063 – 12 13 24 (telefonsvarare) info@foreningengamlaostersund.se

 

Redigerad av
HEIMER WIKSTRÖM

 

Samuel Perman
Av Albin Johansson

 

Östersund har under sin 165-åriga tillvaro haft många män, som nedlagt ett intresserat arbete för samhällets utveckling. Bland alla dessa intar Samuel Perman hedersplatsen. Det finns all anledning att ägna några ord åt minnet av denne person och vad han uträttat för staden under en lång följd av år. Då det saknas en samlad upp­gift över hans verksamhet, vill jag här göra ett försök att teckna en bild av vad han uträttat för staden. Först litet personalia.

Samuel Perman föddes den 6 oktober 1760 i Vänersborg och hans föräldrar voro borgmästaren därstädes Magnus Perman och Anna Katarina Svinhufvud. Genom modern hade han sin härstam­ning från Finland. Han gifte sig första gången den 28 december 1788 på Stocke, Frösön, med Mademoiselle Maria Margareta Wasell, född i Hudiksvall 1763, dotter till tullinspektören därstädes, Jacob Wasell. Äktenskapet gav dem följande barn:

Födda på Frösön:

Magnus 10/8 1789 död i Östersund 6/8 1838
Jonas Samuel 28/3 1791 Kristinehamn 21/9 1849
Elisabet 30/9 1792 Östersund 24/6 1795
Jacob 16/4 1794 Ljungby 1/3 1850
Födda i Östersund
Nils Erik 14/11 1795 Östersund 25/7 1816
Anna Catharina .. 23/12 1796 Östersund 2/10 1866
Margareta Elisabet 18/7 1799 Ås? 12/10 1858
Maria Sophia 30/5 1803 Hammerdal 13/12 1835

Av barnen blev Magnus handlare i staden och verkade här under många år. Samuel gick tre klasser i Trivialskolan på Frösön och efter en första undervisning hos fadern fortsatte han studierna och redan vid 22 års ålder, 1813, blev han utnämnd till fältapotekare. Han deltog i fälttåg både i Norge och Tyskland. Återkommen innehade han apotek i Kristinehamn omkring 1817 och i Lundsholm 1823. Han övergav emellertid apotekaryrket och ägnade sig åt handel med fröer och växter. Han lyckades inte bra med ekonomien och dog i Kristinehamn som fattighjon. Jacob gick fyra klasser i Trivi­alskolan och efter elevåren hos sin fader avlade han apotekarexamen 1819. Han konditionerade i Ystad och Borgholm och blev apo­tekare i Ljungby. Sedan han sålt apoteket 1838 blev han handlande och postmästare. Han avled i Ljungby »i mycket knappa villkor». Anna blev gift med handlanden J. Wedin härstädes och Margareta blev gift med komminister E. Sparrman i Ås. Maria blev ogift.
Samuel Permans hustru avled i Östersund den 25 oktober 1815. Han stod där då med en stor skara barn och mångahanda uppgifter att sköta om. Han behövde mycket väl någon, som tog sig an ett hems allehanda bestyr, och efter att ha varit änkeman i två år, gifte han sig andra gången den 9 februari 1817 med Catharina Ulrika Granström, född den 1 februari 1789, dotter till postinspektoren och handlanden C. E. Granström härstädes och Fredrika Regina Westman. Det måste ha varit en modig uppgift för den 28-åriga kvinnan att taga på sig ansvaret att sköta om ett så stort hem. Och inte nog med det, hon blev den som fick utöka hemmet genom att ge liv åt en ny kull barn om nio stycken, alla födda i Östersund.

Dessa voro:

Carolina Fredrika 24/1 1818 död i Östersund 2/4 1899
Ulrica Catharina Charlotta 2/4 1819 Östersund 17/2 1900
Carl August 3/1 1821 Östersund 14/3 1831
Nils Erik 24/3 1823 Lowell, USA 5/2 1887
Gustav Adolph 1/4 1824 Strömsund  1883
Louise Emelie 2/3 1826 ?  24/1 1887
Fredrik Wilhelm 6/7 1827 Norge? 19/1 1865
Erika Christina 6/7 1829 Östersund 3/3 1830
Otto 1/2 1831 Östersund 9/6 1831

 

Av barnen blev Ulrica gift med bagarmästaren C. A. Lindgren. (Lindgrens dotter Amalia blev gift med tobakshandlaren N. J. Sundqvist härstädes och i detta äktenskap föddes bland andra döttrarna Sigrid och Jenny, den senare gift Hård, vilka mig veterligen äro de enda här i staden som kunna räkna sig vara släkt med Samuel Perman.) Samuel Permans son Nils gick tre klasser i Trivialskolan och som elev hos fadern, men reste vid 17 års ålder till sjöss och stannade där i sju år, varefter han bosatte sig i Lowell, Massachuset, som mekaniker. Av oförklarlig anledning tog han sig namnet Charles E. Brown. Han synes ha haft samma gry i sig som fadern, ty han blev en mycket betrodd man därborta, ordförande eller medlem i flera inrättningar och sällskap, en aktad person, gift och sex barn.

Gustaf blev garvare i staden 1846—1860 och drev sedan liknande rörelse på Långön i Strömsund. Fredrik gick i lära hos garvare A. Dedering 1844—1847 och som gesäll hos brodern Gustaf 1849— 1854, varefter han reste till Norge och drev yrket där. Carolina och Louise blevo ogifta.

Samuel Permans hustru överlevde honom och dog här i staden den 7 november 1852.

Efter studier inom apotekaryrket hamnade Perman på apoteket ute på Frösön sedan han genom apotekareexamen den 7 september 1787 uppnått »de kunskaper som tillhöra en rättskaffens apoteka­re». Det dröjde inte länge förrän det blev tillfälle för honom att tillhandla sig apoteket för 18.000 daler kopparmynt. Vid sidan om sitt egentliga arbetsområde drev han en icke så liten handel med andra varor under marknaderna på Frösön, varigenom han kunde utöka sin inkomst. Utsikterna till bärgning tedde sig således goda, varför han snart tog det viktiga steget och bildade familj. Då den nyanlagda staden Östersund så småningom började taga form och invånarnas antal steg ansågs det nödvändigt att flytta en del insti­tutioner till staden och bland dessa var apoteket. Apoteksrättigheterna i staden daterar sig från den 24 september 1787 och den 23 novem­ber samma år tillställde Perman landshövdingeämbetet i Härnösand en anhållan att vinna burskap även som handelsborgare i staden. Han ansåg sig icke kunna klara sig på endast apoteksrörelsen utan ville handla med diverse handelsvaror och även med viner och likö­rer. Det tog ovanligt lång tid, ända till den 30 april 1788, innan länsstyrelsen beviljade begärt burskap. Han inrättade då en särskild handelsbod för sin diversehandel i den fastighet han lät bygga på norra delen av sin tomt n:o 1 och 2, som motsvaras av nuvarande Stor­gatan 20, kvarteret Ordningsmannen. Så snart han fick sin bostad fär­dig flyttade hans familj in till staden. Säkerligen fick alla utrymmen tagas i anspråk för att nöjaktigt härbergera den stora familjen och de tjänare han var tvungen att ha. 13 av hans 17 barn äro födda i den stu­gan. Denna stora familj om inalles 19 personer samt tillhörande perso­nal i hushåll, apotek och handel, vilka också enligt tidens sed hade sin kost hos husbonden, krävde stor omtanke och mycket arbete. Man behöver ju endast tänka på skoslitet så förstår man att Perman ofta var nödsakad att flera dagar hålla sig med skomakare, som fick både tillverka och reparera vad som behövdes. Alldeles osökt kom­mer tanken även på mathållningen. De livsförnödenheter, som be­hövdes till den stora familjen och till tjänarna, framskaffades till en del från de kålhagar som tillhörde hans tomt. I ladugården fick något av kreaturen vid lämpligt tillfälle släppa livet till och kor och höns kunde dagligen tillföra hushållet närande föda. Under Permans lediga stunder, som knappast voro många, fick Storsjöns då klara vatten släppa till av sitt fiskbestånd. Under Permans tid torde denna gård ha liknat mera en lantgård i mindre skala än plat­sen för en apoteksrörelse. Han nöjde sig inte endast med denna gård utan skaffade sig senare flera andra gårdar inom staden såsom Köpmangatan 14 och Strandgatan 4, kvarteret Auditören, Strandga­tan 15 och Köpmangatan 38, kvarteret Färgaren.

Den apoteksrörelse han drev i staden kunde inte ha varit av så stor omfattning. Invånareantalet i staden och länet var ju inte stort och för mången var det lång väg till läkare och apotek. Kloka gum­mor och gubbar fanns väl på en och annan plats, som kunde hjälpa vid enklare krämpor. Annars var det inte så mycket omtanke med hälsan med den tidens folk, utan den svage fick duka under och den kärnfriske blev kvar. Man förstår Perman om han ville söka skaffa sig ökade möjligheter för sitt och familjens uppehälle. Vin­tertid och vid marknader kunde han kanske öka sin kassa i apote­ket genom försäljning av värmande droppar och av det brännvin han hade tillstånd att själv bränna i tvenne brännvinspannor om tillhopa 24 kannors rymd. Om dessa brännvinspannor berättar mantalslängden för år 1813, som också nämner att Perman nyttja­de brännvin och tobak, samt att han och hans son (Magnus) hade var sitt silverur. På tal om ägodelar så kanske det kan vara av in­tresse att i korthet nämna en del av vad bouppteckningen efter Per­mans första hustru innehöll. Där fanns bland massor annat, 10 st. dunbolster, 41 st. dunkuddar, 8 st. fårskinnsfällar, 9 st. killing- skinnsfällar. Även om detta kan anses vara mycket, fick nog bar­nen ofta finna sig i att dela sängbädd. Vidare fanns kor, får, lamm, höns och svin.

Det är tydligt att det fanns mycket att bestyra om i denna gård. De många barnen, som kommo till världen med korta mellanrum, skulle ha sin tillsyn. Allteftersom de växte och skulle börja lära sig läsa och skriva fick föräldrarna ge dem de första kunskaperna tills de voro mogna att börja i Trivialskolan, för att senare få vidare ut­bildning. Säkerligen utnyttjade Perman många par armar att bi­draga med något lämpligt arbete. Kor skulle vallas, kålhagar och vretlott sås och skördas, ved huggas och ladugård skötas. Där han ansåg det vara lämpligt, tog han dem till handeln eller apoteket för förkovran.

Det skadar kanske inte att påminna läsaren om att de saknade vattenledning och avlopp. Vatten fick hämtas ur någon brunn i närheten  och de större vattenbehoven kördes från sjön. Mörkret i rum, handelsbod, vind eller ladugård fick skingras genom en fladd­rande talgljuslåga. De bekvämligheter, som vi idag anse oss icke kunna undvara, hade de ingen aning om.

Samuel Perman, som var en kraftnatur och enastående arbets­människa, och därtill synnerligen intresserad av den unga stadens utveckling i olika avseenden, kom att omedelbart efter sin hitflyttning knytas till de styrande. Redan år 1794 valdes han av borgerskapet till Ordningsman för staden och som sådan fick han ett myc­ket maktpåliggande arbete, som gjorde att han blev den som i myc­ket fick leda och råda. Otaliga voro nog de timmar han fick offra både bittida och sent för att hålla sammanträden, besvara förfråg­ningar om än det ena än det andra samt att ge anvisningar. Han skulle därjämte föra anteckningar och protokoll över sammanträden och beslut som fattades vid borgerskapets eller de 10 äldstes över­läggningar. En otrevlig syssla torde nog fördelningen av tomter till hitflyttade ha varit. Alla ville ju ha goda tomter och med förkärlek invid Storsjön. Det gällde då att samsa parterna. Att det många gånger var svårt för Perman att behandla vederbörande sansat, för­står man av de berättelser som finnes om hans humör. Det var inte en inneboende ondska hos honom som gjorde att han vid sådana tillfällen var häftig, utan hans tankar kretsade ständigt omkring strävan att göra allt till stadens bästa. Det gällde för honom att även se till, att det inte till staden smög sig in någon individ, som i ett eller annat avseende kunde bli till obehag eller besvär för de styrande. Alldeles säkert har Östersund honom att tacka för att staden sluppit att inom sitt område hysa personer, som skulle ha blivit till skada för samhället. Det fanns ju tillfälle för borgerskapet att vid sammankomsterna avstyrka en anhållan om burskap och dylika avstyrkanden finnes antecknade flera gånger.

