063 – 12 13 24 (telefonsvarare) info@foreningengamlaostersund.se

 

Förord

Föreliggande årgång av Föreningen Gamla Östersunds årsskrift är den 30:e i ordningen, vilket ju för publikationen på sätt och vis innebär ett litet jubileum. Som vanligt föreligger den färdig på årsdagen.

Traditionsenligt följer årgången givet mönster. Samtidigt som den vill återuppliva något av det framfarna och dess atmosfär, söker den även att i ord och bild — till uppbyggelse för dagens och framtidens släktled — skildra nuet och dess viktigare händelser på vår ort.

Till skribenterna frambäres härmed ett varmt tack för de intressanta, frivilliga bidragen! Kommittén vill uppmana läsarna att observera det meddelande om föreningens saluförda publikationer, som återfinnes på sidan 46 i denna årsskrift.

Östersund i oktober 1967.

Anton Svensson
Redaktör

Per Andersson                           Carl  S.  Jonsson
Redaktionsledamöter

 

»Hej Dunkom» och »Gastar och Troll» —
två sångsällskap i seklets början

Av Erland Lindhammar

 

Musiklivet i Östersund vid 1800-talets slut präglades inte av någon större aktivitet.

Möjligheten att i någon mån tillgodose stadsbornas behov av god instrumentalmusik förefanns visserligen genom de bägge regementenas musikkårer, men av okänd anledning utnyttjades denna tillgång i mycket ringa utsträckning, överhuvudtaget var det endast det i början av 1890-talet bildade Amatörkapellet, som alltemellanåt, vid basarer o. d., lät populärmusikens toner ljuda inför en alltid tacksam publik.

På det sångliga området var läget lika ogynnsamt. Visserligen fanns i staden en mindre sångkör, Östersunds allmänna sångförening, men den visade ingen större livaktighet ifråga om offentliga framträdanden. Det skulle dock ej dröja länge förrän en förändring till det bättre skulle inträda, framför allt då på körsångens område.

Under hösten 1902 samlades några i Östersund boende sångintresserade personer för att dryfta frågan om bildandet av ett sångsällskap. Resultatet härav lät icke länge vänta på sig. Den 6 december ägde konstituerande sammanträde rum å Aspnäs värdshus. Närvarande var notarien Vilhelm Amnéus, järnvägsbokhållaren Isidor Carlsson, bankkassören Emil Dillner, folkskolläraren David Floden, fil. kand. Helmer Norlén, ingenjören Sigurd Norrbin, tandläkaren John Rosendahl, järnvägsbokhållaren P. M. Sellgren, redaktören Gösta Thalén, bankkassören John E. Waesterlund och stationsskrivaren Gösta Ählström. Till stiftarna hörde även civilingenjören Axel Johansson, Vaplan, ehuru han ej var närvarande vid det konstituerande sammanträdet.

Sångsällskapets namn fastställdes till »Hej Dunkom», alluderande på den halländska visan
»Hej dunkom, så länge vi levom! Sjungom, spelom, havom lustigt varje dag.»

Till sällskapets ordförande valdes Gösta Thalén.
Enligt stadgarna skulle sångsällskapet utgöra »minst en dubbel manskvartett» och ha till ändamål »att på ett rationellt sätt öva kvartettsång och i allmänhet verka för kvartettsångens främjande————————————————– ».   Att    det låg allvar bakom sångsällskapets strävan att på effektivaste sätt bedriva sångövningarna framgår av följande förbindelse, som var fogad till stadgarna: »Undertecknade, som blivit anmodade att i sångsällskapet ’Hej Dunkom’ inträda, förbinda oss härmed att, såframt ej fullt giltiga skäl kunna förebäras, på utsatt klockslag infinna oss vid varje repetition och andra sångtillfällen, till vilka vi blivit kallade, samt att efter bästa förmåga främja sällskapets ändamål.»

Det fanns all anledning förmoda att »H. D.», som sällskapet till vardags kallades, skulle gå en ljus framtid till mötes när sådana livsglada sångentusiaster som Gösta Thalén och John E. Waesterlund var de ledande, den sistnämnde i egenskap av sällskapets dirigent.

I en uppsats av Gösta Thalén i jubileumsskriften »Jämtlands läns Sångarförbund 1908—1938» skriver denne bl. a.: »Jag har aldrig

Redaktör Gösta Thalén

varken förr eller senare levat så in i manskörer och kvartettsång som under mina 12 år i Östersund i sekelskiftets början.

Närmast berodde väl detta på Sångsällskapet Hej Dunkom, vars ordförande jag var från dess tillkomst och som firade sitt 10-årsjubileum strax innan jag i slutet av 1912 fick min tidningsverksamhet förlagd till annan ort. Där voro vi ett hjärta och en själ, och ännu tonar i minnet vår livsglada lystring: ’Hej Dunkom!’ med det raska svaret: ’Så länge vi levom!’». Thalén var under sin östersundstid även ordförande i Östersundskören, bildad 1909, och i det 1908 startade Jämtlands läns sångarförbund.

John E. Waesterlund, bohuslänning till börden, hade redan som ung kommit till Östersund. Musik och sång låg honom i blodet. Under 1890-talet var han en av ledarna i Amatörkapellet, där han trakterade sin kontrabas med stor inlevelse. Det var dock sången som låg hans hjärta närmast. Själv i besittning av en välklingande basröst blev han för H. D. den pådrivande kraften, den skicklige och erfarne dirigenten, alltid redo att ägna fru Musica sina tjänster. Bland hans sångliga meriter i övrigt må nämnas, att han under många år var förste dirigent i Jämtlands och andre dirigent i Norrlands sångarförbund.

H.D:s verksamhet kom att sträcka sig över en tidrymd av något mer än 20 år. Uppståndna luckor inom stämmorna genom medlemmars avflyttning från orten gjorde att verksamheten upphörde 1924. En bidragande orsak härtill var väl också att eldsjälen Waesterlund då var kommen till hög ålder och sjuklig.

Trots att sålunda H. D:s verksamhet blev relativt kortvarig kom denna dock att utgöra ett värdefullt inslag i stadens kulturella liv. Fördenskull bör sällskapets insatser om möjligt räddas undan glömskan. Utsikterna härtill har avsevärt ökat sedan H. D:s arkivalier numera befinner sig i Föreningen Gamla Östersunds ägo genom förmedling av framlidna fru Erika Hedberg, maka till H. D :s siste sekreterare direktören Henning Hedberg, och f. d. distriktslantmätaren Heimer Wikström — själv medlem av det illustra sällskapet.

Även om H. D :s sammanträdesprotokoll inte kan sägas vara detaljerade rymmer de dock vissa fakta, som tillsammantagna ger en klar bild av de gångna årens verksamhet. Att det för sångarbröder ofta karakteristiska gemytet och livsglädjen satt sin prägel på protokollens utformning vittnar gott om det goda kamratskap, som bandmedlemmarna samman.

Vi får veta att sångrepetitionerna alltifrån starten bedrevs med stor energi. Det gällde ju bl. a. att snarast möjligt komma fram till en repertoar, som möjliggjorde ett framträdande inför allmänheten.

 

 

Till en början repeterades ända till 3 gånger i veckan. Den första konserten, arrangerad för välgörande ändamål, ägde rum i läroverkets aula den 1 februari 1903 med Amatörkapellet såsom medverkande partner. Den 26 mars 1904 var tidpunkten inne för H. D:s första konsert i egen regi med fru Therése Kihlstedt såsom biträdande solist. Konserten blev en stormande succé.

Under de följande åren kom många av stadens ideellt arbetande föreningar och organisationer i åtnjutande av H. D:s medverkan vid av dem anordnade aftonunderhållningar, försvarsfester o. d. Så var fallet med bl. a. Föreningen Tomtarne, stadens godtemplarloger samt Östersunds skidlöparklubb. Vid av Östersunds arbetarinstitut anordnade musikaftnar medverkade H. D. vid ej mindre än 22 tillfällen. Men även ute i länet konserterade H. D.; 1905 höll sällskapet konsert i Bräcke kyrka, 1912 företogs en turné till Ragunda, Kälarne och Ånge, 1919 till Nälden och Alsen m. fl. orter. Även lasarettets patienter bereddes tillfälle att få njuta av sällskapets sång.

Men sångarna i H. D. ställde sig med även i Östersunds allmänna sångförening vid sångarfester utom länet liksom vid sångarfesten 1910 i Östersund, vid vilken sångföreningen under namnet östersundskören då konserterade.

H.D. tog även initiativet till bildandet av Jämtlands läns sångarförbund. Härom berättar Gösta Thalén i sin tidigare omförmälda uppsats: »Det var vår oförgätlige ’sångargeneral’ Hultquist [vald till hedersledamot i H. D. 1904], som vid ett samkväm i Hej Dunkom framkastade tanken på ett länssångarförbund i Jämtland, där redan flera manskörer på landsbygden funnos. Förslaget vann livlig anklang, och på vår inbjudan samlades en solig högsommardag — närmare bestämt den 15 juli 1908 — ett antal manskörsombud å läroverkssalen i Östersund————– . Resultatet blev som bekant ett enhälligt mötesbeslut ombildande av Jämtlands läns sångarförbund.»

Hösten 1912 lämnade Gösta Thalén ordförandeskapet i H. D. på grund av avflyttning från staden. Han hyllades varmt för det skickliga sätt på vilket han lett sällskapets verksamhet under de gångna 10 åren och valdes »under öronbedövande jubel» till hedersordförande i H. D. Till Thaléns efterträdare i ämbetet korades den blide och försynte John Rosendahl, som kom att kvarstå såsom ordförande intill dess sällskapets verksamhet upphörde.

Liksom fallet är med många föreningar och organisationer med ideell inriktning kom även H. D. att drabbas av perioder med minskad aktivitet. Orsaken härtill var att medlemmar avflyttade från staden och att fullgoda ersättare för dessa ej omedelbart kunde uppbringas. Längsta uppehållet i verksamheten varade under åren 1915—1916. En lycklig komplettering av stämbesättningen kunde dock ske sistnämnda år, vilket gav den alltjämt fungerande dirigenten Waesterlund anledning att hälsa »ett ännu ej avsomnat H. D.» välkommet till förnyade repetitioner.

År 1922 var tiden inne för sångsällskapet att fira sitt 20-årsjubileum. Ett framträdande i större sammanhang just 1922 var lämpligt även av den anledningen att H. D. då torde ha stått på höjden av sitt kunnande. Man kunde också med tillfredsställelse se tillbaka på de gångna årens verksamhet. Trots den stora omsättningen i stämmorna — de aktiva medlemmarnas antal under årens lopp hade utgjort 40 — hade sällskapets repertoar kunnat hållas väl uppe med omkring 200 inövade nummer. Förtjänsten härav tillkom — förutom energiknippet Waesterlund — den lilla stamtrupp av sångare, som varit staden och H. D. trogna under större delen av sällskapets verksamhet. De utgjordes av förstatenorerna John Rosendahl, David Floden och Ludvig Nelson, andratenorerna Adolf Kjellin och Axel Johansson, förstabasen Eb. Mareks von Wvirtemberg samt andrabasarna Nils Löwenmark och Vilhelm Amnéus. Samtliga tillhörde elitsångarnas skara och hade bl. a. — en eller flera — deltagit i sångarturnéer i grannländerna, i Tyskland, Frankrike och Amerika samt ingått i den kör som representerade Sverige vid Antwerpenolympiaden.

Jubileet firades med en konsert å teatersalongen den 2 december och med en jubileumsmiddag följande dag. Till deltagande i jubileet hade alla hedersledamöter och f. d. medlemmar inbjudits.

För H. D.-iterna blev konserten minnesrik ej blott genom det stormande bifall med vilket varje nummer mottogs av den hänförda publiken utan även genom de erkännsamma ord som Svenska sångarförbundets store man, »sångar- generalen» Gustaf Hultquist, efter konsertens slut riktade till sångarna. Kören inledde programmet med Hej dunkom, varpå följde Dalmarsch av Widén, Under rönn och syren av Palm, Serenade av Lange-Muller, På fjället i sol av Peterson-Berger, Vid festpokalen av Jacobsson, Nog minns jag hur det var av Söderman, Sångfåglarne av Lindblad, Ur Fredmans epistlar av Bellman, Ved lövspring av Lasson, Näckrosen av Edgren, I natten av Witt och Stridsbön av Lindblad. Varje sång tolkades på ett sätt som var H. D :s traditioner värdigt och bifallet från publikens sida stegrades med varje nummer.

