063 – 12 13 24 (telefonsvarare) info@foreningengamlaostersund.se

Redigerad av
JANRIK BROMÉ och HEIMER WIKSTRÖM

“GAMLA ODENSLUND”

Några erinringar och data ur stadsdelens historia
Av HANS ERICSSON

Tiden rinner fort undan. Det förefaller oss gamla odenslundsbor inte vara mycket länge sedan vi som småpojkar sprungo omkring och förde oljud i trakterna kring Ange gård och den nu så ståtliga Odenparken eller åkte i Englunds hösläde efter Järnvägsgatan, så att folk voro livrädda. Odenslund var ett eldorado för pojkar.
På Änge gård hade vi bryggeriet med dess livliga rörelse, och tegelbruket med den härliga lergropen, som våra mammor varnade oss för, men där vi naturligtvis ändå höllo till, för att åka skridskor om vintrarna och staka oss fram på brädflottar om somrarna, medan hästiglarna ålade kring våra nakna ben. Det var kusligt, men spännande och »rysligt roligt».
I dessa trakter växte Odenslunds samhälle fram, utvecklades och blev en del av Östersunds stad. Det är om denna utveckling vi här skulle skriva. Det blir Inte någon sammanhängande historik. Det blir en del data och erinringar om litet av varje, som berör Odenslund från dess tillblivelse och under dess tillvaro som municipalsamhälle.

Odenslunds tillblivelse

Odenslunds bebyggelse tog sin början i slutet av 1870-talet, då häradshövding Roséns och ingenjör Cassbergs gårdar uppfördes, d. v. s. Brunflovägen 1 och 3, vilka som bekant nu innehavas av byggmästare L. Lindström och gårdsägare N. P. Agerberg.
Någon större fart på utvecklingen blev det dock inte förrän på 1880-talet efter mellanriksbanans tillblivelse, då en hel del »järnvägare» hitflyttade och här skaffade sig egna hem. Under detta årtionde byggdes sålunda en hel del hus nere vid Brunflovägen, såsom Carl Englunds, Aug. Anderssons, Sven Perssons m. fl.
Uppe vid Skolgatan hade slaktare E. W. Hassel uppfört sin gård 1885, som var den enda, när min far, gårdsägare Per Eriksson, 1891 flyttade in i sin då nybyggda gård å Skolgatan 2, vilken revs för tre år sedan och då fick lämna plats för ett modernt stenhus.
Bebyggelsen kring Skolgatan och Odenslund i övrigt tog

emellertid fart fort nog. Allt flera flyttade in. Det ena huset uppfördes efter det andra, och mot slutet av 1880-talet hade
utvecklingen av samhället nått därhän, att en fastare organisation för ordnandet av de samfällda angelägenheterna blev en nödvändighet.
Den 10 februari 1899 godkände K. M:t — K. B;s redan 1897meddelade beslut, att ordningsstadgan för rikets städer skulle gälla
för det inom Brunflo socken liggande område, som kallades Odenslund samt bestämde den 29 september 1899 att omförmälda författning skulle träda i kraft den 1 januari 1900. Därmed var Odenslunds municipalsamhälle en verklighet.
Namnet Odenslund hade samhället erhållit den 19 april 1887, då ett möte av här boende fastighetsägare enade sig härom.
Detta första municipalsamhälle, som begränsades i norr av Odenslundsvägen och i söder av Frejagatan, i öster av Odensalagatan samt i övrigt även omfattande Lövbergaområdet, utökades 1905 med områdena Hårdänge, Furutorp och Katrinelund samt 1911 med Tottänge och jordar omkring östra begravningsplatsen.

Municipalsamhället

Det dröjde inte länge efter det K. M:ts beslut om Odenslunds municipium meddelats, förrän medborgarna i det livaktiga samhället hade organiserats.

Den första municipalstämman ägde rum den 24 december 1899, med häradshövding J. Thomson som ordförande. Därvid valdes bl.a. ledamöter i municipalnämnd och hälsovårdsnämnd.
Tre dagar efteråt trädde municipalnämnden i verksamhet, men den hade också till ordförande fått en person, som alltid och alltjämt är ett energiknippe, nämligen dåvarande bankkassören Carl Lignell. övriga ledamöter voro min far, Per Eriksson i Odenslund, grundläggare Carl Englund och vagnmästare A. G. Andersson.
Den första hälsovårdsnämnden bestod av herrar C. Englund, K.J. Sandkvist och Nils Hansson.
Såsom municipalstämmans ordförande ha fungerat häradshövding Thomson 1899—1910, Per Eriksson 1910—1915 och K. S. Hällgren 1915—1918, då Inkorporeringen skedde.
Municipalnämndens ordförande ha varit Lignell 1899—1901, Carl Englund 1901 — 1902, E. Aug. Andersson 1903—1907, och
N.P. Agerberg 1908—1918.
Municipalnämnden hade emellertid Inte varit overksam, sedan den I december tillsattes. Den 28 maj var den färdig med att ge
samhällets gator namn samt gårdarna adressnummer. Nämnden öreslog sålunda, att stämman skulle fastställa, att landsvägen skulle benämnas Odensvägen. (Det kom senare att bli Brunflovägen.) Gatan mellan municipalsamhället och Östersunds stad skulle kallas Gränsgatan (nu Odenslundsvägen). Vidare skulle gatorna från norr räknat heta: Järnvägsgatan, Hantverksgatan, Ängegatan, Tingsgatan

och Bryggaregatan samt gatan från Artillerikasernen genom Änge gård benämnas Skolgatan. Senare tillkom namnet Frejagatan på gränsgatan i söder.
Vid sammanträdet i maj beslutades också vidtaga åtgärder till gatornas reparation och grusning, till brandväsendets och brevbäringens ordnande.
Gatorna, som befunno sig I föga trafikvärdigt skick, fingo snart dikena upprensade och försågos med trätrottoarer.
Beträffande brevbäringen beslöts göra hemställan till Generalpoststyrelsen om att denna skulle utsträckas från postkontoret även till Odenslunds samhälle. Dessförinnan fingo nämligen Odenslundsborna själva hämta sin post vid disken på gamla postkontoret, enligt
vad postkontrollör Per Borgström meddelat författaren.
Den viktigaste åtgärd, som nämnden vidtog, var dock att i samråd med dåvarande brandchefen i Östersund, kapten E. Kihlstedt, framlägga förslag till brandordning och brandkår.
Detta förslag upptog följande brandattiraljer:
1 handkraftsspruta med 8 meter sugslang och 90 meter tryckslang på två rullar, 2 branddräkter (rockar, kaskar, livbälten och 1 lina),
1 redskapskärra, 1 större assuransspruta, 4 st. skarvstegar, 2 st. brandsegel, 4X8 meter, 2 st. bilor, en större och en mindre för
strålföraren, 4 st. ämbar av väv, 4 st. handlyktor, 1 hammare, 1 hovtång, 1 kniv i väska, 1 större yxa, 1 spade, 1 järnspett och 1 kofot, 3 st. alarmhorn, 4 st. mindre fotogenfacklor, 5 st. slangboxar, 1 fotogenkanna och 1 oljekanna.

