063 – 12 13 24 (telefonsvarare) info@foreningengamlaostersund.se

 

Förord

Även föreliggande årsskrift är sammanställd i enlighet med förut tillämpade principer.
Kommittén vill härmed å föreningens vägnar uttala ett uppriktigt tack till samtliga bidragsgivare. Även till överste Erland Lindhammar, som nu begärt och fått entledigande från intendenttjänsten i föreningen, vill undertecknade rikta ett varmt tack för utomordentligt gott samarbete och mycken hjälp under många år.

Kommittén vill fästa medlemmarnas uppmärksamhet på meddelandet å sid. 35 rörande bl. a. register till årgångarna 1938—48 och
1949—59.

Redaktör: Anton Svensson
I redaktionskommittén dessutom: Per Andersson,  Carl S. Jonsson

 

Gullegården på Jamtli
Av Per Andersson

 

Så såg Gullegården ut då den låg på Prästgatan 14

 

Medan Fornbyn Jamtli under årens lopp växt ut till att omfatta en utom­ordentligt rik och i flera avseenden unik samling av äldre byggnader från länets landsbygd, kom det att dröja femtio år innan den gamla stadsbebyggelsen blev representerad där. Orsaken var väl, att man medvetet i första hand inriktade sig på att bevara vad som ännu fanns kvar av den gamla bondekulturen och kanske även på att man, när Jamtli började växa fram 1912, inte ansåg den unga staden –   den. hade då inte mer än ett och ett kvarts sekel på nacken -ha så mycket att ge ifråga om äldre bebyggelse. Men så småningom vaknade ändå tanken att också stadskulturen borde få en plats på Jamtli, och dessa pla­ner aktualiserades i samma mån som alltfler av Östersunds äldre byggnader skat­tade åt förgängelsen i samband med den under de senaste decennierna allt snabbare genomförda saneringen av stadskärnan. Jamtli borde även få ett stads­kvarter.

En av dem som ivrigast förfäktade denna tanke var Föreningen Gamla Öster­sunds förre intendent kassör Albin Johansson. För drygt tio år sedan dök så ett gynnsamt tillfälle upp. Med anledning av den planerade breddningen av Färjemansgatan förvärvade Östersunds stad år 1951 den Gulleska fastigheten i hörnet av Prästgatan och Färjemansgatan för rivning. Pä kassör Johanssons initiativ hemställde Gamla Östersund, att huvudbyggnaden skulle överlämnas till föreningen för att återuppföras på Jamtli. Staden biföll framställningen och åtog sig att riva huset, märka virket och lägga upp det på fornbyn. Det skedde 1953. Några pengar för återuppbyggnaden hade emellertid varken Gamla Östersund eller Heimbygda disponibla. År 1962, då Jamtli firade sitt 50-årsjubileum togs planerna upp på allvar. En länsinsamling med Gamla Östersunds ordförande borgmästare Åke Jansler som primus motor startades, och på 50-årsdagen den 2
september kunde borgmästaren till Heimbygda överlämna inte bara huset utan också ett penningbelopp, som med senare influtna medel steg till 35.000 kronor. Det var inte tillfyllest för det närmaste ändamålet och ännu mindre för ett stadskvarter, men det var en god början. Grundplåten var säkrad. Det stora tillskottet kom emellertid året därpå, då Jamtlinämnden tog upp en ny insamling med stöd av det s. k. Kovan-gänget, åtta behjärtade herrar och en dam, som med frejdigt mod och fantastisk uppslagsrikedom arrangerade det ena publik- knipande arrangemanget efter det andra. Det blev en fullkomlig Kovan-feber, de besökande, som kom i många tusental, lät sig villigt pungslås, och när kampanjen avslutades på höstsidan kunde man lägga ytterligare 93.000 kronor i kassan för stadskvarteret. Gullegården var i första hand säkerställd, men »Kovan» har inte släppt taget. Även den gångna sommaren har den varit i verksamhet och av allt att döma anser den fortfarande att det finns mer guld att hämta.
Platsen för Gulle-husets återuppbyggnad bestämdes till ett område nedanför tingshuset frän Brunflo — det har senare inritats i generalplanen för fornbyn som ett blivande stadskvarter — och på hösten 1963 tog byggmästare Emil Karlsson, Oviken, itu med arbetet. Det var för övrigt även han som på sin tid haft hand om rivningen och uppmärkningen av byggnadsvirket. Byggnadskommitté var landsantikvarie Lennart Björkquist samt arkitekterna SAR Gunnar Suwe och Tore Klarén. I november var huset under tak och vid taklagsfesten fick Kovan-folket — även Gulle-gossarna kallade — sin belöning i form av Heimbygdas byamansmärke. Arbetena har sedan fortsatt och under sommaren 1964 har inredningsarkitekten Arne Bohman givit interiören dess tidsenliga utseende. Vad som nu återstår är att förse byggnaden med en inredning och möblering, som ger en bild av hur det under senare delen av 1800-talet kunde se ut i en handelsbod och en borgarbostad I Östersund. En del materiel finns redan för utrustningen av den Gulleska affären. För några är sedan samlade nämligen stadens köpmän olika inredningsdetaljer från gamla butiker och mera bör stå att finna i den vägen, om man gräver i gamla gömmor. Men naturligtvis är det i sista minuten.
Den högtidliga invigningen av Gullegården ägde rum söndagen den 6 september i anslutning till den av Jamtlinämnden och »Kovan» anordnade Gullemarknaden, som pågick i dagarna tre. Programmet inleddes med en spelmansparad, följd av Kovangänget, sång av Frösöflickorna under Sven Källstrands ledning och ett hälsningsanförande av en av Kovans förgrundsfigurer disponent Göte From, som tackade för den genklang insamlingen givit. Heimbygdas ordförande landshövding Anders Tottie höll invigningstalet, berättade om
Gullegården och om det arbete, som lett till att det första inslaget i ett blivande stadskvarter på Jamtli nu blivit verklighet. Han tackade alla dem, som bidragit till det lyckade resultatet och alldeles särskilt för den ståtliga insats »Kovan» gjort. Utan dess inspirerande och idérika initiativ hade vi inte stått här I dag, sade landshövdingen. Så dånade salutskotten och till sist kom en kavalkad av hästfordon med landsbor på stadsbesök, körande på vad man nu kan kalla Jamtlis

 

Här kommer kavalkaden på Jamtlis »Prästgata» förbi Gullehuset vid invigningen
den 6 september 1964

 

»Prästgata» och förbi Gullehuset. Ett extra inslag i invigningshögtidligheten blev det dä Gamla Östersunds intendent överste Erland Lindhammar som gåva frän föreningen till Heimbygda och Gullegården överlämnade en av konstnären Vidar Bäckman utförd teckning av J. P. Gulle stående i ingången till sin butik.
Till sist något om Jamtlis nyförvärv. Gullegårdens äldre historia är tyvärr ännu höljd i dunkel. Hur länge den stått på tomten Prästgatan 14 vet man inte. Åtskilligt talar för att byggnaden ursprungligen uppförts någonstans på länets landsbygd och därifrån flyttats till staden i likhet med flera andra äldre byggnader i Östersund. Att döma av makulatur från 1840-talet, som påträffats på innerväggarna, torde huset härröra från denna tid. E. Chr. Genberg uppger i sin inventering av stadsbebyggelsen i »Då järnvägen kom till Östersund», att fastigheten, som då utgjordes av den nu bevarade tvåvånings mangårdsbyggnaden vid Prästgatan och en uthusbyggnad på tomtens västra del, är 1879 ägdes av auktionisten Erik Ståhl. Utom denne och hans hustru bodde vid denna tid i gården en fru Katarina Lackström, arbetaren, sedermera åkaren Per Rickardsson med familj samt mamsell Margreta Nordenborg och e. o. landskanslisten E. Fr. Ström. År 1891 förvärvades fastigheten av handlanden Johan Peter Gulle för 9.500 kronor. Denne hade börjat sin handelsverksamhet under 1880-talets första år, gjorde sina tidigaste affärer i sill och fisk och hade bl. a. som sina kunder rallarna vid järnvägsbyggena. År 1885 öppnade han en liten matvarubutik på Prästgatan 8 och inköpte tre år senare torpet Sem i Ås, där han drev hästslakteri. I den butik, som han efter köpet av Prästgatan 14 inrättade där, handlade han förutom med matvaror även med skinn och skrot. Det var alltså ett även för den tidens hökarbodar ovanligt skiftande sortiment han hade att bjuda sina kunder, som till inte ringa del bestod av landsbor, vilka här kunde både köpa och sälja och byta. Då J. P. Gulle dog 1902, övertogs rörelsen av hans söner, som fortsatte handelsverksamheten ett stycke in på 1930-talet, då den nedlades.

 

Ringa eller Kinga svin?
Av Heimer Wikström

 

Den i Gamla Östersunds årsskrift fortlöpande serien av Borgerskapets protokoll 1795—1825 har av medlemmarna mötts med stort intresse. De ge nämligen små mycket belysande glimtar av livet i »vår lilla stad» på den tiden. Landsarkivets chefer, med hjälp av fru Anna Lisa Byström, ha välvilligt under många år lämnat dessa bidrag, ett mycket besvärligt arbete med hänsyn till piktur och stavning såsom tillfullo framgår av den i årsskriften 1947, s. 20, avbildade protokollsidan.

En liten detalj som vållat huvudbry är den ofta i början av maj återkommande kungörelsen att svinkreaturen skulle vara kingade, från 1 maj till Mikaeli (1 okt.), vilket genast skulle företagas, vid plikt av 16 sk. för ett stort svin och 12 sk. för mindre. Ibland skrives ordet som skinga, kimma eller kinna.

Stadgande om svinens betesgång finnes i 1734 års lag, här efter tryck från 1808: »Byggningabalk 11 kap., 4 §. Tå kiäle ur jorden är, skola swin ringade vara, at the ej måge rota upp gräsmarken, och ware Brofogde skyldig, at hafva noga acht therå. Tage ock up, eller märke alla the swin, som han oringade finner, och löse ägaren them igen af honom, med twå marek för hwarthera.» (Ett lagbud som kanske var mera tillämpligt i sydligare delar av Sverige.)

Lagen talar om att ringa svin (alltså förse med nosring), men protokollens envist otvetydiga ord är kinga. Till förklaring av denna motsägelse vill förf. i brist på annan tolkning framlägga en måhända djärv hypotes:

I protokollen nämnes ofta att inkomna kungörelser och cirkulär blivit upplästa, kanske av Samuel Perman, kanske av annan uppläsare. (Man kan därvid föreställa sig rätt dålig belysning och till äventyrs glömda glasögon!)

Här gällde det att läsa s. k. frakturstil och då fanns det väl en möjlighet att förväxla R och K:

Ringa = Ringa  eller Kinga = Kinga

Och så fortsatte felet sedan slentrianmässigt.

På sin tid forskade red. rätt ingående för att lösa denna lilla gåta och uppspåra andra svin i Sverige som blivit kingade, men förgäves.

 

Östersund i bild 1786—1964
Av Erland Lindhammar

 

Det har inom Föreningen Gamla Östersund varit ett länge närt önskemål att för en större allmänhet kunna ställa ut det rikhaltiga bildgalleri av östersundsmotiv, som genom gåvor och inköp under åren tillförts föreningen, önskemålet har tidigare icke kunnat realiseras i brist på för ändamålet lämpliga utställningslokaler. Detta hinder undanröjdes i och med Ahlbergskommitténs beslut hösten 1963 att upplåta tvenne rum i Ahlbergshallen för tillfälliga utställningar. I dessa lokaler anordnade föreningen sistlidna sommar under mottot »Östersund i bild 1786—1964» en utställning av föreningens målningar och teckningar med motiv från bebyggelse och miljöer alltifrån stadens tillblivelse. Till den rikliga kollektionen, c:a 160 nummer, hade Östersunds stad välvilligt bidragit med ett antal tavlor, likaså ett par enskilda personer med några dukar. Utställningen var öppen för allmänheten 5 juli—16 augusti samt under tre söndagar därefter.

I stora drag var utställningen ordnad kronologiskt, varigenom stadens olika utvecklingsskeden fick en markant belysning. För utställningen i sin helhet gällde, att det rent konstnärliga inslaget i vissa fall fick träda tillbaka för den kulturhistoriska aspekten.

Utställningen var i stort sett uppbyggd omkring tre namn, vars bärare på skilda sätt lämnat värdefulla bidrag till utformningen av stadens historia i bild genom tiderna. Arkitekten Adolf Emil Melanders (1845—1933) omfattande och utomordentligt värdefulla samling av teckningar och akvareller från hans barndoms Östersund — »Min lilla näpna, hjärtekära stad», som han på gamla dar kallade den — torde ha bibragt åskådaren en god uppfattning om 1850- och 1860-talens bebyggelse i Östersund. Hans teckningar äger sitt speciella kulturhistoriska värde genom den noggrannhet varmed de är utförda, Östersunds-

 

Tyska turister begrunda konstverken

 

Skolklass från Odensalaskolan besöker utställningen

 

födde konstnären Anton Genbergs (1862—1939) stadspanoramor i olja från 1850-talet och början av 1900-talet gav åt utställningen hög konstnärlig lyftning. Speciellt den sistnämnda målningen tilldrog sig publikens synbara beundran och intresse. Dessa målningar ägs av Östersunds stad. Den yngste i trion, konstnären Torger Saether (1902—1964), var representerad med ett trettiotal teckningar. Stor inlevelse och säker blick för det tidstypiska kännetecknar denna serie med motiv från gator och torg, parker och gamla byggnader sådana konstnären mindes dem från barnsben och ynglingaår. Dessa teckningar hade Saether utfört under sistlidna vinter för stadens räkning. Tillsammans utgör de ett värdefullt bidrag till Östersunds kulturhistoria

Ett roande inslag i utställningen utgjorde rektor David Cederbergs (1885— 1956) karikatyrer av kända jämtar, framförallt östersundsbor, samtliga utgörande originalteckningar till chefredaktör Effe Magnussons två volymer »Vem är det?», som utkom på 20-talet. Några akvareller av Cederbergs hand, skildrande tidig stadsbebyggelse, ingick även i utställningen.
födde konstnären Anton Genbergs (1862—1939) stadspanoramor i olja från 1850-talet och början av 1900-talet gav åt utställningen hög konstnärlig lyftning. Speciellt den sistnämnda målningen tilldrog sig publikens synbara beundran och intresse. Dessa målningar ägs av Östersunds stad. Den yngste i trion, konstnären Torger Saether (1902—1964), var representerad med ett trettiotal teckningar. Stor inlevelse och säker blick för det tidstypiska kännetecknar denna serie med motiv från gator och torg, parker och gamla byggnader sådana konstnären mindes dem från barnsben och ynglingaår. Dessa teckningar hade Saether utfört under sistlidna vinter för stadens räkning. Tillsammans utgör de ett värdefullt bidrag till Östersunds kulturhistoria.

I den stora skara av övriga konstnärer, som var representerade med diverse stadsmotiv, må nämnas Ecka Kjellberg, Gustaf Adolf Geijer, Nils Zetterström, Victor Lindahl, E. Hillberg, J. P. Moberg, Anton Anderzon, P. M. Nilsson- Nisser och Göte Hennix. Den sistnämndes första skiss till monumentalmålningen i rådhusets övre hall, återgivande det tänkta utseendet av det blivande stadsområdet, utgjorde »inledningsnumret» vid publikens rundvandring genom utställningen.

Glädjande nog mottogs utställningen med stort intresse från allmänhetens sida. Bland de besökande var turistinslaget anmärkningsvärt stort. Utställningen har efter det officiella öppethållandets slut även visats för elever i vissa av stadens skolor.

Idén med anordnandet av tillfälliga utställningar manar till efterföljd. Ej nog med att härigenom möjlighet lämnas föreningen att exponera samlingar, som av utrymmesskäl ej kan ställas ut; tillfälliga utställningar synes även verka stimulerande ifråga om allmänhetens besök i det egentliga stadsmuseet med dess permanenta utställning av föremål. Nästa tillfälliga utställning i föreningens regi torde komma att omfatta en exposition av föreningens rikhaltiga innehav av fotografier rörande stadsbebyggelse och miljöer alltifrån mitten av 1850-talet intill den dag som är.

Till redaktören Carl Melin står föreningen i stor tacksamhetsskuld för hans utomordentligt värdefulla insatser vid anordnandet av sommarens utställning.

 

Pehr Wikströms dödsdatum

 

I Jämtlands-Posten år 1901 började en serie artiklar, som väckte stort intresse hos stadsborna: »Östersund på 1850-talet. Minnen av Sine Ira.» Författaren bakom signaturen, som kan översättas med »utan hat» eller »med opartiskhet», var östersundssonen, arkitekten Adolf Emil Melander, 1845—1933.

Artikeln i tidningens nr 94 innehåller bl. a. rörande handlanden och ekonomidirektören Pehr Wikström: »I marginalen till kyrkboken i Brunflo lär förekomma en mindre vacker anteckning om honom jämte gamle handlanden Söderberg i Östersund.» Detta uttalande väcker ju nyfikenhet, men vid efterforskning i landsarkivet visar det sig innehålla åtminstone två rena felaktigheter. Wikström ägde och bebodde gården Persudden i Lugnvik och dog där. Han var alltså ej skriven i Brunflo, utan i Ås församling, och dess »Död och Begrafningsbok» redovisar därom endast knapphändigt: »Mars 23. Director P. Wikström, 77 år 2 mån, 13 dagar.» Myten om den mindre vackra anteckningen kan alltså härmed avlivas.

Men ett annat om också obetydligt problem dyker upp. Dödsdatum angives i Kyrkboken som 23 mars. Bland de många gravvårdar på gamla kyrkogården, som just denna höst blivit mycket pietetsfullt restaurerade, återfinnes också Pehr Wikströms i mycket påkostat utförande, söder om kyrkan. Dödsdagen angives där som den 25 mars (ej som i kyrkboken 23 mars).

Vid undersökning har vidare framkommit:

  1. I dödsannonsen i Jemtlands Tidning månd. 28 mars 1859 uppgives dödsdagen som fred. 25 mars kl. 5 e. m., ålder 77 år 2 mån. 13 dagar.
  2. Ett i Östersunds stadsmuseum bevarat sorgkort från familjen uppger 25 mars.
  3. Bouppteckningen den 5 maj 1859 (sid. 1808) upprättad av Olof Agerberg samt Erik Eriksson i Hållskaven redovisar likaledes den 25 mars 1859.

Man vågar då dra slutsatsen att kyrkbokens uppgift är oriktig och att rätta dödsdatum för Pehr Wikström är 25 mars 1859.
H. W—m

 

När stadens hamn var stadens hjärta
Av Staffan Granberg

 

Kapten A. Assmundsson var på sin ålderdom den verkliga uppslagsboken om storsjöflottan och byggde flera vackra båtmodeller. Här ses han med den kanske allra intressantaste i förgrunden, hjulångaren Jemtland, den första ångbåt som trafikerat Storsjön

 

Det var en tid dl varje manskvartett med självaktning hade Lindblads Ångbåtssång på sin repertoar. Då låg bryggorna tätt efter Storsjöns stränder, och pojkarna längs sjön kunde på maskinbuller och sirenton avgöra vilken båt som nalkades, långt innan den var inom synhåll. Att arbeta på en båt var den stora pojkdrömmen, besättningsmännen betraktades med avundsjuka blickar av allt manfolk, och kaptenerna omgavs av en nimbus, som på intet sätt kom övriga överhetspersoner till del. Det var barska herrar, som visste att hålla på sin värdighet, beblandade sig aldrig med populasen, och på kommandobryggan visade de sig bara när det gällde att lägga till eller att lägga ut, eller när vädret krävde en befaren sjöman vid ratten. Det fanns förstås bondkaptener, som aldrig sett större vatten än Storsjöflaket, och då kunde passagerarna få order att inte bara stå på läsidan, för då »styp en hen å då går’n så tongt oppne-at». Dessa befälhavare, tagna direkt från plogen, betraktades med roat överseende av de riktiga skepparna, som ofta kommit tillbaka till hembygden som mogna män, efter att i ungdomsåren tjänat upp sig i graderna på fullriggare i utrikesfart.

Seglationsåret på Storsjön var på den tiden en väl så god almanacka som något annat för byarna runt sjön. Tideräkningen baserades på år då seglationen kommit igång ovanligt tidigt eller sent, eller år då isarna lagt sig först fram mot jultiden. Vid ett sådant remarkabelt tillfälle, då Bergsviken och Östersund gjorde julotteturer till Norderö kyrka, fick stadens lustigkurrar tillfälle till en vits: »Du har väl hört att
Östersund har blivit (h)julångare?»

I maj brukade seglationen ta sin början, men vid några tillfällen gick isen redan i april. Bara fyra gånger under detta sekel har det inträffat; någon enstaka gång kunde det dröja ända in i juni, innan sjöfarten kom igång.

När båttrafiken på Storsjön var som livligast fanns inte mindre än ett 70-tal bryggor, som regelbundet anlöptes av ångbåtar. Den blygsamma början till denna nu nästan helt försvunna epok skedde den 22 augusti 1847. Då gick den nybyggda ångaren jemtland ut på sin första tur från staden till Kungsgården för att fira H. M. Drottningens namnsdag. Stapelavlöpningen hade skett redan den 17 juli, och jag kan inte underlåta att ge några smakprov ur Jemtlands Tidnings artikel om denna ovanliga händelse:

»Sedan Bolagets direktörer jämte flere inbjudne personer bestigit fartyget, inföllo sångarne uti den av Fältjägar-Regementets musikcorps uppstämda Ångbåtssången ’Sät Maskinen igång’, varefter gavs signalen och behagligt gled det på sin ovanligt långa, tvärs över allmänna landsvägen till Norrige ledande, bana ned mot sjön, vid vars första vidrörande Galjadeten hissades, och Länets

 

Oscarsbron har öppnats för att släppa igenom Carl XV. Broöppningarna var uppskattade av stadens flanörer, och särskilt spännande var det när »Calle• skulle igenom, ty den gick med nöd och näppe mellan spannen

 

Odin byggdes för att ombesörja trafiken på storsjödelen av Kommunikationslinjen Bottenviken—Atlanten. Båten degraderas så småningom till bogserare, och här har Odin kommit till kaj i Östersund

 

Älskade Höfding, upphofsmannen till detta, som så många andra gagnande och vackra företag, högt utropade fartygets namn ’Jemtland’ under kanonsalut såväl från stranden som fartyget, fanfarer och mängdens mångfaldiga hurrarop, hvilket dock allt överröstades af den högt ibland skyarna dundrande åskan, hvars, mellan de Storsjön omgifvande höjderna, genljudande dån skönt gaf slutpunkten. Sedan fartyget utkommit i sjön afsjöngs den hjärtligt enkla sången ’Jag helsar dig, fredliga flagga’, och under det fartyget inboxerades till stranden omvexlade sånger med stycken utförda av Regementsmusiken, hvarefter då fartyget låg förtöjdt vid stranden folksången uppstämdes.»

Sedan blev det självfallet bal med många skålar och tal, där man förmodligen från de flesta håll harangerade landshövding A. P. Sandström, den man, som genomfört det vågsamma projektet.

Det är föga känt om Jemtlands vidare öden, den fick vara ensam på Storsjön ett tiotal år och hade under denna tid Östersund som sin hemhamn. I slutet av år 1847 kallade ordningsman Oscar Winnberg stadens borgare och gårdsägare till ett sammanträde för att dryfta frågan om anläggandet av en ångbåtsbrygga.

Inledningen till den stora epoken i Storsjöflottans historia och därmed också Östersunds glanstid som inlandshamn var landssekreterare Thomées ryktbara kommunikationsled mellan Atlanten och Bottenviken. För att ombesörja trafiken på Storsjödelen av leden byggdes 1862 på slip i Kvitsle hjulångaren Odin, som därefter gick i regelbunden trafik mellan Brunflo och Kvitsle. Kommunikationsbolagets konkurs ledde till att ett konsortium med apotekare Lignell i spetsen övertog driften av Odin under några år. När sedan Storsjöns Ängbåtsaktiebolag 1873 köpte in både båt och bryggor i Storsjön av konkursboet, fick Odin på sin ålderdom i huvudsak syssla med timmerbogsering. Det nya bolaget, som för övrigt tillkom under säregna, men för epoken typiska former, hade nämligen låtit bygga ett nytt fartyg, Carl XV, gamla östersundsbors älskade »Calle». Det gick till så, att ett tiotal penningstarka gubbar satt församlade på ett av stadens näringsställen, då de nåddes av budet att konung Carl XV hade avlidit. Helt spontant beslöt man att bilda ett bolag för att bygga en ångbåt, som skulle bära den avlidne monarkens namn. Grosshandlare N. O. Nääs, grosshandlare Pettersson, apotekare Carl Anton Lignell, grosshandlare Pål Pålsson, gårdsägare M. M. Holmer och några till satsade 10.000 kr. var, och Nääs sade som sin absoluta mening att det skulle byggas en hjulångare, annars fick det vara. Och så blev det. Carl XV kom främst att trafikera linjen Östersund—Svenstavik, men fick efter något år konkurrens av flera andra båtar.

De trader, som hade sin utgångspunkt från Östersunds hamn, sträckte sig praktiskt taget över hela Storsjön. Den gamla rutten Lillviken(Brunflo)—Kvitsle förlorade sin betydelse när järnvägen kom, men dessförinnan var godstransporterna betydande, östersundsköpmännen lät praktiskt taget alla från Norge inköpta varor gå över Kvitsle. Varorna lastades sedan vid behov om i Östersund för att föras söderut på Bergstraden. Någon persontrafik av betydenhet förekom inte på denna linje, men redan från 1860-talet kom ändå ganska många turister att åka västerut denna väg.

Den mest betydelsefulla leden var den som gick till Galhammar och Svenstavik. »Calle», som kunde ta 240 passagerare och var 225 fot lång, räckte inte till, och inte heller ångaren Östersunds kapacitet var tillräcklig för det myckna godset, utan man måste ibland ta segelskutor och pråmar till hjälp. Till Kövra

 

En uppvisning i gammalt gott sjömanskap. Fastkedjade vid varandra kommer
Tor, Östersund och Bergsviken in från en lusttur

 

gick turer till att börja med två gånger i veckan, och även på denna led var godstrafiken betydande.

När Thomée 1880 sattes i trafik på Storsjön, fick den till att börja med gå mellan staden och Ytterån, dit passagerarantalet kunde vara mycket stort. Ytterån var ju vid denna tid, slutet av förra seklet, ryktbart som brunnsort i hela Sverige.

Mellan Ytterån och Frösön gick också en linje via Rödösundet. Det var ångaren Birger som trafikerade denna, och det var huvudsakligen lantbruksprodukter som fördes in till torgs. För att slippa kostsamma broöppningar hade Birger sin tilläggsplats vid nuvarande Runeborg. En liknande tur gick från Marieby till Östersund. Passagerarna var där för det mesta slaktare och tunnbrödsbagerskor med stora lådor.

På linjen Östersund—Hallen—Kvitsle gick först ångaren Framåt, som byggdes 1872, men senare även Thomée, Östersund, Carl XV och Tor. Detta var den förnämsta turistleden, men också godstrafiken var betydande.

En populär turistled, förr som nu, var turen Frösön runt. Innan Oscarsbron byggdes fanns en klaffbro, som till och med kunde släppa igenom »Calle», och ibland kunde hela storsjöflottan bege sig ut på regatta runt ön.

Kungsgårdens brygga var en av de stora trafikplatserna innan fältjägarna flyttade in till staden 1911. Ibland kunde fem sex ångbåtar samtidigt ligga där. Trafiken mellan Kungsgården och staden var av samma karaktär som våra dagars lokalbusstrafik, och även på ett par andra linjer ombesörjde ångbåtar

 

Det kunde vara nog så besvärligt att lossa och lasta i Östersunds hamn, när vårfloden var häftigare än normalt, vilket nogsamt framgår av denna bild från omkring 1900

 

en trafik, som i dag utföres av lokalbussar. Till restaurang Framnäs på Frösön gick ångaren Gulli, ursprungligen drottning Sofias lustslup, och Näcken gick traden Öneudden—Aspnäs—Östersund. Mot slutet av förra seklet började festplatsen Sandviken att bli ett uppskattat utflyktsmål. Ångaren Trafik skötte till att börja med trafiken på denna led, som snart blev den allra betydelsefullaste vad antalet turer beträffar. 1906 avgick och ankom 5.415 turer till Östersunds hamn och av dessa torde ungefär 1.500 ha gällt Sandviken. 1936 var totalantalet turer 2.951 och fortfarande gick till Sandviken 1.504 turer.

Redan på 1870-talet hade konkurrensen mellan passagerarbåtarna blivit så besvärande, att man beslöt sig för att gå samman i en seglationsförening och inbördes reglera trafiken. Allteftersom nya båtar kom till, gjorde nya redare försök att bryta detta monopol. Bl. a. försökte sig riksdagsman J. Olofsson i Digernäs på att bryta av med ett par mindre båtar i början av seklet, men han misslyckades kapitalt. Det var nämligen så, att storsjöflottan redan från 1870-talet var överdimensionerad, och knappast någon av båtarna hade speciellt lysande affärer, med undantag måhända för Bergsviken, som under kapten P. O. Ek under en lång följd av år i början av detta sekel, från 1909 till 1930, svarade för merparten av gods- och passagerartrafiken söderut. För att inte konkurrensen inom seglationsföreningen skulle bli besvärande, beslöts att lägga upp en av båtarna varje seglationssäsong, och på så sätt fick samt-

 

Thomée

Östersund, som senare döptes om till “Las Vegas”

 

liga bitar så småningom sabbatsår, under vilket de aktiva fartygen levererade en del av sin vinst till sin vilande kamrat.

Paradoxalt nog var det järnvägsbyggandet, som både ledde till ångbåtstrafikens uppblomstrande och nedgång. Allteftersom norrländska tvärbanan avancerade genom landskapet, byggdes eller köptes båtar till de sjöar den passerade, och under järnvägsbygget hade redarna gyllene tider med stora materieltransporter till dessa arbeten. När så banan blev färdig, transporterades oftast båtarna till Storsjön, där man trodde att det fanns möjligheter för alla. På så sätt fick storsjöflotan ansenliga dimensioner, helst som det vid sidan av passagerarbåtarna i reguljär trafik fanns ett flertal bogserare och pråmdragare. Östersunds hamn iordningställdes till kommunikationsledens öppnande 1863 och utvidgades och ombyggdes sedan upprepade gånger. Men hamnen var aldrig populär bland kaptenerna, den var grund, och trots att intäkterna av hamnavgifter i början av seklet kunde gå upp till 12.000 kr. årligen blev någon upp- muddring aldrig företagen. Storsjöns vattenstånd, som före regleringarna på 30-talet kunde variera över tre meter, ställde också till bekymmer, och under år med speciellt kraftig vårflod kunde vattnet gå högt över kajerna. De betydelsefullaste typerna av varor var naturligt nog lantbruksprodukter, särskilt potatis, kött och hö, men även ved var en viktig vara. Vålbackens tegelbruk sände ända in på 30-talet mesta delen av sin produktion på pråmar till Östersunds hamn, och ett år som 1928 kunde den trafiken uppgå till 6.430 ton.

Storsjöflottans verkliga glanstid var det första decenniet av 1900-talet. När Inlandsbanan 1916—17 blev färdig på linjen Brunflo—Åsarna, rycktes emellertid den betydelsefullaste förutsättningen för dess existens bort. 1921 fick staden sin första reguljära omnibuslinje mellan Östersund och Brunflo, och därefter har Storsjötrafiken fört en allt hopplösare kamp mot de nya kommunikationsmedlen. Ett undantag var länge linjen Östersund—Norderön, som sedan 1930 trafikerades av Thomée. Men när Norderön i mitten av 50-talet fick färjförbindelse med Isön och bro till Sunne, var också denna linje dömd att försvinna. Thomée går dock 1964 fortfarande regelbundna turer på den klassiska leden Sandviken—Östersund, men hur länge den trafiken skall pågå är omöjligt att förutsäga.

Östersund — året äldre än Thomée — har byggt om många gånger under tidernas lopp, senast 1962, då den också döptes om till Las Vegas, för att gå i turisttrafik runt Frösön. Sommaren 1964 har det dock inte eldast någon gång under hedervärda Östersunds pannor.

Trots den täta trafiken på Storsjön och bristfälliga hjälpmedel för navigation i form av utprickade leder, gick ändå trafiken förvånansvärt smidigt. Antalet grundstötningar och haverier var obetydligt, sett i förhållande till det stora antalet turer, men ibland hände trots allt olyckor som länge var allmänna samtalsämnen. Så hände vid ett par tillfällen att överförfriskade personer ramlade ner i Odins och »Calles» hjulhus och maldes sönder. Det hände också att folk föll överbord och drunknade. Särskilt tycks Odin ha varit otursförföljd, med flera allvarliga drunkningsolyckor. Östersund råkade i början av 1880-talet ut för ett säreget tillbud. Maskinist och eldare var ordentligt berusade och råkade i slagsmål’ och glömde helt att fylla på vatten i pannan, som torrkokade och rödglödgades. Den barske kapten öwre var betänkt att sätta livbåtarna i sjön och vänta på pannexplosionen, men man dröjde, och så småningom svalnade pannan, Öwre satte då kurs mot Östersund igen, där maskinpersonalen avlevererades. På tiotalet fastnade Östersund en natt på Prästgrundet, men kapten Fredriksson, som då förde befälet, lät sig inte förskräckas utan beord-

 

Östersunds hamn från Badhusparken ungefär vid sekelskiftet. Det är Trafik, Carl XV och Östersund som ligger vid kaj.
Tornet tillhör gamla brandstationen

 

rade kökspersonalen att göra iordning gås och svartsoppa, som han sedan åt i godan ro. På morgonen kom undsättning och en del av lasten lossades, varefter färden kunde fortsätta. En annan besvärlig resa hade Östersund och kapten Fredriksson vid midsommartiden 1907 eller 1908. Ett stort parti mjöl, som skulle till Svensta, lastades in i sista stund, och då det dessutom fanns ett stort antal passagerare mer än båten hade rätt att ta, är det inte att undra på att Östersund fick allvarlig slagsida, så att allt porslin ramlade på golvet och passagerarna föll huller om buller. Kapten Fredriksson måste lägga till vid Kungsgården och lossa mjölet. Innan båten avgick från Östersund, hade folk kommit från lasarettet med en dödssjuk man i en säng, vilken ställdes tvärs över akterdäck. Det tragiska inträffade att han dog, när båten befann sig mellan Dillne och Kårgärde.

Några av de gamla kaptenerna har redan nämnts, men ytterligare en bör i detta sammanhang ihågkommas, nämligen A. Assmundsson, som började sin bana på hjulångaren Odin och sedan under en lång följd av år var befälhavare på ångaren Trafik. Kapten Assmundsson kände till allt om storsjöflottan och varje farled i sjön. På äldre dagar gjorde han modeller av hjulångarna Jemtland och Odin. Sitt vackra hem på Frösön fyllde han med souvenirer från de båtar som trafikerade Storsjön, och han samlade även ett rikhaltigt dokumentärmaterial om ångbåtstrafiken i Jämtland. Större delen av sina samlingar har han testamenterat till Föreningen Gamla Östersund, och tack vare hans samlarnit har forskningen nu tillgång till ett rikhaltigt primärmaterial, som ännu till större delen är obearbetat. En del av samlingarna är utställda i Stadsmuseet och en del i Frösö hembygdsgård.

I 117 år har ångbåtar tuffat fram på Storsjön. Man bör inte sörja över en snart försvunnen epok, men nog måste man ändå medge, att det låg ett skimmer över »Calles» dagar: de glada lustturerna med iskyld punsch, blåsoktetter på lövprydda båtar, biffstekarna i trivsamma, plyschklädda kajutor, där man verkligen upplevde en resa. Visst går det snabbare nu, men de gamla ångbåtarna gav ändå något mer. Att avstånden i väg försvinner gör inte avstånden mellan människorna kortare. Sjöresan gav tid till samtal och till umgänge människor emellan, och det är väl främst detta vi sörjer, när vi ser gamla Östersund ligga med släckta pannor i staden Östersunds gamla hamn.

 

Ur Östersunds stadsarkiv

 

Fortsättning från årsskriften 1963 av Borgerskapets protokoll 1795—1825

Pag. 652. Marknadsvakt för d. 8 Januar 1817 — 1817
Januar d. 8. Apothek. Perman 1.
Skomak. Fryckbom 1.
Handl. Boraeus 1.
Doct. Zetterberg 1. — 4.
9. Vacktmäst. Lidinson 1.
Handl. Kindlund 1.
D:o Liström 1.
Glasm. Bergström 1. — 4.
10. Hr LandsHöfd. Wasell 1.
Madam Mellberg 1. — 2.
11. Handl. Hallgren 1.
D:o Perman 1. — 2.

1817
Januar d. 28 war Samanträde med stadens äldste; i afseände på Skomak; Fryckboms ansökning om bevis att få sin Broder
skeppar Petter Fryckbom för sin vansinnighet, nu i 2:ne Åhr, intagen å Hospitalet i Hernösand. — Borgerskapets äldste afgaf
därpå nedan ståände intygan —

Uppå gjord ansökning af Skomakaren Erik Fryckbom, få Underteknade Ordförande och Borgerskapets Äldste här i Staden
Östersund meddela honom det intyg att hans Broder f. d. Skepparen Pehr Fryckbom på 2:ne års tid, som oftast varit angripen af vansinnighet i den höga grad, att han ej blott satt sitt egit utan äfven andras lif i våda, samt således måste härå Landsfängelset på Brödrens bekostnad hällas i förvar, hvarföre Borgerskapets Ordförande och Äldste anse sig skyldige hos Höga Wederbörande på det ömmaste recommendera Skomakaren Fryckboms ansökning att infä denne sin olycklige Broder i Hernösands Hospital.

Östersund den 28 Januarii 1817.
S P

1817 d. 26 Martii var enhällig samankomst till väljande af Ledamöter till Taxeringen warvid först uplästes MantalsLängden
från Hr Prost Backman — derefter valdes nedanståände til Ledamöter
Präste Ståndet, Prost Backman, Magist Wikner
Ofrälse ståndsperson, Mönstersk. Biberg och Canccellist Rödeen

Pag. 654. Borgare ståndet, Apothek. Perman, Handl. Hallgren— Kindlund, Jon Andersson, Vangm Moberg, Sämskm Ocklund Junior
Snickare Sundström, Trackt Hallström, Arbetskarl. Hans Ljungberg
Belöts att Stånden wid första Töwädcr skola nedtagas och föras från Torget.
upläst och godkändt intygar
Sam Perman And Hallsten Johan Thelberg Pehr Wallberg Hans Ljungberg And; Granqvist Erik Moberg And Bergström
Pär Eriksson

1817 d. 23 Aprill Såldes Gödningen ä Torget till Hand. Wikström för Rdr 2 Rgs.

Pag. 655. 1817 April d. 26. war enhällig samankomst — dä nedanståände puncter förehaddes, nemlig.

1. Med anledning af Höga LandsHöfd Embetets Kungörelse att spannemåhl från Krono Magazinet skulle af Borgerskapet få
begäras enligt medsändt formulair. upsatt en Serskilt Lista —

2. Sotning och Brandsyn — werkställes 14 dag idag. Medföljer som besiktningsm Hand Wikström o And Ocklund. och företages
Lördags eftermiddag.

3;tjo Svin Kingning. werckställes nästa Måndag

4:to Stora Sprutan försökes wid tjänligt wäder

5:to tillsattes Nya Qvartersmän till efterseende af Eldens ovarsama handterande för Sydvästra nedre Qvarteret Hand. Wikström
D:o Nord vestra D:o — D;o Söderberg
för Sydöstra qvarter D:o Hand Kindlund
D:o Nordöstra D:o — D:o Sämskm Ocklund

6. Staquetet kring Kyrkan Åtog sig Vaktkarl Strid att med tillhjelp af Hökare Jonas Andersson, varefter Klock Nessör skall åläggas fullgöra öfriga skijhagen och öfverlemna den till någon annan —

7:to. Kyrkotaket skall efterses och det fehlaktiga repareras — Res. att sådant bör genast botas

8. Brotimmer bör fram skaffas att reparera trumorne öfver ren stenarna. Resolv att de Handl. och alla som hafva Hästar skola samanträda med sina Hästar nästa Fredagsmorgan — med afräkning om lagningen —

9. uplästes Marknads StändMcdlcn för d. 20 Martii 1817 bestigande sig till Rdr 114. 40 Sk och för stånd emellan Marknader. Rdr 8. 16 sk. på Stadens Cassa alt Riksg.
upläst och godkändt intygar
Sam Perman C. E. Granström P. Wikström Er Söderberg, S. Kindlund A. Halstcn And; Granquist Nils Svedberg, Jon Thelberg
S. Fahlström , Olof ödbom Strid Jon Anders., Magn Perman And Ocklund

Pag. 657. D. 9 Maij war enhällig sammankomst Dä Höge LandsHöfdinge Embetets brefv om Elden varsamma handterande Uthus och andra Ställen samt Badstugornas flyttande till d 1 October. uplästes —

2:o uplästes Höge LandsHöfd Embetet Kungörelse om vad säd som kan tillfalla på stadens Andel wid nu skeende utdelning, vilket verkst[ä]ld enligt note.

3:to up manades en var1) att vid detta Olyckeliga tillfälle, genast bispringa Cancellist Röden med wad man kan, varaf en lista
bör uprättas — —

4. Wagt Karlar utsattes att noga efterse, om nägon Eld skulle wisa sig å den afbrända Tomten, med 8.2) man3) i 2:ne Dygn —
Uplästes och godkändes intygar Samuel Perman H. Liström, Joh, Hallgren Tomasson A Halsten Anders Oocklund And., Bergström S. Fahlström And; Granquist Nils Svedberg E. Fryckbom Pehr Wallberg

1817 Juni d 7. war enhällig sammankomst med stadens Respective Innevånare till öfverläggning om nedanståände puncter — och
beslöts som följer.

1. uplästes alla ankomna Kungörelser —

2. D:o Hr LandsHöfd Wasells bref om Uhrmak Forsbergs uppförande mot sin Hustru, jämte tillsägelse att om hon inkomer mera till staden att genast hos mig anmälas —

3. uplästes hr LandsHöfd Arnells Kungörelse af d 22 Aprill om Mötet börjar d 16. och Bevärlngs Manskapets samlande d 14
—• och d 15 — Junii.

4. Geterska för Kohna bör antagas som genast bör lägga hand dervid. Madam Holmberg blefv antagen med samma vilkor som förra Åhret och Början skjer om Måndag:

5. anmältes att Tall Britta med 3:ne Barn. och Barnhusflickan Ann-Lisa Broman med siukligt Barn. samt Stina Borg böra från
Staden afvisas; för att icke i framtid falla Staden till tynga —

6. En upsyningsman antages att efterse Kohna att de icke oftare köres österut än wanligt — emot 12 sk Banco NB så att 8 sk
bör plictas till Stads Cassan och 4 sk angifvarens dehl — för den som träskande köre dit. Lika så bör för efterses att Getterna
intet får gå ovallade utan med Laggilda Gettelbarn. skjer skada ändå plicktar som förut är antaget straff. 16 Banco delade så att upsynings erholler 5 sk. 4sk.
Resolverad. Hattmak: Holmberg antogs till upsyningsman. Med åtnjutande af ofvanståände plickt

Pag. 659. 7. anmältes att Isländska fährcn hoppa in uti Lotterna, utan att kuna has. Resolv Ägarna bör tillsägas att noga efterse sine
fåhr, eller att skicka bort dem, om de icke willja hålla Getterska som dageligen wacktar dem, Skulle fåren ändå hoppa in och göra skada intagas de, och bör ägaren godtjöra alt — och straffas efter Lag —

8. En Bar Koija för circa 50 personer upvist pä SjöTorget — Resolv. Enhälligt att samlas Kl. 8 om Morgon om Måndagen och fortsattes tills hon blifver färdig —

9. Haga Stängning wärkställes FredagsAfton Kl. 1.

10. Bro Arbetet D:o LördagsAfton Kl. 1.

11. Vägstycket ät Ahs grinden Lagas.

12. Gördelmakar Granqvist åtagit sig göra en skruf till Slangen på Sprut eller att afkortas.

13. Vangmak Moberg åtagit sig göra 2:c Hjul och Skaklar till Sprutan med det första —

14. Anmältes att H:r Prost: Backman haf:r en mindre Spruta med slang, att sälja —

15. Göres 4 st. Nya korta Stegar med Jern hakar, att kasta öfver Kroppåsen 2;e 4 al:r och 2:e Sju Alnar longe. Dagsverkskarin
Moberg ätog sig göra dem —

16. Kyrkwallen bortarenderas emot Stängning Kring honom. Madam Mellberg åtog sig samma, emot bruket däraf på 2:e Åhr.

17. Begrafningsplatsen fortsattes lagning Måndags Afton d. 16 med Södra delen af Stadens Jnnevånare och Tisdags afton d. 17 Juni med Norra delen —

18. Kyrktaket bör repareras med nytt öfverlag af Bräder, och efterses huru många tolfter Bräder kan åtgå
Resolveras att skaffa 13 Tolfter 7 alnars bräder.

19. Brandförsäkring på wåra Hus, kan nu skje i Somar under Byggmäst Wahrbergs wistande i Orten.

20. Auctjon pä Ärende Lotterne werkställs.

21. anmälte Dagsverks Karlen Moberg att fä som egen Lott N 53. i Erics sved — som beviljades

22. Begärte Sämskmak And Ocklund Junior och Hr Fältväbelen Hoffner att ärholla Kåhlhagar till sina köpta Tomter
Beviljades Ocklund N 54 och Hoffner N 56

23. öfverlägges om Badstugornas flyttning. Resolverades att hos H:r LandsHöfd: ödmjukaste anholla om ändring uti dess Utgifna förordnande af d. 22 Aprill 1817. att på 500 aln aflägsna alla Badstugor — Borgerskapet föreslog att låta Ungen upsättas af Tegel med riktigt walf och skorsten försedt om de fingo beholla dem som stå nedom sjöTorget att flyttas på dem om Kåhlhagen finge användas —

24. Auctjons protocoll d. 7 Juni 1817.
N. 75. Svensmyran — Hans Ljungberg — Rdr 2. 18 sk.
76. Wargmyran — Mster Thelbom — Rdr 2
54. 1/3 del i Rånäsen
55. 1/3 D:o > Mster Wallberg — Rdr 2
56. 1/3 D:o
N 69 i Göviken
70
71. D:o
72
73 —
74
N 4. i Fäbodevallen
5.
6.
7. D:o
N 51. i Ericssved — Dagsverksk Moberg — 25 sk.
Björnmyran. — Skrädd Wallberg — Rdr 2. 32 sk.
N 57. Tortansmyran Mstr Ocklund R J r J9
58 D:o J
59. D:o — Wangm Moberg — Rdr 1. 1 sk.
60. D:o — Jonas Andersson. 28 sk.
61. D:o — Garfv Thelberg — 40 sk.
62. D:o — Skrädd. Wallberg — Rdr 1 — 19.
Rutsved — Hand. Hallgren — Rdr 1. 32 sk.

3:e otaga Tomterna som Mad Mellberg instängd Mad Mellberg Rdr 4

3 D:o d:o som Hallberg för2) Handl. Lidström Rdr 5. 8 sk. Sundsmyran — Postm Granström — Rdr 1. 16 sk.
Jordstyckena godtgöres efter förr utsatt pris för 1816.
upläst och ärkändt intygar
C. E. Granström Sam. Perman. Joh: Hallgren Petter Wikström, Erik Moberg Hans Liström S Kindlund Magn. Perman.
A Hallsten. A Acklund Joh Thelberg Jonas Andersson, Per Moberg And Bergström Cat: Malberg Pehr Wallberg
Per Ersson Olof Strid

1817 Julii d. 21. war Samankomst till besluts afgifvande af owanstäende först uplestes alla till denna dag ingågne Nådiga Kungörelser.

1 :mo uplästes Kyrkoherd i Fölinge Ansökning att i Fölinge Kyrkogränd hollas 4;de Bönedags tiden Marknad.
Resolv: att en fri Marknad må beviljas, då alt underslef kan förekomas, som till dato ärkändt skedt.

Pag. 662. 2:do uplästes Höga LandsHöfd: Embetets Utslag, pä Apothek Permans anmälan, att Uhrm Nordlund huggit minst 10 Lass Longved och 1 Famn kastved och skall därföre botas Rdr 2 Banco och weden Säljas till den mestbjudande och inropades af Uhrmak Nordlund med Rdr 2. 8 sk. Rgs.

3:tjo. upplystes att Torpare Anders Ersson, son till Eric Andersson huggit 6 Famnar Björkved nedom Tan högden, den han bjudit till Hand. Kindlund tillhandla sig
Resolverad, att först öfverse, så vähl om denna ved som på andra ställen skall vara huggen idag på Eftermiddagen.

4:to Corporal Lifv, lofvade antaga tjänst som (Soldat) efter Eklund, då staden skulle blifva dess tilldelnings Bonde.

5:to Revisorer utses till genom siande af StadsCassörns Räkenskaper — Som woro Postmast Granström, Mönster Skrifv Biberg och Apothek. Perman. upläst och ärkändt af
Samuel Perman M. Perman H. Liströra S. Kindlund, Jonas Andersson Joh: Thelberg Catharina Målberg

Pag. 663. 1817 Septbr d. 8. var Samankomst dä följande uplästes, öfverlades och beslöts

1 ;mo. alla ankomna Kungörelser uplästes.

2:do Smeden Olof Lindströms ansökning att blifva antagen till Smed.
Resolv: Enhälligt.

3:tjo. Auctjon å Björkved som Enligt Höge LandsHöfd Embetet blifvit
Resolverad att säljas och utföll som följer. Apothek Perman — 2:ne famnar Bästa Björkveden Rdr 2 tillsamans
H:r Lands Secret Ramstedt 1 famn — 40 sk., Apothek Perman 1 famn — 38 sk.
D;o D:o 36 sk.
D:o D:o 36 sk.
15. D:o Lass. LongBjörkved å 12 sk. Rdr 3. 36 sk.

4:to Marknadsvagt efter Tour fortsattes som följer
d. 10 Septbr. Fältwäbel Hoffner Hand. Söderberg 2
d. 11. Corporal Lifv, Ekendahls Enka 2

5:to Betaltes en dahl. till StadsCassörn.
6. Betalas till Geterskan.

7. Inrättas en Brandwakt som of warje Tomtägare el. antagen Borgare wärkställas NB 2:e Tomter utgör wackter för varje
Natt — och går efter N:r på Tomterna sedan för de Borgare som icke äga Gårdar. — Början skjer straxt efter Marknaden
el. d. 12 Septbr — hos Perman.
Detta Måhl ansågs högst nödvändigt derföre enhälligt beslutatt med yttrande att den som försummar wakten bör med vite åläggas —

8 uplästes Höga LandsHöfdinge Embetets Utslag på Brand syningsmännens ansökning att fä flera skorstenar och Murar förbättrade,
samt mera undsama utslag dicteras
uplästes och godkändes af
Sam. Pennan G. M. Ramstedt H. Liström S. Kindlund, P. Wikström C. E. Granström E. Söderberg Biberg Hallsten, Moberg Joh Hallgren Granquist Jungberg Joh: Thelberg, Ol. örbom Pehr Ersson

1817 October d. 10. var enhällig samankomst, då nedan stående förehaddes och beslöts

1 :mo. Bör enligt Hög befallning wäljas Riksdagsman till d. 20 Novemb. Beslöts att med ansökning hos Höga LandsHöfd: Embetet
få som förut skedt flera gger utaga stånd pänninge Cassan Rdr 50. Rdr 100 B:o och med fullmakt afskicka på Stockholm, att förenas med annan fullmäktig,

2;do 2:ne Ledamöter wäljes till Bisittare i Markegångs… d. 3 Novbr 1817 valdes Handelsman Wik[ström] StadsCassören Magn Perman.

