063 – 12 13 24 (telefonsvarare) info@foreningengamlaostersund.se

 

Redigerad av
HEIMER WIKSTRÖM

 

Några jämtar i Ryssland
Av Wilhelm Qvarnström

 

I detta försök till krönika är det Ingen tvekan om vilket namn, som dyker upp först, det namnet är Nordenström. Det är nog många jämtar, åtminstone av äldre årgång, som hört talas om den berömda skrädderifirman — kejserlig hovleverantör — i S:t Petersburg.
För att få riktiga data om firmans uppkomst m. m. har jag vänt mig till och haft förmånen att träffa en i Bromma bosatt gammal dam, fröken Alma Lundgren, i besittning av gott minne, särskilt beträffande släktförhållanden. Hon är dotter till Östersunds förste
telegrafkommissarie, J. O. Lundgren, och hon berättar: »Min morfar Anders Andersson var född 1795 och mormor Petronella 1800. Om deras vistelseort vet jag inte annat än att de ägt en gård i Solberg I Brunflo socken. Min mormor har berättat att hon som nioårig flicka tagit ett vemodigt avsked av sin då 20-årige broder Nils, som just uttagits till krigstjänst i Finland. Denne klarade sig oskadd genom fälttåget, men han återvände icke hem efter fredsslutet, utan vandrade omkring — skräddargesäll som han var — och hamnade till slut I S:t Petersburg. Där slog han sig ner och öppnade skrädderirörelse».
Makarna Andersson hade 9 barn, 5 döttrar och 4 söner. Alla barnen tog namnet Nordenström. Efterhand som sönerna växte upp lade morbrodern Nils beslag på dem: när de uppnådde 15 år ansågs de mogna att komma i lära hos honom i S:t Petersburg. Först var det Anders (c:a 1835), sedan i rask följd Erik, Nils och Carl. Även tre av systrarna förenade sig senare med sina bröder.
Erik Nordenström dog redan i 27-årsåldern. Det blev sålunda Anders, Nils och Carl, som förde verket vidare efter morbroderns frånfälle. I slutet av 1860-talet övertalade de en ung släkting, Martin Westvall från Offerdal, att komma till dem som lärling. Han antog erbjudandet, men fann snart att han Icke trivdes med arbetet. Hans håg låg åt det mekaniska hållet. Han flyttade och fick anställning i Ludvig Nobels stora mekaniska verkstad i samma stad. Och det visade sig snart att han kommit på en plats, där hans begåvning kom till sin rätt.
Man kan med fog säga att detta platsbyte i sinom tid ledde till att flera jämtar bosatte sig i Baku.

Att just denna avlägsna ort råkade komma i blickpunkten betingades av en märklig kedja av händelser med storpolitik, en lycklig slump och födelsen av ett industri-imperium som länkar i kedjan. Detta mellanspel förtjänar berättas.
År 1873 fick Ludvig Nobels verkstad i S:t Petersburg av ryska staten en stor beställning på det nya bakladdnlngsgeväret, system Berdan. Ryssland låg då i krig med Turkiet. Stålet för denna beställning togs naturligtvis från Sverige (Sandviken). Till kolvarna erfordrades valnötsträ, som skulle anskaffas i Kaukasusbergen. Ludvigs yngre bror Robert beordrades resa dit för att inköpa virket.

