringad enligt ovan nämnda förslag, sålunda: »MunsterRulla oppå Artollerie Folkett som i Jemptelands och
Hierpe Skantz sigh befinna, Munstrade och öfversedda af General Lieutenanten, Gouverneuren och Baronen högvälborne Herr Jöran Sperlingh och Krigs-Commissarien Edell och välbördigh Johan Höghusen widh Frössö Kongsgårdh den 23 Augustij
A: 1682.
StyckJunkar Engelbrekt Schröder
Constapelen Johan Erikson Brådd, dödh in Aprili 1682, änkian åtniuter Nådermånader in till den 1. Julij, i stället Lieutnanten Carl Nilsson som giör Constapels tienst på Hierpe skantz, och åtniuter Vedergället ifrån den 1. Julij A: 1682.
D:o i lägran (läran) Johan Persson Plantingh, in Januario 1682 tillkom.
Handtlangarn Johan Johansson Hartman, in Januario 1682. Smeden Johan Persson Hammar
SS 5 man
Datum Munsterplatzen ut Supra Jöran Sperlingh, Johan Höghusen»
1689 kallades allt artillerifolk Kongl. artilleriregementet och upp- delades på 2 relativt svaga fältartilleristater, en i Stockholm och en I Jönköping. Härtill kom fästningarnas och skansarnas omfattande men brokiga bestycknlng. En sådan artilleristat fanns också i Jämt- land.
Artilleriregementet var en plantskola, där större antalet seder- mera bemärkta officerare började sin militära bana och erhöllo sin första militära utbildning för att sedan vinna befordran även inom de andra vapenslagen.
Orosmolnen började mot seklets slut hopa sig över landet. För att höja beredskapen beslutade konungen den 17 januari 1700 på Rehnskiölds förslag att organisera huvuddelen av fältartilleriet på fyra självständiga fältartilleristater: Stockholms, Göteborgs, Örebro och Jämtlands. Stockholms fältstat om 3 kompanier var den största och avsedd för huvudarmén vid fälttåg »utrikes». Göteborgs lika- ledes om 3 kompanier avsågs för »Wästgiötske armén». Örebro fält- stat bestod av ett kompani och avsågs för »Wärmelandzarmén». Fältartilleristaten nr 4 i »Jämpteland» bestod av 3/i kompani och
avsågs för »Jämptelandzarmén». Denna stat mönstrade en löjtnant (chef) och 52 man samt en stallstat om 6 befälspersoner och 45 kuskar med 89 hästar. Fältstaten förde 4 st. 3-pundiga regementsstycken. — Beredskapsåtgärden var vidtagen »i händelse det skulle komma till en ruptur».
I början av år 1700 beordrades generalfälttygmästaren att förbereda komplettering av personalen bland annat för Jämtlands fältstat med 66 man, varav 45 kuskar. Enligt statskontorets förslag skulle Jämtlands fältstat den 4 maj 1700 bestå av:
»Compagnieper söner: 1 Lieutnant, 1 Styckjunkare, 1 Sergeant, 1 Fourir, 3 Constabler, 3 Lähre constabler, 10 Handtlangare, 1 Fält- skärsgesäll, 1 Ståckknecht.
Beställningspersoner: 1 Tygtienare, 1 Underwagnmästare, 1 Cardusbindare.
Handtwärkare: 4 Timmermän, 2 Bryggmästaregeseller, 1 Sågare, 1 Lådemakaregesell, 1 Hiulmakaregesell, 1 Remsnijdaregesell, 1 Grof- smed, 1 Grofsmedsgesell, 1 Hooplagare, 2 Hooplagaregeseller.
Stallstat: 1 Öfverstallmästare, 1 Stallskrivare, 2 Foderherrar, 2 Skaffare, 45 Kutskar.
Hästar: 87.
Pjäser: 4 st. 3-pundiga regementstycken.»
Rekryteringen fotades på att personalen borde »sådant folk wara som hafwer både styrka, kwickhet och eftertanke i allt».
Vid mönstring i december 1700 hade ovan nämnda stallstat föl- jande sammansättning:
Jemptlands FältArtollerie Stall Staat.
Understallmästare Robert Brus
Peter Hall (Holl?)
Jonas Werenström
Giorg Jöran örenflycht
Compagnie Fourir Jonas Giorg de Charlier
Stall Skrifvare Nils Gropman, Erick Strengbergh, Carl Brom
Hofslagaregesell Anders Hullt».

Det visade sig emellertid svårt att fylla luckorna i organisationen. I september 1700 finner man därför tredje och fjärde fältstaten hopslagna till två kompanier. Härtill kom en del »norske» artillerister samt Jämtlands stallstat. Förbandet kallades på ett ställe »öfverste Mecks regemente». Detta är första gången som benämningen regemente förekommer vid ett fältartilleriförband. Fältstaten nr 1 gick snart över till Livland och Kurland, där allt artilleri 1701 inkvarterades i Lais, Dorpat, Barbershoff och Grubin, »sedan Hans Kongl. Maj:t med den lätta armén inryckte i Påhlen». Vid mönstring visade förutom stat nr 1 även »de övriga staterna ingen synnerlig förändring». Ytterligare kuskar och hantverkare hade dock tillkommit.
Efter hand som det visade sig, att artilleriet mest behövdes »utrikes», flyttades personalen från alla staterna till en slags central personal- och materieldepå i Stockholm. Likaså kom härigenom även »utrikes» artilleriet att sammansättas ur alla förbanden i hemorten. Man återfinner under kriget ej namn på fältstaterna, utan det talas om »Stora Fältstaten» eller kort och gott om artilleriet. I hemorten kvarstod dock rester av de ursprungligen för hemlandets försvar avsedda förbanden. Således voro vissa artilleriskansar i Jämtland bemannade. Utrikes följde så »Stora Fältstaten» konungen i alla slagen. Den 11 oktober 1708 omtalas, att vid Mezin vid floden Desna fanns »hela artilleriet med Bunows kanoner». Vid Pultava deltog ej artilleriet i striden på grund av ammunitionsbrist. Allt artilleri togs av ryssarna vid övergångsstället vid Dnjepr. I hemlandet trädde nu defensionskommissionen I verksamhet. I en svår tid lyckades kommissionen förvånansvärt snabbt reorganisera artilleriet.
Den 7 februari 1710 beslutades att med hänsyn till det nya läget återupprätta Skånska, Göteborgs, Örebro och Jämtlands fältstater. Skånska staten var den största och folk skrapades ihop från alla möjliga håll. Örebro och Jämtlands stater kommo att bestå av 1/2 kompani vardera men blevo sedermera förstärkta. 1713—1714 ökades artilleriskyddet ytterligare vid norska gränsen. Artilleriet i Jämt- land bestod nu av 8 kanoner.
På Cronstedts förslag fastställdes den 29 januari 1718 ny organisation för artilleriet. Artilleriet kom, genom att den administrativa indelningen helt sammanföll med den taktiska, att stå framför de övriga truppslagen. Under Armfeldts tåg mot Norge medföljde 4 trepundiga kanoner. Av dessa, som sannolikt utgått från det härvarande skansartilleriet i Jämtland, lämnades den 29 december 1718 3 stycken kvar på Bukkhammerfjället medan resten av artilleriet den 1 eller 2 januari 1719 lämnades på fjället.
Under frihetstiden 1718—1772 uppsattes flera artilleribrigader, men det är sannolikt att Jämtlands fältstat indrogs efter kriget och återgick till skansarna. 1720—24, 1729, 1735 och 1750 namnes artilleribemanning på skansarna i Jämtland.
1729 funnos följande artilleriofficerare i Norrland (tillhörde icke artilleriförbandet i Stockholm):
Duveds skans: kapten Nils Palm
Fredriks skans i Gävle: underlöjtnant Jöran Lundgreen Järpe skans: underlöjtnant Jonas Wernström
Frösö skans: underlöjtnant Conrad Sternfelt
Långå skans: underlöjtnant Nils Westman
1735 namnes följande artilleribefäl i Jämtland:
Järpe skans: styckjunkare Ich. Conrad Sternfelt, Frösön Långå skans: styckjunkare Bengt Wessman, Frösön
1749 fanns artillerifolk på Frösö skans. 1750 namnes artilleri vid Duveds, Frösö, Järpe och Långå skansar. Den 25 juni 1774 fanns på Frösö skans fänriken Carl Adam von Brocker, styckjunkare Johan Fredrik Milde (underlöjtnant 1778) samt 8 konstaplar och d:o i läran.
1794 uppdelades Kongl. artilleriregementet på 4 mindre regementen: Svea, Göta, Vendes och Finska regementet. Norrlandsartilleriet, som nu var av ringa omfattning, ställdes organisatoriskt under Svea regemente, och kommenderingen utgick ur 13:e kompaniet i Vaxholm samt bestod 1794—1809 av 1 styckjunkare, 8 artilleribetjänte och 1 tygskrivare.
1808 mobiliserades Jämtlands artillerifolk och rekryterade möjligen delvis ett batteri av norra armén.
År 1815 indrogs Jämtlands artillerifolk, och förråden flyttades 1821 till Fredriks skans vid Gävle. 1812 hade man dock, inseende att Norrland ej kunde blottställas på artilleri, övat underofficerare och manskap vid Jämtlands regemente under befäl av artillerikom- mendanten på Frösö skans i betjänandet av 6 st. trepundiga kanoner.
Efter Karl von Gardell blev 1821 kronprins Oskar generalfälttygmästare. Under hans ledning utarbetades, efter en hel del prov bland annat med på hästrotering stött åkande artilleri i Jämtland, en ny plan för artilleriets organisation. Som resultat av denna bestämdes genom kungligt brev den 13 augusti 1831 att Jämtlands regemente på grund av förändrad organisation skulle bestå av 1 batteri artilleri, 1 bataljon jägare till häst och 2 bataljoner jägare till fots.
Det blev ett halvt sexpundigt ridande batteri, som kom dit. Ett antal hästjägare avdelades för att betjäna artilleriet och fingo ren artilleriutbildning. Hästjägarna fingo även bestå all hästutredning. Batteriet ställdes »under vård av Jämtlands fältjägarregemente». Kostnaden för batteriets »utredning för krigsbruk» var 1,589 rdr.
1849 transporterades batteriet till Härnösand, »draget av 37 hästar», och blev där 14:e 6-pundiga batteriet. Det ingick organisatoriskt i Svea regemente och medel togos från Norrbottens hästjägareskvadrons fond till lönerna. Batteriet bestod av 1 kapten (batterichef), 1 löjtnant, 1 underlöjtnant, 1 styckjunkare, 2 sergeanter, 3 l:e konstaplar, 3 2:e konstaplar, 6 konstaplar, 2 trumpetare och 26 artillerister, varjämte 22 hästar fingo nyttjas högst 30 dagar årligen. Staten slutade på 5,994 rdr.
Genom kungligt brev den 6 september 1874 uppsattes av Härnösands batteri V div. A. 1, som skulle vara grunden till ett påtänkt, självständigt, åkande norrländskt fältartilleri. De nya delarna av divisionen blevo uppsatta och kvarliggande i Stockholm i väntan på en enligt centralförsvarets principer lämpligare förläggningsplats än Härnösand. Divisionen övades skild frän A. 1.
Den 7 april 1892 beslöts att V divisionen A. 1 plus ett nyuppsatt batteri skulle bilda A. 4 i Östersund och den 13 december 1892 att A. 4 skulle uppsättas av V divisionen A. 1 samt två batterier ur Göta regemente samt dessutom av två nyuppsatta batterier. Först bestämdes att regementet skulle ligga vid Hornsberg på Frösön, men sedermera utsågs den nuvarande platsen.
Den 1 oktober 1893 anlände den nya garnisonen till Östersund, ett batteri från Härnösand och ett från Stockholm. Den 3 juli 1894 kom II divisionen från A. 2 i Karlsborg och den 26 september 1894 det sista batteriet, det nyuppsatta tredje från Stockholm.
Alla regementets senare delar äro nyuppsatta utom bergsbatteriet (gamla 12:e batteriet), vilket, om jag ej tar fel, kom 1919 från Vendes regemente, där det förut tillhört den nu indragna ridande divisionen. Regementet bestod av 12 batterier. Vid 1925 års härordnings raserande av försvaret miste regementet sin division i Boden samt kom att bestå av nio batterier (av vilka tre ej uppsattes i fred).
1936 års härordning gav regementet en organisation på 11 batterier plus ammunitionsbatteri, av vilka i fred skulle finnas uppsatta 8 batterier. Under det runt omkring oss nu pågående kriget ha mycket stora förändringar skett i regementets organisation.
När Norrlandsartilleriet tillkom, var Norrlands enda farliga gräns den jämtländska mot Norge. Därför kom allt norrländskt artilleri att läggas i Jämtland. Ett undantag var kustskansen i Gävle — Fredriks skans —, vilken emellertid tillhörde Jämtlands stat. Sedan Finland gått förlorat drogs Norrlandsartilleriet från Jämtland till östra kusten — först till Gävle och sedan till Härnösand — för att slutligen, i enlighet med centralförsvarets princip, återföras till Jämtland 1893.
Sålunda har nuvarande Kungliga Norrlands artilleriregemente i snart 300 år med skiftande namn, storlek, form, lydnadsställning och förläggningsplats i en obruten kedja verkat för sin uppgift: Norrlands försvar och Sveriges ära.