Då staden under sin första tid saknade polisväsende, som kunde upprätthålla ordning och ha ett vakande öga över staden även nat­tetid, fick invånarna i tur och ordning deltaga i nattvaktstjänst. Samuel Perman kunde inte undgå även denna syssla 1798. När tu­ren kom fick han också hålla manskap för utförande av bro- och gatuarbeten. Andra tjänster gjorde han samhället såsom ledamot av kyrkorådet och ledamotskap i Hushållningssällskapets förvaltnings­utskott. Då prästhuset byggdes 1821 blev han satt att övervaka det­ta arbete och i arvode erhöll han 10 Rdr banco.

Ordningsmannasysslan synes ha varit besvärlig för honom. Han avsade sig denna syssla ett par gånger men blev återvald, då det var svårt att finna annan lämplig person. I februari 1812 avsade han sig sysslan men i mars återinsattes han i tjänsten med en lön av 20 Rdr banco för åren 1811 och 1812.

Då general von Döbeln år 1809 passerade Östersund på väg väs­terut, begärde han att få inhysa sitt manskap i de nyuppförda hu­sen. Perman ansåg att det var omöjligt att taga emot så många människor i de få hus som fanns vid den tiden, von Döbeln å sin sida ansåg att det gick för sig. Hur det var så kommo de ihop sig och Perman, som ansåg sig vara regerande i staden, sade sin mening och höll på stadens rätt, von Döbeln däremot höll på krigets rätt. Det drog ihop sig till en häftig ordväxling och till slut tappade von Döbeln besinningen och befallde att Perman skulle hängas. Det såg sålunda kritiskt ut för Perman, men några av stadens borgare förde honom åt sidan och lugnade honom. Motparten blev också stillsam­mare och ordern om hängning blev aldrig utförd. Det var nog inte endast Perman, som blev belåten över utgången, von Döbeln var nog glad att hans överilade befallning icke blev åtlydd, von Döbeln drog sina färde och fyllde sin plikt, Samuel Perman stannade kvar och fyllde sin.

Då sonen Magnus började sin handel 1812 är det troligt att det var sin faders affär han övertagit. Perman fortsatte avvecklingen av sin affärsverksamhet genom att år 1826 sälja apoteket till apo­tekare Per Nyholm varefter han endast ägnade sig åt de angelägen­heter han hade för staden. Han kallades sedan f. d. apotekare.

Att sköta om hus och hem, omfattande affärer och allehanda uppdrag inom stadens förvaltning blev helt naturligt betungande för honom. Som tidigare nämnts sökte han bli befriad från tjänster i staden. Åldern och försvagade krafter samt omtanke om sitt stora hushåll angav han som skäl, då han hos Kungl. Maj:t avsade sig rådmanstjänsten, till vilken han utnämnts några år tidigare. Han tillfogade att »Stadens uppkomst och invånarnas bästa alltid varit mitt största och hufvudsakliga ögonmärke». Hans anhållan bevilja­des den 9 oktober 1832. Han avvecklade även en del andra intres­sen, sålde en del tomter och överlät brännvinsbränningen till apote­kare Nyholm 1833 och drog sig så småningom från det offentliga livet.

Vid sammanträde den 4 oktober 1837 med stadens röstägande beslöts »att till Samuel Perman skulle från 1 november samma år utgå en pension av 33 Rdr 16 skill. banco pr år, som en liten er­känsla för sitt mångåriga nit och verksamma bemödanden att be­främja allt, som varit av nytta för det gemensamma bästa. Invånar­na kunde inte nog belöna honom, men som en liten erkänsla skulle Perman få denna pension.»

Man måste kanske säga, att alla de många uppdrag, som samhäl­let lade på hans axlar, i viss mån hindrade honom att på ett mera verksamt sätt sköta sina egna angelägenheter. Han kunde ju inte undgå att göra förluster på folk och kanske inlåta sig på en felak­tig spekulation, vilket gjorde att han fick det trångt beträffande sin ekonomi, och i början av det år, som blev hans sista, fick han upp­leva att hans egendom måste avträdas till borgenärerna. Vid en auk­tion den 10 januari 1839 utbjöds tomterna 25 och 26, vilka motsva­ras av Strandgatan 4 och Köpmangatan 14. Vid denna auktion vo­ro många personer närvarande och då tomterna utbjöds till försälj­ning för konkursmassans räkning, inropades dessa av kryddkramhandlaren Per Wikström för 237 Rdr 4 skill. banco, för Permans son, Magnus Perman, vilket med klubbslag befästes. Wikström till­kännagav att medlen för inköpet blivit samlade genom gåvor av Samuel Permans och hans sons vänner och välgörare. Vid ting i Brunflo den 7 oktober samma år meddelades lagfart på dessa tom­ter. Mågen J. Wedin och hans hustru skulle få bebo och nyttja tred­jedelen av fastigheten under livstiden. Vid en annan auktion den 5 april samma år såldes för konkursmassans räkning diverse inventa­rier och gårdar.

Säkert måste det för Perman ha känts bittert, att på ålderns da­gar få se sitt hem och sin egendom skingras på detta sätt. Omkring sig hade han tvenne kullar barn, varav flera i den sista kullen voro omyndiga. Men han kunde lugnt känna, att han väl fyllt sin arbets­dag. Den 16 september 1839 kl. 6 e. m. insomnade Samuel Perman efter en lång, gagnande gärning i stadens tjänst. När prästen inskrev dödsfallet i dödboken ägnade han endast de orden om Perman, att »han varit Östersunds förste ordförande under 40 år». Perman om någon, hade väl varit berättigad till en vacker dödsruna, som av­slutning på sin verksamma levnad här.

Permans änka fick på sin lott att ordna för sig och de barn, som inte kunde klara sig själva. Hon sökte burskap som läderhandlare, och burbrevet daterar sig från 27 november 1844. Hon försålde i sin läderhandel hudar och skinn, som hennes söner Gustaf Adolf och Fredrik tillverkade. Hennes bostad var vid den tiden Köpmangatan 14 och hon torde ha haft sin handel där.

Vid kyrkostämma i Östersund den 15 maj 1871 beslöts enligt paragraf 3 följande: »Beslöts att den grafplats, der afl. Apotheka- ren Perman jemte åtskilliga af hans närmaste hvilar, skulle kost­nadsfritt upplåtas till familjegraf åt honom och hans slägt, såsom en gärd af tacksamhet för de tjenster han under sin liftstid bevisat den då nyanlagda staden.

In fidem
N. Th. Feltström.

Under sin livstid hade Perman hugnats med Kungl. Patriotiska Sällskapets förgyllda silvermedalj i kedja.

Det enda synliga från Permans tid är de föremål som Föreningen Gamla Östersund bevarar i en monter i »östersundsrummet» på länsmuseet, en bibel, postilla, en bokhylla och medicinflaskor. Samma förening har även låtit uppsätta en minnestavla över Samuel Perman på den fastighet han byggde, och när förening­en varje år den 23 oktober firar minnet av stadens grundläggningsdag nedlägger föreningen några blommor på hans grav. Såsom yt­terligare bevis för stadens uppskattning av Samuel Permans gärning har förutvarande Drottninggatan ändrats till att bära hans namn.

 

Om Stadskällaren i Östersund fram till år 1901

Av ORVAR J. A. THURESSON

I.

Någon stadskällare i egentlig bemärkelse har Östersund aldrig haft då s. k. källarfrihet, städernas forna privilegier att bl. a. tullfritt införskriva vin och andra utländska drycker indrogs 1777, alltså nio år före stadens fundation. Städer med dylika privilegier erhöll i stället kontant ersättning av statsverket och sådan har utgått till våra dagar.

Att man dock haft planer på en stadskällare i en eller annan form synes framgå av att tomten Storgatan 13 och Prästgatan 16 var avsedd till källartomt och innehades först av krögerskan Kerstin Dretz, som före stadens tillblivelse drev sin rörelse i en av sä tesgår­dens byggnader och när hon erhöll burskap som krögerska i staden 1788 byggde huset vid nuvarande Residensgränd 9 (kvarteret Auktionisten) eller intill källartomten. Den 15 november 1803 erhöll mönsterskrivaren Joh. Sam. Biberg burskap som källarmästare och då han ännu år 1805 ej erhållit någon tomt fick han stadens med­givande att övertaga källartomten av Kerstin Dretz mot 20 riks­daler för av henne gjorda odlingar. Dretz var redan år 1800 anteck­nad som gammal och utfattig och hade vid sekelskiftet sålt sin gård med rätt att under livstiden bebo kamrarna å nedre botten. År 1807 avsade sig Biberg källarmästarrörelsen och samtidigt anhöll fältkamrerskan Greta Cajsa Leneus, född Sandwall, att få övertaga rörel­sen, efter Biberg, »som för min räkning idkat källarmästarrörelsen i Östersund å vilken jag för att ej själv synas, tillåtit honom söka burskap och tillståndsrättighet». Sam. Perman, som var stadens ord­ningsman, blev förtörnad och skrev i ett betänkande till landshöv­ding Nieroth i Härnösand om överlåtelsen, »att han fann sådant betänkligt, då hon ej själv vill synas, mycket mindre åtaga sig upp­sikten därvid att förekomma utsvävningar som i den rörelsen upp­står och dess grannskap noga erfarit». Hennes och Bibergs beteende

visade i övrigt »en ovanlig dristighet att förblinda stadens innevå­nare om rätta förhållandet». Perman anhöll, att den burskapet till­fallande jorden, »som till denna stund utan någon förbättring innehaves», borde återfalla till staden samt tillade, »att stadens innevå­nare sett sin överenskommelse om hushållning på vedbrand genom denna källareförrättning nu för andra gången överskridas till känn­baraste skada för detta lilla samhälle» och slutade med att varning av landshövdingen »vore högst nödvändig så vida landets domare antingen äro gårdsägare eller besläktade härstädes». (!)

Fru Leneus erhöll trots allt burskap som källarmästare, som hon var till år 1809, då hon sålde sina fastigheter, bl. a. källartomten. På den sistnämnda blev emellertid lagfarten förklarad vilande och major Anders Gustaf Öhrbom erhöll först sådan år 1812, då Sam. Perman inför rätten på ämbetets vägnar meddelade, »att i köpet ingående tomt kallad källartomt n:r 45—46 icke vore vid stadens grundläggning anslagna för stadskällare därstädes utan densamma med lika rätt som för andra tomter blivit till mönsterskrivaren Bi­berg, som förestått källarrörelsen i Östersund antagna». Sedan före­kommer inget omnämnande av stadskällaren förrän på 1840-talet.

Källarmästare Biberg blev efter sin avsägelse som källarmästare en högst betrodd man i Östersund och var stadskassör, en av de 10 äldste, skattmästare i hushållningssällskapet samt slutligen rådman. Han avled i februari 1855 i en ålder av nära 85V2 år. Efter sin käl­larmästaretid inköpte han gården Köpmangatan 16 och det är tro­ligt att han där drev sin stadskällarrörelse, som hade stort anseende. Bl. a. inackorderade Perman landshövdingen med svit hos honom vid besöket år 1806. På sin ålders dagar beskrevs Biberg som »en gammal blind, egendomlig man med vitt hår och skägg och klädd i en lång, mycket sliten blågrön kaftan och tofflor».