För att nå sitt mål måste Robert företaga en båtresa på Kaspiska havet från Volgas mynning till Baku. Båtens kapten — en holländare — berättade för sin passagerare om den knoppande oljeindustrin i Baku. Han själv ägde i kompanjonskap med sin broder ett par naftaparceller (oljeförande jordlotter). Det planerades också att bygga ett raffinaderi. Robert Nobel blev intresserad, och impulsiv som han var, avbröt han sin resa I Baku och ägnade sig åt att studera såväl oljefälten som fabrikerna i den s.k. Svarta staden intill Baku.
Han blev fascinerad av vad han sett, satte sig i förbindelse med brodern Ludvig och övertalade denne att godkänna förslaget att starta ett företag i Baku — i första hand med valnötspengarna.
Robert satte igång med den energi, som präglade familjen Nobel. Från Ludvigs verkstad rekvirerade han i första hand tre kvalificerade medhjälpare, alla svenskar, nämligen en kemist, en ingenjör och Martin Westvall, verkmästare. Deras arbete resulterade i en liten mönsterfabrik, vida överlägsen vad som dittills presterats i den vägen. Tack vare genomtänkt planering och införande av tekniska finesser blev kapaciteten 10-faldig i jämförelse med konkurrenternas av samma storleksordning.
Verksamheten växte och tog en sådan omfattning, ej minst ifråga om kapitalbehov, att Ludvig Nobel 1876 fann sig föranlåten att själv fara till Baku för att på ort och ställe bilda sig en egen uppfattnng om situationen. Han kom — och blev besegrad. Han insåg genast att det fanns obegränsade möjligheter till skapande i stort under förutsättning av kapital, större än vad han förfogade över, och en kraftig ökning av en god teknisk organisation. Penningpröblemet löstes, bl. a. med bistånd av den yngre brodern Alfred Nobel (donatorn). Organisationen utbyggdes kraftigt, till störs- ta delen med svenskar och finländare på ledande poster.
Jag anser mig här böra inskjuta en historisk återblick, i händelse läsaren fått den uppfattningen att upptäckten av oljeförekomsten i
Bakutrakten skett i nyare tid i analogi med det första fyndet i Pennsylvania, U.S.A. Men så är ej fallet. Det finns en legend om att Alexander av Macedonlen i Bakutrakten upprättat ett stort härläger under sitt fälttåg till Indien på 300-talet f. Kr. Han hade roat sig med att tutta eld på en gosse, som begjutits med det »brinnande vattnet». Att han varit där bevisades av ett avtryck av en stor fot på en strandklippa, där »Iskender den store» gjorde avstamp, när han hoppade över Kaspiska havet ! !
Redan i sjätte århundradet före vår tidräkning fanns det ett elddyrkaretempel i byn Suruchany, 12 km. från Baku. Där strömmade gas ur jorden och dit vallfärdade Zarathustras trogna, dyrkande den heliga elden. Sådana pilgrimer förekommo ännu långt in på 1800-talet ända tills de aldrig återvände: de eländiga hedningarna, som inte trodde på Allah och Muhammed, mördades av ortsbefolkningen.
Slutligen kan nämnas att Marco Polo på genomresa I Bagdad lär ha sett karavaner från Baku med »brinnande vatten». Alltså export redan på 1200-talet.
Baku med område utgjorde ursprungligen den nordligaste delen av den persiska provinsen Azerbedjan (detta namn bär nu den »au- tonoma» republiken under Moskvas hägn), och var under 100 år ett tvistefrö mellan Persien och Ryssland. Först i början på 1800-talet blev detta område ett ryskt guvernement inom ståthållarskapet Kaukasien. Ännu omkring sekelskiftet utgjordes befolkningen till c:a 70 % av perser, som något oegentligt kallades tatarer av ryssarna. Men deras språk är inte persiska, utan turkiska. Den andra stora
befolkningsgruppen var armenier, så följde åtskilliga av de talrika kaukasiska folkstammarna. De egentliga ryssarna utgjorde en
minoritet.
Baku var sålunda icke en rysk stad, annat än i administrativ bemärkelse. Den gamla kärnan av staden var omgiven av en ringmur, som omslöt ett samhälle av helt orientalisk natur med basarer, trånga gator, utåt fönsterlösa hus, moské med minaret, varifrån muezzin flera gånger om dagen manade till bön, helt beslöjade kvinnor, skriande laståsnor, gravitetiska kameler m. fl. kända österländska särdrag.
För de första svenska resenärerna var resan lång och besvärlig: båt till Åbo, tåg i etapper till S:t Petersburg, Moskva och Tsaritsyn på Volgastranden (stadens namn ändrat till Stalingrad, där Hitlers armé förintades). Därefter vidtog en behaglig färd på flodångare till Volgas mynning vid Astrachan, omstigning till flatbottnade pråmar genom det grunda deltat till ångbåtsredden, som låg utom synhåll från land. Sista etappen blev båtresan på Kaspiska havet.
Från sjösidan ser staden ståtlig ut, vackert belägen som den är vid en stor havsbukt på halvön Apscheron. Bebyggelsen reser sig
amfiteatraliskt från stranden. Men på närmare håll fick nykomlingarna från Norden säkerligen intrycket av att ha kommit till en ökenstad: överallt en steril sandstepp. Några ynkliga träd i staden gjorde patetiska försök att verka trädgård. Och Inte blev det bättre när man installerats på sina arbetsområden, antingen det blev fabrik i Svarta staden (ett talande namn) eller i de 12 km. därifrån belägna borrfälten i tatarbyarna Sabuntji, Balachany, Romany och Suruchany.
En obehaglig företeelse man ställdes inför var förekomsten av smittosamma sjukdomar, såsom dysenteri, tyfus — och kolera. I
förebyggande syfte måste bl. a. både vatten och mjölk kokas före förtäring. Den sista koleraepidemin drabbade Baku mycket hårt
sommaren 1892. Lyckligtvis var då mödrar och barn utanför farozonen: för att skonas från sommarens pressande hetta var det brukligt att nordbornas familjer reste antingen till någon ort i Kaukasusbergen eller till hemlandet.
I den nordiska kolonien var det utan tvivel männen, som trivdes bäst: arbetet var intressant, om än forcerat och pressande. Genom ständig kontakt utåt lärde de sig ryska bättre än fruarna. De svenska eller finska tjänsteflickorna hade det besvärligast med språket. I Svarta staden fanns en välsorterad livsmedelsbutik, ägd av två armeniska bröder Melikoff. De löste språkproblemet på ett elegant sätt genom att lära sig svenska av kunderna.
Efterhand som barnen växte upp tillkom problemet med deras skolgång. Visserligen fanns möjlighet till privat undervisning på det lägre stadiet, men därefter måste barnen antingen inackorderas i Sverige eller modern följa barnen. I båda fallen blev det ju en
familjesplittring, mest kännbar för föräldrarna. Barnen med sin stora anpassningsförmåga blev nog minst berörda av sådana skilsmässor: de var lika mycket på »hemmaplan» i Östersund som i Baku.
Efter denna skildring av de nya och främmande levnadsförhållandena återvänder vi till Martin Westvall. Han var gift med Anna, den äldsta av systertrion Eklund. Till Baku hade han farit ensam, men sedan kom makan med den lilla dottern Julia även dit. Efter något år kom även Anna Westvalls yngre syster Hanna till Baku, där hon blev gift med en tjänsteman hos Nobels vid namn Per Sjöwall (från Motala). Vid ett av Anna Westvalls besök i hemorten, medföljde ännu en östersundsflicka, Kristina Dahlin, på återresan. Även hon gifte sig där. Maken var mekanikern Carl Emil Qyarnström från Värmland. Han hade 1878 engagerats av Westvall som dennes närmaste medhjälpare.
Nästa tillskott till den lilla Jämtlandsgruppen blev min morbror Ante Dahlin med fru Annie, som anlände omkring 1893. Han hade tidigare emigrerat till Amerika och i Seattle gift sig med en amerikaniserad svenska, bördig från Brunflo, om jag minns rätt. Morbror Ante fick plats hos min far.
År 1899 kom den nästa i raden, nämligen Tea Frisendahl, systerdotter till Anna W. och Hanna S. Året därpå blev hon gift med ingenjör Gustaf Åman, anställd på Nobels borrfält.
Till sist må även nämnas min kusin Ernst Dahlin, vilken som nybliven ingenjör kom till Baku och fick plats hos en entreprenör för oljeborrning. Han trivdes dock inte med sitt arbete och återvände hem efter något över ett års vistelse.
År 1891 flyttade familjen Westvall hem till en liten gård på Frösön, belägen mellan Framnäs och Aspnäs. Det var Martins avsikt att slå sig till ro där, men som det ekonomiskt blev en missräkning, reste han efter ett fåtal år tillbaka till Baku, lämnande sin maka med döttrarna Julia och Anna kvar på gården. År 1896 stod familjen i begrepp att återförenas med husfadern i Baku, då budet kom att han på sin
50-årsdag plötsligt drabbats av ett slaganfall på gatan under samspråk med min far. Han dog bokstavligen i min fars armar. — Makan Anna avled vid 78 års ålder 1923 och Julia, som förblev ogift, 1949, 80 år gammal. Den yngre dottern Anna gifte sig 1904 med förutvarande lappfogden I Jämtlands län, senare kronofogden i Sveg, Axel Frändén. Båda är i livet (han 90- årig) och bo f. n. i Vänersborg. Deras dotter Astrid är gift med f. landsfogden i Jämtlands län N. L. Eklund, nu i Halmstad.
Makarna Sjöwall fick många barn: Sigrid, Helge, Elsa, Per, Ivan och Olle. Alla — utom Sigrid — inackorderades i Östersund för skolgångens skull. Jag vill minnas att det var 1899, som Helge och Elsa kom dit, de övriga något senare.
Av denna barnkull var det endast Sigrid och Helge, som återbördades till Baku. Sigrid blev gift med därvarande danske konsuln (sedermera även norsk konsul) Erik Biering. Efter revolutionen 1917 förflyttades Biering till olika diplomatiska poster i Östeuropa. F. n. är paret bosatt i Köpenhamn.
Helge fick naturligtvis anställning hos Nobels. Efter revolutionen förflyttades han till ett bolaget tillhörigt borrfält I polska Galizien, en gudsförgäten plats, där han var ende nordbon. Den sista gången vi träffades var visst 1920, då han var på ett kort besök i Sverige. Helge klagade aldrig, trots att hans hälsa icke var den bästa, svårt ansatt som han var av ledgångsreumatism. 1926 kom sorgebudet om hans bortgång.
Det är säkert åtskilliga av hans forna skolkamrater, som minns den glade och vänsälle Helge. Från våra gemensamma år i Baku, där han också vann allas vänskap, har jag honom i ljusaste minne.
De yngre syskonen har jag haft mindre kontakt med. Om Elsa har jag hört att även hon blev gift med en dansk. Per blev bokhandlare i Stockholm, gifte sig, men är sedan några år änkeman. Till följd av reumatism är han sedan länge invalid. Ivan for till Amerika, där han gifte sig med en finska. Han ägnade sig åt trädgårdsyrket. Olle, som även led av reumatism, blev bokhållare. Han avled för några år sedan.
Vad beträffar föräldrarna Sjöwall, så återvände de till Sverige för gott omkring 1903 och bosatte sig på en gård i Åby nära Norrköping. Makan avled 1921 och maken 1933.
Det tar lite emot när man ska berätta om sig själv och de sina, Men för att det inte ska uppstå en lucka i min krönika, måste jag väl komma med några data. — Hos Nobels avancerade min far till chef för den mekaniska fabriken. Efter 11 års tjänst lämnade han Nobels för att starta ett eget företag. I kompanjonskap med Martin Westvall inköptes en fabrikstomt för ett raffinaderi. Men samarbetet med Westvall blev ej långvarigt: han reste ju hem 1891. Efter några mycket magra år blev slutligen rörelsen lönande och ännu bättre blev det genom att ett intimt samarbete med Nobel-bolaget kom till stånd. Verksamheten utökades även med andra Industrigrenar.
1897 kom jag till Östersund för att börja i läroverket och ett par år senare kom även min yngre bror Valdemar. Slutligen flyttade min mor med den yngsta i syskonkretsen, Dagmar, till Östersund. Efter studentexamen 1904 reste jag till Baku för att praktisera på Nobels verkstad (där pappa varit chef) och 1905 flyttade min mor med oss till Stockholm, där jag genomgick Tekniska Högskolan. År 1910 återvände jag till Baku för att arbeta i min fars företag. På våren 1918 kom jag till Stockholm som flykting efter en långvarig och ganska äventyrlig resa genom Ryssland i revolution och Finland i inbördeskrig. De sista etapperna av resan blev en slädfärd på vårisen mellan Åbo och Åland och därefter en gratisresa på svensk pansarbåt. Min far, som icke kunde komma över grämelsen att se sitt livsverk I spillror, avled 1923. Mor överlevde honom i 15 år och dog i en ålder av 79 år.
Valdemar blev lantbrukare och äger nu en gård i närheten av Mariefred. Han är gift för andra gången. Dagmar blev gift med en ingenjör Hjalmar Rosenius, som avled 1952.
Morbror Ante Dahlin med familj — dottern Ebba föddes 1896 — lämnade Baku 1902 och återvände till Seattle, där föräldrarna slutade sina dagar. Ebba, som ägde både studiebegåvning och energi, tog doktorsgraden och verkade i flera år som docent i historia vid Stanford University, Cal. I Amerika blev hon gift med ingenjör David Dalin, som senare blev verkställande direktör i Svenska Maskinverken, Södertälje. Hösten 1955 insjuknade Ebba och opererades vid jultiden i Stockholm. Men operationen kunde ej rädda hennes liv, hon dog på nyåret, 60 år gammal. Alla som känt Ebba, däribland många östersundsbor, är ense om att hon var en av de mest charmfulla människor man kunde finna.
Innan jag fortsätter med levnadsbeskrivningar bör här omnämnas den ödesdigra ändringen i den politiska atmosfären i samband med det olycksaliga rysk-japanska kriget. Den i Ryssland alltid existerande underjordiska revolutionära rörelsen fick god näring av det allmänna missnöjet. Faran för öppen revolt ökades. I Baku gjorde tsartidens beryktade hemliga polis »ochranan» ett motdrag i förebyggande syfte. Planen, som kom till utförande, var djävulsk. Året 1905 inleddes med en »Bartolomei-natt». Horder av tatarer, beväpnade med gevär och den långa kaukasiska dolken, översvämmade Bakus gator, sköt och stack ned varje armenier de träffade på, alldeles oavsett kön eller ålder. De belägrade och stormade de hus, där armenier bodde. Inga kommunikationsmedel fanns, varken droskor eller spårvagn. Inte ens telefonen fungerade. Och framför allt, ingen polis syntes. Staden låg död och på de gator där mördarna farit fram, syntes Intet liv, endast lik. Åtskilliga av dessa var tatarer, ty de armenier, som hade vapen, försvarade sig ursinnigt.
I Svarta staden, där jag bodde, skedde ingenting. Jag blev orolig för min far, som bodde i själva staden, varför jag begav mig dit till fots. På varje gata jag passerade låg det offer för den bestialiska pogromen. Hos min far hade Intet annat skett än skottlossning utanför huset. Och i taket i hans arbetsrum fanns två hål efter förlupna kulor, han bodde i andra våningen. Det var tur att han icke råkat stå i vägen för kulorna.
På tredje dagen slöts ett slags fred i det »spontana religionskriget», som det officiellt hette. Målet hade nåtts, nämligen att sätta skräck i den armeniska befolkningen, som ansågs vara revolutionärt infekterad.
Snart löpte livet igen i gamla fåror — nästan — och endast för en kort tid. Dittills hade aldrig industriarbetarna strejkat, och ej heller nu (1905) fanns det benägenhet för politiskt engagemang genom allmän arbetsnedläggelse. Men fanatiker fanns ju och medelst terrorgrupper, som trängde in på arbetsplatser, skrämdes arbetare bort med hugg och slag. Mordbränder förekom, särskilt på de ytterst brandfarliga borrfälten, där arbetarna hindrades från både eldsläckning och vakthållning. Det var en utomordentlig svår tid för arbetsbefälet där. Två svenska ingenjörer, kolleger till Gustaf Åman, mördades. Chefen för Nobels verkstad i Svarta staden — också svensk — rönte samma öde. I intet fall var motivet personlig illvilja, utan ren fanatism. Den senares mördare lyckades polisen få tag i. Det visade sig vara en arbetskamrat till mig på verkstaden, en ung ryss, öppen och gladlynt, den siste man skulle kunna misstänka för ett sådant dåd.
Liknande företeelser förekom runt om i Ryssland detta år. Mest känt är väl det s. k. Gapun-upploppet i Petersburg. Även ett
»revolutionärt» bankrån i Tiflis, Georgiens huvudstad, väckte uppmärksamhet. Anföraren, elev i ett prästseminarium, hette Josef
Vissarionovitj Djugasohvili, senare mera känd under täcknamnet Stalin. Han kvalificerade sig för transport till Sibirien på myndigheternas bekostnad.
Upprorsrörelsen ebbade ut mot slutet av 1905. Tsardömet räddades. Det skulle krävas ytterligare ett krig innan det störtades.
Efter denna exposé återkommer jag till familjen Åman. Året efter ovan skildrade händelser flyttade familjen, som utökats med dottern Karin, till ett rumänskt borrfält. Efter 3 års vistelse där bar det Iväg hemåt, till Stockholm. Familjen växte med ytterligare två barn: dottern Anna-Lisa — sedermera gift med bankinspektör Wulff, Bromma — och sonen Karl Fredrik, Kalix. Gustaf Åman avled 1919. Fru Tea Åman, som är vid anmärkningsvärt god vigör, bor i Bromma.
Självfallet har jag hittills mest uppehållit mig vid de jämtar, som varit mer eller mindre bofasta I min hemstad Baku. När jag nu försöker att dra mig till minnes mera tillfälliga sammanträffanden, måste jag gå så långt tillbaka i tiden som till 1890. Det var min mors kusin Elise Svensson i Östersund, som omkring den tiden gästade vårt hem.
Därefter blir det ett hopp på 14 år fram I tiden. På genomresa gjorde jag ett besök i Nobels huvudkontor i Petersburg, mest för att hälsa på min gudfar K. W. Hagelin, en av direktörerna i Nobelbolaget. Under samtalets gång sade han: »Nu ska du få se något nytt, Ludvig Borggren ska visa dig »Vandal». Det var första gången jag träffade Ludvig, men ingalunda den sista. Vad jag fick se under Ludvigs sakkunniga ciceronskap var ej blott och bart en nyhet, utan en revolutionerande sådan i skeppsbyggeriets historia. »Vandal» var världens första dieselmotordrivna fartyg. Det hade byggts på initativ av Hagelin och i realiserandet av hans uppslag hade Ludvig, som var anställd hos Nobels den tiden, tagit aktiv del. Ludvig hade förresten också varit i Baku, likaså hans syster Jenny.
1913, om jag minns rätt, måste jag resa till Enseli, Perslens enda hamnstad vid Kaspiska havet, för att se till en råoljemotor, som jag tidigare levererat. När jag kom ombord på båten i Baku, såg jag en ung dam, som jag tyckte att jag kände igen från Östersund. Jag
hade rätt: det var Kicki Holm. Men efternamnet var nu Eriksson, och nu var hon på resa till Teheran för att återförenas med sin make, som var anställd vid det av svenska officerare nyorganiserade persiska gendarmeriet.
Även vid nästa »träff» kommer detta gendarmer! med i bilden. Dess första Chef, överste Hjalmarsson (far till Jarl) avgick 1916 och efterträddes av Gustav Edwall, östersundare och f. d. löjtnant vid Jämtlands Fältjägare. Ungefär samtidigt hade han gift sig med Isobel Ghasal. Paret gjorde en tripp till Baku och det var då som vi träffades. — I Persien pågick under första världskriget ett ihärdigt intrigspel mellan de båda maktgrupperna. Tyskarna drog det kortaste strået med påföljd att protyska gendarmeriofficerare entledigades, resp. tog avsked. Bland dem var Edwall, som gick i tysk krigstjänst. Äktenskapet, i vilket sonen Nils Edward föddes, gick senare isär. Fru Isobel Ghasal gifte om sig med operasångaren Martin Öhman. Gustaf Edwall avled 1935 vid 57 års ålder.
En annan jämte, som många svenskar kom i kontakt med var Olof A. Hedman, kanslist vid Svenska Generalkonsulatet i Petersburg. Han var väl den äldste i postiljon Hedmans barnskara i Östersund.
Till sist kommer jag till nestorn bland de jämtar, som varit verksamma i Ryssland, nämligen 92-åringen Isak Olof Holmer. Han lämnade Östersund efter det hans verkstad där hade brunnit och förlade verksamheten till Nynäshamn. Med Ryssland inledde han affärer 1906. 1909 upprättades ett kontor i Riga, som året därpå flyttades till Petersburg. Affärerna gick bra, även under krigsåren, men med revolutionen 1917 ruinerades företaget.
Jag började dessa skildringar med Nordenströms i Petersburg, men växlade in på ett sidospår i och med att Martin Westvall kom in i sammanhanget. Om Nordenströmarnas vidare öden är följande att förtälja. Den äldste brodern Anders avled 1880 och Nils 1903. Nils hade två döttrar, av vilka den ena dog i späd ålder. Den andra, Valeria (född 1889) var gift med en rysk ingenjör Luxemburg vid revolutionens utbrott. 1921 lyckades paret undfly terrorn och bosatte sig i Paris. Under det andra världskriget flydde de undan tyskarna till Vichy och tog sig sedan till fots över spanska gränsen. Slutligen hamnade de i Barcelona. Som alla ryska emigranter var de statslösa, och fullkomligt utblottade som de var, blev och förblev kampen för tillvaron mycket hård. Sommaren 1956 dog mannen. Tack vare kusindotterns, fru Märta Nordströms, mellankomst kunde fru Luxemburg komma till Stockholm. Hon är den sista ättlingen av den ryska familjegrenen. — Carl Nordenström var gift med en ryska. De hade endast en son, som dog 1915. De hann inte fly i tid. Berövade alla tillgångar, slutade de sina dagar i misär, ovisst när.
Det tragiska slutet på den Nordenströmska hundraåriga epoken var endast ett exempel på många tusen liknande katastrofer. Strax före revolutionens utbrott och inför firmans 100-årsjubileum som hovleverantör hade Carl fått ett meddelande från tsaren att denne, för att visa sin ynnest vid tillfället ifråga, ville antingen tilldela honom en orden eller förläna honom adelskap, Carl finge välja. Vid tiden för jubileet fanns varken tsar eller firma . . .
Och därmed är cirkeln sluten och denna saga om jämtar i Ryssland all.

 

Östersunds stadsmuseum inför sin tillblivelse

 

I den vid förra årsmötet avlämnade verksamhetsberättelsen lämnades en redogörelse för styrelsens åtgärder i syfte att erhålla lokaler i gamla biblioteket för inrättande av ett stadsmuseum. Numera har denna fråga lösts på ett för föreningens strävanden tillfredsställande sätt. Stadsfullmäktige beslöto nämligen den 20 maj i år enhälligt att bemyndiga drätselkammaren att till föreningen upplåta
bottenvåningen (bokmagasinen i två plan samt läs- och expeditionsrummen jämte del i kapp- och väntrummet), under förutsättning dels att föreningen själv bekostar erforderliga ändringsarbeten för att lokalerna skola kunna användas för föreningens samlingar och för desammas visning för allmänheten, dels ock att föreningen bekostar lokalernas uppvärmning och städning. Stadsfullmäktige bemyndigade även drätselkammaren att verkställa erforderliga yttre reparationer av biblioteksbyggnaden och installera oljeeldning i fastigheten.
Samtidigt uppdrogo stadsfullmäktige åt drätselkammaren att iordningställa den övre våningen i gamla biblioteksbyggnaden, så att lämpliga lokaler erhölls för visning av skulpturer och annan konst, ävensom att mottaga depositionen av den Ahlbergska konstdonatio- nen och under en tid av tre år visa den för allmänheten.
Eftersom ett samarbete mellan stadsmuseet och Ahlbergshallen beträffande biljettförsäljning och visning m. m. torde vara till gagn för båda parter, har styrelsen på under hand gjord förfrågan från drätselkammaren förklarat sig villig att ombesörja sådan försäljning och visning samt tillsyn även i vad avser Ahlbergshallen. Styrelsen räknar härvid med att såsom kompensation erhålla fri uppvärmning av sina lokaler. Särskilt avtal i dessa stycken kommer att träffas med drätselkammaren.
Sedan museifrågan fortskridit så långt, kallades föreningens medlemmar till extra sammanträde den 3 juni d. å. varvid beslöts att låta inreda ett stadsmuseum i gamla biblioteksbyggnaden och uppdraga åt styrelsen att verkställa detta beslut. Styrelsen skulle äga att i detta syfte disponera för ändamålet avsedda fonder och donationer.
Styrelsen har därefter avtalat med chefen för Stockholms stadsmuseum, stadsantikvarien Gösta Selling om uppgörande av en plan för museets uppläggning, och dr Selling är f. n. sysselsatt därmed.
Slutligen må här nämnas, att styrelsen Inriktar sig på att stadsmuseet, om intet oförutsett inträffar, skall kunna öppnas I början av juni nästa år, då även Ahlbergshallen torde bli färdig.
I. W.

 

Samuel Permans porträtt än en gång

 

Under rubriken »Samuel Permans porträtt» lämnades i denna årsskrift för år 1957 en redogörelse för vissa efterforskningar för att finna en bild av vår stads första ordinarie ordningsman. (De allra första åren av stadens tillvaro styrdes den, som bekant, av stadsplanens upprättare, lantmätaren Johan Törnsten.) Av redogörelsen

 

 

framgick att i den av apotekaren Isidor Nordin I Malmö år 1899 utgivna matrikeln »Medlemmar af Apotekare-kåren. Porträttsamling med biografiska uppgifter» finnes ett porträtt av Samuel Perman — det enda f. n. kända — som även på andra grunder får anses vara autentiskt, och att den välbekanta silhuettbilden av honom torde få betraktas som en fantasiskapelse.
Kort efter förra årsmötet riktade länsarkivarien Olof Svenonius uppmärksamheten på, att ett porträtt av Perman, som nästan i varje detalj överensstämmer med matrikelporträttet, reproducerats även på den plankarta över Östersund och Hornsberg, som utgavs till stadens 100-årsjubileum 1886. Synnerligen märkligt är ju, att bilden på plankartan fallit ur minnet både hos de vid tiden för jubileet verksamma stadsborna lektor Kardell och bankdirektör Lignell, vilka senare just efterforskade ett Permansporträtt, liksom också för oss, senare tiders stadsbor.
Förekomsten av porträttet på plankartan styrker ytterligare matrikelbildens autenticitet. Men alltjämt återstår frågan var originalbilden finnes. Fortsatta undersökningar ha ännu ej givit svar därpå.
Iwan Wikström

 

 

Jämtlands första och enda skråämbete
Av Janrik Bromé

 