När tonerna av Lindblads Stridsbön förklingat inträdde sångargeneralen på scenen och yttrade följande: »Mina damer och herrar! Då sångsällskapet Hej Dunkom idag firar sitt 20-årsjubileum, är det inte mer än rätt att de, såväl från sångarkretsar som från publiken, få ett varmt tack för allt vad de under dessa

 

 

20 år verkat för den svenska sångens höjande inom jämtländska bygder. Var och en här i Östersund vet med vilken beredvillighet de alltjämt ställt sig till förfogande och glatt allmänheten med sin sång, antingen det gällt en fosterländsk fest, välgörenhetsfester eller andra tillfällen av såväl festligare som allvarligare art. Redan en gång förut har jag varit i tillfälle att säga, att jag ansåg, att denna kör var den bästa i Norrland och jag kan idag även tillägga, en bland de bästa i hela Sverige.»

Fortsättningen av talet formade sig till en varmhjärtad hyllning av sångarveteranerna John E. Waesterlund och John Rosendahl. Talaren erinrade om att körens dirigent Watsterlund innehaft sin krävande post alltsedan H. D:s tillkomst, att han för sitt oegennyttiga och långa, fruktbärande arbete i fru Musicas tjänst strax innan jubileet förlänats Svenska sångarförbundets förtjänstmedalj, som överlämnats till honom av hedersordföranden i Jämtlands läns sångarförbund, landshövding Johan Widén. De erkännsamma ord som herr landshövdingen då uttalade ville nu talaren varmt understryka å alla sångares vägnar. Han framhöll, att John E. Waesterlund uträttat »ett stort verk i sångens tjänst: ett helt liv, ägnat åt sången». John Rosendahl var med, forsatte talaren, i den första allmänna sångarfesten i Stockholm 1897. Alltsedan dess har han med nit och intresse verkat både såsom aktiv sångare och — under de sista 10 åren — såsom ordförande i Hej Dunkom. »Genom sitt blida väsen och sitt kamratliga uppträdande har han vunnit sina sångarbröders odelade vänskap», slutade talaren och överlämnade till honom såsom en av stiftarna av Norrlands sångarförbund förbundets jubileumsstjärna.

Det torde vara överflödigt nämna att såväl sångarsupén (med damer) efter jubileumskonsertens slut som jubileumsmiddagen dagen därpå blev en klang- och jubelfest av stora mått med sången och de många talen som de helt dominerande inslagen.

Efter 20-årsjubileet inträdde en viss avmattning i H. D:s verksamhet. Sista protokollförda sammanträdet ägde rum i H. D.-brodern E. E. Livéns bostad den 8 mars 1924. Närvarande av »gamlingarna» — de som varit med från början — var John Rosendahl, John E. Waesterlund, Axel Johansson och Vilhelm Amnéus. Visst sjöngs det även vid denna sammankomst. Men den gamle ledaren »John E.» led av ohälsa. Han harangerades i varma ordalag av ordföranden Rosendahl, som uttalade de närvarandes glädje över att åter se honom i sångarkretsen, alltjämt svängande taktpinnen. John E. tackade för de vänliga orden och slutade med att säga, att sångarstunderna i H. D. alltid utgjort ljusglimtar i hans liv. Men han kände sig trött, och klockan 9 bröt han upp. Han orkade ej längre vara kvar. Sångarbrodern Adolf Kjellin skjutsade sin mångårige vän på sparkstötting till hemmet.

Det låg något symboliskt i den gamle ledarens uppbrott. Det varslade om att även för gamla förnämliga Hej Dunkom hade uppbrottstimman slagit.

En motsvarighet till Hej Dunkom inom det kvinnliga Östersund utgjorde damkören »Gastar och Troll», vilken bildades hösten 1904 och som under ett 20-tal år kom att glädja såväl stads- som länsborna med sin sång. 1926 kan betecknas som sista året för körens framträdande i mera officiella sammanhang. Liksom hos H. D. var det hos »Gastarna» sångarglädjen och det goda ledarskapet som bar upp verksamheten och gjorde kören populär i vida kretsar.

Då Gastarnas efterlämnade arkivalier är fåtaliga — de inskränker sig till några fotografier, ett och annat program från anordnade sångaftnar samt några tillfällighetsdikter, författade av medlemmar och upplästa vid körens privata samkväm — har det mött svårigheter att med arkivalierna som enda källa teckna en bild av körens verksamhet. Denna lucka i källmaterialet har dock delvis fyllts tack vare välvilligt tillmötesgående av fru Hildur Öwre och fröken Valborg Kjellin — bägge under ett antal år medlemmar av kören —, som med stor inlevelse kunnat berätta om Gastarnas öden genom åren, framför allt då under det senare skedet av körens tillvaro. Som ytterligare bidrag till kännedomen om dess verksamhet finnes några mycket kortfattade anteckningar gjorda av fru Anna Kjellin.

Att döma av ett gruppfotografi, taget 1905, torde kören ha bildats av de för äldre nu levande östersundsbor väl kända fruarna Hulda Christenson, Sally Frölander, Anna Kjellin och fröknarna Hilma Damberg, Tekla Ekberg, Elna, Anna och Berta Hultquist samt Stina Olsson.

 

 

Såsom Gastarnas körledare tjänstgjorde under de första åren Hilma Damberg. Hon efterträddes av musikdirektören Paul Ferien, som under många år var körens skickliga och energiska ledare. Förutom dirigentskapet svarade han för körens repertoar genom att för damröster sätta icke mindre än ett 50-tal sånger. Dessa rariteter är numera samlade i tvenne album. I sina anteckningar omtalar fru Kjellin, att »körens övningar försiggick i hemmen, där vi flitigt övade men även togo oss tid för den lilla kaffetåren». Det är så sant som det är sagt. Jag har en klar minnesbild av ett antal sådana övningar, som ägde rum i mitt föräldrahem med min mor som värdinna. Hon var nämligen medlem av Gastarna. Där sitter den fyllige, småväxte, glasögonprydde och med yviga knävelborrar utrustade Paul Ferien — ej olik en av Albert Engström vanvördigt tecknad karrikatyr av en lantlig prost — som ensam maskulin person i det glada sällskapet. Medan kaffet och bakverket av damerna inmundigas under en öronbedövande konversation ägnar sig Ferlén i förnäm avskildhet åt sitt kaffe (utan bröd) och det glas konjak som värdinnan, väl medveten om hans vanor, bjudit honom. Plötsligt slår F. ett ackord på pianot, det blir tyst i rummet, damerna samlas i halvcirkel. F. knäpper på sin stämgaffel, stämmorna får sin ton, sången börjar.

 

Ferlén efterträddes såsom dirigent av fröken Eira Hallbergh, sånglärarinna vid Flickskolan. Utrustad med en vacker och fyllig sopran framträdde hon ofta som solist vid Gastarnas sångaftnar. Hon var en glad och älsklig person, varmt avhållen av sina kamrater i kören. Efter fröken Hallberghs avflyttning från staden 1918 blev den för Gastarnas verksamhet synnerligen varmt intresserade fru Anna Kjellin körens ledare.

Enligt samtida musikkännares vittnesbörd känntecknades Gastarnas sång av god frasering, fin nyansering och — humor, där sådan påfordrades.

Folkvisorna torde ha utgjort körens favoritsånger. Visor särskilt uppskattade av publiken var Flarrgårdstösa i äppelapla av Hjort, Körlings Tre trallande jäntor och Riksdassbönnras marsch av Lampert.

Det var främst för välgörande ändamål och för ideella strävanden i allmänhet som Gastar och Troll framträdde. Vid många Barnens dag-festligheter utgjorde deras sång ett populärt programinslag. Stadens K. F. U. K och K. F. U. M. kunde ofta påräkna Gastarnas medverkan. Även på sjukhusen gladde kören patienterna med sin sång. Till landsbygden förläde den stundom sina konserter, vilka rönte livlig uppskattning. Med all rätt framhåller fru Kjellin i sina anteckningar, att Gastarna med åren »sjöng sig in i östersundarnas och jämtarnas hjärtan under sina konserter i Östersund och på landsbygden».

Även om det efter 1926 var slut med det officiella framträdandet från Gastarnas sida kom dock de i staden kvarvarande medlemmarna stundom samman för sång. Så skedde bl. a. på fru Anna Kjellins 80-årsdag 1948, då några Gastar med en sångarhyllning uppvaktade sin gamla ledarinna, som betytt så mycket för denna damkör alltifrån dess start.

 

Jämtlands-Postens gamla hus in memoriam

 

Jämtlands-Posten, Kyrkgatan 48, har — liksom så många andra märkliga gårdar
i vår stad — efter en 80-årig ärorik existens nu fallit offer för grävskoporna.

 

Tal vid årsavslutningen i Wargentinskolan
den 10 juni 1967

Av Gustaf Näsström

 

På anmodan av rektor Allan Weinhagen höll fil. doktor Gustaf Näsström detta tal vid årets skolavslutning på Wargentinskolan, där den kände östersundsstudenten och några av hans examenskamrater från våren 1917 högtidligen korades till jubelstudenter, en hedersceremoni som på föreningen östersundsstudenters initiativ infördes i Stockholm 1952 men som några år senare överflyttades till öster- sundsläroverket som en årligen återkommande vacker tradition.
Red.

Östersund för 50 år sedan — det var en liten 1800-talspräglad timmerstad med hälften så många invånare som i dag, längst bort belägen från alla andra städer i riket. Det tog 15 timmar att åka tåg till Stockholm — med matrast på järnvägsrestaurangen i Krylbo. Som ett exempel på kontrasten mellan då och nu kan jag berätta, att när jag våren 1914 gick och läste för prästen, hände det en afton att prästen — mitt i tolkningen av Kristi försoningsverk — avbröt lektionen och rusade fram till ett fönster för att gapa på något så mirakulöst som en enmotorig flygmaskin, som surrade in över staden. Alla vi pojkar och flickor i bänkarna rusade efter den häpne prästen och stirrade upp mot denna kosmonaut av modell 1914. Nu dånar Linjeflyg och jetplan från F4 dagligen och stundligen över skolan och ni märker det inte. Det har minsann hänt mera i mänsklighetens historia på de sista 50 åren än på 500 år dessförinnan. I dag är ni uppvuxna med radio och TV, och det var bl. a. dessa andliga kommunikationsmedel som bidrog till att tre unga ljushuvuden i Wargentinskolan i vintras vann svenska mästerskapet i radiotävlingen Vi som vet mest, en seger som kom det att bulta av stolthet i alla gamla östersundsgymnasister runtom i landet.

1917 hade vi inte kunnat drömma om en sådan allsvensk triumf. Vi var kedjefångar hos våra lärare, som talade franska på pitemål och engelska på närkesdialekt, om de nu alls talade levande språk och inte nöjde sig med att bara traggla den skendöda grammatiken. De drogs med gamla studieskulder och måste ge extralektioner på kvällarna, de hade låga löner och ingen chans att komma utrikes, och de sågs lite brackigt struntförnämt över axeln av societeten i denna residens- och garnisonsstad, som de gärna lämnade för att flytta söderut. Man är glad åt att lärarna nu äntligen fått en levnadsstandard, som bättre svarar mot deras centrala samhällsinsats.

Ack ja, den tidens pedagoger! Några av våra lärare var herrar med frapperande slagkraft, särskilt i fysiskt avseende. En adjunkt här tilldelade en gång en ohörsam elev en så rammande örfil att pojkens trumhinna sprack och adjunkten för all framtid fick heta — Trumslagarn. Jag minns en gymnastiklärare,

 

 

kapten vid A 4 och stans då ende greve. Han hade den feodala vanan att slå oss med sin ridpiska på den ödmjukaste av våra kroppsdelar och att — vid hopp och språng — klatscha till oss på smalbenen som om vi hade varit cirkushästar (i högre skolan givetvis). En annan gymnastiklärare, en liten hetlevrad löjtnant vid fältjägarna, gav mig en gång ett så välriktat knytnävsslag mot ena tinningen att jag föll pladask i backen och bra gärna skulle ha velat ligga sanslös en halvtimme eller så, om jag därigenom hade kunnat få löjtnanten näpst. Men sådant hjälpte inte här i stan på den tiden, trots att aga i gymnasiet var förbjuden sedan ett årtionde. Vi fick trösta oss med Hälsingelagens ord att »den agalös lever, han ärelös dör». I praktiken var man den gången ganska rättslös som elev — numera är det väl snarare de desarmerade lärarna, som är rättslösa mot de lagiskt välrustade eleverna.

Utvecklingen går ju alltid till överdrift i någon riktning. Jag erinrar mig ett ord av vår fruktade men hjärtevinnande rektor C. A. Hägglund, en patriarkalisk märkesman i denna skolas historia. Han brukade citera efter Luther: »Mänskligheten är som en skock fulla bönder; lyfter man upp dem utur det ena diket, falla de strax neder uti det andra.» Ett annat av rektor Hägglunds kärnord tog fasta på denna vinglighet hos människan: »Var bastant», brukade han säga, »var bastant, min son!» Och det är ju en maning att ha i minnet, vare sig man blir politiker eller domare, lärare eller konstkritiker.