Från Jämtlandslänets tillkomst
K. M:ts beslut rörande länsstyrelsens
första organisation

I landskontorets i Östersund samling »Kungl. Maj:ts bref 1810— 1818» (länsarkivet) återfinnes bl. a. nedanstående skrivelse från K. M:t den 2 aug. 1810, genom vilken det då beslutade nya länets styrelse fick sin organisation närmare utstakad och fastställd. Aktstycket, som förut Icke publicerats, är av följande lydelse:
CARL med Guds Nåde Sveriges, Göthes och Wendes Konung etc. etc. etc. Arfvinge till Norrige, Hertig till Schleswig Hollstein etc. etc.
Wår ynnest och nådiga benägenhet med Gud Allsmäktig Tromans, vice Landshöfding, Lagman och Riddare af Vår Nordstjerne Orden! Till följd af Vår nådiga befallning hafven I hos Oss in- kommit med underdånigt förslag till bestämmande af Lands Statens antal och lönings vilkor uti det nyligen inrättade Jemtlands Län samt af åtskilliga andra förvaltningar af detta nya Höfdingedöme rörande omständigheter hvarvid I
1:o med afseende på den erforderliga betjeningen vid Lands Cancelliet och Contoret, samt dess aflöning i underdånighet yttrat, att ehuru Lands Secreteraren och Landskamrerare Sysslornes förenandes hos samma person skulle medföra någon besparing, kunde likväl göromålens vigt, mängd och beskaffenhet sådant ej medgifva, och således föreslagit att följande Tjenstemän och Betjente, som i andra Län funnits oumbärlige må genast antagas nemligen: Lands Secreterare och Landskamrerare med en skrifvare för hvardera, samt Landt Räntmästare, jemte Enspännare och Canslipost, hvaremot I ansett Läne Bokhållare tjänsten kunna tillika af kamreraren bestridas och derföre i underdånighet tillstyrkt att denna lön, upptagen till 100 Rd i nåder anslås för en högst behöf lig Provincial Läkare så framt ej någon tillgäng för dennes aflönande af Medicinal fonden erhålles, i hvilken händelse i frågavarande summa å Länets stat komme att besparas. Då derjemte kronotrakternes afvittring, nya hemmans utsyning och skattläggning samt äfven vanliga ägoskiftens verkställande fordrade Länsstyrelsens omtanka, hafven I trott Eder böra å förslaget uppföra tvänne Landtmätare, dock med tillstyrkande af det vilkor för lönernes åtnjutande, att desse Landtmätare, hvarhälst de inom Länet äro bundne, aldrig må beräkna skjuts och resekostnad högre än ifrån staden Östersund.
2:0 Beträffande det tjenligaste stället för Landshöfdinge resi- dencet, anmälen I, uti öfverensstämmelse med Riksdagsmannens Anders Nilssons uti detta ämne gjorde underdåniga ansökning och Vårt och Rikets Kammar Collegii deröfver afgifne betänkande, att Frösön och Östersund, såsom bägge belägne i midten af landet, kunna dertill vara lika tjenlige; Dock som anläggningen af sistnämnde stad för- anleddes af den vigtiga afsigt att i en framtid bereda utvägar för Landets inbyggare, att inom deras egen ort vinna både afsättning af egen afvel och tillgång å nödiga köpmanna varor, i den mån staden hunne till befolkning och rörelse, hvilket genom Landshöfdinge sätets dit förläggande borde märkligen påskyndas, och då dertill kommer ej allenast möjligheten att tills vidare hyra Embets och Boningsrum hos de i staden bosatte Ståndspersoner, utan ock tillfället att af ännu disponerade tomter för någon bland tjenstemännen anslå byggnadsplatser med åtföljande jordlotter, tillstyrken I på dessa skäl i underdånighet att Östersund må till Landshöfdinge Embetets egenteliga vistelse ort bestämmas, och, intill dess tillgång på husbyggnadsmedel eller till någon passande lägenhet i nejden yppas, Landshöfdingen åtnöjes med lämplige hyresmedel samt derför med rum, efter omständigheterna, sig förse; hvarjemte hemställes att kostnaden för inköpet och framskaffandet af de till Embetsrummen nödvändiga Inventarii persedlar må utaf blifvande medel bestridas och utgifterna för handlingars transporterande från Gefleborgs och Hernösands Läns Archiv på lika sätt godtgöras.
3:0 Till besvarande af frågan huruvida antalet af Krono Betjeningens i Länet fordrade att ökas, anfören I underdånigst att Härjeådalen är väl belåten med en enda kronofogde, som åtnjuter indelt lön och tillika besörjer Härads Skrifvarens åligganden samt att Länsmännens antal derstädes Icke heller behöfver tillökning; men då dessa sistnämndes löner äro ytterst ringa hvarom äfven Vår Befallningshafvande i Gefle redan för detta underdånig anmälan gjort, anhållen I att för hvardera af Härjeådalens fyra Länsmän må tills vidare i Nåder bestås en Löneförbättring af 13 R. B. 16 sk., upp- tagen i Stats projectet med tillsammans 53 R. B. 16 sk. och hvari genom hela lönen ändock komme att utgöra endast 23 R. B. 16 sk. Hvad åter angår Jemtland, såsom vida större och mer befolkadt, hafven I underdånigst framställt verkliga behofvet derstädes af tvänne kronofogdar och härads skrifvare med föreslagne provisionelle lönevilkor för de båda nya Tjenstemännen, men hvilka, vid inträffande vacance i de innevarande kronofogde och härads skrifvare tjensterne, bägge försedde med indelte löner och boställen, skulle sålunda jemnas, att de förra och de nya lönerna delades till hälften åt hvardera; och borde på samma sätt förhållas med Fogdetjenare lönen.
I anledning af hvad uti föregående 3:ne puncter sålunda blifvit andragit samt med billigt afseende å tidernes dyrhet, och Tjenstemäns nödtorftiga bergning, hafven I upprättat följande underdåniga förslag till Lönings Stat i Jemtlands län:
vice Landshöfdingen njuter, till följe af Kongl. Maj:ts nå-
diga förordnande den 7 Maji 1810

arfvode R. B. 1000 Oindeldt
Som resepenningar föreslås underdånigst » 200 1,200
Landskamreraren Lön 266.32
Resepenningar 50
Expensemedel 16.32 333.16
Lands Secreteraren Lön 233.16
Resepenningar 50
Expensemedel 16.32 300.—
Landt Räntmästaren Lön 200
Landskamrerarens skrifvare Lön 50
Lands Secreterarens D:o Lön 50
En Enspännare: Lön  25
Resepenningar 10 35
En Cancellie Post Lön 20
En förste Landtmätare Lön 133,16
En andre D:o Lön 66,32
En Häradsfogde Lön 200
Resepenningar 66,32 266,32
En Häradsskrifvare Lön 133,16
Resepenningar 50 183,16
3:e Fogdetjenare Lön a 10 R. B 30
En Provincial Läkare projecterad lön så framt tillgäng af
Medicinal fonden ej genast finnes
 100
Fyra Länsmän i Herjeådalen, såsom tillsvidare underdånigst
sökt Löneförbättring a 13,16
53,16
Hushyra tills vidare för vice Landshöfdingen samt nödige
Embetsrum, Lands Contor, Cancellie, Ränteri och
Landtmäteri Contor
333,16
Summa R. B. 3355.

 

Som likväl de i underdånighet föreslagne penninge löner för de nya tjänstemännen blifvit sparsamt tilltagne, i jemförelse med deras vederlikars indelta Löner, och bland Jemtlands Tolf Länsmän finnas fyra, som hafva Boställen, men ej fler eller besvärligare göromål, än de öfrige åtta, ansen I efterhand vid nuvarande innehafvares afgång någon förbättring i förstnämnde Tjenstemäns löningsvilkor, utan tilskott af Statsverket, kunna anslås på det sätt, att Landskamreraren tillträder kronofogde Bostället, kalladt Grytan, beläget i samma socken som Östersund och blott litet öfver en mil derifrån; Lands Secreteraren erhåller Länsmans bostället Håf I Frösö socken, vid pass 5/s dels mil från staden; Häradsfogden i Norra fögderiet bekommer nuvarande Häradsskrifvare bostället Håkanstad i Brunflo socken; Häradsskrifvaren i samma district undfår Länsmans bostället Söre i Liths socken, Häradsfogden i Södra fögderiet får sig tillslaget Länsmans Bostället Trappnäs i Hallens socken och Häradsskrifvaren i sistnämnda district emottager Länsmans bostället Kosta i Alsens socken: Och vunnes härigenom tillika den betydeliga förmån, att kronobetjäningen på lämpliga ställen inom hvarje district fördelades.
Slutligen hafven I uti 4:e puncten Eder yttrat rörande den nuvarande vidlyftiga Jemtlands Domsagas klyfning i twännc särskilda, hvilken I på anförda skäl i underdånighet tillstyrkte.
Uti häröfver afgifvet gemensamt utlåtande hafva Wårt och Rikets Kammar Collegium och Stats Contor funnit hvad I underdånigst hemställt så väl angående den egentliga Betjäningen vid Lands Cancelliet och Contoret som ock om antagande af en Provincial Läkare och tvänne Landtmätare vara på goda skäl grundadt, samt öfverlämnat detsamma till Vårt nådiga bifall; dock att Edert nådiga tillstyrkande I afseende på beräkningen af Landtmätarnes skjuts och resekostnad I nåder gillas med den förklaring alt desse Tjenstemän må för deras förrättningar beräkna skjuts och vagnslega samt dagtractamente ifrån deras district, och, i händelse flera förrättningar i ett sammanhang inträffa, enligt hvad derom förut är i nåder stadgadt; men att, om deras hemvist är längre bort belägne från förrättningsstället än staden Östersund, de likväl ej må kunna i beräkning upptaga kostnader för längre afstånd, än om de i nyssnämnde stad vore boende.
Wid 2:dre och 3:dje puncterne, angående stället för Residencets anläggande, kronobetjeningens antal, den föreslagna Lönings Staten samt dispositionen af de I Länet befintlige Fogde, Häradsskrifvare och Länsmans Boställen hafva Kammar Collegium och Stats Con- toret ej funnit något annat att erinra än att räntan av de indelte Boställen i den män den är på lönen inberäknad, bör af Boställets blifvande innehafvare utgöras till den, som tjensten för den indelte lönen bestrider.

Vidkommande dernäst: En uppgift att Landt Räntmästaren, Förste Landtmätaren och Provincial Läkaren komme att förses med byggnads tomter i staden, jemte åtföljande jordägor, anse Kammar Collegium och Stats Contoret någon anmärkning därvid ej äga rum så vida desse Tjenstemän icke erhålla berörda lägenheter på andra vilkor än dem, som enligt fundations brefvet stå öppna för hvar och en som åstundar i staden sig bosätta; men är afsigten härmed att dessa lägenheter skola såsom Embetsgårdar betraktas, bör, i Kammar Collegii och Stats Contorets underdåniga tanka, af Eder närmare utredas, huruvida sådant må kunna förenas med Östersunds Innevånares rätt och ändamålet af den staden förunnade jord, hvarefter ifall något hinder i detta afseende möter, det skulle nogare bestämmas, på hvad sätt vid afträdandet af nämnde Embetsgårdar emellan wederbörande komme att förhållas.
I hänseende till nödige inventariers anskaffande för Embetsrummen, finna Kammar Collegium och Stats Contoret lämpligast att I till dem afgifver förslag på behofvet, för att behörigen granskas, hvarefter i vanlig ordning med uppköpet kunde förfaras.
Vid öfvervägande af allt detta, vele Vi i nåder, med de af Kammar Collegium och Stats Contoret i underdånighet föreslagna förändringar och jemkningar, hafva gillat och bifallit hvad I underdånigst tillstyrkt i afseende på så väl stället för Landshöfdinge sätet i Jemtlands län, som Lands Statens och Krono Betjeningens antal och lönings vilkor, samt en Provincial Läkares och tvänne Landtmätares antagande; kommandes den för berörde Län nu i Nåder fastställde Lönings Stat på Tretusende Trehundrade Femtiofem Riksdaler att tills vidare af extra utgiftsmedlen utgå. Hvad åter angår frågan om Jemtländska Domsagans fördelning, vele Vi, sedan Vår och Rikets Svea HofRätt deröfver blifvit hörd, framdeles taga den samma till nådig pröfning. Hvilket Vi Eder härmed till underdånig efterrättelse tillkännagifver och befalle Eder Gud Allsmäktig nådeligen. Örebro Slott den 2. Augusti 1810.
CARL.
/ Hans Järta.