II.

Den 29 augusti 1842 fastställde k. m:t. debiteringsstadga för Ös­tersund,  varigenom bestämdes avgifter för källare- och värdshusidkare samt att dessa medel jämte blivande arrendesumman för stadskällaren skulle användas som lön för stadsfiskalen. Stadens 10 äldste beslöt då vid sammanträde om bortarrendering av stadskällarrörelsen fr. o. m. nyåret 1843. Kungörelse att auktion härför skulle hållas å rådhuset den 10 september och arrendetiden skulle omfatta 10 år publicerades i Aftonbladet och den i Sundsvall ut­kommande tidningen Alfwar och Skämt.”‘) Vid auktionen voro till-

*) År 185 5 övertogs utminuterings- och utskänkningsrättigheterna i staden av en direktion på tre personer de första tre åren och senare av ett särskilt bildat bolag. Av vinsten tilldelades hushållningssällskapet en viss tid en större andel. Rättigheterna voro på 1880-talet nära att råka i händerna på spritfirman Holmstedt i Gefle, som bl. a. utlovade uppföra ett rådhus av sten för stadens räkning.

städes 1:e lantmätaren Albin, handlandena Wikström och Eriksson, riksdagsman Lars Olofsson i Tullus, handlanden Moberg, källarmäs­taren Fjellström och slaktaren Thalén. Handlanden Eriksson fick arrendet mot 1C6 riksdaler 32 sk. bko om år. Eriksson hade varit handelsbetjänt hos E. och N. Wik­ström och lät nu mantalsskriva sig som »stadskällarmästare». Rörel­sen gick emellertid dåligt och år

1846 försattes han i konkurs. F. drängen Eric Andersson fick av konkursmassan sig överlåtet rörel­sen, men härom gjordes ingen an­mälan till vederbörande myndig­heter, utan Andersson drev olag­ligt rörelsen i flera månader, då stadsfiskalen ingrep och han fick böta 10 rdr. bko. Beslag gjordes å 1 stop dest. brännvin, 1 kanna fin­kel d:o, 1 karaffin rom samt en butelj arrack tillika med kantiner.

Dessutom ålades han skyndsam­mast nedtaga den anbragta stadskällarskylten.

Länsstyrelsen utsåg på förslag av municipalstyrelsen slaktaren O. Thalén att på ett år inneha rörel­sen på samma villkor som handl. E.Erikssons konkursmassa arrenderat densamma samt tillse »att det med Stadskällaren åsyftade ändamål, att tjäna till spiskvarter och gästning för Ståndspersoner icke fick förfelas». Efter ett års förlopp fick han förnyat tillstånd att tillsvidare vara källarmästare. Först drevs rörelsen i Prästgatan 15 och det berättas att »gammel Thaléns byggningen därst. skulle ha haft en viss förnämlig byggnads­stil». I mitten av 1850-talet överflyttade han rörelsen till Prästga­tan 17 (nuvarande kvarteret Kopparslagaren), där »Lill-kroa» mest har gått till eftervärlden. Detta hus bestod av ett rum och ett litet kök. Inredningen i rummet var en disk och bänkarna var väggfas­ta runt väggarna. Inga bord eller stolar fanns. Skylten var beteck­nande. På en vit plåt ovanför ingångsdörren var målat ordet: Krog. För våra förfäder var det dock ett kärt ställe och dit gick man om höstkvällarna försedd med lykta för att kunna ta sig fram i mörk­ret på de dåliga gatorna. I den större byggnaden fanns bl. a. en stör­re sal, där gymnasisterna i staden på 70-talet spelade teater. Lillkrogen nedbrann söndagsmorgonen den 22 oktober 1882. Den var då butikslokal med A. Nordström som ägare. Thalén synes som käl­larmästare ej ha varit så nogräknad, ty år 1876 gjordes beslag på tvenne kärl sprit, som blivit mer än lovligt utspätt med vatten.

Thalén, som i yngre dar varit Permans medhjälpare med att bry­ta mark för stadens gator och torg, blev gift två gånger och avled nära 78 år gammal år 1887. »Gubben Thalén var alltid fryntlig och glad, ehuru han stundom föreföll som en tvärvigg» sades det om honom.

I slutet av 70-talet överlät han rörelsen till J. P. Håkansson, som bl. a. var restauratör på en av storsjöbåtarna, men han gick snart i konkurs, varför Thalén år 1881 sålde fastighet och rörelse till värdshusidkerskan Christina Holmgren, som gifte sig med sin medhjälpare J. Johansson, och efter denna tid upphör stadskällarnamnet och rörelsen drevs under namn av J. Johanssons hotell eller källare. Denne fick även gå i konkurs och den 1 juni 1893 övertogs rörelsen av källarmästaren L. O. Lindblom, förut bosatt i Järpen. Rörelsen fick då namnet Lindbloms källare. Om hans tid berättar hans ännu levande barn följande:

Lindbloms källare bestod av tre byggnader, en åt Prästgatan (den nyare), en åt Residensgränden (den gamla) och ett gårdshus. Dess­utom fanns stall och en trädgård.

I Prästgatshuset var inrymt på nedre botten krogen och lilla mat­salen. På krogen var det Anna Lisa, som höll sträng ordning. Ett manhaftigt fruntimmer var även Märta på lilla matsalen, kallad Storsjöodjuret. Det stora köket fanns även på nedre botten. En trap­pa upp fanns stora matsalen och där innanför »Blå och Röda rum­men». Vidare Stora schweizeriet och Stora salongen samt verandan.

I huset vid Residensgränden fanns på nedre botten kontoret och privatvåningen. På övre låg Lilla schweizeriet och biljarden samt den s. k. Hucken, där uppasserskorna bodde. På Lilla schweizeriet brukade en trio, kallad Grönsiskans vänner, varje morgon när det öppnades kl. 9, ta sig en grönbäsk.

I gårdshuset var inrymt drängstuga, magasin, matbod och mangel­bod m. m., och på övre botten de s. k. Thalénska rummen eller »Tallis».

Vår fars innehav av Lindbloms källare inföll under varieténs glansdagar. Vad var då naturligare än att han skulle engagera ar­tister. Dessa uppträdde i Stora salongen medan spritdrycker servera­des vid småbord. Detta förbjöds år 1897. Flera av dåtidens stjärnor, såsom Hulda Malmström, Anette Teufel m. fl., uppträdde och det gick mycket glatt till. Operasångaren Lundqvist, »Lunkan», sjöng där också sitt glansnummer: Du gamla, du friska … I Stora salong­en hölls alltid tredjedag jul av Arbetarföreningen julgille för bar­nen. Då var det storfanjunkaren och diversehandlaren O. Olsson, kallad »Buller-Olle», som förde spiran. Han var en mäktig man i det dåtida Östersund. Maskerader och amatörteater förekom även i Stora salongen. Den drivande kraften för Arbetarföreningens ama­törteater var fältskären och barberaren Myhrström vid torget. I trädgården hölls på sommaren konserter av Amatörkapellet och A. 4:s och dåvarande I. 23:s musikkårer. Särskilt stämningsfullt var det när regementsmusikkåren, åtföljd av publiken, efter slutmar­schen tågade runt gården och spelade tapto, så det ekade i husknu­tarna. Verandan, som ursprungligen var en sommarveranda, inbygg­des av L. O. Lindblom och förenades med Stora salongen till en vin­kelsalong. Därom sjöngs på en varietéföreställning:

Varför byggde Lindblom en vinkelsalong?
För att ingen skulle ta den för en raksalong.

Sonen Oscar, som sedermera övertog rörelsen, hjälpte till med att upprätthålla ordningen med biträde av en S:t Bernhardshund, »Cesar». Denne lade sina framtassar på axlarna på den bråkige, varef­ter denne i allmänhet förhöll sig lugn.

Runt väggarna i den nybildade »vinkelsalongen» lät L. O. Lind­blom utföra väggmålningar efter idén från de beryktade målning­arna i Operakällaren. Dessa (för vilka närmare redogöres här ne­dan) utfördes av dåvarande järnvägstjänstemannen och konstnären Alexander Sundgren, numera boende i Stockholm. Personalen upp­gick till 15—20 personer och i arbetet deltago även makan jämte barnen Oscar, Anna, Emma och Carl. År 1901 sålde han rörelsen till fru Märta Andersson, som tillträdde den 1 oktober och återtog Stadskällarnamnet.

Lindblom var född i Skogs församling, Gävleborgs län, den 16/10 1842 och övertog efter jämtlandstiden S:t Petrilogens restaurant i Härnösand samt sedermera Grand Hotell i Narvik där han avled den 12/1 1905. Hustrun, som var född i Svartnäs församling, Kopparbergs län, avled i Östersund den 2/3 1896.

L. O. Lindblom hade en lyrisk ådra, som tog sig uttryck i hyll­ning av jämtländsk natur och verser för vänner vid högtidliga till­fällen.

Väggmålningarna i konsertsalongen i »Lindbloms källare» ut­gjordes dels av landskapsbilder, originalmålningar med jämtländska motiv, samt ett schweiziskt alplandskap, kopia efter utländsk måla­re, och dels voro de utförda efter avbildningar av utländska mästa­res tavlor, som voro återgivna i franska bildjournalen »Le nu» och en annan fransk bildjournal i samma stil. Dessutom hade bankkas­sören Wilhelm Örnberg målat ett vinterlandskap, originalmålning.

Målningarna utgjordes av större väggfält med en höjd av om­kring 180 cm. och en bredd av omkring 90 cm. och över dessa mind­re målningar, överstycken med samma bredd som de större och med

en höjd av omkring 50—60 cm., samt av målningar av växlande storlek och placerade på olika sätt.

Herr Sundgren erinrar sig föl­jande motiv:

Landskapsmålningar:

Mjällebäcken, halvstor målning. Ett foto, taget av en större, utar­betad och färglagd skiss i Sund­grens ägo till denna målning, åter­ges här.
Oviksfjällen från Mjällekullen med Digernäsudden, Anderson, Norderön och Bynäset i förgrun­den. överstycke.
Schweiziskt alplandskap, kopia efter utländsk målare, taget ur en tysk konstjournal. överstycke ovan en dubbeldörr och bredare än övriga överstycken.
Vinterlandskap, med motiv från från Strångsunds by sydväst om Bräcke, av bankkassören Wilhelm Örnberg. Stor målning.
Målningar, som utgöra kopior från »Le nu» eller andra franska bildjournaler:
Stående kvinna, som höjer högra armen över huvudet, lutande sig åt vänster, och synes ämna vada ut i det blånande havet, men tvekar
att gå ut i det kalla vattnet. Stor målning.
En manlig figur, som ligger på ett moln. Under molnet skymtar på avstånd ett landskap. Över den manliga figuren svävar fritt i ett flor omsvept kvinna, som med utbredda armar lägger en skir slöja över honom. Stor målning.

En kopia av den franske konstnären Ingres’ berömda tavla »Käl­lan» i gestalt av en ung flicka med en vattenkruka på skuldran, ur vilken vatten rinner. Lika hög som de stora målningarna, men sma­lare. Originalet finnes på Louvremuseet i Paris. En bild av tavlan återgives här.

Vilande kvinna, överstycke.

Fyra av dessa målningar (överstycken) innehavas av byggmäs­tare C. O. Nilsson, Östersund. Om de övrigas öden är tills dato in­tet känt.

I samband med skildringen å sidan 11 från Permans och Bibergs tid bör kanske erinras om den form av källarrörelse som beskrives i Saxons minnesblad år 1886 (Jämtlandsposten) vid stadens 100-års jubileum, efter anteckningar av rådmannen A. P. Fjellman:

»Stadens apotekare och, såsom förr är nämdt, äfven dess ord­ningsman hade samtidigt med att han förestod sitt apotek och intill sin död äfven källarrörelse. Denna bedrefs i rummen invid apoteket med ingång genom detsamma. Till vänster var en s. k. »bäskkammare», där bäska droppar, tillsatta med bränvin, förtärdes i synner­het af allmogen. Utskänkningen sköttes av någon af provisorerne, och under marknaderna brukade detta rum vara ända till trängsel besökt. I de öfriga rummen idkades en bättre källarrörelse, som be­söktes af de finaste kunder. Kortspel var därvid en vanlig syssel­sättning, som ofta fortsattes långt in på nätterna.»