Vid tiden för Östersunds stads grundläggning hade den gamla hantverksorganisationen i vårt land, d. v. s. skråväsendet med dess medeltida anor, råkat i förfall, sedan den under tidigare perioder och särskilt på 1500-och 1600-talen spelat en högst betydelsefull roll för hantverkets utveckling och dess utövares ekonomiska och sociala ställning. Dessa äldre yrkessammanslutningar kunde i regel endast förekomma i städer med minst tre mästare av samma yrkesgrupp, ty endast under sådana förutsättningar kunde ett skrå bildas.
Skråämbetena och skråväsendet i allmänhet synes ha utvecklats och blomstrat så länge man vakade över och kontrollerade
tillverkningarnas godhet och prisernas rättmätighet. Den fria konkurrensen var under dessa äldre tider alldeles utesluten, men även sättet för yrkets utövande var underkastat regler och principer, som hörde samman med ett strängt genomfört näringstvång. I och med att världshandeln alltmer började utvecklas under 1500- och 1600-talen och tekniken gjorde nya och betydelsefulla landvinningar, yppade sig snart en irriterande rivalitet inom skråväsendet, liksom en del andra upplösande krafter gjorde sig alltmer gällande. Vid slutet av 1700-talet fanns sålunda icke mycket kvar av den en gång så starka och betydelsefulla hantverksorganisationen.
När fundationsprivilegierna för Östersund sålunda utfärdades 1786, tillerkändes de till staden inflyttande hantverkarna och handlandena en så gott som fullständig näringsfrihet. Det heter sålunda i privilegiernas tredje paragraf: »Däremot skall var och en av denna stads invånare vara fritt och öppet lämnat att det bästa han kan driva vad slags handel, fabrik och hantverk, han lärt, utan att någonsin vara förbunden till efterlevnad av de i allmänhet föreskrivna handelsreglementen och skråordningar». Dessutom förunnades alla, som nedsatte sig i staden, tjugo frihetsår med fullkomlig befrielse från alla så reella som personliga utskylder till K. M:t och kronan, att räknas ifrån den dag, privilegiebrevet var daterat, d.v.s. den 23 oktober 1786.
En motsvarighet till hantverkarna i städerna under skråväsendets tid voro i viss mån de s.k. gärningsmännen på landsbygden, vilka socknarna ägde att inför häradsrätterna tillsätta för att de skulle betjäna sockenborna och särskilt de där bosatta ståndspersonerna. Sådana gärningsmän voro t. ex. skräddare, skomakare, glasmästare, murare, målare och t.o.m. trädgårdsmästare. Dessa gärningsmäns frihet att utöva sitt hantverk var emellertid strängt kringskuren i förhållande till de rättigheter, som tillkommo städernas hantverkare.
Inom vår egen provins ha vi emellertid endast ett enda exempel på att ett verkligt skråämbete organiserats i enlighet med skråordningens föreskrifter och bestämmelser. Detta hände ett 10-tal år före Östersunds tillkomst. Vid lagtima bergsting med bruken och bergverken i Jämtland, vilket hölls på Sellsveds gård i Kall den 7 juni 1775, beslöts att en särskild skråsammanslutning skulle bildas för gårmakare, kopparsmeder, smältare och rostvändare vid Husa kopparverk. Förslag härom hade väckts redan vid gruvstämman den 20 december året förut, då kopparbolagets representant, geschworner Gustaf Edelfelt, på det varmaste tillstyrkte detsamma. Häri instämde även de närvarande smältarna Per Olsson-Malmsten och Fredrik Adler samt rostvändaren Johan Hyttsten, alla mästare och alltså berättigade att ställa sig i spetsen för det nya skråämbetet, i synnerhet som de också avlagt föreskriven ed. Ändamålet med denna organisation var icke endast at väcka arbetarnas Intresse och ansvar för sina uppgifter utan även att åt bruket utbilda och för framtiden söka kvarhålla lämpliga och välbehövliga yrkesarbetare.
Enligt den nu vid tinget godkända och antagna skråordningen skulle under detta ämbete lyda gårmakare, kopparsmeder, smältare och rostvändare, varjämte en uppsyningsman och en ålderman skulle stå i ledningen för ämbetet. Som uppsyningsman skulle
kopparverkets direktör i orten fungera och som ålderman den äldste och skickligaste av mästarna. Skråets eller lådans författning bestod egentligen däruti, att lärodrängarna skulle inskrivas i ämbetets bok, som förvarades i skrålådan, mottaga läropremier samt, efter
uppvisat prov, av mästaren utskrivet lärlingsbrev. När de sedan önskade bliva mästare, skulle de framvisa sitt mästarprov, varefter
åldermannen skulle överlämna mästarbrevet mot en lösensumma av en och en halv dlr smt, vilka medel voro avsedda att användas till läropremier eller till ålderstigna och ofärdiga arbetares hjälp och understöd.
För förvaring av skråets bok, räkningar och andra handlingar skulle tillverkas en särskild låda, försedd med lås och tvenne nycklar, av vilka en skulle förvaras av uppsyningsmannen och den andra av åldermannen. Dessa förtroendemän skulle vid det årligen
förekommande bergstinget lämna redovisning för lådans innehåll och förvaltningen i övrigt.
Bland de skyldigheter och förpliktelser, som åvilade brukets arbetare i gemen, borde särskilt iakttagas, att tjänstetiden räknades från Mikaeli tid ena året till motsvarande tid närmast följande. Och den, som ville lämna sin anställning vid verket, måste uppvisa skälig
orsak därtill samt uppsäga tjänsten sex månader i förväg. Lärodräng skulle först tjäna ett år för att därunder visa lust och skicklighet, varefter hans namn inskrevs i skråboken. Vid detta tillfälle ålåg det honom dessutom att visa prov på sin färdighet, varefter han fick mottaga en premie på sex dir smt och av respektive mästare utfärdat lärlingsbrev. Därefter skulle han tjäna denne till dess han själv en gång lyckades bli förklarad som mästare. Kontrakt borde upprättas och å ömse sidor noga hållas och efterlevas. Avlöningen bestämdes att utgå: för gårmakare och kopparsmeder månatligen, men för smältare och rostvändare strax efter varje fullbordat råkopparbruk.
För fylleri, svordom, olydnad och oljud botes, som lag säger. Om nägon gjorde sig skyldig till ovarsamhet beträffande eldens
handhavande eller lämnade hammaren eller hyttan i orätt tid, skulle han plikta efter smältareordningen, detsamma även om han försummade bestämda arbetsskift.
Utom en del detaljbestämmelser för gårmakare, kopparsmeder, smältare och rostvändare påpekades bl. a., att kopparverkets direktör ensam ägde att välja och utse lämpliga ynglingar till lärlingar, men dessa skulle icke tvingas att stanna ett visst antal år utan borde få bliva mästare, så snart de visat tillräcklig skicklighet I sitt speciella yrke. Vidare stadgades, att »ingen må hindra mästares söner, när de befinnas tjänliga, att framför andra beredas tillfälle att lära faderns eller något annat under detta bruk hörande hantverk».
Bergmästaren tillkom att årligen jämte uppsyningsmannen och åldermannen under en eller tvenne resor visitera hyttorna, efterse huru denna skråordning efterleves samt taga ed av brukets arbetare samt vid bergstingen granska mästarbreven. Det ålåg dessutom
uppsyningsmannen att pröva arbetarnas kunskaper samt hava inseende över deras aktsamhet vid varje process. Om direktören eljest mellan bergstingen och visitationerna behövde någon handräckning, skulle han göra framställning därom till bergmästaren eller geschwornern. Om åldermannen gjorde sig skyldig till någon försummelse i sin tjänst, skulle han bota efter smältareförordningen, »eljest njuter han heder och uppmuntran, om han visar vaksamhet och är drivande i sin gärning». Skulle framdeles någon jämkning tarvas beträffande denna skråordning, må sådan företagas av bergsrätten till alla intressenters förmån».
Gårmakare och kopparsmeder vid bruket i Semlan meddelade genom geschworner Edelfelt, att de icke hade något att erinra mot det föreliggande förslaget till skråordning.
Som ordförande i tingsrätten satt vid detta tillfälle bergmästaren i Västernorrlands län, till vilket Jämtland vid denna tid räknades, Abraham Wilhelm Burman, en betydande man Inom den jämtländska bergshanteringen under senare hälften av 1700-talet. Han var son till prosten Abraham Abrahamsson Burman i Offerdal och född 1728. Bergmästaretjänsten inom Västernorrlands län tillträdde han 1762, bodde länge på Sellsved (Sölvsved) och avled 1791. Det var tydligen bergmästaren som formulerade den resolution, som avslutade dagens protokoll och var av följande innehåll:
»En väl beställd bergverkshushållning kräver den nödvändigheten, att städse vara försedd med de oumbärligaste arbetare, vilket är mera angeläget här i orten än annorstädes, särdeles vad gårmakare, kopparsmeder, smältare och rostvändare angår, vilka varken kunna väl inövas eller säkert behållas vid bruket utan en inrättning, som har någon likhet med de på andra ställen brukliga skråna. Och då den i sådan avsikt föreslagna samt här återgivna skråordning, som av alla vederbörande tillstyrkt och antagen blivit, synes vara mest tjänlig och bidragande såväl till kopparverkets som arbetarnas förmån, särdeles i framtiden, finner bergstingsrätten lag likmätigt att den till sitt hela innehåll gilla och stadfästa till försäkran såväl om inrättningens bestånd som trygghet för både bruket och dess »eldverksarbetare», börande alltså denna skråinrättning efter hand verkställas och så fort sig göra låter till stånd bringas samt vid nästa bergsting tillkännagivas, vad härtill kan vara åtgjort; särdeles bör vid någon hyttestämma ålderman tillsättas, låda och bok för skrået inrättas samt gårmakare och kopparsmeder, som nu icke kunnat komma tillstädes, avlägga sin ed.»
Det är eljest inte närmare känt, huru detta skråämbete fungerade i fortsättningen. En mera ingående undersökning av källmaterialet i Hasåarkivet, som förvaras i Östersunds landsarkiv, skulle kanske kunna ge en och annan ytterligare upplysning härom. Av allt att döma kom dock denna organisation icke att äga bestånd under någon längre tid eller att utöva något mera anmärkningsvärt inflytande på förhållandena vid det jämtländska kopparverket.

 

 

Östersunds stad som rotehållare
Av Gustaf Lund

 

Den 15 november 1689 fastställde Karl XI indelningsverket för Jämtland, vilket bl. a. innebar att Jämtlands regemente skulle bestå av 1.000 meniga och 48 korpraler fördelade på åtta kompanier. Hemmanet Odensala nr 6 i Brunflo socken låg Inom livkompaniets
område och hade i indelningsverket erhållit rotenummer 73, vilket sålunda innebar att hemmanet skulle hålla soldat. Den första soldaten för numret hette Johan Ersson i Fåker (anställd enligt äldre indelningsverket 1685), vilken för övrigt generalmönstrades av Karl XI vid Kungsgården på Frösön 1686.
Genom Östersunds fundationsbrev av den 23 oktober 1786 övergick givetvis skyldigheten till staden att hålla soldat för hemmanet Odensala nr 6, å vilket Östersunds stad skulle anläggas.
Vid tidpunkten för stadens tillblivelse tjänte för roten dragon Eric Odelberg, som under 1788 —90 års krig dog ombord på fregatten Svarta örn i Östersjön den 2/8 1789. Efter kriget var antalet vakanser vid regementet ännu 1797 icke mindre än 437, bland dem nr 73 Odensala, som sistnämnda år fick sitt rotenamn ändrat till 73 Östersund.
I november 1799 fick stadens borgerskap en påminnelse om att skaffa ny soldat för roten och 1801 åtog sig mäster Näsman att tillverka en ny ränsel till rotekistan, som förvarades å hemmanet.
Att Samuel Perman var missnöjd med att den unga staden skulle hålla soldat framgår av en skrivelse 1799 till landshövdingen med anledning av att Sundsvallsbor vägrat betala avgift för stånd och torget: —- — — för att således kunna understödja de behov av byggnader, som en framtid kan finnas högst nödvändiga då
hemmanets årliga onera tillika utgått med soldaten och betalningar, vad kan här annat bliva slutligen än tiggare.» Vid riksdagen i Norrköping 1800 gjorde stadens representant lagman Anders Wasell framställning om »befrielse frän soldaten för hemmanet, emedan inga andra städer hava ett sådant onus.» Avslag.
Efter 1788—1790 års krig dröjde det till den 7/12 1802 innan staden fick ny soldat i Jon Öster
(17/12 1802—30/5 1803). Denne efterträddes 30 5 1803—4/6 1803 av Hans Öster, som sistnämnda datum rymde till Norge. Soldaterna öster ha som synes icke spelat någon som helst roll i stadens historia och skulle därför icke behöva omnämnas. Varför så sker beror därpå att de av sin kompanichef, kapten A. J. Amneus å Öne boställe å Frösön, fått soldatnamnen Öster i egenskap av soldater för Östersund. Den gamla principen att soldatnamnet tagits ur ortsnamnet har här följts. Den 1/10 1803 transporterades till roten 73 Östersund från roten 39 Genvalla soldaten Lars Eklund, som stannade i tjänst t.o.m. 1817 då han på egen begäran fick avsked. Eklund hade deltagit 1 krigen 1788—1790, 1808—1809 samt i överste Eeks operationer mot norska gränsen 1813—1814. Eklund var född i Vagled å Frösön 1767 och son till dragon Olof Öfwerfelt och Anna Nilsdotter. Han gifte sig å Frösön 1813 med Anna Hemmingsdotter född i Alsen 1777. Eklund dog i Östersund den 10/5 1823. Stadens soldatkontrakt med Eklund bifogas (bilaga). Hustrun levde ännu på 1850-talet i staden. 1816 bodde Eklunds hos garvaren J. Thelberg i gården nr 41 och 42. Eklunds blev senare ägare till gården 111 ooh 112. I 1851 års mantalsuppgift kallar sig Anna Eklund »stadssoldatänka». Eklund efterträddes 14/8 1818 av avskedade artilleristen från Frösö skans Jon Hedberg, som på rotehållarens (stadens) begäran erhöll avsked 1/12 1822. Hedberg var dalkarl och född 1775 och hustrun Gertrud Olofsdotter född 1779.
Efter Hedbergs avsked anslogs roten 73 till avlöning för regementets musikkår t.o.m. 31/12 1833 och var vakantsatt 1/1 1834—15/1 1836, då till volontär å numret 16/1—24/5 1836 antogs volontären J.G. Öhrling, som blev landskanslist i Östersund 1837 och i
Härnösand 1841. Som volontär bodde Öhrling hos landssekreterare Winter. Numret var vakant 25/5 1836—21/5 1843 då till volontär
under tiden 22/5 1843—29/6 1846 antogs Nils Erik Sundstedt, son till komministern Nils Sundstedt å Frösön. Den siste innehavaren av numret var volontären Carl Magnus Berggren född i Dalarna 14/8 1825 och i tjänst 12/9 1846—1848. Efter 1848 var numret vakant och roten indrogs 1853 i och med att Jämtlands fältjägarregemente reducerades till fältjägarkår om endast fyra kompanier.
Det är intressant att ta del av borgerskapets protokoll fr. o. m. 1799 I vad det rör rotehållarens (stadens) ekonomiska besvärligheter med »sladssoldaten» (lön, skor, kläder, sängkläder, kokkärl, säd, ved samt matsäck, halmmadrass och skjuts till och från Frösö läger) och soldatens anspråk. Sålunda begärde Lars Eklund 1810 att staden skulle bygga soldattorp åt honom enär han skulle gifta sig, vilket »välborne Hr Landshövdingen Wasell även medgivit, då nya tomter skall regleras». Något soldattorpsbygge blev det emellertid inte av. Borgerskapet svarade för soldatens inkvartering om denne icke skaffade sig egen bostad mot ersättning.
Att Östersunds stad varit rotehållare under indelningsverket är märkligt. Ingen annan svensk stad kan inregistrera en dylik händelse i sin historia.
Bilaga.
»Til rättelse för framtiden är följande Kneckte Contract uprättadt emellan Soldaten wid Kongl. Jemtlands Regemente och Lif Compagniet No 73 Lars Eklund och underteknad tilforordnad Ordningsman i Staden Östersund, nemln
Åtnjuter Soldaten för bemälte Nummer til alla delar 1749 års Kneckte Contract til godo så i aflöning, beklädning, inqwartering samt kost och drickspenningar; men så länge han är ogift, är således öfwerenskommit, at han i stället för Soldattorpet erhåller i ett för alt derföre En tunna stor korn i fult mål, som dock förswinner, enär han skulle wilja träda i gifte och Soldattorpet åslundar, hwilket på sätt nämnda Kneckte Contract utstakar, då af Rotehållarena meddelas.
Med detta Contract förklarar wi oss nöjda, som med wåra Namns undersättande härmed bekräftas. Östersund den 5 December 1810.
På Stadens Respect Inwånares wägnar, intygar.
Samuel Perman                                      Lars Eklund
Borgerskapets Ordförande          Dragon för No 73 under Lif Compagniet.
Wittna:
Joh. G. Liljesköld      Jacob H. Lindberger.»