I Sapientia Duces skugga
Något om det gamla läroverket i Östersund
och dess första alumner
Av Anna Werner

Uppe på Kyrkgatan möter oss den gamla tiden — det stadens en gång skönaste kvarter, som inrymmer det gamla läroverket och dess så stilriktiga vaktmästarebostad.
I snart hundra år har gamla läroverket bevakat sin plats, den nya tiden har kanske jagat bort den klassiska lärdomsatmosfären, kvar står dock i mångas minne och på hävdens blad vad där sig tilldragit. Då förra seklet var ungt, började man undra om inte Frösö skola lämpligen kunde flyttas in till staden, men åsikterna därom voro väl olika och tiden gick och gossarna knogade i den allt mer förfallna skolinstitutionen vid Stocke. Först på 1840-talet under landshövding Sandströmers tid gick förslaget igenom, tomt uppläts av staden och skolhus byggdes. I Jämtlands Tidning höjdes en gång en röst, att skolhuset var alldeles för stort tilltaget, men då man kom underfund med att där även skulle inrymmas contubernium under samma tak torde belåtenheten blivit allmän. Den 3 oktober 1847 slog »storskolan», som den långt fram i tiden hette, upp sina portar. Av samtida J. T. får man ingenting veta om själva Invigningen. Början av höstterminen hade skolan varit inrymd i förhyrd lokal. Nordqvist, läroverkets första rektor, hade beviljats sjukledighet och i hans ställe vikarierade magister Palén. I vissa av rektors ämnen undervisade magistrarna Backman och Weider, samtliga dessa tre lärda herrar voro infödda jämtar.
Egendomligt förefaller det ju för nutida begrepp, att för själva undervisningen endast ett par, tre rum på nedre botten voro anslagna, men antalet inskrivna lärjungar var endast 63, och det var stora rum, så det tycks ha gått bra, man var inte bortskämd på skollokaler den tiden. Contubernium m. m. var inrymt å övre våningen. Framlidne skolläraren Byström i Lit har berättat för mig, att man kände sig som om man bodde i ett slott, då man från Frösö skola kom till det nya läroverket i staden. Men orimligt kallt var det i detta skolhus, uppe i contubernii-rummen var ofta så kallt, att man på kvällen kröp ned under fårskinnsfällarna med vadmalskostymen på. Men vid Frösö skola hade det

Gamla läroverkshuset i Östersund på 1850-talet

varit än värre, där snöade det i sängarna och vattensån var bottenfrusen i veckor, »och det var riktigt trevligt», sa farbror Byström, »för då slapp man tvätta sig, vid vilket contuberniiföreståndarinnan i staden fäste stor vikt, ty i den nya skolan skulle man bli en fin gosse».
Omkring år 1860 uppgives hela skolhuset ha apterats för sitt ändamål, inkvarteringen i övre våningen upphörde och lärjungarna från landet fingo se sig om efter inackordering i staden.
Emellertid ha mina gamla anförvanter berättat, att sedan skolan förflyttades till Östersund, sände ej socknarnas bönder så ofta sina söner till läroverket i staden, man hade fått för sig, att där upp- fostrades de till herrar — vilket den tiden var betänkligt för en bondson —, i Frösö skola hade man fått lära sig sådant som man sedermera kunde ha nytta av i kommunalt avseende, d. v. s. läsa, skriva och skapligt uttrycka sig i tal och skrift, i ett läroverk tillkom mycket »onödigt». Jag vet ej, om detta var med verkliga förhållandet överensstämmande, men man finner dock ett visst stöd i påståendet vid en jämförelse av kataloger från Frösö skola och de första dylika från Östersunds läroverk, det är gemenligen mest officers-, ämbetsmanna- och borgerskapets i staden söner man finner i de första läroverkskatalogerna.
Så bläddra vi i de gulnade små häftena från de första åren av skolans verksamhet. Idel kända namn: provinsens adel representerades av ungdomar från familjerna Edelsvärd, Kuylenstjerna, Palmcrantz, Liljesköld, Gyllenhaal, Du Rietz, von Törne och Hjärne, prästeståndet med de kända namnen östlund, Edvall, Behm, Löfvenmark, Wagenius, Fjellström, Byström, Staaff, Huss m. fl. ha alla telningar i skolan, och stadens borgerskap synes ha varit intresserat av att skolan kommit till staden, ty man läser namnen på de små skolgossarna Åslund, Moberg, Genberg, Wikström, Perman, Stadin, Amneus, Hofverberg m. fl. En och annan bondson är inskriven, i småklasserna se vi gossarna G. Gudfastsson från Mörsil, Lindström från Rödön, Edling från Bräcke, Agerberg från Ås, tre från Lit: Eskil Lithander, Olaus Pålsson och Erik Beckman samt Lars Johansson-Hoflin från Rödön o. s. v. Redan från början äro trenne Dalénare från Lit inskrivna — äldre bröder, såsom lektor Janne D. m. fl., hade gått i Frösö skola —, med tiden skulle det bli sju Dalénare samtidigt i läroverket. De överflyglas ej i antal, men det är rätt nära, av gossarna Liljesköld från Hallen, som samtidigt voro sex i stadens skola. Månne inte ett sorts rekord — åtminstone har jag ej sett något liknande i skolkataloger och jag talar inte riktigt som den blinde om färgen. Det skulle säkert låta sig göra att följa de unga skolgossarnas öden och se »vad som blev av dem», men utrymmet är begränsat och vi lämna dem på skolbänken.
Östersunds läroverk hade från början — liksom rikets övriga — rätt att »till universitet dimittera lärjungar I och för studentexamen», alltså »studenten» skulle avläggas I Uppsala eller Lund, men sedermera blev, som bekant, detta ändrat och 1865 avlades för första gången studentexamen härstädes. Då utgingo: F. A. Liljesköld, A. J. Blix, P. L. A. Bergström och A. C. Westerlund.
Det var ej mycket flickor, blommor, larm och översvallande livsglädje vid en studentexamen i forna tider. En gammal herre har för mig berättat, att rektor S. oftast plägade förbjuda någon marsch utefter gatan, och mammorna förbjödo de små skolpojksflammorna att infinna sig, krukväxternas blomster klipptes icke av till heder för en student, och blomsterhandel fanns ej. Men på kvällen och några dagar framåt sprack glädjens blomster ut för de nybakade, många år i selen vid ett läroverk tarvar kanske en särskild utlösning av livsglädje.
Ännu långt in i vår tid tillhörde gårdarna i läroverkets grannskap dess lärarekår. Det slog mig, då jag kom till Uppsala och såg professorernas gårdar och villor omkring de akademiska institutionerna: så där hade vi det ju i Östersund en gång, vi hade lektor Dalens gård, magister Jonssons och tidigare adjunkten Öhmarks gård, lektorerna Olsson och Kardell residerade i hörnet vid Nytorget o. s. v.
Minnet av det gamla Östersund är ändå värt att ömt vårdas.

Östersund och Jämtland på 1840-talet
Utdrag ur
tullförvaltare Fredrik Siösteens dagbok

I Årsskriften för 1939 lämnade vi utdrag ur tullförvaltare Siö- steens dagbok från slutet av år 1841, då han lämnade sin tjänst som tullinspektor vid Danviken i Stockholm och begav sig till Östersund för att tillträda tullförvaltaretjänsten därstädes. Då dessa skildringar äro av största intresse för kännedomen om umgängeslivet och andra förhållanden i Östersund och kringliggande bygder för 100 år sedan, fortsätta vi här publicerandet av dagboksanteckningarna för de första månaderna av år 1842:

Lördag 1/1 1842. Nyårsdagen. Waknade i natt kl. 12 wid nattv. ropet: »Klockan är 12 slagen». Själ og hjerta fullt af minnen, kärlek og saknad. — Sedan jag inför den Evige framträdt med innerliga Nyårsönskningar för min älskade Maka og barn somnade jag og waknade ej förr an kl. 1/2 9, då jag steg upp, gick på Nyårsbesök hos Landshöfdingen, som war mycket kruserlig. Derefter till den hederlige Hallström og Wetterbergh. — Kl. 1/2 12 kom Hr N. Wickströms släda — deri jag klädd i Uniform åkte i sällskap med flera slädar den brillanta Wägen till Kungsgården, dit jag med omkr. 150 personer voro bjudna på middag. — Jag blef der bekant med mänga officerare. Brorskap med slägtingen Ryttmästaren Adlersparre, Löjtn. Grundahl og Häst Jagar Ljtn. Staaf. Middagen war mycket animerad og treflig — og kan ej annat wara, då den af alla högaktade General adjutanten Boij är wärd.
Pä qvällen reste alla, smorda og icke smorda, till staden. Kl. 10 började Bal pä Apothekarens Local. — Der war icke otrefligt, men jag längtade efter ensligheten og gick kl. 11 hem för att börja ett bref till min älskade hustru.

Söndag 2/1. Läste först i dag Nyårsdagens predikan. Derefter till General adjut. Boij (som war i staden) med min länga promemoria. — At middag. — Gick derefter till Löjtn. Wickström, der jag köpte inträde i deras polymnieder spectakel, som i afton skulle gifwas. Fick nu posten — dermed bref från min lilla C:nc, men ej numreradt. — Kl. 6 gick jag till Spectakelhuset i sällskap med Doctorn. Herrar og Damer samlades i en stor sal med god brasa. Redan här war det trefligt. Omkring 200 personer samlades. Denna Societet har med sig det sällsynt egna, att alla folkklasser (nära på) äro tillsammans og roa sig som en famille. Man finner lefnadssätt og omgänge mer än vanligt utbildadt. Jag tror, att General adjutant Boij här ute har hufvudsakliga förtjensten. Spectaklet börjades omkr. kl. 6 för mer än fullt hus och gafs
1:0) De begge tankspridda, Comedie i en act af Kotzebue,
2:0) Martin og Frontin.
Derefter war på nedra botten, för Herrarne rangerad en Sexa, som ingick i billet priset, 24 sk. Bco. — Sedan börjades Balen, som war wäl sammansatt og mycket animerad. Här woro ganska mänga wackra flickor og fruar. — Officerarne af Regementet bo, en del närmare, en del fjermare frän staden, de äro till en del gifta og hafwa hyggliga fruar. Mänga preste famillcr. Generaladjutanten Boij, Landshöfd :n med fru og Dotter, D:r Wetterbergh med fru, Lagman Behm med fru, Lands Secreter Weinberg med fru. Landskamrer Johnsson med fru, Capten Hjerne med fru og Swägerska, Löjtn. Staaf med fru, Krono Bcf:m. Caspolin med fru, Major Lucander med 3 Döttrar, Major Göhle med Dotter m. fl. äro dem jag egentligen känner. Här förutom en mängd karlar, officerare og Civila. Brorskap med Major Lucander, Capten Hjerne, Häradshöfding Liljesköld. Hvad pä denna Bal mast frapperade mig, war att bland en sådan mängd karlar og en sådan drickning all möjlig dccence bibehölls og inget gorm förspordes. Denna qväll kostade mig dock samman räknade 5 d. 24 s. B:co.
Den så kallade Jemtpolskan, som är ganska intressant att se, slutade Balen kl. 2 på Natten.

Onsdag 5/1. Afreste General Adjutanten Boij og Löjtn. Cassel — Jag skref bref till C:ne, hvaruti till min lilla Claes og till Löjtn. Claes Holm. Tog afsked af General adjutanten samt gjorde besök hos Landsh. Montgomery. Åt midd. med Albin på Apothcket og blef bjuden till honom på afton att äta 13:dagsgröten. Dit gick jag og träffade Capten Wasell, som jemwäl proponerade brödraskap med mig. Gick hem kl. 10, då jag satte mig att skrifwa till min k. hustru.

Torsdag 6/1. Middag åt jag hos Wännen Albin, som nu lofvade mig att till arbete emottaga min swåger Fredrik, hvarom jag också på afton skref till denne. På morg. gjorde jag min kur för öfwerste Löjtn. Pentz, för Fredriks skuld. Blef på afton bjuden till Doct. Rissler, dit jag dock ej begaf mig.

Fredag 7/1. Fm. afslutade bref till min lilla Caroline — deruti till Fredrik om tjenst hos Albin og Charta öfwer Indals Elfven.
Nyårsbref till Berzelius, Falkenholm, Ovett till Str.-berger.

Lördag 8/1. Ingenting anmärkningswärdt. — Afton hos Doctorn. Första gång- en inne hos handl. Ericson. — Mycket sqvaller wankade denna dag om mina bewakningsåtgjerder.
Dubbla fenster insattes — Golfwet klistrades.

Söndag 9/1. Läste 13:dags Predikningen. Fick bref från min älskade hustru og från Mina små barn. Hemma mästadels hela dagen.

Måndag 10/1. Fm. hemma. Sysselsatt med December mds. Förslag. — Gjorde beslag på Handlanden Bocken från Stholm på 340 Ib. Caffe. Hvarföre han erlade Dubbel Tull og Böter 20 (dir) B:co. Eftm. åkte jag med wännen Albin i yppersta före og wäderlek til! Thorwalla by att söka Nämndeman Sahlberg, som ej träffades hemma. Wi återvände kl. omkr. 5. Resan war ganska treflig.

Tisdag 11/1. Fm. bref till min goda Caroline med 10 B:co, som jag tror att jag glömde numrera.
På afton kommo objudne men wälkomne: Landshöfdingen og Doctor Wetterbergh, Derefter bjudne og wälkomne Ryttmästaren Adlersparre, Capten Hjerne, Löjtn. Lagercrantz, Landtmät :n Albin. Derefter åto wi qväll hos Albin.

Onsdag 12/1. 2:a dagen af 13:dags marknaden. Middag med Adlersparre. Eftm. på Apotheket. Drack der Brorskap med Capten Fries og Löjtnant Behm.

Torsdag 13/1. Ingenting märkwärdigt mer än att jag kom under fund med
att t. f. Landshöfdlngen är en stor tiks. — Nä, det wisste jag närapå förut. Hälde på att sätta ihjäl mig af ett fogelben, som ref mig halsen att det gick hål og swullnade i Strupen. Derefter fick jag ett smuts i högra ögat, som länge satt der og plågade mig. — Jag fick bort smutsen slutligen med att hålla ögat i ett spetsglas watten.
Fick bref från min Goda hustru og frän Aug. Härdh.

Lördag 15/1. Hade wärdering å Caffe 340 Ib. Eftm. kl. 5 bjuden till förste
Landtmät. Albin, der Landshöfdm, D:r Wetterbergh m. fl. Weteraner voro bjudna.

Söndag 16/1. Först afwaktade jag posten med bref från min älskade Caroline.
Fick på fm. besök af herr Wickström, N. Derefter begaf jag mig kl. 11 till Förste Landtmät. Albin med hvilken jag uppgjordt Ressällskap till Ryttmästaren Georg Adlersparre på Neldön. Wi frukosterade först og afreste sedan kl. omkr. 12 till wägs. I wägen omkr. 7 fj. härifrån passerades Säther, der wi, hos Directeuren og Riddaren Wickström, druko Caffe. Fortsatte sedan i mycket wackert wäder resan till Neldö — sammanräknade 3 mil. Dit wi kommo kl. 4 på afton og wälkomnades af den hygglige gästfrie wärden. Detta lilla ställe är rymligt og wäl bebyggdt og i öfrigt mycket trefligt og wackert. Med lifwets förnödigheter här og omgifwen af min älskade hustru og barn, hur lycklig skulle jag ej wara. Passerade afton här under rätt intressant konversation vid några glas god pounsch. Gingo ej till sängs förr än kl. emot 12.