Red.

Från läroverkets musikliv

 

Joseph Haydns s. k. Barnsymfoni, komponerad i slutet på 1700- talet, uppfördes av elever vid Högre allmänna läroverket i Östersund i dess aula den 3 december 1949.

En medlem av vår förening har ställt ovanstående kort till års­skriftens förfogande och påmint om att denna symfoni uppfördes här i staden redan omkring år 1906, också av läroverkselever. Det var på en av föreningen »Societas» anordnad stor soaré i godtemplarsalongen.

De då unga musikanterna äro, från vänster räknat:

Stående: Valfrid Jonsson-Webiörn John Björk, byrådirektör, Stockholm, Sven Ekvall, överläkare, Umeå, Ernst Roslund, stationsin­spektor, Kumla, Heimer Wikström, distriktslantmätare, Östersund.

Sittande: Magnus Winberg, redaktör, Stockholm, Fredrik Borg­gren, civilingeniör, Östersund, Mauritz Möllervärn, kyrkoherde Nils Björk *j*, Helge Åkerström, trävaruhandlande, Östersund, Wiktor Wedin, inspektor, Sundsvall, Florentin Nilsson f, Robert Sköld, jäg­mästare, Östersund.

 

Östersundsbron genom tiderna

Av ORVAR ]. A. THURESSON

Det mest karakteristiska i Östersunds stadsbild är väl den halv­kilometerlånga och 12 meter breda betongbron, som förbinder staden med det omskrivna, natursköna Frösön och om vars ena fö­regångare Elias Sehlstedt på sin tid sjöng, att den var »som ett syn­dastraff lång». Brons historia försvinner i en grå forntid. Sveriges nordligaste runsten, som står vid broänden på Frösön, förtäljer nämligen: »Östman, Gudfasts son, lät resa denna sten och göra den­na bro och han lät kristna Jämtland. Asbjörn byggde bron, Trjon

(Teckningen är unik, emedan i bakgrunden återges för första gången den plats varå staden sedan tillkom. Med litet fantasi tycker man sig se att den strec­kade vägen utgår från den sandudde varå kallbadhuset uppfördes och varom mera nämnes i artikeln. — Ur Jämten 1944.)

(Tryn) och Sven ristade dessa runor». I Snorre Sturlassons historia om Olof den Helige berättas, att vid hans sista resa genom Jämtland rådde där över allt hedendom. Han lät emellertid i Norge döpa jämtlänningar, som följde honom i slaget vid Stiklestad. De som efter konungens död därstädes återvände till Jämtland arbetade för den kristna lärans utbredning där. Med kännedom om det motstånd som överallt restes får man räkna med att det förflöt en generation innan kristendomen hann utbredas. Med ledning härav skulle man kunna beräkna att runstenens bro uppfördes omkring år 1050 och efter dåtida sed som ett verk till Guds ära. Något annat samtida omnämnande av bron finnes ej, vilket är ägnat att förvåna, ty ar­betet var ett storverk fullt jämförligt med exempelvis det även sam­tidigt byggda kungsskeppet Ormen Långe, med bl. a. jämtar bland besättningen, om vilket Snorre har så mycket att berätta samtidigt som han omnämner att skeppsvraket fanns kvar ännu in på 1200- talet. I ett jämtländskt tolvmannaprov av år 1385 omnämnes som gränsmärke en broända, som skulle kunna avse Östersundsbron, och från den norrländska biskopen Göran Wallin har man ett vittnes­mål, att han vid sin visitationsresa i januari 1708 skulle hava iaktta­git rudera och stolpar i vattnet efter en bro, vilket även Fale Bure i slutet av 1700-talet berättar och framhåller att det gällde stenkar. Från mitten av 1500-talet till år 1710 färjade man över sundet en­ligt utsagor i dåtida landstingsprotokoll.

I en enkät i Östersunds-Posten år 1947 (17/1, 20/1, 1/2, 20/2 och 13/3) ventilerades ämnet »Bro eller inte bro över Östersundet», med inledning av skriftställare Janrik Bromé, landsantikvarien Lennart Björkquist, lantmätare Heimer Wikström och disponenten Nils Zetterström

Även en del andra inlägg inkom varibland ett av J. Algot Persson i Östersund, som omtalade, att en dalkarl, vilken var med om arbetet på det gamla kallbadhuset berättat att man då påträf­fade och fick spränga bort trästolpar under vattnet.

I samband med denna diskussion framförde en av inledarna den teorin, att bron skulle ha utgått från nuvarande Badhusudden. Den­na utgör en långt i väster utskjutande sandrevel, som väl möjligen under tidernas lopp bildats genom västanvindens inverkan på av­lagringarna från den sedan s. k. Stadsbäcken och kanske även ge­nom den uppsamlande inverkan från ett brofäste där. Badhusuddens sandrevel visar längst ut i Frösösundet en markerad, svag böjning åt norr, som skulle kunna förklaras bl. a. genom den norrgående strömmens inverkan.

Tanken verkar ju bestickande om man skärskådar de kartor från 1750—88, som finnas återgivna i »Östersunds historia», del I, sid. 53, 56—57, 88—89.

Brolängden blev ungefär densamma, det östra brofästet grunda­re och mera lättbyggt, den gamla tillfartsvägen från Brunflo— Odensala kortare, och mera lä för västan erhölls. Om man så vill, får ju denna teori i viss mån stöd av Peringskiölds teckning och av uppgiften om de sprängda träpålarna vid Badhusudden.

År 1711 uppfördes en träbro över sundet, den första man har nå­gon verklig kunskap om. Den byggdes på pålar av timmermannen vid det nyuppsatta artilleriet på Frösön, Lars Ytter, efter kronobefallningsman B. Alanders förslag. Profilkartan över 1711 års bro,

som överlämnades till dåvarande landshövdingen i länet, baron Bunge, hade anteckningen »Bartholomeus Alander invenit et curavit. Laurentius Ytter aedificavit. Pehr Brunman (adlad Riddercrona) delineavit». Denna bro synes hava varit mycket solid, ty den kom att utgöra stommen för om- och tillbyggnader ända fram till mitten av 1890-talet. Åren 1753 och 1840 raserades bron grundligt vid isskruvningar men reparerades och förbättrades, varvid en onö­dig krökninig av östra sidan borttogs vid första reparationen och vilken krökning enligt Fale Bure alldeles förtagit det stolta utseende denna bro annars ägde. Strax efter brons raserande på 1750-talet var ombyggnad till stenbro aktuell men kostnaderna synes hava av­skräckt, och på 1820-talet var ny brofråga åter uppe då vår frej­dade landsman John Ericsson, som då tjänstgjorde som officer vid jämtlandsregementet och som avvittringslantmätare, hade länssty­relsens förordnande att verkställa utredning. Hans emigration, tro­ligen bl. a. föranledd av en romantisk kärlekssaga härstädes, gjorde att utredningen för hans del ej kom till stånd.

Omkring år 1895 hade bron emellertid definitivt tjänat ut och ersattes av en järn- och stenbro, som högtidligen invigdes av Oscar II jämte kronprins Gustaf, vår sistlidet år avlidne konung. På namn­plåtar å ömse sidor av bron ungefär mitt på densamma skrevo de sina namn, som sedan ingraverades och förgylldes. Dessa namnplå­tar finnas nu förvarade på länsresidenset.

Den första bron, d. v. s. den från 1700-talet, kallades officiellt Odensalabron emedan den utgick från det odensalahemman, varå staden Östersund grundlädes år 1786. Den andra bron i ordningen kallades rätt allmänt Oscarsbron men också Frösö- eller Östersundsbron. Numera säger man väl för det mesta Frösöbron.

Oscarsbron visade sig snart omodern och föga anpassad efter ti­dens krav. Den var för smal och man fruktade med rätta att den ej skulle tåla den alltmer ökade tyngre trafiken. Därför uppfördes år 1936 en kraftig betongbro, som hade 12 meters bredd och i övrigt motsvarade tidens krav. Man hade tänkt få slippa undan anläggan­det av svängbro, som funnits alltsedan 1850-talet då båttrafiken på Storsjön tog fart, men vederbörande myndighet gick ej med härpå utan dekreterade att den hävdvunna svängbron skulle finnas, trots att den numera endast kommer i bruk vid de ej alltför ofta åter­kommande men förr så omtyckta turist- och lustturerna: Frösön runt.

Den nya betongbron, som förbinder Frösön med Östersund, gör ett mäktigt intryck och har en viss likhet med Norrbro genom sin massiva och storvulna gestaltning.

 

Ur Östersunds stadsarkiv

Publiceringen av Östersunds äldsta kommunala protokoll, påbörjad i årsskriften 1947, fortsattes här. Protokollen äro förda av apotekaren Samuel Perman, och den besvärliga tolkningen har även denna gång verkställts av länsarkivets tjänstemän.

Principerna vid utskrivandet ha varit att diplomatisk noggrannhet eftersträ­vats, ehuru den icke alltid varit möjlig att helt uppnå, när det gäller Permans del­vis stenografibetonade handstil, där särskilt ordsluten sällan äro helt utskrivna (se bild i årg. 1947, sid. 20). För att inte göra texten onödigt tröttsam att läsa härden normaliseringen vidtagits, att ringar och prickär över å, ä och ö tillagts, där det är oomtvistligt att dessa bokstäver avsetts. Normaliseringen av stora och små begyn­nelsebokstäver har däremot icke gjorts, och likaså har förlagan följts ifråga om ords uppdelning resp. sammanskrivning, ehuru det kanske icke gått i alla fall. Bokstäverna I och J ha nog i en del fall behandlats som en och samma bokstav.

Överstrukna ord och meningar äro denna gång icke medtagna, eftersom de i regel äro ganska betydelselösa.

En nyhet är även att originalprotokollens paginering utsatts, för att underlätta sökandet för intresserade forskare.

Rättelser, i den mån det är möjligt, av förklarligt nog oundvikliga feltolkning­ar i de hittills publicerade protokollen skola sammanföras och publiceras i en kom­mande årgång.

Pag. 141. 1801.

Januar d. 2. Saman Komst de nedanståände föredrogs nemligen:
1:mo Skrädd. Engström bör tilltalas ock afärdas från Östersund; Resolveras enlig formul.
2:d Marknads vakt uprättes vide på 2 rdr sidan

Pag. 142. Marknads Väckt för 1801. d. 10 Januari
d. 8 Hand. Edström, Hök. Martin 2 man 

d. 9 Handelsm. Söderberg, Kopparsl. Swedberg 2 man

d. 10 Hattm. Fahlström, Vagnm. Moberg 2 man

d. 11 Skrädd. Wallberg, Carl Nordin 2 man

d. 12 Pehr Floberg , Anders Hindricks. 2 man
Floberg och Anders Hindrekson var de sista som giorde vakt Denne Marknad,

d. 13 Eric Hinriks. Skom. Näsman 2 man

d. 14 Jonas Ersson, Fru Törnstedt 2 man

d. 15 Skjerslip. Wängman, Wangm. Holmberg 2 man
Handelsman Martin och Uhrmakar Nordlund at taga op ståndpängerna

Pag. 141. 3: D:o Reglering af stånden Resolv;s stånden behollande efter for gnd (?) anhöll.

4. War och en som hyser Resande Handl. & Handtverker skal ansvara för afgiften till Stads Cassan.

5. Sessions Rumet efter project till LandsHöfd. Lämnas till H:r Landsfisk. Granbom. vid de tillfällen han vistas här. Biföls.