Brandbefäl

Vid samma tillfälle uppgjordes förslag till besättande av de olika befälsposter, som den nya brandkåren behövde. Sålunda föreslogos:

Brandchef:

Löjtnant V. Salmén

Vice brandchef:

Disponent E. Rundström

Brandmästare:

Vagnmäst. A. G. Andersson

1:e befälhavare för sprutan nr 1

Gårdsägare C. Englund

2:e befälhavare för sprutan nr 1

Filaren Alfr. Andersson

1:e befälhavare för sprutan nr 2

Bryggmästare Eckerström

2:e befälhavare för sprutan nr 2

Bokhållare Holmen

1:e befälhavare för sprutan nr 3

Handl. E. Aug. Andersson

2:e befälhavare för sprutan nr 3

Handl. J. J. Lindström

1:e befälhavare för redskapskärran

Löjtnant P. I. Nilsson

2:e befälhavare för redskapskärran

Järnvägsbokh. G. Rönnström

1:e befälhavare för rivningsavd.

Byggmästare O. J. Sundqvist

2:e befälhavare för rivningsavd.

Byggmästare K. J. Sandqvist

1:e befälhavare för bärgningsavd.

Lokförare N. A. Kjellberg

2:e befälhavare för bärgningsavd.

Handlande O. Aug. Persson

befälhavare för vattenkörningen

Gårdsägare Sven Persson

1:e befälhavare för vattenlangningen

Häradshövding J. Thomson

2:e befälhavare för vattenlangningen

Major J. A. Sandler

befälhavare för allm. reserven:

Kommunaln.-ordf. Per Eriksson.

 

Rulla över brandmanskapet

Efter motion av herr Per Eriksson beslöts dessutom att föreslå municipalstämman, att denna måtte ålägga varje gårdsägare att uppgöra en fullständig förteckning över de inom hans gård boende, efter vilken sedan en rulla över brandmanskapet skulle uppsättas.
En sådan kom också senare till stånd och voro däri samhällets manliga medborgare fördelade på de olika sprutorna och avdelningarna.
För brandredskapens förvarande uppfördes vid Tingshuset, intill Skolgatan en särskild förvaringsbod, varjämte de tre alarmhornen uppsattes: det ena å brandboden, det andra å Harry Livs nuvarande gård vid Hantverksgatan och det tredje å grundläggare C. Englunds lilla byggning vid Järnvägsgatan.

Brandmönstringar

och övningar med den sålunda uppsatta brandkåren företogos en å två gånger om året. övningarna ägde rum å Änge gård, där man hade goda möjligheter både att ställa upp avdelningarna, granska brandredskapen och vidtaga nödiga demonstrationer.
Sämst var det ställt med vattentillgången, då man endast hade gårdsbrunnarna till förfogande samt den stora lergropen vid Änge tegelbruk, som låg där Odenslunds folkskola nu ligger. Den var alltid fylld av vatten och var såsom nämnts ett kärt tillhåll för det uppväxande Odenslund.
N. P. Agerberg, som har en ovanlig talang att ta vara på roliga historier, berättade att municipalstämman ett är beslöt Inköpa en träpump, som skulle placeras i lergropen och finnas till hands i händelse av eldsvåda. Vid inspektionen under vintern befanns det emellertid, att pumpen frusit fast och att lergropen var bottenfrusen.
Sedermera gjordes avtal med både staden och A. 4 om att hjälp skulle, vid händelse av eldsvåda, erhållas från dessa brandkårer.
Det var f. ö. också med tanke på att kunna få snabb hjälp från dessa som brandchefen i Odenslund, löjtnant Wagenius, år 1912 gjorde hemställan om att nuvarande Regementsgatan skulle utbyggas och framdragas genom Odenslunds samhälle till Tingsgatan.
I anslutning till redogörelsen för Odenslunds brandkår kan nämnas, att den till brandchefer haft löjtnant V. Salmén, styckjunkare Robert Scharin, vagnmästare A. G. Andersson och löjtnant H. Wagenius.

Vidare kan i detta sammanhang nämnas, att sötare anställdes 1906.
Ifråga om de eldsvådor som vår brandkår fick vara med om kan jag inte erinra mig mer än en enda sådan, medan Odenslund var eget municipalsamhälle, nämligen 1908 I en liten byggning i nuvarande byggmästare Cobdals gård vid Regementsgatan.
För övnings skull arrangerades en gång uppe i brandgropen i närheten av begravningsplatsen en extra eldsvåda, som släcktes med särskilda handsprutor.

Frågan om elektrisk belysning

inom samhället var ofta på tapeten, och de underhandlingar, som titt och tätt inleddes med Östersunds Elektriska A.-B. runno alltid ut i sanden. Det var först genom riksdagsman Torgens ingripande, som Östersunds Elektriska lät tala med sig. Torgén erbjöd Odenslundsborna synnerligen billiga villkor, om de ville teckna kontrakt med Högbroforsbolaget. Ja, han utfäste sig även att uppföra en reservstation för den elektriska driften.
Då emellertid Östersunds Elektriska omedelbart inkom med ett ännu bättre kostnadsanbud och förslag till ordnande av gatubelysning inom samhället, antogs detta i stället för anbudet från

Högbroforsen (där man för övrigt Inte hade uppfört något kraftverk). Det var I maj 1913. Är 1889, då postkontrollör Borgström kom till staden, hade Odenslund en enda lampa, nere hos Sven Persson vid Brunflovägen. Och under min uppväxttid på 1890-talet fanns det efter hela Järnvägsgatan endast tre små, svaga lampor.