Måndag 17/1. På morg. efter intaget Caffe ur stora spilkummar, gingo wi ut att bese Adlersparres ladugård, hästar, ägorna m. m., altsammans wittnade om ordning og trefnad så widt sådan kan finnas i ett hus utan fru. Jag såg der ingen qvinna mer än en liten flicka, som passade upp. — Sedan wi wid pass kl. 12 å 1 tagit en god frukostmiddag med ypperligt hembrygdt öhl, pounsch, wildt ra. m. följde oss Georg i sin släda 1 mil till Riksdagsm. Lars Olson i Wappland — en bonde, som lärer wara ansedd för den Redbaraste i Jemtland. Hans wattenwerk, som äro efter hans egen idé, uppförde der Sjön Nelden uttömer sig i Alsen, wlttna om det ljusaste hufvud og kännedom i Byggnadskonst og mekanik i almänhet. Der äro Mjölqvarnar, Sägwerk, Stampwerk, färgeri, tryckwerk, hackelsemaskin samt 2:ne Spik- og 2:ne Stäng Jerns hamrar — altsammans drifves med de bäst beräknade wattenwerk, som med ovanlig snygghet og styrka äro sammanfattade.
I öfrigt war stället snyggt og välbygdt med 2:ne flyglar, som dock ännu saknade caracters hus. Wärden Gästfri og hade så propert, trefligt og galant som pä en god herregärd.
Wi återvände omkring kl. 7 till Neldön, der natten passerades.

Tisdag 18/1. Kl. 9 fm. reste Albin og jag efter intagen frukost hemåt. Wi  togo vägen ät Rödö kyrka og Frösön, hemkommo kl. 1/2 1.
Då satte jag mig att genast besvara det kära brefwet N:o 8, som jag i Sön- dags fick från min älskade. — Mitt bref N:o 11. — Jag skref äfwen till Herr La Montagne. Kl. Vi 6 kom kapten Wasell og Albin. — Kl. 7 gick jag till Handlanden Howlin, dit jag war bjuden med åtskilliga andra.
Der woro samlade 24 personer, deribland jag ej sett en stor del. Jag drack här Brorskap med Landscamreraren Fredrik Johnsson. Gick hem efter suppén kl. 10.

Onsdag 19/1. På morg. kom Mr. Sahlstedt. Derefter Mr. Wickström — 2:ne paraleller — og Antipoder, ja, alt hvad kärt de kunna wara utom pålitliga. Började bli len väder.

Torsdag 20/1. Satt mästadels hemma og skref års sqvallret — eller den s. k.
Årsberättelse, som Reglementet anbefaller.

Fredag 21/1. Expedierade en större tjenste post. Skref bref till min kära hustru med ett inneliggande till fru Bäckström. Ett långt bref till Lagerlöf med begäran, att han wille göra min fordran enl. 3:ne förbindelser af Norrman, gällande pä ett sammanräknadt belopp af 152 (rdlr) 24 (sk.) rgs. Jag bad dess utom Lagerlöf underrätta mig om Styrelsens tanke i afseende på denna Tullförwaltareplatts. Millväder.
På qvällen thé og qvällsmat hos Albin med capten Ström og wan Schoultz. Kom hem kl. 12 — låg og läste du Briennc till kl. 2 på morgonen.

Lördag 22/1. Kunde ej sofwa i natt. — Fm. hemma. Till middag hos Landshöfding Montgomery — kammarspisning. Frun är ej i staden utan rest till Husan. På afton hos Albin. Millvädret hade upphört og började någon köld.

Söndag 23/1. Snöfall. Med posten bref från min älskade, från Berzelius, frän Expeditions Secret. Fåhraeus, og min swåger Fredrik. Albin kom på fm. og hindrade mig göra något. Visit hos Landscamrerarens. Bjudning.

Lördag 29/1. På morg. kom Capten Hjerne, som förnyade gärdagens bjudning dit till i dag. Jag og Albin afreste kl. 1 till det trefliga önö (Öhnet). Der woro till middag bjudne Major Gussander, Capt. Ström, Ryttmäst. Adlersparre, öfw. Leutnant de Charlier med fru. Detta är ett bland de få lyckliga ställen, der inbördes lycka og kärlek mellan man og hustru tyckes, wid första inträdet, annoncera främlingen trefnad og belåtenhet. Albin og jag reste hem kl. 4. Korn efter hemkomsten gick jag på Spectaklet der Förmente Prinsen og N:o 777 gåf- vos utmärkt wäl för fullt og warmt hus. Efter föreskrifwen Ceremoneel gifwes derefter Bal — åt Damerna thé og åt Herrarne en Sexa på samma pris, 36 sk. pr gång. Balen war ganska animerad og mycket besökt. Anmärkningswärdt är att i Östersund man kan få se en så stor samling af wackra flickor. Denna Balen war mycket trefligare än gårdagens. Jag lät denna afton presentera mig för några fruntimmer för att wara mindre främling med dem. Derlbland fru Stjernfelt, Prostinnan Backman, Directörskan Wikström, Mamsellerna Dillner — den ena Eschellna en ganska söt flicka, förlofwad med en präst. Balen slutade kl. 2 — åtminstone gick jag då.

Tisdag 1/2. Hemma hela dagen utom middagen. Afskickade bref till den älskade makan med bjudning till Sundswall etc. med 30 B:co för Fredric.
Dito bref till Leutenant Claes Holm. Till afton hos Doctor Wetterbergs och qvar till gröts. Capten Ström war också der.
I afton war Norrsken og började wintra till något.

Torsdag 3/2. Fm. eftm. Åkte jag med Albin åt Brunflo S:n (og) Löjtn. Bostället Berge till Löjtnant Lagercrantz, der Capten Ström war före oss. Wi woro der till thé og Suppé. Reste borrt i Starkt yrwäder, men hem i den mest lugna, blida luft. Under natten, sedan jag war hemkommen, började blåsa og blef totalt millwäder.

Fredag 4/2, Starkt millwäder men solsken. Jag skulle i dag arbeta men kände mig så odisponerad, att jag kunde just ingenting företaga. Då jag gick ut för att röra mig fick jag för första gången se ett sällskap lappar, som voro här, åkande i sina Attjor efter Renar. Lapparne woro här för att aflemna en gosse till Östersunds skola.
Eftmid. bref till min lilla Caroline, hwaruti jag bad henne besluta om Resan. Skref pä Rödt papper.
Dito till alla 3 små barnen.
Dito till Charlotte Silfwersparre med 10 rdr åt de små.

Lördag 5/2. Fortfarande millwäder men så klar himmel att hela dagen från morgon till qväll liknade en skön wårdag. Jag fortfar att må illa af Indigestion og brist på rörelse, så att jag inte hade någon lust eller förmåga för arbete, ehuru jag nu hade ganska mycket att tänka på med årshandlingarne. Efter middagen gingo jag, Albin og Löjtn. Schoultz att promenera utåt broen, då wi på hemvägen mötte Landsh. Montgomery, som nödgade oss återwända för att följa sig till Landskamrer Johnsons Villa för att dricka Caffe. Wi drucko äfwen pounsch.
Då wi hemkommo envisades Hr. Landsh. med mig og Schoultz, att wi skulle följa honom till s. k. Residenset — det wi ock gjorde på en stund.
På qvällen en stund inne hos Wetterbergh, der jag säg för 1 :sta gången Directeur Nilsson. En mycket omtalad Länsman. Skicklig og wäl ansedd på alla sätt.

Tisdag 8/2. Skref på Förmidd: i tjensten. Enskildt bref till Tit. Fåhraus, till Juringius med 30 B:co åt (?) till Palmér.
I dag 1 :a Förtullnlng från Lewanger till Östersund.
Fettisdags Middag hos Wetterberghs. Första postdag som jag ej skref till min Claine.

Torsdag 10/2. Fick både Rolig och ledsam post — Rolig, ty jag hade underrättelse frän min goda hustru att hon hade helsan — ledsam derför, att barnen äro sjuka, samt genom ledsamma penningkraf. Kl. 11 reste jag med den hederlige Albin öiwer Storsjön till Rödögården att göra mitt första besök hos Ryttmästaren Schröder. Wi kommo dit omkring kl. 1 og gjorde der bekantskap med Häradshöfdingen i Orten, Montelius. — Friherrinnan wisade sig ej förr än wid middagsbordet. Mig förekommer hon både älskvärd og god husmoder — hvarföre hon också är omtalad. — Icke tecken till tillgjordhet eller högmod kunde jag märka. Wi besågo eftermiddagen hans stall med några goda hästar såsom dragare betragtade. Kl. 5 reste wi og kommo hem kl. 7, då jag mådde högst illa af någon förkylning. Albin kom till mig og jag kureradc mig med en stark toddy, hvarpå jag kröp till Sängs og fick Gud ske lof swetta ut det onda. Brorskap med Ryttmästare Schröder.

Fredag 11/2. Satt hemma og Expedierade tjenste ärenden — Skref till min goda hustru — om ingen ting —
På qvällen kl. 7 Gick jag till Wetterberghs, der jag träffade Caspolins.

Måndag 14/2. Snögade. — Satt inne og skref hela förmiddagen. Eftm. kl. 6 besök af Lands Secret Weinberg og derefter bjuden till gamle Directeuren Wik- ström. Gick derifrån hem med Räntmästare Lindahl, som envisades så att jag måste följa honom in till Risens, der det bjöds på Champagne af Rådmannen sjelf — troligen i någon specculation; men then natten fingo the intet.
Hos Directeur Wikström, Bror med honom. —

Tisdag 15/2. Fm. hemma. Expedierade förra Årets räkenskaper till Tullwerket.
Skref enskilda bref till min älskade Caroline, hvars innehåll mästadels rörde det ledsamma ämnet Fredrik v. Schewen.
Dito till Swermor om samma intressanta ämne og om den inhiberade resan. Till Capten Ahlbom i samma ämne. — Till Herr Lundin, Rewisor. (Se Journalen Krusenstjerna p. 33.) Till fabr. Carl Lyckow om Strömberger (pag. 12 & 13). Till adv. fisk. Lagerlöf. — På afton, just som jag war färdig att gå ut, kommo wännerna Adlersparre og Ström samt Albin — derefter blef gjerdet uppgifwet, med Löjtnanten, Fidei Com. Grefve Cronstedt, Schoultz, Grundahl, Buhrman. — Wi hade innan desse kommo ganska trefligt. Jag har nu många funderingar om hvar jag skall med famille blifwa boende. Köper jag ingen ting, så får jag bo illa, kan ej hälla häst og kar — köper jag, så ökar jag min skuld till ett rysligt belopp. Styre Gud så går det wäl. —

Söndag 20/2. Bref från Min lilla hustru og Generaladj. Boij. Till middag på Lake hos D:r Wetterbergh. Eftm. kl. 3 afreste jag med Gästgif. skjuts, Hamrins skrinda og Hamrin till Sällskap, åt Heste (7 fjärdingsväg), Widare, alt i herrligaste wäderlek till Faxelfven (7 fjärdingsväg) og sedan öfwer Sjön Neldcn till Neldön (2 fj.-v.). Här hade jag hos den treflige Ryttmästaren Adlersparre ett trefligt nattqvarter.
Måndag 21/2. På morg. kl. 8 fingo wi från Faxelfven häst og reste tillsammans, ehuru Hamrin war mycket illamående, till Berge. Här blef han sämre og måste wända om. Jag reste till Upland, der jag fick en rätt treflig skjutsdräng (Byström) till Hjerpen. Sedan jag här tagit lite till lifs, bar det af öfwer backar, dälder og Sjöar till Kopparwerket Husan, dit jag kom kl. 8 på afton. Fick godt qwarter hos den hygglige Bruksförwaltaren Lindström. — Sprakade der mycket med Bokhållaren Berg og Inspect. Muréen. Begge, helst den förre, gaf mig många upplysningar. — Jag gick till hvila, sedan jag druckit Thé. — Sof rätt godt till kl. 6 på morgonen.

Tisdag 22/2. Gjorde jag på morgonen besök hos fru Montgomery. Det gjorde mig mycket ondt om henne, då hon gråtande omtalade Tidnings skrifweriet emot hennes man — det jag bad henne aldeles slå ur hågen.
Bref till min hustru afsändes i dag med — Bewilnings Debet Sedeln, og 50 Rdr Rgds Genom Rodin.
Sedan jag hos Tit. Lindström ätit frukost, druckit mitt goda win, 2 glas, fick jag en Brukshäst og begaf mig i wäg med f. d. Bruksinspectoren Muréen som sällskap og wägwisare under starkt snöfall og yrwäder öfver Bergfjell, den aldra infamaste wäg till Carlbergs Grufva (5 fjärdingsväg), der wi i Gruffogdens stuga togo in Cantin og smakade på dess innehåll. Widare fortsattes resan förbi mänga Lurendrnästen (alla antecknade) Land og Sjöwäg till Gästgifv. gården Forssa (4 fj.). Här träffades Hr N. Wickström og Lars Olsson i Tullus. Wi drucko wintoddy tillsammans. Härifrån affärdade jag Muréen, som icke duger att på egen hand använda, för att wara af med honom, till Grimsta, hvartill han fick 5 Rdr. Jag äkte med Lars Olsson till Stalltjärnstugan (8 fj.) og widare med Wickström till Skalstugan (8 fj.). Landet war åt detta håll en aldeles annan Natur. Man ser öfwer alt fjellen kring sig. — Wi framkomma kl. 11. — Qvällen war herrlig og wi fingo godt qvarter i Skalstugan.

Onsdag 23/2, Skiljdes kl. 10 fm. wid sällskapet, som ökat sig med handlanden Buhrman från Happaranda og reste tillbaka samma wäg åt Forssa, der jag för bönderna läste tullförfattningarne. Reste widare sjöledes till Brattland og Gästgifwaregården Grimsta (9 fj.). Här träffades den sofwandc Herr Muréen. — Jag passerade här natten. Beskedligt men enfaldigt folk.