6. Påminnes om ränseln Bifolts at genast ferferdig.

7. Obetalta Räkningar granskades till participierande.

8. namnes till rättelse at Ingen. Sunding upvisad mig Dess sluteliga dom på Östers, för Ingen. Törnstens Rdr 17 16 sk. påmint.

9. antages ståndvackt för Nätter under marknaden. Resolv. antogos Garfvarn Näsberg och Ängvall at bekoma 8 sk. för des . . .

10. Beslutas stånd afgiften för denna Marknad. Biföls Lika med Gregorii marknads pris NB Ferg(?)ström betalar Rdr 1 och Modin 32 sk.

Pag. 142. Apoth. Perman afsade sig all befattning och Handelsman Herr Olof Edström åtog sig på ett Åhr emot ärhollande Löhn af varje Egen Tomt 16 sk.
Att så är öfverens komit och beslutit bekräfta underteknade. Östersund d. 2 Januari 1801. Samuel Perman, Olof Edström, Olof Meijerberg, Johan Thelberg, Eric Moberg, Nils Stadling, Jonas Näsberg, Jonas

Pag. 143. Martin, J. Nesseur, Erik Nordlund, Jöns Engwall, Nils Nordlund, Nils Swedberg, Anders Hindricsson, Olof Ödbom, Johan Nilsson, Lars Näsman.

Pag. 144. Samankomst d. 23 Februari 1801 då Borgerskapet woro samlade företog följande puncter nemligen.

1 :mo Renseln för Soldaten. Åtog sig mäster Näsman förfärdiga en sådan till aflönings mötet d. 6 Marti emot Betalning.

2:do Ärhindras om Resolutjon skulle ankorna på Torgpängars fastställande till Östersunds stads skada, at genast söka ändring. Resolverades. At genast vädja till Högre ort.

3:tio Ståndens Reglerande till nästa marknad. Resolv. At sätta i Likhet med Gregorii Marknad förledit Åhr till rotarna äro fyllda, då stånden ökas på flyglarna 2 å 3 efter war andra efter giort project.

4. Ärhindras at Färgaren Nordlund har åtagit sig befattning med vad som förefaller under min frånwaro.

5. Aflämnad de peningar som äro Lånte af Cassan. Theberg betalte Rdr 6 och ränta i 6 månader 8 sk.

6. Betalas Ärende för Lotter och Tomter samt ny Jord stycken fram före stugan till d. 1 Maij.

7. Betalar de resterande Kornet till Soldaten.

8. Påminnes om Sessions Rumet Landsfisk.

9. Betales de inlämnade Räkningar från förra Åhret vilka sig med Soldate Löhn för sednare Yi Åhret kan bestiga sig till Rdr 1: 12 pr Tomten.

10. Regleras ståndwakt till marknaden. Resolv. Enligt skjerskilt Lista.

Pag. 145. 11. Anmälte Färg. Nordlund sin anhollan at få 1 Tomt åter då han för iråkad skuld nyligen måste försälja sin förra. Resolverad, at få till bebyggande Tomt N 49—50 Lotten N 67 och Kålhag N 90.

12. Påraines om Stadsfisk. Lidinson anmält sin fordran som Löhn för stads Hemanet. Resolveras at då Räkning inkommer, Liqvid skall giöras af dän skuld han förut häftar.

13. Anmälte Apothek. Perman sin tanka att vilja försälja sin Gård i Odensala und. N 133 Kåhlhag 133 & Lott N 33 — och således ägde war och en af stads Innevåne första Budet innan Gregorie Marknad dätta Åhr.

Upläst och ährkiänt. Intygas. Daniel Thorén, Olof Edström, Samuel Perman, Joh. Nesseur, Johan Thellberg, Nils Stadling, Nils Sjölund, Pär Floberg, Sigart Fahlström, Inga Hammar, And. Ocklund, Jonas NesBerg, Erick Tegelborg, And. Hindersson, Olof J. Öbom.

Pag. 146. D. 21 Martii 1801. Sammankomst i anledning af ankomen LandsHöfd. Lindecronas Resolution å Sundsvall Borgares ansökning om milldring i stånd afgiften. Gif. d. 31 Januari 1801. Resolverad, att alle Hörn stånd skola ärlägga 40 sk. andra 40 sk. el. 36 sk. 3:dje 32 sk. från andra städer Rdr 1 — samt vidare i proportion.

Upläst och erkjändt. Samuel Perman, Ol. C. Meijerberg, Nils Nordlund, Nils Stadling, Daniel Tören, Johan Thelberg.

1801.

Mart. d. 31. Var enhällig Saman komst efter sked pålysning och skjärsilt tillsägelse, då företogs nedanstående puncter nemligen.

1:mo Uplästes ankomna Kongl. Författningar.

2;do Upläses Landshöfd. Lindecronas Resolutjon om Ståndpängar. Resolverades at förskaffa sig TaxeringsLista från Sundswall och sedan vidtaga de utvägar som kunna föranledas.

3:t Redovises för ständpängarna för bägge marknaderna Samt afgiften millan Marknaderna och Sessions Rumit af Noraus Först Ståndpängar för d. 8 Januari tillsamman Rdr 25: 12fmed Ses- » för d. 18 Martii » »41; 12.jsions Rumet Mill. Marknaderna 4: 12 [32 sk. 70: 36 Bet.

4:to Ståndens Nedtagande. Resolverades att alla bör vara nedtagna veckan efter Påsk. Södra sidan Rdr 2. 4 sk. Uhrm. Nordlund Betalt Rdr 2 4 sk. Norra » Rdr 1 26 sk. Hök. Martin Betalt Rdr 1 26 sk. Martin

5:to Auction på Gödningen. Res. At genast värkställa dätta vid afgången.

Pag. 147. 6:to Ärhindras Mster Thelberg och Näsberg att ändra sine Barkhögar som igrund förskjäma wattnet. Res. att Handelsm. Edström och 2:ne Borgare tillsäga däm dätta deres misstag till Ändring.

7. Wid nu skeände minskning af snö, torde ihog komas dät beslut som är fastält d. 21 Novbr 1800 at de som oloflig. huggit Timer dät då bör hemföras, och för Auctioneras.

Upläst och justeradt intyga. Samuel Perman, Olof Edström, Nils Stadling, Daniel Torén, Jöns Engwall, Eric Norlund, Jonas Martin, Johan Nesseur, Sigart Fahlström, Christina Nyberg, Nils Svedberg, Inga Hamar, Jonas Sandberg.

Pag. 152.  1801.

Vardt Enhällig Samankomst i Östersund, sedan Kungiörelse redan förlidna Söndag och Torsdagen åter påmintes. Samlades Borgerskapet och företogs som följer nemligen.

1:mo Betalas så wähl de Resterande sin skuld, som de öfvriga för Tomter och andra Jord stycken fram för sina Hus.

2:do Doctor Zetterbergs Räkning upvistes till Betalande af Östersunds Jordstyck utgiörande Enligt Notan Rdr 17 utom sk. 4 för varje
Rota (?).

3:tio Ärhindras Wängman och Johan Nilsson om sina skorstenars förlängande till förekomande af Eldsvåda.

4. Ärhindras Hand. Nordin att med 1800 Komer hans ärende af Rådstug tomten att uphöra i afseande af den Befalte Byggnaden af nytt Fånghus.

5. Tillätes Siölund med flera at intaga lika Jordstyck för sina Gårdar. Resolveras Enlig pag. 143. Nya boken.

6. Uplästes Inlagan till Comercie Colleg. angåande Ändring af LandshHöfd. Lindecronas Resolutjon på Ståndpängars stadfästande.

7. Upvistes Relatjon öfver staden från dass Borgan till Närvarande i afseende på Lagm. Wasels Ansökning vid Ricksdagen om 20 Åhr ytterligare för langande — för Östersund.

8. Efter ses nu genast alla Broar öfver Ränstenarna för Wattuflödet skuld beslöts at genast efterse de svåraste, Resten utsattes nästa måndag.

9. Påmines en var at bygga de Tomter som till egna för ett Åhr Sedan äro tagna el. komer de tilldelas nya Burskaps sökande.

10. De Jordstycken som tillfallit oss i Rånäsen kan framdeles öfverses och vid sama tillfälle graderas till betalning.

11. Gärdesgärdarnas öfvcrseände för Somarn. Resolveras at värkställa efter 14 dagar i morgon till, då påminnelse skjer nästa Söndag.

12. Svin Kreaturens Ringande [Ringande] pålägges en var som äga dylike Djur.

Pag. 15 3. 13. Öfverens komes om Geterska för Kohna.
Resolveras att sedan lista är antecnad på hvar och ens Kohr Kreatur öfver ens komma med Svedinskan & Ferdig Chersti och någon Mera som åtoge sig getande.

14. Tomten N 46 & 45 anhöll Färdig Chersti på Ärende som förr Resolverad, nyttja som förr.

15. Hr Postmast. Meijerberg och Skräddaren Wallberg anhölt Arndera ett qvarter Tomter videre (?). Resolverades att Postm. erhöll qvarteret 61 till 66 och Wallberg qvarter 5 5 till 60 — emot 16 sk. quarteret, årlig (?)

16. Påmintes att kjörktakct bör efterses och repareras samt Måhlas. Resoiver. att Hand. Edström åtog sig befattningen till dättas verkställande.

17. Anhölt apothek. Perman & Mberg får taga någon Jord ut af Mulbacken nedom tomterne. — Bevilljades —

18. Förekom Lars Ekendahl med Kjöpeafhandling pä Näsman Gård med anhollan att som skräddare blifva antagen. Resolverad, att hos LandsHöfdingcn söka, då ingen af Borgerskapet hadde deremot att påminna.

19. Handelsm. Edström anhölt efter nu Färgaren Nordlund skall flytta att få arendera Rumen i sätesbyggning emot sama vilkor.

20. Resolveras att frän dato få flytta i Sessions Rumet till flyttning kan verkställa af Nordlund emot Rdr 3 16 sk. årligen.

21. Upgaf. Färg. Nordlund sin önskan få byta med Hand. Sjödin dess Tomt. vilket ingen hadde at påminna emot, enär Nordlund förut godtjort Glasm. Bergström det arbete han verckeligen kan hafva dervid nedlagt.

Pag. 154. 22. Anhölt Hand. Edström om Lott och Kålhag. till sin Egen Tomt
N 13—14.

Upläst och godtjänt af Östersund d. 1 Maii 1801.
Olof Edström, Samuel Perman, Ol. C. Meijerberg, Jonas Näsberg, Michael Sjödin, Eric Nordlund, Eric Moberg, Petter Holmberg, Nils Stadling, Joh. Thelberg, Carl Edvall, Jonas Martin, Nils Svedberg, J. Nesseur, Nils Sjölund, Nils Nordlund.

1801.

Maij d. 29. Var Saman komst då följande puncter förehades nemligen
1 :mo Getande för Kohna öfver Somarn. Härtill ätog sig Hustru Cherst. Dretz och Swedins Carl á 24 sk. stycket Samt emotogo genast l/2 :ten af Legan 1/2 sk. samt för skona som till dehlning straxt befaltes fult ut med 1 sk. 3 ärlig (?) Nota och kommer i morgon början at skje: klock. 6 varje morgon.

2:do Getterna böra enligit pålysning getas och ansvara tillika all skada.

3: to Gatornas i stånd sättande. Resolveras att alla Måndagar kl. 12 börja emot vanlig betalning.

4:to Lars(?)Ekendahl har blifvit angifven för sitt förhållande i Åhs. Resolveras att han eij skall fä giöra ansökning hos LandsHöfd. innan han visat mera stadgad humeur.

Pag. 155. 5:to Anmälte Hand. Edström att Jorden må seqvesteras el. Tomt: Lott & Kålhage för den som brister till staden vare sig i ena el. Andra dehlen både för förra och flera Åhr förut.

