063 – 12 13 24 (telefonsvarare) info@foreningengamlaostersund.se

 

Förord

Det historiska skeendet väver bandet, som knyter tid till tid och släkte till släkte. Vi ser i nuet tillbaka på gångna generationer, deras strävan och strid, vi njuter frukterna av deras framgångsrika arbete och tar lärdom av deras motgångar och misstag. Nu brusar kring oss dagens liv och gärning, och vi bidrar till den nya tidens vardande och växt genom det verk vi själva skapar. Men vad vi nu upplever som nytt, det blir i sin tur någonting passerat, ett då, som framtidens människor skall se tillbaka på, måhända med en viss undran, man hoppas även med tacksamhet.

Denna lilla publikation, Föreningen Gamla Östersunds årsskrift 1968, vill traditionsenligt i sin anspråkslösa mån bidraga till att binda generationerna samman och hos dagens och framtidens släkten skapa förståelse för gångna tiders människor i det Östersund som varit. Det är redaktionskommitténs förhoppning att även årets skrift av medlemmar och allmänhet skall mottagas med uppskattning och välvilja.

Kommittén riktar samtidigt ett varmt tack till de olika skribenterna för värdefulla bidrag. På grund av sin natur har ett par av artiklarna fått bliva särskilt rikt illustrerade, vilket kunnat ske utan större kostnader genom lån av klichéer från Jämtlands läns museum, vars chef och övrig personal härmed ägnas ett erkännsamt tack.

Östersund i oktober 1968.

Anton Svensson
Redaktör

Per Andersson      Carl  S.  Jonsson
Redaktionsledamöter

 

Vårt behov av skönhet

En liten inventering av den offentliga konsten i Östersund
Av Carl Melin

Ett samhälle är den plats på vilken vi under en mikroskopisk del av evigheten uppehåller oss, är varandra till hands, ger varandra tofflorna … för att nu tala med Higgins. Samhället manar oss till ömsesidig skyldighet att vara miljövårdare, att tillfredsställa varandras behov av materiell och andlig trivsel. Det senare inkluderar också vårt behov av skönhet. Och därmed har man en direkt anknytning till slutorden i detta kåseris underrubrik, konsten i Östersund.

Pratbubblor! kanske en och annan invänder och tillägger: — Här har vi gått i denna stad i många år utan att känna hipp eller happ, när vi har passerat »Badflickan». Det har inte bekommit oss det ringaste att vi inte vetat, om vindflöjeln på Rådhusets spira föreställer Sankt Göran och draken eller nånting annat! Och tänk att vi har hankat oss fram genom åren ändå!

Javisst står det var och en fritt att se på sin miljö på det sättet. Men »någonstans inom oss» kanske det sitter en Henry Higgins och filosoferar om att han blivit så van vid att det fanns till hands, att det blivit en del av hans natur, men han kan inte säja hur… Låtom oss göra ett tankeexperiment! En morgon när vår stad och vi vaknar till en ny dag, så är kanske varje mer eller mindre »sittande kvinna» av granit eller brons stulen. Låt oss dessutom anta, att några rivningsradikala gatu- och P-platsplanerande reformister har kört »Far och son» till brandgropen! Och i röjningsivern tagit med sej både Linnqvists »Liknelser» och Vadstens »Pilgrimsfärder», ja, rubb och stubb … Då kanske vi skulle gnugga oss i ögonen lite till mans och erinra oss ordstävet om att »man saknar inte kon(sten) förrän båset är tomt».

På tal om »Far och son» så var det inte alls längesen många stadsbor menade, att det i Östersund fanns bara ett offentligt konstverk, Olof Ahlbergs »Far och son» i Badhusparken. Men hur mycket visste då »folk på gatan» om denna skulptur? Långt innan orden gallup och nyfiken var lanserade och påhängda dagens etikett, gjorde jag en högst privat enmansutredning i ärendet. Föga omsorgsfullt maskerad till vetgirig turist ställde jag följande fråga till ett antal ovetenskapligt utvalda vilkasomhelst på gator och gränder: — Vem är det som har gjort den där snygga skulpturen ni har i Badhusparken?

Sedan jag hade fått 18 »jag vet inte» och 4 mer eller mindre felaktiga svar, var jag färdig att ge upp. Men just då ljusnade läget på ett lustigt och rätt kuriöst sätt. En ung representant för den patrullerande ordningsmakten kom fram till mej och sa: — För det första så råkade jag höra vad ni nyss frågade en ung dam om. För det andra så vet jag att ni inte alls är någon turist. I vårt yrke får vi, fortsatte han, en mängd frågor av turister, så det gäller att vara beredd. Ett exempel: »Far och son» är ett vanligt frågeobjekt. Därför bär jag alltid på mej en tablettask, som det står »A» på, så det är lätt att komma ihåg, att skulptören heter Olof Ahlgren …

Jag vågar gissa, att Olof Ahlberg uppe i konstnärernas Champs-Élysées log lika vänligt förstående och förlåtande som jag åt den ambitiöse polismannens förklaring. Så inte ett ont ord från mej över östersundarna i allmänhet eller ordningsmakten i synnerhet. Mina relationer till bådadera är mycket gott. Ty — som den unge konstapeln tillade — det finns ju rätt mycket offentlig konst i Östersund, så det är inte så lätt att kunna den på rak arm.

Just det ja! Det finns rätt mycket. Det ger en liten snabbinventering fuller väl besked om. Sen är det förstås en fråga om var man ska sätta gränsen, vad man lägger in i ordet offentlig, hur långt tillbaks man ska börja etc. Här finns t. ex. i den följande förteckningen endast delvis antydda Nationalmuseums, JLK:s och Konstklubbens omfattande depositioner i offentliga lokaler, bl. a. residenset, läroverket och teatern.

Runstenen vid Frösöbron och Överhogdalstapeten på Länsmuseet är ett par typiska »gränsfall» både i tid och rum och sak. Rågatan mellan konsthistoria och kulturhistoria är tack och lov ingen geografisk grej, som Försvarsstabens litografiska anstalt befattar sej med i sina kartverk. Lika främmande vill denna inventering vara för konst- och icke-konst-värderingar. Runslingorna på Östmunds korsmärkta frösösten (1050) skulle jämte diverse hällmålningar och hällristningar kunna utgöra utgångsläge för en inventering av hela länets konstinnehav. Därvidlag finns det ett jättematerial att plocka i, från stenåldern fram till våra dagar.

Men den glade ryttaren på överhogdalstapeten (daterad till senare hälften av 1000-talet) kan lämpligen få rida i täten för följande kronologiska konstkavalkad staden runt. Jag vågar inte garantera att förteckningen är fullständig. Så jag ber i förväg om misskund för ev. luckor här och där. Notiserna vid årtalen måste av utrymmesskäl bli mycket summariska. Håll till godo!

1846 på nyåret invigdes den s. k. Gamla kyrkan. För kyrkans invändiga målning svarade målarmästare C. P. Bergstedt. Vid kyrkans senaste renovering, som utfördes 1953/54 av byggmästare Carl Landén, återfann den konstnärlige konservatorn, Arne Bohman, under den mörkblå övermålningen på altartavlan en österländsk landskapsbild, som sannolikt också var utförd av nämnde Bergstedt. Denna målning återställdes då pietetsfullt i ursprungligt skick. Går man lite gent i historieskildringen, så vågar man kanske utnämna denna målning till stadens första offentliga konstverk. (V. g. se ovan ang. värderingar!)

1902 tillfördes staden ett konstverk, som med den äran håller måttet än idag, den minutiöst naturalistiskt målade ridån på Östersunds teater. Den utfördes av den finlandssvenske konstnären Carl E. Ohrling, biträdd av Filip Weiners fader, dekorationsmålaren Anders Weiner, Frösön. Men redan några år tidigare hade lokalen som gåva av en skicklig amatörskulptör fått ett par stora, förgyllda riddargestalter, som ända fram till 20-talet var placerade på ömse sidor om scenöppningen. Numera finns dom i förvar på teatervinden.

1910 återfann Paul Jonze i överhogdal den nyssnämnda bildvävnaden (snärjväv) med dess oerhört rika bildframställning, bl. a. den ryttare som blev Föreningen Heimbygdas unika föreningsmärke.

1912 bör noteras som ett märkesår för stadens offentliga konst. Då invigdes Rådhuset med Ahlbergs-reliefer vid portalen, hans träskulpterade urtavla med zodiakmotiv i rättssalen och Sankt Göran med draken som vindflöjel på kupolspirans spets m. m. Samma år bildades Jämtlands läns konstförening, som för

sina då rika samlingar fick lokal i översta våningen. Det var bl. a. Anton Genbergs startgåva till vad som sedermera skulle bli värt förnämliga konstmuseum. På hösten 1912 togs det första spadtaget till fornbyn Jamtli. Där avtäcktes
1919 porträttskulpturen av Per Bertilsson i Bydalen, »Bondeståndet» eller »Jämtbonden», utförd av Sven Boberg. Donation av grosshandlare Erik Sundin, Stavre, och flottningschef O. J. Näslund.
1920 kom sä Olof Ahlbergs »Far och son» i Badhusparken. En konstkommitté med Effe Magnusson i spetsen insamlade erforder- liga slantar.
1922 bildades Sällskapet för jämtländsk konstkultur (SJK). Under dess ungefär kvartssekel- länga verksamhet med David Cederberg som ordförande, blev det en lång rad donationer och depositioner av konst i offentliga lokaler. Samma år bildades Jämtlands läns museiförening och året därpå Föreningen Heimbygda. Deras närmaste målsättning var Jämtlands läns museum med museikyrka och särskild konstavdelning.

Med länsantikvarie Eric Festin som eldsjäl i ledningen förverkligades detta mål. Byggnaden invigdes
1930. Bankdirektör Carl Lignell blev intendent för konstsamlingarna, som därmed kunde förflyttas frän rådhuset. Genom Anton Genberg och sedermera Karl örbo förmedlades gåvor i mängd, som jämte värdefulla depositioner frän Nationalmuseum (bl. a. sådana i bästa mening populära verk som Johan Tiréns »Efter snöstormen» och »Lappar tillvaratagande skjutna renar») berikade stadens offentliga konstinnehav. Men detta är, som det så litterärt heter, en annan historia. Klart samband med denna inventering har dock Olof Ahlbergs dekor på museiportalen, granitrelieferna »Stenåldersmannen» och de båda med landskapsvapnens attribut lekande puttisarna »Jämtland» och »Härjedalen». Dessförinnan hade Ahlberg också utfört portaldekorer vid Sundsvallsbanken och Handelsbanken.
1932 fick Heimbygda av Jämtslöjds elevförening Skedkroken den av Karin Nilsson komponerade »Arnljotbonaden». Den placerades på fondväggen i Restaurang Hovs S:t Olofs gillessal.

1933 utförde Göte Hennix i rådhusets övre hall i al secco sin »allegoriska fantasi» över stadens födelse sedd från Frösön, som stod fadder vid den lyckliga tilldragelsen. Det ser ut som om frösölägersoldaterna tänkte, att »nu har dom fått en unge i
Engeströmska gården, en unge, som ska bli stor och stark och som vill leka på våran gård eller tvärtom eller bådadera».

1935 på hösten avled skulptören Christian Eriksson. Tidigare samma år hade han som gåva till vårt konstmuseum överlämnat två detaljer i gips av »Dionysos- frisen» på Dramatiska teaterns fasad. De uppsattes 1937 i konstmuseets nedre hall.

1939 invigdes det nya tingshuset med skulptören Knut Anderssons »Justitia» i en nisch Hilding Linnqvists altartavla »Jesu liknelser» på fasaden vettande mot Råd- i Östersunds kyrka husgatan.

1940 invigdes Nya kyrkan med Hilding Linnqvists altartavla »Jesu liknelser». Det är Sveriges största sammanhängande freskomålning (17X10 m.). Samme konstnärs »Komedi och idyll» hos Maraboufabriken i Sundbyberg är något större, men det är en triptyk. Olof Ahlbergs skulpturala medverkan i kyrkan omfattar dels altaret, predikstolen och nummertavlan, dels granitrelieferna över portalen med en rad historiska figurer, Östmund Gudfastsson och Olof Skötkonung, Hellig Olav, Arnljots sändebud till Stiklestad samt »Stenfinn (d. v. s. Staffan) vinner folket för kristendomen» samt dekor och text på klockorna. Dessutom bör nämnas brunflobördige silversmeden Jacob Ängmans altarkors av silver med 4 rubiner, 5 akvamariner och 9 ametister samt hans fyra kandelabrar med evangelisternas namn. Vidare: kormattan i flossateknik, komponerad av Sofia Widen och vävd av Jämtslöjd, samt Alexander Bergers damastbonad »Nattvarden», efter Leonardo da Vincis berömda verk.

1942 utförde Acke Åslund dels väggdekor i restaurang Hovs matsal, dels oljemålningen »Buföring» i nedre hallen. Minicause celebre: Betr. den senare kom Acke I svår tidsnöd, varför det blev en amatörmålares hällristningsallegori med älgmotiv i plakatfärg på papper, som fick fungera under invigningen. Ett hastverk tillkommet på natten utan att dr Hanna Rydh lade märke till »bedrägeriet».

1943 hölls ett blidvädershärjat Skid-SM i Östersund. Till invigningen vid rådhuset hade Torsten Fridh utfört en Håsjö-Dahlqvist-skulptur på en inifrån belyst isblockssockel. Senvintervärmen förintade sockeln och efter spelen förflyttades skulpturen till ÖSK-stugan. Där tog »tidens tand», väder och vind, efter några år hand om konstverket, som hade rekordskapats på en vecka av tyvärr alltför lättförgängligt material (sågspån, gips, tidningspapper och limvatten!). Den kunde ha räddats i tid genom en metallegering, men till detta sökte man förgäves en donator.

1943: Olof Ahlbergs relief i röd granit, »Mor och barn», uppsattes och invigdes vid ingången till länslasarettets BB-avdelning. Den bekostades genom en SJK-insamling och landstingsbidrag.

1944 realiserades ännu ett SJK-initiativ: en tävling om dekor i läroverkets trapphall. Juryn, konstnärerna Hilding Linnqvist och Carl Gunne samt rektor Ragnar Arbman, valde teckningslärarinnan Ebba Vadstens, Stockholm, freskförslag »Pilgrimsfärder». För ändamålet fick skolan 22.000 kr. från Sundsvalls- banken och 10.000 kr. av en anonym donator.

1945 firades i länet 300-årsminnet av Brömsebrofreden med stor utställning i Östersund. I läroverkets och andra lokaler skapades då av ett manstarkt team länskonstnärer en mängd tillfälliga men inte desto mindre aktningsvärda konstverk. Ett finns dock kvar och bör snarast uppsättas på lämplig plats i någon offentlig lokal. Det är Ragnar Godins stora målning »Traktatutväxlingen i Brömsebro», som under utställningen satt på läktarbarriären i läroverkets aula.

1949 invigdes Landstingets centrala verkstadsskola (Rådhusgatan 104) med Torsten Fridhs stora relief »Hantverkarna» i entréhallen.

1950 avtäcktes vid badhusets entré Emil Näsvalls »Badflickan» på initiativ av Östersunds konstklubb och finansierad genom donationer av köpmännen Petter Åslund och Sven O. Persson.

1952 fyllde Jämtlands läns konstförening 40 år. I anslutning därtill avtäcktes på Norra kyrkogården en minnessten med porträttrelief av Anton Genberg, utförd av Olof Ahlberg.

1952 berikades stadens offentliga konstinnehav med Lennart Rodhes väggdekor i Posthuset, »Paket i långa banor». Det är utfört i glaserat tegel och som sådant det första i sitt slag i Norden.

1952 avtäcktes vid Rådhusplan Olof Ahlbergs brunnsskulptur »Afrodite» i med patinerad förgyllning överdragen brons. Den bekostades av medel ur Livénska fonden.

1954 uppsattes i krematoriets Hoppets kapell en stor fondmålning, »Uppståndelse», av Tor Fagerkvist och till nya kyrkans församlingssal överlämnades som gåva från David Cederberg 13 oljemålningar »Jesus och apostlarna». Samma år utfördes av Hilding Linnqvist i dopfuntsnischen mosaiken »Livets och dopets vatten» samt ett par mindre dekorer i al secco med stiliserade stjärnor, moln och norrsken. Dessutom pryddes det året den nyinvigda Österängsskolan ljushall med Torsten Fridhs »Liten dansös» och Emil Näsvalls relief i stengöt »Vår framtid».

 

1955 fyllde Jämtlands Gille 75 år. Detta firades bl. a. med att till föreningen Heimbygda som gåva överlämna nya grindar till Jamtli. Grindarna, ritade av arkitekt C. O. Orback och utförda av konstsmeden Gunnar Hult, har motiven hämtade från jämtska och härjedalska textilredskap. Orback och Hult skapade också grindarna till Hofvallens västra entré. Ytterligare ett förnämligt konsthantverk skapade Hult

1956 med fönsterräckena utanför Österängsskolans aula efter skisser av skulptören Martin Holmberg. Samma år tillkom Torsten Fridhs och William Mönnichs entréutsmyckning vid Travbanan.

1957 Berta Hanssons monumentala gobeläng, »Tropik» (vävd av Gunn Leander-Bjurström), i nya Landstatshuset, Bror Marklunds »Stridande rentjur» i Odensängsparken (HSB-insamling till minne av riksdagsman Nils A. Larsson), David Wretlings fontänskulptur i brons, »Pojke med kruka», i Kyrkparken (donation av direktör Knut Wiklander) samt Brita Karlestedts keramikrelief i Sundsvallsbanken efter förlagor från en teckningstävling bland skolbarn.

1958 invigdes nya länsbiblioteket vid Rådhusgatan. Inne på den kringbyggda gården (varför så undanskymd?) placerades Nils Möllerbergs bronsskulptur »Sigyn». Den var en gåva från Ed och Ann Alm i Vancouver, Kanada. Ännu en donation samma år: som gåva till Föreningen Gamla Östersund överlämnade Erik och Mia Englund en bronsgrupp, »Sommarkväll», av Ingrid Dalén. Den placerades först vid Grindplan intill Brunflovägen, men har senare flyttats från trafikstråket till Blomsterfondens pensionärshem vid Ängegatan.

Samma år uppsattes och invigdes på Hofvallen Torsten Fridhs porträttbyst av redaktör Effe Magnusson.

 

 

1959 fick Gö ännu en donation. Den kom från Tilly och Paul Ahlsten och resulterade i Torsten Fridhs »Hantverksbrunnen» i Badhusparken. I en 15 m. lång högrelief i brons runt brunnen finns figurer, redskap och situationer från skilda hantverk. Fontänens mittparti är utfört i koppar. Samma år invigdes Stadsmuseet i Gamla biblioteket med Gunnar Hults skylt i konstsmide vid entrén. Utom Gö:s egna omfattande samlingar med en hel del kulturbetydelsefull konst inrymmer byggnaden den s. k. Ahlbergshallen med Olof Ahlbergs deponerade konstnärliga kvarlåtenskap.

1960 förvärvade staden för Österängsskolans ljushall en replik i olja av Berta Hanssons bildvävnad »Tropik».

1961 Torsten Fridhs friskulptur i brons, »Halsbandet», uppsattes på Centrala verkstadsskolans gårdsplan.

1962 invigdes Domus varuhus med Carin Björjéqvists och Björn Ahlskogs (Gustavsberg) keramikrelief »Ripor» i entréhallen.

1963 förvärvade SARA för Stadskällaren i Östersund Eric Grates bronsskulptur »Dansören» och för krematoriet utförde Marianne Wrete fönstermålningen »Pilgrimsvandring».

1964 skapade Torsten Fridh för planen mellan Nya kyrkan och Församlingsgården fontänen »Livets källa». Samma år utförde Torsten Föllinger i Jämtlands läns slakteriförenings kontor en dekor i olja och konstsmide samt Gabriella Önstad en keramikrelief på apoteket Hjorten.

1965 vid midsommartiden invigdes utanför konstmuseets entré Emil Näsvalls »Sittande kvinna», inköpt av JLK. Knappt halvannan månad därefter avled

 

 

konstnären. Och — 1967 blev skulpturen stulen. När detta skrivs är den dock återfunnen.

1966 invigdes i nya Palmerantzskolan Barbro Cheesmans 15 m. långa applikation »Maskineri på flykt» och samma år Gabriella Önstads keramikrelief »Skogen och vattnet» i Folkbankens nya lokaler vid Prästgatan.

1968 invigdes ett HSB-bostadskomplex vid Bangårdsgatan. Där hade Britta och Olof Iwald skapat ett originellt konstverk i etsade eternitplattor och järnskivor samt murputs i hartsoljetempera. Den återger ett myller av symboliska figurer från runtecken och stjärnbilder till forn- och nutidsmänniskor i underfundiga antydningar.

Ja, Östersund har sålunda en aktningsvärd uppsättning offentlig konst. Och ändå har jag förmodligen glömt en hel del i denna inventering av både äldre och nyare alster. T. ex. i A4:s och I5:s mässar av Acke Åslund och Anton Genberg, stabshusets portaldekor etc., Acke Jonsson i nya bostadskvarter på söder m. m., som nu samvetsömt rinner mej i minnet. Och ändå har jag mängder av

ÖNSKEMÅL

Låt oss snart få Eric Festin, Carl Lignell och Anders Mattsson vid »kulturen på norr», August Lindberg och Knut Lindroth i Teaterns foajé, Storsjöodjuret i Badhusparken (förslag framkastat av Lennart Örnberg redan på Krokiklubbens tid), realiserande av Hugo Bergqvists idé om att göra Odenparken till en jämtlandskarta, där barnen kunde få använda Storsjön som plaskdamm och fjällvärlden som stenpartier med isranunkel och brunkulla. Och — varför inte en jätteflaggstång sammansatt av tre tallar utvisande Skandinaviens mittpunkt. Gärna med gnisterbelysning i toppen, dygnet runt hälsande Brattåsen-minareterna som en symbol för »det kommunala sambandet»? Vidare: vid kv. Träsket en staty av Ruth Horneij med en orkidé i handen. På Gustaf III:s torg en varuhus-Snövit omgiven av demonstrerande småhandelsdvärgar. I nybebyggelserna mitt i stan och vid Odensala stiliserade grävskopor i rörliga mobilier, som när man trycker på en knapp ropar med gråt i grävskopshalsen: »Det gamla Östersunds morer har gjort sin plikt» etc. Åsså vid grässlänten mot Centralstationen en kommunikationsministerallegori i form av en Laokoon inslingrad i ett ormnät av kasserad räls, stående på en sockel av trä från nedlagda post- och järnvägsstationer. Och så vidare!

Ja, det finns ingen gräns för vad vi kan glädja varandra och turisterna med. Vårt behov av skönhet är stort! Tjosan, tjosan, donatorer!

 

Handskhällan — ett råmärke från år 1385

Av Heimer “Wikström

 

I den av Iwan Wikström år 1962 utgivna boken »Ortnamn i Östersund» redovisas också stadens yttergränser med dess råmärken.

I norr finnes ett i detta avseende intressant område, som skildras under »Vellamsmon». Det ligger delvis utanför staden men kan möjligen någon gång i framtiden införlivas med den.

I rågångstvisten mellan Nifsåsen och Sem uppräknas år 1385 (se Jämtlands och Härjedalens diplomatarium I nr 117) bl. a. brytpunkterna Furuholmen, Handskhällan, Stegelstubben och Björnsmyrkällan. Vid undersökning å marken ett flertal gånger för några år sedan har det bl. a. visat sig att den rätt höga Furuholmen blivit genomgrävd av ett brett krondike. Det hade varit enklare att gräva runt om denna skogholme, men linjalen måste tydligen råda, och så fick den gamla rågångsfuran falla.

Handskhällan var svår att finna; dels är trakten rätt stenfri, dels gjorde gränsen tydligen ett starkt brott just där. Den är ingen på marken liggande hälla utan en, möjligen ditforslad, c:a en meter hög stående sten, som ju också enligt många exempel kan kallas hälla. Den står mitt i en egenartad, c:a 30 m. bred glänta i skogen, som är väl synlig å flygkartan. Gläntan kan möjligen ge något vid arkeologisk undersökning.

Att det varit ett gammalt råmärke får stöd av att just i den punkten på skogsmarken till Östersem l8 mötas tre nuvarande gränser om de utdragas, nämligen mellan Nifsåsen—Kännåsen, Västersem—Östersem 41 och Kännåsen 22—220.

Härledningen av namnet Handskhällan har ej kunnat utrönas. Dess här och där i bygden ännu kvarlevande namn är endast Hällan.

Dess läge som gränsmärke är känt blott av ett fåtal, och därför ges här en vägledning, även med tanke på skydd för framtiden:

På det s. k. Försöksbladet över Östersund med omnejd i skala 1:50000 finnes c:a 20 meter väster om N i Nifsåsen en brytningspunkt i den stora kraftledningen, stolpe n:r 677. Från den punkten går man norrut c:a 550 meter till stolpe n:r 680 och 20 meter bortom den och viker så av vinkelrätt till vänster c:a 100 meter.

Där står Handskhällan.

 

 

Tal vid Wargentinsskolans årsavslutning
den 7 juni 1968

Av Anton Svensson

 

Vid årets skolavslutning i Wargentinsskolan höll en av de vid tillfället nykorade jubelstudenterna, f. rektor Anton Svensson, på anmodan av läroverkets rektor, fil. dr Allan Weinhagen, nedanstående versifierade tal, format som en kortfattad återblick på skolans mycket långa utveckling och som en epilog över den nu avslutade studentexamensepoken. Dikten förtydligas här med ett antal bilder och kommentarer.
Red.

Ungdom, vårt framtidshopp, till dig vill jag rikta min stämma
denna ödesminut, när en stor epok går i graven.1)
Du, som så helt lever med i dagens jäktande gärning,
har du betänkt, att din stad blev född för blott två sekler sedan,
medan ditt lärdomssäte har trehundraåriga anor?
Krokig och lång var den väg, som odlingen hade att vandra upp till
vår nordliga nejd, och sällsam är spännande sagan om huru jämtar
till sist fingo del av det dyrbara arvet:
Kristi försoningslära och lågan från Hellas och Roma.
Rik är helhetsbilden, som hävden härav har tecknat, här kunna
glimtar blott ges från andens vanskliga vägar.

Tiden var anno sextonhundrasjuttiofyra.
Sverige var vordet en stormakt med nya, vidfamnande gränser.
Jämtarna, vunna för Luther-läran men säreget trilska, skulle med
lämpor och list lemmas in för evigt i riket.
Ej vore nyttigt för dem att »beblanda sig med de norske» genom
att sända som förr sina söner till skolgång i Trondhjem.2)
Hade ej Jämtland stundom visat ett Janus-ansikte, opålitligt och
dolskt? En likriktning vore av nöden!
Dock mycket längre han såg, pionjären som lyckades låna eld från
Prometevs’ härd att såsom en flammande fackla ställas på krönet
av ön, där fruktsamme Frö en gång rådde, och där man sedan reste
ett tempel helgat åt Herren.
Här Zacharias Plantin3) — ett namn som ej må förgätas — höjde
det bildningens bloss, som lyste i sjutton decennier klart över
jämtarnas bygd: Trivialskolan uppe i Stocke, länge riksens enda
lärdomsfäste på landet, vigt åt medborgarfostran men ock åt
lärdare mödor.
Såsom »Plantins plantering» man hedersdöpt odlarebragden.4)

Oansenlig utåt var skolan, lågtimrad och enkel,
frostig fjällvind och fukt trängde in genom glesnade väggar,

 

inne stod andedräkten som vita dimmor ur svalgen.
Pojkarna höggo sin ved för brasan och forslade vatten,
städade, lagade mat under handfasta skolpigors tillsyn.
Kosten ur egna förråd frän fattiga hemmen var torftig:
sill och potatis, grynvälling, palt, det var delikatesser,
njutna i andakt och lust ur tenntallrik, stenfat och träkopp.
Ofta blev matkistan tom, långt innan terminen var ändad:
svälten drev gossen då hem — en vanlig malör under nödår.
Boken var träaktigt torr men understöddes av färlan,
förd med frän fermitet av fordringsfulla magistrar,
helst när det gällde »slå in» latinparadigmer och budord.
Ändock ett leende flög ibland frän den höga katedern,
språket svällde av must och barockens flödiga skämtan.
Många voro de män, som här vigt sitt liv åt de unga,
män, som visste sin sak och ägde makt över ordet,
makt att ge vettiga svar på storögde frågarens undran.
Än deras tankar oss nä från handskrivna, gulnade papper,
än vi förnimma som sus deras fjärran viskande röster,
skuggor de blivit, längese’n nederstigna till Hades.5)

Aldrig en skola har ägt ett underskönare läge.
Finns väl mer hisnande anblick än jätteutsikten från Stocke?
Allt blev till syner och minnen, som lärjungen bar genom livet,

 

 

vare sig nu hans namn flög ut på berömmelsens vingar — såsom en
Wargentin, Zetterström, Genberg, Nils Larsson i Tullus,6) eller han
blev en mödornas man, en vardagens hjälte, född till en lantbondes
liv, med jordnära, glanslösa bragder.
Ännu vid allfarvägen står minnesstenen i Stocke för att på
guldåldersstolt latin förtälja oss sagan.

Åren rullade. Snart en tidsålder ny stod för dörren: ångans bullrande
skede med vidare krav på sin skola.
Nyttigt realstoff tog plats vid sidan av humaniora.
Staden, vars självkänsla växt, blev nya sätet för skolan; här före
sekelmitten man byggt »Sapientia duce», detta stilrena hus, som än
står som prydnad för orten.
Skolan fick anda och form efter Nya Normalskolans mönster, snart
den skröt med tolv legendariskt lärda magistrar; därmed var anstalten
äntligt en erkänd och fullständig skola: Östersunds högre
elementarläroverk blev nu namnet.
Förspelet varit en lång, dramatisk och hänsynslös dragkamp mellan
Frösö-intressen och borgerskapet i staden, som i ett halvsekel stritt
förgäves om rätten till skolan.
Lärarna tvekade lämna sin lönsamma torva och täppa, äldre
gymnasier sågo med ängslan på nykonkurrenten, bondfolk, som
trodde sig hört om stadens krogar och nästen, vägrade sända sin
yngling till sådant syndernas Sodom!
Motståndet äntligen bröts av rektorn och skolmannen Nordquist, som,
själv duglig och dristig, fick stöd av landshövding Sandström. Skolan
såg lockande ut, ett slott mot rucklen i Stocke.
Dock först i två år man läste i nödfallslokaler i staden.

Låt oss nu kasta en blick på nya skolhusets inre!
Nere i jättestor sal vi se många larmande klasser,

 

 

spridda till väggar och hörn, där duktiga äldre elever
som »monitorer» vägleda resten i villsamma ämnet,
lärarna vandra omkring tillsammans i skämtande samspråk,
gå dock ibland till sin klass att lojt kontrollera effekten.
Snart man utdömde dock det usla Lancastersystemet,
såsom det hette, och övergick till klassundervisning.
Byggnadens övre etage en tid var elevnatthärbärge;
kylan dock kröp in i märgen trots vadmalskostymen och fallen.
Våningen snart fick värme, och där gjordes nödiga klassrum.
Nu i ett tredjedels sekel som chef satt den vänsälle Sundberg,
som, fast med uppsyn barsk, var snäll och blid som en sunnan.
Lärare skolkade gärna och »extraknäckte» som oftast,
— mången lär rentav ha skött kamrertjänst på egen lektionstid —
pojkdisciplinen var svag och skolans status i nedan.
Eforus vakade dock och suspenderade stundom
någon som alltför hängivet dyrkade brännvinets genius.
Gamla avgångsexamen aktades numera föga:
lamt exekverad, den gav intet fripass till akademien,
där man i stället av hävd förrättade inträdesprövning;
denna med rätta ock sägs som en lek av nyckfulla nornor
eller en formsak, ja bluff, ty enligt malicen det hänt, att
stormanssöner fingo studentbrev redan i vaggan!
Gordiska knuten blev löst med hugg av en ny Alexander,
när F. F. Carlsson såsom minister på sextiotalet
stilla och sorgfritt begrov de arma examinas rester
och förde in såsom bot en censorsledd mogenhetsprövning

 

 

redan i skolans, i hemmiljöns skygd, men överallt giltig;
så kunde rikslikhet näs och kunskapsnivån hållas uppe.
Verket med heder bestått i huvudsak alltintill nuet.
Pli och prestige vann skolan på nytt med den nitiske Hägglund,
patriarkaliske rektorn, som mer än trenne decennier
manligt och myndigt sågs stå vid utsatta farkostens roder.
Innan vårt sekel gått in, han byggde åt vettets gudinna —
dock en föryngrad Minerva, mer mild — ett tegelrött tempel,
mittpartiet av dagens högborg, och här frän estraden
gått många manande ord, orakelmässiga, kloka,
även till oss jubilarer, hans allra sista studentkull.
Tvenne av sekelslutets stjärnpedagoger må nämnas:
först Peter Olsson, den idoge forskarn, skribenten och samlarn —
som dock ej lyckades fånga det åtrådda Storsjöodjuret —
lektor Kardell, humanisten, som ordnade biblioteket,
ungdomens verklige vän med Viktor Rydbergs-profilen.
Sjuttioåriga byggnaden mött många metamorfoser,
tillväxt i yttre gestalt och gått mot inre förvandling,
men genom tidens brus dess stämma ständigt har talat.
Här står nu kunskapens boning, breddad med mäktiga flyglar.7)
Skolan fått mera att ge och mera att smälta i degeln,
skiftar nu ut sina håvor till flera unga än förut:
tusen få här på olika linjer gymnasieskolning.
Härför må hedras de män, som efter vår skoltid fört spiran:
Arbman, Sävborg, Weinhagen, alla de brunnit i anden,
när de som örtagårdsmän givit vård åt växande plantor.

 

 

Skolan är nu en av landsortens större Mimerska brunnar.8)
Vetandets källor i dag ha bättre och rikare flöden,
i pedagogisk extas de sjuda av dagsfärska brygder.

Ack, huru fridfull du var, vår egen arkadiska skola!
Allt var så självklart, stabilt, vår dag så enkel och tröstrik,
att ej världskriget ens kunde rubba vår invanda ordning.
Träng var kanske vår synkrets, globalt vi ej kunde skåda,
omvärdering av auktoriteter ej brydde oss mycket,
tanken på demonstration och protest var oss fullständigt fjärran,
»skolans demokrati» skulle då låtit skämtsamt allenast.
Ointressant var all politik, den ålåg experter,
äldre och erfaret folk, här kände vi starkt vår begränsning.
Samhällsproblemen ej heller nämnvärt berördes av kursen.
Läxfri måndag, profan morgonsamling och högmässoledigt,
studielön, ja elevråd ej voro ens drömda favörer.
Femininer ännu ej insläppts i manliga fållan.
Lärarna, fastän ej kungar, nedstego sällan frän tronen,
även om kanske de ej mer höllo på ofelbarheten.
Hedervärda och hyggliga, aktades de av de flesta,
gärna man minns dessa män, som öppnade först våra ögon:
här den höglärde Ljungstedt, lingvisten som översatt Eddan,
närsynt och böjd av studiemödor men vinnande, vänlig;
Pira, idémångkunnig, »den siste boströmianen»;
Borgman, språkadjunkt styv, med satirens sälta på tungan;

 

 

där biologen Romanus, som inskärpte utvecklingsläran,
visande vandling hos varje organ från mollusk upp till mänska;
här Lisell, en fysikens Goliat, som, bred över bringan,
ingav oss väldig respekt för sig själv och sin experimentkonst;
Nordström, mästarelots genom matematikens mystärer;
sist men ej minst rektor Hägglund, som räckte oss remmaren fylld av
praktisk levnadsvisdom och etiskt goda maximer.
Såsom ett spännande äventyr jag minns vår examen.
»Muntan» krävde förhör i sextalet vittskilda ämnen —
senare skett en humanisering till färre och färre.
Sedan vi provet bestått, i tåget så hänryckt vi sjöngo,
falskt törhända men frankt, prins Gustafs trosvissa lovsång.
Livet hägrade stort, här stod hela världen att vinna —
redan vi hade visioner av framtida, gungande skördar . . .

Alltid väl livet ej givit, vad ynglingadrömmarna lovat,
såsom det formats av skeendets ständigt pendlande finger —
kallat av somliga slumpen, ja obevekliga ödet,
men av mera förhoppningsfulla den goda Försynen.
Alltnog, åren ha skenat iväg — mirabile dictu —
redan vi blivit äldre än nestorn i skolans kollegium!
Något av desillusion kanhända oss dämpat med åren:
tvenne världskrig vi sett, och freden än saknar hemvist,
splitets trumvirvlar nå oss från alla delar av världen,
urgamla normer slås kull med brak likt Jerikos murar,
utan att bättre skyddsverk hinna att byggas i stället.

 

 

Många nu sia därom, att kulturen går emot kaos,
att vår beprisade odling i ragnarök ändar sin bana.
Kanske en skräckbild man därvid målar i Fantasos’ färger.
Mänskligheten ju förr fått utstå mördande kriser,
alltid dock överlevat i kraft av bevarelsedriften,
återvunnit sin styrka och kunnat gå renad ur elden.

Ungdom av dagen! Aldrig en generation har som du fått
möta så mångfaldigt nytt och ödesmättat i tiden,
skådat en sådan väldig ommöblering av världen.
Allt ger vid handen, att detta förvisso blott är en början,
och att vi just stå på tröskeln till hävdens mest stormiga skede.
Efter en årmiljon av släktets jordiska daning
ha vi ej frigjorts ifrån det uranimaliska arvet:
oavsett bildningsnivå vi under kulturens fernissa
bära i blodet ännu en rest av grottmänskans väsen.

 

 

Ibsen förfäktat en gång, att revolution i det yttre,
i det politiska, endast är ytligt och värdelöst knåpverk,
ty vad det gäller är fastmera människoandens förvandling.
Du som är ung har nu fått din chans att göra en insats.
Minns dock, att om du vill andligen omstöpa världen,
måste du först hos dig själv fördriva jagets demoner!
Sedan kan lidelsen riktas mot allt det onda i världen.
»Gnothi seauton!» var tempeldevisen i Delfi,
»känn dig själv!» är alltjämt vår levnads visaste regel.
Självrannsakan skulle ej skada bildningseliten,
när den skall bidraga till att gestalta framtidens rike.
Ungdomens engagemang på sikt är ett lovande tecken,
blott den möter problemen med mogenhet och besinning.
Sålunda var på din vakt mot andliga farsoters smitta!
Lär av det gångna, dess tallösa framsteg och misstag, men sök ock
— enligt Tegnér — att »med egna vågor gå genom havet»,
som är förmer än att följa dagsprofeternas lockrop.
Och kom ihåg, att sund optimism är ditt skönaste vapen,
entusiasm för det rätta och tron på den ljusnande framtid
höra din utrustning till, när svårigheterna komma.
God stimulans gav hittills den rätt rigorösa examen,
hård till synes och därför den kampglada ungdomens valplats.
Bragder och segrar den gav, denna löftenas ynglingasaga.
Varje knoppande vår det här i ett skiftesrikt sekel
framsprungit skönsta bukett av vitmössors vinkande skara,
ystert naiva kanhända men fyllda av jublande livslust.

 

 

Tiotals tusen ha nyss fått lämna landets gymnasier.
Svårt det blivit till slut att bärga den väldiga skörden
såsom förut, och nu, just när utsädets innehåll växlat,
skall genom nyare såll man framsikta äringens vete.
Saven i kunskapens träd må dock alltfort ge näring och liv åt
själar i tillväxt och blom, som sträva mot höjden och ljuset.
Ungdomsglädjen, den obesmittade, rena, är evig,
varm optimism skall spira hos ständigt föryngrade släkten,
oavsett tidstendenser och reformationer av skolan.
En gång en yngling lär sagt, att »ungdomsviljan är hugstor,
aldrig blir stäckt dess behov att ömsom strida och skalkas,
ve det folk, som glömt att framgång i kamp föder glädje,
och som förmenar sin ungdom att fira en seger med jubel!»

Så har åt skolan, dess roll och gärning jag vigt epilogen,
ej såsom hävdateckning men vissnande minnenas saga,
blott sporadiskt och delt jag här återgett kavalkaden.

Jubelstudenter och alla! Må vi stå upp och tillsammans
höja med känsla och kraft ett dånande, fyrfaldigt leve:
hell först Wargentinsskolan, värt Pallastempel i Jämtland,
leve dess rektor, hans svit av Sanningens redliga tolkar,
hell varje gången studentkull och nuets törstande skaror,
leve klarhetens, ljusets ande och ungdomens glädje!
Fyrfalt leve allt detta!

 

 

Några förtydligande kommentarer och tillägg

 

1) Här avses studentexamensskedet, 1862—1968.

2) En gammal katedralskola fanns här. Stadens danska namn Trondhjem användes från 1500-talet fram till 1930. Ännu tidigare hade namnet varit Nidaros. Den nuvarande namnformen, