063 – 12 13 24 (telefonsvarare) info@foreningengamlaostersund.se

 

FÖRORD

Årsskriften utkommer även i år enligt uppdragna riktlinjer och i ungefär hävdvunnen form. Detta är den 25 :e årgången, en jubileumsskrift alltså, vilket kanske motiverar det stora sidantalet.

På grund av de influtna bidragens omfång har liksom föregående år petitstil måst tillgripas.

Till Heimer Wikström, som tidigare redigerat icke mindre än 23 årgångar, och som även i år varit till värdefull hjälp vid planeringsarbetet, samt till alla bidragsgivare framföres ett hjärtligt tack.

Redaktör:

Anton Svensson

I redaktionskommittén dessutom:

Per Andersson      Carl S. Jonsson

 

Sagt om Östersund genom tiderna
Föredrag vid Gamla Östersunds årsmöte den 23 oktober 1960 av
Iwan Wikström

 

Vid många tillfällen har jag, både skriftligen och muntligen, offentligt och enskilt brukat framhålla, att vad som kanske mest fängslar vid studiet av vår stads tillkomsthistoria är den omständigheten att staden anlades på ett praktiskt taget obebyggt jordområde. Här fanns endast en fastighet, i köpehandlingen kallad »torpet Östersund». Man kan med någon fantasifullhet skaffa sig en föreställning om pionjärernas mödor och besvär med de gemensamma angelägenheterna genom att studera bl. a. borgerskapets protokoll från de första decennierna. Emellertid är det av visst intresse också att lära känna vad resenärer och andra främlingar fått för uppfattning om den lilla staden. Det är en sammanställning av några sådana uttalanden av »känt folk», som jag nu skall redogöra för. Det gäller tiden från grundläggningen fram till mitten av 1800-talet. Därefter började en tämligen jämn utveckling, som inte så väsentligt skiljer sig från andra växande småstäders.

Det äldsta uttalande av nämnda slag jag har mig bekant härrör från den namnkunnige Fale Burman. Han var född i Kall 1758 och blev lektor i historia i Härnösand. Det var en mäkta lärd man, mångsidig och idérik. Han företog flera resor runt i Jämtland, studerade och nedtecknade iakttagelser av de mest skilda slag om folk och seder, jordbruk och andra näringar, fornminnen, flora och fauna, m. m. Ett urval av hans dagboksanteckningar har som bekant utgivits av Jämtlands läns fornskriftsällskap.

1794 den 14 juni kom Fale Burman till Östersund, staden var då bara 8 år gammal, och Samuel Perman hade först i april s. å. flyttat in från Frösön till den gård, vars byggnader i dessa dagar nedrivits. 1 sin dagbok skriver Burman om Östersund helt kort: »Östersunds stad ringa i början; vägen är lagd genom staden. Torget ännu fullt med stubbar. Staden annars i tilltagande».

1798 den 3 aug. passerade Fale Burman åter staden och konstaterar lakoniskt: »Staden tagit sig sedan 1794», Men några märkvärdigheter hade tydligen ej inträffat.

Året förut, 1797, berättar den vittre naturforskaren, regementsfältskären P. G. Lindroth, att han den 12 juni ankommit till Frösön och tillägger — i en bisats — »sedan vi passerat den lilla tillämnade staden Östersund, som ännu är högst obetydlig utan rörelse och handlande; en apotekare, som tillika var handlande av alla sorter, var den endaste, hos hvilken något kunde få handlas». (Jämten 1931:150.)

Ernst Moritz Arndt, född svensk undersåte 1769, blev professor i Bonn. Han gjorde 1804 en resa genom Sverige och gav ut en bok därom på svenska och tyska. I juli månad kom han hit till staden och skriver om sitt intryck: »Så foro vi in i Sveriges yngsta stad Östersund. Denna ser ut som en by: här och var på de smala gatorna och överallt på gårdsplanerna och i trädgårdarna stå ännu stubbar kvar. Blott två hus äro »mer ruvenes», apoteket med den stolta skylten Jämtlands Apotek samt krogen.» Arndt besökte också Frösö läger och förvånades över rekryternas skjutskicklighet. Och han tillägger: »Icke sämre visade sig apotekaren och några borgare från Östersund liksom flere bönder, som besökte lägret och som dilettanter sköto några skott. Det är ett boret jägarfolk, dessutom skickligt och smidigt framför de flesta andra svenskar. (JFT Bd 7 s. 14.)

I W. F. Palmblads »Lärobok i den physiska och politiska äldre och nyare Geographien 2a kursen», utgiven i Uppsala 1S27, står inte mycket om Östersund. Så här lyder den knappa texten: »Östersund vid Storsjön, enda staden i länet, ehuru ej mer än en stor by, utan magistrat; landshövding. 252.» (Invånarantalet.) Invånarantalet var i själva verket ca. 400, men eljest är nog omdömet riktigt. (Jämten 1834 s. 70 not.) Detta bestyrkes också av landsh. v. Törnes ämb.ber. 1828, där det heter: »Länets enda stad Ö. kan anses som en stor bondby.»

Vi skall så höra vad lagmannen Lars Herman Gyllenhaal har att säga från juli månad 1 828, då han höll lagmansting här i staden. Han var västgöte till börden, född 1790. I ett brev skildrar han intrycken sålunda: »Staden genomskäres av räta gator, liknande byvägar, grönklädda på sidorna; hela torget är gräsbeväxt, skada blott att svinkreatur få oanmärkt promenera där och uprota gräsvallen. Husen ligga glest spridda med stora kålgårdar och potatisland däremellan. Efter väl fulländad post vandrade man i stadens så kallade kyrka, en gammal, stor sal, inredd med bänkar, ett litet altare och en predikstol, allt en miniatyre». Men det hände också lagmannen något angenämt överraskande. Han hade tillsammans med sin lagläsare Henrik Wretman varit upp på Östberget och njutit av vad han kallar »den herrliga, för oss okända tavlan». — »Omsider begåvo vi oss hemåt och mötte då vid broändan ett enstaka fruntimmer, vandrande på vägen, kläddt i sorgdräkt, men hvars gentila och städade parure annoncerade något helt annat än Östersund och därför retade vår nyfikenhet. Följande dagen sågo vi samma fruntimmer promenera öfver torget i krithvit morgonråck, med svart shawl på armen och en elegant hvit voile jemte parasoll, och se, då måste vi nödvändigt göra anstalt att få veta den okända skönas namn. Det var fru Berger, enka efter landskamrerare Berger, som förlidet år på vägen till Stockholm aflidit. — Hvem skulle väl trott att vi i Östersund, på 60 mils avstånd från hufvudstaden helt oförtänkt upptäckte vad vi ej sett sedan avresan därifrån, nemligen friserade lockar». (FGÖ:s årsskrift 1942 s. 6—8.)

Sex år senare, år 1834 den 31 aug. kom skriftställaren och läkaren Jon Engström från Kalmar, grundare av tidningen »Barometern», hit till Östersund under en längre rundresa i Norrland. Han utgav sedan en bok om resan. Där skriver han: »Östersund är ännu en ringa småstad, bestående till det mesta av mindre boningar, hvilka till stor del blifvit hoplappade av gamla trähus. Torget är fyrkantigt men icke stenlagt. Gatorna voro reguliärt anlagda, men de flesta saknade ännu sten- sättning. Hela folkmängden ännu ej fullt 500 personer. Ö. är sålunda jämförligt med Trosa — och det vill icke säga mycket.» Engström beklagar med rätta, att trivialskolan, biblioteket, m. m. ej flyttats till Östersund. »Man har», skriver han, »gjort och gör Östersund för litet till Residens-stad, hvilket den likväl huvudsakligast borde vara». Östersunds historia Is. 191).

Nils Arfwidsson (f. 1802) var kanslist i Generaltullstyrelsen, publicist och en mycket berest man. I en bok om sina resor med titeln »Mellan Avasaxa och Vesuven», skriver han om ett besök i Östersund i juli 1835: »Med afseende på det högst ofullständiga skick, såsom stad, vari Östersund sig ännu befinner, torde dock ingen dylik fläck, i vårt land, ega ett så stort antal hus, som vittna om välmoga och liflig rörelse». — »Kyrkan är säkerligen det enfaldigaste stadstempel i riket, och jag har sett många hyggligare och bättre byggda hölador. Landshöfdingens residence är ett prydligt och väl hvitmenat hus». »Den intressantaste byggnaden i staden är Länshäktet, icke i yttre men inre måtto: — Ljusa, fullkomligt snygga, försedda med en fånges nödtorft, kunna Östersunds Länshäktes celler, som vi tro, tagas till mönster för dylika i allmänhet. Fången har på väggen i sitt rum anslagen matordningen under veckan». Arfwidsson ger en utförlig, gripande skildring av sitt besök i en cell, där en dödsdömd fånge från Brunflo förvarades. Den dödsdömde tog farväl av A. bugande, med ett resignerat småleende, medan A. själv var djupt skakad. (FGÖ:s Årsskrift 1938 s. 27.)

Vi nalkas nu en man, som sannerligen icke gick av för hackor: tullförvaltaren Samuel Fredrik Siösteen. Det skulle vara ett nöje att få berätta ett och annat om f. d. lifgrenadjären Siösteens öden och äventyr under fälttågen i Finland 1808— 1809 och i Tyskland 1813—1814 mot Napoleon, däri Siösteen deltog och som han skildrat i numera från trycket utgivna dagboksanteckningar1). Men tiden medger inte detta. Några data om honom måste dock lämnas. Efter avsked såsom löjtnant från krigstjänsten 1822 gick han in i tullverket och utnämndes till tullförvaltare i Östersund 1841. Ffan var född 1788 på Väversunda i Östergötland. Modern var född Trolle. Siösteen var gift fyra gånger, tredje gången med Clasine Silverstolpe, med vilken han hade bl. a. dottern Selma, som blev gift med läroverksadjunkten, fil. dr N. M. Jonsson härstädes, av skolpojkarna gemenligen kallad »Macken», mångårig ordf. i drätselkammaren, självrådig men dugande. Bliven änkling gifte sig S. kort före avresan hit upp med Caroline v. Schewen. S. var kusin med den frejdade vetenskapsmannen Jöns Jakob Berzelius, som, tidigt föräldralös, uppfostrades i Siösteens föräldrahem. Berzelius med maka bevistade f. ö. bröllopet mellan S. och hans Caroline.
*) S. F. Siösteen: Minnen från tyska fälttåget 1813. Sthlm. Norstedt 1915.

Siösteen förde livet igenom utförliga dagböcker, fyllda av intressanta och fängslande iakttagelser. F. G. Ö. har haft tillfälle taga del av några av dagböckerna, varav utdrag publicerats i vår årsskrift. Själv framstår S. i dagböckerna som en man med färg, en självsäker krigare, som luktat krut, van att röra sig i de bästa kretsar, samtidigt djupt religiös och varmt fästad vid sina anhöriga.

När Siösteen, som avancerat till tullinspektor i Stockholm, vid Danviken, erbjöds befordran till tullförvaltare i Östersund, skriver han i dagboken: »Jag begärde och fick besinningstid till Lördagen. — Här är anledning bedja: Förläna mig Din Andas Nåd, som gifwer mig det bästa råd». — »Det är sorgligt att wid 54 år nödgas söka sitt dagliga bröd på fjerran håll», antecknar han i dagboken. Ja, man kan nog förstå honom, men också att han med tanke på sin stora familj accepterade tjänsten.

Den 9 dec. 1841 avreste S. från Stockholm tillsammans med t. f. landshövdingen här, överste Montgomery i dennes kupévagn mot det fjärran målet. Resan tog tio dagar, och söndag morgon den 19 dec. antecknar S. i Gärde i Brunflo, där han tillbragt natten, följande: »Nu i Guds namn är jag resfärdig. Herren den barmhärtige, som hittills ’ledsagat mig så nådelig’ beskydde och wälsigne mig och de mina!» Kl. 9 på aftonen skriver han ned dagens intryck: »Jag är nu här i Östersund. — Jag ankom i godt wäder og Waglag kl. omkr. 1. Jag föresatte mig wid hitresan på sednaste milen att bilda mig ett begrepp om denna Residens stad, og i hopp att dermed skaffa mig en angenäm öfwerraskning, rättade jag min inbillning efter det fulaste jag kunde tänka mig. Men det war dock icke möjligt att draga min föreställning så lågt ned som till Östersunds utseende i werkligheten. Sjelwa Malmköping, ja Mörbylånga og Kristianopels köpingar äro städer i jämförelse med denna lilla håla». Men, tillägger han, »Läget däremot är det gudomligaste». Den 31 december antecknar han: »War till middag bjuden hos Apothekaren (Nyholm) på apoteks visitations kalas. Der woro några officerare samt provinsialläkaren, Doctor Wetterberg, Landssecreteraren m. fl. Middagen ytterst elegant». Siösteen började tydligen känna sig hemma, när han åter fick röra sig »i kretsar». I förhållande till stadens ringa storlek fanns nämligen här och i de närmaste omgivningarna rätt många s. k. ståndspersoner. Till slut fann sig Siösteen så väl här uppe, att han, när tullkammaren efter några år flyttades till Duved, stannade kvar där till sin död 1 863. Hans stoft vilar på Are gamla kyrkogård.

I sin ämbetsberättelse 1850 uttalar landshövdingen J. A. Dahlström följande om residensstaden: »Under senaste åren — (hava) tillkommit åtskillige större, private bostäder, af sådan beskaffenhet att de ganska väl skulle kunna intaga en icke obemärkt plats uti ett vida, både äldre, större och förmögnare samhälle än detta».

Artur Hazelius (1833—1901), Nordiska Museets och Skansens grundläggare, gjorde sommaren 1852 såsom gymnasist en botanisk excursion till Jämtland och Norge tillsammans med en ung medicinare, underläkaren vid Garnisonssjukhuset i Stockholm Gustaf Ahlberg. De kom till Östersund i aug. och bodde hos Ahlbergs morbror, den kände provinsialläkaren i Jämtland och Härjedalen, lasarettsläkaren Per Rissler på Hornsbergs gård, numera Runeborg. Om Östersund säger i sin dagbok den unge gymnasisten så här: »Östersund gäckade vår väntan, ty mot förmodan funno vi en visserligen obetydlig och ringa, men vackert belägen och välbyggd småstad». — »Der är Landshöfdingeresidens, skolhus och många rätt vackra enskilda byggnader, hvilka, om de voro av sten, borde pryda sjelfva hufvudstaden». Beträffande dr Rissler uttalar sig Hazelius så friskt och levande, att jag tror det kan intressera mina åhörare att ta del av det: »Dr Rissler är en lång och ståtlig man, som oaktat sina 70 år med utomordentlig raskhet vandrar omkring och sköter sina 30 å 40 sjuka dagligen, utan att räkna dem på sjukhuset — hvilka till större delen voro behäftade med den grymma febern». (Det var nervfeber som rasade i staden då.) —*Han är en lämning från forna tider, och i det gamla bröstet bor ännu ungdomens friskhet och värma. Mycket barsk och häftig i sina omdömen, var han ofta alltför rolig i sina kraftiga utgjutelser. Om aftonen kom han upp i vårt rum och var mägta förtörnad på både ett och annat. Sin broder prosten F. (Feltström i Lit) kallade han för ett »fä», (»Bror min det fäet»), Gustafs broder för en mes, emedan han ej exercerat, Gustaf sjelf för en usling, den der borde ha stryk, emedan han, ehuru läkare, icke hade någon lancett med sig/(Jämten 1934 s. 67—70.)

De uttalanden om vår stad, som jag nu återgivit, härröra, som jag nämnde, från tiden intill mitten av 1800-talet, då folkmängen börjat klättra ovan 1.000-strecket.

Om jag får tillåta mig att till avslutning och som kontrast citera ett par omdömen från senare år, så väljer jag följande av ett par utlänningar:

Maxwell Fraser, engelsk resenär och författarinna, skriver om Östersund i sin bok »In praise of Sweden» (1938): »Det är ett charmant exempel på en modern, välbyggd och välplanerad stad. Allting är friskt och tilltalande och utformat till fulländning». (ÖP 8 juni 1938.)

Och slutligen: Burton Holmes, amerikansk miljonär, globetrotter, föreläsare och författare, intervjuades i DN 1939. Jag citerar: »Det finns städer, som äro pittoreska, färgrika eller vackra på annat sätt, men när det gäller de städer i världen, som besitta distingerad skönhet då få Stockholm och Östersund tävla inbördes om första priset.» (Ref. i ÖP 20.2.1939.)

 

Av Gösta Rollin

 

Historien om Östersunds guld- och silversmeder berättades i förra årgången av denna skrift*). Här följer nu en katalog över vad jag gjort bekantskap med av deras produktion. Några systematiska efterforskningar, om sådana nu är möjliga, har ej verkställts; särskilt för de senare smederna blir det tämligen godtyckligt valda exempel på tillverkningen. Vad som här uppräknas bör ändå vara tillräckligt för att jämföra med vad som finnes från samtida kolleger i andra städer.

Rätteligen borde härefter följa en tredje del med bedömning av produktionen ur konstnärlig och stilistisk synpunkt. Men ack, några sådana kvaliteter har den icke att detta skulle ha någon mening. Den kommer inte alltid upp till genomsnittet i det samtida svenska silverhantverket, och den saknar också de retarderade eller naiva drag som skulle kunna göra den intressant på annat sätt. Det är ändå aktningsvärt vad som gjordes i den lilla staden.

Om ortsstämplarna må följande nämnas:

Gamla Östersunclsmärket (renhuvud i profil i fyrkantigt fält) användes in på 18 50-talet, sporadiskt ända fram till 18 59. I Upmarks »Guld- och silversmeder i Sverige» är det återgivet som nr 4911 och 4947 under Piteå, tydligen av misstag (likaså finns en av N. J. Helldahls namnstämplar under 4948 [1]).

Stora Östersumlsmärket (älghuvud i halvprofil inom ett fraktur-Ö = dåvarande Östersundsvapnet) användes av N. J. Helldahl på 18 50-talet, hittills funnit 185 3 -—5 8. En variant, älghuvudet utan Ö inom åttkantigt fält, användes av J. Holmberg, hittills endast funnet från 1858.

Nya Östersumlsmärket (norskt fraktur-Ö i fyrkantigt fält) användes tidigast 18 59 och allt fortfarande.

På några tidigare arbeten av Helldahl senior finns en säregen stämpel, som måste vara en stadsstämpel. Den kallas i det följande Bokstavsmärket och är återgiven här nedan. Hittills är den funnen frän 1829.[2])

[1] Påpekat för mig av intendenten Kersti Holmquist, Nordiska museet.
[2] Okänd av mig då förra årets artikel skrevs.

I följande förteckningar namnes ej stadsstämpeln, annat än vid avvikelser o. d., liksom ej heller kontrollstämpeln (trekronorsmärket). Årtalsangivelserna kan ibland vara en smula osäkra, då stämplarna ofta är illa gjorda eller slitna.

Föremålen har såvitt möjligt uppförts i tidsföljd för varje smed. Undantag har gjorts för grupper av föremål av samma slag.

Graverade inskrifter har återgivits, dock ej konsekvent, då de kan ha personhistoriskt eller stadshistoriskt intresse.
Avbildningar är, där ej annat anmärkts, författarens.

 

 

CARL EDVALL
1753—1842.
Verksam i Östersund 1789—1808(?).
Inga föremal kända.
CARL J. ARNBERG •)
1784—?
Verksam i Östersund 1807—1808.
Inga föremål kända.
OLAUS AHLBERG
1791—?
Verksam i Östersund 1811—1813.
Inga föremål kända. Har stämplat guld och silver 1811 — 1812.
OLOF SELLSTEDT
1768—1847.
Verksam i Östersund 1814—?, en tid under sin måg N. Helldahl.
Inga föremal kända. Den stämpel
som finns på N. Westerlunds sked nr 2 kan möjligen vara hans då han tydligtvis samarbetade med W. några år.
NILS WESTERLUND
1795—?
Verksam i Östersund 1817—1829.

Även N. WESTERLUN(D)
1. Sked, 1819, s.k. gammalsvensk modell med något spetsigt skaft, enkelrefflad, på framsidan med ett skavt ornament.
Stämpl.: NW, trekronorsmärket stämplat 3 gånger.
Inskr.: tillhör Frösö kyrka.
L. 12,5 cm.
Frösö kyrka.

*) Glömd i förra delen av denna uppsats. A. fick burbrev 27 jan. 1807, men sålde 1808 sin tomt. Något mer av vikt om honom har icke funnits. Den kontrollstämpling från Östersund som omnämnes i GÖÅ 1961 s. 4 (särtryck s. 2) kan möjligen härstamma från honom.

2. Sked, 1819, s.k. gammalsvensk modell med spetsigt skaft, enkelrefflad.
Stämpl: N. WESTERLUN (!), OF S 3 ggr. (Se under Sellstedt!) L. 14 cm Privat ägo, Stockholm (?).

3. Sked, 1819, s.k. gammalsvensk modell med rundat skaft, enkelrefflad. Stämpl.: N. WESTERLUN (!).
Inskr.: För idoghet af Jemtl. K. Hush. Sällskap. L. 22 cm. Privat ägo, As.

4. Gräddkanna, 1823, oval skålform, på utsvängd fot med oval platta som har gallergenombrutna sidor, svängt urnhandtag. Trambolerad dekor på skålen: Upptill bladslinga, mot foten krans av spetsiga blad.
Stämpl: NW. H. 15 cm. Skälens överkant 5,4X7,2 cm. Avbildad GÖÅ 1961 s. 8. Privat ägo, Östersund.
5. Tesked, 1823 (?), skaftets framsida pressornamenterad, liknande s.k. gammalfransk modell, mönstret ungefär det som N. Helldahl sen. använder i sina äldre skedar, fastän grövre i utförandet, enkelrefflad.
Stämpl: N W, övriga stämplar mycket otydliga, trekronorsmärket saknas. Inskr.: JPS, LPD, därunder med nål JJS, därunder OOS 1901. L. 13 cm. Privat ägo, Ås.
6. Matsked, 1823. Samma utförande som 5. Stämpl: NW, trekronorsmärket saknas.
Inskr.: DSS, AED, med nål GOW, OJW (Wallin). L. 19,5 cm. Privat ägo, Östersund.
7. Matsked, 1823, 1700-talsmodell med trepassformat skaft, på bladets baksida palmettornament i trambolerad gravyr.
Stamp.: NW, trekronorsmärket saknas. Inskr.: IES, LAD, OLS, CID. L. 20 cm. Privat ägo, Östersund.

8. Kopp, 1823, något konisk, trambolerad blomsterslinga omkring överdelen. Stämpl: NW, trekronorsmärket saknas.
Inskr.: JJS, COD. H. 4,5 cm. D. upptill 4,2 cm. Jämtlands läns museum.

9. Bägare, 1823, starkt insvängda sidor, trambolerad våglinje och blomsterslinga omkring överdelen.
Stämpl: NW. Inskr.: Med nål MMS. H. 8 cm. D. upptill 6,5 cm. Privat ägo, Kall.

NILS HELLDAHL (sen.) 1796—1873. Verksam i Östersund som guldsmed 1829—1847 (?).
Sedermera kakelugnsmakare.

1—3. Matskedar, s. k. gammalsvcnsk modell, trubbigt skaft, enkelrefflade. Stämpl: NH, ej trekronorsmärket.
1—2: 1829, Östersunds bokstavsmärkc. L. 20 cm. 3: 1836, gamla Östersundsmärket. L. 19,5 cm.
Inskr.: 1 och 3: OHS. 2: BSP, MAD, senare HW. Privat ägo: 1 och 3, Ås, 2, Östersund.

4—5. Teskedar, s. k. gammalsvensk modell, trubbigt skaft, enkelrefflade. 4: 1829 Stämpl: NH, Östersunds bokstavsmärke, ej trekronorsmärket. Inskr.: OHS. L. 12,5 cm. 5: utan årtal. Stämpl: NHD. Inskr.: UJD. L. 12 cm. Privat ägo, Ås.

6. Soppslev, 1829. Något profilerat silverskaft, 8-kantigt mot skälen. Silverskaftets fäste mot skalen tvådelat, med kvistartad gravyr. Vackert arbetad. Svartbetsat träskaft. Stämpl: NH, Östersunds bokstavsmärke. Inskr.: HMS KND 1871.
L. totalt 39 cm., silvret 16,7 cm., skalen 11,2X7,3 cm. Privat ägo, Ås.

7—9. Matskedar, pressdekor pa skaftets framsida, något liknande s. k. gammalfransk modell, enkelrefflade.
L. 19,5 cm. — 20,5 cm.
7. 1836. Stämpl: NH, trekronorsmärket saknas. Inskr.: EES, MFD. I förf. ägo.
8. 1838. Stämpl: NH, bädc stadsstämpeln och trekronorsmärket saknas, i stället en stämpel T av okänd betydelse. Överensstämmelsen med skedarna 7 och 9 gör dock att den måste hänföras till Helldahl sen. I förf. ägo.
9. 1844. Stämpl: NHD. Inskr.: NIS, MHD. Privat ägo, Östersund.

10. Gräddkanna, 1838, oval, kranisformad skål, svängt urnhandtag, blad- och blomsterslinga samt korslagda pilar i trambolerad gravyr på skålens överdel. Stämpl: NHD, på botten ägarmärken OIS, COD. L. totalt 11,5 cm. H. totalt 9,2 cm. Botten 5,3X6,5 cm.

Foto: GÖÅ 1961 s. 10. Privat ägo, Östersund

11. Gräddkanna, 183 8, rund, f.ö. som 2, men med graverat spetsmönster mot botten och blomornament som mitt i bladfrisen. Stämpl: NHD, ägaremärke POJs (P. O. Jonsson, Östersund.)
L. totalt 12 cm. H. totalt 9 cm. D. i botten 5 cm. Privat ägo, Östersund.
Ett sockerskrin, utfört som komplettering till denna kanna, tillverkades 1939 av guldsmeden P. H. Gidlöw, Östersund.

12. Oblatask, 1839, oval, med profilerat lock med stämplade och graverade bårder.
Stämpl: NHD. Inskr.: På locket: Minne af Sven Gabrielsson och Lucia Esdotter (!) i Skyttmoen Till Borgvattnes (!) Kyrka 1839. L. 9,8 cm. B. 6,8 cm. H. 5 cm. Borgvattnets kyrka.

13-14. Kalk och patén (sockenbudstyg), 1842. Kalken: Enkel »svarv»typ, invändigt och delvis utvändigt förgylld, grov trambolerad gravyr på cuppans undre del och fotens övre del. Stämpl: NHD. H. 13,5 cm. Cuppans D. 5,5 cm.
Paténen: Av vanlig tallrikstyp, knepigt infästad under kalkens fot med fyra tillhållningar.
Stämpl: Som kalken. D. 6,5 cm.

15-16. Kalk och patén (sockenbudstyg). Av samma typ som 13-14, men kalken är sattare och bättre proportionerad.
Spår av förgyllning. Stämpl: NHD årtalsstämpeln saknas.
Kalken: H. 11,8 cm, cuppans D. 5 cm. Paténen: D. 6,5 cm.

17-19. Teskedar, 1842, (2 st.) och 1846. Gammalfransk press-dekor, dubbelrefflad. Stämpl: NHD.
L. 12,5 cm. Privat ägo, Östersund.

NILS JAKOB HELLDAHL (jun.) 1825—1893. Verksam i Östersund som guldsmed 1846—1866.
Även N. J. HELLDAHL och NIH. Den senare stämpeln, högst 3 mm lång, skall ej förväxlas med en liknande av 4,5—5,5 mm:s längd som förekommer med Sundsvallsmärket och måste höra till sundsvallsguldsmeden N. J. Hagman.*)

*) Upmarks 6 5 96 hör tydligen till Hagman, liksom de där under Helldahl nämnda örhängena av guld (numera i Natlonalmusei ägo), medan stämpeln 4948 är Helldahls.

1-15. Matskedar. Pressdekor, s.k. gammalfransk modell. Starkt insvängda skaft typiskt för Helldahl j:r. Utförande ibland tämligen dåligt. Privat ägo, Östersund och Ås.
Stämpl: N. J. HELLDAHL, på nr 10, 11, 12 NIH. Nr 1 är från 1848, 2—3: 1849, 4—5: 1852, 6: 1854, 7—9: 1856, 10—12: 1857, 13: 1858, 14—15: 1861.
Av inskr. kan nämnas: nr 8: af WW Bolag (Vivstavarv) till DCS i Ottersgård,
nr 9: af WW Bolag till NHS (Nils Henriksson) i Granbo, nr 4—5:
POJs (traktören P. O. Jonsson, Östersund), nr 2—3: OGS, CID, nr 7 och
15: OES, MAD (Olof Ersson och Margit Andersdotter, Lit), nr 6: APS.

16-17. Kalk och patén, 1849. Kalken: Cuppan klockformad, noden päronformad, med glesa kannelyrer, foten rikt profilerad, en vulst med svagt skruvad, driven godronnering, mindre liknande på nodens översida.
Stämpl: NJH. Inskr. på foten: Communion Kalk Tillhörig Frostvikens Församling Förfärdigad åhr 1849 af N ; I ; H ; Wäger 29 lod. H. 2 5 cm. D. foten 12 cm, cuppan 11 cm. Paténen: Tallriksformad, kanten med driven godronnering, svagt skruvformad. Stämpl: Som kalken. Inskr. under: Wäger 4% lod. D. 13,3 cm.
Foto: GÖÅ 1961 s. 12. Frostvikens kyrka.

18-20. Teskedar. Pressdekor, s. k. gammalfransk modelJ, lika 1—15. Privat ägo, Östersund.

Stämpl.: 18: NJH, 19: NIH, 20 saknar tillverkarstämpel, men överensstämmer i detalj med de övriga. Nr 18 från 1850, 19: 1852, 20: 1859. 18 har gamla Östersundsstämpeln, 19—20 nya. Inskr.: 18: KNO, därovan med nål IAS, MED, 19: CMB (instämplat), 20: SE.

21. Pipbeslag (långpipa) 1851. Till huvud av sjöskum, graverad skruvformad rosett på locket, grovt utförd.
Stämpl.: NIH. Lockets D. 4,2 cm. (Pipans totallängd 60 cm). Antikhandel, Östersund.
22. Mustaschborste, Åttkantig borstsarg, skaft med pressdekor (ungefär »Olga»-modell). Stämpl.: NIH.
L 10 cm. Privat ägo, Östersund.
23. Ragusked, S. k. gammalsvensk modell, dubbelrefflad, trubbigt skaft. Stämpl.: N. J. HELLDAHL, stora Östersundsmärket. L 28 cm. Privat ägo, Östersund.
24. Sockerskål (sockerurna) med lock, 18 54. Urnform med två skänklar och fyra fötter, rikt ornerad: fyra band med driven, resp. pressad godronnering, några svagt skruvade, skålens undersida med stor godronnering, lockknopp, hänklar och fötter i pressornamentik, knopp och fötter överensstämmande med J. Holmbergs nr 1.
Stämpl.: NIH, gamla Östersundsmärket.
Inskr.: Till M. O. Blix af Tacksamma åhörare i Lith och Kyrkås. L 22 cm., locket (utan krön) 5,5 cm. största d. 19,2 cm.
Privat ägo, Frösön.
25. Gräddkanna, Urnformad, med profilerad fot, handtag med refflad kant.
Stämpl.: NIH, gamla Östersundsmärket. Inskr.: K.
L total 12 cm., fotens d. 6,2 cm, skålens 7 cm.

26. Dosa, 1856. Spetsoval, locket med lätt graverat slingmönster. Stämpl: NIH, gamla Östersundsmärket (otydligt).
Inskr.: MED. 5X8,5 cm. Jämtlands läns museum, Östersund.

27. Urnyckel, 1856. Rektangulär platta med sneddade hörn, graverade kantbårder. Stämpl: NIH, gamla Östersundsmärket (2 ggr). Inskr.: ASM, 1856 (otydligt). Plattan 2,7 cm X 2,4 cm. Privat Ägo, Östersund.

28-29. Kalk och patén, 1857. Kalken: Cuppan klockformad, noden något päronformad, med på översidan driven och graverad bladbård, på undersidan kannelyrer, 3 och 3 tillsammans; foten starkt profilerad, en vulst med en rik, driven och graverad bladranka.
Stämpl.: NIH, gamla Östersundsmärket. Inskr. på foten: Häggenås kyrka tillhörig; under foten; Wäger 33% lod.
H. 26,5 cm. D. foten 12,2 cm., cuppan 11,9 cm. Paténen: Cirkulär tallriksform.
Stämpl.: N. T. HELLDAHL, gamla Östersundsmärket.
Inskr. under: Wäger 5% lod Häggenås kyrka tillhörig. Häggenås kyrka.

30. Strösked, 1857. Cirkelrund med stansade häl, silverskaftet profilerat. Saknar urspr. skaft, nytt benskaft med silverknopp (1962).
Stämpl: NIH, gamla Östersundsmärket. (Skaftknoppen: AE, nya Östersundsmärket). I förf. ägo.

31. Gräddkanna, 1859. Svagt skålad behållare, med glesa kannelyrer, svängt urnhandtag, något utsvängd fotring.
Stämpl: NIH, gamla Östersundsmärket. Inskr. på handtaget: LPS, MOD.
H. total 10,5 cm., fotens d. 5,8 cm.

32. Gräddkanna, tidigast 18 59. Lika nr 25, förgylld invändigt, lagad. Stämpl.: NH (!), nya Östersundsmärket, årtal saknas.
H. total 8,5 cm., fotens d. 5,2 cm.
Att Helldahl seniors tidigaste märke finns här är egendomligt, men kannan måste höra till sonens verkstad. Fadern kan möjligen ha gjort den där. Antikhandel, Stockholm.

JONAS HOLMBERG (1831—?) Verksam i Östersund 1857—1866. 
Även ]. HOLMBERG och JONAS HOLMBERG.

1. Kaffekanna, 1858, behållare starkt utsvängd med vertikala inknäckningar, dekorering med pressornament och gjutornament, lockknopp, lockkant och fot i nyrokoko, handtaget i »naturalistisk» stil.
Stämpl.: J. HOLMBERG, stora Östersundsmärket utan Ö.
Inskr.: Till Kyrkoherden O. J. Weider*) af tacksamma lärjungar 1 8 1/5 58. H. 28,5 cm, största D. 14,5 cm.
Foto: GÖÅ 1961, s. 15.      Privat   ägo,     Östersund.

*) Feltryck Wedin i GÖÅ 1961.

2. Soppslev, 18 58, med svagt profilerat silverskaft och svart träskaft. Stämpl: JONAS HOLMBERG, stora Östersundsmärket, utan Ö.
L. total 44 cm., silvret 17 cm. Privat ägo, Östersund.

3—5. Teskedar. Pressdekor, s.k. gammalfransk modell. Stämpl: ]H nya Östersundsmärket.
Nr 3 från 1860, 4—5 frän 1861. L. 14,5—16 cm. Privat ägo, Östersund.

6. Såsslev, 1862. Skaftet s.k. gammalfransk pressmodell.
Stämpl: J. HOLMBERG.
Inskr.: MÅS.
L. 19 cm. Privat ägo, Mörsil.

7. Strösked, 1865. Skaftet s.k. gammalfransk pressmodell. Skålen med stansade hål i stjärnform.
Stämpl: 1H.
Inskr.: JÉD.
L. 20,5 cm. Privat ägo, Mörsil.

FREDRIK RÅBERG (1808—?)
Verksam i Östersund 1866—1867.

1. Ragusked, 1866. Stämpl: F. RÅBERG. L. c:a 30 cm Privat ägo, Gävle.

2—3. Teskedar, 1866, s.k. gammalsvensk trubbig modell, enkelrefflad. Stämpl: FR, även ägaremärke EPS.
L. 12,8 cm. Privat ägo, Östersund.

CARL GUST. LUNDGREN (1837—1867) Verksam i Östersund 1866-1867). Änkan till 1869.

1—6. Knivskaft, 1867. Skaften i pressad s. k. sköldmodell, (bladen stål, stämpl. C P Svalling, Eskilstuna).
Stämpl: CGL. L. skaften 10,5 cm, (bladen 16,5 cm).

Privat ägo, Östersund.

CARL WILH. EDVALL (1844—1915)
Verksam i Östersund 1868—1873. Sedan i Sundsvall.
Även C.W. EDVALL.

1. Ragusked, 1868, S. k. gammalsvensk modell, med trubbigt skaft, enkelrefflad. Stämpl: CWE, ägaremärke VS (Veit Söderberg, Brunflo.) L. 31 cm. Privat ägo, Östersund.

2—3. Dosor. Cylindriska, med graverad blomsterdekor på locket. Stämpl: CWE.
Nr 2: 1870. Nr 3: 1872, saknar trekronorsmärket, dubbel stadsstämpel. Inskr.: HW 19 20/5 04.
D. 3,3 cm. H. 2,1 cm. Foto: GÖÅ 1961, s. 19. Privat ägo, Östersund.

4. Pipbeslag (långpipa), 1870. Till huvud av sjöskum, 8-kantig huv, lock med pålagda bladornament, skaftfäste också 8-kantigt.
Stämpl: CWE.
Lockets D. 2,5 cm. Huvudets L. 8,3 cm. Privat ägo, Ås.

5. Dosa, 1870, rektangulär, något rundad, locket med graverad flätad bård omkring liten banderoll.
Stämpl: CWE.
5,4X2,9X1,3 cm. Privat ägo, Östersund.

6—7. Lock, 1871, till 2 st. dosor av flussglas.
Stämpl: CWE. Privat ägo, Gävle.

8-16. Teskedar, s.k. gammalfransk pressdekor, med palmett pa vulfens baksida.
Stämpl: CWE. L. 13—14 cm.

8—9: 1870, 10—16: 1872.
Inskr.: på 10—11: JSS BMD (Jöns Svensson o. maka), pa 12—15: Ingeborg
Skugge. Privat ägo, Östersund och Frösön.

17-18. Matskedar, 1873, s.k. gammalfransk pressdekor, med palmctt pa vulfens baksida.
Stämpl: C. W. EDVALL.
Inskr. på 17: OPS, CAP, på framsidan S (Stjärnström, Haxäng), pa 18:
S.-P. W.
L. 22,5 cm. Privat ägo, Östersund

CARL ALB. RIX (1849—?) Verksam i Östersund 1873. Inga föremål kända.

AUG. WILH. PETTERSON (1841—?) I kompanjonskap med L. Sundström. Verksam i Östersund 1872—1874.

1. Klockkedja, 1873. Omväxlande länkar av 4-kantstänger och vridna stänger, förenade med ringar, på tre ställen sammankopplade större ringar.
Stämpl: S & P, två Ö-märken, ej trekronorsmärket L. utan fästen 26 cm.
Vidhängande nyckel gjord i Sundsvall 1874. Antikhandel, Östersund.

LARS SUNDSTRÖM (1835 (?)—1898) Verksam i Östersund från 1872.

1—8. Teskedar, s. k. gammalfransk pressmodell, med palmett på vulfens baksida.
Stämpl: LS. 1—3: 1872, 4: 1876, 5: 1877, 6: 1878, 7: 1882, 8: 1889. L. 14—15 cm.
Inskr.: nr7: GH. Privat ägo, Östersund.

9. Dessertsked, 1878, s.k. gammalfransk pressmodell, som ovan. Stämpl: LS. Inskr.: AOÖ.
L. 18,5 cm. Privat ägo, Östersund.

10-14. Matskedar. S.k. gammalfransk pressmodell, som ovan. Stämpl: L. SUNDSTRÖM.
10: 1881, övriga 1883.
Inskr.: på 10—12: HE (Hinrik Ersa, Revsund),
på 13—14: AKL:s, med nål (»Af P Norlén till AK Lithander».
L. 21—22,5 cm. Privat ägo, Östersund.

15. Strösked, 1875. Skaft s.k. gammalfransk pressmodell. Skälen pressad rokokomodell, spiralsvängd, invändigt förgylld.
Stämpl: LS.
Inskr.: NHS (Nils Henriksson). Privat ägo, Ås.

16. Pipbeslag (långpipa), 1876. Till huvud av sjöskum, graverad rosett på locket, pipskaftet saknas.
Stämpl: LS.
Lockets D. 3 cm. L. pä piphuvud med beslag 9 cm. Antikhandel, Östersund.

17. Guldörhängen, 1877, pressad plåt i rokokoartad fason, med gravyrornament, bygel för infästning (felas på det ena), hängdroppar (felas på båda). Modellen även använd av P. Eriksson, 1882, och O. Ohlsson, 1885.
Stämpl: LS, Östersundsstämpeln felaktigt med cirkulärt fält i stället för kvadratiskt.
H. 2,3 cm. (Kompletterade 1962.) Privat ägo, Östersund.

För den senare produktionen, ungefär frän 18 80, lämnas här några exempel, mer kortfattat:
PEHR ERIKSSON (1853—1887) Verksam i Östersund 1879—1887, firman fortsatt av änkan Anna E., nu A. Erikssons guldsmedsaffär.

Culdörhängen, 1882 (samma som L. Sundström nr 17), hängdroppe: guldkula på länk.
Stämpl: PE.
Strösked, 188 5, pressmodell, skaftet »gammalfranskt».
Stämpl: PE.
Matskedar, 1883 och 188 5, »gammalfransk» pressmodell (den äldre utan palmett på baksidan).
Stämpl: P. ERIKSSON.
Teskedar, 1888 och 1895, »gammalfransk» pressmodell.
Stämpl: AE.
Matskedar, dels utan är, dels 1895, »gammalfransk» pressmodell.
Stämp.: ANNA ERIKSSON.
Snusdosa, 1893, graverat slingornament på locket.
Stämpl: AE.

OLAUS OHLSSON (1861—1933).
Verksam i Östersund från 1887. Firman redan på 1880-talet ombildad till A. Ohlsson, därefter
A Ohlsson & Co

Guldörbängcn, 188 5, pressad plåt, (samma som L. Sundström nr 17).
Stämpl: OO.
Kragknapp, 1889, halvrund förgylld knopp.
Stämpl: AO.
Tesked, 1892, vridet skaft, kulhandtag.
Stämpl: AO.
Soppslev, 1893, profilerat silverskaft, svart träskaft med benkula.
Stämpl: A. OHLSSON.
Brosch, 1896, ram kring stor agat (indisk), ornerad med pålödd snodd träd; är senare ändrad till hängsmycke.
Stämpl: AO, (inskr. med nål: Amalia Lilllesköld).
Snusdosa, 1899, lock med monogram (JOB) i ornamentram.
Stämpl: AO (i Jämtlands läns museum).
Matsked, 1900, »gammalfransk» pressmodell.
Stämpl: A. OHLSSON.
Teskedar, 1899 och 1901, vridet skaft, plattad spetsig avslutning med bladgravyr. Typen kallas »Jämtlandsskeden» och tillverkas ännu.
Stämpl: AO.
Dryckeskanna, 1903, liten med lock, tre kulfötter, infällt mynt 1 locket, gravyrornament.
Stämpl: AO.
Dosa, 1906, lock med med graverad och punsad bard. »Hästskospänne», 1914, förgyllt silver.
Stämpl: AO.
Stämpl: AO & Co.

W. N.
Hittills ej identifierad av förf. Verksam i Östersund på 1890-talet.
Sked, 1896, vridet skaft, utplattad trubbig avslutning med graverad bård. Liknar »Jämtlandsskeden» (se Ohlsson) men elegantare formad.
Stämpl: WN.

OLOF STAVERFELDT (1868—1918).
Verksam i Östersund i egen firma 1902—1918,
fortsatt av änkan. Firman finns kvar ännu.

 

 

Brudkrona, 1912, förgyllt silver, flikar gjutna barockartade ornament, imiterade ädelstenar.
Stämpl: OS.
Brosch, början av 1900-talet, i »jugend»-stil, utförd efter ritning av konstnärinnan Maria Wrangel ( + 1923). Oxiderat silvet, driven, graverad streckning, med infattad Jämtlandspärla.
Utan stämplar.
Teskedar, 1919, vridet skaft, med kulhandtag.
Stämpl: OST
Cigarrett munstycke, 1928, pressdekor.
Stämpl: OST EFTR
Brudkrona, 1939, vanlig slät typ, med pärlor.
Stämpl: OST EFTR

GUSTAF SVEDBERGH (1861—1928).
Verksam i Östersund 1891—1928, som firma
från 1919. Firman nu G. Svedberghs Eftr.

Urnyckel, 1914, ålderdomlig typ med 8-kantig bricka.
Stämpl: GSH
Snusdosa, 1922, med skickligt graverad kartusch på locket, i snarast 1860—80-talsstil.
Stämpl: GSH
Inskr.: J. Eskilsson. Brunflo. Frän kamrater i avd. 242 av SMJF.

 

För de senare firmorna, efter 1920, hänvisar jag till första delen av denna uppsats i GÖÅ 1961, sid. 18, där också deras stämpelmärken finnes.

Som synes skulle här lämnade förteckningar behöva många kompletteringar för att ge en rättvis bild av Östersunds guld- och silversmide. En hel del föremålsgrupper, som hör till 1800-talets mest omtyckta produktion, ljusstakar, fat, bägare, kaffekannor, sockerskrin, tekannor, saknas eller är magert representerade.
Men silvret hör inte till de bruksföremål som man sliter och slänger. Kanske dröjer det inte så länge innan den nu tecknade bilden av ett intressant östersundshantverk kan bli åtskilligt berikad!

 

TVÅ JUBILARER

Östersunds Rådhus 50 år
Av Per Andersson

 

Östersunds rådhus blir i höst 50 år. Invigningen ägde nämligen rum den 23 november 1912. Det första förslaget om att bygga ett rådhus hade väckts nästan på dagen ett halvt sekel tidigare, då magistraten föreslog, att staden skulle köpa den s. k. Zetterbergska tomten vid Stortorget (nordöstra delen av det nuvarande torget, som då var tomtmark). Köpet kom till stånd ett par år senare, ritningar till ett rådhus av trä förelåg 1874 och beslut fattades också om att bygga, men detta beslut blev kort därefter upphävt. Magistraten och rådhusrätten och senare även stadsfullmäktige hade under tiden fått förhyrda lokaler i Stadsgården, som 1874 förvärvades av staden, och därmed var behovet fyllt för många år framåt. Frågan togs emellertid upp på nytt år 1900, då byggmästare Alfred Thuresson väckte en motion med begäran om utredning angående ett nytt rådhus. Den utredning, som då kom till stånd, arbetade med tre alternativ för byggnadens placering: Stadsgården, övre delen av Stortorget och gamla läroverkets (Västra skolans) tomt. Det hände dock ingenting förrän 1907, då stadsfullmäktige den 26 mars beslöt att bygga rådhuset på sistnämnda tomt. En byggnadsstyrelse fick i uppdrag att föra saken vidare, en arkitekttävlan utlystes, i vilken arkitekt F. B. Wallberg utgick som segrare, och i juni 1908 godkändes Wallbergs skisser och medel beviljades. En ny byggnadsstyrelse valdes med dåvarande rådman, sedermera borgmästare Albert Olsén som ordförande.

Enligt förslaget skulle byggnaden som nämnts ligga på gamla läroverkets plats

 

 

och med huvudfasaden mot öster. I sista stund skedde här en ändring. Huset fick, som arkitekt Cyrillus Johansson uttrycker det i en artikel i Teknisk Tidskrift, göra »framåt marsch» från läroverkstomten över Repslagargatan (nuvarande Rådhusgatan) till den av staden inköpta tomten på andra sidan gatan, och här kommenderades »helt om halt». På det sättet vann man att det vackra »Sapientia duce» kunde bevaras, och vidare kom huvudentrén bättre till sin rätt. Det var utan tvivel ett klokt beslut.

Arbetena igångsattes i juli 1909 med byggmästare J. A. Hellström, Östersund, som huvudentreprenör. Övriga entreprenörer och leverantörer var också i stor utsträckning från staden och länet. Bland namn, som är förknippade med rådhusbygget, kan nämnas Östersunds Elektriska AB, Gusta stenhuggeri, Vålbackens tegelbruk — fasadteglet kom dock från Hälsingborg — målarmästarna M. A. Moberg och V. Hedin, urmakare Teodor Holm, snickerifirman Nilsson & Andersson, fabrikör L. A. Jonsson, snickaren M. Sundberg, fabrikör S. L. Otterström, Erik Alströms handels- & fabriks AB, smeden Oscar Bäckman, maskinist Axel Karlsson och byggmästare N. Vinnberg. Möblerna ritades av arkitekt Wallberg. Jämtslöjd- levererade vävnader och gardiner och Olof Ahlberg utförde den skulpturala utsmyckningen. En utomordentlig insats gjordes av byggnadsstyrelsens vice ordförande bankdirektör Carl Lignell, vilken övervakade det dagliga arbetet och tog initiativ till viktiga förbättringar i detaljutformningen.

Kostnaden för rådhusbygget stannade vid den efter förhållandena i dag låga summan av omkring S60.000 kr. med inventarier. För byggmästaren blev bygget en dålig affär. Sannolikt var anbudssumman redan från början för låg, men det ansågs från en del håll, att de ändringar som företogs under byggnadstiden vållade fördyringar, som han icke tillräckligt garderat sig för. Förslag väcktes i fullmäktige om att ge honom ett extra anslag men det kunde enligt kommunallagen icke bifallas.

»Östersund har nu, efter femtio års fundering på saken, fått sitt radhus färdigt. Endast dekoreringen i övre hallen väntar på sin tillblivelse», skrev revisorerna i sin mycket uppskattande redogörelse för byggnadsarbetet. Det dröjde till 1933, innan den saken blev avhjälpt med Göte Hennix’ väggmålning, som återger hur »staden» såg ut, då Gustaf III utfärdade fundationsbrevet.

Rådhusbygget var ett stort företag för den lilla staden, som vid tiden för arbetets igångsättande hade knappa 8.000 invånare, och vid invigningen, som förrättades av landshövding Johan Widen, uttalade också stadsfullmäktiges ordförande, lasarettsläkare H. Graeve, att det fanns de som menade »att vi slagit på för stort och att vi bort nöja oss med en blygsammare och oansenligare byggnad.» Han ville emellertid avfärda sådana betänkligheter: »Vi är stolta över vår stad och vi tror på dess kraftiga utveckling». Invigningen blev en klang- och jubeldag för Östersund. Utom de nämnda talade borgmästare I. von Stapelmohr och rådman A. Olsén och pastor G. Öhrstedt höll invigningspredikan, telegram sändes till kungen, och på aftonen var stor middag anordnad på Standard, en middag, som enligt vad en östersundstidning skriver gjorde källarmästare Andersson all heder.

I dag är rådhuset för länge sedan otillräckligt för den svällande förvaltningsapparaten och man planerar för en nybyggnad, denna gång ett stadshus. Tydligen håller man på traditionen med 50-årsintervaller

 

 

Fornbyn Jamtli 50 år
av Staffan Granberg

 

Söndagen den 2 september 1962 firade fornbyn Jamli sitt 50-årsjubileum. Visserligen var det en dryg månad för tidigt, det var ju den 11 oktober 1912 som första spadtaget togs. Det var en stor publik som mött upp, och för en gångs skull denna sommare kunde man vistas utomhus utan att riskera att bli genomdränkt av regn. Den penninggåva, som under året samlats in, överlämnades till landshövding Anders Tottie, ordförande i Föreningen Heimbygda, av borgmästare Åke Jansler.

 

 

Ca 25.000 kronor hade man fått ihop till jubileumsdagen, och det blir en vacker grundplåt vid uppförandet av det Gulleska huset i det planerade stadskvarteret inom fornbyn. Högtidstalet hölls av intendenten vid Nordiska Museet dr phil Karl-Herman Tillhagen, och i det omfattande programmet medverkade bl. a. Heimbygdas spelmansförbund och Frösö-flickorna. Landshövding Tottie erinrade bl. a. om Jamtlis historia och om de människor, som genom hängivet arbete åstadkommit denna grönskande oas. Till halvsekelfirandet får väl också räknas en radioutsändning från Jamtlis stora scen lördagen den 1 september. Programvärd var regissören och skådespelaren Lars Holmqvist, sekunderad av Gunnar Grahnström. En lång rad lokala förmågor medverkade.

Egentligen är det rena turen att Jamtli ligger där det ligger. Visserligen hade den myndige borgmästaren Isidor von Stapelmohr själv förordat vretlotterna n:ris 3 och 4 enligt 1828 års delning av stadsmarkerna som synnerligen lämpliga för den planerade fornvallen, men i drätselkammaren hade andra röster försports. Om Statens Järnvägar nu lade sina verkstäder norr om staden, bleve dessa kanske inte den allra trevligaste grannen till ett friluftsmuseum, och dessutom var hemmanet N:o 1, litt. E i Odensala, »det så kallade Hasselbergska hemmanet, som är beläget öster om Idrottsparken vid Löfberga», ett ur alla synpunkter lämpligt område, menade man.

Men drätselkammarens invändningar lämnades utan avseende. Den 12 juni 1912 beslöt stadsfullmäktige att upplåta åt föreningen Jämtslöjd ovannämnda vretlotter. Från detta undantogs emellertid Villa Björkhem med tillhörande byggnader, som var uthyrda till majoren Gösta Lilliehöök mot en årlig hyressumma av 1.000 kronor. Så småningom kom ju dock även villan att tillhöra och bli en väl så bety-

 

 

delsefull del av fornbyn: Villa Björkhem är ju nu — dock helt ombyggd — mera bekant som Restaurang Hov.

Det var 1908 som föreningen Jämtslöjd bildats, på initiativ av bl. a. landshövdingskan Ellen Widén, med det uttalade syftet att stödja och uppmuntra den folkliga slöjdkonsten i länet. Till det ändamålet hade man samlat en ansenlig mängd föremål av olika slag, avsedda som demonstrationsobjekt och förebilder. Ganska snart blev det dock uppenbart, att man behövde stora utrymmen för att härbärgera samlingarna, svårigheter som man hade gemensamt med härvarande fornminnesförening, vars samlingar tidvis förvarats på en vind, tidvis i en källare. Området kring Villa Björkhem vore ypperligt både för fornminnesföreningens museum och Jämtslöjds fornby, framhåller man i skrivelsen till stadsfullmäktige, undertecknad av landshövding Johan Widen. Inte minst det vackra läget är man angelägen att framhålla betydelsen av: »Museerna skulle komma att ligga å en lifligt besökt och trafikerad plats med en härlig utsikt över Åssjön och vara lätt synliga från såväl tvärbanan som inlandsbanan . . .», heter det bl. a. i Jämtslöjds och fornminnesföreningens skrivelse.

Den 11 oktober 1912 togs så det första spadtaget på den nya fornvallen. Av allt att döma gick den tillställningen ganska diskret och blygsamt till, i lokalpressen observerades evenemanget inte alls. Ändå var det en hel del byggnader som man skaffat sig rätten till, redan innan frågan om byns förläggning var klar. Bankdirektören Carl Lignell, en av fornvallens ivrigaste tillskyndare och dess genom åren drivande kraft, hade låtit hitföra och uppsätta dels Sikåsgården, dels den så kallade Pilgrimsstugan från Hovdsjö i Nyhem, fortfarande Jamtlis äldsta byggnad, och i den första etappen uppfördes även en lång rad andra byggnader.

 

 

Men man kan väl ändå säga, att det är genom Eric Festins Lillhärdalsgård, uppförd år 1914, som Jamtli fått sitt anseende som ett av landets finaste friluftsmuseer. Och de som har den största äran av att denna utomordentliga institution kommit till stånd, är det starka triumvirat vi alla känner till och skall minnas: landshövdingskan Widen, dr Festin och bankdirektör Lignell.

Det är alltså 50 år sedan fornbyn Jamtli kom till världen. Jubileumsgåvan, avsedd att finansiera uppförandet av Gulleska huset, har överlämnats, och vad som verkligen fattats i jamtlimiljön, ett stadskvarter som troget återspeglar den äldre bebyggelsen, kommer kanske att snart stå på plats. Och 50 år har det alltså tagit för att gamla Östersund skall anses höra till länets historia. Skönt är det ändå att så äntligen är fallet!

 

En järnåldersgrav vid Odensala
Av Margareta Biörnstad

 

I årsskriften Gamla Östersund år 1953 har f. borgmästaren Iwan Wikström utförligt beskrivit gravfältet vid Odensala i Östersund. Detta gravfält, som delvis ligger på stadens egen mark, består av nio säkra gravhögar, varav en är av betydande storlek, ca 20 meter i diameter och ett par meter hög. Gravfältet ligger mellan landsvägen Östersund—Brunflo och järnvägen, i sluttningen ned mot Storsjön. Hela gravfältsområdet är uppodlat, och endast själva högarna ligger som impediment i åkermarken, delvis skadade genom plöjningen. Läget för detta gravfält är karakteristiskt för storsjöbygden. Längs Storsjön och särskilt på dess östra sida liksom på Frösön, Norderön och Rödön ligger enstaka gravhögar och rösen och hela gravfält liksom vid Odensala på mer eller mindre tydligt utbildade terrasser ovanför den ofta ganska kraftiga sluttningen närmast sjön. Karakteristiskt är också, att

 

 

gravfältet vid Odensala ligger inom den nuvarande bygden, och att gravfältsområdet sedan gammalt är uppodlat. Uppodlingen av storsjöbygdens gravfältsområden, som har möjliggjorts av att anläggningarna i de jämtländska gravfälten i allmänhet ligger spridda med stora mellanrum, har skapat stora svårigheter för kulturminnesvården i landskapet. Vården av fornlämningarna har försvårats, och det har också blivit svårt att skilja gravhögar från sentida odlingsrösen. Genom att gravhögarna och rösena har kommit att ligga mitt i åkermarken har de helt naturligt kommit att belamras med odlingssten och ogräs från åkrarna, och deras ursprungliga karaktär har i många fall så småningom mer eller mindre utplånats. Gravarna vid Odensala är icke något undantag i detta avseende. Detta visade sig särskilt tydligt vid den undersökning, som utfördes våren 1962 av antikvarien Maj Nodermann vid Länsmuseet och författaren.

Undersökningen, som bekostades genom ett anslag från Östersunds stad, gällde en av de mindre högarna, nr 2 på den i Wikströms uppsats publicerade gravfältskartan. Denna hög avtecknade sig som ett ca 0,6 m högt och 6X7 m stort, närmast

 

 

rektangulärt impediment i åkern. 1 norra kanten växte ett kraftigt rönnsnår, och odlingssten och diverse avskräde låg uppslängt på högen. Vid avtorvningen framkom ett ovalt, jordblandat röse av i allmänhet 0,1—0,2 meter stora stenar. En del större stenar, som låg under torven men ovanpå roset, var sannolikt odlingssten. Vid avlägsnandet av det övre skiktet visade det sig, att under detta vidtog grövre stenmaterial, 0,1—0,5 meter stora stenar. Detta undre skikt täckte en närmast rund yta med en diameter av knappt fem meter. Härunder vidtog den orörda bottnen, som bestod av lcrblandad sand och grus.

Vid utgrävningen av det undre stenskiktet påträffades två små fragment av brända ben, med största sannolikhet människoben. Benfragmenten låg i fyllningen mellan stenarna. Inget kollager eller mörkfärgat lager kunde iakttagas intill benfynden. Icke heller fanns det någon antydan om brandlager på den orörda markytan under röset. Bränningen av den döde har därför knappast skett på denna plats. De brända benen av den döde och tydligtvis endast en del av benen har i stället efter bränningen samlats ihop och placerats på den plats, där sedan röset byggdes. Avsaknaden av andra fynd än ben i det undersökta röset omöjliggör en närmare datering. Så mycket kan dock sägas, att graven med största sannolikhet tillhör den yngre järnåldern, d. v. s. tiden 400—1050 e. Kr. Alla hittills gjorda undersökningar av gravhögar och rösen i storsjöbygden har nämligen visat, att järnåldersbebyggelsen här icke kan ledas tillbaka längre än till tiden omkring år 400 e. Kr. Vilket avsnitt av den yngre järnåldern som gravfältet vid Odensala tillhör, kan den nu utförda undersökningen icke ge besked om. Ett äldre fynd i Länsmuseet i Östersund kan emellertid i detta sammanhang vara av ett visst intresse. I museet förvaras två bronssmycken, s. k. ovala spännbucklor, vilka enligt uppgift skall ha hittats i en gravhög (stenröse) vid Odensala år 1896 i samband med odlingsarbete. Ovala spännbucklor är vanliga fynd i vikingatida kvinnogravar, och de två exemplaren från Odensala kan dateras till 900-talet e. Kr. Det ligger nära till hands att tänka sig, att den år 1896 bortodlade högen vid Odensala har tillhört det gravfält, som ännu delvis ligger kvar intill Odensala by, synligt för alla som färdas på landsvägen mot Brunflo.

 

Rannåstjärnen

 

 

INGA FJELLMAN
av Gustaf Lund

 

Omgiven av fyra höga popplar står strax söder om Östersunds gamla kyrka en gravsten med inskriptionen:

Enkefru
Inga Fjellman
Född d 5 juli 1788
Död d 17 juli 1842.

På stenens baksida läses: Sv Ps 45 8: 1—2.

Inga Fjellman, född Stalin, gifte sig 1823 23/6 med färgaren sedermera rådmannen Eric Fjellman, vilken var född i skattetorpet Drolbacken (Fjellmanstorpet) i Tullingsås i Ströms socken 1794 8/7 och dog i smittkoppor i Östersund 1833 20/1. Efter att ha gått i lära hos en färgare i Sundsvall erhöll Eric Fjellman burbrev som färgare i Östersund 1820 30/10 och inköpte 1823 av ekonomidirektören Per Wikström gården nr 123, kålhagen nr 124 samt vretlott nr 2 för 666 Rdr 32 sk banco. På tomten 123 ordnade han ett »färghus», en sjöbod nere vid Storsjön samt s.k. stampverk dels i Opeån, dels i Billstaån i Hackås. Det kan synas anmärkningsvärt att en färgargesäll som kommer till Östersund med två tomma händer kan köpa fastighet och organisera de tekniska detaljerna för en färgerirörelse. Hur kunde han ekonomiskt klara detta? På den frågan finns bara ett svar: han fick vid köpet mycket förmånliga avbetalningsvillkor.

Att färgaren och rådmannen Eric Fjellman var en ordningsmänniska och god ekonom framgår därav, att sterbhuset vid hans bortgång icke var skuldsatt för ett enda öre och heller icke hade ett öre i utestående fordringar. Vid makens bortgång övertog änkan färgerirörelsen, som hon bedrev till sin död 1842.

I äktenskapet föddes tre barn:

Anders Petter, som fick burbrev som färgare 1845, var rådman 1863—1893 och innehavare av många förtroendeposter inom staden. Han byggde 1858 nuvarande gården Köpmangatan 30. Gift 1846 med källarmästare Eric Sahlstedts dotter Brita.

Sara Emilia gift 1846 med guldsmeden Nils Jacob Helldahl.

Erika Christina gift 1849 med garvaren Albert Walfrid Söderberg.

Vem var nu Inga Fjellman? Som tidigare nämnts hette hon som ogift Inga Stalin. Släkten Stalin har namn efter byn Staa i Åre socken. Här föddes 1751 Petter Ersson, som 1776 flyttade till Trondheim och där blev en framstående köpman under namnet Petter Stalin. Gift i Trondheim 1786 med Rebecka Dorothea Greve. I äktenskapet föddes fem döttrar och en son. Barnen stå redovisade som döpta i Vår Frue socken i Trondheim men ingen av döttrarna hette Inga. Det bör i det sammanhanget framhållas att Inga den tiden var ett vanligt flicknamn i Norge, då namnet däremot icke förekommit som dopnamn i Jämtland och Härjedalen under 1600- och 1700-talen. Det finns anledning framhålla detta då i förhörsboken för Östersund, när Eric Fjellman gifter sig med Inga Stalin, står att hon är född i Åre. Hon finns emellertid icke införd i Åre sockens födelsebok eller i annan av socknens kyrkböcker. Köpman Petter Stalins dotter Rebecka Dorothea uppges i Meråkerboka också vara född i Åre men är döpt i Trondheim.

Petter Stalin hade en bror som även tog namnet Stalin och blev efter ett par års vistelse i Norge sockenskräddare i Åre. Inga Stalin är icke dotter till denne.

En mycket intressant uppgift rörande en Eric Stalin finns i A. Coldevins »Jordegods og storgårder i Nord-Norge»:

»Et par reisende hvis forhistorie ingen nålevende kjenner til, var de to svenskerne som under namn av Michael Dyhr och Eric Stalin kom til Dönnes i 1790-årene. Det gick det ord at de hade vaert med på sammensvergelsen mot Gustaf III den gang han blev myrdet».

Eric Stalin dog i Lövöy i Heröy i Norge 1849 14/10 och uppges då vara 72 år gammal. Av åldern att döma kan han vara bror till Inga Stalin.

I Wilhelmine Brandts bok »Slaegten Benkestok» finns Eric Stalin upptagen och där sägs: »Eric Stalin var maaske beslaegted med den i Trondhjem omkring Aar 1800 boende svenskfödte Kjöbmand Peter Stalin (f. 1751), hvis datter Rebekka (f. 1793) blev gift med Ritmester Henrik Muller.»

Inga Stalin förekommer första gången i Jämtland år 1821 i en mantalsuppgift från Föllinge som jungfru hos kyrkoherden Johan Anders Huss. Åren 1821—1823 är hon hushållerska hos magistern vid Frösö skola Georg Bergman, där hon kvarstannade tills hon sistnämnda år gifte sig med färgaren Eric Fjellman.

Vem var Inga Fjellman? Den frågan står fortfarande obesvarad och torde aldrig kunna besvaras, till stor ledsnad för många av hennes ättlingar som forskat i Fjellmanssläkten i Östersund.

Jag står i stor tacksamhetsskuld till chefen för statsarkivet i Trondheim, statsarkivarie Kiil, som lämnat mig de uppgifter som här lämnats rörande släkten Stalin i Norge.

 

Ur Östersunds stadsarkiv

 

Fortsättning frän årsskriften 1961 av Borgerskapets protokoll 1795—1825.

Pag. 623. d. 24 Novbr: 1814 Inlemnade jag till Höga Landshöfdinge Embetet ansökning att Olof Lidsten skulle som Lösdrifvare och Snattande från Östersund afvisas.

d. 8 Decembr 1814 war Enhällig samankomst till upläsande och afgörande.

1:mo Uplästes Höga LandsHöfd Embets ordres att välja 2. Deputerade till Markegångs Sättningen d. 5 Decemb.
Resolveras StadCassörn M. Perman och Skrädd. Wallberg uttages.

2. Uplestes om Auctjon på Barn hus Spannemåln med mera af till dato ankomne kungörelser.

3:to Utdelades alla Debetsedlarna.

4. Uplästes Göran Erssons ansökning att idka Handels innom Hackås Socken men betala Krono och stads utlagor i Östersund.
Resolverades stadens Jnnevånare har däremot intet att påminna.

5. Marknads vagten börjas 1815 Jan.

d. 10. Med Hattmak Fahlström, Häradsskrifvar Öhlen, Hand. Wikström Glasmäst. Bergström — 4 personer
d. 11 Perman 2 Carlar — Fryckbom 1. Borxus I — Suma 4 personer

Pag. 624. 6. Beslutes om Löhn för Barnmorskan Madam Sellstedt. Resolveras att alla Borgare så wähl som Gärds Ägare skola betala efter Classificatjon
1 :sta Glassen 24 sk. 2:dra 18 sk. 3:dje 12 sk. och 4:c 6 sk. som flera Socknar kunde begagna henne då uti Riksgäld.

7. Dragon Eklund bör få Torpställe.
Resolveras: att varje Borgare och Husägare bör skaffa till Tand Högden en stock.

upläst och godkjändt intyga
Samuel Perman And. Hallsten Mag. Perman And. Hinriks Enka Söderberg, Granström Joh. Thelberg Anders Åcklind Olof Ekendal
Catharina Mälberg, Pehr Ericsson Carl Brun, Eric Fryckbom, Pehr Fryckbom.

Pag. 626. 1815 Januar d. 17 Samankomst med de 10 Älsta att höras om nedan stående ansökningar — nemlig.

1:mo. Uplästes Britta Hedmarks ödmjukaste ansökning hos LHN2) att blifva som Väfverska antagen.
Resolver att som Britta Hedmark intet ägar dageligt bröd utan genom betlande cl. på annat vis, så väga de anholla om afslag och
hustruns förvisande till födelseorten.

2:do. uplästes Pehr Jonssons ödmjukaste ansökning hos Hr Lands Höfd. att få Borgare försvar — Res. Borgerskapet medgaf denna ansökning på försök

Östers, d. 17 Januar 1815.
upläst och ärkendt af
C. E. Granström J. S. Biberg Sam. Perman And. Bergström Magn. Perman Johan Hallgren S. Fahlström Olof EkenDahl M. Öfelt
E. Fryckbom

Bevis på anmärkningar om nedan ståände ämnen’) — för 1813.

1:m. Som sjöfart icke idkas uti Östersund, äger någon afgift för papper till connossomenter icke eller rum — betygar.

Östers, d. 14 Januar 1815.
S. Permans Borge Ordf. Sigil

2:d Som några Marionette Spelare och Lindansare samt flere dylika år 1813 i Östersund sig icke infunnit, så har någon afgift därföre
icke eller ägt rum.

Försäkras Östersund d. 14 Januar 1815
S Perm Borgersk. ord. Sigill.

Pag. 628. d. 15 Februar var enhällig samankomst till väljande af Riksdagsm. för Urtima Riksdagen som börjar i Stockholm d. 27 Februar 1815 — enligt ordre af d. 24 Januar.

1 :m Hr Borgmäst. Ullberg blef af alla gemensamt vald men skulle han öfverhopas anden städors förtroende icke kunna åtaga sig, så
öfverlämnar Borgerskapet sitt hela förtroende till den man, han i stället utser.

2. arfvode för förra Riksdagen som Hr Borgmästarn ännu intet upburit — må ordföranden söka öfvertala Hr Landshöfdingen, få
tagas af Ståndpenninge fongden Rdr 50 bco och för den blifvande Riksdagen wille Borgerskapet deltag. 1/3 deln så framt intet missväxt Åhr infaller —

3:to uplästes Maja Christina Lundholms ansökning att holla näring vid Marknaden.
Borgerskapet fant intet skjäl medgifva dänne ansökning.

4:to Borgerskapet medgaf att Garfvar Nessör skulle få bo q var uti vins rumet —

5. Begärte Skrädd. Wallberg och Snickarn Sundeström den förre begärte hugga en Tolft och den sednere 8 Timerstockar hvilk(et)
af Borgerskapet medgafs.

upläst och godkänt
And. Hallsten Mag Perman Samuel Perman Pehr Ersson Pehr Wallberg, Petter Frykbom J. Lundström Joh. Thelberg E. Moberg And. Bergström, Erik Fryckbom Eric J) S. Fahlström

Pag. 629 Efter tour komer nedanståände Gårdsägare  utgöra MarknadsVackt vid Gregorie Marknad 1815. i Östersund

1815 Martii d. 20. Handelsm. Hallgren, Hr Major Örbom, Mönsterskriv Biberg, StadsCass. Perman 4 man
d. 21. Hr ÖfversteLöjtn. Amneus, Fru Prostinnan Fjellström, Mamsell Amneus, Hand. Söderberg 4 man
d. 22. Hand. Söderberg, Hr Härads Höfd. Behm, Garfvare Thelberg, Näsbergs Enka 4 man
d. 24. Skrädare Wallberg, Hr Majorn Örbom, Sämskmak. Ocklund, Handelsm. Wikström 4 man

Pag. 630. 1815 Maij d. 6 war enhällig Samankomst till öfverlägning af nedanstående puncter

1 :mo upläst alle hitils ankomna Kongl. och Colleg. Kungörelser

2. D:o skattskrifningsLängder af T. Öhlen, och Husförhörslängder

3. upläst marknads Listan för d. 10 Januar som besteg sig till Rdr
58. 32 sk. Rgs.
D:o D:o D:o för Martii besteg sig till Rdr 105 —

4. Svin Ringning värkställes nästa måndag.

5. anmältes af Borgerskapet at Uhrmak. Nordlund har en gris som biter både folk och Foror
Beslöts at Ordningsman skulle tillsäga honom att instänga Grisen el. släckta honom i annatt fall måste Nordlund hos höga lands-
Höfd Embetet anmälas till näpst —

6. uplästes T. Bibergs Lista om Lazarets medlen —

7. att hos H:r LandsHöfdingen anholla om Dalkarlarna kunde få grafva ett djupt och Bredt Dike till wattn aflopp på kyrkogården.

8. Jnsamlas collect för Kyrk Torps Kyrkas stambok som besteg sig till Rdr. 1 28 sk. Rgs.

9. uplästes Jnhysesman Röströms burbref att wara antagen DagsvärksKarl af d. 14 Febr. 1815.

10. hädan efter får ingen sökande till Burskap antagas utan utan cautjon för Krono och stads utlagor.

11. Brandsyn och sprutan profning verkställes d. 29 Maij till wittnen om wärkställigheten beslöts Hallgren & Kinlund.

12. utsattes dag till hagastängning — d. 30 Maij kl. 1 efter middag.

Pag. 631. 14. förrättades Auctjon a Ärende Lotterne efter hosfogade Lista hvilket utgorde tillsamans Surna Rdr 42. 16 sk. inalles då likvähl Gärdesgärdarna å skrädd. Wallberg och Madam Mellbergs instängda 32 Tomter skola efter werde betalas af StadsCassan —Östersund d. 6 Maij 1815.
upläst och godkändt intygar Samuel Perman
C. E. Granström Pett. Wikström M. Perman Söderberg Johan Hallgren Hallsten S. Kindlund E. Fryckbom H. Fryckbom Er. Moberg P. Fryckbom. Mellberg. J. Thomasson Olof Strid. Per Röström Joh. Thelberg A. Ocklun Per Valberg.

d. 6 Juni 1815 war enhällig samankomst för att välja Taxeringsmen till d. 8 Juni 1815.

1: uplestes de ankomna författningar

2:d valdes Taxeringsmen

Riddersk och Adeln
Hr Capit och Ridd Krabbe

Präste Ståndet
Magister Hellberg

ofrälse ståndet
Hr Ryttmäst: Martin
Mönsterskrif. Biberg

Borgare ståndet.
Apoth Perman. Handelsm. Kindlund Skeppare Fryckbom. Garfv. Thelberg Vangmak. Moberg. Ol. Ödbom.

Pag. 632. 3:to Geterska utväljes för Somarn
Madam Holmberg blefv enhälligt antagen som förut 2/3 Åhr emot afgift å 18 sk. Rgs stycket och bör lefvereris ordningsman halfva före getningen och resten vid halfva getningen — början sker Måndag

4:to Anmeltes at om Comunion Barn innom staden ville detta Åhr läsa så kunde sådant anmälas till Hr Magister Hellberg vid Taxeringen.
obs. blöt 3:e upgafs af de närvarande,
upläst och ärkändt intygar
C. E. Granström And. Hallsten Erik Moberg Samuel Perman And; Granquist P. Wikström Sigart Fahlström Johan Hallgren Joh. Thelberg Erik Fryckbom Ol. Ödbom Pehr D:o’)

d. 3 fulii 1815 var samankomst med de äldsta, till förklarings afgifvande öfver nedan nämda.

1. Hofslagaren Jonas Sundbergs i Söderhamn ansökning att få blifva till smed antagen härstädes med Höga LandsHöfd: Embetets
communicat. Resolution — Resolverad: att blifva antagen med vilkor att sätta cautjon för Krono och stadsutgifter.

2:do Staquet emot Madam Mellberg — 1/2 hagen up före bör förses lika med hamn — beviljades och att Mster Bergström emot 32
sk. Rgs dagen skulle åtaga sig answaret för verkställigheten enligt nedanstående materialförslag
200 st. 6 aln longa stadige störer
Bräder till framsidan åt gatan at pinnarne och stolpverk och nya grindar och Bro.
4 st. större stockar 15 alner länga till underlag.
6 st. smärre D:o 15 D:o D:o till öfverlag och tverstockar
8 Man att tillhugga ofvanstående virke och frambära stören åt vägen
6 man till upsättningen om dagen härtill skulle likväl först tagas

Pag. 633. af de resterande vid hagastängningen och sedan bör öfvertala grannarna emot betalning — upläst och godkänt.
Samuel Perman C. E. Granström S. Biberg, E. Söderberg A. Hallsten, A. Bergström Johan Hallgren Joh. Thelberg Per Erikson Pehr Wallberg Sigart Fahlström

Pag. 634. 1815 Aug. d. 28. Var de 10 Äldsta samlade att afglfva förklaring på nedanståände 2:ne Höge LandsHöfd. Embetets Communicatjons Utslaget — nemligen

1. Drängen Joh. Nordahls ansökning at blifva contingent Borgare att idka handel med skin och wictualie waror. Resolverad. Beviljades
enligt Joh. Nordahls ansökning att handl. med skin och wictualie waror efter dens önskan.

2;do Uplästes de ankomna Kongl. förordningar och Tractör Hallsten föreställdes om ett mera nogräknadt efterseände om de med fyllerie
belastade i hans hus — att om intet sådant skjer han hos Höga LandsHöfd. Embetet bör angifvas.

3:to uplestes Tract. Hallstens och Kopparslag. Svedbergs ansökning få begagna ett af dem upsatt Båthus nedan före Hallstens Tomt.
Resolv. de 10 äldsta underställa Eder Höga Nädes profning om en viss plats kunde utses till dylika Hus inrättande för varje sökande nu el. framdeles härstädes önskade likväl att sökandes begäran hvars hus intet wanpryder kunde få bibehållas — uplästes och godkänt af
Sam Perman C. E. Granström, S. Biberg A. Hallsten J. Hallgren Söderberg Joh. Thelberg And. Ocklund Ol. Ödbom

Afskrift

Uti samankomst d. 28 Aug. af de 10 äldsta bland Östersunds Borgerskap har, till följe af Eder Hög Nådes medelte Comunicat. Trackt Hallstens och Kopperslagar Svedbergs ansökning, om så kallad Båthus bygnads up förande ä sjöstranden nedom den förstnämdes gård härstädes, blifvit dem föreläsen, hvarmed jag, så vähl Borgerskapet icke kunde anledning finna, sådana hus skulle nu el. framdeles koma at wanpryda staden, hvadan tillstyrckan i grund däraf ödmjukast får anmälas. Äfwen våge Borgerskapet underställa E:H:N: pröfning, som ey någon viss plats finge utses, hvarå dylika bygnader hälst kunde få upföras, där som någon sökande framdeles skulle i sådan afsigt sig upgifva. Med djupaste vördnad framhärdar
S. P:n

Johan Nordahls ansökning blef hos de 10 Äldsta besluten, med den inskränkning han skjälf begärt i sin ansökning nemlig. att handla med skin och wictualier.

d. 5 Septbr 1815. Marknads Vakt efter Tour, för nu infallande Oxmarknad d. 11 Sept. 1815.

d. 11 Ass. Dahlström Tomt g. H:r Magn. Perman, LandsCancellist Rödéen 2 man
d. 12 Tomtägare Forsberg, Handelsm Söderberg 2 man

d. 6 Sep:br 1815 förärade Hr Majorn och Riddaren af Ekenstam, till StadsCassan Rdr 10 Rgs under middags måltiden i närvaro af
Hr LandsHöfd. Wasell med flera, som genast lämnades StadsCassörn, att uptagas och redovisas.

1815 October d. 16 war enhällig samankomst annoncerad dä nedanståände puncter öfverlades — men först uplästes alla nye kungörelser.

1 :m Brandsyn och sotning utsattes, varvid Sprutan äfv. skall efterses — Resolv. nästa måndag, med biträde af skomakar Fryckbom och Bagare Thomasson verkstelles.

2:o Brolagning verkställes på fehlande ställen. Resolveras att de resterande för 1814 bör verkställa den sama

3:to Kyrkhägnaden värkställes — Resolveras att öfvertala någon emot betalning framforssla på stället enligt förslaget och sedan Debitera
samteliga.

Pag. 636. 4:to Bastugornas flyttande nästa vår — Lofvades

5. Saltpetteri Lådans upsättning för staden enligt Hr LandsHöfd. Wasells Nådiga lofven på dess Lott och af dess Timer. — Resolverade
att medtala 6 personer från Frössön som emot betalning efter accord cl. att holla sig mat werckställer dätt — Timret flyttande på sitt ställe, lofva de Handlande med flera att ditföra

6 ytterligare försökes få bortbyta 6 tunnorne Korn i Hernösaand med Hr Conrect. Dillner — gör stadsCasseuren.

7. Om Skeppar Fryckbom skulle ytterligare visa galenskap har Borgerskapet lofvadt handräckning efter touer

8 uplästes Räkning för unsättningsspannämåhel pä Skantsen upläst

Sam Perman Johan Thelberg H. Liström Joh. Hallgren Anders Ocklind S. Kindlund And. Halsten Hind. Fröckbom P. Vallberg Nils
Ol. Rödén Eric Fröckbom Olof Öberg C. E. Granström fullmägtig för Söderberg och Magn. Perman Per Ersson Joh. Tomasson

Pag. 637. 1815 Novbr d. 13. Var borgerskapet kallade tillsamans till väljande af 2:ne Deputerade till bevistande af Markegångs sättningen som enligt Höga LandsHöfd.Embetets Ordres af d. 11 Octobr 1815 blifvit mig ålagt värkställa och enhälligt vart beslutat — Hr Post. Inspect. Granström och Wangmakare Moberg Upläst Riksdags Beslutet af d. 9 Aug. 1815
upläst och godkändt.
Samuel Pcrman C. E. Granström Johan Thelberg H. Liström Vallberg E. Moberg Nils Svedberg S. Kindlund Hind. Fryckbom Anders Hallsten

1815 d. 2 Decmb. voro de respect. Äldsta samlade att afgifva förklaring på nedanstående

1:mo Smeden Sundbergs ansökning att flytta åter till sin hemort Resolv; att sådant bivilja enligt upsatt förklaring

2:o Marknadsvackt utsattes efter tour som förr intyga Samuel Perman Johan Hallgren S. Fahlström Anders Hallsten Eric Söderberg Joh. Thelberg Pehr Wallberg

 

Kommunala ärenden
den 1/7 1961—30/6 1962

(Sammanställningen upprättad av drätseldirektör Harry Rydquist, stadsfullmäktiges sekreterare).
Östersunds stadsfullmäktige ha under ovannämnda tid fattat följande beslut av mera allmänt intresse:

1961 juli 12 att fr.o.m. höstterminen 1961 inrätta två nybörjarklasser i handelsgymnasiet,
sept. 19 att tillsätta en Östersunds stads idrotts- och fritidsnämnd,
»       19 att höja de kommunala pensionärsbostadsbidragens maximibelopp,
»       19 ätt till stödjande av ett flertal enskilda organisationers verksamhet under 1962 anslå c:a 650.000 kronor,

okt. 17 att godkänna förslag om viss omorganisation av drätselkammaren
fr.o.m. 1/1 1964 (bl.a. utökas antalet ledamöter från 7 till 9) samt att för åstadkommande av samordning av stadens stora
nybyggnadsfrågor såvitt gäller andra byggnader än bostadshus eller underhåll eller reparationer av allmänna byggnader
drätselkammarens arbetsutskott skall vara central byggnadsberedning och en central byggnadskommitté skall vara verkställande organ,
»    17 att fastställa utdebiteringen för Östersunds borgerliga kommun för år 1962 till 11 kr 45 öre för varje skattekrona (tillsammans med utdebiteringen för kyrkoförsamlingens behov och för landstingets behov uppgår utdebiteringen till 17 kr 40 öre),

nov. 21 att antaga nytt reglemente för drätselkammaren,

dec. 19 att anslå 160.000 kronor till toaletter, omklädningsrum och träslöjdsal i Lugnviks skola,

1962 jan. 16 att godkänna drätselkammarens förslag till avtal rörande s.k. parkeringsköp (friköp),

febr. 20 att godkänna de av drätselkammaren vidtagna åtgärderna för förläggning av en lärarhögskola till Östersund,

»      20 att samgå med Frösö köping om ett avloppsreningsverk på Östersundssidan,

»      20 att förvärva tomten nr 5 i kv. Sparboken att reserveras för ev. lärarhögskola,

mars 20 att anslå medel för uppförande av Parkskolan,

»      20 att svara för vissa arrangemang vid olympiska vinterspelen 1968 därest Lahti stad i Finland erhåller uppdrag att i samarbete med Åre—Östersund anordna spelen,

april 17 att ansöka om att få vissa fackavdelningar av konstfackskolan förlagda till Östersund,

maj 15 att inrätta en teknisk aftonskola i Östersund,

juni 19 att anslå medel för högtidlighållandet är 1963 av 100-årsminnet av det första stadsfullmäktigesammanträdet i Östersund,

» 19 att anslå medel till utvidgning av campingplatsen i Odensala,

» 19 att anslå medel till nya lekplatser i centrala staden.

 

Kyrkliga ärenden
den 1/7 1961—30/6 1962

(Sammanställningen upprättad av redaktör Per Hallström, kyrkofullmäktiges sekreterare).

Kyrkofullmäktige i Östersund ha under ovannämnda tid fattat följande beslut av mera allmänt intresse:

1961 okt. 10 Fastställdes 1962 års stat med en oförändrad utdebitering av 65 öre pr skattekrona.

1961 okt. 12 Det antecknades, att arbetet med uppförande av församlingens byggen pågick programenligt. Såväl förvaltningsbyggnaden på Stadspredikanten nr 1 (prästgårdstomten) som församlingsgården på kv. Braxen (kyrktomten) kunde beräknas vara färdiga att tagas i bruk under september månad 1962.

1962 maj 22 Beslöts att hos K. M:t begära befrielse fr. o. m. 1 okt. 1962 för Östersunds församlings pastorat att tillhandahålla tjänstebostad för komminister.
Meddelade ordföranden, att gamla kyrkans klockor åter kunna ringas i tukt. Då elektrisk klockringning infördes år 1957 i gamla kyrkan bröts tyvärr den gamla taktringningstraditionen. Den nu erbjudna möjligheten till elektrisk taktringning har därför hälsats med glädje. Taktringningen utförs med hjälp en en enkel apparat, som kallas taktringningstillsats. Denna har konstruerats av hr Arne Lindgren, Uppsala, och i Östersunds gamla kyrka installerats av Bergholtz’ klockgjuteri, Sigtuna. Genom den elektriska installationen är det numera möjligt att låta klockorna i gamla kyrkan ringa inte endast vid gudstjänsterna utan även regelbundet varje morgon och afton.

Kyrkorådets avsikt hade varit att förse även klockorna i krematoriet med taktringningstillsats, men detta har ej låtit sig göra. Dessa klockor kunna nämligen ej uppringas till normal höjd på grund av hindrande tvärbalkar i järnkonstruktionen. En tänkbar lösning skulle kunna vara att flytta och hänga om klockorna i en fristående klockstapel. Kyrkorådet har emellertid beslutat att tillsvidare låta bero vid nuvarande förhållanden ifråga om ringningen av krematoriets klockor.

 

Årsmöte och samkväm

 

Traditionsenligt samlades Föreningen Gamla Östersunds medlemmar till årsmöte på stadens grundläggningsdag den 23 oktober, som i år var stadens 175-årsdag. Lokal var som vanligt stadsfullmäktiges sessionssal, där trängseln men också trivseln var påtaglig.

Föreningens ordförande, borgmästare Åke Jansler, öppnade sammankomsten med några hälsningsord och vände sig därvid särskilt till 15 nya medlemmar, som under året invalts i föreningen. Nio medlemmar, som sedan föregående årsmöte avlidit, ägnades några minnesord och hedrades med en tyst minut.

Styrelseberättelsen meddelade bl.a. att många uppteckningar redan gjorts för den tidigare beslutade fastighetsregistreringen. Fotograf Arvid Hailing hade fått i uppdrag att med sin kamera föreviga de fastigheter, som varit i »riskzonen», varför det nu finns ett betydande antal fotografier på ur stadsbilden försvunna byggnader. Stadsmuseet hade under året haft 1.860 besökare, och många givare hade ihågkommit föreningen och museet med värdefulla gåvor.

Föreningens årsskrift har under året haft redaktörsskifte, då f.d. distriktslantmätare Heimer Wikström efter 23 års förtjänstfullt redaktörsskap avsagt sig detta uppdrag. Ordföranden framförde ett varmt tack till herr Wikström, och på styrelsens förslag utnämndes han till föreningens hedersledamot. Till ny redaktör för årsskriften hade f.d. rektor Anton Svensson utsetts.

Sedan styrelsens och revisorernas berättelser godkänts samt styrelsen beviljats ansvarsfrihet för det gångna årets förvaltning, företogs val av föreningens funktionärer, varvid till ledamot efter avlidne faktor Sigrud Holm valdes förre suppleanten köpman Olle Hallberg och som ny suppleant f.d. rektor Anton Svensson. Övriga ledamöter och suppleanter omvaldes.

Härefter överlämnades ordet till direktör Halvar Sehlin, som intressant och medryckande talade under rubriken »Turist i Östersund — om resenärer förr och nu». Herr Sehlin gav många roliga exempel på uttalanden om staden, gjorda av både in- och utländska besökare från stadens allra första början och fram till senare tid. Omdömena av dessa personer voro inte alltid av det smickrande slaget, men en sak var man tämligen överens om: stadens natursköna läge. Rent turistiskt sett är detta en stor tillgång, och herr Sehlins sakkunniga omdöme var, att Östersund och länet väl hävdade sig när det gällde turistnäringen.

Efter årsmötet samlades man till en trevlig samvaro på Grand Hotell, där ordföranden kunde hälsa 100-talet deltagare välkomna. Direktör Halvar Sehlin gav ett initierat porträtt av den bortgångne generalsekreteraren Dag Hammarskjöld och hans outtröttliga och uppoffrande arbete i FN:s tjänst.

Ordföranden, borgmästare Åke Jansler, lämnade en kort redogörelse över föreningens verksamhet och framtida planer samt utbringade ett leve för staden. Vidare talade f. landskanslist Eric Hamrell, och herr Bror Heurling medverkade med sång till ackompanjemang av herr Nils Eriksson. Och så berättades nu som alltid gamla minnen och historier.

Av sorlet i lokalen att döma var kvällen av det mera angenäma slaget och deltagarna kunde konstatera, att »tiden går fort när man har trevligt».
C. S. J.

 

Årsberättelse

 

Styrelsen för Föreningen Gamla Östersund får härmed avgiva följande berättelse över verksamhetsåret 23/10 I960—23/10 1961.

Ett önskemål sedan många år har varit att få gamla Godtemplarhusets — numera Östersunds teater — historia skriven. Denna fråga blev högaktuell, då det stod klart, att byggnaden år 1961 kunde fira ett 75-årsjubileum. Det var nämligen 1886 som det gamla godtemplarhuset jämväl togs i anspråk som Östersunds teater. På hemställan av föreningen och Östersunds godtemplarloger åtog sig den för uppgiften väl kvalificerade redaktören Carl Melin författarskapet, och på senhösten 1960 låg boken — »Hus med dubbel ingång» — på bokhandelsdisken. Styrelsen framför till redaktör Melin sitt varma tack för hans oegennyttiga och för stadens kulturhistoria så värdefulla arbete samt till konsul Ragnar Ohlson för hans åtagande att förlägga boken.

Föreningen har tidigare i sin ägo ett stort antal fotografier över såväl äldre som nyare stadsfastigheter. Ett önskemål är att få denna fotosamling kompletterad i sådan utsträckning att föreningen kan i sina samlingar redovisa åtminstone största delen av stadens nuvarande fastighetsbestånd. Utöver bildmaterialet har det dessutom ansetts vara angeläget att vissa data rörande fastigheterna insamlades. Med välvilligt bistånd av Östersunds fastighetsägareförening har detta arbete nu fortskridit ytterligare ett stycke, men mycket återstår ännu. Styrelsen vill därför uppmana de föreningsmedlemmar, som äro fastighetsägare i staden och som ännu icke insänt här berörda handlingar rörande sina fastigheter, att godhetsfullt göra detta. Formulär för ifyllande av data m. m. rörande vederbörlig fastighet tillhandahållas efter hänvändelse till föreningens intendent.

På uppdrag av styrelsen har kaptenen Per Fjellström under året upprättat ett innehålls- och personregister till föreningens årsskrifter åren 1949—1959. För det omsorgsfullt utförda arbetet vill styrelsen till kapten Fjellström framföra ett varmt tack.

Under året har stadsmuseet hållits öppet för allmänheten dagligen under tiden 15/6—15/8, söndagar under tiden 1/5—14/6, 16/8—30/11.

Under övrig tid av året har museet hållits stängt.

Efter särskild överenskommelse har museet av intendenten visats för skolklasser, föreningar och andra grupper även under icke ordinarie öppethållningstid.

Antalet museibesökare har under året utgjort 1.860 personer.

Den alltsedan den 16/11 1959 verkställda uthyrningen av del av stadsmuseets entréhall till Jämtlands turistförening upphörde den 20/12 1960.

Registreringen och ordnandet av de skänkta, deponerade och inköpta föremål, som alltsedan föreningens bildande tillförts föreningen, har under året slutförts.

Fotograf Arvid Hailing har under året för föreningens räkning fotograferat de fastigheter i stadsbebyggelsen å vilka rivningsbeslut förelegat och av vilka föreningen icke tidigare ägt fotografier.

Under verksamhetsåret erhållna gåvor redovisas i bilaga till denna årsberättelse. (Bilaga A.)

Föreningens årsskrift — den tjugofjärde årgången — utdelas vid årsmötet. Såsom redaktionskommitté har fungerat hrr Anton Svensson, Per Andersson och Carl S. Jonsson.

På Samuel Permans grav nedlägges på årsmötesdagen en krans.

Av föreningens medlemmar ha under året avlidit: direktören Isak Holmer, målarmästaren Paul Ahlsten, bryggmästaren Oswald Englund, f. d. jägmästaren Ragnar Lindahl, f. d. kontorschefen Nils Gustavson, tryckerifaktorn Sigurd Holm, tandläkaren Gustaf Suwe och f. d. direktören Axel Rosberg.

22 nya medlemmar ha efter inval inträtt i föreningen vid förra årsmötet.

Medlemsantalet utgör nu 354 (före årsmötet).

Styrelsen har under året utgjorts av: ordinarie ledamöter: borgmästare Åke Jansler, ordförande, direktör Anders Lundwall, vice ordförande och tillika skattmästare, byrådirektör Lennart Edström, sekreterare, överste Erland Lindhammar, intendent, tryckerifaktor Sigurd Holm (avliden under året), överste Rolf Kjellin och advokat Frans Victor; suppleanter: köpman Olle Hallberg, gårdsägare Eric Englund och major Åke Wisvall.

Beträffande föreningens ekonomiska ställning och räkenskaperna hänvisas till revisionsberättelsen.

Östersund den 23 oktober 1961.

Åke Jansler

 

Revisionsberättelse

 

Undertecknade, utsedda att granska räkenskaperna för Föreningen Gamla Östersund för tiden 24 oktober 1960 till 23 oktober 1961, få härmed efter fullgjort uppdrag avgiva följande berättelse:

Tillgodohovande och inkomster………………………………………………………………. kr. 6.677: 53
Tillgodohavande 23 oktober 1960 ………………………………………………………….  kr. 1.843: 78

Uttgifter:
Samlingarna ……………………………………………………………..  kr…….. 629:14
Årsskrifter ………………………………………………………………….  »….. 2.030:70
Årsmötet …………………………………………………………………….  »……. 121:70
Trycksaker, annonser etc…………………………………………….. »……… 359:42
Porton och ersättning för ink.avgifter…………………………….. »……… 223:70
Uppvaktningar …………………………………………………………….»……… 149:10
Personregistret…………………………………………………………… » ………..85:—
Souvenirer …………………………………………………………………  » ……….41:70
Böcker ………………………………………………………………………  » …….859: 03
Diverse ……………………………………………………………………..  »…………15:— ………… kr. 4.514:49
Summa tillgångar…………………………………………………………………………………………. kr. 2.163:04
Kronor…………………………………………………………………………………………………………….. 6.677: 53

Tillgångarna äro placerade å sparkasseräkning i Sundsvalls Enskilda Bank, å postgiro, i Riksgäldskontoret i form av nom. kr. 1.500:— i Statsskuldboken inskrivna obligationer samt hos redogöraren i form av kontanter och nom. kr. 200:— Svenska Statens premieobligationer.

I kolumnen Diverse», Inkomster, ingår:
kr. 200:— engångsavgift
»   420:— annonser i årsskriften
»     40:— vinst å premieobligation.

FONDER

Museifonden Tillgodohavande 23.10 1960……………………………………………….kr…..11.585:25

Inkomster:
Bankräntor ………………………………………………………………..  kr.        561:60
Biljettintäkter ………………………………………………………………  »      1.216:75
Drätselkammarens del av kostnader………………………………. »         513:45
Av Jämtlands Turistförening inbetald hyra ………                   »         300: —
Diverse inkomster ………………………………………………………..»   ………35:80…………..2.627:60

Utgifter:
Kostnader för biljettförsäljning, visning och  vakthållning….. kr………970:-
Telefon och lyse…………………………………………………………..» ………402:32
Städning ………………………………………………………… …………»……….848:50
Reparationer ………………………………………………………………  »………..56:27
Drätselkammarens del av biljettintäkter…………………………..»………..570:12
Inventarier …………………………………………………………………..»……….207:-
Diverse ………………………………………………………………………»………..149:93….kr……3.204:14
21.10.1961 tillgodohavande i Sundsvalls Enskilda Bank…………………………….»…..10.978:71
Växelkassa i museet……………………………………………………………………………..»…………30:-
Summa kronor…………………………………………………………………………………………….14.212:85

Anna och Gottfrid Romans Understödsfond
23.10.1960 tillgodohavande  …………………………………………………………………kr…… 20.503:36
Inkomster:
Ränta …………………………………………………………………………………………………….  »   1.000:28
Summa kronor……………………………………………………………………………………………. 21.503:64

Utgifter:
Gåva till         Alda Karlsson……………………………………….. kr…… 150: —
»       »           Aina Nordin                                                     »       150: —
»       »           Edit Svensson…………………………………………. »….. 150:—        kr.         450: —
23.10.1961 tillgodohavande i Jämtlands läns Sparbank ………………………….. »……21.053:64
Summa kronor………………………………………………………………………………………….. 21.503: 64

Linda Olséns Donationsfond
Tillgodohavande 23.10.1960………………………………………………………………….. kr. 74.429: 19

Inkomster:
Ränta……………………………………………………………………………………………………kr .  3.577:33
23.10.1961 tillgodohavande i Svenska Handelsbanken ……………………….. …. .kr  78.006:52

Tillgångarna i fonderna den 23.10.1961 utgjorde tillsammans .. kr…………………. 110.068.87

Då anledning till anmärkning ej finnes få vi tillstyrka ansvarsfrihet för den tid, revisionen omfattar.

Östersund den 20 oktober 1961.
W. MYRIN              O. NILSSON

 

Föreningens funktionärer 1961-1962

 

Ordförande:
v. Ordförande: Sekreterare:
Skattmästare:
Intendent:
Borgmästare Åke Jansler
Direktör Anders Lundvall
Byrådirektör Lennart Edström
Direktör Anders Lundvall
Överste Erland Lindhammar
Överste Rolf Kjellin
Advokat Frans Victor
Köpman Olle Hallberg
Styrelsesuppleanter: Gårdsägare Eric Englund
Major Åke Wisvall
F. d. Rektor Anton Svensson
Revisorer: F. d. Bankkamrer Waldemar Myrin
Bankkamrer Olof Nilsson
Revisorssuppleanter: Disponent Elis Sundström
Grosshandlare Gotthard Edholm
Redaktionskommitté: F. d. Rektor Anton Svensson, ordförande
Redaktör Per Andersson och
Boktryckare Carl S. Jonsson
Museinämnd: Borgmästare Åke Jansler, ordförande
Överste Erland Lindhammar och
Major Åke Wisvall
Kommitté för planering av ett stadskvarter inom fornbyn Jamtli: Borgmästare Åke Jansler och Arkitekt Gunnar Suwe, valda av Föreningen Gamla Östersund, samt Landsantikvarien Lennart Björkquist, Boktryckare Bo Berndtson och Arkitekt-SART. Klarén, valda av Föreningen Heimbygda.

 

 

Förteckning över under verksamhetsåret
23/10 1960-23/10 1961 influtna gåvor.

 

Målarmästare Paul Ahlsten (gm testamente): »Vid Brudslöjan», oljemålning av Anton Genberg. »Målarmästare Paul Ahlsten», oljemålning av Sven Dahlin. »Fru Tilly Ahlsten», pastell av Axel Green. Kyrkskåp av trä.

Redaktör Per Andersson: 1 ex. Per Andersson: »Jämtlands län 1810—1960».

Ångbåtsbefälhavare A. Assmundson, Frösön: Modell i glasmonter av hjulångaren Odin. Skeppsklocka och tvenne salutkanoner från hjulångaren Carl XV. Hjulångaren Carl XV:s sista besiktningsbevis, utfärdat den 10 maj 1910. Maskintelegraf som varit monterad på ångaren Thomées kommandobrygga. Två sidolanternor av engelsk tillverkning, som tillhört hjulångaren Odin alltsedan 1861. Topplanterna som tillhört ångaren Odin.

Fru Hulda Berg: Konditor P. E. Sundins (f. 1819) i Östersund gesällprov: en blomsteruppsats (i glasmonter).

Kopist Nils Bergvall: Fotografi av fastigheten Kyrkgatan 62 (riven 1961).

Åkeriägare Lars Carlsson: Fotografi från konung Gustaf V:s besök i Östersund 1911.

F. d. distriktschefen C. Dahlberg: Ett personfotografi.

Gårdsägare Eric Englund: Kostnadsfri uppsättning av vissa museiföremål för stadsmuseets räkning.

F. d. handelsbiträdet Axel Ericson: 4 st. vykort över byggnader i Östersund från början av 1900-talet. 1 st. fotografi av egendomen Carlslund vid sekelskiftet.

Herr Gunnar Eriksson, Haraby: Program vid tjänstemannaföreningens i Östersund vårfest 1898.

Fru Martha Hedman-House, Lake Helen, Florida (gm f. d. stationsskrivare Lennart Westlinder): Ett 40-tal rollporträtt och privatporträtt av östersundsfödda skådespelerskorna Lydia och Martha Hedman. Div. teaterrecensioner och teaterkarrikatyrer.

Direktör Gustaf Holtzberg, Stockholm (gm f. d. borgmästare Iwan Wikström): Div. handlingar och böcker som tillhört konstnären Acke Åslund. Fotografialbum som tillhört densamme. Vissa förtjänsttecken, som tilldelats konstnären Acke Åslund: plakett överlämnad av bestyrelsen för Baltiska utställningen 1914, konstnärsklubbcns plakett, riksförbundets för kortdiistansskjutning förtjänstmedalj, fornbyn Jamtlis byamansmärke i guld, två miniatyrer av förtjänstmedaljer, Kungl. Norrlands artilleriregementes förtjänstplakett.

AB J. P. Hård: 2 st. renoverade skylttavlor över Pellerins margarin och Lazarol, som fordom ingått i Importaktiebolaget K. J. Karlssons i Östersund försäljningsreklam.

Herr Johannes E. Hällberg, Bräcke: Sparbössa av plåt, som torde ha tillhört distriktslantmätaren Per Jonsson (»Pelle Jonke»), Östersund. Fodral av trä för lantmäterikartor.

Tandläkare Svante Höglin: 2 ex. »Stadgar för Jämtlands läns fornminnesförening» (1887). 1 ex. »Stadgar för Östersunds filatelistförening». 1 ex.. »Reglemente för Jämtlands bibliotek» (1912). 1 ex. »Kantat till 250-årsminnet av Frösö trivialskolas instiftelse». (Text och musik av tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger). 2 st. räkningar från åren 1923—24 å radioapparat med tillbehör. 1 ex. »Bihang till Jemtlands nya Tidning n:o 3 lördagen den 20 januari 185 5». 1 ex. »Bolagsordning för Östersunds Badhus-Aktiebolag» (1881). Div. program, placeringslistor, matsedlar och bordsvisor från officiella och privata högtidligheter och samkväm i Östersund.

Fröken Karin Jonsson: Inramat färgtryck (panorama över Östersund och Frösön omkr. 1912).

Fru Elin Kardell-Petersen, Berkeley, Californien: 2 st. fotografier av museiföremål uppställda i h. a. läroverket i Östersund 1909.

Ingenjör och fru Karl Karlsson: Kaffepanna av koppar, skopa av koppar, J4 dussin matgafflar (nysilver) av äldre modell , 3 st. matskedar (nysilver). Lantmäteri-instrument (vinkeltrumma) använt av distriktslantmätaren Per Jonsson (»Pelle Jonke»), Östersund.

F. d. överlantmätare och fru F. C. R. Langéen: Gruppfotografi av skolklass i Östersund på 1890-talet. Fotografi (omkr. 1900) av sällskapet »Friska Viljors» stuga i Nifsåsen.

F. d. rådman Albin Lindeberg, Lund: Gruppfotografi av personal vid länsstyrelsen i Östersund omkr. 193 5. Fotografi av borgmästare och rådmän i Östersund omkr. 1930.

Fru Sonja Lindhammar: Hemstöpta ljus till vissa föremål i stadsmuseet. Sömnad av gardiner till stadsmuseets entréhall.

Hovfotograf Georg Lingsell: 34.000 negativ av personfotografier, tagna i givarens ateljé åren 1921—1949. Div. fotografier av heminredningar m. m.

Fröken Hildur Lundin: 3 st. inramade fotografier av officerskåren vid Kungl. Jämtlands fältjägarregemente omkr. 1900. Ett 70-tal personfotografier.

Direktör Anders Lundvall: 1 ex., av »Jämtlands kalender 1944—1945». 3 st. panoramafotografier över Östersund och den 1897 invigda frösöbron.

Redaktör Carl Melin: 1 st. inbundet ex. av boken »Hus med dubbel ingång».

Stadsarkitekt Henric Nordlund: 3 st. fotografier av fastigheten Storgatan 29.

Länsarkitekt Gösta Rollin: Originalfotografier (5 st.) och originalkarta till givarens uppsats i F. G. Ö:s årsskrift 1960: »Samuel Permans gård. Några anteckningar vid byggnadens rivning».

Advokat Adolf Sjöberg, Frösön: 1 ex. av »Program vid Kungl. Jämtlands fältjägarregementes musikkårs konsert den 5 maj 1912 till förmån för de vid Titanickatastrofen förolyckade musikernas efterlevande anhöriga».

Svenska kommunalarbetarförbundet, avd. 71: Avdelningens gamla standar (med fodral), invigt i oktober 1924.

Kopist S. Gunnar Svensson: 1 ex. av F. G. Ö:s årsskrift 1939 (uppl. slut).

Chefredaktör Sven Wallin: Fotografi av A4:s kasernetablissement omkr. 1895. Div. pressfotografier.

Fru Martha Westerbergh: Inramat fotografi av medlemmar tillhörande sällskapet »G. V.» (1917).

F. d. stalionsskrivare Lennart Westlinder, Örebro: 2 st. gruppfotografier av gamla östersundsbor. Div. roll- och privatporträtt av jämtlandsfödda skådespelerskorna Lydia och Martha Hedman.

F. d. distriktslantmätare och fru Heimer Wikström: Matbestick (4 knivar och 7 gafflar) som använts i traktören P. Ol. Jonssons matservering, Prästgatan 23, vid Stortorget.

Fru Märta Wikström: 2 st. gruppfotografier av skolklasser år 1912 vid Östersunds elementarläroverk för flickor och Östersunds h. a. läroverk. Gruppfotografi av klass 2 vid södra folkskolan i Östersund 1904. Krukväxter till stadsmuseets entréhall.

F.d. borgmästare lwan Wikström: Div. tidningsreportage från stadens 150-års- jubileum 1936. 1 ex. av »J. E. Dahlins memoarer»,
Uppsala 1936. Utgåvor av Jämtlands läns fornskriftsällskap: »Fale Burmans anteckningar om Jämtland. I urval». »Jämtlands domböcker och landstingsprotokoll», del I och II.

Fru Olava Wikström: 3 st. glastäckta färgbilder från 1870-talet ur sagan om »Vargen och Rödluvan».

Grosshandlare P. Åslund: »Några minnesanteckningar från det kommunala arbetet i Östersund åren 1911—1951». (Nedtecknade av givaren 1960. Manuskript).

 

Nya medlemmar i föreningen 23/10 1961

 

Arkitekt SAR Bertil Almerud
Provinsialläkare Reimund Brolén
Lantbrukskonsulent Arvid Bååthe
Åkeriägare Lars Carlsson
F.d. skogschef Axel Hermansson
Disponent Nils Jonsson
Läroverksadjunkt Bertil Nilsson
Överste Olle Norman
Skogsfaktor Gunnar Pettersson
Stadsplaneingenjör Nils-OIov Rimmö
Prosten Arvid Rönnlund
Civilingenjör Göran Stigenius
Överstelöjtnant Hjalmar Öhrstedt
F.d. överpostiljon Gustaf Österberg
Färghandlare Wilhelm Hallin

 

Sedan den 12/10 1961 avlidna medlemmar i föreningen

 

Köpman linock Cederberg 27/11 1961
F.d. riksbanksdirektör Gusten Lundholm 20/12 1961
F.d. bankkamrer Sam Lind 25/12 1961
F.d. järnarbetare Erland Lundstedt 29/12 1961
Fabrikör Sven Zanichelli 14/2 1962
F.d. hemmansägare Ante Mattsson 6/4 1962
Direktör Torsten Brolén 7/4 1962
Ciselör Wiktor Bergstrand 13/6 1962
F. d. drätselkamrer Wilhelm Wörlund 20/6 1962
F.d. major Erik Stackell 20/7 1962
F.d. bankkamrer Per Edv. Pettersson 22/8 1962
Grosshandlare Petter Åslund 5/9 1962
F.d. järnvägsbokhållare Alexander Sundgren 23/9 1962
F.d. bankkamrer Waldemar Myrin 7/10 1962

 

Antal medlemmar i föreningen

Antal medlemmar den 23/10 1961 (före årsmötet) ………………………………………………….  354
Nya medlemmar den 23/10 1961 …………………………………………………………………………..  15
…………………………………………………………………………………………………………………………..369

Avlidna medlemmar under tiden 23/10 1961—23/10 1962 …………………………………………..14
Summa medlemmar den 2i/10 1962 (före årsmötet) ………………………………………………….355

Därav 3 hedersledamöter, 7 ständiga medlemmar, 329 årsbetalande och 16 passiva.