6. Dän tillfalne Jorden i Rånäsen bör besiktigas och värderas till ärende. Resolveras at nästa Fredag då Pehr Matsson äfven bör vara tillstädes bör genom ses och sama gång Taxeras.

7. Ärhindras ytterligare at Joh. Nilsson och Wängman ännu intet ökat sina skorstenar för Eldsvåda.

8. Påminnes om Löhn Kragarna i Östersund. Resolveras at ytterligare ärhindra däm afstå el. angifas för vederbörande.

Upläst och vidkjänd. Östersund d. 29 Maij 1801.

Samuel Perman, Ol. C. Meijerberg, Olof Edström, Petter Holmberg, Daniel Tören, Nils Nordlund, Nils Stadling, Johan Nesseur, Jonas Martin.

Pag. 15 8. 1801.

Julii d. 26. Saman komst efter tlllsegelse vid Bönen företogs följande nämligen

1:mo LandsHöfd. Comunicatjon å Eric Hanssons ansökning som Åkare blifva antagen. Resolveras enligit upsat formulair — afslag.

2:do Om dän Jordens uptagande och delande som finnes från Kåhlhagarna till märkesstenarna på båda sidor om staden för varje Tomt i proportjon. Resolverades at afmäta först och sedan underställa LandsHöfd. plan till frihets Åhrs winnande med första.

3:tio Tillsäges föräldrarna att afhålla sina barn från gåändet öfver andra Jordstycken. Biföls å nyo.

4:to Bortaränderas Hälvetets Myran och Warg Myran samt Björnsmyrkjällan. Resolverad: At Olof Jönsson skulle få behålla Björmyran emot 24 sk. Samt Mster Sjölund, Wallberg & Pehr Matsson skulle beholla Wargmyran 32 sk. samt Ranås Intressenter beholler tilika Helvetes Myran 36 sk. Dessa 2:ne sednare dehlar komma eij för dät närvarande at Taxeras.

5:to Anmälte Kopparslag. Sandberg och Mster Näsraan at de för skuld most bortsälja sin tilldelta Jord samt Husbyggnad och anhölt at niuta Borgerskapets ynnest med tilldelande af ny Jord & tr(?) till Bebyggande och Brukande. Resolverades att Sandberg skulle få behålla Tomt N 99—100 och Näsman N 5 5—5 6

Pag. 159. Upläst ä andra sidan stående protocoll och godkjendt intyga undertecknade.

Samuel Perman, Joh. P. Forssberg, Nils Nordlund, P. Holmberg, Jöns Engwall, Jonas Sandberg, Eric Norlund, Jonas Martin, Pehr Wallberg, Nils Sjölund, Pär Floberg, Sigart Fahlström.

1801.

Sept. d. 8 Enhällig Samankomst då följande föredrogs nemlig.

1:mo om Tionde afgiften för staden. Resolveras at sådan skulle räknas på de lotter som finnas i Odensala och den Lott som sedan komer at dehlas på varje Husägare till participiat 1 betalning.

2:do Marknads väckt utsattes — Resolveras

d. 10 1:mo Perman, Edvall, Sjölund, Näsberg

2:mo M:sell Floor, Zetterberg, Edström, Ocklund.

3:tio Tomten för Sandberg el. dylike som undfådt af Borgerskapet 2:dra gången till bebyggand. Resolv. at dät intet står i deras mackt att Borgerskapet otilspord att sälja el. på något sätt från skilja efter godtycke.

4: to Mster Walberg & Nyberg ätog sig betala Rdr 1 16 sk. för det olfligen hugna timret.

Pag. 160. 5:to M:sell Floor anholler om GårdsTomt.
Resolveras at M:sell äger at välja ibland de otagna Tomter och kan sedan bäst byta sig till hågs med de som hafva 2:ne.

6. Hattmak. Örberg anhölt at blifva antagen. Resolveras at Örberg skulle först efter höra om Hattm. Kajser existerar, och ifall at han eii hitkomer Örberg då fä betyg at söka el. då blifva antagen.

7. Thorén undfår Lotten af Carl Flygare. Resolv. at Hand. Edström skulle utaf stads Cassan taga Rdr 2 och dermed godtjöra 12 dagsverken genast.

8. Stads Prästens collect efter vanligheten så wähl som Hr Prosten får smöret. Resolveras at Listorna bör utskrifvas och insamlas till Mickelsmässdagen.

9. Geterskorna betalas för deras besvär med Getande. Resolv. at ju förr dass heldre betala till Ordningsman som sedan rätteligen tilldelar dem sin betingade dehl.

Upläst och godkjänd. Östers, d. 8 Sept. 1801.

Olof Edström, Samuel Perman, Ol. C. Meijerberg, Joh. P. Forssberg, P. Holmberg, Daniel Tören, Pehr Wallberg, J. Nesseur, Eric Moberg, Nils Nordlund, Nils Stadling, Nils Svedberg, Lars Näsman, Johan Thelberg, Jöns Engwall.

Pag. 161.1801.

Octob. d. 19. Samankomst då följande uplästes och expedierades

1:mo Hattmak. Geseln Örbergs Comunicat från LandsHöfdingcn Lindecrona om Burskaps vinnande härstädes. Resolveras enligit formulairet.

2:do uplästes Eric Hanssons Utslag som Åkare blifvit antagen d. 24 Aug. 1801, vårföre han anmälte sin önskan få sin andel af Jord som Kongl. M:st donerat staden. Resolveras, at få Tomten N:o 65—66.

3:tio förekom Pehr Matsson som af Hollsten blifvit illa Sårad i ansiktet förledna Afton circa kl. 12. Beslöts at genom fullmäcktig vid Tinget hos HäradsRätten anholla at om Hollsten blifver öfverbevist att med våld ofredad flera grannar, han måtte genast utlösas från Gården.

4:to Tilltalas däm som kålat. Resolveras at alt kohlande blifver förbudit på hemskogen, men mä Kopparslag. Stadling & Swedberg tillåtas i Rånäsen inlägga en Mihla mot afgift efter proportjon.

5:to Landtmätare förättningarnes stadfästande, sä wähl med Odensala som Rånäsen. Resolveras at ärhindra efter som i Protocollerna äro noterad och så stadfästa.

Pag. 162. 6:to Stadsprästens afgift efter vanligheten. Resolv: at till nesta Predicodag hafva hopsamlat till öfverlämnande.

7:t Smöret för Doctor Zetterberg.

8. Geterskornas Liqviderande — afgiordes.

9. Gatornas efterseande ifall Rägnväder infaller. Resolveras at nästa Lördag kl. 12 enhälligt samlas med Hästar och redskap så vida intet oväder hindrar.

10. Färgaren Nordlund ärhindrades visa redo som kyrckvärd samt betala Hus hyra Rdr 3 — 16 för förra Åhret. Observ. at Hus hyran blef betalt med Rdr 3 16 sk. KyrckRäkningen lämnas till nästa Session.

Upläst och vidkjändt Östers, d. 19 October 1801.

Samuel Perman, Olof Edström, Nils Nordlund, Eric Mellberg, Johan Thelberg, Jöns Engwall, Nils Stadling, Jonas Martin, Eric Nordlind,

Nils Sjölund.

Pag. 163. D. 26 Octob. 1801. Enligit förleden dags pålysningar samlades Borgskapet då följande uplästes.

1:mo Upbörds Längd öfver dän afgift efter förmögenhet för staden Östersund.

2:o Uplästes Stambok för Björneborg och Ragunda & Stugun med en dehl af Sundsvall stad.

3:t uplästes Gäfvobrefvet af GrossHandl. Möller till H:r Leut. Martin.

4:to Förekom Anders Jonsson Hollsten och upböd sin nyligen tillhandlade Gård, emot betalning för sit arbete då han yttrade sig färdig at gå straxt.

Upläst och vidkjänd ut supra

Sam. Perman, Olof Edström, Joh. P. Forssberg, Nils Nordlund, Eric Moberg, Carl Edvall, Johan Thelberg, Nils Stadling, Nils Sjölund, Jöns Engvall, Johan Nesseur, Sigart Fahlström.

1801.

Novber d. 21 var enhällig Saman Komst efter sked pålysning förledne Söndag, då följande företogs nemligen

1 ;mo Kornet för Soldaten. Expedierade

2:do Hos Landtmät: Sunding löses Carta öfver Ranås med mera Resolveras enhälligt.

3:tio at lösa Resolutjonerna öfver Båda Cartorna som blifvit stadfästade. Resolveras enhälligt.

4:to Hos Bönderna proponeras Ägo byte af så wähl Åkrar Fäbodevall. med tilbehör till Tortanlands myran vellom mohs (?!)

Pag. 164. Resolveras. Skulle värkställas af följande Män: PostMäst. Meijerberg, Apothek. Perman, Garfv. Nesseur, Dagvercksk. And.

Hinrikson.

5:to Öfverens kommes at få ändring i Lotterna öfver staden vad antingen Byte skjer med Odensala el. intet g. Hr Leutenant Calvagen.

6:to Handelsman Edström och Wangmak. Holmberg om rättighet at få hugga 3 Tolfter Hus timer vardera. Resolveras at 16 sk. för Tolften betalades.

7:to Upkallas Handelsman Söderberg och Olof Jonsson för Timmerhuggning Resolveras at hafva ögonen på vad Timer som hos däm hemforslas.

8:t Handelsm. Thorén anhölt få instänga Kihlan bredevid sin Lott N 68. Resolveras at få stänga ned till vägen åt begrafningsplatsen mot afgift men aldeles intet befatta sig vid Kjhlen.

9. Om dät tilltagande Tiggeriet. Resolveras at se efter däm och upgifva dass namn till Näpst.

10. Stamböckerna expedieras.

11. Anmälte Hr Postmast. Meijerberg sig hågad försälja sin Factori Tommt med tillbehör för en Surna af Rdr 33 — 16 sk. Resolveras at upbudet skall blifva efter 3:ne månader.

Upläst och vidkjändt Östersund d. 21 Novber. 1801. Samuel Perman, Ol. C. Meijerberg, Nils Nordlund, Joh. P. Forssberg,

Pag. 165. Nils Stadling, J. Nesseur, Olof Edström, Jöns Engvall, Eric Nordlund, Anders Hindrickson, Sigart Fahlström, Andreas Hollsten, Johan Thelberg.

Pag. 165. 1802.

Januari d. 4 Samankomst då följande Expidieras

1 :mo Marcknads väckt för Nätterna Resolveras at mster Näsberg och Pehr Matsson åtogo sig för detta åhret

2:do Regleras stadsvackt som bör patrullera och börjar

d. 8 Sjödin. Meijerberg.
d. 9 Perman. Forsberg
d. 10 Er. Nordlund. Söderberg
d. 11 Hallgren Johan Nilsson

3: to uplästes ny ansökning till LindsHöfwd. om . . . serande på Förklaring om vår ansökning om ståndpängarna afgik d. 17 Dec. 1801.

4; to Ståndafgiften regleras. Resolveras enligit saman komst d. 21 Martii at upbära från 24 sk. till 40 sk. samt andra städer Rdr 1.

5:to Ärhindras at alla Husägare bär ansvar för marknads stånd afgiften

Pag. 166. Resolveras utan undantag at ansvara ståndafgift, ifall någon afreser utan at fulgiöra dän sin skylldighet, NB sedan varder (?) förut blifvit af Ordningsman tillsagd.

Upläst och ärk. sandt innehollet intygar

Samuel Perman, Olof Edström, Daniel Tören, Nils Stadling, J. Nesseur, Jonas Martin, Nils Sjölund, Nils Swedberg.

1802.

Martii d. 8 Saman komst då följande förehades till afgörande nemligen.