De gemensamma angelägenheter,

som ålågo municipalsamhället, voro utom brandväsendet och gatuunderhållet, som nyss berörts, även polisväsendet och hälsovården.
Till polismans anställande anslogs 1909 150: — kr., varvid samtidigt beslöts, att »ett rum i kommunens röda stuga ovanför Änge bryggeri skulle avdelas för arrest».
Det var f. ö. litet si och så med ordningen kring bryggeriet, varför stämman också 1909 Ingick till K. B. med hemställan om att avhämtning och utlämning av öl och porter vid bryggeriet skulle vara förbjudet under de tider, då brännvinsbolaget i Östersund hade stängt.
Annars var det ovanligt fredligt och lugnt inom samhället. Ja, man var så lugn av sig, att municipalstämman avslog en framställ-

ning från kronofogde Liljedahl om att skaffa telefon åt polismannen med motiveringen, att »några oordningar, som kunnat påkalla ett sådant behov i detta allmänt erkänt lugna och fredliga samhälle sällan förnummits». Han fick nöja sig med en ringledning från agent A. W. Thunell, som bodde I samma gård och hade telefon.
»Skulle polisman Olof Mattson icke åtnöjas med beslutet må han uppsäga och avgå från sin befattning, då samhället har att anställa ny polisman», står det i protokollet häröver, varjämte det tillägges, att »fjärdingsman O. Eriksson under senare året före Mattsons anställande utan särskild ersättning på ett förtjänstfullt sätt bestridt även polisbefattningen».
Odenslundsborna tyckte för övrigt att det var alldeles onödigt med kronofogdens inblandning i denna sak.
I samband med polismannens anställande kan nämnas, att stämman 1912 beslöt förlägga avstjälpningsplats för sopor och avfall
m. m. till den s. k. sandgropen invid begravningsplatsen.
Vidare kan här antecknas, att torgförsäljning tisdagar och fredagar också anordnades för odenslundsborna å det s. k. Södertorg, men att denna bortkonkurrerades av Östersunds stad, vars magistrat samtidigt medgav torghandel å Gustav III:s torg.

Skolväsendet i Odenslund

Ehuru skolväsendet i Odenslund Inte sorterat under municipalsamhällets domvärjo, kan det knappast förbigås i denna framställning.
Skolgången var ett allvarligt kapitel.
Så länge barnantalet var litet, kunde odenslundsbarnen få undervisning i Östersunds folkskola, men det blev omöjligt i och med att samhället och därmed barnens antal tillväxte.
Till att börja med inrättades flyttande småskola, som inhystes än här och än där. Postkontrollör Borgström berättar, att han vårterminen 1890 gick i skola i arrendatorns bryggstugukammare i Änge gård, alldeles inpå bryggeriet. Själv har jag i mitten på 1890-talet gått i småskola i Welins fastighet uppe vid Artilleriet, där fröken Magnina Andersson då var lärarinna, i Sandströms fastighet vid Ängegatan, I Odensäng, i Odensala skola samt i Katrinelundsskolan, som togs i bruk 1895 och där undervisningen handhades av småskollärarinnan Sofia Jakobsson.
Odenslunds folkmängd tillväxte emellertid synnerligen hastigt, och den, som ville ha mera undervisning än som bjöds i småskolan, fick försöka komma över till folkskolan i staden, i Brunflo eller i någon annan socken. Själv gick jag i folkskola i Kyrkas, där vi hade gård och där både far- och morföräldrar ännu levde.
Det var ju klart, att ett sådant förhållande blev ohållbart, när barnantalet var uppe I 100-talet. Brunflo kommun dröjde i det längsta med att vidtaga några åtgärder, trots att skatteintäkterna från Odenslund voro större än från hela den övriga församlingen.
Inför farhågorna för att odenslundsborna skulle flytta över till staden, om man dröjde för länge med skolväsendets ordnande, beslöt emellertid skolrådet 1897 att inrätta en fast folkskola i Odenslund. Denna blev färdig 1899 och dess första lärarinna blev Alma Ligner från Kyrkas. En ovanligt duglig lärarkraft.
Barnantalet var då 145 st. varav 81 voro i folkskoleåldern. Redan 1903 var emellertid barnantalet så stort, att ytterligare en ordinarie och en extraordinarie folkskollärarinna och dessutom en biträdande lärarinna måste anställas i Odenslunds folkskola samt i småskolan tre lärarinnor. Således sex lärarkrafter.
År 1910 uppgår barnantalet inom distriktet till 340. Och under åren fram till 1918 råder en permanent brist på lämpliga folkskolelokaler i Östersund. Man fick inreda röstrummen på vinden av skolhuset, ja, man tvangs t. o. m. att återvända till Odenslunds första skolhus, som under tiden också varit epidemisjukhus, för att där inhysa tvenne klasser.
Det har sagts, att det var frågan om inkorporeringen med Östersunds stad, som fördröjde lösningen av Odenslunds folkskolefråga, och det är ju möjligt. År 1918 var den emellertid slutgiltigt löst och vid inkorporeringen utgjorde lärarantalet i Odenslund 13, varav 5 med folk- och 8 med småskolärareexamen. Samtliga fast anställda.

Odenslunds inkorporering

Frågan om Odenslunds inkorporering hade väckts redan i slutet av 1890-talet, enär såsom påpekats utbyggandet av odenslundsområdet skred fort framåt. Det var magistraten I Östersund, som först kom fram med förslaget och som i en skrivelse från 1900

till stadsfullmäktige föreslog en utredning I saken, vilket dock av fullmäktige avslogs. Det dröjde tre och ett halvt år innan frågan åter kom på stadsfullmäktiges bord, och då på en hemställan från municipalstämman i Odenslund. Stadsfullmäktige voro denna gång gynnsammare stämda och tillsatte nu en kommitté för utredande av de spörsmål, som kunde uppstå i samband med en eventuell inkorporering.
Inkorporeringsfrågan komplicerades i viss mån genom att det även blev tal om införlivning av Hornsbergs villasamhälle, vilken fråga också hänsköts till kommittén. Då kommitténs arbete av vissa omständigheter fördröjdes, ingrep i september 1908 Konungens Befallningshavande och förordnade en gemensam kommitté med ledamöter från samtliga socknar och samhällen, som av angelägenheten berördes.
Med anledning härav utsåg Östersunds stad till kommittéledamöter: borgmästare I. von Stapelmohr, häradsskrivare E. E. Liven, f. folkskolinspektör J. Kjellin och bankdirektör C. Lignell. Brunflo socken valde: kommunalnämndsordförande Per Eriksson och gårdsägare
N. P. Agerberg i Odenslund samt lantbrukare Olof Persson i Odensala och auditör C. J. von Essen i Ange, medan Frösö socken utsåg: folkskollärare J. P. Johansson och handlande A. E. Andersson i Hornsberg samt lantbrukare A. Edwall i Slandrom och kommunalnämndsordförande Per Larsson i Kungsgården.
Kommittén kom snart nog underfund med att inkorporeringsfrågornas slutliga avgörande skulle i hög grad fördröjas, om de båda spörsmålen sammankopplades. Och därför beslöto ledamöterna från Östersund och Brunflo att träda i samarbete med varandra och först utreda frågan om Odenslunds Införlivning. Kommitterade togo sin sak grundligt och först i början av 1911 förelåg utredningen klar. Det förslag, som då framlades, gick ut på en inkorporering ej blott av Odenslunds municipalsamhälle utan även av västra och östra Odensala samt Grävsåsens byar. En avsevärd tillökning av stadsområdet mot vad som ursprungligen påtänkts.

Vad Odenslund betydde för Brunflo socken

Frågans avgörande fördröjdes emellertid ännu några år genom den dragkamp, som uppstod med Brunflo socken, vilken givetvis inte ville alldeles utan kompensation avstå från de goda skatteobjekt, de till inkorporering föreslagna områdena utgjorde för socknen. VI kunna sålunda nämna, att dessas skattebetalare vid inkorporeringen svarade för ej mindre än 5/7 av kommunens samtliga utgifter och följaktligen icke så litet bidrogo till underhållet av socknens vägar, skolor och fattigvård.
I det »Utlåtande i fråga om införlivande med Östersunds stad av Odenslunds municipalsamhälle samt Odensala och Gräfsåsens byar», som avgavs år 1911, finna vi, att folkmängden i hela Brunflo socken år 1909 uppgick till 4,442 personer. Av dessa kommo på Odenslunds municipalsamhälle 1,471 personer, på Västra Odensala 314, på östra Odensala 75 och Gräfsåsens byar 12 personer, eller sammanlagt 1,872 personer.
314, på Östra Odensala 75 och Gräfsåsens byar 12 personer, eller sammanlagt 1,872 personer.
Arealen uppgick till 330,16 kvkm för socknen i dess helhet, varav 27,53 kvkm kommo på inkorporeringsgebitet.
Vidare framgår av 1909 års kronouppbördsbok för Brunflo socken, att kronouppbörden för Odenslunds municipalsamhälle beräknats till 19,281:28 kr, för östra och Västra Odensala till 5,277: 46 kr samt för Gräfsåsen till 55: 92 kr eller sammanlagt 24,614: 66 kr. Kronouppbörden för Brunflo socken i övrigt stannade vid 11,663: 52 kr.
Ännu mera beaktansvärda äro bevillningssummorna för fast egendom och av inkomst samt vägskatten av jordbruksfastighet och av andra föremål. Bevillningen och vägskatten uppgingo för Odenslunds municipalsamhälle till 3,988: 28 kr resp. 6,414: 35 kr, för Odensala 935: 27 kr resp. 1.211: 75 kr, för Gräfsåsen 10: 20 kr, resp. 6: — kr. Bevillningen för det Inkorporerade området uppgick alltså till sammanlagt 4,933:75 kr och vägskatten till 7,632: 10 kr, medan Brunflo socken i övrigt uppvisar endast 1,717:36 kr i bevillning samt 1,878: 30 kr i vägskatt.
Fyrktalet för år 1909 uppgick i Odenslund till 40,250, i Odensala by till 9,069 och i den övriga delen av Brunflo socken till 18,381.
För samma år utdebiterades för kommunala ändamål i Odenslund 27,772: 50 kr, i Odensala by 6,257: 61 kr och i övriga delen av Brunflo socken 12,682: 89 kr. Härav framgår, att det inkorporerade området svarade för 34,030: 11 kr eller mer än 5/7 av socknens utskylder.
Brunfloborna framme vid kyrkan klagade ofta över att odenslundsborna brukade »infinna sig på stämmorna med extratåg och i sådan mängd, att de andra sockenborna inte fingo någon plats i sockenstugan».
Men var detta att undra på, när brunfloborna sällan hade någon förståelse för odenslundsbornas krav ifråga om exempelvis skolor och vägar. De senare bevakade endast sina rättmätiga intressen, när de reste ut till Brunflo.
Svårigheterna bemästrades dock till slut och den 1 januari 1918 var inkorporeringen en verklighet.
Därmed äro vi framme vid det år, då Odenslund får gemensam historia med Östersunds stad, och därmed är också min uppgift med denna framställning i viss mån fylld. Den har gällt municipalsamhällets historia. Dess folkliv, dess original, sådana som Tull- Karl, Niff-Naff och många andra få komma i annat sammanhang.
Utvecklingen i Odenslund går emellertid fortfarande framåt  med jättesteg. År efter år bebyggas nya områden, medan de äldre delarna förskönas och göras ännu trivsammare. Stadsdelen har också mer och mer utvecklats till en trevlig och vacker trädgårdsstad, en stadsdel, vars invånare alltjämt vill bygga på traditionerna från dess tillblivelse och bevara minnet av dess första bebyggare: dessa fridsamma, arbetssamma och plikttrogna människor, som förstodo att skapa trevnad omkring sig. Deras minne lever i de idyller, som finnas omkring oss och varav vi nu få njuta överallt inom denna rofyllda och verkligt förnämliga stadsdel.

När första automobilen kom till Jämtland

Framlidne grosshandlare Gustaf Ekström i Bomsund har äran av att ha till Jämtland infört den första automobilen. Detta skedde på våren i nådens år 1904. Vårt landskaps förste chaufför var maskinisten Jonas Wikholm, som ännu finnes i livet och är fortfarande bosatt i Bomsund.
Vid nyssnämnda tidpunkt företog Ekström en resa till Södertälje verkstäder med ändamål att inköpa en lastbil avsedd att insättas i trafik å sträckan Dockmyr—Bomsund—Stugun. Ekström hade dessförinnan nedsänt Wikholm till Södertälje för utbildning till chaufför.
Någon lastbil fanns emellertid ej att köpa, men i dess ställe blev Ekström erbjuden en droskbil. I denna bil hade ingen mindre än konung Oscar II åkt, och med den kännedom man äger om Ekströms mentalitet fattar man lätt, att denna omständighet i icke ringa mån blev bestämmande för E:s beslut att inköpa bilen I fråga. Priset var 10,000 kronor och med hänsyn till dåtida penningvärde var det sålunda ingen billig vara som förvärvades. Vagnen gick under benämningen »Kungavagnen», och fick behålla detta namn även efter sin ankomst till våra bygder.
I början av juni månad 1904 avlastades bilen från järnvägsvagn i Östersund och därmed var den första automobilen kommen till Jämtland.
För att finansiera detta företag bildades Jämtlands Automobil Aktiebolag av Gustaf Ekström, Ivar Sundeman och D. C. Smith. Aktiebrev lydande å 100 kronor utfärdades och voro dessa aktier lätt sålda. Bland aktieägarna märktes överste Nestor Aspgren, ehuru denne då redan lämnat Jämtland. Bilen inregistrerades som Nr 1.
Bland de minnesrika resor, som företogos med denna bil berättar Ekström själv (Ö.-P. den 6/4 1940) bland annat: Landshövding Sparre bad mig vid ett tillfälle hämta honom och hans familj för en biltur Inom Östersunds stad, och innan vi körde framhöll landshövdingen att vi skulle köra långsamt, ty om någon häst skulle skena kunde det gå illa. Jag tog plats vid chaufförens sida och sattes den vanliga farten en mil i timmen på god jämn väg.

Hästarna voro mycket rädda, men vi stannade emellanåt och allt gick lyckligt. När de resande stego ur tackade landshövdingen särskilt för att vi kört sakta, och ändå hade vi kört det fortaste som var möjligt på god jämn väg. På särskild begäran körde vi ut till Frösö läger, dit vi kommo med en hisklig fart i utförsbacken in på lägret. Befälet hälsade glatt på mig, som förut i egen uniform där fullgjort min värnplikt. Allt var på den tiden bara roligt och de 15 dygnen gingo fort. Bilens första och sista resa till Strömsund företogs i början av juni månad 1904. Två handelsresande fingo för ett par hundralappar åka med. Det gick sakta och väl men så kommo vi äntligen till utförsbacken ned till Litsbron och när vi såg att på bron fanns massor av folk, som väntade på vår ankomst, så fick bilen av sin egen tyngd och utan hinder av broms en fart av många mil i timmen. Mitt på bron stannade vi. Vattnet i kylaren kokade. Vi gjorde ett uppehåll för påfyllning av nytt, kallt vatten och jag gick fram till Wikholm och viskade jag till honom »kunna vi starta?». Wikholm ruskade på huvudet. Slutligen tänkte jag — det får bli hur som helst. Jag uppmanade de resande att taga plats och sade kör. Till min stora glädje och under folkets jubel började bilen gå, men när vi kom en bit i uppförsbacken på norra sidan älven blev det stopp. Vattnet kokade, men tappades ur kylaren och nytt kallt vatten påfylldes och så gick det ett tag igen. På Lits gästgivargård gjorde vi bekantskap med två damer, som bad att få åka med ett stycke. Men resan blev så trevlig, att det blev en mycket lång väg för dem, när de till fots måste återvända.
Hos Olagus på gästgivargården i Häggenås mådde vi utmärkt. Sent omsider kommo vi till Strömsund, där vi på det hjärtligaste hälsades välkomna av prosten Wagenius, som sade: »Detta kommer att bli framtidens bästa fortskaffningsmedel», och så bad prosten oss köra in till prostgården, så att han fick visa undret för sina många hästar. På landsvägen in till prostgården fanns en trumma av trä som gick sönder och bilen stod på näsan i diket men kom slutligen upp igen. Bilen fotograferades i Strömsund, och det är en kopia av detta foto, som bifogas denna beskrivning. Ekström själv sitter bredvid chauffören å denna bild.
Bilen hade en vikt av 3,000 kg. och drevs med en 12 hkr:s 2-cylindrig motor samt kedjedriven med en Ewarts ketting. Maskinen var försedd med tre växlar och växelspaken var förlagd till vagnens utsida. Bromsning försiggick förmedelst träklotsar, som verkade direkt på bakhjulens stålskenor. Hjulen voro icke försedda med pneumatiska ringar. De voro av björk och lötena hade en bredd av 5 eng. tum. Hjulens stålskoning var en tums tjocklek. Bilens inredning var i övrigt högst elegant med gula sidengardiner och långsidorna försedda med stoppade soffor med plats för fyra personer på varje sida.
Efter tvenne års verksamhet  nedlades driften, som väl knappast tillfört bolagsintressenterna vare sig guld eller ära. Karosseriet avmonterades och såldes för påmontering av en annan vagn. Underredet finnes antagligen ännu kvar i Bomsund, varom en närmare undersökning kommer att verkställas för eventuellt bevarande av befintliga rester.

O. /. N ä s l u n d

Det var en gång en musiker…

Allegro —furioso—finale.