Torsdag 24/2. Fm. kl. Vi 7 från Grimsta ät Uppland (9 fj.), Matmar (7 fj.) og widare i ganska swåra gropar till Offne (4 fj.). öfwer Storsjön till Häste (8 fj.) samt genast derifrån åter öfwer Storsjön og anlände kl. omkr. 6 till Öster- sund (7 fj.).
Från Häste skjutsades jag af Drängen Zach. Lindström, som blifwit upptagen såsom fosterson hos Gästgifm. Denne gosse, 23 år gammal, syntes mig kunna blifwa af mycken nytta.
Det war mycket godt att komma hem og mötas af bref från min goda maka samt äfwen frän M:me Silfversparre d. 13 febr. D:o fr. Charlotte.

Onsdag 2/3. Snö og yrwäder. Affärdade Gräns Ridaren Rodén med sin nyköpta Tjenstehäst att resa till Björkebaum (then Tullnären). Jag åkte med Rodén till Häste. Han fortsatte — Jag med Gästgifwareskjuts till Säther, der jag fann alt rätt trefligt. — Gubben följde mig på afton till Ås. — Jag åkande efter hans Rabulist, som jag tyckte mycket om. Kom hem kl. 9 på afton efter en rätt treflig dag. — Dä gick jag till Albin og qvarblef der till kl. 11.

Torsdag 3/3, Yrwäder. Fick posten, men inget bref från min Caroline — det min långsamme swåger Fredrik beröfwat mig, emedan han ännu icke hunnit hit. Eftm. var jag hos Capten Ström, dit Adlersparre og major Gussander samt Aug. Lagercrantz kommo. På afton war spectakel, Sängkörer og Ballet. Jag gick hem kl. 12 på natten fullkomligen mätt af detta gyckel.

Fredag 4/3. På morgon skref jag några rader med Löjtnant Frithioff Boij, som reste till Stockholm. På afton skref jag med Posten under N:o 23 också blott ett litet kort bref.
Wäderleken war grann. Eftm. åkte jag og Albin med hans häst till Gjerde gästgifwaregård för att möta min swåger, Fredrik von Schewen, men han kom ej. — Det war också en enfaldighet af mig att tro han skulle komma endast derför att han sjelf skrifwit og sagt det. I hemwäg woro wi hos Landsfiskalen Söderberg på hans trefliga ställe Backen. — Han og jag blefwo Bröder. — Dä wi på afton kl. 10 reste derifrån war det 15 gr. köld, som säkerligen under resan ökade sig till 20.

Lördag 5/3. Grann wäderlek, men kallt. — Eftm. reste jag og Ryttmästare Adlersparre till Åkeräng, dit wi woro af majoren og Riddaren Gussander bjudna. Detta ställe ligger aldeles gudomligt wackert og är trefligt i alla afseenden. Der woro bjudna Prosten Backman med fru og sina hyggliga döttrar, capten Hjerne med sin fru og swägerska m. fl. Der sjöngs og speltes Guitarre af M:sellerne Backman så att der war rätt trefligt, men Adlersparre og jag reste kl. 8. — Vid hemkomsten war Fredrik kommen. Han hade rest 9 dygn mellan Stockholm og här, medförde nu bref från min kära hustru og barn — samt en ny reswäska med lås — sydd af min älskade hustrus egen hand. Det lilla biträde jag i penningväg kunnat göra honom, hade han så användt, att han rest med dubbelt så stor depense, som jag rest.

Söndag 6/3. Posten uteblef denna dag. — Jag war hemma utom på morgon, då jag hos Fältc. Hallströms åt frukost. — Fredrik war hos mig större delen af afton. Hos Landssecreter Weinbergs war jag bjuden; men som der war fadderöl og jag ingen ting hade dermed att skaffa, så blef jag hemma.

Tisdag 8/3. Fick slutligen posten, med bref frän Swermor till Fredrik — Claines mamma börjar att nu icke anse Jemtland såsom ett Pais perdue, sedan älsklingen kommit hit.
Bref till min kära hustru, der jag sökte lugna henne med beslutet att ej hit- taga hennes mor, åtminstone pä första året, helst mamma, utan att derom wara bedd, på förhand förklarat sig owillig att följa sin älskwärda dotter hit. —

Onsdag 9/3. Fm. på Gästg. Gärden att bese de race hästar, som woro ankomna för Regementets hästkultur. Derefter reste jag og Schröder ut till en på Lugnet warande auction, der jag inropade hus på offentlig auction att betala 3 månader, nemligen:

1 st. Bageri stuga med kammare B:co Rdr 61: 24
1 större uthusbyggnad, ny 91_
1 Fähus med mur 8: 33
1 Swinhus (om så behagas) 12: 16
1 Stall med skulle 33: 20
1 Wisthusbod 26_
1 Badstuga 8: 16
Summa 241 13

Derifrån med liqviden afdrages                       10:-
som samma dag äro till Tit. Sunding inbetaide.

Arrendet ä Jorden og byggningen blef ärligen 36: 16 B:co.
Jag hoppas med Guds Nåd att denna affair ej skall wara dålig; mätte jag kunna sträfwa med att få alt i ordning.
Från Auctionen begåfwo wi oss till Hr Risens, der jag ät wederbörande beställde Caffe og En bål punsch, som altsammans der wälwilligen anammades. Sur les entrefaites ankommo till lagets förökande Lagercrantz og von Engeström, hvilken sednare nu från östergyln war anländ till orten med sin unga fru, en f. d. fröken v. Walden, dotter af min gamle kamrat Knut Widalfer. Major Lucander blef här förargad på mig för det jag understöd mig snäsa till honom, då han en gång i fyllan war näsvis.
Lagercrantz bjöd derefter på Röd Champagne på Apotheket, der jag blef Bror med Leutnant v. Engeström. Sedan passerades qvällen hos wännen Albin med dessa.
Fredrik tyckes finna sig rätt godt.
Lördag 12/2. Ämnade jag resa med Albin og Fredrik till Lagercrantz men kände mig så illamående, att jag måste bli hemma för att laxera, som og skedde 1 fullaste galopp. — Jag blef matt, måste gå till sängs. Förtärde ingenting, utom hafwresoppan med Swiskon, den fru Håflin tillagat.
Sysselsatt hela dagen, då jag ej låg eller — — — att skrifwa ett långt bref till min Goda Caroline, der jag omtalar att jag arrenderat Jorden wid Lugnet samt köpt husen. — Om Jemtland i allmänhet, om Stockholm, om vårt lif här efter den förhoppning og föreställning, jag derom gör mig. Albin og Fredrik woro resta, som ämnadt war. Det war i dag fult yrwäder.

Söndag 13/3. På morgon war jag att bese Lugnet, som jag fann sådant att der nog med tiden kan bli trefligt om alt annat blir trefligt.
Eftermid. war jag med flera på begrafning efter Wännen Wetterberghs lilla Son Brydolf, som aflidlt 3 xlt månad gammal. Wi woro der qvar till Souppé og kommo hem kl. 1/2 11 på afton.

Måndag 14/3. Den skönaste dag man kan sig tänka. Folket började nu att samla sig till den mycket omtalade Gregoriemarknad. Jag war bjuden till Wet- terberghs pä middag tillika med Fredrik. — Je commencais des aujourd’ hui de refuser 1’usage d’eau de vie, de pounsche et de Toddy et j’ai prit la promesse de Frédéric, mon beau frére, d’en faire autant. Il m’en a donné sa parole d’honneur.

Tisdag 15/3. Skref till Caroline ett långt bref, 16 Qvart. sidor.
Började marknaden. Åt först Lake till middag hos Albin. På qvällen med Fredrik og Schröder hos gamle Directeur Wikström.

Onsdag 16/3. Till mid. hos Landshöfdingen tillika med Albin, Fredrik, Rytt- mäst. Capten Sahlberg, Ström m. fl.

Torsdag 17/3. Hade jag Tull Rätt för 1 :a gången i min lefnad, der nu häradshöfdingen Liljesköld åt mig war Notarie. Målet rörde beslag af Rodén af en Sviskontunna m. m.
Jag hade i dag bref från Fru Fåhraeus, fr. Gen. adj. Boij m. fl. Landsh. Montgomery är nu utnämnd till Ordinarie i Jemtland. På eftm. woro Capiten Edelsvärd, Fredrik og jag ute till Lugnet, der Fredrik afmättc Rummens storlek. Pä qvällen war Bal, den jag dock icke bevistade.

Fredag 18/3. Skref bref till min goda Clasine med ritning öfwer Lugnet. D:o till Expeditions Secret Fåhraus. D:o till Advokatfisk. Lagerlöf med ansökning om Tullförwtjensten, om incassering af 41 (rdr) 32 (sk.) — samt slutligen med diwerse förfrågningar?

Lördag 19/3. Wårfrudagen. Ett herrligt og grannt wäder. På fm. åkte jag med Rodén till Gjerde i mening att med honom knipa en fru, som skulle föra Luren- drejerier, men hon träffades ej. Wi åkte Storsjön till Lund. Den war nu aldeles ypperligt wägad. Eftm. woro många ute till Rödögården, deribland Albin med Fredrik. De hade nästan alla warit fulla som kaijor. Albin og Fredrik åkte tillsammans. På qvällen war jag med Adlersparre hos Wetterbergh.

Söndag 20/3. Fm. fick jag bref från min goda Caroline. Gudskelof att mina små börja bli bättre. Eftm. woro Albin, Edelswärd, jag och Fredrik äter ute vid Lugnet. Wid vår hemkomst erforo wi att Major Lucander war med döden afliden.

Tisdag 22/3. Fm. skref jag bref till min lilla hustru om möte i Upsala m. m. Dito bref till min lille Son Claes med 24 (sk.?) åt hvardera af de 3 små samt lika at Wilh:a von Schewen till firande af 3 april — deras Goda mammas födelsedag. — Afton hos Wetterberghs.

Onsdag 23/1. Bjuden till middag hos hr Håflin. Eftm. skref jag åter till min lilla Caroline några rader med Handlanden Bökén, som lofwade att sjelf framlemna det sednast på måndagen d. 28 mars. — Jag skref nu äfwen till lilla Hedda med 2 Rdr Rgs. og en Rulle rödt papper att förära N:ma.

Torsdag 24/3. Snöfall. Började jag efter Wetterberghs Ordination dricka kalt vatten med qvassia. — Waknade tidigt kl. före 4 på morgon med oro. — Gud beware min Älskade Maka og små barn! — Fick vid middagen bref från min Goda hustru, från General Adjutanten Boij, Tit. Fåhraus.

Måndag 28/3. Annandag Påsk. Fm. kom Capten Göhle. Wi gingo till Albin att äta frukost. — Åhl og Fogel. Derefter besökte Lagercrantz mig hemma. Mycket Snöfall. Spectakel og bal. War der till kl. 2 på Natten. Brorskap med Rector Nordqvist.

Onsdag 30/3. Fm. Afreste Fredrik till sin operations Ort kapten Hjerne till mötes. Han åkte med mig till Brunflo, derifrån jag reste till Lagercrantz, dit jag war till middag bjuden. Eftm. följdes han og jag åt till v. Engeström, som hitfört en rätt treflig hustru, f. d. fröken v. Walden, min gamle Camrats dotter. Jag reste hem kl. omkr. 7. — Gamla Ingeborg, som insjuknat, war nu bliwen mycket sämre.

Torsdag 31/3. Hemma. Just ingenting att annotera, men att jag fick bref från min goda hustru fullt af godhet og kärlek. Så är slutad denna långa månad. Herren ware lofwad för hvarje dag!

Lördag 2/4. Gick på morgon till Lugnet, dit jag medhade herr Moberg, som lofwat hjelpa mig med arrangementen wid min byggning i Lugnet. Likaledes war Jägaren Hoflin med dit för att om möjligt cmottaga Snickeriet. Derefter funderade jag med Ritning m. m. öfwer detsamma.
Gaf på fm. in min inlaga eller Förklaring öfwer Lagsökningen för Fredrik v. Schewen.
Eftm. kl. 4 war bjudning på Caffe hos Landshöfdingens. Jag gick dit kl. 5. — Der blef bal og mycket animerat. Jag försökte dock ej dansa.
Utom stads woro ej andra bjudna än Frösöboerna og Backmanska Ungdomen från Sunne og Leutnant Engeströms. — Fru Engeström är rätt hygglig og syntes jemwäl wara Balens prima Donna.
Jag gick mina färde kl. 1/2 1. — Sedan Souppé kring bord war hållen. — Anglaisen på maten dansad og en francaise börjad.

Söndag 3/4. Min älskade Carolines födelse dag. Hon fyller i dag 36 år.1 Måtte Herren, den Barmhertige, wälsigna hennes återstående lefnad med frid og lugn till glädje för mig og de små. Ack hur gerna skulle jag ej vilja i dag wara bland dem. Förmid. åkte jag en liten stund med karlar ut till Frösön för att der tala med en snickare. Eftm. åkte wi, sedan Kapten Ström og jag hos Albin ätit middag, till Rödögården att helsa på Ryttmästare Schröder og hans fru. — Der woro Leutn. v. Engeström og hans fru. Wi reste hem kl. 1/2 10 em.

Onsdag 6/4. Stormen fortfar. Jag war hela dagen inne og hemtade min mat. Eftm. kl. 2 hemkom den förrymde Edelsvärd og hade illa uträttat sitt uppdrag. Han förbättrade det icke sedan han kom hem.

Torsdag 7/4. War det blifwit lugnt. Je réprimais aujourd’hui M. Edclswärd, peut-étre trop sevérement, d’avoir negligé les préceptes que je lui avais donné. Je vois bien qu’il faut tenir ces Mrs bien court, s’ils n’oseront pas agir en grand Seigneurs. — Mais cela ne manquera pas. Je les tiendrai bien court.
Jag fick i dag åter bref frän min lilla goda kära hustru.
Eftermiddagen passerade jag nästan hel og hållen hos D:r Wetterberghs. — Jag gick ej derifrån förr än kl. 11 på afton.