1 :mo Marknads vakt till dänna infallande Marknad som börjas

d. 18.
d. 18. Perman, Nesseur, Näsman, Martin
19. Svedberg, Fahlström, Moberg, Wallberg
20. Öbom, Nordin, Anders Hindricks., Fru Lindholm.
21. Fru Törnstedt, Holmberg, Jonas Ersson, Jng. Lars
22. Bergström, Eric Hinrickss.
23. Thelberg, Ängwall.

2:do Fullmäcktig wid Taxeringen d. 9 Martii utses som äfven förblifver d. 10 som svarande angående Afrats Landet Rånäsen öfversände till realisatjons afgift.
NB. Jngen af de nervarande Jnnevånarena ville åtaga sig detta beswär emot 1 sk. på röken, och således får det vila.

Pag. 167. 3;t upläses projectet till Gästgifveriet hitflyttande & dehltagand så från Frössön, Brunflo, Åhs, Kläpe at inlämnas wid Taxeringen d. 9 Marti NB. Förvaras till lägligare tillfälle.

Östersund d. 8 Mart. 1802. är dätta protocoll upläst af

Samuel Perman, Johan Thelberg, Nils Nordlund, J. Nesseur, Eric Moberg, Jonas Martin, Jöns Engwall, Jonas Nesberg, Nils Sjölund, Pär Floberg.

1802. Martii den 29 för acsionerades Giödningen på Tårget och Herr Apotekar Perman inropade henne för Rdr 2; 20 sk. 1803 Junii d. 6 betalt till Edström.

1802.

Junii 10. Samankomst då följande företogs till afgiörande Nembl.

1 :mo Gärdens stängning vid Tandhögdden och Skifteshagen, emelan Åhs Boerna. Resollverades at d. 12 efter midagen fullgiöratt.

2:do Gättning för Kona, så dett Resollveras, at dett skulle gatas efter Thur, och en Särskilt Lista Blef upprättadt.’

3:dje Stängning med skiftes hagen emelan Östra och Västra Odensahla. Resollverades at stänga om Tridje dag Pingst, då början skier ifrån morgon.

Östersund den 10 Junii 1802. är detta Protocoll upläst intygas

Pag. 168. Olof Edström, J. Nesseur, P. Holmberg, Nils Sjölund, Joh. Thelberg.

1802. Julii d. 12. Saman komst efter sked förut tillkjännagifvande, då följande puncter förehades. nemligen.

1:mo Genomses Stads-Cassan för at däraf ut låna Mynt till behöfvande Borgare, tillika at upfordra inträsse af däm som hafva lån. Resolverades at en månad a dato åter saman träda för at då dels se redovisning, dels at infordra ränta af däm som hafva lån &:tr

2;d Kyrckans medel infordras för 2:ne Åhr Res.

3:tio Hand. Edström betalar hus hyra för ett Åhr med Rdr 3 16 sk. Betalt genast för 1801.

4:to Betalad för ärende Lotterna, Jordstycken och Tomter vilket genast förettades hos de flästa.

5:to Tilldelas stadens upkomna Innevånar sina behöriga Jordstycken. Resolverades at Handelsm. Hallgren skulle få gamla Tomten N

4 & 5 äfven Tomten N 51. 5 2. at bebygga doch icke utan Borgerskap. Samtycke försälja el. skingra Sama. Wacktmäst. Oldberg fick sig tilldelt Enligit Befallnings Ordres at jämte Tomt N 7 Kåhlhag N 8 och Lott N 56.

Pag. 169. Åkaren Eric Handson fick Tomt N 65. 66. Kåhlhag N 22. Lotten N 74 Skomak Näsman Tomt 5 5. 56. Lott N 70

6:to Arenderas bort Ärende Lotterna till säkra brukare Warg myran tildelas Hand. Edström helt och hållen emot 32 sk. Rånäsen med Helfvetets Myran tilldelas Waktm. Oldberg, Fru Lindholm Anders Hlndrocksson 26 sk. Björn myran tilldeltes Kopp. Swedberg. Walberg. Olof Jonsson 24 sk.
GövikeÄng N 69 Hand. Thoren
D:o N 71 Färg. Nordlund
D:o N 72 Garfv. Nesseur
Tortans Myran N 62 Garfv. Näsberg
D:o N 60 Vangmak Moberg
Tandsmyran N 66 Edvall

7:to Getare för Kona och Getterna förmanas at i god tid om mornarne fullgiöra sin skylldighet utan invänning. Resolveras at Kl. 6 om morgon vara samlade vid Grinden då 2:e jämte Geterskan följa boskapen till Tandhögden. Getterna som befinnes utan getare bör anses till plickt el. at återkjöpa däm om skadan är större.

8:de Brolagning, så väll som sandföring på Gatorna, beslöts at före tagas nästa Lördag, då början skier ifrån morgonen.
Upläst ärkiänt Jntygar
Olof Edström, Ol. C. Meijerberg, J. Nesseur, Daniel Tören, Nils Nordlund, Johan Thelberg, Eric Moberg, Jöns Engvall.

Pag. 171. 1802.
Julii d. 19 Samlades Borgerskapet enligit Hr stadsfiskaln Lidinsons Kungjörelse med (anmodan?) åt Magn. Gössling ock Ol. Ersson i Torval, at efter ordre af Befallningsman Lidsten för Gästgif. Eric Olofsson i Gerde Liqvidera för alla Åhren från 1790 till närvarande jämte utmätning undergå och betalande kostnad. Dätta måhl blefv för det närvarande upskjutet.
Ol. C. Meijerberg, Samuel Perman, Olof Edström, Nils Nordlund, Johan Thelberg.

1802. d. 5 Sept. war sammankomst då följande ämnen förehaddes till öfverlägning nemligen

1 :mo LandsHöfv Embetet brefv till Bef. Lidsten at öfverlägga om stånd Taxa för Marknaderna i Östersund.
Res. Enligit upsat formulair.

2:to Communicatjon ä Gäst. Eric Olofss. Ansökning at af Stads Hemanet njuta sin betalning från 1790 till närvarande. Resolv: först söka öfverenskomelse med Gästgifv. Er. Olofss. i sällskap med Bef. Lidsten ef t. project till d. 10 huijus, el. och derefter afgifva en fullständig förklaring deröfver.

3;tio Hattmakare Ges. Holmbergs ansökning och comunicat om Burskaps vinnande härstädes. Resolv. enligt formulair.

4:to Stads Prästens Löhn och för (?) Prost Zetterberg. Resolv. at hafva upburit samma medel till dän sista sept:br.

5:to upläst Lands Höfd. Embetet Kungiörelse om Marknaden i Borgen som årligen komer at stå d. 27 och 28 Sept:br

Pag. 172. 6: Marknads Väckt för d. 10 Sept:br 1802 Resolv.

1 :mo Gafrv. Thelberg Skom. Engvall

2;do Hand. Edström Garf. Näsberg

Upläst och Justeras d. 5 Sept:br 1802.

Sam. Perman, Olof Edström, Nils Nordlund, Daniel Tören, Joh: Thellberg, Erick*Moberg, Erik Norlun, J. Nesseur, Per Örberg, Nils Sjölund, Jöns Engwall.

Pag. 176. d. 3 October 1802 var samankomst då följande företogs.

1:mo LandsHöfvd Embetets Communicat. å Hallgrens Ansökning at blifva Handlande i Östers. Res: Enligit upsatt formulair.

2:do Anmälte Capit. Amneus sig hågad at få hugga efter nota 6 tolfter timmer ock Handl. Thorén om 2:e tolfter. Resolv. at de på beqvämligt ställe söka var hälst de finna emot vanlig afgift.

3:tio Betalte Skräddaren Wallberg sin afgift för Timmerhögen med Rdr 1 12 sk. emotagit af Ol. Edström.

4; to anmält Hr Edberg sig hågad at få nedsätta sig som Handlande i Östers. Resolveras at han ägde rätten at söka och fik således bifall.

5: påmintes at vid bäcken göra det förr omtalt arbetet med Rensning med m.

Pag. 177. Res. at nästa Lördag 8:ta dagar kl. 12 på dagen enhälligt sammanträda at verkställa dätta emot wanlig betalning å 8 sk. upläst och godkjändt intygar.

Samuel Perman, Ol. C. Meijerberg, Joh. P. Forssberg, Daniel Tören, Nils Nordlund, Eric Lundberg, J. Engwall, Nils Siölund, J. Nesseur, Anders Bergström, Nils Svedberg.

Pag. 178. d. 24 Octob: 1802 blefv saman komst öfver nedanståände ämnen nemlig.

1 :mo Enke fru Pastorskan Lindholms ansökning at blifva intagen till Spinnerska härstädes. Resolveras. Enligt upsatt formulair.

2:do Nästa Torsdag kl. 12 blir Samfelt arbete på broarna. Resolveras.

upläst och godkjänd.

Danie Tören, Samuel Pcrman, Olof Edström, Nils Nordlund, Joh. P. Forssberg, Eric Lundberg, Eric Nordlund, Pehr Wallberg.

Pag. 180. Octob. d. 31 Samankomst eft. sked Kungiörelse då följande förehaddes. nemlig.

1:mo Öfverens kom om Landtmätareförrätningen till befrämjande af reglering å Millan Linien

2;do Om stämningens svarande å Tinget angåände Hagarna med Odensala.

3:tio uplästes Leuten Krabbe anhollan att hugga 6V2 Tolfter á 19 á 9 al. Sämskm. Ocklund 4 Tolfter om 12 el. 10 al. samt Mster
Bergström á 6 al. 2 Tolfter. Resolveras at Hugga nemlig. Längre 16 sk. mindre á 12 sk. Tolften betaladt.

Upläst och godkjänd, intygar.

Samuel Pcrman, Olof Edström, Ol. C. Meijerberg, E. M. (?) Krabbe,

Pag. 181. Nils Nordlund, Joh. Nesseur, Eric Nordlund, Joh: P: Forssberg, Johan Thelberg, Nils Sjölund, Anders Bergström.

d. 2 November 1802 vart sammankomst då H:r Löjtnanten och Ingeniörn Calvagen för att jämka millan Leutn (?) med mera som protocollet innehåller nemlig.
1 :mo

 

Kommunala ärenden

1/7 1950—30/6 1951
Sammanställningen upprättad av drätseldirektör Harry Rydquist.

Östersunds stadsfullmäktige ha under tiden 1/7 1950—30/6 1951 fattat föl­jande beslut av mera allmänt intresse:

1950 sept. 19 att nedlägga jordbruket vid Björkbacka ålderdomshem,
1950 okt. 17 att utöka brandkårens personal med ytterligare en brandmästa­re och en brandman med anledning av att personalens fritid ökats,
att för 40.000 kr. inköpa två radiobilar för polisverkets räk­ning, att välja regementsläkaren Jonas Eriksson till stadsläkare från och med 1/1 1951,
att fastställa utdebiteringen för den borgerliga kommunens be­hov för år 1951 till 9 kr. 30 öre (för den kyrkliga kommunens behov har utdebiteringen fastställts till 60 öre),
1950 nov. 21 att för en kostnad av c:a 150.000 kr. verkställa viss nyinred­ning och ombyggnad av läroverkets lokaler,
att den särskilt tillsatta renhållningsstyrelsen skall upphöra fr. o. m. 1/1 1951, varefter styrelsens arbetsuppgifter skulle övertagas av drätselkammaren,
1951 mars 6 att hos Kungl. Maj:t hemställa att c:a 7.500 kvm av tomten nr 1 i kvarteret Arkivet överlåtes på staden utan ersättning, var­efter staden skulle överlämna marken till landstinget för uppfö­rande av byggnad för sjuksköterskeskolan,
att av Kungl. Telegrafverket inköpa tomten nr 1 i kvarteret Harren även som vissa stadsägor i Marielund (radiostationsområ­det) samt av privat ägare stadsäga nr 950, belägen öster om ar­méns tygverkstad vid Stuguvägen.
1951 juni 22 att anslå medel till en kombinerad arkitektur- och skulptur­tävling om Stortorgets ordnande, att anslå medel till bekostande av skärmbildsundersökning av samtliga arbetstagare hos staden.