DEN 13 FEBR. 1812. (Landskansliet A IV: 3.)
S:D: I anledning af en utaf Ordningsmannen här i Staden Apotekaren Samuel Perman Ingifven skrift, sålydande »Allerödmjukaste
Rapport! Under förledna Natt tilldrog sig en händelse, hwars beskaffenhet och afsigter jag får allerödmjukast hos Höglofl. Landshövdlnge Embetet anmäla till undersökning: Klockan ungefär 1/2 till 12 Inkom Glasmästaren Bergström häpen och förskräckt, berättade och gjorde förfrågan huru han skulle förhålla sig med en mans Person som fanns hängande uti nedra delen af skorstenen i Fru Strömstedts gård, som sjelf ej befanns hemma, utan endast dess piga, Madame Vattström med sin lilla dotter. Det varande bullret och ropet förskräckte henne, såsom hafwande, att hon halfnaken utsprang i Grangärden till Glasmästaren Bergström och Garfwaren Nessör med begäran om hjelp, såväl som till Corporal Brun och skräddar Åkerblom, whilka genast undersökte möijligheten att nederifrån uttaga mannen, hwilken emellertid gifwit sig tillkänna vara Hautboisten Fröling. Garfwar Nessör, Corporal Brun och Åkerblom medtogo ett par tömmar, för att som de genast försökte nedsläppa till Fröling och dä updraga honom; men wid min Sons ditkomst, som straxt skjedde därpå aftystnade Fröling Nyss förut med ropet, hwarföre man ansåg honom såsom död eller qwäfd af sotet hwilket säkrare tyktes bewisas, då ej swar af honom gafs så wäl som wid kroppens rörning ej lif eller egen tillhjelp wisades. Af denna anledning nyttjades jernstör att nedstöta stenarna uti spiselen och på det sättet nedtagas; men wid wärkställigheten däraf ropade han, och sedermera med repen updrogs. Östersund d. 13 Februar 1812. Samuel Perman.» hade Landshöfdinge Embetet låtit upkalla Hautboisten Georg Fröling, Enkan Juliana Wattström:  Glasmästaren Anders Bergström, vice Corporalen Carl Brun, och förre Garfvaren J. Nessör at höras och afgifva berättelse angående den af Ordningsmannen anmälde händelse; förmälande Enkan Wattström, at hon nästl. natt kl. omkring 12 blifvit hastigt väckt af buller och skrik som någon genom Skorstenspipan ned I Spismuren kommen Menniska förorsakade samt däröfver blifvit så förskräckt, at hon med möda kunnat begifva sig till närmaste hus at söka hjelp af förre Garfvaren Nessör, hvilken påkallat de flere sedermera ankomne personer som finnas nämnde i den skriftelige berättelsen; hvarjämte Enkan Wattström upgaf at hon icke förr, än hon såsom berördt är blef väckt och skrämd hört någon bulta på dörr eller fenster för at komma in, eller annorledes gifva sig tillkänna.
Hautboisten Fröling, af någre och 20 års ålder samt svag kroppsbyggnad men medelmåttigt läng, förklarade pä tillfrågan, at han, som stundom skall beswäras af Convulsioner, icke viste huru han kommit i Skorstenen och muren där han blifvit funnen samt således icke eller kunde gifva något besked i hvad afsigt han begifvit sig dit. Han hade, af drycker plägad uppehållit sig på aftonen och till klockan omkring 10 hos förre Garfvaren Nessör, men kände ej hvart han sedermera gått eller hvad med honom sig tilldragit, förr, än han befunnit sig i lifsfara uti Spismuren och därutur blifvit räddad; Wid hvilken förklaring Fröling enständigt förblef oagtat honom lemnad alfvarsam föreställning, at han borde kunna närmare uplysa händelsens orsak och förlopp.
De öfrige upkallade gjorde lika berättelse med den Ordningsmannen Permans ofvaninförde skrift uptager; hvarjämte Nessör på tillfrågan förmälde, at Fröling kl. omkring 10 gått ifrån hans hus och sagt sig ärna besöka Enkan Wattström, men ej återkommit samt at Fröling då varit af drycker öfverlastad.
Ordningsmannen Apotekaren Perman, hvilken under förhöret sig äfven infunnit, hemstälte om icke Fröling, som har sin Station å Rödön borde föreläggas at sig genast dit begifva och där förblifva, enär han efter hvad denne händelse syntes visa, skulle kunna, utan eget medvetande, åstadkomma högst oförmodade upträden, hvarförutan Enkan Wattström påstod ersättning för den kostnad och besvär Fröling förorsakat till Spismurens öppnande och lagning; äfvensom de öfrige vid ifrågavarande tillfälle anlitade personer begärde at för sitt omak blifva vedergälde; dertill Fröling förklarade sig villig; Och förständigades honom, at skyndsammast förfoga sig härifrån staden till det ställe där han rätteligen vistas bör; hvarjemte beslöts at Landsfiskalen Wälbetrodde L. A. Grunden af detta Protocoll skulle lemnas del, med befallning, at för den af Fröling ärkände fylleriförseelse, honom vid vederbörlig Domstol å nästa Lagtima Ting tilltala.

Brunflo H:tt H T 1812 § 47: Resolverades: Likmätigt K. F. 17/4 1733 finner HR:tten att Fröling, såsom öfvertygad att hava av drycker varit överlastad, därföre skall bota 5 daler smt; men då genom hans förfarande att nedhoppa i en skörsten utan sådant uppsåt att det enl. lag kan straffas, då någon skada därigenom icke tknat, anser HR:tten honom icke kunna till ansvar fällas — vilket avsades.

Kommunala och kyrkliga ärenden

Kommunala ärenden
1/7 1945—30/6 1946

(Meddelat av drätsel direktör D. Morén.)

Av stadsfullmäktige i Östersund fattade beslut av mera allmän betydelse:

1945 sept. 18.

Anslag till förvvärv å Frösön av mark till fritidsområde. Beslut att jämte landstinget åtaga sig huvudmanskapet för om och tillbyggnad av Jämtlands Biblioteks byggnad och beslut att
upplåta erforderlig mark.

1945 sept. 28.

Utökning av valdistriktens antal till 6.

1945 okt. 16.

Beslut om ökad markupplåtelse till föreningen Heimbygda.

1945 nov. 20.

Principbeslut om byggande av dels nytt skolhus för Östersunds Praktiska Mellanskola ä centralt belägen plats i staden dels folkskolebyggnad i stadens södra delar, förslagvis å Fagervallen. Principbeslut ang. deltagande i kostnaden för framdragning av järnvägsspår i Bangårdsgatan.

1945 dec. 18.

Bemyndigande för drätselkammaren att för stödjande av bostadsproduktionen teckna viss borgen.
Beslut om uppförande av en kommunal tvättstuga i Odenskog.
Beslut att staden fr. o. m. 1946 skall övertaga den av husmodersföreningen tidigare bedrivna hemhjälpsverksamheten och att barnavårdsnämnden skall fungera såsom hemhjälpsnämnd.

1946 jan. 15.

Bemyndigande för folkskolestyrelsen att inrätta 8-klassig folkskola fr. o. m. läsåret 1947—48.

1946 febr. 19.