En del av våra lärare kände vi en skadeglad medömkan med — det var de som fullgjorde en så hängiven tjänst i Bacchi tempel, att ordningsmännen i klasserna skickades att väcka dem i deras kvalmiga ungkarlslyor på måndagsmorgnarna för att sedan se dem slumra in i katedern under högläsningstimmarna. Många av dem var sörlänningar, överliggare från det glada, oscariska sekelskiftets Uppsala eller Lund, och de hade hamnat häruppe i en gastkramande social isolering. I all sin förkommenhet var de ofta begåvade och känsliga människor med fin förståelse för pojksinnet och stundom även med en lysande pedagogisk talang, medan renlevnadsmännen inom kollegiet, riddarna av den barska auktoriteten, kunde verka förlamande genom att hålla oss i en ständig skräckstämning, som försvårade inlärandet och utmanade allsköns hemliga aggressioner. Bara jag tänker på en hieratiskt framskridande lektor i fysik — en sannskyldig enmansprocession — börjar jag än i dag leta efter kritbitar på golvet i min stockholmsvåning. Det är en ordningsmans trauma genom livet.

Sökte vi oss utanför skolans ram, hade vi några tillflykter i de resande teatersällskap — Knut Lindroths framför alla — som gav både Shakespeare och Ibsen och Strindberg i godtemplarsalongen, där en ståplats på läktaren kostade 50 öre, vidare i det lilla konstmuseet på rådhusvinden, som den jämtländske målaren Anton Genberg hade startat 1912, och inte minst i det nya länsbiblioteket, som samma år hade flyttat in från skolbacken på Frösön men som alltjämt mest omfattade teologiska och filosofiska skrifter från 1700- och 1800-talen (ungefär som läroverkets eget bibliotek här uppe på vinden den gången). Ändå satt vi, några flitiga gossar, kväll efter kväll i den lilla vitkalkade läsesalen i bibliotekshuset vid Kyrkparken, där nu stadsmuseets förhistoriska del är inrymd, och medan de Adlersparreska släktporträtten förnämt stirrade ner på oss och värmeledningselementen dånade och harklade, bläddrade vi i dygnsgamla stockholmstidningar, slog i Nordisk Familjeboks andra upplaga, som då ännu var under utgivning, och övertalade den rågblonda vestalen fröken Elin Kardell i expeditionen att låna upp några nyare och roligare böcker från universitetsbiblioteket i Uppsala.

I stället för radio fick vi på hemmaplan en viss kontakt med yttervärlden genom Arbetarinstitutet, vars föreläsningar hölls just i den här salens mindre föregångare — med ryggstödslösa bänkar — där vi lyssnade till »bomullskungen» E. H. Thörnberg, Emil Svensén, Karl Starbäck, Efraim Briem och i synnerhet vår egen älskade adjunkt Karl Ljungstedt, f. d. docent i Uppsala. Med sitt tandfattiga doggbett, på vars ensamma hörntand en cigarr i pappmunstycke trots allt lyckades hålla sig diagonalt upprätt på rasterna, läste han från gula folioark om Fredrika Bremer, arabernas kultur, John Stuart Mill, den unge författaren Bengt Berg etc. Inträdesavgiften var 10 öre, och aldrig har jag fått så mycken valuta för en tioöring som vid dessa möten med föreläsare ur det unga seklets folkbildningsarmé. Det blev lite lenare i luften och lite lättare att leva då.

Dessemellan kändes det väldigt ensamt och ödsligt i den här miljön för unga människor, som längtade efter en rikare gemenskap med kulturvärlden söderut. Man använde sin blygsamma veckopeng antingen till besök på stadens tre biografer eller till kaffe och mazariner i Levins kondis med marmorbord på gjutjärnsben och vinröda plyschsoffor eller till att köpa Strindbergs samlade skrifter, som John Landquist just då gav ut häftesvis, och någon gång vågade man sig in i Wisénska bokhandeln eller Hiibenettes för att köpa någon liten boknyhet, som tveksamt skrevs på pappas räkning. En sådan nyhet kunde jag inte motstå — det var Nils Magnus Folckes debutdiktsamling Timmertallar och torrfuror. Den kom på våren 1913 och kostade inte mindre än 3 kronor, och jag minns att min lärare i svenska gav mig läxfritt för att jag skulle få njuta den i ostörd ro en emaljblank och vemodig lövsprickningskväll med en orangeröd solnedgångsbrand över Östbergets svarta gransilhuett. Nils Magnus, student 1912, var vårt gymnasiums stora poet. Sen dess har han tyvärr blivit förbisedd, och den enda östersundsstudent, som på diktens örnvingar sänkt sig ner och slagit klorna i en gustaviansk fåtölj i Svenska akademien är ju Erik Lindegren, student 1933. Under sin skoltid var han mest känd som norrländsk juniormästare i handboll. Vem vet mest om människans grodd och blomning?

Gymnasistlivet under första världskriget — det var planktonströmmen av pojkar från läroverket och flickor från den kommunala flickskolan, som under trånsjuk ögonflirt vällde fram och tillbaka ett par kvällstimmar längs Storgatan mellan apoteken Hjorten och Örnen under de ljusramper tvärs över gatan, som just då hade införts — de första i riket efter Härnösands —, men klockan tio måste vi vara försvunna, ty då gick rektor och någon övernitisk lärare en vaktrond för att klippa utegångsfåren. Vi brukade då helt diskret dra oss undan till kafé Temperance vid Strandgatan, där vi i en bakficka mot gården smygrökte Fennia och Duke of Durham och diskuterade Ernst Haeckels Världsgåtorna, Anton Nyströms Kristendomen och den fria tanken och Strindbergs Röda rummet och Det nya riket. Eller också gick vi — i de norrskenssprakande eller stjärntindrande vinternätterna med snön knarrande under våra högskaftade sveciakängor — på mörka utkantsgator eller på den blåsiga Oscarsbron — och dryftade våra världsåskådningsproblem eller vårt ställningstagande till de kämpande stormakterna under skyttegravskrigets långa leriga år. På söndagarna gjorde vi utflykter med Östersunds skidlöparklubb till Spikbodarna, där det bjöds på kaffe och dopp och där vi dansade pjäxdans med osminkade men rödkindade flickor i plisserade blå kjolar och gråluddiga ollar. Somliga av oss ivrade för helnykterhet inom ramen av SSUH-förbundet Societas och sökte en sensuell ersättning för spriten inom flickskolans SSUH-förening Fjällvinden, medan andra, mera förhärdade kamrater, som tillhörde gymnasieförbundet Lyran, skröt med att de höll fester på Stadskällaren och drack massor av punsch, vilket ansågs vara ett ojämförligt manbarhetsprov och som ju utan tvekan var nyttigare än haschisch och preludin.

Jag minns studentdagen den 29 maj 1917. Blank morgonsol över stan, kajorna kraxade kring det ännu kopparbruna rådhustornet, Storsjön speglade en renskurad himmelskupa. Vi var bara tolv abiturienter, alla klädda i smoking, en uniform för de nybakade, som vi bar dagen lång en hel vecka efteråt. Alla tolv blev godkända, det hurrades för oss på läroverkstrappan, och så började en triumffärd med flygande fanor och klingande spel genom staden — med gatorna kantade av viftande borgare — ner till Stortorget, där tåget upplöstes, och så eskort i skilda grupper till våra föräldrahem, där älskliga mör — o älskliga mör! — strödde vårens första blommor över oss. Studentmiddagen hölls i hotell Standards festsal — alltjämt bevarad ju —, där den bistre rektorn hade föreskrivit en knaper måltid och en alkoholsvag bål — det var nu i livsmedelsransoneringens och Brattsystemets frostiga vår. Men vi tog skadan igen bl. a. ute hos Claes Peyron i hans föräldrahem Kungsgården på Frösön, där vi drack ett pärlande bärvin från småländska höglandet och i gryningen vandrade hem under sång mellan Frösöns gröna ängar, medan den rosenfingrade Eos smekte Oviksfjällens och Åreskutans snövita toppar — det kunde inte ha varit mera nyromantiskt ynglingakäckt tre kvarts sekel tidigare, då Tegnér skrev sin sång för Jämtlands fältjägare och prins Gustaf tonsatte den aningslösa Sjung om studentens. Det hela var hur oskyldigt och naivt som helst. Vi drack vår vattniga bål och våra flickor kysstes med hermetiskt slutna läppar. Vi visste ingenting om Freud och Kinsey och sånt där. Det är ju så helt annorlunda nu, då ni vet det mesta om det, som då var förbjudet eller åtminstone otillbörligt att veta, men jag tror trots allt att vi var lite lyckligare den gången, då livet i all sin anspråkslöshet var så mycket rikare på illusioner och så mycket fattigare på erfarenhet, pengar och nöjen. Fast ska den subjektiva sanningen fram, måste jag bekänna att när jag nu läser mina dagböcker från gymnasiståren, ser jag att de framför allt präglas av en pessimism intill förtvivlan, leda vid skolans mångsyssleri, förakt för lärarna, uppror mot föräldrarna och vämjelse vid det egna jaget i dess tårmilda ensamhet. Det är ju puberteten i hela dess hudlösa och sönderslitna pandemonium. Det hör nu tonåren till och jag gissar, att ni själva inte alltid har det så lätt mitt i er honetta ambition att vara eller verka tuffa och tidsmedvetna.

»Det är skönt att bli gammal», sa Hjalmar Söderberg, och när man omsider börjar bli det, kan man också le lite försonligt mot sin egen vilsna och såriga ungdom. Då blir skolan ett de lustiga minnenas revir att slå vakt om, då blir lärarna ganska hyggliga och välmenande stofiler, och man fylls av en känsla, som är mycket inne just nu i litteraturen och pressen och som kallas nostalgi, d. v. s. längtan tillbaka till ett förflutet i tid och rum. En av de första som riktade in det ordet mot barndomens upplevelser var Linné, när han på gamla dagar satt i Uppsala och längtade hem till sitt natale, sitt Stenbrohult i Smålands ljusa lövskogar.

Det är den sortens nostalgi, som har lockat några av oss jubelstudenter hit i dag. På vår tid hette skolan Östersunds högre allmänna läroverk för gossar. Det var — nåja, trots det där med gossarna — ett stolt namn, som famnade både latin och real, sedan man en tid på 1800-talet hade skurit bort reallinjen och förvisat dess elever till sjö- och stapelstaden Sundsvall. Numera heter läroverket Wargentinskolan, och det namnet är mig mycket kärt. Under många år av kulturhistoriska studier har jag känt mig leva i 1700-talet och därvid har jag ofta mött Pehr Wilhelm Wargentin, den lille prästsonen från Sunne. I 34 år var han Vetenskapsakademiens ständige sekreterare, och man kunde alltid träffa

 

Att bli jubelstudent är ju i och för sig ingen egentlig ära utan bara en kronologisk följd av att man har överlevat ett halvsekel, så att den gamle skolpojken har hunnit bli äldre än någon nuvarande medlem av kollegiet, vilket faktiskt är en sensation, men jubelstudent i all ära — det föder ett studentjubel i sinnet att
honom i hans tjänstebostad i det nya observatoriet på Brunkebergsåsen i Stockholm, som hade uppförts under hans ledning efter baron Hårlemans ritningar. Han var ett inbegrepp av upplysningstidens naturvetenskaper med astronomi och dödlighetsstatistik som sina specialiteter. Jag har ofta märkt att han var Linnés och Carl Gustaf Tessins förtroliga vän. Linné brukade kalla honom »akademiens själ» och 1776 skrev han till honom — med skämtsam anspelning på en jämtländsk sägen — att »när min herre en gång kvitterar (d. v. s. lämnar) vetenskaperne och världen, då ramlar visst stenen i grönan dal». Wargentin umgicks anspråkslöst och fint med sina lärda korrespondenter ute i Europa och lämnade efter sig ett ovanligt rent och förnämt minne av en skarpsinnig forskare i världsrymdens oändlighet och människovärldens ändlighet. Knappast någon svensk skola bär ett mera hedrande och förpliktande namn än Wargentinskolan i Östersund.