 

Bilderna å vidstående sida visa:
Entréfasaden mot väster och Rådhusgatan
Västfasaden mot gården, Nils Möllerbergs skulptur i förgrunden

Jämtlands nya länsbibliotek
Invigt den 7 oktober 1958

 

 

Ur Östersunds stadsarkiv

 

Fortsättning från föregående år av Borgerskapets protokoll 1795—1825.

Pag. 569. 1812. Januari d. 4 var saman komst med de 10 Äldsta at afgjöra

1:mo Marknads Vakt för d. 8 Januar. 1812 enligt gamal fastäld tour —nemligen
d. 8. Jungfru Strömstedt 1, Glasmäst. Bergström 1.Apothek Perman 2 ———- 4.
d. 9 Gördelmak. Granqvist 1. Hand. Bonus 1 —————- 2.
d 10. Doct. Zetterberg 1. Waktm Lidinson 1 ————— 2

2:de Upläst Handelsman och Gästgifvarcn Carl Grips Bur och tillstånds brefv om antagelse.

3;tjo uplästes Hustru Borgs ansökning att blifva Bagare. Resolveras enhälligt att som Borgs Hustru icke har bästa ryckte att vara trägen ej heller förstår utföra vad en kunnig Bagare bör kunna, hon således icke kan antagas.

4:to uplästes Häradsskrifv; Lidinson intyg om flera Personer som vid Mantalsskrifningen icke woro Lagstaddcl.*) anmälta till skrifvningen
d 23 Decemb 1811.
Beslöts att sådant anmäla hos Höga Lands Höfdinge Embetet.

uplästes
A:J: Amneus, Sam Perman, C. E. Granström Carl Grip J. S. Biberg E. Åkerblom Joh. Tehlberg, Anders Bergström And. Hindrikson Anders Halstcn.

Pag. 570. Samman komst med de 10 Äldste att höras öfver nedannämnda puncter.

1:mo Upvistes Stora sjöskums pipan för Rdr 50 Rgs att sända Borgm. Ullberg för fullmägtigskapet vid Riksdr i Örebro. Resolv. att
öfversända henne med brefv till honom som ett Souvenir.

2:o uplästes LandsHöfd. Embetets Communicatjon Resolutjon på ansökning att få inqvartera Hästjägare och Brunflo Comp. till
d. 19 Januar. Resolv: Enhälligt att sådant bevillja.

upläst intyga
A. J. Amneus, J. S. Biberg Sam. Pcrman C. Granström. Wikström., Öfelt Söderberg Bergström Thelberg. And. Hindriksson. Åkerblom

1812. Febr. d. 27. Var enhällig saman komst till öfverläggande af nedanstående puncter.
*) Läsningen ej fullt säker.

1:mo upläst alla Kongl. författningar som inkommer

2:do upläst Höga LandsHöfdEmbetets Brefv om Ricksdagsfullmägtig för Östersund till d. 4 Aprill 1812.
Resolverades. Att så anstalta dät fullmägtigen från Sundsvall i synnerhet Borgm. Ullberg, cl. Hernösand fullmägtigen åtager sig
för Östersund emot vedergällning som af Stads Cassan bör godtjöras.

3:to Upläst Höga LandsHöfdinge Embetets brefv mot misshushållning af Bränvin och fylleriets tilltagande samt de oordningar som ofta
däraf alstras. — En och var blefv tillika enskilt varnad att noga skicka sig därefter och uphöra med olofligt krögande.

4:to Mster Wallberg blefv ytterligare påmint att framskaffa det Timer han länt.

5:to Påminnes att anskaffa Bräder till Likhuset efter ett bräda för varje Gård — och mera om så behöfs.

6: Bör gjöras anhollan hos Höga Lands Höfdinge Embetet om Ståndens Mätning på Torget vid Marknader till Taxering samt Stadpenning*) af alla Bönder frän andra Lähn med varor till salu — mot 8 sk. Banco för stycket.

7. varje husägare påminnes om de främmandes angifning från andra Lähn då de ankorna, samt hos stadens ordningsman aflämna
passet, — el. plickta Rdr 1 — 32 sk. Banco — den som sådant försummar.

8. uplästes Marknads Längden pa influtne ständ Medel el. Surna Rdr 36 — 24 sk. Rgs för sista Marknad d. 8 Martii 1812.

9. Afsade sig Apothekar Pcrman Ordningsmanskapet för framtiden intygar
Östersund d. 27. Februar 1812.
J. Westberg C. Grip Samuel Pcrman O. Ahlberg. Anders Hallsten, C. E. Granström Eric Söderberg Fahlström Granquist Backlund, Vikström Öfältt, I. Eekendall Anders Hindriksson H: Frykbom. Wästberg. Olof, Ekendal! E. Moberg Jonas Andersson Jungfru Strömstedt Anders, Bergström Olof Nordin. Pär Erikson. Madam Brun A. Lidinson, Nils Sveberg Jonas Sunström J. A. Grahm Eric Åkerblom Carl, Holmberg Eric Nordlund And: Ocklund Joh. Thelberg Olof Olofson, A. J. Amneus Prost. Fjellström.

Pag. 575. 1812. Martii d. 7.

1:mo Blefv Perman Hos Höga LandsHöfdinge Embetet och Borgerskapet åter insatt som Ordningsman mot Rdr 24 Banco Löhn för
både 1811 och 1812 samt Rdr 12 Banco för stadsCassörn hädanefter.
*) Möjligen: Slädpenning.

2:o Bagarm. Thomassons ansökning hos Höga LandsHöfdinge Embetet att blifva Bagare: Resolv. Enhälligt

3:tjo Marknadsvackt — för nästa Marknad.
d 18. Tracktör Öfält — Holmberg 1 , Bergström & Comp — Mellberg 4 man
19. Major Örbom 2. Biberg 1 1, Perman 1.  4 man
20. Öfverst Lojt. Amneus 1 Prost. Fjellström 1, Inspect Amneus 1. Hand. Söderb 4 man

4:to Ståndvakt antogs Garfv. Backlund och Pehr Ersson

5 upläst Assessor Granbom yttrande att Påstafton (!) upbära af stadens Innevånare Krono Utlagorna.
d 26. Mart: afgik brefv och fullmakt till H:r Borgmästar Jon Ullberg efter») på Sundsvall ••)

Aprill d. 6 voro de 10 Äldsta samlade till puncters upsätande för Riksdagsman.

1:mo upläst alla hitils inkom. Kungörelser.

2:do uplästes några puncter till anförande vid Riksdagar som följer:

1:mo Bevillningens Modererande i proportjon med 1809 åhrs Riksdag, så länge staden är med fattiga Jnvänare som från fundatjon
bosat sig.
Hr Lands Höfd. Wasells yttrande deröfver Om bevillningen bör med styrcka drifvas

2:o Landt Handels afskaffande i Jämteland utom med sill och fisk el. ålägga varje Handels Bonde anmäla sig till contingent Borgare
i Östersund — (som i Ullricehamn) då både Kongl. Maiis:tet och staden skulle därigenom vinna.
Hr Lands Höfd. yttrande Om Landthandeln må Borgerskapet göra som behagas, utan att jag till el. afstyrcker, ehuru jag eij tror det löna mödan föredraga det i våra tider. — Dännu andra punct öfverlämnar Borgerskapet vår Land.Höfdinges högt uplysta i ordnings stellande
till Östersunds förmåhn.

3:tjo Bör besvär i Kongl. Kamar Collcgi om Odensala Hemanets Årligen påförda Onera af Bränvins utgift m:m: då staden är byggd
på dess Jord och till wretar fördelad***) Hr Lands Höfd. yttrande. Bör Borgm. Ullberg yttra sig om, antingen om det andrages vid uppgörandet af Nya Bränvins författningen vid Riksdagen el. och på Collegium.

*) Därefter ett oläsligt ord. **) Läsningen osäker. ***) Därefter ett senare tillagt oläsligt ord, som synes börja med »för-»

4:to Om fongd till understöd för Borgerskapet, att få låna till hus bygnad mot billig ränta. Hr LandsHöfd. yttrande Emot 3 procent ränta, och vissa Åhrs betalning å Capitalet efter hand, samt säkerhet genom löftesman el. intekning och cautjon, för användandet till destineradt ändamål, torde Manufactur Cassan och statens 9:de Hufvud Artickel kunna gifva Bygnads förskot.

5. Landt Tullns afskaffande för altid från Östersund. Hr LandHöfd. yttrande Vid fråga om Landt Tullarne måste på dät Ljusligaste demonstreras, att Östersund beständigt bör befrias, ty i annat fall kan den åsyftade rörelsen innom orten, än mindre den önskelige Comercen med Norrige icke vinnas liflig.

6. En Stamboks ärhollande till kyrckas upbyggande.

3:to Upvisar Cassör Biberg Marknads stånd Listan för Gregori. Detta fullgordes med sumerad Lista till Rdr 103 — 8 sk stånd och Rdr
4. 16. imillan Marknader dock är något förglömt som nästa gång bör rättas.

4:to Påminnes en var, om angifvande till Cassörn för ved med mera som tages af stadsskogen enligt fastälde Taxan d. 7. Mart 1812.
Dock bör stadskassören utskrifva en lista på alla persedlarna, som upspikas i samlingsrummet.

5. Om Nessör eij inskrifvit i stads Cassa Boken, bör sådant anmälas hos Hr LandsHöfd. till befordran StadsCass. Biberg åtog sig så tillställa att Nessör ofelbart snart skulle sådant verkställa utan tvång.

6. ytterligare förfrågas om Jonas Andersson är skylldig StadsCassan el. andra oupfyllda skylldigheter emedan han gjort ansökning om
Burskaps upsägning.

d. 9 Maii 1812. Enhällig samankomst till väljande Taxeringsmän med med

1:mo Uplästes Const. Circulairc om Barnmorska m. m.

2:o Valdes Ledamöter till Taxeringen. Hr ÖfverstLöjtn. och Ridd. Amneus Hr Capiten och Ridd. Krabbe
Präste ståndet, Stads Prosten Eric Nordell
Borgare ståndet. Handl. Granström Hand. Grip GlasHandl. Fryckbom Perman Tractör Öfelt och Halstcn Skrädd. Åkerblom Gulsmed Ahlberg. Olof Ekendahl

Pag. 579. 3:tjo Svin Ringning. Resolv. att nästa Måndag sådant wärkställa och den försummelige plickta 16 sk. för större och 12 sk. Rgs för mindre Svinkre.

4:to Matsäck för Soldaten till Mötet anskaffas.