Beslut att i sararåd med statens byggnadslänebyrä utföra en särskild bostadsundersökning med syfte att belysa bl. a. hushållens hyresbetalningsförmåga och önskemål beträffande lägenheternas storlek och utrustning m. m.
Godkändes ett mellan stadens brandstyrelse, ä ena, samt brandstyrelserna i Frösö kommun och Hornsbergs municipalsamhälle, å andra sidan, träffat avtal ang. släckningshjälp från stadens brandkår under 10 år från den 1 januari 1947.
Principbeslut att försäljning till avhämtning av pilsner skall till en början under ett års tid ske uteslutande genom Östersunds Kafé A.-B. i enlighet med det s. k. Sundbybergssysteraet.
Beslut att valda ledamöter av kommunal styrelse, nämnd, beredning eller kommitté skola fr. o. m. 1946 åtnjuta ersättning av staden med lägst 5 och högst 20 .kronor per dag, då deltagande i sammanträde medför antingen direkt förlust av arbetsförtjänst eller ock utgift.
Beslöts att med tacksamhet emottaga f. d. häradsskrivaren E. E. Livens donationsfond.

1946 april 16.

Beviljades anslag för fri simundervisning ät läroverkets elever. Beslut om upptagande av ett 30-årigt amorteringslån å 300,000 kr. för till- och ombyggnad av Jämtlands biblioteks byggnad.
Kommitté tillsatt för utredning av vilka åtgärder staden bör vidtaga för att underlätta inflyttningen och nyetableringen av hantverk och industri.

1946 maj 21.

Principbeslut om tillbyggnad av rådhuset med tvä flyglar och beslut om att för detta ändamål upptaga ett 30-årigt amorteringslän å 1.000,000 kronor.
Beslut att till Jämtlands läns landsting försälja mark för uppförande av skolhem i kvarteret Hinden.
Val av ledamöter i kommitté för utredning ang. inkorporering med Östersunds stad av Frösö kommun eller del därav samt beslut om bestridande av 1/3 av utredningskostnaden.

1946 juni 18.

Anslag för finmätning av flygfält.
Beslut om att låta uppföra folkskolebyggnad å Fagervallen och att för ändamålet upptaga ett 30-årigt amorteringslån å 660,000 kronor.
Principbeslut ang. uppförande av barnträdgärdar i Ängeparken och å Fagervallen.

 

Kyrkliga ärenden

1/7 1945—30/6 1946

(Meddelat av kyrkofullmäktiges sekreterare Nils Larsson.)

1945 sept. 28.

Beslöts att staden vid val av kyrkofullmäktige fortfarande skulle vara indelad i två med valkretsarna sammanfallande valdistrikt och att lika antal kyrkofullmäktige skulle utses i bägge
valkretsarna och sålunda första valkretsen utse 15 och andra valkretsen likaledes utse 15 kyrkofullmäktige.

1945 okt. 30.

Bifallés Diakonissanstalternas framställan om sådan lönereglering för församlingsdiakonissorna, att församlingen fr. o. m. den 1/1 1946 helt komme att ansvara för ifrågavarande tjänsteinnehavares löner.

1946 mars 18.

Beslöts att enligt kyrkorådets förslag med tacksamhet mottaga donationen å 5,000 kr. enligt testamentsförordnande av framlidna fröken Emma Franciska Wollenhaupt i Östersund, att i princip användas i enlighet med testators föreskrift.

 

Årsberättelse

Till Föreningen Gamla Östersund.

Styrelsen för Föreningen Gamla Östersund får härmed avgiva berättelse för verksamhetsåret 23/10 1944—23/10 1945.
Även i år har styrelsen glädjen notera ett antal gåvor till föreningens samlingar.
Sålunda har skänkts av:
Fröken Märta Bolin: avskrift av Föreningen Tomtarnas skrivelse den 2 dec.
1935 till Östersunds församling med överlämnande av föreningens tillgångar kr. 10,757: 58 vid föreningens upplösning, samt ett foto av pastorskan Bosén, som uppgives ha skänkt en brudkrona till kyrkan.
Löjtnar.t E. Chr. Genberg: karta, i glas och ram, över Frösö läger år 1910. V. Rahms sterbhus: ett stort foto, i glas och ram, av Östersund på 1850-talet, taget från gamla kyrktornet.
F. d. Expeditionsvakten N. O. Nyström: ett foto, i glas och ram, av ett folkdanslag i Östersund 1903—1904. Ingeniör Arvid Persson: 8 fotos av gärdar i Östersund, som renoverats eller rivits, tagna dessförinnan, 1945.
G. Grahn d. y.: 2 fotos av skidbackar pä Frösön, Silfverlings och gamla Alpbacken. Jämtlands Tidning: dess lOO-årsjubileumsnummer 23/6 1945, inbundet.
Konduktör Axel Lundström: sin faders, framlidne östersundsurmakaren Lundströms mästarprov, en pendelklocka, förgylld, som uppsatts i östersundsrummet på rådhuset.
Postkontoret i Östersund genom f. d. postkontrollör P. Borgström: 9 fotografier av byggnader i Östersund, där postkontoret sedan äldsta tid varit beläget, samtliga försedda med anteckning om befattningshavare m. m.
Jämtlands-Postens Tryckeri A/B: ett stort foto, i glas och ram, av Jämtlands Gilles medlemmar 1880—1893, samt ett stort foto, i glas och ram av Östersund från Frösö-stranden med »Lundbecks segelbåt» i förgrunden.
Framlidna fröken Hilda Cavallins sterbhus genom advokaten D. Cappelen-Smith: betygsavskrifter m. m. efter häradsskrivaren C. Cavallin samt ett större antal personfotografier.
Framlidne bankdirektör N. Näsströms sterbhus genom skriftställaren d:r Gustaf Näsström: ett stort foto-panorama av Frösön från Östersund omkring  1900 samt tre fotos av Jämtlands Folkbanks styrelse och tjänstemän åren 1894, 1874—1904 och 1904—1914.
Banktjänstemannen Lennart Staverfelt: ett fotopanorama av Östersund från Frösön omkring 1910.
Stadsbudsföreståndaren Algot Skoglund: ett foto i ram av Stortorget med Näska kandelabern och Frösön i slutet av 1800-talet.
Köpman P. A. Edler: förteckning över taxerade fastigheter inom Östersund 1943 med uppgift även om ägarne. Banktjänsteman Otto Gardin: ett ex. av Jämtlands Tidning för den 24 mars 1849.
Östersunds Engrossistförening och Östersunds Handels- och Industriidkareförening: res-p. kr. 150:— och kr. 100:— till bekostande av klichéer för årsskriften.
I anslutning till den utställning, som Jämtlands läns landsting anordnat till firandet av 300-årsminnet av Brömsebrofreden, uppdrog Östersunds stad åt föreningen att ordna en stadens utställning, belysande Östersunds betydelse av i dag och dess utvecklingshistoria. Till fullgörandet härav uppdrog den av styrelsen tillsatta kommittén åt fil. mag. Gunnar Storm att insamla material och att i samarbete med konstnären Pelle Johansson i Östersund framlägga detta i statistisk och åskådlig form. Utställningen, som förlades till Rådhuset och blev talrikt besökt, väckte stort intresse och vann allmänt erkännande. En redogörelse för utställningen lämnas i årsskriften.
På styrelsens initiativ har Runudden och parkområdet vid Frösöbrons västra landfäste snyggats upp och befriats frän bråte m. m.
Föreningens årsskrift utdelas vid årsmötet, fortfarande redigerad av Janrik Bromé och Heimer Wikström.
På Samuel Permans grav har i dag i sedvanlig ordning nedlagts en krans.
Av föreningens medlemmar hava under året avlidit skräddarmästare C. G. Blllengren, länsantikvarie fil. d:r Eric Festin, poliskommissarie Georg Fransson, målarmästare M. A. Moberg, major Sixten von Schoting och hedersledamoten f. d. häradsskrivare E. E. Liven.
Medlemsantalet utgör nu 272.
Tjugutvå nya medlemmar hava invalts sedan förra årsmötet.
Styrelsen har under året utgjorts av borgmästaren Iwan Wikström, överlantmätaren F. C. R. Langéen, bankdirektörerna Carl Lignell och O. Smith, kapten Fr. Borggren, grosshandlaren Anders Lundvall och advokaten D. Cappelen-Smith.
I tur att avgå ur styrelsen äro överlantmätaren F. C. R. Langéen och grosshandlaren Anders Lundvall.
Beträffande föreningens ekonomiska ställning och räkenskaperna i övrigt hänvisas till revisionsberättelsen.