Att bli jubelstudent är ju i och för sig ingen egentlig ära utan bara en kronologisk följd av att man har överlevat ett halvsekel, så att den gamle skolpojken har hunnit bli äldre än någon nuvarande medlem av kollegiet, vilket faktiskt är en sensation, men jubelstudent i all ära — det föder ett studentjubel i sinnet att få komma tillbaka till sin ungdoms skolmiljö och se att många stela fördomar har besegrats, att nya och mera differentierade kunskapsvägar har öppnats, att skolan möter det aktuella samhällslivet mera direkt och målmedvetet än förr, att förhållandet mellan lärare och elever har blivit friare och mera kamratligt och att — trots allt — hela det pedagogiska skådespelet, om också med nya aktörer i de olika rollfacken — ändå tilldrar sig på samma scen. Här utanför ligger ju den gamla kala‘skoltomten mellan de båda kulturtemplen från 1840- talet, elementarläroverkets rödmålade empirehus i panelklätt timmer, där Frösö trivialskola — den från 1678 — flyttade in 1847, och den spritputsade stadskyrkan, som Esaias Tegnér förmodligen skulle ha gillat i all dess ljusa torftighet, norra folkskolan från 1880-talet, läroverkshuset från 90-talet och bibliotekshuset från 1910-talet. Detta är Östersunds klassiska bildningsmark, inte särskilt gammal men gammal nog i norrländsk miljö. På den kunde tillämpas de stolta orden på minnesstenen vid Frösö skolplats: Hinc lumen ortum Jemtlandiam illustravit — ljuset, som utgick härifrån, upplyste Jämtland.

Vi jubelstudenter från 1917 ber att ni alla reser er och förenar er med oss i ett leve för Wargentinskolan, dess rektor och lärare, dess många studentkullar och dess nuvarande elever av — gudskelov — bägge könen.

Ett halvår efter studentfesten på hotell Standard skrev Gustaf Näsström, ännu 18-årig, på baksidan av ett Sundbäck-foto från festen, följande verser, som denna årsskrifts red. finner lämpligt att publicera, eftersom de — i anslutning till fotot — tycks ge några personhistoriska notiser av intresse. De förbiskymtande gestalterna, de flesta välkända i stadens krönika, är rektor C. A. Hägglund, lektor Paul Persson, lektor A. Romanus, provinsialläkare A. Häggqvist och adjunkt A. Finell.

Och nu de helt ocensurerade verserna:

Det var en gång — nu är det länge sedan — en gång i maj, då vårens gudom redan strött grönt i träden och de torra snåren i Badhusparken, där pigesch och knekt sin icke just platonska kärlek väckt på nytt till liv och viskade om våren; då stadens flickor gåvo ömma blickar och söta miner och benägna nickar, som bragte vårt förfrusna blod att svalla.
Vi älskade, men vem? — å, alla, alla!
Det var just då, en solbenådad dag, vi sutto smokingklädda, allvarsamma, med röda ögon och förlästa drag och darrade i knäna över lag och svettades och ävlades att stamma orakelsvar på alla lömska frågor, vår lärda domstol riktat till vårt vett.
Vår hjärna vred sig under grubbelplågor, men hur vi svarade — nog blev det rätt!
Och dagen led. Sig juryn drog tillbaka att tolv lycksaliga studenter baka.
Men jag, som pluggat Kanter, Lukianer, Locker och fått en duktig släng av skeptiskt dille, ett litet ord om humbug viska ville.
Men tyst, min tunga, tyst, så får du socker!
Och kvällen kom. Vi bänkades till gille på stans noblesshotell, ett muntert lag.
Visst var väl ölet matt, madeiran svag, och visst höll bålen alltför mycket vatten att vara Dionysos till behag.
Men likafullt! Ju mer det led på natten, dess gladare blev »orgien» trots allt.
Olympens gudar togo del i festen.
Den höge Zeus, allhärskarn, tog gestalt i vördig Rektorn, gödseldyrkarn, prästen.
Men lektor Pålle Ganymedes blev, som nektarblask i bägarna kredensade, dem sen sodalis optimus Romanus i sant bacchantisk anda länsade.
I doktor Häggqvist dolde sig Vulcanus och mullrade som Etna i hans skratt.
Men den som kronan dock på verket satt var gubben Fink, en ideal Silenus med smak för Bacchus men jämväl för Venus.
Vi läto glädjen bliva lösenordet och satte Rosenhägern under bordet!
Labuntur anni, strenue bibamus!
Dum iuvenes nunc sumus, gaudeamus!

 

När Gullegården åter stod fullrustad

 

 

Den gamla Gullegården på Prästgatan 14 blev, såsom utförligt skildrats i föreningens årsskrift 1964, några år efter rivningen återuppförd på Jamtli, där den högtidligen invigdes för musealt ändamål den 6 september 1964. Invändig målning utfördes sedan genom konstnären Arne Bohman. Några energiska och intresserade personer, bland vilka främst må nämnas fru Anna Magnusson, lyckades snart genom hängivet och målmedvetet arbete återställa husets inredning och anskaffa möbler och alla de utensilier och varor, som hörde till en diversehandel i den gamla goda tiden.

Den 14 juli i år stod huset sålunda färdigt även invändigt och kunde avsynas av en särskilt inbjuden liten premiärpublik. Den nye landsantikvarien, fil. dr Göran Rosander, hälsade först välkommen och uttryckte sin glädje över att forn- byn berikats med detta nya tillskott, som var ett fint och vältaligt monument över jämtländsk köpmannagärning i gången tid. Därefter kunde de närvarande skärskåda interiörerna i båda våningarna och på vinden och under rundvandringen göra många roliga upptäckter. Sålunda visade sig reklamkonsten inte ha varit alldeles okänd för handelshusets män på den tiden. J. P. Gulle saluförde alltid varor, som rubricerades som BÄST!

Efter visningen blev gästerna på Hackåsgården trakterade med s. k. färdmanskost, bestående av tunnbröd, fårbog, getost, kalvdans, myltgröt med grädde och andra delikatesser, som hörde hemma på den gammaljämtska matsedeln. »Stutar» åts med synbart välbehag. Under den lustbetonade supén kåserade fru Magnusson, som ordnat träffen, om de gamla färdmännen och deras liv, varjämte violinisten Salmo Sahlin underhöll med jämtpolskor och fadern, konstnären Paul Sahlin, med glada jämthistorier. Slutligen tackade direktör Anders Lundvall å gästernas vägnar för förplägnaden och gav en kort återblick över Gullegårdens tillkomst och restaurering samt överlämnade en tavla illustrerande prisutvecklingen å ett lanthandelssortiment (Robert Fresks) under halvsekelperioden 1861—1912.
A.Sv.

 

Ur Östersunds stadsarkiv

Fortsättning från årsskriften 1966 av Borgerskapets protokoll 1795—1825.

Pag. 716. afgifvit nedanståände bevis d. 31 Januar 1820

Som icke Sjöfart fins i Jämteland wartill Conossementer behöfves, kan eij någon inkomst beräknas. Sam Perman

För åhr 1819. har Varken Merionette spelare, Lindansare el. dylika Gyckelmakare visat sig i Östersund och derföre all inkomst häraf uteblifvit d. 31 Januar 1820.
S Pn

1820 d. 8 Januar lämnade Borgerskapet sitt Bifall till Salomon Jonsson i Konas ansökan som Kontingent handtlande.
d. 9 Februar voro de 10 Äldsta samlade att afgifva sitt utlåtande öfver nedanståände ämnen.

1 :mo. Uplästes Målaren Matisens ansökning hos Höga Lands Höfd Embetet om tillstånd att blifva antagen Målare, vilket Borgskapets Äldsta bestrida för Sökandens fallenhet för utsvefning och Ostadighet, och äfven skall äga ett svagsint Barn.

2:o uplästes Fru Borseus ansökning om tillåtelse att Jdka Näring hos H:r Lands Höfd och Ridd. Borgerskapets äldste fant denna ansökning för närvarande onyttig då nästan all annan rörelse afstadnad, och kunde således icke tillstyrka hennes ansökning, likvähl underställes detta Hr Lands Höfd egna ompröfvande

3:tjo Beslöts att nedan ståände nödiga Handtwärkare skulle hos Hr Lands Höfding. och Riddaren genom Kungörelse i Tidningarna, få söka tillåtelse att här i staden vinna Burskap
1 Sämskmare
1 Garfvare
1 Klensmed
1 Skomakare
1 Skräddare
1 Kopparslagare

upläst och godkändt intygar
Samuel Perman, C. E. Granström, H. Liström, And. Ocklund, J. Söderlund, M. Perman, A. Halsten, Joh. Svensson, J. S. Biberg,
And. Granquist, Olof Öbom och M. Öfelt

Februar d. 29 war enhällig sammankomst då nedanståände uplästes och öfverlades. nämligen.

1 :m uplästes Kongl. Comerci Colleg:s skrifvelse om upgift på här vistande Handl., Handtverker och Fabriquori m flere, som är besvarat d. 8 Febr. 1820.

2:o uplästes alla Kongl. Kungörelser som till dato hos mig ingåedt Dito Kongl. Maytt. Kungörelser mot fyllerie med mera

3. Ehuru nu saknades H:r FältCamer. Bergers till H:r Lands Höfd. inlämnade skrift om inskränkning af de 4:ra antagna Närings Jdkerar
i Östersund ansågs den up satta förklaringen som uplästes godkänd till alla delar.

4. uplästes Byordningen och vedtogs alla dass puncter till efter lefnad i alt vad på staden kan appliceras och vad i alla Police måhl böterna stadga fant stadens Jnnevånare ingen invändning men uti Oeconomie Målen ansågs Lagens Rum gifva tillräckeliga stadgar.

5. uplästes Lands Höfd Embetets utslag om Tor Sunds Myrans begagnande af Glasmäst Bergström och måg6) i 15 Åhr mot Rdr 1 — 16 Banco årligen
uppläst och godkänt
J. Sam. Biberg intygar, Gustaf Stjernfelt, Carl Lidsten, Carl Granström, Holmberg, C: Mellberg, Anna Zetterberg, A. Hansson
B. C. Grip, Anna Eklund, Js. Söderlund, S. Kindlund, Jon Svensson, E. G. Thelberg, Sam Perman, Jonas Sundström, Öfelt,
Boraeus, Nordlund, Bränlund, An. Bergström och S; Fahlström, Semskmakare Åklund, P. Wikström, Holmberg, And. Granquist, Erik Moberg, Nils Svedberg,  Nils Wästerlund, P. Walberg, Hans Jungberg, Docktorinnan Zeterberg, Linström, H. G. Björckebaum, M. Perman och Eric Söderberg

1820. Martii d. 16 var samankomst med de äldsta till utlåtandes afgifvande å Corporal Danns ansökning att blifva Skreddare i Östersund

1 :m uplästes de inkomna kungjörelser

2:do uplästes f.d Corporal Danns ödmjukast ansökning att blifva till Skreddare antagen. Emot dennas ansökning hadde Borgerskapets Äldste intet att invända mot hans antagande, utan han skulle endast skaffa Caution de 3 första Åhren för blifvande krono och stads utlagor.

3:tio uplästes för de 4 i staden antagna Närings Jdkare. Höga Land Höfd Embetets Utslag af d. 9 Martii uppå Fält Camar Bergers Memorial
d. 19 Febr. 1820. Upläst intygar
Sam Perman, C. E. Granström, A. Holmberg, J. Sam. Biberg, Er: Söderberg, P. Wikström, And. Granquist, And. Halsten, P. Walberg,
J. Söderlund och Olof Öbom

1820. Aprill 14 åtog H:r Bruks Patr Wikström sig rengöra Torget från Spillningen emot lika vilkor som förledit Ähr, Rdr. 1. 8 sk.

Aprill d. 21 war enhällig sammankomst med stadens Jnnevånare då nedan ståände ämnen öfverlades

1:mo. uplästes de inkomna LandsHöfd Embetets kungörelser

2:do öfverlämnades 2:ne exemplar af Directjon af Södertelje Canal och Sluswerks Bolag.

3:tjo uplästes Höga Lands Hof Embetets kungörelse om Jnqvartering af 30 st. Ryttare som äro Recruter att exerceras i 8;ta dagar med underhöll af 12 sk. Borgerskapet biföll den inquartering som uplästs äfven att Tract. Hallsten åtagit sig mathollningen för Ryttarne efter 12 sk. Banco för dagen

4:o Bort såldes Bar Koijan ned på sjö Torget till Glasmäst. Bergström för Rdr. 2. 42 sk. Rgs. — och beslöt Borgerskapet underställa H:r Lands Höfd och Ridd von Törne om deras önskan att få Sjö Torget blifva föreslaget till mötesplats.