5. Getterna böra efterses hädanefter vid den plickt som förut är faställd.

6. Geterskan för Kohna tingas el. Medtalas mad. Holmberg

Uplästes och ärkänt intygas
Samuel Perman C. E. Granström J. S. Biberg Ol: Ahlbreg, E. Nordlund Pehr Wallberg And; Granquist. And. Halsten, And. Bergström M. Öfält Johan Thelberg E. Åkerblom Olof, Ekendall Ol. Nordin Bengt Sundström Olof Ödbom.

d. 19 Maij 1812 war enhällig sammankomst till följande puncters uppsättande och Resolverades som följer.

1:mo uplästes Borgmäst. Ullbergs brefv af d. 3 Maij jämte Kongl. Maj:ts proposition till staden*) af d. 30 April om Conscribtjon af alt mankön sedan de fyllt 20 Åhr till 25. el. insättande af tjenstbar karl i stället då tillika uplästes H:r LandsHöfdingen Wasell betänkande i detta ämne. Resolverades att Ordningsman skulle hos H:r LandsHöfdingen framföra Borgerskapet ödmjukaste vördnads betygelse Samt öfverlämna H:r LandsHöfd: att lika Nådigt söka utvägar för Östersund — hälst då staden holler Soldat och flera af dess Jnnevänares Barn tjänar vid Regementet, som och att Borgerskapet är willigt gå mangrant om Norrbaggen skulle inbryta**) allmogen.

Pag. 5 80. 2:do Geterskan för staden blefv antagen Madam Holmberg emot att maten få efter gånglag likt förra åhret, dä hon Mad: Holmberg förut får ett par Kängor.

3:tjo Dag utsattes till Auctjon på Arrende Lotterna att värkställa auctjon nestkomande Måndag kl. 9 sedan H:r LandsHöfdingen behagat fastella hur mänga Lotter skall aftagas för nya Tomtägan.***)

4:to Brandsyn värkställes.
Resolverades att nödvändigt Sota denna vecka, och BrandSyn värkställas sedan då tillfelle gifves — till Ledamöter nämdes Tracktör Hallsten och smeden Nordin.

5. Skranket på kyrkoutbyggnaden bör lagas.
Resolverades att Glasmäst. Bergtröm a 32 sk. att värkställa detta, och medhafva 2:ne Handtlangare å 24 sk. å 28 sk. dag som
lagar Nedre delen till kyrkan likaledes samma gång.

6. Likhuset fullbordas

*) Läsningen osäker, möjligen: »Rixdagen». **) Därefter ett oläsligt ord (»jämte»?). ***) Möjligen »Tomtägare». ****) Oläsligt (»Husvaln»?).

7. upgafs af Nedanståände Närings Jdkare, att de på sätt nedan före står, vill Taxeras nemligen. Jungfru Strömstedt afsade sig Bränvins Minutering Trackt: Hallsten och Corp. Brun anholla om Krögarbrefv*) Holmberg.

upläst och ärkändt intyga.
Samuel Perman Johan Thelberg Granquist Halsten Nordlund, Målberg Brun Bergström Carl Granstr:m Ol. Ekendahl. Peter Wikström
Sundström Ahlberg Wallberg E. Åkerblom Olof Nordin

Pag. 581. d 8 Juni 1812 var Enhällig samankomst då nedanståände puncter förehaddes.

1:mo Uplästes Kongl. Majits Kungörelse om Bränvins Bränningen af den 4 Maij 1812 inställande vid plickt af 33 Rdr 16 sk. Banco för angifvaren hvarpå Lista upteknades öfver alla befinteliga pannor.

2;o afsade sig Tracktör Hallsten, Brun, Jungfru Strömstedt och Kaffekok Holmberg Bränvins Krögeriet*), med anhollan få begagna
sina förra rättigheter.

3;tjo inrättas**) get Lista för Kohna då henne bestås 24 sk. för varje.
(»Matal.»?!).

4:to utsattes dag till Haga stängning beslöts att Lördags afton skulle werckställas kl. 1 efter midd.

5. Wäglagning förordnas vissa karlar som komme att uppfylla den. Resolv: Ol. Ekendahl, Westberg, Ol. Ödbom, Pehr Ersson skola upfylla denna skylldighet emot 24 sk. om dagen.

6. Auctjon på Lotterna — wärkställes i morgon kl. 9.

7. Brandsyn utsattes till nästa Måndag då alla Handsprutor skall försökas tillika med stads Sprutan.

8. upläst Höga LandsHöfd. Embets Comunicat Resolut, på Skomakar Gerdin ansökning att blifva antagen. Borgerskapet yttrande var att anten låta honom återkalla ansökningen el. på prof antagas.

9. Likaledes allerad*) ansökning för Magnus Perman däremot ingen hadde att invända.

10. Wärkställes utbyggnaden vid kyrkan i morgon 8:ta dagar efter lista då en bräda till***) af varje Tomtägare. D;o fullbordan af Lik huset.
D:o Gärdesgården kring kyrckogården*) värkställes med ståände fastbands*) Hage och Diken.

*) Läsningen ej fullt säker. **) Därefter ett oläsligt ord. ***) Därefter ett svårläst ord »hogges»?).

11. Snick. Sundström ärhöll Lotten N. 52. i Ericsved till sin Tomt.

12. Beslöts att utmarken i Sundsmyran skulle sias som bete ät Gästgifvaren. H;r LandsCamer Örbom fick Borgerskapet tillåtelse att instänga det Jordstycke som befinnes emillan Landsvägen och Kåhlhagen vid dess Embets Tomt emot vilkor at årligen gifva et billigt arrende, och uthlänga getande det skulle äskas.
Nästa Måndags efter middag återtages de stulna och igenkända persedlar hos Greta Lundquist Kl. 1/2 till 2 på Eftermiddagen.

15. Stambok för Åkerby kyrka blev samlad*): Summa Rdr 2 14 sk. 4 r:n Banco och afgick till Prost. Backman d. 16 Julii 1812 med posten.

upläst intygas Östersund d. 8 Juni 1812.
Sam Perman Joh. Öhlen Carl Granström Joh. Sam Biberg Fjellström, P. Wikström Hallsten. Åkerblom, Fryckbom. Söderberg. Öfelt. Nordlund, Åcklund. Holmberg. Nordin. Moberg., Ahlberg. Ol. Ekendahl. Wallberg, Sandström Carl Grip, Bergström Wästberg.,
Joh: Thelberg Edblad.

Auctjon på Arrende Lotterna — werkstäld d. 9 Juni 1812.

 


 

uppläst d. 9 Juni 1812 intygar
Samuel Perman. Olof Ahlberg. J. S. Biberg Erik Nordlund C. Holmberg, Hindrik Frykbom.

d. 28 Julii war sammankomst med de Äldsta då nedanståände ämnen förehaddes.

1:mo Om Eric Fryckboms ansökning att blifva skomakare i Östersund. Resolv: Fryckboms antagande, men att han tillika skall anskaffa sista Gesel beviset från skomak. DJurman — därutaf kan anses varest han är Mantalsskrifven och betalt kronoutlagorna.

Pag. 5 84. 2:o Madam Christina Edström ansökning att blifva antagen som Tracktörska för Bättre folk.
Resolverades: Enhälligt beslöts dass antagande.

3:tjo Tillkännagafs att Drag. Eklund erhållit Rdr 2 Rgs som dagtraktamentet under arbetstourn på Kungsgården — som bejakades.

4: to Observeras Madam Sellstedt anholler som förskott få Rdr 20 Rgs att betala ass. Norxus. Resolveras att StadsCassören denna summa Rdr 20 Rgs utlemna af stads Cassa Medlen till Madam Sellstedt.

5:t Lämnat till StadsCass. Biberg Rdr 3 Rgs för Eric Brun som blifvit satt i qu i sten*) och Rdr 2 Rgs för Mackarius**) Strömberg att lemnas i StadsCassan.

6. Beslöts att medtala dem som hafva Hästar att på en stund i dänna vicka fylla förstugan med sand utan för kyrckan.

7. uplästes Handland. Magnus Permans Burbrefv af d. 22 Juni 1812 af Höga LandsHöfdinge Embetet.

8 upvist. StadsCass. Biberg 7 al. Grått***) Vallmar åt Soldaten å Rdr 1. 8 sk.

upläst och godkänt. Östers, d. 28 Juli 1812.
Sam Perman J. S. Biberg M. Perman för Granström. Petter Vikström Matts Öfeldt. Åkerblom. Er. Söderberg. Ol. Ekendahl.

*) Läsningen ej fullt säker. **) Läsningen ej fullt säker. ***) Läsningen ej fullt säker.

Pag. 586. Samankomst enhällig efter skedd Kungörelse blefv värkstäld d. 10 Octobr 1812. — då vad nedanstående puncter innehåller blefv öfverens kommit — nemligen.

1:mo Uplästes alle ankomna Kongl. Resolutjoner, och som få vore sammlade af Borgerskapet öfwerlämnades Påbudet om Bränvinets förbud och och Passlösa att Kungöras å nyo i kyrckan.

2:o Upplästes Munsterskrifv. Bibergs ansökning att befrias från Cassörs Sysslan herstädes och Höga LandsHöfd. Embet Ordres att medelst Borgerskapet utse en annan skickellg, och inkomma till stadfästelse. Resolveras, Handelsm. Magnus Perman blifv samfeldt vald till StadsSassör i Bibergs ställe.

3:tjo Brandsyn värkställes nästa Lördag då H:r Postjnspcct Granström och skräddaren Åkerblom äro biträde då Handsprutor och Stora Sprutan skola försökas.

4:to Timret som tillhörer Bäcken är utlänt vide motsidan*).

5. tillsades om en Bros wärkställande uppe ät Kyrkgatan därtill***) man och en Häst tillsättes och tiden kl. 3 at samlas.

6. uplästes Höga LandsHöfd Burbrefv för skomak Fryckbom.

7. Likhuset fullbordas nästa Tisdag — då var och en skall anskaffar på stellet en Bräda, och i stället för golf, bortages Jorden och fylles med Sand i stället.

8. Saman skot till skolan wärkställs med surna Rdr 6. 24 sk. Rgs D:o Öregrunds kyrka Rdr 1. 16 Rgs Betaltes Madam Holmberg för Getningen***)

upläst intygar Sam Perman, Anders Hallsten Brun E. Åkerblom Joh. Thelberg Olof Eekedal, Prost. Fjellström Grip Granquist Valberg Eric Fryckbom Per Erikson, Nordlund, Moberg M. Perman. Åcklund, Näsberg, Biberg, äfven för Bergström, Hindr. Fryckbom, Westberg

d. 7 November var samankomst med d. 10 Äldsta dä följande föredrogs och värkstäldes.

1:mo Höga LandsHöfd. Embetets Ordres at välja Deputerade till markegångs Taxans uprättande d. 30 Novem
Resolv: Samuel Perman Garfvare Thelberg skola anställas.****)

2:do Pehr Fryckboms allerödmjukaste ansökning at blifva antagen Skeppare för Östersund med Höga LandsHöfd Embetets Comunications Resolutjon till Borgerskapets ålagda förklaring. Resolverades Enhälligt dass antagande.

3:tjo framlämnade Hand. Magnus Perman sin undfångne fullmagt till StadsCassör i Östers, som för Borgerskapet uplästes.