Östersund den 23 oktober 1945.

IWAN WIKSTRÖM
/ D. Cappelen-Smth

Revisionsberättelse

Undertecknade, utsedda att granska räkenskaperna för Föreningen Gamla Östersund tiden 23 okt. 1944—23 okt. 1945, få härmed efter fullgjort uppdrag avgiva följande

B E R Ä T T E L S E :

23/10 1944. Tillgodohavande i bank och obligationer……………… kr. 18,946: 94
I n k o m s t e r :

233 st. årsavgifter Kr 1,165: —
Jämtlands Gille i Stockholm 25:-
Bidrag till tryckning av årsskriften:inb. av Östersunds Handels- och Industriidkareförening samt Östersunds Engrossistförening… 250:-
Räntor 674: 12
Utlägg från redogöraren 25:38 2,139:50
U t g i f t e r :
Annonser och blanketter kr. 77:28
Årsskriften » 608:-
Blommor och Blomsterfonden å avlidna
medlemmars bårar
30:-
 Årsmötet, div. kostnader 44:30
Kostnader för Amanuens Bertil Flemströms föredrag 250:-
Samlingar och underhåll 41:70
Ständig medlemsavgift hos Fornskriftsällskapet 300:-
Pensioner till Aina Nordin 150:-
Ida och Erik Wikström 150:-
O. Gunnarsson 150:-
Porton och inkassoarvoden 44:10 1,845:38
Inkomster utöver utgifter 294:12 294:12
Summa tillgångar 19,241:06

 

Tillgångarna äro placerade kr. 16,741: 06 å sparkasseräkningar n:ris 43490 och 46645 i sparbanken och ä nr 35264 i Folkbanken samt kr. 2,500: — å 1 Statsskuldboken inskrivna statsobligationer.
Då anledning till anmärkning icke förefinnes, få vi tillstyrka ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattar.
Östersund den 23 oktober 1945.
G. ANDERSSON                           W. MYRIN

Nya medlemmar i Föreningen Gamla Östersund den 23 okt. 1945

Kontorist Ossian Bohman
Byråassistent Magnus Magnusson
Förrådsförvaltare Gottfrid Bostrand
Disponent Olof Nilsson
Landstingsdirektör Erik Bouvin
Tandläkare Birger Nässén
f. d. Sågverksinspektor Martin Eriksson
Advokat Erik Schmeling
1:e hälsovårdsinspektör Gustaf Grahn
Banktjänsteman Hilding Siede
Musikfanjunkare Gustaf Gustafsson
Inspektör Erland Sundström
f. d. Tågmästare Jonas Jönsson
Disponent Elis Sundström
Kamrer Gustaf Jörgensén
Häradsskrivare Ivan Tollin
Lantbrukare Karl Karlsson
Ingeniör Anders Troive
Köpman Knut Levin
Disponent Edvard Unnefors
Källarmästare Carl Lindergren
Fabrikör Sven Zaniohelli
Handelsresanden Johan Lund

Avlidna medlemmar i Föreningen Gamla Östersund

Köpman Hemming Pettersson d. 10/11
Kontorist vid S. J. G. A. Edlund 1945 12/6 1946
Byggmästare E. A. Bylund 27/12 1945
Direktör O. B. Lindblom 31/7 1946
Förrådsintendent R. Magnusson 8/1 1946
f. d. Stadsingeniören Adolf Kjellin 10/10 1946

Antal medlemmar 1945 (före årsmötet): 267

Föreningens funktionärer 1945—1946

Ordförande:
v. Ordförande:
Sekreterare:
Skattmästare:
Intendent:
Bitr. intendent:

Borgmästare Iwan Wikström
Överlantmätare F. C. R. Langéen
Advokat D. Cappelen-Smith
Direktör Oscar Smith
f. d. Bankdirektör Carl Lignell
Kassör Albin Johansson

Civilingenjör Fr. Borggren
Grosshandlare And. Lundvall
Styrelsesuppleanter: Chefredaktör Edvin Magnusson
Disponent Einar Winström
Revisorer: Bankkamrer Wald. Myrin
Bankkamrer G. Andersson
Revisorssuppleanter: f. d. Bankkassör V. Örnberg
Major Rolf Kjellin