Fredag 8/4. Aldeles grann wäderlek. Expedierade posten i Tjensteväg men skref icke denna postdag till min älskade, emedan jag war öfwerhopad — og det skulle blifwit ett högst tråkigt bref.
Aftonen war wacker. Jag og Albin gingo för första gängen till Hornsberg att helsa på D:r Rissler. Han war ej hemma; men fru Caspolin med dotter war der, så att der war rät trefligt. Wi gingo dock hem kl. 8.

Måndag 11/4. Eftm. war jag åter ute wid Lugnet, medhafwande Wikström og timmerman Ward. På afton pä Apotheket att dricka pounsch og äta ägg.

Tisdag 12/4. Kl. 7 på morg. kom Eric Månsson för att bege sig till Lugnet og der börja. Kl. 9 hade jag Wärdering ä Edelswärds dumma beslag. Sedan gick jag hem, fulländade bref till min Älskade Caroline på 2 ark med diwerse ekonomiska og underrättelse att jag begär permission att resa hem fr. o. med den 6 maj, då jag likwäl i dag begärt permission från og med den 2 maj på 2:ne månader. — I går fann jag wid min gång till Lugnet den första blomma, som också med glädje bröts og fördes med dagens post till den Älskade. Kl. 1/2 6
(- Då Caroline var född 1803, måste hon denna dag ha varit 39 år gammal)
följde mig Edelswärd till Lugnet, der Eric Månsson i östberget i dag börjat reda in barnens kammare. — Det Syntes mig i dag gå mycket långsamt. På besök kommo der till oss Doctor Wetterbergh, Capt. Ström og Major Gussander, hvilken sednare bjöd mig till Äkeräng i morgon. Efter ankomsten till Staden gingo wi samt), på Apotheket, der Capten Ström bjöd på aftonward med porter.

Onsdag 13/4. Fm. reste jag, sedan jag förut warit wid Lugnet, först till kyrko- wärden i Knytta att tala med honom om murning. Derifrån till Åkeräng, der jag i mycken trefnad passerade min dag. Kapten Ström, magister Lars Weinberg og Pastor Liljesköld woro äfwen der. Af den sednare beställde jag ett Dussin stolar af den sort, som Major Gussander har i sitt förmak, till dem Majoren lofwade tillsläppa torrt björkwirke. Jag passerade tillika med Ström natten här.

Fredag 15/4. Bref till min lilla Gumma — mast om Lugnet og Någons moustache. Till mormor om Flyttningen Explication. — Såg bref på afton från Fredrik till Albin, deri brefskrifwaren syntes aldeles hafwa glömt all relation till mig. Jag war 2:ne gånger till Lugnet — sista gången war Lagercrantz med.
I dag refs taket af St. byggningen, som skulle nedrifwas og påbyggas 3 å 4 hvarf — förses med nya spärrar, taket ånyo påläggas för 55 Rdr.

Lördag 16/4. Fm. kom Pell Persson i Knytta för att på min begäran bese murarne i kök og barnkammaren. Jag gjorde wid Lugnet också accord med honom om 10 B:co för att ommura köksspiseln og att sätta ny tegelkackelugn i barnkammaren.
Pä aftonen war jag åter deruppe og bestod Timmerkarlar og snickare hvar sin Toddy. Slutade Gubben i östberget.
Det började nu wara ett rysligt wäder — full storm.

Söndag 17/4. Fm. kom Ryttmästare Adlersparre hit. Jag anmodade honom att samfält med Schröder gå i en borgen för mig på 2000 B:co, det han utan invändning lofwade. Eftm. gick jag till Caspolins, der jag med Wetterberghs passerade afton till qvällsmat.

Måndag 18/4. Fm. kom samma Adlersparre og sade nej till hvad han i går lofwade. — Men jag fick dock tillfällighetshjelp 200 B:co genom Caspolin og löfte om resten. Kl. omkring 12 Gick jag till Lugnet og Odensala skogen för att accordera med Carl Persson om en skogslott.

Torsdag 21/4. I dag började med Bondens inhuggning (Spärrar) vid Lugnet.
Stormade og blåste. Jag hade bref från såväl Min gamle wän Prosten Hedmark som min aflidne Broder Steens efterlemnade oförsörjda barn. Men inget bref från min hustru; måtte hon og barn må wäl så alt är godt. På qvällen hos Doctor Wetterbergh.

Fredag 22/4. Bref till Prosten Carl Hedmark (se journ. p. 67), Min Goda Caroline og mamma Sllfversparre, som jag frågade om småflickorna.

Lördag 23/4. Mycket kall og Blåsig dag. Jag hölls mestadels wid Lugnet, der Timmerkarlarne i dag höllos med Röstning og Takåsar. Muraren P. Persson i Knytta började i dag kackelugnen i Barnkammaren. — Jag hade 2:ne Qvinfolk, Madam Lind og Zakris Berta, samt Bräckberg att i dag insamla uti wedboden spånor og knubbar samt allehanda bräder. På afton kl. 7 gick jag till Rådman Risens på bjudning — men gick hem kl. 9, emedan der speltes og jag såleder saknade sysselsättning.

Söndag 24/4. Lugnt. Skref på fm. bref. — Eftm. wisit hos Landshöfdingen, på qvällen Bal og Spectakel. — Begge delarne det sämsta jag här sett. Jag kom (i säng) kl. 1/2 12 ganska föga belåten med min dag.

Tisdag 26/4. Skref till min lilla Caroline — till Björkman og Broberg. Regnade smått og mildt på afton. — Storsjön började nu att bli alldeles ofärdbar.

Onsdag 27/4. Större delen af dagen hos Johnsson på Lugnet, der den omskrefne murnlngen fulländades. — Taket öfwer förstugan blef jämwäl i dag färdigt. Det war stark storm og ingenstädes kan den kännas bättre än wid Lugnet. På afton inne hos Nyholm og derefter på Apotheket med Camrer Johnsson og Wikström.

Från tiden kring senaste sekelskifte
En gammal östersundares minnen

Föreningen Gamla Östersund och tidningen Östersunds-Posten inbjödo under förra året äldre stadsbor att nedteckna och insända sina minnen från gångna tiders Östersund. Ett flertal personer hörsammade också denna inbjudning. Några av de insända skildringarna ha publicerats i Ö.-P., vilket däremot icke varit fallet med följande minnesbilder av signaturen G. B.:
Nedskrivaren av dessa rader hör ej till kategorien östersundare av den äldre argången, utan äro »minnena» här nedan endast några enkla hågkomster frän pojkåren före och kring sekelskiftet.
Den utveckling staden genomgått sedan den tiden är i alla avseenden enastående. Stadens utbyggnad i areal, dess stil och modernisering, har omändrat staden från »livet på landet» till en modern liten storstad. Många små träkåkar och idylliska parker inom staden ha fått vika för moderna bostads- och affärspalats, och den stadsdel, som nu utbreder sig ovanför nuvarande Rådhusgatan, fanns icke mycket av vid sekelskiftet. En och annan gammal gård låg visserligen utkastad här och var, men för övrigt upptogs hela området av ängar och betes- hagar, och det mesta av byggnationen ä området voro en hel del hölador. — Jag minns huru vi, några pojkar, under sommarmånaderna 1897—98 vallade kreatur åt lektor Dahlén från hans gärd vid Nytorget upp till den s. k. stadsskogen, belägen på nuvarande I. 5:s område. Vi hade då endast en gammal fästig att färdas på. Denna stig började strax ovanför lektor Dahléns gård, gick genom ängsmarker förbi gamla »Lugnegården» och fram till stadsskogen. Där hade vi — och för övrigt andra med oss — endast att avlämna kreaturen i några »butösers» vård för att mot aftonen återhämta desamma. Det var mänga av den tidens östersundsbor, som inom stadens hank och stör drevo kreaturs-, höns- och svinuppfödning, och ofta väcktes östersundarna i arla morgonstund av gårds- eller granngårdstuppens icke direkt välljudande men desto mera ljudande »kuckcllku». — En av de gårdar, som i nästan ensam förnämitet låg här på området, var handlanden K. Axel Carlssons. På andra sidan denna gård, alltså vid hörnet av nuvarande Drottninggatan och Litsvägen, fanns ett stort rödmålat speditionsmagasin, där vissa dagar i veckan ett rörligt liv utvecklade sig. Där var nämligen »station» för de forbönder, som forslade varor och livsförnödenheter upp till de stora socknarna i norra Jämtland. Dessa gråvadmalsklädda forbönder, med sina kraftiga dragare, gjorde ett visst intryck på oss pojkar, som i dem sågo något av romantik och hjältedåd. Vi hade nämligen bibringats en massa kusliga upplevelser, som dessa forbönder hade att möta på sina färder fram på de gamla ödsliga landsvägarna norröver, frän mystiska spökbilder till överfall och mord.
Några hundra meter längre bort på övre sidan Litsvägen lågo de s. k. Lugne- backarna, ett kärt tillhåll vintertid för det dåtida skidåkande unga Östersund. Fordringarna på »jättehopp» voro den tiden ej så stora. Ett annat för oss yngre kärt tillhåll var bäcken i norra ändan av nuvarande Rådhusgatan, och det var nog många förtvivlade mödrar, som fingo hem genomsura och mindre välluktande ungar, vilka tillbringat sin dag vid detta grodträsk. Strax bortom bäcken låg gamla repslageriet, en avlång, grå och dyster byggnad. — Sjöslänterna nedanför staden voro också våra kära tillhåll. Där säg litet annorlunda ut då än nu. Där nuvarande badhusparken ligger, rullade Storsjöns vågor in mot järnvägsbanken, liksom hela vägen söder om »gamla belysningen». Båtkajen hade tvenne stora fyrkantiga inbyggnader, den ena avsedd för rodd- och segelbåtsägare och den andra för ett par av storsjöflottans båtar, Thomée och Trafik, den senare mera känd under namnet »Kaffebrännaren» och numera sedan många är tillbaka krossande annat jämtländskt vatten. Av den tidens båtar imponerade nog hjulångarna Odin och Carl XV mest på oss pojkar. Det var en livlig båttrafik, som då utvecklade sig på Storsjön. Men så fanns ju icke heller den s. k. södra inlandsbanan, långt mindre bilar och bussar. Nedanför »gamla belysningen» låg en flytande Noaks ark, ett s. k. klapphus, och ytterligare ett mindre sådant utanför järnvägsbanken vid nuvarande Badhusparken, där stadens kvinnfolk av hjärtans lust fingo klappa sönder sina tvättkläder. Nedanför nuvarande västra stationen låg ett högt tornhus, det s. k. spruthuset, där brandkårens vattenslangar firades upp för torkning. Utanför detta och en bit norr därom låg Sjötorget, saligt i åminnelse. Det var en plats med mänga glada minnen frän den tid, då de jämtländska marknaderna verkligen voro marknader och kunde räknas till efterlängtade folknöjen. Den tidens avsaknad av senare tiders nöjen, såsom biografer, radio m. m., gjorde, att en cirkus och för övrigt även de mera tingeltangelbetonade varité- och dockteatrarna, djurmenagerierna, vaxkabinetten, panoramat etc. blevo livligt besökta och omtyckta nöjestillställningar.
Ett ovanligt inslag på den tidens religiösa område var Frälsningsarméns hitkomst i slutet av 90-talét. Till lokal förhyrdes en iordningställd lokal i ett av uthusen i hotell Norrlands gård. Kårens första ledare här var en kvinnlig frälsningsofficer, ensajn Nyholm, och bland de första »soldaterna» minns jag »Elsa 17 år», vår sedermera kände revyförfattare. På den tiden var Frälsningsarmén ett kärt tillhåll för allehanda orosmakare och bråk och oordningar förekom där ofta. Jag påminner mig ett synnerligen elakartat uppträde en höstkväll, trollgen året 99. Ett synnerligen spänt förhållande rådde den tiden mellan manskap vid A. 4 och en del yngre element i staden, och nu ifrågavarande uppträde uppstod också mellan dem. Några mannar frän A. 4, som övervarit Frälsningsarméns möte, överföllos vid utgåendet från lokalen av civila bråkmakare, och det dröjde inte länge, förrän båda parter fått förstärkningar, det antogs till hundratalet på vardera sidan. Nu etablerades inne på hotell Norrlands gård ett uppträde, som nästan fick karaktären av upplopp. Det blev en regelrätt strid med staketspjälor och stenar som tillhyggen och många av de i slagsmålet agerande fingo långvariga minnesbetor av uppträdet. Militären hade så småningom dragit sig tillbaka upp mot Nytorget, där de förskansade sig uppe på det bergshöga makadamupplag, som staden för sina gators behov därstädes upplagt, och nu började ett fullkomligt bombardemang av stenar att hagla ut över torget mot de anstormande civila elementen. Det allvarliga uppträdet kuvades till slut genom polisuppbåd och förstärkta militärpatrullers utryckande. »Slagfälten» företedde då en synnerligen sorglig anblick. På hotell Norrlands gård voro alla staketspjälor på staketet kring gården bortrivna. Kvarlämnade sönderrivna klädespersedlar och huvudbonader lågo överallt kringströdda. Pä Nytorget hade en stor del av makadamhögen kastats runt torget. Den stränga räfst, som följde på detta uppträde, svalkade kraftigt de upphettade brushuvudena, och det blev efter detta åtskilligt lugnare mellan de civila och militära i staden.
Pä tal om »armén» har jag ett för oss pojkar minnesvärt och roligt intermezzo i hågkomst, då vi en sommar 1897 etablerat »djurmenageri» och fingo den stora äran se större delen av A. 4:s dåvarande officerare såsom »intresserade» åskådare. Saken var den, att på »våran» gård bodde en kapten G. Vi ungar kallade honom »kungen», ty vi trodde det var självaste monarken, när han myndig och stram i sin granna uniform på en yster artillerihäst kom inridande på gården. Alltnog, denne kapten G. hade förärat sin med oss jämnårige son ett stort präktigt tält, vilket vi placerat under några på gärden stående (och fortfarande kvarstående) popplar. Den senaste marknadens mänga nöjesetablissemang frän tältstaden på Sjötorget sutto ännu livligt i våra unga hjärnor, och vad var naturligare, än att även vi skulle etablera något ditåt. Efter mycket funderande stannade vi vid ordet »djurmenageri». Med pojkars gåpååaranda hade vi också snart samlingen ordnad. Där funnos daggmaskar, flugor, hus- och spy-, humlor och getingar, grodor och s. k. tagelormar m. m. samt — och det blev »menagerlets» stora clou — en vit rätta. Allt ordnades ordentligt i burkar, glas och lådor, och just som vi hade samlingen klar, kom vår stora upplevelse. Kapten G. hade givit stor middag för officerskamrater, och efter middagen kommo samtliga däri deltagande med dåvarande översten i spetsen ned till oss pojkar för att bese »djuranläggningen». Vår framgång på det »menageriska» området var därmed given; succéen blev nämligen så fullständig den kunde bli, och — naturligtvis viktigast av allt — den pekuniera behållningen av besöket så pass stor, att vi därefter hade råd utöka vårt ägandes »häststall» med ytterligare några trähästar av den tidens vackra, röda hemslöjdsras.
Från min barndomstid minns jag några s. k. original och först och främst då »Tull-Kari». Vi ungar voro i regel rädda för henne och sprungo alltid åt sidan, när vi sågo henne komma. Hon gick alltid iklädd en halsduk virad kring huvudet och ett omfångsrikt förkläde kring den nedre kroppsdelen. Under ena armen bar hon en stor spånkorg, vari hon hopsamlade allt i hennes väg liggande skräppapper. När så korgen var full av dylikt, styrde hon sina steg in i någon familjs kök och direkt på spiseln, slog upp spiselluckan och brände upp skräpet, varefter hon med en kraftig smäll slog igen luckan och gick, småträtande och ilsk som alltid. Vad som emellertid gjorde henne mest ryktbar, var hennes nästan hysteriska hat till allt vad manfolk heter, och sådana skapelsens usla varelser döko ju alltid upp på hennes vandringar gatorna fram. Följden var ett nästan oavbrutet »skällande» samtidigt som hon utmanande hytte med den näve, som för tillfället var befriad från korgbärandet. Och ve den, som vågade gå till offensiv. Den »knockades» obarmhärtigt av hennes svada. Ett olyckligt kärleksöde i ungdomens är sades vara orsaken till hennes karlhat.
Ett annat gatuoriginal var »glass-min-bra»-gubben, en jättestor kraftig man med böljande långt helskägg, som sommartiden under flera år i mitten och slutet av 90-talet och i början av detta sekel gästade Östersund. Ett stort vitt, alltid rent förkläde dolde hans massiva gestalt, där han, gata upp och gata ned, vandrade fram, virtuosmässigt balanserande en stor grön balja på huvudet, under det han med vissa mellanrum med en tordönsstämma, som hördes vida omkring, skrek ut sitt »glass-min-bra». Han livnärde sig nämligen på att sälja denna åtminstone för oss barnungar begärliga vara, och många voro nog de femöringar, som genom ungarnas envisa förmedlingskonster vandrade från mammornas börs till glassgubbens. Det påstods, att han var ryss. Varför han under flera är under den korta glassperioden valde just Östersund till sitt affärscentrum, vet jag ej.
Ett par andra original från den tiden och vilka för övrigt även levde några är in på 1900-talet, voro de båda »grossisterna» i ben och lump, kända under namnen »Niff-Naff» och »Lort-Sven». Bådas affär och lager utgjordes endast av vad som kunde inrymmas i en på ryggen hängande stor säck. Många voro nog de stadens pojkar, som inhöstade åtskilliga veckoslantar vid »leverans» av hopsamlade ben och lumpor till de båda hedervärda men originella uppköparna »Niff-Naff» och »Lort-Sven».