*) Syftar på en anteckning ä pag. 5 8 5, som ej avtryckts här. **) Därefter en siffra, som genom ändring blivit oläslig. ***) Därefter oläsligt ord eller siffra + ord. ****) Läsningen osäker.

upläst d. 7 Novbr 1812.
Sam Perman A: Joh: Amneus J. S. Biberg Pett:r Wikström genom, M. Perman. C. E. Granström Er. Söderberg And;s Bergström.,
Joh: Thelberg Olof Eekedahl

1812 d. 14 Novbr var samanträde med stadens Respectiv Äldsta att öfverse och granska stadCass. Bibergs förda räkningar för 1811 & 1812, vilka sedan de ricktiga befunnos var å skjälfva Räkningen så för Ståndpängar, som stadsCassans påteknade egenhändigt. —Observeras likvähl att Rdr 50 för Sjöskums pipan eij kunde debiteras innan H:r LandsHöfdingen Wasell lämnat sitt yttrande bifall om denna suman som för Riksdags fullmägtigen H:r Borgmäst. Ullberg utgodt, kunde nu som förut få å ständpängerna af skrifvas intyger Östersund d. 14 Novbr 1812.
Sam Perman.

1812 Novbr d. 28. Wart enhällig sammankomst enligt skedd kungörelse, till betalande stadsutgifter för 1811. då äfven nedanståände
uplästes och dagar utsattes till arrende Lotternas och de öfrigas iordningställande.

1 :mo upläst Kongl. förordningen om utskrifningssättet och Inrättning af Allmän Beväringsmanskapet af d. 27 Octob 1812 och Upbädande
af en del af Beväringsmanskapet af d. 3 Nowbr 1812. Kungl. förordning vad som bör iacktagas angåände Kungörelsen af d. 9 Octob angåände BränvinsBränningcn samt en punct för öfver träder sama — med flera författning.

2:do utsattes dag till betalande af ärende Lotterna. Beslöts värkställas d. 21 December vid mantalsskrifningen

3:t Vad parti*) Borgerskapet vill taga om Bränvins Bränningen för 1813. Resolverades enhälligt at afsäga sig dätta Åhret.

4. uplästes de resterande som bort ärlägga Bräder till Likhuset enligt lista at framdeles betala åter hit**) komma.

5. Nästa Lördags morgon kl. 8 kan alla resterande säckar hos mig återtagas

6. anmältes at Sämskmak Ocklund tvert emot Borgerskapets beslut af d. 2 Decem 1811 huggit ved ned om***) lotterna****) icke eller bevistar samankomsten, bör sökas hos Höga LandsHöfdingen.

7. Då et ryckte förmäler at skärsliparen Smitt med Hustru, som fådt Höga LandsHöfd. Embetets Befallning at begifva sig utur staden, ännu vistas, men skall vara sinnade afresa Mondag d. 30 Novbr el. samma dag mantalsskrifningen begynner. — Resolveras att Wästberg ålägges at i dag gå ned till H:r LandsHöfdingen och tillkänna gifva desse resandes föresats och dess svar afbida — upläst och godkänt intygar Östersund d. 28 Novbr 1812
Sam Perman J. S. Biberg. M. Perman Bergström. Sundström Er., Nordlund J. Wästberg. Granström. Tommasson. Granqvist Svedberg.
Joh. Thelberg. Olof Olofson.

*) Läsningen ej fullt säker. **) Därefter ett oläsligt ord. ***) Läsningen ej fullt säker. ****) Läsningen osäker. Därefter två oläsliga ord.

 

Kommunala ärenden
den 1/7 1957—30/6 1958.

 

(Sammanställningen upprättad av stadsfullmäktiges sekreterare drätseldirektör Harry Rydquist.)
Östersunds stadsfullmäktige ha under ovannämnda tid fattat följande beslut av mera allmänt intresse:

1957 okt. 15 att anvisa ett anslag av 16.000 kronor till stadsplanearbeten inom Eriksbergs- och Carlslundsområdet,
att fastställa utdebiteringen för den borgerliga kommunens behov för år 195 8 till 10 kronor 95 öre,
nov. 19 att anslå 15.000 kronor till propaganda för vintersportveckor i
Östersund,

dec. 12 att antaga ett av magistraten utarbetat förslag till lokal ordningsstadga för Östersunds stad,

1958 jan. 21 att anvisa ett anslag av 135.000 kronor för uppförande av stationsbyggnad m. m., vid F 4-fäItet för civilflygets behov,

febr. 18 att antaga magistratens förslag till torghandelsstadga för Östersunds stad,

april 15 att godkänna ett mellan Östersunds stad och Östersunds Elektriska Aktiebolag upprättat koncessionsavtal,
att reservera tomtområde i Övre Odensäng för ett framtida ålderdomshem,

maj 20 att gemensamt med Jämtlands läns landsting och Frösö köping svara för kostnaderna för inrättande av ett tekniskt gymnasium, att upplåta bottenvåningen i gamla biblioteksbyggnaden till Föreningen Gamla Östersund,
att iordningställa övre våningen i gamla biblioteksbyggnaden så att lämpliga lokaler erhälles för visning av skulpturer och annan konst samt att mottaga depositionen av den Ahlbergska konstdonationen och under en tid av tre är visa den för allmänheten.

juni 17 att anvisa ett förslagsanslag av 263.000 kronor för uppförande av provisorisk skolbyggnad å tomten nr 5 i kv. ABC-boken.

 

Kyrkliga ärenden
den 117 1957—30/6 1958.

 

(Sammanställningen upprättad av redaktör Per Hallström, kyrkofullmäktiges sekreterare).
Kyrkofullmäktige i Östersund ha under ovannämnda tid fattat följande beslut av mera allmänt intresse:

1957 okt. 8 Beslöts att för utredning angående en småkyrka i Lugnvik och som ett första bidrag till dess uppförande anslå 15.000 kr. Tomt har tidigare överlämnats av enskild givare.
Beslöts att i nya kyrkan installera s. k. trådlös höranläggning för hörselsvaga.
Fastställdes 1958 års stat med en oförändrad utdelning av 65 öre pr skattekrona.
Till protokollet antecknades att konduktör John T. Jonsson utsetts till ny ledamot av fullmäktige efter ombudsman Odal Pettersson, som avlidit.
Fullmäktige delgavs länsstyrelsens utslag, varigenom anförda besvär över kyrkofullmäktiges beslut den 7 maj 1957 att uppföra församlingshem med pastorsexpedition på kyrktomten (kv. Braxen) ogillats.

dec. 18 Beslöts att församlingen skulle ingå som medlem i Svenska Eldbegängelseföreningen.

1958 mars 11 Beslöts att inrätta ytterligare en tjänst såsom kyrkogårdsvaktmästare.

maj 13 Antecknades till protokollet att adjunkt Ruth Sjöblom utsetts till ny ledamot av fullmäktige efter ingenjör Arvid D. Persson, som avlidit.
Till vice ordf. i fullmäktige för år 1958 efter ingenjör Arvid D. Persson utsågs tandläkaren K.-G. Sjöblom.
En skrivelse frän Kvinnliga föreningen Gamla Östersund, innefattande en vädjan till fullmäktige att icke förlägga församlingshemmet till kyrktomten, föranledde icke någon fullmäktiges åtgärd.
Kyrkorådets förslag att tillsätta en byggnadskommitté för verkställande av beslutet den 7 maj 1957 om uppförande av församlingshem m. m. bordlades.
En motion underskriven av hr K. V. Molin jämte ytterligare 15 av fullmäktiges ledamöter, i vilken motion yrkades på en ny, allsidig utredning av frågan om uppförande av församlingshem jämte pastorsexpeditionen remitterades till kyrkorådet.

 

Årsmöte och samkväm 1957

 

Stadsfullmäktiges sessionssal var som vanligt till trängsel fylld, när föreningen Gamla Östersund höll sitt 35:te årsmöte den 23 oktober.
Mötet inleddes med att föreningens ordförande förre borgmästaren Iwan Wikström höll parentation över de medlemmar, som under året avlidit. Han erinrade därvid med några ord om deras gärning och påbjöd till åminnelse en stunds tystnad.
Sedan ordföranden hälsat gamla och nya medlemmar välkomna lämnade han en redogörelse för den framställning styrelsen gjort om att få förfoga över gamla biblioteket och sålunda kunna realisera tanken om ett stadsmuseum. Goda utsikter fanns för att ett sådant arrangemang skulle komma till stånd.
De avgående föreningsfunktionärerna omvaldes och styrelsen i sin helhet består av förre borgmästaren Iwan Wikström, ordförande, förre överlantmätaren F. C. R. Langéen, vice ordförande, advokaten D. Cappelen-Smith, sekreterare, direktören Anders Lundvall, skattmästare, bokhållaren Albin Johansson, intendent, disponenten Einar Winström och förre chefredaktören Edvin Magnusson.
Revisorerna, förre bankkamrern Waldemar Myrin och köpmannen Olle Hallberg, fingo likaledes förnyat förtroende.
Ett populärt inslag i mötet blev det när herr Langéen med några varma ord hyllade ordföranden, som nyligen hade fyllt 70 år. Ett bevis på synnerlig uppskattning av ordförandens gärning inom föreningen var den gåva på 1.465 kr., vilken insamlats bland medlemmarna och som nu överlämnades av herr Langéen. Gåvan är avsedd att användas till något ändamål i föreningens syfte enligt mottagarens eget bestämmande. I sitt tacktal lovade herr Wikström att »villkoren» skulle uppfyllas.
Drätseldirektör Harry Rydquist var kvällens huvudtalare och han informerade om stadens önskemål och planer när det gäller
byggnadsverksamhet, ordnande av gator och trafik, parker, lekplatser m. m. Med kartor och skisser visade han de olika områden inom staden, som stå i tur att planeras och bli föremål för bebyggelse. Han talade också om de gamla stadsdelarna, som skola saneras. Av det hela framgick, att det »rör sig» åtskilligt inom vår goda stad.
Sedan ordföranden med sitt klubbslag bekräftat, att dagens årsmötesförhandlingar voro avslutade, förflyttade sig de flesta deltagarna ned till Stadskällaren för begående av det s. k. eftermötet och den traditionella supén.
Här blev det redan från början en glad och gemytlig stämning. Och när senare under supén borgmästare Wikström berättade om sin stora möda att skaffa en tillförlitlig bild av stadens förste ordningsman Samuel Perman, var det med ett stolt segerleende han kunde meddela det lyckade resultatet. Här skall inte närmare skildras den spännande jakten efter bilden utan bara nämnas, att den bl. a. gick via en matrikel över medlemmar av apotekarekåren, på sin tid utgiven av en apotekare i Malmö, Isidor Nordin. Denna matrikel hade borgmästare Wikström även lyckats skaffa och den hade kommit honom tillhanda just lagom till årsmötet. Han överlämnade den nu som gåva till föreningen. Varpå följde varma och tacksamma applåder.
Drätseldirektör Rydquist lättade härefter en smula på förlåten till Stortorgets ordnande och skulpturala utsmyckning och demonstrerade det förslag, som nu förelåg.
Runt borden surrade det av historier och minnen och kvällen var för deltagarna just så trivsam, som den alltid brukar vara, när GÖ:are träffas.
C. J—n.