3:tjo Borgare och Hyresman som icke äger egen tomt anmäles att förstärka Brandordningen. Wärkstäldes med alla öfriga Borgare.

4. utsattes dag till Brandsyn.
Reslov: att werkställas i morgon 8:ta dagar då äfven de förr beslutna smärre stegarna skola besiktigas samt de öfriga Brandredskapen;
till biträde vid Brandsyn valdes Garfvar Thelberg Hattm Holmberg.

5. Torpare And. Nilsson ansökning om Ny[ttjo]rätt i Torråsen. Som Östersund har sin af Torråsen uti Ranåsen, som icke är nämnd i And Nilsson ansökan till Nybygge, så fan Borgerskapet onödigt att förklara denna ansökan.

6. anmärktes att alla som äga Badstugor skola genast anten förkastas el. upfylla vad H:r LandsHöfd. Arnell bifalt med inrättande af Kakelugn och skorsten.

7. uplästes Jonas Anderssons räkning som efter prutning blefv godkänd till Rdr 6 Rgs. att betala.

8. Soldats anskaffande —

9. Om JubelFestens firande beslöts att dagen förut om afton Kl. 6. af loss 2:ne omgångar 4 skot i varje, och morgon därpå Kl. 6. äfven 2:ne omgångar och 4 skot i warje, samt då Psalmb O gud vi lofa börjar 32 skott — och om afton uptändas Ljus Kl. 6 a 7. i alla fönster åt gatorna.

uppläst och godkänd intyga
Sam: Perman M; Perman And Ocklund Erik Söderberg, Sam: Biberg P Wikström And Hallsten Johan Hallgren, Joh Thomasson Ljungberg H. Liström Pehr Ersson, Jonnas Andersson And; Granquist Joh Thelberg, Joh. Holmberg Nils Svedberg

Wid Jubel Festen samlades i Hofven Rdr 11. 32 sk. Rgs som genast af lämnades till Hr Mag: Wikner att af lämna Hr ContractsProst Backman.

1817 Novbr 14. var Samankomst med de äldste till afgörande af nedanstående

1 :mo uplästes v. Häradsskr Rödeens ansökning att få bränna i egen panna.
Resolv. att förklara att Borgerskapet ansåg Vice Häradsskrifv Rödéen ansökning som ett misstag af rätta förståndet i författningens
lydelse.

2:do Mickel Larsson Blom från Ringvattnet ansökning att blifva contingent Borgare
Resolv: att blifva antagen.

3:tjo Skarprättaren Gustaf Eric Malmborg ansökning att blifva antagen till Glas Handlare.
Resolveras: att som ingen brist på dylika Handelsmän existerar, s kunde denna Malmborg icke antagas.

4:to Sandföring på wåra gator, bör nu i höst verkstellas motsvarande å båda sidor.

upläst och godkänd af Östersund d. 14 Novber 1817.
Sam. Perman Petter Wikström Johan Hallgren S; Kindlund, A Halsten And; Granquist A. Bergström Pehr Wallberg, Joh; Thelberg Per Ersson Hans Liström

Pag. 671. 1817 Novbr d. 29 war enhällig sammankomst, dä nedan nämde puncter uplästes och öfverlades och beslöts

1 :mo. anteknades de behöfvande att fä Spannemåhl

2:do insamlades medel för en stambok för Westra Emterwiks församling Rdr 2. 18 sk. Rgs.

3 uplästes DagswärksKarln Pehr Rödström ansökning att blifva contingent Borgare Beslöt Borgerskapet denna ansökning

4: uplästes Betjänt Eric Sahlstedt ansökning att blifva till contingent Borgar antagen. Res. dess antagande.

5 uplästes Engelbrekt Erssons ansökning att blifva Dagsverkkarl härstädes — Res. Borgerskapet har sedan medföljande Prästbettyg wart upläst icke funnit dät så klart om Sökandernes Frägd att de kunde antaga honom, ansåge honom häldre blifva1) en Lasst på Staden för framtiden.
upläst och godkändt intygas
H. Liström And; Granquist Johan Hallgren A. Bergström, Sam Perman A Halsten C. Holmberg P. Wikström Tomasson, Joh: Holmberg Joh Thelberg S: Fahlström Olof, öbom

Pag. 672. 1817 December d. 16. woro de 10 Äldsta samlade att höras öfver Guldsmed Geseln Nils Westerlunds ansökning att blifva antagen till Guldsmed: och vid upläsande af hans inlemnade bevis fant Borgerskapets Äldsta lika litet ordsak som wid det framstälda
profstycke något hinder för hans antagande, då han likvähl bör skaffa cautjon för ålöpande krono och stads utskulder —
upläst och ärkändt af
C. E. Granström And Hallsten Sam. Perman A. Bergström, And; Granquist P; Walberg H; Liungberg; Sunström, Thelberg.

 

Ett tack till Erland Lindhammar

 

När kassör Albin Johansson 1958 efter många års hängivet och oegennyttigt arbete lämnade sin befattning som Föreningen Gamla Östersunds intendent, gällde det att finna en efterträdare, som hade både intresse, tid och förmåga att fortsätta Albin Johanssons verk. Föreningen stod just då inför uppgiften att söka förverkliga borgmästare Iwan Wikströms gamla dröm om att göra Gamla Östersunds samlingar tillgängliga för en bredare allmänhet. Enligt ett stadsfullmäktigebeslut hade nämligen lokaler i gamla biblioteksbyggnaden ställts till föreningens förfogande för inrättandet av ett stadsmuseum samtidigt som husets översta våning upplåtits för den Ahlbergska konstdonationen. Det var alltså särskilt viktigt att finna rätt man för uppgiften.

Föreningen fick också den rätte mannen! Erland Lindhammar, som efter sin regementschefstid i Sollefteå återvänt till hembygden, vidtalades och ställde sig genast beredvilligt till förfogande. Med ett aldrig svikande intresse, med uppoffrande av tid och möda har han därefter från första stund ägnat sina krafter åt föreningen och det museum, som sedan kommit att bli hans skötebarn.

Att här närmare redogöra för allt vad Erland Lindhammar uträttat för stadsmuseet, för Ahlbergshallen och för föreningen i övrigt är knappast möjligt. Nämnas bör dock, att han med en omsorg och en samvetsgrannhet, som gränsar till det otroliga, registrerat och uppmärkt varje enskilt föremål i föreningens samlingar, sorterat upp mängder av bilder, fotografier och handlingar av olika slag och dessutom själv på ett synnerligen förtjänstfullt sätt bidragit till samlingarnas komplettering. Han har emellertid inte vårdat sig bara om föreningens samlingar utan även för stadens räkning ägnat tid åt Ahlbergshallen och ansvarat för visningarna där. För skolklasser, föreningar och sällskapsgrupper har han, oavsett tidpunkten och utan tanke på egen bekvämlighet, ställt sig till förfogande som en utomordentligt sakkunnig och uppskattad ciceron i stadsmuseet. För att nu inte tala om allt det arbete han tjänstvilligt avlastat en jäktad ordförande i Gamla Östersund! Det är ingen överdrift att säga, att Erland Lindhammar som föreningens intendent gjort en kulturell insats av betydande värde för Gamla Östersund och därmed också för vår stad.

När Erland Lindhammar nu förklarat sig önska lämna sin befattning, måste vi givetvis, om än motvilligt, böja oss för detta. Men samtidigt vill vi varmt och uppriktigt tacka honom för allt han hittills uträttat till gagn för föreningen. För oss är det i alla fall glädjande att veta, att vi även i fortsättningen kan räkna med Erland Lindhammar som en sällsynt intresserad, kunnig och plikttrogen styrelseledamot — en verklig stöttepelare i Gamla Östersund.

A. ]

Om Tegnér och Jämtlands Fältjägare
Av Staffan Granberg

Det var året 1821. Jämtlands regemente hade nyligen omorganiserats till Jägare Corps från att tidigare varit ett vanligt lätt infanteriförband. Det var ett betydande steg uppåt i rangrullan, och man kan förmoda att officerskåren var mäkta stolt över det nya regementsnamnet. En officer vid regementet vet man i alla händelser som visste att besinna dess nya värdighet. Emanuel Dillner hette han, löjtnant vid Jämtlands Fältjägarecorps, och han tog sig före att be ingen mindre än professorn i grekiska vid Lunds universitet Esaias Tegnér att författa en krigssång för regementet, »livande, glättig och passande för en Jägare Corps».

Och det märkliga hände, att Tegnér lovade att effektuera beställningen. Visserligen tarvades det en del påstötningar för att sätta i gång den store mannen i Lund, men efter ett par månader levererades i alla händelser dikten, och sedan Crusell satt musik till den, avsändes den i början på juli 1821 till officerarna på Frösön. Och den mottogs med acklamation. Förste majoren vid regementet Tigerstedt, framförde officerskårens tack, och Tegnérs gode vän Adlerbeth kunde rapportera om reaktionerna vid Frösö läger.

»Den enda anmärkning som enligt vad Dillner sagt mig blivit gjord vid Din sång är, att den är för mild och ej så krigisk, som en och annan av de käcka Jemtarne önskade. Men denna anmärkning är utan vikt, då man eftersinnar, att sängen är skriven för att gälla både i frid och strid och kan således aldrig bliva ämned att endast reta till bärsärkagång», skriver Adlerbeth till Tegnér, och för att visa att sången verkligen uppskattades meddelar han också, att hela regementet fått i order att lära sig att sjunga den till nästa möte — löjtnanten Dillner hade redan övat in den i sitt kompani.

Hur har nu fältjägarsångens vidare öden gestaltat sig? Ja, den sjungs fortfarande på regementet, men bara vid ett enda tillfälle på året, och då i ett mycket speciellt sammanhang. Det är den 20 september, årsdagen av regementets ärorika seger vid Nowodwor 1655. Det var under Karl X Gustavs polska kampanj som fältjägarna fick det segemamnet på sin fana, och fortfarande finns en liten ö i floden som rinner genom Nowodwor som kallas Svenskön, förmodligen till minne av Jämtlands regemente.

Årsdagen av den segern firas traditionsenligt på regementet med stor middag för officerskåren, telegram kommer från gamla regementschefer, hederspris delas ut och unisont sjungs en sång som man kallar »Jämtlands jakt». I själva verket är det näst sista strofen i Tegnérs dikt man sjunger, men egendomligt nog förefaller det som om man under tidernas lopp glömt bort resten av dikten. Därför kan det vara på sin plats att återknyta bekantskapen med denna Tegnérdikt, som visserligen inte hör till hans främsta men ändå har sitt givna lokalintresse.

 

SÅNG FÖR JÄMTLANDS FÄLTJÄGARE

Det rör sig, det hvimlar vid skogens bryn, gevären blixtra mot dagen, och hurraropet flyger mot skyn: då gläder sig döden med bister syn, ty hans förpostkedja är dragen.
Och framåt hon ilar från trakt till trakt: det är Svenske män, det är Jemtlands jagt.

Vi jaga som björnen han jagar i Nord, som lejonet jagar i Söder. Dock — deras jagt är för glömskan gjord: vårt villebråd är det skönsta på jord, en Sveriges ovän som blöder.
För Sveriges ära, för Sveriges makt öfver berg, öfver dal skallar Jemtlands jagt.

Bespara dig flykten och fall med mod, du ovän från östan, från sunnan! Bakefter dig ilar skidlöpare god, och aldrig irrar hans vingade lod; med lifvet du kommer ej unnan!
På den har döden sin hand re’n lagt, som råkar i skotthåll för Jemtlands jagt.

Stån trygga, I hyddor i dalarnas natt! Stån trygga, I snöfjällar höga, der stjernevalfvet sin krona satt! Och Storsjö, blicka mot himlen gladt, du fjällens mörkblåa öga!
Kring er och kring fädernas grafvar på vakt stå Svenske Männer, står Jemtlands jagt.

Du fosterländska, du fria jagt, som jagar för landet och kungen! På faran gifver ej jägaren akt, han leker med henne så oförsagdt, och dör han så dör han besjungen.
Och tusende eko i fädernetrakt upprepa sången om Jemtlands jagt.

 

Albin Johansson
IN MEMORIAM

 

Albin Johansson avled den 17 mars i år. Därmed bortgick en av föreningens mest verksamma och intresserade medlemmar under 1940- och 1950-talen. I nära 20 år tillhörde han föreningens styrelse och var därjämte till 1958 föreningens intendent.

Albin Johansson utförde under denna tid ett synnerligen förtjänstfullt arbete i Gamla Östersund. Av hans många goda initiativ som intendent bör särskilt nämnas tillkomsten av bildverket »Gamla Östersund i bilder» och föreningens kortsystem över äldre och nyare tiders invånare i Östersund. Med den största omsorg förde han också föreningens porträttmatrikel, som låg honom särskilt varmt om hjärtat. Forskning av olika slag var i övrigt hans stora intresse och under årens lopp samlade han en mängd utomordentligt värdefulla uppgifter rörande bl. a. i Östersund verksamma affärsmän från 1790-talet fram till våra dagar. Boken »Handelslivet i Östersund 1786—1950» och ett flertal minnesskrifter rörande olika affärsföretag i Östersund utgöra även bestående resultat av hans outtröttliga forskarnit.

Albin Johansson efterlämnar minnet av en hängiven, trägen och samvetsgrann medarbetare, en redbar och gedigen människa. Han är i särdeles hög grad förtjänt av föreningens tacksamhet för vad han uträttat.

Albin Waldemar Johansson var född på Frösön den 27 december 1889. Till Östersund flyttade han 1915.

Nedanstående data utgör, tillsammans med ovanstående uppgifter, en mycket imponerande meritlista. Han var kassör hos AB Bröderna Backlund 1927/43 och bokhållare i firman 1943/59; styrelseledamot i Sveriges handelstjänstemannaförbund 1940/43 och i Jämtlands läns fomskriftssällskap 1948/59 samt kronoombud i taxeringsnämnden för Östersunds stads första distrikt 1942/57.

I F. G. Ö. invaldes J. 1936, var suppleant i dess styrelse 1940/49, ledamot av densamma 1949/58, biträdande intendent 1944/49 och intendent 1949/58.

J. författade och utgav — utom ovan nämnda skrifter — bl. a. släktboken »Från 1390 till 1935» (Lund 1935), »Register till F. G. Ö:s årsskrift 1938—1948» samt skrev följande uppsatser i F. G. ö:s årsskrifter: »Personalia- och porträttsamling» (1945), »Stadsbäcken» (1949) och »Samuel Perman» (1951).

Jämte bokhandlare Erik Hallqvist var J. initiativtagare till »Föreningen Eriksro, vårdanstalt för sinnesslöa, obildbara barn», och var dess sekreterare 1924/28. J. var även initiativtagare till flera andra organisationer: Östersunds kontorist- och biträdesförening, vars ordförande han var 1936/42; »Hälsinge Gille i Östersund», i vars styrelse han var ledamot 1939/1949; Jämtlands läns släktforskareförening 1945, vars ordförande han sedan dess varit. J. räknas också som en av upphovsmännen till »Expo Norr» 1948.

 

Till minnet av en minnestecknare

 

»Jordfästningen sker i stillhet», stod det i dödsannonsen efter konstnären Torger Saether, som efter en kort tids sjukdom avled på Sundsvalls lasarett den 19 sept. 1964. De orden i annonsen kändes så oemotsägligt självklara och belysande för denne ytterst färgstarke särling i jämtländskt konstliv. I stillhet ville han avsluta sin levnadsbana, som på så många sätt gått i säregna kurvor. Men den längsta kurvan hette Stillhet och självvald isolering, långt ute i havsbandet vid Bottniska viken bland stormdrivna måsar.

Och ändå var Torger Saether inte alls någon stillhetens man. Han var ständigt i febril verksamhet ända in i det sista. Därom vittnar den oerhört värdefulla samling minnesteckningar han utförde åt Östersunds stad så sent som i somras och som fanns med på utställningen »Östersund i bild» på Stadsmuseet i juli månad. Detta blev också höjdpunkten i hans mångåriga verksamhet som bildnedskrivare av sina hågkomster från sin barndoms hemstad. I sin lilla ateljéstuga på Bremö Kalv hade han suttit åtskilliga år utan tillgång till uppslagsböcker eller bildalbum och i minnet ritat ett säreget stycke av Östersunds historia. Han hade ett nästan fotografiskt bildminne, som gjorde att han kunde både ansikten och gatumiljöer utantill. Även för hans närmaste vänner låg det något av trolleri i denna hans nästan obegripliga minneskunskap.

Barndomsstad, ja … men han var född i Stockholm den 15 febr. 1902 i ett hantverkarhem, som när Torger var mycket ung förflyttades till Östersund. Men redan efter realexamen vid läroverket tog han steget ut mot äventyren och konsten. Vid 19 års ålder reste han till Österrike för att studera i tre år vid Wiens konstakademi. Sedan gjorde han studieresor både i Tyskland och Italien. Dessutom var han kortare tider bosatt i Danmark och Norge, som förresten var hans faders hemland. Så blev det några år i Östersund, där han flitigt och stridbart deltog i stadens konstliv. Han var bl. a. en av initiativtagarna till Östersunds Konstklubb i februari 1944. Utom hos Konstklubben var han en ständig deltagare i SJK:s och Jämtlands läns Konstförenings utställningar samt utställde separat både i Trondheim och i Östersund liksom i ett flertal andra svenska städer. Hans konst skiftade både i teknik och stil. Sammanfattningsvis skulle man kunna kalla den en stiliserad naiv realism. Men vissa tider kunde det, främst i oljorna, bli fråga om ett rent naturalistiskt stämningsmåleri. Under de senaste åren gav han sin rika fantasi och minnesgoda hembygdskänsla uttryck i framförallt tuschteckningar och monotypier. Med sin sålunda mycket mångsidiga produktion finns han representerad bl. a. i Östersunds museum, i Katedralskolan i Trondheim samt i en lång rad andra offentliga lokaler.

Under de senaste femton åren var han, som nämnts, bosatt på Bremö Kalv utanför Sundsvall. Där trivdes han bland ett fåtal fiskare och fångstmän, där inspirerades han till kanske något av det bästa under sitt brokiga konstnärsliv.

Men då och då reste han hem för att se på sin barndoms stad i förvandling. När han var hemma i våras kunde varken han själv eller hans vänner ana att det sista penseldraget var så nära förestående. Det är så mycket vi har Torger Saether art tacka för. Det var så mycket som Torger hann med att bevara åt oss och framtiden.

C—n.

 

Årsmöte och samkväm

 

Gamla Östersunds årsmöte hölls som vanligt i stadsfullmäktigesalen. Det var föreningens 40:e årssammankomst, men denna milstolpe fick passera tämligen obemärkt. När ordföranden borgmästare Åke Jansler slog klubban i bordet kunde han blicka ut över ett auditorium på c:a 150-talet medlemmar med föreningens tre hedersledamöter i spetsen. I sitt hälsningsanförande berörde han med några ord föreningens syften och dess verksamhet under de gångna 40 åren. Han hade även glädjen att hälsa 19 nya medlemmar välkomna. Under året hade 17 av föreningens medlemmar avlidit, och ordföranden erinrade med några ord om deras gärning och insats i föreningens och stadens liv.

Sedan styrelse- och revisionsberättelserna godkänts och styrelsen beviljats ansvarsfrihet omvaldes de avgående styrelseledamöterna och revisorerna. I och med detta var de stadgeenliga ärendena genomgångna och ordföranden överlämnade ordet till aftonens föredragshållare, arkitekt Robert Berghagen, Stockholm. Redan i rubriken på sitt anförande, »Verklighet och utopi. Tankar om Östersund, dagens och framtidens», angav arkitekt Berghagen den ton, som präglade hela hans anförande. Vi tar oss här friheten att citera Östersunds-Postens referent:

»Parkering under Rådhusgatan var ett av de många uppslag, som arkitekt Robert Berghagen kom med i sitt med färgbilder och kartor illustrerade föredrag. Detta var både roligt, revolutionerande, kritiskt och utopiskt. Han inledde med en mild kritik mot lantmätare Törnsten, som ju knappast kunde ana det motoristiska nuets synpunkter, hade ritat sin stadsplan alldeles uppåt väggarna, d. v. s. på en sluttning ner mot Storsjön, där heller aldrig järnvägen skulle ha fått bana sig fram 1882. Sedan kom regementena och satte P för all bebyggelse åt norr och delvis mot öster, där den dock nu så gott sig göra låter letar sig ut vid sidan om A4:s ägor. Staden borde på ett naturligt sätt ha fått glida ner mot Storsjöns strand, sade han och föreslog den radikala lösningen att flytta den öster om staden. Det kanske kostar några miljoner, men vad gör det med dagens penningvärde? Sedan gjorde han en intressant rundtur genom staden och prisade stadsarkitekten, som på ett så lyckat sätt hade kamouflerat en massa fula brandgavlar, som kom till under en storhetsvansinnestid omkring sekelskiftet. Han pekade på fula gårdar och vackra sådana, som borde bevaras. Han beklagade Strandgatans trista utseende sedan popplama togs bort. Han ville flytta stadens affärscentrum högre upp och föreslog därvid en revolutionerande lösning av parkeringsproblemet genom att lägga ett betongdäck på Rådhusgatan över ’dalsänkorna’ mellan Samuel Permans Gata och Fältjägargränd. Därunder skulle man få rum med flera hundra bilar. Han ville flytta bort kioskerna från Stortorget och få detta till ett vackrare och mera levande sådant. Han efterlyste flera parker och fritidsanordningar, som kunde motverka stressen. Slutligen undrade han om inte staden skulle öppna en effektiv PR-verksamhet med större självsäkerhet och intensivare aktivitet. Här gav han exempel från andra svenska städer, som på ett helt annat sätt tagit sig an både turismen och det industriella utan att ändå förlora i småstadsidyll. Han rekommenderade en grundlig utredning, bl. a. järnvägens förflyttning med stationshus uppe vid Brunflovägen. Den ’detaljen’ var, menade han, förutsättningen för alla de saneringar och förändringar i skönhetsskapande syfte han hade vidrört i sitt med stor och berättigad uppmärksamhet åhörda föredrag.»

De applåder som följde på föredraget gav vittnesbörd om medlemmarnas uppskattning av detsamma. Sedan ordföranden tackat arkitekt Berghagen, kunde han förklara denna del av sammankomsten avslutad.

Vid den efterföljande supén på Hotell Standard blev stämningen som vanligt redan från början av gammalt gott GÖ-märke. Borgmästare Åke Jansler hälsningstalade, arkitekt Berghagen framförde gästernas tack och redaktör Carl Melin kåserade dagen till ära på vers om »Det en dag gamla Östersund», d. v. s. vad som timat under det gångna dygnet. Leven utbringades också för staden och för Föreningen Gamla Östersund. Och mellan de olika talen och hurrandet berättades det naturligtvis gamla minnen och historier, utan vilka en GÖ-fest vore otänkbar.

C.S. J.

 

Meddelande

 

Samtliga nedanstående publikationer kunna erhållas hos stadens bok- och pappershandlare.
Ortnamn i Östersund av Iwan Wikström.

Den i Östersunds stads historia utomordentligt väl införsatte f. borgmästaren Iwan Wikström har gjort en kommenterande sammanställning av ortnamn i Östersund. Pris kr. 13: 50

Ett pressuttalande: »Boken kommer utan tvivel att i alla tider vara ovärderlig som en överskådlig och noggrant redovisande källa för var och en, som intresserar sig för staden Östersund och dess bebyggelsehistoria.»
Arkivarie Bertil Flemström i Östersunds-Posten.

Då järnvägen kom till Östersund av E. Chr. Genberg. En för äldre östersundsbor synnerligen intressant skrift beträffande bebyggelse och personalia i Östersund på 1880-talet. Pris kr. 8: —

Register till Föreningen Gamla Östersunds årsskrift 1938—1948 av Albin Johansson. Pris kr. 3: —

Register till Föreningen Gamla Östersunds årsskrift 1949—1959 av Per Fjellström och Svante Höglin. Pris kr. 5: —

 

Kommunala ärenden
den 1/7 1963—30/6 1964

 

(Sammanställningen upprättad av drätseldirektör Harry Rydquist, stadsfullmäktiges sekreterare)

Östersunds stadsfullmäktige ha under ovannämnda tid fattat följande beslut av mera allmänt intresse:

1963 sept. 17 att mottaga statsbidrag med högst 50.000 kr. till utvidgning av Odensala campingplats, vartill stadsfullmäktige anslagit 1 milj. kronor,
att bevilja Jämtlands läns museiförening ett extra anslag av 22.000 kr. för slutförande av konstflygelns ombyggnad (byggnadskostnad c:a 312.000 kr. Anslag av vattenregleringsmedel å 250.000 kr.),
att bevilja kommittén för utgivande av Kungl. Jämtlands Fältjägarregementes historia ett anslag av 5.000 kr. (totalkostnad: 75.000 kr.),
att bevilja Östersunds Ridklubb ett engångsanslag av 60.000 kr. för uppförande av ett nytt ridhus på Frösön samt att tillsammans med Frösö köping ställa borgen för byggnadskreditiv i avvaktan på att statsbidrag utbetalas,
att bemyndiga drätselkammaren att å stadens vägnar göra de åtaganden, som för erhållande av statskommunalt beredskapsarbete för uppförande av ett fryshus i Lägden för en beräknad totalkostnad av 2.250.000 kr., vartill utgår statsbidrag med 50 %, är erforderliga, varjämte stadsfullmäktige beslutade anslå 2.250.000 kr. att finansieras med ett 25-årigt amorteringslän,
att bifalla yrkesskolekommitténs förslag om uppförande av en första etapp yrkesskollokaler i Odenskog till en beräknad kostnad av 1.320.000 kr. ävensom bevilja 300.000 kr. för inventarieanskaffning,

okt. 15 att mottaga statsbidrag med högst 633.500 kr. för uppförande av två industribyggnader i »Industribyn» i Odenskog,
att fastställa namnet Österängsskolan på skolanläggningen i kv. Laxen,

okt. 30 att fastställa utdebiteringen för Östersunds borgerliga kommun under år 1964 till 12 kr. 65 öre för varje skattekrona och skatteöre,

nov. 19 att anslå 5.000 kr. till iordningställande av lokal för utbildning av industrisömmerskor,
att utöka antalet ledamöter i drätselkammarens arbetsutskott med 1 till 4,

dec. 17 alt antaga ny instruktion för drätselkammarens ordförande och vissa ändringar i drätseldirektörens instruktion ävensom
arvodes- och pensionsbestämmelser för herr Ragnar Hägerström såsom heltidsanställd ordförande och höjning av arvodet till
drätselkammarens vice ordförande,

1964 jan. 21 att anslå 20.000 kr. till organisationsutredning vid drätselkansliet, fastighetskontoret, stadsingenjörs- och stadsarkitektkontoren. att godkänna drätselkammarens förslag om uppförande med statsbidrag av en tredje industribyggnad i »Industribyn» i Odenskog,

mars 17 att hemställa till magistraten att datumparkering måtte införas i Östersund fr. o. m. den 1/10 1964,
att upphäva beslut om instruktion samt arvodes- och pensionsbestämmelser för drätselkammarens ordförande,

april 21 att inrätta en ett-årig hushållsskola med sömnad vid yrkesskolan,
att inrätta ett Östersunds stads konststipendium,

maj 25 att reservera stg nr 687 AN för uppförande av en barnstuga med möjlighet att bereda lokaler för såväl en lekskola med en förmiddags- och en eftermiddagsavdelning som ett daghem med två avdelningar,
att förvärva en Östersunds Lottakår tillhörig fritidsstuga,
att överlåta ett markområde om c;a 14.000 m2 till Försvarets fabriksstyrelse för uppförande av tvättanläggning vid Göviken, att — under förutsättning att stadsägan nr 395 kan förvärvas av Kronan — reservera stadsägan för uppförande av yrkesskola, att bevilja anslag till uppförande av en konstfryst ishockeybana,

juni 16 att bevilja tilläggsanslag å 499.000 kr. till täckande av kostnader för tillägg till löner och pensioner är 1964—65 samt för vissa lönegradsuppflyttningar,
att antaga bostadsbyggnadsprogram för de närmaste 5 åren, omfattande bl. a. ett bostadsbyggnadsprogram av c:a 2.000 lägenheter.

 

Kyrkliga ärenden
den 1/7 1963—30/6 1964

 

(Sammanställningen upprättad av redaktör Per Hallström, kyrkofullmäktiges sekreterare)

Kyrkofullmäktige i Östersund ha under ovannämnda tid fattat följande beslut av mera allmänt intresse;

1963 okt. 8 I framställning till kyrkofullmäktige hade framhållits, att kyrkorådet söker åstadkomma en distriktsindelning av församlingen med en präst bosatt i varje distrikt. Då möjlighet nu yppat sig att förvärva en bostadsrättslägenhet i kv. Lommen på Söder, vilken lägenhet skulle kunna anvisas åt den präst, som får särskilda arbetsuppgifter inom detta distrikt, fann kyrkorådet det angeläget, att lägenheten ifråga förvärvas för församlingens räkning. Kyrkofullmäktige biföll framställningen och anvisade för ändamålet erforderliga medel.
Fastställdes 1964 års stat med en oförändrad utdebitering av 65 öre pr skattekrona.
Till protokollet antecknades, att Östersunds församling genom testamentariskt förordnande av Julius och Lydia Pettersson erhållit en testamentslott på 36.113 kr. avsedd att användas för församlingens diakoniverksamhet.

dec. 10 Då den hittills förhyrda lokalen för det kyrkliga arbetet i Blomängen visat sig vara otillräcklig och i vissa avseenden bristfällig beslöts på förslag av kyrkorådet att förhyra nya och rymligare lokaler i Svenska Riksbyggens fastighet Tegelbruksvägen 12. Utöver hyreskostnaden anvisade fullmäktige medel för anskaffande av inventarier och vissa inredningsdetaljer till nämnda lokal.
Till ordförande i kyrkorådet för åren 1964—67 utsågs prosten Gösta Wik och till vice ordförande filaren Thure Ströberg.

1964 maj 12 Det antecknades, att magistraten beslutat att av medel ur häradsskrivare E. E. Livens donationsfond anvisa ett belopp av 30.000 kr. för inköp av skulptur med springbrunn (utförd av skulptören Torsten Fridh) att efter kyrkorådets bestämmande placeras i parkområdet omedelbart söder om nya kyrkan. Fullmäktiges ledamöter deltogo efter sammanträdet i en av kyrkorådet anordnad visning av de av församlingen nyinredda kyrkolokalerna, dels å Skolgatan 39, där komminister Einar P. Öberg redogjorde för »Södergruppens» arbete, dels å Tegelbruksvägen 12 A, där kyrkoadjunkt Sven Helmerius informerade om verksamheten i Blomängen.

 

Årsberättelse

 

Styrelsen för föreningen Gamla Östersund får härmed avgiva följande berättelse över verksamhetsåret 24/10 1962—23/10 1963.

Den i föregående årsberättelse omnämnda skriften av f. borgmästaren Iwan Wikström »Ortnamn i Östersund» utkom från trycket i december 1962 och fick ett mycket välvilligt omnämnande i såväl lokal- som huvudstadspressen. Sedan enligt avtal staden erhållit 300 ex. av upplagan disponerade föreningen 700 ex. Den förhållandevis livliga efterfrågan som boken rönt hos allmänheten samt dess stora kulturhistoriska värde har föranlett styrelsen att låta trycka en andra upplaga om 1.000 ex. För östersundsbon och jämten, såväl på hemmaplan som i förskingringen, har detta arbete mycket av intresse att bjuda och är genom sin goda disposition synnerligen lämpligt såsom uppslagsbok.

Av kaptenen Per Fjellström och tandläkaren Svante Höglin upprättat »Register till föreningen Gamla Östersunds årsskrift 1949—1959» föreligger nu i tryck. Styrelsen riktar ett varmt tack till författarna för det trägna och omsorgsfulla arbete dessa nedlagt för utarbetandet av registret.

Alltsedan stadsmuseets tillblivelse har antalet utländska besökare varit relativt stort. Behovet av en kortfattad vägledning för dessa museibesökare har gjort sig starkt gällande. Styrelsen har fördenskull låtit utarbeta och trycka en sådan vägledning på franska, engelska och tyska språken.

Föreningen har under året låtit fotografera de fastigheter i stadsbebyggelsen å vilka rivningsbeslut föreligga och av vilka föreningen icke tidigare ägt fotografier. I anslutning härtill vill styrelsen än en gång erinra föreningsmedlem, som är fastighetsägare, om önskemålet att — därest så ej tidigare skett — till föreningens intendent insända fotografi över vederbörande fastighet jämte vissa data rörande fastigheten i enlighet med härför fastställt formulär, som tillhandahålles av intendenten.

Efter därom gjord framställning har föreningen bidragit med fotografiskt bildmaterial till Svenska Stadsförbundets Tidskrifts jubileumsnummer kring kommunallagsjubileet 1962.

Under året har stadsmuseet hållits öppet för allmänheten dagligen under tiden 15/6—15/8, söndagar under tiden 1/5—14/6, 16/8—30/11.

Efter särskild överenskommelse har museet av intendenten visats för skolklasser, föreningar och andra grupper även under icke ordinarie öppethållningstid.

Antalet museibesökare har under året utgjort 1.069 personer.

Under verksamhetsåret erhållna gåvor redovisas i bilaga till denna årsberättelse. (Bilaga A.)

Föreningens årsskrift — den tjugosjätte årgången — utdelas vid årsmötet. Såsom redaktionskommitté har fungerat herrar Anton Svensson, Per Andersson och Carl S. Jonsson.

På Samuel Permans grav nedlägges på årsmötesdagen en krans.

Av föreningens medlemmar har under året avlidit: f. d. lokmästare John Wilthon, lantbrukare Karl Karlsson, f. d. källarmästare Erik Föök, f. d. byråassistenten Magnus Magnusson, kamrer Anders-Erik Nilsson, prosten Arvid Rönnlund, f. d. kassören Carl G. Hermreus, f. d. häradsskrivare Nils Sundquist, i. d. bankdirektör Mats Wåhlin, f. d. skogschefen Gunnar Brandelius, f. d. jägmästaren Ragnar Berglund, f. d. byråassistent Oscar Ingmanson, f. d. överpostiljon John D. Adolfsson, f. d. folkskollärare Olof Jansson, f. d. bankkassör Alf Selander, f. d. landsfiskal Nils Byström och f. d. lokförare Anders Bäckman.

23 nya medlemmar ha efter inval inträtt i föreningen vid förra årsmötet.

Medlemsantalet utgör f. n. 361 (före årsmötet).

Styrelsen har under året utgjorts av följande personer: Ordinarie ledamöter: borgmästare Åke Jansler, ordförande, direktör Anders Lundvall, vice ordförande och tillika skattmästare, byrådirektör Lennart Edström, sekreterare, överste Erland Lindhammar, intendent, köpman Olle Hallberg, klubbmästare, överste Rolf Kjellin och advokat Frans Victor; suppleanter: gårdsägare Eric Englund, major Åke Wisvall och rektor Anton Svensson.

Beträffande föreningens ekonomiska ställning och räkenskaper hänvisas till revisionsberättelsen.

Östersund den 23 oktober 1963.
ÅKE JANSLER

 

Revisionsberättelse

 

Undertecknade, utsedda att granska räkenskaperna för Föreningen Gamla Östersund för tiden 24 oktober 1962 till 23 oktober 1963, få härmed efter fullgjort uppdrag avgiva följande berättelse:

Tillgodohavande 23/10 1962…………………………………………………………………………….11.709:44

Inkomster:
347 st. betalda årsavgifter ………………………………………………… 3.470: —
Sålda böcker etc………………………………………………………………… 353: 65
Annonser i årsskriften ……………………………………………………… .. 365: —
Ortnamnsboken (varav kr. 8.000: — inbet. av Östersunds
stad) ………………………………………………………………………………10.112:92
Räntor ………………………………………………………………………………..346:70
Gåva av bankkamrer W. Myrin ……………………………………………2.000: —
Sålda skulpturer ………………………………………………………………..  525: —
Diverse ………………………………………………………………………………..38: 85….. 17.212:12
Tillgodohavande och inkomster………………………………………………………………28.921:56

Utgifter:
Samlingarna ………………………………………………………………………  151:50
Årsskrifter …………………………………………………………………………3.257:94
Årsmötet …………………………………………………………………………..  108: 80
Trycksaker, annonser etc……………………………………………………… 275:82
Porton och ersättning för ink.avgifter …………………………………….  386:15
Uppvaktningar ……………………………………………………………………  246:90
Böcker etc ……………………………………………………………………        395:20
Ortnamnsboken………………………………………………………………..10.103:96
Inköpta skulpturer………………………………………………………………….446:95
Diverse………………………………………………………………………………….56:50 ….15.429:72
Summa tillgångar…………………………………………………………………………………13.491:84
Kronor ……………………………………………………………………………………………….28.291:56

Tillgångarna äro placerade å kapital- och sparkasseräkningar i Sundsvalls Enskilda Bank, å postgiro, i Riksgäldskontoret i form av nom. 1.000:— i Statsskuldboken inskrivna obligationer samt hos redogöraren i form av kontanter kr. 95:51 och nom. kr. 700:— Svenska Statens premieobligationer.

FONDER
MUSEIFONDEN
Tillgodohavande 23.10 1962 …………………………………………………………………..  10.440:83
Inkomster:
Bankräntor         …………………………………………………………………. 301:60
Biljettintäkter ……………………………………………………………………..  783:35
Drätselkammarens del av kostnader …………………………………….  342:—              1.426:95
Summa kronor …………………………………………………………………………………….     11.867:78

Utgifter:
Kostnader för biljettförsäljn., visning och vakthållning…………… 760: —
Telefon och lyse ……………………………………………………………..  432:45
Städning ……………………………………………………………………….  684: —
Reparationer ………………………………………………………………. ….  11:07
Drätselkammarens del av biljettintäkter…………………………….. . 354:50
Diverse ………………………………………………………………………….  324:45  ………..     2.566:47
23.10 1963 tillgodohavande…………………………………. i Sundsvalls Enskilda Bank 9.301:31
Summa kronor  ………………………………………………………………………………………   11.867:78

ANNA OCH GOTTFRID ROMANS UNDERSTÖDSFOND
Tillgodohavande   23.10 1962 …………………………………………………………………..  21.810:26
Inkomster:
Bankränta …………………………………………………………………………………………………..  824:25
Summa kronor ………………………………………………………………………………………    22.634:51

Utgifter:
Gåva till 3 damer ………………………………………………………………………………………….  450: —
23.10 1963 tillgodohavande…………………………………….. i Jämtlands läns Sparbank  184:51
Summa kronor ………………………………………………………………………………………..   22.634:51

LINDA OLSÉNS DONATIONSFOND
Tillgodohavande   23.10 1962 …………………………………………………………………….  80.501:91
Inkomster:
Bankränta ………………………………………………………………………………………………….  2.998:10
Summa kronor   ………………………………………………………………………………………..  83.500:01

Den 23.10 1963   tillgodohavande i Svenska Handelsbanken …………….  25.673:63
»                   i Jämtlands Folkbank ……………………  28.913:19
»                  i Sundsvalls Enskilda Bank  …………     28.913:19
Summa kronor……………………………………………………………………………….. 83.500:01

Tillgångarna i fonderna den 23.10 1963 utgjorde tillsammans…………….. 114.985:83

Då anledning till anmärkning ej finnes fä vi tillstyrka ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattar.

Östersund den 9 oktober 1963.
Gotthard Edholm                 O. Nilson

 

Föreningens funktionärer 1963—1964

 

Ordförande:
v. Ordförande:
Sekreterare:
Skattmästare:
Intendent:
Borgmästare Äke Jansler
Direktör Anders Lundvall
Byrådirektör Lennart Edström
Direktör Anders Lundvall
Överste Erland Lindhammar
Överste Rolf Kjellin
Advokat Frans Victor
Köpman Olle Hallberg
Styrelsesuppleanter: Gårdsägare Eric Englund
Major Åke Wisvall
F. d. Rektor Anton Svensson
Revisorer: F. d. Bankkamrer Olof Nilsson
Grosshandlare Gotthard Edholm
Revisorssuppleanter: Disponent Elis Sundström
Häradskrivare Nils Uhlin
Redaktionskommitté: F. d. Rektor Anders Svensson, ordförande
Redaktör Per Andersson
Boktryckare Carl S. Jonsson
Museinämnd: Borgmästare Åke Jansler, ordförande
överste Erland Lindhammar och
Major Åke Wisvall
Kommitté för planering av ett stadskvarter inom fornbyn Jamtli: Borgmästare Åke Jansler och Arkitekt Gunnar Suwe, valda av föreningen Gamla Östersund, samt Landsantikvarie Lennart Björkquist, Förlagschef Bo Berndtsson och Arkitekt SAR T. Klarén, valda av Föreningen Heimbygda.

 

Förteckning över under verksamhetsåret
23/10 1962 — 23/10 1963 influtna gåvor

 

Arkitekt SAR Roben Berghagen, Stockholm: Redogörelse för Jämtlands läns hushållningssällskaps 100-årsutställning 1920. Katalog över Jämtlands läns hushållningssällskaps 100-årsutställning 1920. Jubileumsutställningen i Östersund 1920 (fotografiskt album). Jubileumsutställningen i Östersund 1920 (klippbok). 45 st. diapositiv över fotografier med motiv från Östersund. 1 st. plakett med text: »Jämtlands läns hushållningssällskaps 100-års jubileumsutställning i Östersund 1817—1917».

Läroverksadjunkt Henrik Caspari: Kostnadsfri översättning till tyska av »Vägledning» för besök i stadsmuseet.

Elektriker Börje Dedering: Gesällbrev utfärdat år 1808 av bryggareämbetet i Norrköping för Sven Jacob Dedering. Tvenne tjänstgöringsbetyg av år 1801 resp. 1808 för Sven Jacob Dedering. Fotostatkopia av släktregister för släkten Dedering.

Fotograf Arvid Hailing: Fotografi av Stortorget i Östersund år 1963. »Storsjöyran» i Östersund 5/7 1963 (foto).

Redaktör Per Hallström: 1 ex. av Jemtlands kalender 1893. 2 ex. av Jemtlands Tidning, nr 2/1866 resp. 105/1885. Avskrift av avskrift av Kungl. brev den 23 januari 1839 angående väckt fråga om stadgande av särskilt ansvar för Bevärings Karl som under hemmarschen från mötesplats övergiver kommenderingen innan han blivit hemförlovad. 9 st. fotografier från diverse högtidligheter i Östersund omkring 1910.

Landskanslist Jörgen Hedin: 1 st. aktiebrev i resp. Östersunds badhusaktiebolag, aktiebolaget Einar Andersson och Jämtlands-Postens tryckeri. Bolagsordning för Östersunds badhusaktiebolag. Stadgar för Östersunds allmänna sjuk- och begravningskassa. Namn- och adressförteckning över ledamöter i
utställningsbestyrelsen för jubileumsutställningen i Östersund 1936.

Fröken Stina Hällströms sterbhus: 14 st. personfotografier. Inramat fotografi av lärare och elever vid Östersunds Småskoleseminarium läsåret 1903—1904. Fotografi av examensavslutning vid småskoleseminariet i Östersund omkring 1920. Elever vid småskoleseminariet i Östersund omkring 1905 (foto). Skolklass i småskolan i Sem, Ås, omkring 1915 (foto).

Tandläkare Svante Höglin: Medlemsmatrikel år 1935 för Sällskapet för Jämtländsk Konstkultur. Program vid öppnandet av minnesutställningen i Östersund år 1945. Brödkort (ransoneringskort) av år 1919.

Kassör Albin Johansson: 1 ex. av dikt av Nohlgård, »Till Jämtlands ungdom», skriven till förmån för konstverket »Far och son» (Östersund 1920).

Fru Selma Johansson: Inbunden bok: Jacob Ekelund: »Försök till lärobok i Gamla Historien». Stockholm 1849. (Tidigare ägare av boken: fältläkare Emil Warodell, Östersund).

Fröken Jenny Jonsson: Fotografi: Apotekare J. Tesch med maka, född Fjellman (dotter till rådmannen A. P. Fjellman). Inramat fotografi av brudparet greve Robert Spens och Herta Södermark (dotterdotter till rådman A. P. Fjellman) jämte bröllopsgäster. 11 st. fotografier av östersundsbor på 1890-talet.

Överlantmätare Valfrid. Larsson: »Östersunds donationsjord. Redogörelse för omfattning och förändringar åren 1750—1830, upprättad i april 1959 av Valfrid Larsson, överlantmätare».

Direktör Anders Lundvall: Upprop av år 1944 angående nytt hotell i Östersund. 1 ex. av »En ljufvelig marknadsvisa att föresjunga till positiv å Tomtarnas höstmarknad». (Östersund 1908.) 1 ex. »Program vid hundraårsfesten till P. Wieselgrens minne i Östersunds ordenshus söndagen den 30 september 1900 kl. 5.30 em.» Prospekt av år 1902 rörande »Änge Brunns- och Badanstalt i Offerdal».

F.d. bankkamrer Waldemar Myrin (gm testamente): 6 st. inramade teckningar av konstnären Acke Åslund. Kr. 2.000:— till främjande av föreningens verksamhet.

1938 års studenter vid Östersunds Högre Allmänna läroverk: Kr. 32:10 gm insamling till förmån för föreningens verksamhet.

Stadsarkitekt Henric Nordlund: Tre st. färgdiapositiv med motiv från stadskvarteren Hövdingen, Pastorn och Auktionisten.

Fröken Tekla Pettersson: Kontrakt av den 7 juni 1887 mellan murarmästare O. J. Pettersson och grossh. N. O. Näs rörande uppmurning m. m. av fastigheten Storgatan 17 (Grand Hotell). 2 st. arbetsbetyg m. m. gällande murarmästaren O. J. Pettersson.

Fastighetsingenjör Åke Kickheden: 2 fotografier från Östersunds platsbyrå, Storgatan 5. (Omkring år 1906.) 17 st. fotografier (interiörer) från framlidne plåtslagarmästaren C. J. Johanssons hem, Köpmangatan 56, Östersund. 1 st. amatörfotografi av bl. a. J :s son och ena dotter.

Riksbankens avdelningskontor i Östersund: Brandlur av nickel, som ingått i borgarbrandkårens i Östersund utrustning.

Länsarkitekt Gösta Rollin: Två fotografier av fastigheten Köpmangatan 26 (kv. Handelsmannen).

Fru Märta Sefastsson, Gällö: Inbundet ex. av Martha Hedman: »Uncle, Aunt and Jezebel». (New York 1949.)

Lektor Ingegärd Suwe-Ericsson: Kostnadsfri översättning till franska av »Vägledning» för besök i stadsmuseet i Östersund.

F. d. rektor Anton Svensson: Av givaren författad »Prolog vid invigningen av Högre Tekniska läroverket i Östersund onsdagen den 3 oktober 1962». Kostnadsfri översättning till engelska av »Vägledning» för besök i stadsmuseet i Östersund.

F. d. lokföraren Axel Söderström, Gävle: Fotografi från konung Gustaf V:s besök i Östersund 1920. Fotografi av gamla och nya Frösöbron 1936.

Fröken Calise Tirén, Bromma: Fem st. fotografier: Volontärer från Jämtlands fältjägarekår på Karlsborg 1878. Tvenne tablåer från sekelskiftets Östersund. 1880 års studenter vid Östersunds Högre Allmänna läroverk. Gruppfoto av fyra östersundsdamer 1884.

Häradsskrivare Nils Uhlin: Inramat gruppfotografi av landstatens ämbets- och tjänstemän i Jämtlands län år 1892.

Chefredaktör Sven Wallin: Fotonegativ av bibliotekarien Elin Kardell. En basarvisa, sjungen vid julbasar å godtemplarsalongen 1905. En maskeradvisa, sjungen vid Östersunds typografklubbs maskerad 1906. 4 st. fotografier av medlemmar av det äldre borgerskapet i Östersund (början av 1900-talet).

F. d. stationsskrivare Lennart Westlinder, Örebro: Förstorat gruppfotografi av syskonen Märta (Martha), Lydia och Thure Hedman.

F. d. distriktslantmätare Heimer Wikström: Notifikation ang. fältjäkaren Jonas Gestrichs den 7 juni 1834 timade frånfälle.

F.d. borgmästaren Iwan Wikström: Vykort: utsikt från Östersund över Frösön och Oviksfjällen på 1930-talet. 1 ex. fotografisk kopia av 1788 års stadsplan över Östersund. Handlingar berörande av givaren författad skrift »Ortnamn i Östersund»: manuskriptkort och konceptkort till ortnamnsförteckningen, elva st. konvolut innehållande bl. a. fullständigt huvudmanuskript, div. arbetsmaterial, div. koncept, kalkyler, anbud, div. korrektur, div. korrespondens, handlingar ang. Odenslundsvägen — Stuguvägen, Krondikesvägen, Fyrvallaknuten, Lugnvik och Lugnviksområdet, »Stora gatudopet» 1928: tidningsklipp m. m.

Köpman Helge Åkerström, Frösön, Fotografi från Cavallins handelsträdgård, Storgatan 3 i Östersund, i början av 1890-talet.

 

Nya medlemmar i förteckningen 23/10 1963

 

Kapten Bo Bostrand
Kanslist Torsten Carlsson
Kapten Christer Haase
Häradsskrivare Ruben Halén
Fotograf Arvid Halling
Civilingenjör Walter Holmstedt
Bokhandelsmedhjälpare Ove Holter
Droskägare Gustav Huldberg
Pappershandlare Sven Jansson
Glasmästare Thore Lindgren
1 :e taxeringssasistent Torsten Lindgren
Frisörmästare Olle Lund
Köpman Gunnar Lögdberg
Civiljägmästare Klas-Gustaf Nylin
F. d. förvaltare Daniel Ohlsson
F. d. löjtnant Nils Swensson
F. d. fanjunkare Gustaf Tjernberg
Köpman John Wadman
Försäljningschef Sten Östlund

 

Sedan föregående årsmöte avlidna medlemmar i föreningen

 

F. d. järnvägskontorist Herman Sundström 28/12 1963
F. d. förste stationsskrivare Sigfrid Wahlberg 17/2 1964
Kassör Albin Johansson 17/3 1964
Tandläkare Gösta Nässén 5/5 1964
F. d. bankkamrer Gustaf Nilsson 27/5 1964
Försäkringsinspektör Gotthard Edholm 31/5 1964
Agronom Isse Tingdahl 17/8 1964

 

Antal medlemmar i föreningen

 

Antal medlemmar den 23/10 1963 (före årsmötet) …………………………………………  361
Nya medlemmar den 23/10 1963 ………………………………………………………………….  19
………………………………………………………………………………………………………………….380

Avlidna medlemmar under tiden 24/10 1963—23/10 1964 …………………………………  7
Summa medlemmar 23/10 1964 (före årsmötet) …………………………………………..  373

Därav 3 hedersledamöter, 7 ständiga medlemmar, 346 årsbetalande och 17 passiva.