 

 

Kyrkliga ärenden

av mera allmänt intresse under tiden 1/7 19 5 0—30/6 1951.
Sammanställningen upprättad av f. folkskolinspektören Nils Larsson, kyrkofullmäktiges sekreterare.

 

1950 28/11 Beslut vidbliva sitt år 1943 fattade beslut i fråga om byggandet av ett kapellkrematorium,
att uppgöra ny finansieringsplan för bygget och därvid upp­taga ett 30-årigt amorteringslån med fast annuitet å ett belopp av 600.000:— kr.,
att för krematoriebygget utnyttja för detta ändamål i staten reserverade medel å kronor 150.000:— samt
att i övrigt för ändamålet beräkna ett anslag å 50.000:— kr. att upptagas i staten för 1952.
1950 28/11 Beslut att tacksamt mottaga en penninggåva å 20.861: 11 kr.
att under namn av »Fröken Olivia Anderssons och Fru Kristi­na Pihlgrens, /. Andersson, fond för kyrklig ungdomsverk­samhet i Östersunds församling» bilda en fond, varav rän­tan skall användas för kyrkans verksamhet bland barn och ungdom.
1951 8/5 Beslut att tacksamt mottaga 10.000:— kr., varom framlidna fröken Matilda Lundvall i sitt testamente förordnat, att räntan eller avkastningen skall för varje år utdelas till hjälpbehövande ensamstående kvinnor inom församlingen.

 

 

Årsberättelse 1949-1950

Styrelsen för Föreningen Gamla Östersund får härmed avgiva följande berät­telse över verksamhetsåret den 23/10 1949—23/10 19 5 0.

Under året har styrelsen haft glädjen notera ett antal gåvor. Sålunda har skänkts av;

/. d. Vakt föres tänd aren Marta Bolin:
Historik över välgörenhetsföreningen Tomtarna.

Arkitekten Robert Berghagen, Stockholm:
Fotos från 1) Oscar II:s besök i Östersund 1902, 2) Gustaf V:s besök i Ös­tersund 1920 och 3) kv. Kopparslagaren vid Stortorget omkring 190 5 med »Hillelssons hus» — Kopparslagaren nr 4 — under rivning.

Ingenjören F. Borggren:
1 ex. av »Välment rökoffer» etc. till Adjunkt Axel Gillbergs 60-årsdag.

Anders Mattsson i Över byn: foto av disponent Sven Olsson från Ytterån på velociped av gammal typ.

Ingenjören Sven Lenne:
2 bilder från Godtemplarkaféet, 1 bild av Stortorget en torgdag vintern 1901 och ett tiotal äldre vykort med gatubilder från Östersund.

Fabrikören O. Ivarsson:
foto av Östersunds gymnasieförbund 1873.

/. Styckjunkaren Torst. Mohme:
foto av A 4:s kasern vid sekelskiftet.

Ingenjören I. O. Holmer, Äppelviken:
foto av 188 5 års gymnasister vid h. a. läroverket i Östersund.

Fru Anna Sundeman, Sundsvall (g:m tandl. Ivar Sundeman) för sterbhuset efter kommissionären O. C. Ahlströms änka Anna Ahlström (moder till fru Sun­deman): en akvarell i ram, föreställande gamla stadshotellets gård och träd­gård (tomt nr 1 och 2 i kv. Postiljonen). Tavlan enl. uppgift målad av käl­larmästaren på Stadshotellet Kasper Sjöberg.

Hälsovårdsinspektören Grahn d. y.:
ett antal fotografier, berörande hälsovårdsinspektörernas och bostadsinspektö­rernas verksamhet.

Fröken Hildur Lundin:
en kolteckning av »Fyrkanten» på gamla Stadsgården.

Fru Rhodén:
en kortfattad maskinskriven historik, dagtecknad 2 5 november 1949, över Östersundskretsen av Svenska Journalistföreningen vid dess 2 5-årsjubileum.

/. Musikfanjunkaren Anders Ekström:
fotografi av Kungl. Jämtlands Fältjägarregementes musikkår 1893.

Fru Alva Hernth:
fotografi av landstingets sammanträde på rådhuset på dr Graeves ordförande­tid samt ett program över Folkdansarnas Julgille i Östersund.

Östersunds-Posten:
ett stort antal pressfotografier.

Drätselkammaren har på framställning av ordföranden beslutat att till för­eningen överlämna stall- och ladugårdsbyggnaden å den av staden numera från fröken Anna Kinnman inköpta fastigheten Kaptenen nr 1, att bekosta byggna­dens rivning samt virkets uppmärkning och uppläggning. Styrelsen har med tack­samhet mottagit gåvan.

Styrelsen har tacksamt accepterat ett genom skriftställaren Per Nilsson-Tannér framfört erbjudande från E. A. Alm, Vancouver, att låta måla och till föreningen överlämna ett konstnärligt värdefullt porträtt i olja av framlidne skå­despelaren Emil Fjellström.

På Samuel Permans grav har i dag i sedvanlig ordning nedlagts en krans. Föreningens årsskrift, redigerad av Heimer Wikström, utdelas vid årsmötet.

Av föreningens medlemmar ha under året avlidit:

Köpmannen Ernst E. P:son Bosson, f. verkmästaren Oskar Magnusson, plåt- slagarmästaren G. R. Bolander, löjtnanten E. Chr. Genberg, f. kaptenen Wolther Langéen, redaktören Plans Ericsson, f. häradshövdingen friherre E. K:son Leijonhufvud, sjökaptenen P. O. Ek, f. lokföraren Georg Borelius, överstelöjtnanten J. Pousette, f. konduktören C. W. Sjökvist, köpmannen O. P. Odsten.

16 nya medlemmar ha invalts sedan förra årsmötet.

Medlemmarnas antal utgör nu 290.

Styrelsen har under året utgjorts av ordförande borgmästare Iwan Wikström, v. ordförande f. överlantmätare F. C. R. Langéen, sekreterare advokat D. Cappelen-Smith, v. sekreterare direktör Anders Lundvall, skattmästare bankdirektör Oscar Smith, intendent kassör Albin Johansson och direktör Fredrik Borggren.

I tur att avgå ur styrelsen äro herrar Cappelen-Smith och Borggren.

Beträffande föreningens ekonomiska ställning och räkenskaper i övrigt hän­visas till revisionsberättelsen.

Östersund i oktober 1950.

IWAN WIKSTRÖM

/ D. CAPPELEN-SMITH

 

Årsmöte och samkväm 1950

Föreningen gästades av postfullmäktigen Olaus Schmidt, Trondheim, som efter mötesförhandlingarna höll ett mycket intressant föredrag över ämnet »Trekk fra samhandelen mellem Jämtland og Tröndelag i de gamle dage». Det blev en sak­kunnig översiktlig framställning om de jämt-norska förbindelserna från gången tid fram till våra dagar ur historisk, kulturell och kommersiell synpunkt. I föredragets avslutande avsnitt uppehöll sig talaren vid de många släktförbindelser, som under århundradenas lopp knutits över gränsen och erinrade därvid om en lång rad kän­da släktnamn.

Efter föredraget samlades man till gemensam supé i Hotell Standards festsal, där borgmästare Iwan Wikström hälsningstalade och kommenterade en del av styrelsens åtgöranden under året, bl. a. beträffande det planerade stadsmuseet. Redaktör Carl Melin kåserade om jämtar i förskingringen och begreppet hem­bygdskänslan, landskanslist E. P. Hamrell gjorde på sitt speciella sätt en del kom­mentarer till postfullmäktige Schmidts uppgifter om släktförbindelserna, och köp­man Sigurd Wickberg hyllade styrelsen för dess outtröttliga och resultatrika arbete. Sedan övergicks till den lättare underhållningen, varvid flera medlemmar bidrog med historier, berättade på både jämtska och »utrikiska».

 

Föreningens funktionärer 1950-1951

Ordförande:
v. Ordförande:
Sekreterare:
Skattmästare:
Intendent:
Borgmästare Iwan Wikström f. d.
Överlantmätaren F. C. R. Langéen
Advokat D. Cappelen-Smith
Bankdirektör Oscar Smith
Kassör Albin Johansson
Civilingenjör Fr. Borggren
Grosshandlare And. Lundvall
Styrelsesuppleanter: Chefredaktör Edvin Magnusson
Disponent Einar Winström
Rådman Åke Jansler
Revisorer: Bankkamrer Wald. Myrin
Bankkamrer G. Andersson
Revisorssuppleanter: f. d. Bankkassören V. Örnberg
Överstelöjtnant Rolf Kjellin

 

 

Revisionsberättelse

Undertecknade, utsedda att granska räkenskaperna för Föreningen Gamla Östersund för tiden 23 okt. 1949—23 okt. 1950, få härmed efter fullgjort uppdrag avgiva följande berättelse:

23/10 1949. Tillgodohavande i bank och obligationer kr. 32.360:65

Inkomster
264 medlemsavgifter 1.320:-
Räntor 897:50
Försålda årsskrifter 116:60
Uti. av redogöraren 19:46 kr 2.353:56
Utgifter
Annonser, tryck m. m 110:71
Årsskriften m. m 645:40
Kostn. för Genbergs bok 70:20
Tryckning av register till årsskriften 390:-
Inbindning av årsskrifter 13:50
Omkostn. vid årsmötet 34:-
Inkasseringskostnad 46:25
Westlinders föredrag 50:-
Westlinders resekostnad 100:40
Blommor 75:-
Samlingarna 16:-
Kostnader för Albin Johanssons forskningar bland gamla Jämtar 300:-
Pensioner till Aina Nordin och Alda Karlsson 300:- kr 2.151:46 kr202:10 kr. 202:-
Inkomster utöver utgifter 10:-
Summa tillgångar kronor 32.562:75

Tillgångarna äro placerade å sparkasseräkningar i Jämtlands läns Sparbank samt A/B Jämtlands Folkbank samt kr. 1.500:— å i statsskuldboken inskrivna obligationer.

Då anledning till anmärkning icke förefinnes, få vi tillstyrka ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattar.

Östersund den 23 oktober 1950.

W. Myrin      G. Andersson

 

Nya medlemmar i föreningen den 23 oktober 1950

Avdelningschef Theodor Backman
Rådhuskanslist Sven Berglund
Köpman Gunnar Bolander
Plåtslagarmästare Erland Bolander
Telefonreparatör Anton Ekström
Förrådsmästare Jan Eliasson
Direktör Arne Gardin
Affärschef Erik Mårtensson
Handelsföreståndare N. M. Nilsson
Direktör Harry Norenius
Landskanslist Gunnar Orrje
Kapten Sven Widell
Disponent Erik Wibjörn
Direktörsassistent Bertil Winström

 

Sedan föregående årsmöte avlidna medlemmar i föreningen

Kapten Gustaf Adolf Svensson 18/10 1950
Lokförare Axel Linder 28/11 1950
Fabrikör S. L. Otterström 5/12 1950
Direktör Nils Ljungqvist 27/2 1951
Distriktslantmätare Gösta Svensson 10/3 1951
f. d. Musikfanjunkaren A. G. Gustafsson 5/7 1951
Direktör Henning Hedberg 15/10 1951

 

Antal medlemmar i föreningen

Antal medlemmar den 23/10 1950 ……………  290
Nya medlemmar………………………………………. 14
………………………………………………………………304

Avlidna under tiden 18/10 1950—23//10 1951 ….6
Summa medlemmar 23/10 1951 ……………….  298

Därav 1 hedersledamot och 5 ständiga medlemmar.

Senaste medlemsförteckningen återfinnes i årsskriften 1948 och föreningens stadgar i årsskriften 1938. Ett särskilt register för innehållet i föreningens års­skrift åren 1938—1948 finnes tryckt.