 

Föreningens funktionärer 1957-1958

 

Ordförande:
v. Ordförande
Sekreterare:
Skattmästare:
Intendent:
F. d. Borgmästare Iwan Wikström
F. d. Överlantmätare F. C. R. Langéen
Advokat D. Cappelen-Smith
Direktör Anders Lundvall
Bokhållare Albin Johansson
Disponent Einar Winström, d 6/6 1958
F. d. Chefredaktör Edvin Magnusson
Styrelsesuppleanter Borgmästare Åke Jansler
Faktor Sigurd Holm
Överste Rolf Kjellin
Revisorer: F. d. Bankkamrer Waldemar Myrin
Köpman Olle Hallberg
Revisorssuppleanter Distriktschef Einar Piculell, d 31/1 1958
Bankkamrer Olof Nilsson
Redaktör: F. d. Distriktslantmätare Helmer Wikström

 

Styrelseberättelse

 

Styrelsen för Föreningen Gamla Östersund får härmed avgiva följande berättelse över verksamhetsåret den 23/10 1956—23/10 1957.
Under året har styrelsen haft glädjen notera ett antal gåvor. Sålunda har skänkts av
Köpman Torsten Nisser: 1 ex. av Jämtlands Allehanda 13/4 1895? 1 ex. Jämtlands Tidnings minnesskrift 1895, 1 ex. Jämtlands Julblad (ÖP) 1893, förteckning över medlemmar i Jämtlands Gille i Östersund 1890, dr. Algot Holmqvists tal den 6/6 1904 i ödd Fellow-logen Georg Adlersparre, exteriör och interiör av grosshandelsfirman K. J. Karlssons kontor Prästgatan 30, 2 st. gruppbilder, 1 foto av grosshandlare O. A. Byström vid 60 år den 20/5 1915, 1 foto av studentexamenståget i Östersund 1920.
Gårdsägare Eric Englund: 1 st. gruppbild (grundläggare A. Kilanders 60-årsdag den 23 juni 1910 på Aspnäs).
1:e landskanslisten Helmer Andersson: panorama över Östersund från Frösön i september 1903, foto av Rådhusgatan mot norr med gårdarna 34—26.
f. d. distriktslantmätaren Heimer Wikström: foto av gamla kyrkan och platsen nordöst däromkring 1885.
f. d. expeditionsvakten N. O. Nyström: gruppbild av teateramatörer i Östersund.
Chefredaktör Sven Wallin: gruppbild av Odd Fellow-sammankomst på Aspnäs 1914, 3 st. personfotografier.
Östersunds G. T. Byggnadsaktiebolag: målat porträtt av landssekreterare J. A. Thomée, vilket varit uppsatt å ångfartyget Thomée.
Fru Berna Frisendahl-Dahlqvist, Stockholm: diverse personfotografier.
Fru Karin Lundell, Östersund: 1 st. mindre väggklocka med lod, tillverkad 1853 av riksbanksvaktmästare Modens farfader urmakare Nils Moden, Vigge.
Köpman Eric Dahl: foto av AB Cykelfabriken Monarks lokal i Storgatan 26 i Östersund år 1956.
Fru Barbro Bergholtz: diverse gårdspapper från 1840—1860-talen rörande gårdarna Storgatan 16—18 och Köpmangatan 41.
Östersunds-Posten: diverse pressfotografier.
f. d. borgmästaren Iwan Wikström: 2 st. personfotografier, sista numret av J. T. i gamla formatet och 1 ex. av första numret av det nya formatet, gruppbild av Östersunds Gymnasieförbund Lyran, samt foto av cirkuselefanten »Jumbo» på Stortorget 1895.
Disponent Elis Sundström: maskinskriven berättelse om firman J. P. Hård i Östersund 1897—1927.
f. hemmansägaren Ante Mattsson, Överhyn: 5 st. skattsedlar från åren 1839 med flera år.
Fru Linnea Granberg: foto av målarmästare C. F. Hellströms fastighet I Carlslund.
Fru Elin Kardell-Petersen, Berkeley, Californien: 4 st. fotografier. Advokat Adolf Sjöberg: karta över Östersund 1857 utförd av
Ingenjör Gustaf Ljunggren.
Ingenjör J. O. Holmer, Bromma: gruppbild av studenter 1889 med namnuppgifter.
Albin Johansson: 1 ex. av Jämtlands läns kalender 1924—1925. Direktör Anders Lundvall: 2 st. gruppbilder från 1908—1910. F. A. Frisendahls Eftr.: 1 ex. av »Frisendahls bosättningsaffär 14/8 1867—14/8 1957» författad av Albin Johansson.
Dan Lindström: 1 ex. av »Jämtlands läns trafikbilägareorganisation». En återblick vid organisationens 10-årsjubileum.
Sjökapten Anton Assmundson har överlämnat ett till Föreningen ställt donationsbrev, dagtecknat den 1 november 1956, på 1 st. modell av ångfartyget »Odin» och diverse andra utensilier att utbekommas efter hans frånfälle.
Styrelsen har fortsatt underhandlingarna med Östersunds stad angående lokaler för ett blivande stadsmuseum. Ett avgörande i frågan torde vara att vänta i början av år 1958.
Forskningar efter en autentisk bild av Samuel Perman ha bedrivits med framgång. En redogörelse därför skall lämnas i Föreningens årsskrift.
Styrelsen har överlämnat ett belopp av kr. 100: — såsom gåva till Sällskapet för utgivande av Jämtlands och Härjedalens historia.
På Samuel Permans grav har i dag i sedvanlig ordning nedlagts en krans.
Föreningens årsskrift, redigerad av Helmer Wikström, utdelas vid årsmötet.
Av föreningens medlemmar ha under året avlidit:
f. d. Generallöjtnanten Oscar Österman, f. d. Stationsskrivaren John L. Johansson, Köpman Nicolaus Nilsson, f. d. Överstelöjtnanten Gustaf Geijer, Köpman Arvid Hudberg, f. d. Bankkamreraren Gustaf Andersson, f. d. Banktjänstemannen J. O. Eric Öhrling.
12 nya medlemmar ha invalts sedan förra årsmötet.
Medlemmarnas antal utgör nu 325.

Styrelsen har under året utgjorts av:
Ordförande: f. Borgmästaren Iwan Wikström
Vice ordförande: f. Överlantmätaren F. C. R. Langéen
Sekreterare: Advokat D. Cappelen-Smith
Skattmästare: Direktör Anders Lundvall
Intendent: Kassör Albin Johansson
f. Chefredaktör Edvin Magnusson
Disponent Einar Winström.
Styrelsesuppleanter:
Borgmästare Åke Jansler
Tryckerifaktor Sigurd Holm
Överste Rolf Kjellin.
I tur att avgå ur styrelsen äro herrar Langéen och Lundvall. Beträffande föreningens ekonomiska ställning och räkenskaper i
övrigt hänvisas till revisionsberättelsen.
Östersund den 23 oktober 1957.
IWAN WIKSTRÖM      /    D. CAPPELEN SMITH

 

Revisionsberättelse

 

Undertecknade, utsedda att granska räkenskaperna för Föreningen Gamla Östersund för tiden 23 okt. 1956—23 okt. 1957, få härmed efter fullgjort uppdrag avgiva följande berättelse:

Tillgodohavande den 23 okt. 1956……………………………………. kr 7.677: 28

Inkomster:
Årsavgifter………………………………………………………… kr. 2.488: —
Sålda årsskrifter………………………………………………………. » 77: 20
Räntor…………………………………………………………………… » 265:10
Bildverket………………………………………………………………. » 914:67
Diverse…………………………………………………………………… » 66: 95
L. O. Jonssons fond……………………………………………… » 1.000:— » 4.811:92
Tillgodohavande och inkomster…………………………………………… kr. 12.489: 20

Utgifter:
Samlingarna……………………………………………………….. kr. 366; 57
Årsskriften……………………………………………………………. » 960: 40
Årsmötet……………………………………………………………… » 336: 30
Tryck m. m…………………………………………………………… » 224: 46
Porton och inkasseringar………………………………………… » 265:80
Uppvaktningar……………………………………………………….. » 114:95
Personregistret……………………………………………………….. » 25:50
Bildverket……………………………………………………………… » 102:52
Till L. O. Jonssons fond……………………………………….. » 1.000: —
Till Museifonden………………………………………………….. » 1.000: —
Försäkringar……………………………………………………………. » 35: —
Diverse………………………………………………………………….. » 112:— kr. 4.543:50
Summa tillgångar…………………………………………………………………… » 7.945:70
Kronor………………………………………………………………………………….. 12.489: 20

Tillgångarna äro placerade å sparkasseräkningar i Aktiebolaget Jämtlands Folkbank och Sundsvalls Enskilda Bank AB samt å postgiro och hos redogöraren, varjämte kr. 1.500:— å i statsskuldboken inskrivna obligationer.

Fonder.
Anna och Gottfrid Romans understödsfond 23/10 1956
Tillgodohavande……………………………………………………………………. kr. 18.633: 05
Inkomster…………………………………………………… Ränta kr. 761: 73
Utgifter. 2 pensioner……………………………………………….. » 300: —
Ökning av fonden…………………………………………………. kr. 461: 73»……… 461: 73
Tillgodohavande 23/10 1957 i Sparbanken………………………………… kr. 19.094:78

Aktiebolaget Östersunds Ångbryggeris Fond 23/10 1956.
Tillgodohavande…………………………………………………………………….. kr. 12.683:01
Inkomster……………………………………………………….. Ränta » 789: 76
Tillgodohavande 23/10 1957 i Sundsvalls Enskilda Bank AB………. kr. 13.472: 77

Museifonden 23/10 1956.
Tillgodohavande………………………………………………………………………. kr. 6.212:30
Insatt enl. årsmötesbeslut…………………………………………………………. kr. 1.000: —
Ränta………………………………………………………………………… » 252:84 ». 1.252:84
Tillgodohavande 23/10 1957 i Sparbanken…………………………………. kr. 7.465: 14

Linda Olséns Donationsfond 23/10 1956.
Tillgodohavande……………………………………………………………………. kr. 62.196: 32
Ränta………………………………………………………………………………………. » 2.608:31
Tillgodohavande 23/10 1957 i Svenska Handelsbanken……………… kr. 64.804:63

L. O. Jonssons Fond 23/10 1956.
Donerade medel……………………………………………………………………… kr. 1.000: —
Ränta…………………………………………………………………………………………… » 20:80
Tillgodohavande 23/10 1957 i Sundsvalls Enskilda Bank AB………… kr. 1.020: 80

Tillgångarna i fonderna den 23/10 1957 utgör tillsammans……….. kr. 105.858; 12.

Då anledning till anmärkning icke finnes, få vi tillstyrka ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattar.
Östersund den 5 oktober 19 57.
W. MYRIN              OLLE HALLBERG

 

Nya medlemmar i föreningen den 23/10 1957

 

Vaktmästare Erik Ahlberg
Läroverksadjunkt Aron Aronsson
Boktryckare Bo Berndtsson
Boktryckare Olof Berndtsson
Målarmästare Olle Björk
Konstnär Eric Eljason
Hovrättsfiskal Lars Herlitz
Disponent Nils Herlitz
Kapten Olof Huldberg
Försäljningschef Thure Högberg
Skräddarmästare Hjalmar Jacobsson
Major Gustaf Langéen
Stationsförman Anders Ring
Bankdirektör Mats Wåhlin

 

Sedan föregående årsmöte avlidna medlemmar i föreningen

 

Banktjänsteman Ivan Collin 27/10 1957
f. d. Musikfanjunkare Anders Ekström 6/11 1957
f.d. Banvakt Nils Strand 13/11 1957
f. d. Läroverksadjunkt Fritiof Ellerstam 23/11 1957
f. d. Bokbindarmästaren Gustaf Linderholm 9/12 1957
Gårdsägare N. P. Agerberg 21/1 1958
Distriktschef Einar Piculell 31/1 1958
f. d. Skorstensfejarmästare Nils O. Backman 9/2 1958
Ingenjör Arvid D. Persson 27/2 19 5 8
f.d. 1:e expeditionsvakten N.O.Nyström 5/3 1958
Direktör Knut Wiklander 17/5 1958
Löjtnant Carl Gustaf Lund 27/5 1958
Disponent Einar Winström 6/6 1958

 

Antal medlemmar i föreningen

 

Antal medlemmar den 23/10 1957……………………………………. 325
Nya medlemmar den 23/10 1957……………………………………….. 14
……………………………………………………………………………………..339

Avlidna medlemmar under tiden 23/10 1957—23/10 1958…….. 13
Summa medlemmar den 23/10 1958………………………………… 326

Därav 1 hedersledamot, 5 ständiga medlemmar, 306 årsbetalande och 14 passiva.