5. Lands Höfd Embetets bref uplästes om inqvartering för 100 st. Ryttare natten imillan d. 1 :sta och 2:dra Maij emot ärsättning efter Markegångs pris för V2 portjon och Vt rattjon ät karl och Häst. Beslöts efter upsatt specificerade Lista då var och en ansvarar för vad som honom åligger — —

6. föreslogs till Fårens och Svinens conserverande utom staden öfver Sommarn, medelst en Gärdesgård frän Glasmäster Bergströms Lott bredevid Sellstedts till Sjön då ett led göres vid Smed. Lindström kåhlvret och en Grinda vid Landsvägen

7. Bör Häradsskrifv. Rödeen tilsägas stänga ut gäter utur sin Lott, till bruk för Svin och fåren samt andra Creatur.
uplästes å andra sidan ståände protocol intygar
Sam Perman, J:n Holmberg, H. Liström, A. Hallsten, Eric Söderberg, Joh. Hallgren, Jernfelt, Kindlund, Boraeus, A. Zetterberg, M. Öfelt, Tellberg, A. Granquist, J. Söderlund, A. Acklund, J. W. Håfner, P. Walberg, Pehr Ericson, Olof Öbom, N. Westerlund, C. Granström, And. Bergström

1820. Maij 15. var de 10 Äldsta samlade och öfverenskom om nedanståände

1 :mo. uplästes Garfvar Gesällerna Johan och Eric Gustaf Thelbergs ansökning att blifva som Borgare härstädes antagne Resolverades enhälligt att antagas

2:do uplästes Snickaren Svensons ansökning att ärholla en Bygnads Tomt med åtföljande Jord
Resoiver. af Borgersk. Äldste att bevilja honom denna begäran, dock emot ärläggande af Rdr. 10 Rgs. till Stadens Cassa, vilket Svensson skjälf ingitt som billigt.

Pag. 722. 3:tjo afskedade hushållerskan Sten som ännu skall vistas i el. utom staden, men icke är mantals skrifven för detta Åhr; Blefv fråga upstäldt för stadens Äldste vart man skall giöra af henne. Borgerskapet yttrade sedan Kongl. Resolutjon af d. 8 December 1788 blifvit upläst att hon icke varken som inhyses Hjon el. för någon skröpligt bör falla staden till Last då hon endast tjänt här 2:ne Ähr och arbetsför, utan föreslogo de äldste att hon måtte hemskickas för sin skjöraktighet och Lättja till sin födelse ort Norje el. skaffa sig tjänst el. försvar å annan ort.

4:d Föreslog de äldste äfven att Hustru Schagerström måtte förvisas staden, eljest kan fråga upstå för henne liksom qvinan Sten och man slipper vidare besvär.
upläst och godkändt intygar
Samuel Perman, C. E. Granströ,  J. Holmberg, P. Wikström, H. Liström, J. Hallgren, S. Biberg, Joh. Svensson, Nils Swedberg, Pehr Ersson, And. Granquist, And. Halsten

1820. Maij 20. utsyntes Tomt för Snick. Joh: Svensson efter öfverenskomelse i siste sammankomsten och emot ärläggande af Rdr. 10 Rgs. till Stads-Cassan ärhöll d. 5 Juni af Borgerskapet N i Tortansmyran genom
Sam Perman

1820. Maij d. 25 var de 10 Äldste samlade till granskande af en till Konngl Befallningsh inlämnad ansökning att få Bränna Bränvin

1 :m Härad skrifv och nu varande Gästgifvarcn H:r Rödeens ödmjukasta ansökning har blifvit upläst idag för de Äldste och dess utlåtande
affordrad hvilka enstämigt stannade i följande beslut Att som Häradsk och Gästgifvarcn Rödeens ansökning saknar hvad
2 § 1 momentet i Kongl. författning af d. 6 Septbr 1815 lista på 80 personer Jämförd med 5 § af Kongl. Resol. d. 20 Decemb 1815 dicterar. nembl. Att den som icke i grund af Jord Egendoms besittning på Landet el. af behörig förening af stadens Jnnevånare m m kunde således de äldste icke tillstyrcka dänna Rödeens begäran då äfven härtill lägges att detta Gästgifveri med Bränvins rättighet säkert skulle förordsaka mycken Oordning och fyllerie samt således motvärka vad Höga Lands Höfd Embetet så sorgfälligt söker afvända, och just af dessa skjäl har Östersunds Jnnevånare i 2:ne Åhr afsagt sig denna rättighet förut, upläst intygar
C. E. Granström, J. S. Biberg, Sam Perman, Holmberg, Hallsten, H. Liström, Öbom, And. Granquist, Erik Söderberg, Per Hallberg och P. Wikström

D. 5 Juni 1820 var enhällig sammankomst till upläsand och öfverenskomelse om nedanståände puncter nemlig

1. uplästes Ankomne Kongl. Kungörelser

2. utbetaltes för Jnquarteringen af Ryttare och Hästar åt var och en enl. deras fullmägtig

3. antages Hedbergs Hustru till Geterska för Kohna efter 18 sk. stycket varaf Hälften betalas förut och resten vid slutet af getningen

4. Enligt Borgerskapets beslut d. 21 Aprill 1820. att gjöra en Gärdesgård för att utestänga Fähren och Svinen iförening med den vanliga Haga stängningen. Värkställes om Freddagen d. 9 Juni 1820 kl. 1 eftermiddagen

5. Broarnas, Vägstycket och Kyrkegårds diket förbättras Lördags afton kl. 1 eftermiddagen

6. Brandsyn och försök med sprutorna värkställas Tisdagen i nästa då Södra qvarteret skall biträda vid sprutning kl. 2 efter middagen.
Samma dag om morgon värkställes Brandsyn i husen öfver Sotning och murarnas efter seände bör verkställas, åtföljer ordningsmän Glasmäst Bergström och Wikström

7. Wallbergs och Pehr Erssons oxar skola bortskaffas emedan han trampar neder alla kohr

8. Kyrckans förbättring företages med Sydöstra delen af staden Torsdagen i nästa vecka och nord västra delen om fredagen kl. 6 om morgon

9. Tand högd Grinda som östers, stads Jnnevånare upsatt i Tand högden återtages och flyttas.

10. Påmintes om värkstigheten att Sandföra på södra gatan som för öfverens komit är.

11. Skjutning blef ytterligare förbjuden wid straff af Ris i Rådstugugången, el. äldre straffas efter Lag

12. uplästes å nyo Borgmäster Lieberaths Stämning om Sommar och Vintervägen för Brunflo warföre nu Fullmägtig väljes för Östersund. Apothek. Perman antogs till utförande häraf. vårföre fullmagt skulle upsättas.

13. uplästes Lands Höfd: Embetets Communicatjon om Borgerskapets hörande om StadsCassören M: Permans räkningar Borgerskapet yttrade bäst blifver att vänta till Cassörens ankomst och då ämnet företaga af de Äldste med honom samfält

14. Påminnas stadens Jnnevånare att 3:dje qvartalet infaller d. 21 Juni 1820. och bör således betalt till Brandvagt

15. Stadstjänarne upbär sin Löhn efter Lista —3)

16. anmältes att Pehr Erss är på vägen vid Kronbodar 1 å 2 dagar för Östersunds soldate numer

16 betalas för kohna efter Lista wärkstält

17. uplästes att kmt transport6) kommer d. 8 Juni att gå genom staden.

18. Auctjon på Ärende Lotterna

Svensmyran Mster Joh Thelb Rdr. 2. 12 sk.
Vargmyran D:o D:o Rdr. 1.32 sk.
Ranåsen 3 lotter Fryckbom 1. 20 sk.
Assess Ramstedt sama Tomt qvart som före Rdr. 5. 14 sk.
Tract Hallsten: nedra qvarter Rdr. 6.29 sk.
Kopparsl. Svedberg fäbodarna Rdr. 6 —
Snickare Sundström Ericsved Rdr. 3. 8 sk.
N. 60 i Tortansmyran Hand. Liström Rdr. 1 — 17
Björn Myran Skrädd. Wallberg Rdr. 2 28 sk.
Jordstycke hos Ljungberg — 16
N. 69 Lill Ange i Göviken Glasm. Bergström Rdr. 1.27
N. 70 D:o D:o Rdr. 1.34
N. 71 D:o D:o Rdr. 1.
N. 72 i Göviken Tull Jnspect. Holmberg Rdr. 3
N. 73 D:o Glasm. Bergström Rdr. 2. 12
N. 74 Drolet D:o Rdr. 2.25
……………………………………S:a 42.34

uplästes d. 5 Juni 1820 och Godkändes intygar
Gustaf Stjernefelt, Sam Perman, C. E. Granström, S. Biberg, Joh. Hallgren, G. Wallberg, A. Hallsten, Christ. Gröndahl, Eric Moberg, Eric Nordlund, S. Kindlund, A. Bergström, Hinric Frökbom, Nils Svedberg, And. Granqvist, Branting Sällstedt, Linström Holmberg,
E. Bräckberg, Lundberg

1820. Junii d. 14. var enhällig samankomst att välja Ledamöter till Taxeringen som infaller d. 16 Juni — med mera

1 :m. uplästes Kongl. Maijstets bref till Lands Höfd angåände Lands Culturen af d. 20 februar 1742. warvid Borgerskapet fant billigt god känna den ärhollna Byordningen uti alt vad till Staden användas kan.

2:d. waldes Ledamöter till Taxeringen. af
Ridd: och Adeln
H:r Majoren Stjernfelt

PrästeStåndet
Prosten i församlingen

Stånds Personer
Tull Inspect. Holmberg
Regements skrifv. Biberg
Postm. Granström

Borgare Ståndet
apothek. Perman
Handl. Liström
Vangmak. Moberg
Gördelm. Granquist
Hattm Söderlind
Tract: Hallsten
Pehr Ersson

upläst intygar
J. Holmberg, Eric Söderberg, And. Granquist, Sam Perman, Joh. Hallgren, Kindlund, Halsten, H. Liström, Moberg, Tilberg, Söderlund, Per Ersson

1820 Julii d. 17 var Enhäll Samankomst till betalande af Brandvakten med mer.

1 :m. Tillsades afsked. Soldat Ljung att för framtiden skaffa sig försvar och icke, ligga staden till skam.
uplästes räkningar på de lösöre persedlar som fants efter reparatjon vid kyrckan och på Auctjon Bortsoldes till Rdr. 18 sk. 46 till betalande af de högstnödiga utgifter för Papper, färg med målning etc.

3:do. Borgerskapet beslöt enhälligt att om Torsdag kl. 6 om afton instänga de obrukade Lotterna åt Röda Gringen, för att utestänga Fåhr och Svin.

4. betalt Mängn till Brandvakten

5. Antogs Öhne Jonsson Torpare i Odensala till Brandvagt efter Vaktmäst. Hagberg, som komer gjöra tjänst från d. 21 Julii, med samma vilkor som hitils, dock beslöt Borgerskapet att låta förfärdiga ett par kjängor till Vintren ät vardera gratis.

6. upgafs att T. Hoffner skall äga en skabbig Häst nu på skogen, varföre Borgskapet beslöt att ägaren genast bör bortaga detta kreatur, såsom högst skadeligt.

7. Föreslog Borgerskapet enhälligt att nu vore tid att tänka på anskaffande af en egen StadsPräst. vilket ämne Borgerskapet ålade Ordningsman med första söka befordra

8. uplästes StadsCass Permans Räkning som StadsCassör vårföre Borgerskapet beslöt och valdes som Revisorer. H:r Tulljnspect. Holmberg, Postmast Granström, Direct Wikström och Gördelm Granqvist och ätnöijes med deras åtgärd, som förklaring ä Borgerskapets vägnar.

9. Fant Borgersk. billigt att Geterskan borde medan denna wärme påstår geta om Nätterna i stället för dagen med åtnjutande af sin vanliga matportjon

intygar
Sam Perman, G. M. Ramstedt, Biberg, Anders Pålsson, Erik Söderberg, J. Söderlund, J. Holmberg, H. Liström, M. Perman, Thellberg, Wikström, Svenson, Joh. Hallgren, J. Thelberg, And. Ocklund, Hofner, S. Kinlund, dåktorrina Zetterberg, And. Granquist, Erik Moberg, Bergström, Ljungberg, Sällstedt, Moberg, Svedberg, Halsten, Branting, H. G. Björckebaum, Sundström, Frykbom och Ekendals Enka

1820 Aug. d. 3 war enhällig samankomst då nedanståände ämme förehades.

1 :m uplästes kyrckereparatjon och räkningar samt beslöts att resten af Rdr. 2. 11. 6. rst. skulle genom Collect anskaffas och betalas.