Så har tiden svunnit, hastigt och nästan omedvetet. När vi nu låta tankarna glida tillbaka till tider, som gått, få vi då också låta dessa stanna litet vid minnet av våra företrädare, alla de, som nu sova sin sista sömn på våra kyrkogårdar, men en gäng under långt enklare förhållanden än vår moderna tid giver, arbetade och strävade för sin stad till efterträdande släkters gagn och fromma. Må vi med tacksamhet och aktning minnas dem.

Tull och näringsliv på 1840-talet
Vad tullförvaltaren har att berätta

Tullförvaltare Siösteens årsberättelse till Kungl. generaltullstyrelsen för år 1844, daterad den 24 januari 1845, innehåller en hel del uppgifter av intresse rörande den tidens näringsliv i Östersund och Jämtland samt ett och annat om tullväsendets inom länet orga- nisation vid samma tid. Han skriver:
Handel och näringar utgöras fortfarande med landets egen afwel och produkter såsom: boskap, rehnstekar och hudar, fågel, smör, talg, humle och allehanda skinnvaror, dels uppköpta i Norrige och dels här i provinsen. Altsammans afyttras der det förmodas få bästa afsättningen, antingen här i riket eller i Norrige. Under begge sednaste åren har dock smöret till det masta gått åt Norrige, der det vunnit afsättning emot högt pris. Betydligaste handeln drifwes dock med hästar. Ehuru en del deraf äro af den inhemska afveln, som, genom uppmuntran och wård förbättrats, sker dock största handeln med sådane, som i Norrige wid midsommarstiden uppköpas till hundradetal i och kring Trondhjem.
Provinsen underhåller stark handelskommunikation öfver Herjeådalen med Dalarne, der Fahlu och Hedemora städer samt bergs bruken i Kopparbergs och Gefleborgs län vanligen gifwa god afsättning för både hästar och boskap.
Kramhandeln frän Jemtland åt ofwannämnde provinsers städer och orter har bestämdt minskats, och har denna handel, enligt allmän sägen och erfarenhet, icke annorlunda ägt rum än som byteshandel på det sätt, att Jemtlänningen, som, för sine till Norrige exporterade redbara födoämnen, sällan får annat än sill och torrfisk eller tillbud af kramvaror, utbyter detta vid Fahlu och Hedemora marknader mot plogbillar, liar och småsmide, som åter för ytterligare omsättning vandrar till Norrige. Från åtskillige bruk i Wester Norrland samt från Torpshammars bruk i Medelpad uphandlas emot sill och torrfisk, stähgjern, hvilcket sedan afsättes så inom som utom denna provins, och allmogens kramhandel har sökt riktningen åt det närbelägna obevakade Ångermanland, dit tjogtals vintervägar öfver Frostviken föra directe från Norrige.
Saltad strömming, hvetmjöl och andra förnödenhets varor, såsom såcker, caffe, specerier, bomulsgarn och vin, komma till större delen fr. Sundsvall och Stockholm. En handlande fr. hufvudstadcn hr Bökén har på sednare åren fournerat Jemtland med en stor mängd caffe, såcker och bomulsgarn, en annan hr Solidén med kläden, corderojer och drap:r af alla slag, som åtminstone (passera?) för svenska, om man får dömma af hallstämplarne.
Spanmål, helst korn, som här mast konsumeras, har Landet på sednare åren haft för behofvet och äfven öfverskott till magazinering. Också hafva de goda åren gifvit åt flere bland allmogen håg för jordbruk, deraf åtskilliga börja att ej allenast lefva utan att samla välstånd. — Sannolikt skall hågen för jordbruk stegras i den mohn allvarliga hinder göra schackring och smuggling osäkra — och desse sjelfsvåldets skötebarn måhända slutligen försvinna vid möjligheten till utkomst genom landtbruk, som nu underlättas af styrelsens (hushållningssällskapets) omsorger för myrars och kärrs aftappning.
Östersunds stad, hvilken mellan 2:ne årsmarknader mera liknar en by, som lefver af jordbruk, har 3:ne handlande, deribland den ene, utom bodhandel, drifver betydlig commerce med hästar och boskap; de 2:ne andre egentlig bodhandel med köpmannavaror mästadels från Sundsvall och Stockholm.
Handtverkare finnas af de oumbärligaste slag, men de fleste, undantagne garfvare, färgare, skräddare och skomakare, sakna arbets- förtjenst och förnämligast den egen flit och omtanka, som kunde skaffa dem förtroende. Dessutom finnas kring hela landet handtverkare af nästan alla slag, som genom eget tilltag utbildat sig till skicklighet, hvarigenom desse, framför Östersund, tillitas.
Manufaktur- och spiksmideshamrar, stampverk, såg- och mjölqvarnar med flera industriella inrättningar och vackra byggnader, äro anlagde vid gården Vaplan i Näskott; likaledes en manufactur- och spikhammare vid Röde gård i Alsen. Begge desse ställen ägas af bönder, som sjelfve uttänkt och fulländat desse anläggningar. Productionen härifrån af spik, yxor och billar finner masta och bästa afsättningen i Norrige. En manufactur smedja för liar och yxor samt andra äggjärn, är under anläggning i Offerdal.
Färgeri med stampverk finnes nära Östersund vid hemmanet Slandrom.
Pottasketillverkning är tillämnad i Åhre Sockn, men ännu ej kommen till verkställighet.
Husa Kopparverk afsätter dess production till Levanger i Norrige. Tullintägt är visserligen i tilltagande, men sexton års glömska
af alla förtullningar, sedan tullcammarne år 1825 indrogos och samma års Kgl. Förordn. af 25 Mji, som tillåter tullfri in- och ut- försel af många förnödenhetsartiklar samt slutligen den lätthet, hvarmed, helst wintertiden, smuglerier öfver dessa vidsträckta, farbara gränsor kunna förövas, torde hemma tullintradernas betydliga stigande, åtminstone så länge, som landet lämnas vid stora vägen åt gränsen, utan tullbomsbevakning och kanske intill dess tullbevakningstjenstemannen sitt fädernesland i allmänhet men Jämtland i synnerhet vinner för nit och skicklighet de goda sympatier och den aktning som visas lurendrejaren före, under och efter lagens hånande.
Obestridlig inqvarterings åtnjutande emot skälig betalning för den rörliga gränsebevakningen vore bland de första rättigheter, på hvilka den, som med allvar och verksamhet vill leda bevaknings åtgärderne, skulle grunda deslocation af de bevakande. Om dessa tjenstemän bäst behöfvas blifva de sist emottagne och befälhafvaren vet ej, huruvida den för lurendrejaren oftast nitälskande, någon gång hämndfruktande bonden, nybyggaren, torparen eller soldaten, vill eller vågar, opinionen till trötts, lemna tak öfver hufvud eller bröd för dagen åt desse tjenstemän. För ett, ja någon gång för två å tre dygn, hafva desse villigt njutet samma Inqvartering som förunnas skogarnes vilda innevånare; men begär man I längden för mycket och yrkar man ouphörligen skyldigheter utan att kunna åstadkomma någre rättigheter eller upmuntringar, så erhålles liknöjdhet och slutligen Ingenting annat än förslöade oduglingar, staten till last. Lurendrejarns fora saknar sällan i Sverige och alldrig i Jemtland qvarter, skyndsam fortskaffning och beredvillig hjelp; men för den rörlige tullmannens fortkomst och företag lägges mångfaldiga hinder, dem ej lagen kan hinna.
Sedan året 1825 har den Kgl. Förordn., som bestämmer Sveriges och Norriges ömsesidiga handelsförhållande, varit oförändrad gäl- lande och är det ännu.
Tulltjenstepersonal och upbörd inom Jemtland och Herjeådalen hafva derefter stått i följande förhållande:
År 1825—26 war personalen till antal 14, minskades fortfarande småningom så att den 1841 befans vara 6. Och så förspordes under 16 år ingen förtullning. 1842 förökades bevakningen med en vaktmästare 7.

Tullbevakningens ändamål, så vidt dermed afses stor tullupbörd, skall således alldrig upnås med hvad bevakningspersonal eller orga- nisation som helst i detta vidlyftiga gränseland. Men med ringa tillökning, bevakning och framförallt tullbom i Åhre har tullk. alla anledningar tro, att förtullningarne skola fortfarande stiga bland almogen, som, ehuru speculant, likväl i allmänhet icke vill öppet trottsa lagen och dess tjenstemän, men fast heldre lurande smyga förbi den förra och narra de sednare.
Vanans och opinionens makt är stor. Några fela dock af total okunnighet.
De stora lurendrejerierna kunna ej bedrifvas om de göras osäkra. Härtill bidrager mycket att hästar och fordon confiskeras, hvarigenom formän skulle blifvit allt för dyrlegda och kanhända omöjliga att erhålla. Men sedan nu den inrikes förpassningsstadgan blifvit borttagen, så har lurendrejarens mod åter vuxit. Han höijer åter blicken mot lurendrejeriets skyddande ande, som sväfvar öfver hans fosterländske företag. En patrullerande tulltjenstemans höfligaste fråga: »hvarifrån eller hvarthän dessa colly, dessa lådor, detta caffe, bomulsgarn, dessa fat vin, syrop, tobak eller såcker?» besvaras helt naturligt, så vida foran ej träffas på gränsen eller vid kust, med en annan fråga: »Hvad det kan angå den frågande? Söker ni lurendreijeri eller tullförsnillning? Så kostar det Er ju icke mer än högst 100 rdr B:co böter att genom laglig undersökning vinna öfvertygelse. För de ostämpelbara varornas åtkomst är jag ingen reda skyldig. Det omak, den förödmjukelse, den särskilda kostnad ni kan hafva af en problematisk rättegång för bevisning att dessa varor alldrig blifvit förtullade, må stärka Er hog för nya försök mot oss och vare mägtige genier: hånet för Er och triumphen för oss!» Under- tecknad har redan i ödmjuk P. M. till herr Gen. Tull Directeuren under 25 sistl. september afgifvit alla de uplysningar med motiver för förstärkt bevakningspersonal och förändrad organisation, som jag ansett nödiga — och derefter på befallning inlemnadt detaljerat förslag till Kgl. Gen. Tull styrelsens pröfning.
Detta förslag innehåller: För Jemtland.


Med 6 personers tillökning, några nödiga löneförbättringar, oundgängligt anslag till gränsridarnes underhåll af egne hästar i stället för den tillfälliga hästlegningen — samt slutligen med lyse och hushyror för personal vid nya tullbomen i Åhre, hvarom Contract projectvis är träffadt, till undgående af förhastad byggnad, upgår kostnaden för sådan ny stat till 1,193 rdr högre än den gamla.

1840 års debiteringsstadga i Östersund
Godkänd av K. M:t den 29 augusti s. å.

§ 1.
Debiteringen werkställes af en Comité, bestående af Ordningsmannen, som leder öfverläggningarne, sex af Stadens Invånare valde Ledamöter och Stads Casseuren, som förer Protocollet och biträder Comitéen med uplysningar, men utan att deltaga i omröstningen. Denna Comité sammanträder straxt efter det Kronans debitering försiggått.
§ 2.
Casseuren öfverlemnar till Comitén en calcul, utwisande:
1:0) Beloppet af Årets Ordinarie utgifter:
a) Tjenstemäns löner,
b) Pastoralier,
c) Soldat-lega,
d) Gästgifvare-lön,
e) Canzli-Gebiihren,
f) Kronotionde, samt öfrige den Nådigst donerade Jorden åt- följande utskylder.
2:0) Beloppet af de Ordinarie inkomster, nemligen:
a) Inflytande Ståndafgift under Marknaderne, enligt följande Taxa:

1:sta Classen större Köpmansstånd B:co 2,32
2:dra d:o 2,16
3:dje d:o 2
1:sta d:o Handtwerks d:o 2
2:sta d:o d:o mindre d:o 1,24
3:dje d:o 1,16

De som handla på rum eller hyra privata bodar, lika med stånd af 1 :sta Classen.
Mångelstolar, efter belägenhet, från 16 till 24 sk.; och 8 sk. för hvarje skrinda med jern, lin, salt e. d.

b) Tomtören, i 4 Classer enligt nu gällande eller framdeles blifvande classificationer, samt lott och kålhage afgiften

Tomtören 1:sta Classen B:co 32 sk
2:dra d:o 24
3:dje d:o 16
4:de d:o 12
Lott och Kålhags afgift
För hvarje Lott 1,24
D:o d:o Kålhage 1,16
D:o d:o inhägnad Skogslott 1,24

c) Afgiften för dem af flera hus- och tomt ägare inhägnade Strandgatan förblifver tillsvidare oförändrad; Staden likväl förbehållet att, då flera hus vid denna gata blifva upförde, eller då andra omständigheter påkalla denna gatas öpnande, den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande medgifna instängningen ej må lägga hinder i wägen för en, med Nådigst stadfästade Plan-Chartan öfverenstämmande reglering.
§ 3.
Hvar och en af Östersunds Borgerskap, som idkar källare- och wärdhusrörelse samt erhåller vederbörligt tillstånd att besöka fri- marknaderne I Länet, erlägga till Stads Gassan Sex Rdr 32 sk. årligen. Desse medel, jemte blifvande arrendesumman för Stads Käl- laren, användas såsom lön för StadsFiscalen.
§ 4.
Clereci-Statens löner skola tills widare och intill dess annorlunda kan varda i vederbörlig ordning förordnadt, debiteras som hittills, lika på hvarje mantalsskrifven person.
§ 5.
Blifvande Stads-Läkare- och Barnmorske-löner, samt Fattighjelp utbetalas af Stads Cassan.
§ 6.
Brandvaktens löner och underhållet af brandredskapen debiteras på husen. Brandförsäkrade hus betala hälften mot icke brandför- säkrade.
§ 7.
Större reparationer å sprutor och öfrige brandredskap, samt inköp af nya sprutor och brandsegel betalas af Stads Cassan.
§ 8.
Skulle dessa Ordinarie inkomster icke betäcka utgifterna, så fylles bristen genom en bewillning, eller så kallad öres-afgift, hvilken Comitéen, i stöd af erhållne upgifter, efter bästa öfwertygelse och i enlighet med aflagd taxeringsmanna-ed, påförer hvar och en, utan åtskillnad till stånd, eller tjenstemannabefattning, efter den taxerades förmögenhet, jemförd med öfrige medborgares.
§ 9.
De på ofwannämnde sätt debiterade summor böra, i anseende till blifvande restantier och afkortningar, beräknas minst sex och högst tio procent öfver den upgjorda staten. Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder. Datum ut supra
CARL JOHAN
/A. M. Fåhreus.

Denna stadga återfinnes i landskansliets i Östersund samling »Kungl. Maj:ts Nådige bref och Remisser 1839—1845» (länsarkivet).

Kommunala och kyrkliga ärenden
1/7 1939 – 30/6 1940

Kommunala ärenden
(Meddelat av drätseldirektör D. Morén)

Av stadsfullmäktige i Östersund under tiden 1 juli 1939—30 juni 1940 fat- tade beslut av mera allmän betydelse:

1939 aug. 22. Byggnadskommitté för uppförande av nytt gymnastikhus vid högre allmänna läroverket tillsatt med uppdrag att anskaffa full- ständiga ritningar.

1939 sept. 19. Anslag till polisalarmanläggning. Hemställan till Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott om upprättande snarast möjligt av plan för genomförande av allmän folktandvård i Östersund. Kommitté tillsatt för att utreda de olika skolornas i Östersund lokalbehov under de närmaste åren.

1939 nov. 21. Park- och planteringskommitténs reglemente ändrat så att kommittén huvudsakligen erhöll karaktär av skönhetsråd. Personalen vid badhuset kommunalanställdes och instruktion för badhusstyrelsen antogs.

1940 jan. 23. Beslut om tillsättande av polisnämnd.

1940 mars 27. Bestämmelser till förebyggande av ohyra antagna. Anslag å 42,000 kr. beviljat för anordnande av offentliga skyddsrum.

1940 april 16. Anslag beviljat för anordnande av kostnadsfri skyddskoppsympning.

Kyrkliga ärenden
(Meddelat av kyrkofullmäktiges sekr. Nils Larsson)

1939 aug. 7. Anmälde kyrkorådet mottagandet av gåvobrev frän Östersunds Elektr. Aktiebolag å 8,000: — kr. att användas till bekostande av elektrisk belysningsarmatur i församlingens nya kyrka. Gåvan avsåg hugfästande av bolagets 50-årsjubileum.
Anmälde kyrkorådet mottagen gåva ä 10,000: — kr. av gårdsägaren P. O. Persson att under namn av »Margareta och P. O. Perssons Donation» användas till utsmyckning av portalen i församlingens nya kyrka.
Bifölls kyrkorådets förslag att för en kostnad av 28,600: — kr. låta renovera boställsvåningarna samt pastorsexpeditionen i för- samlingens prästgård. För anskaffning av härför erforderliga medel skulle 23,600: — kr. upplånas på tre år från »Fonden för avgifter till underhäll av familjegravar». I övrigt erforderligt belopp från härför reserverade medel.

1939 nov. 7. Bifölls framställan frän kommittcrade för utredning av frågan om uppförande av ett kapellkrematorium i Östersund om ett belopp av 1,200: — kr. att användas och utgå i form av tvenne pris å vardera 600; — kr. i arkitekttävlan om skisser till kapellkrema- torium.
Staten för 1940 fastställdes. Utdebiteringen 144,477: 51 kronor (122,805:88 + 21,671:63 avkortningsmedel) med 69 öre per skattekrona.

1940 jan. 24. Beviljades tilläggsanslag å 1,200: — kr. för reparationerna i församlingens prästgård.

1940 mars 18. Fastställdes instruktion för kyrkvaktaren samt löneförmåner för densamme.
Beviljades kyrkobyggnadskommitténs framställan om tilläggsanslag å 75,000:— kr. att anskaffas genom upptagande av 20-årigt amorteringslån (50,000: — ur egna fonder och resten i allmänna marknaden).

1940 maj 14. Anmäldes gåva å 41,815:— kr., utgörande redovisade medel från den av pastor Arvid Rydén på sin tid startade insamlingen till ny kyrka i Östersund.
Anmäldes gåva å 25,000: — kr. samt en altarduk och en duk för altarringen från 1935 års insamlingskommitté för ny kyrka i Östersund. Medlen redovisade genom rektor David Cederberg i egenskap av ordf. och bankdirektör Gunnar Björkman, kassör, i nu nämnd kommitté.

Föreningens års- och revisionsberättelser
1938—1939.
Till Föreningen Gamla Östersund.

Styrelsen för Föreningen Gamla Östersund får härmed avgiva berättelse för verksamhetsåret 1938—1939.
Under året har styrelsen haft glädjen notera följande gåvor:
Gustaf Kilander: 5 fotografier av allén, Strandgatan 1938, före popplarnas fällande.
Fru Anna Hammarström: 6 fotografier av ångare på Storsjön (inramade). Av okänd givare: hydrografisk karta över Storsjön.
Erik Lindahl: fotografi av landshövding Asplund.
Iwan Wikström: två fotografier av två utomlands utf. gesällbrev frän Östersund.
Chr. Genberg: 1 exemplar av tidskriften Fältjägaren.
Olle Hallberg: 6 fotos från Gamla Östersund.
Christen Wigen: Jämtlands Sångarförbunds Jubileumsskrift 1908—1938, Jämtlands Gilles festskrift till Jubileum 1930.
Oskar Winnbergs sterbhus: diverse fotografier.
A.-B. Jämtlands-Postens Tryckeri: Jämtlands Baptistförsamlings Jubileums- skrift 1864—1938.
O. ]. Näslund: handlingar och fotografier rörande stadens siste fältskärsmästare P. C. Myrström.
Chr. Genberg: fotografi frän brödkortsbyrån i Östersund, samtliga nummer av tidskriften Fältjägaren.
Chr. Genberg: fotografier från överste Nestor Aspgrens hem i Strömsund, däribland gymnasister vid Östersunds högre allmänna läroverk 1866 och konfirmander vid d:o år 1863.
Robert Swedlund: 16 st. räkenskapsböcker, förda av framl. regementsläkaren Warodell (funna vid vindsröjningen våren 1939).
Föreningens årsskrift, redigerad av skriftställaren Janrik Bromé och distriktslantmätaren Heimer Wikström, kommer att utdelas vid årsmötet.
Avkastningen av Romanska fonden har av styrelsen utdelats till två personer i enlighet med testators föreskrifter.
Arbetet med porträttarkivet har fortskridit så långt, att endast ett fätal uppgifter kvarstå. Katalogen torde kunna färdigställas inom kort, och de medlemmar, som ännu ej lämnat sina uppgifter och porträtt, behagade göra detta till hrr Albin Johansson eller Anders Lundvall.
På Samuel Permans grav har i dag i sedvanlig ordning nedlagts en krans.

Av föreningens medlemmar ha under året avlidit: Grosshandlanden J. G. Karlsson, 1 :ste järnvägsbokhållare G. Kilander och f. d. lokreparatör C. A. T. Jacobsson.

42 nya medlemmar hava invalts sedan förra årsmötet.
Medlemmarnas antal utgör nu 200.
Styrelsen har under året utgjorts av ordförande Iwan Wikström, v. ordförande F. C. R. Langéen, sekreterare D. Cappelen-Smith, v. sekreterare Lars G. Uhlin, skattmästare O. Smith, sexmästare Fredrik Borggren samt intendent Carl Lignell. I tur att avgå ur styrelsen äro Lars G. Uhlin och F. C. R. Langéen.
Östersund i oktober 1939.
IWAN WIKSTRÖM.
/ D. Cappelen-Smith.
Undertecknade utsedda att granska Föreningen Gamla Östersunds räkenskaper för tiden 23/10 1938—23/10 1939, få efter verkställt uppdrag avlämna följande
berättelse:

Föreningens funktionärer 1939—1940

Ordförande: Borgmästare Iwan Wikström.
v. Ordförande: Överlantmätare F. C. R. Langéen.
Sekreterare: Advokat D. Cappelen-Smith.
v. Sekreterare: f. d. Landsfiskal Lars G. Uhlin.
Skattmästare: Direktör Oscar Smith.
Intendent: f. d. Bankdirektör Carl Lignell.
Klubbmästare: Civilingenjör Fr. Borggren.
Styrelsesupplcanter: Fil. d:r Gregor Lindqvist.
f. d. Bankkassör Axel Lindelius.
Grosshandlare And. Lundvall.
Revisorer: Bankkamrer Wald. Myrin.
Bankkamrer G. Andersson.
Revisorssuppleanter; f. d. Stadsingenjör Ad. Kjellin.
f. d. Bankkassör V. örnberg.

 

Ledamöter invalda sedan föregående årsmöte:

Gårdsägare P. A. Edler
Löjtnant Carl-Fredrik Langéen
Typograf J. A. Huss
Köpman G. Holmbäck
Disponent Julius Holmer
Boktryckare Albert Larsson
Köpman Ol. Andersson
Hovmästare Sixten Wigen
Köpman Otto Wigen
Advokat Frans Victor
Tandläkare Sven Dahl
Tandläkare Rune Dahl
Köpman Oscar Ivarsson
Köpman Nils Ljungqvist
Köpman Gösta Ljungqvist
Direktör Knut Wiklander
Köpman Gustaf Persson
Faktor Sigurd Holm
Gårdsägare Erik Englund

Sedan föregående årsmöte avlidna medlemmar:

Köpman Fredrik Smith, död 18/12 1939
Landskanslist Rub. Söderberg, död 4/3 1940
Hovmästare Sixten Wigen, död 9/5 1940
F. d. bankkassör Axel Lindelius, död 21/5 1940
Köpman Carl Åström, död 2/10 1940