2:do uplästes Project till Bänkdelning. Som god kändes till wärkställighet — och beslöts dässutom att inrätta en Bänk för H:r Lands Höfding och en för dass Fruntimer på vår gemensamma räkning

3:tjo Fastställdes Classificatjon på Borgerskapet utii 5 Classer. Både till betalande för alla antagna Borgare samt till upsättande af Löhn för en StadsPräst. som beständigt bodde ibland oss och Predicade alla PredikeDagar dock emot Särskilt betalning för undervisning af stadens Barn: och till en början har H:r Direct. Wikström och Liström åtagit sig gratis lämna fria husrum ett Åhr till staden hänt Bygga i Tomten medelst anskaffande af 2:n Stockar å varje Borgare och Tomtägare till hus bygnad den ena 16 Aln. den Andra 14 aln bägge 8:ta tum i Lilländan och bör Timret vara framme på Tomten sist i Aprill nästa vår. Likaså böra 2:ne Lass Sten åtfölja och 3:ne bräder. NB Bäst blifver att en acorderade med Fugelstad Boerna att ärholla en Lasst på H:r Majorn örbom fartyg, och derföre betalar samt delar på stadens Jnnevånare gemensamt kostnaden.

uppläst intygar
C. E. Granström, S. Boraeus, J. Hallgren, Rödén, A. Bergström, Erik Norlun, J. Svänson, J. Sam. Biberg, M. Perman, Bräckberg, And. Granquist, Nils Wästerlund, J. Holmberg, And; Ocklund, Sam Perman, P. Wikström, H. Liström, Södergren, Linström, Söderlund, Tilberg

1820. Aug. d. 21 var de 10 Äldsta samlade till Utlåtande afgifvande af Nedanståände ämne.

1 :m uplästes Vaktmäster Wibergs skrifvelse till Lands-Höfd. Embetet om Taxas Inrättande för Stadens Antagna Närings Jdkare, och för Gästgifvaren. beslöts vad Gästgifveriet vidkommer som tillhör Landet äger nog Lands Höfd. Embetet lika rättighet Taxera dätt som de öfriga, utom Wibergs påminnelse och vad stadens Närings Jdkare vidkommer lärer deta nog tidigt föreskrifva Taxa ännu, då här saknas Bageri, Bryggeri och slakt. Likaså Lögerska Hökeri m. m. och om Vibergs snille skulle finna utvägar förskaffa sig mat för 99 procent bättre å stadens Lönkrokar, will Borgerskapet icke betaga honom dänna lycka.

2:do uplästes Rästlängd på de af stadens Jnnevånare som äro skylldige för undsättnings spannemål 1819.

3:t upsattes Marknads vakt till den 11 septbr. då nu som förr 4 st. utsattes för dagen.

upläst intygar
Sam Perman, C. E. Granström J. Holmberg Mag. Perman And. Hallsten, And. Granquist Js. Söderlund Eric Moberg J. Hallgren Olof Öbom

1820. Septbr d. 5 upvistes för Borgerskapets Äldste Hand Bokholl Wedins ansökning hos Höga Lands Höfd Embete att fä blifva Antagen här i staden till Handlande, hvilket och vann de äldstes Bifall varefter han ärhölt Höga Lands Höfd Embetets stadfästelse därtill d. 7 Sepbr

1820 Septbr d. 17 anmälte Skomak. Martin Ersson i Brunflo sig nögd att hitflytta, om Borgerskapet beviljar honom egen Tomt med åtföljande Jord. Dätta kunde intet beviljas utan att betala

1820. Septbr d. 21 var enhällig sammankomst till betalande af Brandvakten och för kohna.

1. Brandsyn utsattes till d. 5 October dä om aftonen sprutorna skola försökas handtlangning värkstäldes af ordningsm Liströms qvarter till biträde utsågs H:r Maj. Stjernfelt och Handl. Wedin

2. Föreslog H:r Majorn Stjernfelt om icke Regementet kunde åläggas vid begagnande af Sessionsrumet till Krigs Rätters bollande betala ett för alt om Åhret till stads Cassan Rdr. 6 32 sk. Banco. NB då ved bestås af Borgerskapet men af dessa medel skola betalas, samt till
stadstjenaren för rengöring och Eldning Rdr. 2 Rgs. Resolverade med enhällig ja.

3:t Tillkänna gafs att Magister Ocklund som med fleres samtycke var föreslagen till stads Präst, har svarat att han med tacksamhet antog
dätta tillbud, och var därföre stadens Jnnevånare nögde om han efter Magist. Gradens fullgjörande el. i början af nästa Ähr 1821 ankom

4:t uplästes Classificatjon för Stads Prästen

5 uplästes H:r KyrkoHerden Olof Dillners öfverenskomelse sin tid af Östersunds Jnnevånare erholla Rdr. 6 — 32 sk. Rgs.

6. Föreslogs en bygnings fond för H:r Doctor Rissler. Beviljas. Doct. Risslers önskan att begagna en Embets Tomterna utan ärläggande
någon afgift än efter Maij 1822.

upläst och godkjänd
G. Stjernfelt, J. Holmberg, Anders Granqvist, Hattm. Söderlund, Ekendahls Helena, Holmberg, Olof Öbom, Kindlund, Erik Moberg, Sam Perman, J. Wedin, A. Hallsten, H. Liström, Hans Ljungberg, Wallberg, Bräckberg, Anna Zetterberg, O. Lindström, Kindlund, Borasus, Lindström och Olof Jonsson

1820. October d. 12 var anhällig samankomst och förekom nedanståände.

1. uplästes vad Hus Prästen Ocklind svarat på vår kallelse att blifva stadsPräst Borgerskapet var till alla delar nögd med den uplästa Jnlagan till Consistorium till fullbordan häraf.

2:nd uplästes Färgare Geseln Fjellmans ansökning att blifva antagen. Härtill lämnade Borgerskapet sitt samtcke, dock med vilkor att Färgeriet inrättas här i staden.

3 utses 2:n Ledamöter till Markegängsättningen och blefvo valde Directörn Wikström och stads Cassörn Magn Perman.

4:do uplästes allmänna kungörelsen om Mantalsskrifningen med Östersund d. 28 Novber.

5. Föreslogs Skomakaren Martin Erson i Brunflo att få blifva antagen som skomakare med Tomt Lott och Kåhlhage, wilken Borgerskapet enhälligt godkände

6 Uhrmak. Gust: W: Milides ansökning att blifva antagen. Dätta beviljades

upläst Östersund d. 12 October 1820
P. Wikström, M. Perman, A. Hallsten, E. Söderberg, J. Thelberg, P. Svensson, A. Åcklund, Sam Perman, H. Liström, J. Wedin, M. Öfält, E. G. Thelberg, E. Moberg, J. Holmberg, Doctorinna Zetterberg, A. Holmberg, S. Boraeus, A. Wallberg, J. Söderlund och Mellberg

1820. October in kom Magistratens i Stockholms bref att, tillkännagifva H:r Lands Höfd von Törne Bokhandlar Justanders Borgenärers sammankallande till d. 5 Martii 1822 — som och blefv genast verkstäldt — af P;n

1825. December d. 21. var enhällig samankomst pälyst till betalande af Brandvakts afgiften.

1:mo betalte en dehl till Brandvakten.

2. uplästes Höga Lands Höfd. Embetets Utslag för Taxan Nedsatt för Färjeman i Vallsundet då Östersunds stads Jnnevånare öfverfås med 1/3 dehl af den ärhollna Taxan

3:t uplästes StadsCass. Permans afskeds ansökning

4:to Tillkännagifves att Vacktm. Petterson är i stället för Wiberg antagen till Upsyningsman

5: En ny ständreglering har blifvit befalt verkställas nästa Marknad.

6 Snöplogkjöringen åt Åhs tillhör Östersund stad denna vinter, och får ingen i sin tour undandraga sig utan att Lagligen tilltalas

7: uplästes Pastors Brefv att vi få Gudstjänst om Juhldagen

8: Chefs Embetets förklaring på Borgerskapets ansökning om afgift för bruket af Sessjons rumet till Krigs Rätter och andre tillfällen uplästes

9. Jnsamlades för Wännäs kyrcka enligt Stamboken 33 sk. 10 rst. Banco

10. 2:ne kungörelser den ena om Auctjon hos assessor Granboms ägendom, den 2:dra hos kakelungsmak. Branting på en Häst. upläst d. 21 December 1820.
Samuel Perman, Holmberg, E. Moberg, A. Hallsten, M: Öfelt, Sundström, H. G. Björckebaum, Er. Södergren, E. Joh. Boraeus, Pehr Eriksson

 

Kommunala ärenden

den 1/7 1966—30/6 1967

Sammanställningen upprättad av stadsfullmäktiges sekreterare,
drätseldirektör Harry Rydquist

 

Östersunds stadsfullmäktige har under ovannämnda tid bl. a. fattat följande beslut av mera allmänt intresse.
1966 sept. 20 att till Frösö köping skänka stadens andel i skidliften vid Gustafsbergsbacken,

nov. 15 att antaga namnet »Balders hage» å barnstugan i kv. Balder, att anvisa 10.000 kronor för ytterligare utredning ang.
sammanläggning av östersundsblockets kommuner,

dec. 20 att av fröken Tekla Maria Pettersson mottaga tomten nr 6 i kv.  Förskinnet som gåva att nyttjas för nybyggnad av
pensionärsbostäder,

1967 jan. 24 att uppdraga ät Centrala byggnadskommittén (CBK) att svara  för projekteringsarbetet rörande polishus i kv. Handelsmannen, att i kv. Tröskan i Odensala hyra lokaler för ett inackorderingshem för alkoholskadade,

febr. 21 att för sin del godkänna att Frösö köpings bibliotek drives som en filial till Jämtlands läns bibliotek,
att bevilja ett anslag av 20.000 kr. till utredningar ang. förutsättningarna för Östersunds stad att dels åtaga sig att arrangera 1976 års vinterolympiad, dels att erhålla uppdraget,

mars 21 att tillsätta en kommitté med uppgift att utreda en motion om nybyggnad av lokaler för olika organisationers och teaterlivets behov i staden,
att anvisa 16.500 kr. för anskaffande av lokal och inventarier för klubb- och hobbyverksamhet för pensionärer,
att anslå 157.500 kr. såsom stadens andel i kostnaderna för den extra förstärkning av Frösö flygfälts startbanor, som erfordras för att större flygplan i chartertrafik skall kunna nyttja flygfältet,
att anvisa 24.000 kr. som stadens bidrag till arrangerandet av sommarens musikfestival under tiden 1—8 juli,

april 18 att lämna Östersunds Skidlöparklubb viss ekonomisk garanti för täckande av ev. förlust på SM på skidor 1969 samt ett lån på 25.000 kr. som rörelsekapital för tävlingarnas genomförande, att anvisa 230.000 kr. för ombyggnad av Stortorget och Gustav III:s torg,

maj 16 att antaga ändrade bestämmelser om ersättning till Östersunds stads kommunala förtroendemän,
att antaga ändrat reglemente för Östersunds stads centrala byggnadskommitté (CBK),

juni 20 att bevilja anslag för uppförande av etapp II av ombyggnaden av ålderdomshemmet i Björkbacka å 3.721.000 kr. samt att för anskaffning av inventarier anvisa ett anslag av 240.000 kr.,
att bevilja ett anslag av 16.000 kr. för iordningställande av byggnad i Gräfsåsen till motorvärdslokal för motorintresserade ungdomar samt
att uppdraga åt skolstyrelsen att fr. o. m. höstterminen I skolmåltidslokal servera pensionärer i staden ett dagligt mål lagad mat till självkostnadspris samt att för ändamålet anslå 30.000 kr.

 

Kyrkliga ärenden
den 1/7 1966—30/6 1967
Sammanställningen upprättad av kyrkokamrer M. E. Persson,
kyrkofullmäktiges sekreterare

 

Kyrkofullmäktige i Östersund har under ovannämnda tid fattat följande beslut av mera allmänt intresse:

1966 okt. 11 Fastställdes 1967 års utgifts- och inkomststat med en oförändrad utdebitering av 65 öre per skattekrona. Driftbudgeten balanserade på 2.500.090 kr. och kapitalbudgeten på 323.190 kr. Prosten Gösta Wik, som den 1 oktober 1966 avgått med pension från kyrkoherdetjänsten, beviljades på grund av avflyttning begärt entledigande frän uppdragen som ledamot av kyrkofullmäktige och centrala byggnadskommittén. Prosten Wik riktade följande avskedsord till kyrkofullmäktige: »I samband med att jag frånträder de uppdrag i Östersunds församlings tjänst, från vilka jag nu beviljats begärt entledigande, anhåller jag att få framföra ett djupt känt tack för allt visat förtroende, gott samförstånd och kamratlig välvilja samt för ett utomordentligt samarbete under en lång rad av år i vår gemensamma strävan att främja församlingslivets utveckling och i övrigt förvalta församlingens angelägenheter. Med varm lyckönskan om en
lyckosam framtid för Östersunds församling ber jag att få tillönska alla mina kamrater i kyrkofullmäktige en god fortsättning i Edert arbete i denna församlings tjänst.» Kyrkofullmäktiges tack till prosten Wik framfördes av tjänstgörande ordföranden tandläkare Karl-Gustaf Sjöblom, som också riktade några tackord till avgående sekreteraren redaktör Per Hallström.
Till kyrkorådets protokoll hade antecknats att till komminister i församlingen fr. o. m. den 1 oktober 1966 valts kyrkoadjunkt Lars Jergmar, Härnösand, samt att makarna Lilli och Bror Högberg, Uppsala, hade till minne av en kär anförvant, fru Hildur Berked, som gåva till gamla kyrkan överlämnat två vackra mässkrudar.
Vidare antecknades att fasadbelysning vid kyrkan skulle monteras.

1967 jan. 10 Beslöts att för församlingens räkning förvärva en HSB-lägenhet i kvarteret Kaptenen (Rådhusgatan 28) jämte vissa i lägenheten befintliga inventarier för en sammanlagd kostnad av 14.281 kr. Lägenheten skulle i första hand användas som bostad för inom församlingen anställd präst.

juni 13 Beslöts att å den av församlingen förvärvade tomten i kvarteret Balder låta uppföra småkyrkolokaler i huvudsaklig
överensstämmelse med ett av arkitekt Tore Virke upprättat förslag och med igångsättning tidigast den 1 oktober 1968. Kostnaden, beräknad till 900.000 kr., skulle täckas genom upptagande av ett 10-årigt amorteringslån.
Till kyrkorådets protokoll hade antecknats att församlingen fått sin första kvinnliga präst, då domkapitlet till komminister utnämnt kyrkoadjunkt Birgitta Almberg, Timrå, efter komminister Einar P. Öberg, som utsetts till kyrkoherde i Bergs pastorat. Vidare antecknades att till diakonissa efter Emma Näsström, som avgått med pension, utsetts diakonissan Märet Svärdbo, Östersund.

 

Årsmöte och samkväm 1966

 

När Föreningen Gamla Östersund den 23 oktober samlades till sitt 44:e årsmöte i stadsfullmäktiges sessionssal, kunde man redan vid öppnandet förnimma att det låg något festligt i luften: det var ju stadens 180-årsdag. De över 100-talet tillstädeskomna medlemmarna välkomsthälsades av föreningens ordförande, borgmästare Åke Jansler, som uttalade sin glädje över att så många infunnit sig. Med några ord erinrade han om de medvandrare, som under året nedlagt vandringsstaven och lämnat vår krets. Han lyste frid över deras minne.

Men ordföranden hade också glädjen att hälsa inte mindre än 20 nya medlemmar välkomna, och han uttalade därvid en förhoppning om att de skulle känna trivsel inom föreningen och var och en efter sin förmåga hjälpa till att föra Gamla Östersund framåt och arbeta för dess ändamål.

Så övergick man till de stadgeenliga årsmötesärendena. Styrelsen omvaldes med undantag av överste Erland Lindhammar, som på egen begäran önskade lämna sitt styrelseuppdrag. Till hans efterträdare valdes överstelöjtnant Åke Wisvall. Ordföranden uttalade föreningens varma tack till överste Lindhammar för de utomordentliga insatser han gjort till Gamla Östersunds och stadens fromma. De närvarande beslöt att invälja överste Lindhammar som hedersledamot i föreningen.

 

 

För att stadens 180-årsdag på något sätt skulle betonas och föreningens intresse och vilja att värna om gammalt och nytt komma till synes, beslöt föreningen på styrelsens förslag att till herr Gunnar Svensson, Bokmalens förlag, utdela ett stipendium på 1.000 kr.

Efter årsmötesförhandlingarna följde den traditionella årsfesten, denna gång förlagd till österängsskolan och med deltagande även från Kvinnliga Föreningen Gamla Östersund, som inbjudits. Man samlades först i skolans aula, där ordföranden, borgmästare Åke Jansler, hälsade de cirka 200 deltagarna välkomna till kvällens begivenheter. Den särskilda festkommittén, bestående av Erland Lindhammar, Olle Hallberg och Carl Melin, hade åstadkommit ett rikt och omväxlande program. Den sistnämnde, som även fint svarat för dekoren, hade placerat en pajazzofigur i full mansstorlek på scenen och mot denna effektfulla bakgrund läste han en av honom skriven prolog, behandlande stadens och stadsbornas plats i det stora världssammanhanget.

Med ett 40-tal skioptikonbilder från sekelskiftet och fram till 30-talet, beledsagade av en fyndig vers till varje bild, underhöll Erland Lindhammar det sakkunniga och tacksamma auditoriet.

Så var det dags för ordföranden att till herr Gunnar Svensson överlämna det stipendium och diplom, som föreningen under årsmötet beslutat om. Han framhöll därvid det uppoffrande och oegenyttiga arbete herr Svensson nedlagt genom att berika bokmarknaden med nyutgåvor av jämtlandica.

Efter denna första programavdelning förflyttade man sig till ljushallen, där tesupén stod färdigdukad. Här sjöngs under supén en bordsvisa av Carmen, och här framträdde östersundsfödde och välkände John Wilhelm Hagberg, som sjöng och berättade historier från sitt långa artistliv på ett sätt som visade, att än fanns det gnista kvar hos den f. d. revycharmören.

Författaren Per Nilsson-Tannér medverkade också på ett utomordentligt sätt genom att berätta och läsa valda dikter ur Effe Magnussons kända personkrönika »Vem är vem?».

Efter den goda tesupén och det gedigna programmet fanns väl bara en mening kvar: att kvällen varit synnerligen givande och trivsam.
C. S. J.

 

Årsberättelse

 

Styrelsen för Föreningen Gamla Östersund får härmed avgiva följande berättelse över verksamhetsåret 24/10 1965—23/10 1966.

Föreningen har såsom deposition under fem år till Östersunds stad överlämnat samtliga i museilokalerna f. n. placerade föremål, såväl av föreningen ägda som av föreningen i form av deposition mottagna, överlämnandet ägde rum under första hälften av juni månad och var slutförd den 15/6 1966, då museet för första gången öppnades för visning i stadens regi.

För att tillmötesgå Jämtlands läns bildningsförbunds önskemål om lämplig lokal för sin expedition, har, efter samråd med Ahlbergskommittén, »Frösörummet», som tidigare var inrymt i museets bottenvåning, flyttats till »balkongrummet» en trappa upp i Ahlbergshallen. Uppställningen av föremålen i det nya »Frösörummet» har utförts av herrar Erland Lindhammar, Karl Nordin och Carl Melin, vilken sistnämnde även svarat för den konstnärliga utformningen m. m. För Carl Melins värdefulla insats framför styrelsen sitt varma tack.

Föreningen har även under det gångna året låtit fotografera de fastigheter i stadsbebyggelsen, för vilka rivningslov sökts, i den mån föreningen icke tidigare ägt fotografier av dessa. Föreningen framför sitt tack till fotografen Viktor Lundberg för hans tillmötesgående och påpasslighet vid bevakningen av rivningsobjekten.

Under året har stadsmuseet hållits öppet för allmänheten dagligen under tiden 15/6—15/8 måndag—fredag under tiden 16/8—23/10.

Efter träffad överenskommelse har museet av intendenten visats för skolklasser och av förutvarande intendenten för föreningar och andra grupper även under icke ordinarie öppethållningstid.

Antalet museibesökare har under året utgjort 1.170 (föregående år 861).

Under verksamhetsåret erhållna gåvor redovisas i bilaga till denna årsberättelse. (Bilaga A.)

Föreningens årsskrift — den tjugonionde årgången — utdelas vid årsmötet. Såsom redaktionskommitté har fungerat herrar Anton Svensson, Per Andersson och Carl S. Jonsson.

På Samuel Permans grav nedlägges på årsmötesdagen en krans.

Av föreningens medlemmar har under året avlidit: Tandläkaren Gillis Gustafsson, ingenjören Henning Juhlin, möbelarkitekten Ernst Otterström, direktören Karl-Magnus Månson, affärschefen Rulle Michelson, f. d. folkskolläraren Pelle Olsson, f. d. bangårdsmästaren Ernst R. Johansson, f. d. skolvaktmästaren Axel Avén, folkskolläraren Carl Horneij, f. d. rektorn Gottfrid Högberg och advokaten Diderik Cappelen-Smith.

10 nya medlemmar har efter inval inträtt i föreningen vid förra årsmötet. Medlemsantalet utgör f. n. 379 (före årsmötet).

Styrelsen har under året utgjorts av följande personer:

Ordinarie ledamöter: Borgmästaren Åke Jansler, ordförande, direktören Anders Lundvall, vice ordförande och tillika skattmästare, avdelningsdirektören Lennart Edström, sekreterare, köpmannen Olle Hallberg, klubbmästare, översten Rolf Kjellin, advokaten Frans Victor och översten Erland Lindhammar.

Suppleanter: Gårdsägaren Eric Englund, överstelöjtnanten Åke Wisvall och rektorn Anton Svensson.

Såsom föreningens intendent har under året tjänstgjort fanjunkaren Karl Nordin.

Beträffande föreningens ekonomiska ställning och räkenskaper hänvisas till revisionsberättelsen.

Östersund den 23 oktober 1966.
ÅKE JANSLER

 

Revisionsberättelse

 

Undertecknade, utsedda att granska räkenskaperna för Föreningen Gamla Östersund för tiden 1 oktober 1965 till 30 september 1966, fä härmed efter fullgjort uppdrag avgiva följande berättelse:
Tillgodohavande 30.9 1965……………………………………………………….14.737:82

Inkomster:
361 st. betalda årsavgifter……………………………. 4.332:-
Sålda böcker etc…………………………………………… 423:48
Annonser i årsskriften……………………………………. 445:-
Räntor…………………………………………………………. 726:47    ………….. 5.926:95
Tillgodohavande och inkomster ………………………………………………..20.664:77

Utgifter:
Samlingarna …………………………………………………264: —
Årsskriften ………………………………………………….2.377:25
Årsmötet ………………………………………………………122:20
Trycksaker, annonser, porton etc……………………. 649:50
Uppvaktningar ………………………………………………305:75
Böcker etc ……………………………………………………..26:40
Kontorsutensilier……………………………………………. 74:22
Diverse …………………………………………………………19:50 ………………3.838:82
Kassabehållning ……………………………………………………………………16.825:95
Kronor …………………………………………………………………………………20.664:77

Tillgångarna äro placerade å kapitalräkningar i Sundsvallsbanken och Jämtlands Folkbank, å postgiro, i Riksgäldskontoret i form av nom. 1.000:— i Statsskuldboken inskrivna obligationer samt hos redogöraren i form av kontanter kr. 113:84 och nom. kr. 700:— Svenska Statens premieobligationer.

 

FONDER
MUSEIFONDEN
Tillgodohavande 30.9 1965……………………………………….. 7.866:66

Inkomster:
Bankräntor……………………………………… 499:68
Biljettintäkter…………………………………….. 37:50
Visningsavgifter………………………………… 87:75
Souvenirer etc ……………………………………4:—……………….. 628:93
Summa kronor …………………………………………………………8.495:59

Utgifter:
Kostnader för biljettförsäljning……………. 60:-
Telefon, lyse etc ………………………………348:50
Städning ………………………………………..215:-
Reparationer ………………………………….121:40……………….. 744:90
30.9 1966 tillgodohavande i Sundsvallsbanken ……………7.750:69
Summa kronor………………………………………………………… 8.495:59

ANNA OCH GOTTFRID ROMANS UNDERSTÖDSFOND
Tillgodohavande 30.9 1965 ……………………………………..23.462:06

Inkomster:
Bankränta ……………………………………………………………….1.452:91
Summa kronor………………………………………………………. 24.914:97

Utgifter:
Gåva till 3 damer ……………………………………………………….600: —
30.9 1966 tillgodohavande i Jämtlands läns Sparbank ..24.314:97
Summa kronor ……………………………………………………….24.914:97

LINDA OLSÉNS DONATIONSFOND
Tillgodohavande 30.9 1965……………………………………………….. 91.670:97

Inkomster:
Bankräntor ………………………………………………………………………..5.601:62
Summa kronor …………………………………………………………………97.272:59
Den 30.9 1966 tillgodohavande i Svenska Handelsbanken ……31.960:51
» i Jämtlands Folkbank …………………………………………………….32.656:19
» i Sundsvallsbanken ……………………………………………………….32.655:89
Summa kronor ………………………………………………………………..97.272:59

Tillgångarna i fonderna den 30.9 1966 utgjorde tillsammans . . . . 129.338:25

Saldon å motböckerna äro av revisorerna kollade vid besök i bankerna.
Av protokollen hava vi tagit del.
Då anledning till anmärkning ej finnes få vi tillstyrka ansvarsfrihet för den tid revisionen omfatar.

Östersund den 3 oktober 1966.
Olof Nilsson      Nils Uhlin

 

Föreningens funktionärer 1966—1967

 

Ordförande:
v. Ordförande
Sekreterare:
Skattmästare:
Övr. styrelseledamöter:
Borgmästare Äke Jansler
Direktör Anders Lundvall
Byrådirektör Lennart Edström
Direktör Anders Lundvall
Överstelöjtnant Åke Wisvall
Överste Rolf Kjellin
Advokat Frans Victor
Köpman Olle Hallberg
Styrelsesuppleanter: Gårdsägare Eric Englund
Häradsskrivare Nils Uhlin
F. d. Rektor Anton Svensson
Intendent: F. d. Fanjunkare Karl Nordin
Revisorer: F. d. Bankkamrer Olof Nilsson
Kamrer Hans Alftrén
Revisorssuppleanter: Disponent Elis Sundström
Kamrer Alfred Ahlström
Redaktionskommitté: F. d. Rektor Anton Svensson, ordförande
Redaktör Per Andersson
Boktryckare Carl S. Jonsson
Museinämnd: Borgmästare Åke Jansler, ordförande
Överste Erland Lindhammar
Överstelöjtnant Åke Wisvall
Kommitté för planering
av ett stadskvarter
inom fornbyn Jamtli:
Borgmästare Åke Jansler och Arkitekt SAR Gunnar Suwe, valda av föreningen Gamla Östersund, samt  Landsantikvarie Göran Rosander, Arkitekt SAAR T. Klarén och Förlagschef Bo Berndtsson, valda av Föreningen Heimbygda.

 

Förteckning över gåvor influtna under verksamhetsåret
23/10 1965 — 22/10 1966

 

Fruarna Karin Berg, Ånge och Anna-Märta Ågren, Östersund: 1 st. gruppfoto: »Östersunds Gymnasiiförbund» (1892).

Fru Nea Bristulf, Östersund: Inramat fotografi: Storgatan 42, Östersund (ka­féet på nedre botten av fastigheten benämndes »Gropen»), Huset rivet omkr. år 1910. Storlek: 43X36 cm.

Fröken Forborg Carlén, Östersund: »Norrländska Slägter», Genealogiska och biografiska anteckningar samlade av O. G. Ahlström (Två delar, Östersunds-Postens Tryckeri 1890—1892).

F. d. Distriktchefen Carl Dahlberg, Östersund: Ett flertal fotografier av släkten Smith m. fl. äldre östersundsbor.

Distriktchefen Sigvard (Sigge) Ericsson, Östersund: Lagerkrans, erövrad av Sigge Ericsson vid VM i hastighetsåkning på skridsko i Moskva 1955.

Köpman Sigfrid Johansson, Östersund: 2 st. telefonapparater, typ: Evh. Till­verkare: L. M. Eriksson 8c Co., Stockholm (omkr. år 1890). Väggapparater, eng­elsk modell.

Driftsingenjören T hord Jonsson, Frösön: 29 st. fotografier med motiv av fjäll, forsar, turist- och andra orter. Flertalet motiv tagna från Jämtland och från 1900-talets början. Fotograf: A. Olson, Östersund.

Direktören Sven Kyhlstedt, Hälsingborg: Ett ex. av »»Jemtlands Tidning» av den 1/11 1865.

Fru Martha Larsson, Nyköping: Metallspänne till herrsko, upphittat av giva­ren som barn under grävningarna för Östersunds rådhus.

Direktören Georg Lindgren, Östersund: 1 st. film: »Östersund och östersundare», från åren omkr. 1925 med bilder från Östersund med omnejd. Regissör: J. Hagberg. Fotograf: T. Sundbäck.

Handelsbiträdet Bengt Lund, Östersund: Inramat fotografi: Panorama över Östersund (mitten av 1890-talet) från A4:s kanslihus. Storlek: 77X42 cm.

Herr Lars Lundin, Östersund: Tvenne handmålade tapetstycken av tapet, som prytt väggarna i stora salen i övre våningen av färgaren och rådmannen A. P. Fjellmans fastighet, Köpmangatan 30. (Denna sal utgjorde under åren 1840— 1845 stadens första teaterlokal.)

Redaktören Carl Melin, Östersund: »Aktiebref nr 228 uti Verlds Good Templar Ordens i Östersund Byggnads Aktiebolag» (1/3 1886), Stadgar för östersundskretsen av Apotekarsocieteten, 2 st. dödsrunor över kaptenen G. P. Rick- man (9/4 1791) och kaptenen J. C. Rickman (2/3 1829), 6 st. program (bords­visor) vid festligheter för personal vid Ö.-P. och Östersunds Fabriks- och Hant­verksförening, Förslag till 1842 års stat för Östersunds stad (underskrift: 31/12 1842 av J. P. Sunding), trycksaker som program, röstlängd och »En ballad om …», ett antal fotografier: »Länsmuseet», »Hotell Östersund», person- och gruppfoton och foton från »krigsåren» m. fl., 6 st. vykort med motiv från Ös­tersund (omkr. 1900—1912).

Fru Maja Modén-Olsson, Hoverberg: »Betygsbok» för smidesgesällen Erik Olsson, utfärdad av Östersunds Hantverksförening 15/8 1905, 2 st. foton med bl. a. Erik Olsson och C. J. Nylund, »Gesällbrev» i smidesyrket för lärlingen Erik Olsson (Östersunds Handtverksförening 15/8 1905), 4 st. minnesmedaljer: Östersunds Handtverksförening (gravyr: E. O. 5/8 1905), Östersunds Tekniska Aftonskola (gravyr: Erik Olsson 28/4 1907), Sveriges Riksbank (250-års jubi­leum 1668—1918), Sveriges Riksdag (500-års jubileum 1435—1935), fotografi: C. J. Nylunds smidesverkstad med en »karriol» i förgrunden, 2 st. gruppfoton: Personal vid C. J. Nylunds smidesverkstad, 6 st. ritningar utförda av eleven vid Östersunds Tekniska Aftonskola, Erik Olsson, 3 st.»Karriol»

(29/4 1904), 1 st. »Korg till Karriol» (29/5 1904), 1 st. »Finsk Travkörningssläde» (25/1 1907) och 1 st. »Isofoter» (8/11 1905), 5 st. »Terminsbetyg» för eleven vid Ös­tersunds Tekniska Aftonskola Erik Olsson (1903—1907).

Adjunkt Bertil Nilsson, Frösön: Pilsner- och ölflaskor med etiketter, minnesföremål från äldre tiders bryggerinäring i Östersund: 1 st. Änge-Bryggeri (Pilsneröl), 1 st. Östersunds Ångbryggeri (Lagerdricka W&E), 1 st. Östersunds Ång- bryggeri (Lager-Öl W&E i monogram) och 1 st. AB Östersunds Ångbryggeri (Lager-Öl).

Bankdirektören Åke Paulsson, Södertälje: »Fastebref» av den 26 april 1859, »Afhandling om Jordbyte» den 11 juni 1890, »Utdrag af Lagfartsprotokollen hållna hos Rådstufvurätten i Östersund den 2 Februari och 16 Mars 1891.

Konstnären Primus Pettersson, Frösön: 2 st. akvareller med motiv från östersunds hamn och från Frösön.

Översten Karl Sergel, I 5, Östersund: Kungl Jämtlands fältjägarregementes kamratförenings tidskrift, Fältjägaren (nr 6, 8 och 11, 13—15).

Tekniker Gunnar Svensson, Östersund: 15 st. klotband: »Banbrytare och före­gångsmän», nr I—XV (Bokmalens förlag: 1961—1963, 1965).

Fröken Maja Wickman, Östersund: 1 st. fotografi: »Cellgränd» numera Fältjägargränd.

F. d. distriktslantmätaren och fru Heimer Wikström, Östersund: Inramat foto­grafi: »Kyrkparken och gamla biblioteksbyggnaden» (numera museilokalerna). Foto: A. Olsson.

F. borgmästaren Iwan Wikströms dödsbo: Skrift: »Om staden Östersund, Aka­demisk Afhandling af Olof Wikström», Upsala 1857, Notifikation ang. ekono­midirektören Pehr Wikströms frånfälle den 25/3 1859, bok: »Jämtlands län i porträtt och bild». Stockholm 1937, relief i gips av borgmästaren Iwan Wik­ström, utförd av skulptören Olof Ahlberg 1948, inbundna band av Jämten, årg. 1906—1964, inbundna band av Heimbygdas tidskrift Fornvårdaren 1923—1943, häften av Fornvårdaren: IX: 1 (1945), IX: 2—3 (1946—1947), IX: 4 (1948), X: 1 (1956), X:2 (1962), ett häftat ex. Festin: Fornhandlingar rörande Jämt­lands län 1—8), inbundna band av Östersunds historia I—II med dedikation av författaren, 1 ex. (häftat) av Vängåva till skulptören Olof Ahlberg på den­nes 50-årsdag, 1 ex. (häftat) Swedmark: Blad ur Frösö historia, inbundet band av Hasselberg: Jämtlands läns Sparbank 1847—1947, 1 ex. (häftat) Saxon: En tidningsmans minnen, inbundet band av Ahlström: Jemtlands läns kalender 1885—1886, 32 ex. av skilda årgångar av Föreningen Gamla Östersunds års­skrift, hyllningstelegram och skriftliga lyckönskningar, som kommit Iwan Wik­ström till del på olika bemärkelsedagar, fotografi (1890-talet), återgivande cir­kusdressyr av elefant på tomten nr 4 i kv. Kopparslagaren (Prästgatan 19) och 2 ex. av skrift: »östersundsstudenternas möte 19/7 1936, 3 st. skisser (arbets- koncept) till Iwan Wikström: »Ortnamn i Östersund» samt traktör P. O. Jons­sons räkenskapsböcker: 2 st. kassajournaler (1846—1857, 1858—1882), en hu­vudbok (1857—1867) och en »Contra Bok» (1873—1874).

Grosshandlare Tore Åslund, Östersund: Protokollsbok för Nykterhetsfolkets Centralkommitté (28/3 1905—25/2 1908), Protokolls-Bok för »M. K.» sekrete­rare (6/4 1896—23/10 1898), Protokolls Bok för »N. o. N.» sekreterare (30/10 1898—9/11 1900), 2 st. medlemsmatriklar för Föreningen »M. K.» (»N. o. N.»).

 

Meddelande

 

Nedanstående publikationer kunna erhållas hos stadens bok- och pappershandlare:

Ortnamn i Östersund av Iwan Wikström. Den i Östersunds stads historia ut­omordentligt väl införsatte f. borgmästaren Iwan Wikström har gjort en kom­menterande sammanställning av ortnamn i Östersund. — Pris kr. 13:50.

Register till Föreningen Gamla Östersunds årsskrift 1938—1948 av Albin Johansson. — Pris kr. 3:—.

Register till Föreningen Gamla Östersunds årsskrift 1949—1939 av Per Fjellström och Svante Höglin. — Pris kr. 5: —.

Av föreningens äldre årsskrifter (1938—1966) finnas de flesta årgångarna kvar, dock blott i begränsad upplaga, och kunna erhållas på Föreningen Gamla Östersunds expedition, Stadsmuseet, Rådhusg. 42, Östersund. — Pris kr. 5:—.

 

Nya medlemmar i föreningen 23/10 1966

 

Överste Lennart Brant-Lundin
Överste Bengt Dahlberg
Byrådirektör Diderik Dahlberg
Kansliskrivare Anders Eriksson
Häradsskrivare Evert Eriksson
Kronokommissarie Åke Eriksson
Redaktör Walter Fridlund
Löjtnant Sigfrid Hedlund
Förvaltare Axel (Acke) Johansson
Överkontrollör Erik Jönsson
Försäljare Bengt Lund
Advokat Kåre Månson
1 :e tax.revisor Stig Arne Månsson
Typograf Edvard Nord
Fanjunkare Roland Sjöberg
Verktygsarbetare Ture Ströberg
Köpman Holger Thorgerzon
Köpman Lennart Törner
Advokat Bo Victor
Trädgårdskonsulent Per Zetterström

 

Sedan föregående årsmöte avlidna medlemmar
i föreningen

 

Byråassistenten Nils Durling 10/11 1966
Styckjunkaren Thorsten Mohme 15/11 1966
Översten Olle Norman 28/12 1966
Exekutionsbiträdet John Reithner 23/1 1967
Köpmannen Ansgar Hellgren 28/1 1967
Kaptenen Per Fjellström 4/4 1967
Skogschefen Axel Hermansson 17/6 1967

 

Antal medlemmar i föreningen

 

Antal medlemmar oktober 1966 (före årsmötet) ………………………379
Nya medlemmar 23 oktober 1966 …………………………………………..20
…………………………………………………………………………………………399

Avlidna medlemmar oktober 1966—oktober 1977 ……………………..7
Summa medlemmar oktober 1967 (före årsmötet) …………………392

Därav 3 hedersledamöter, 7 ständiga medl., 369 årsbetalande och 13 passiva.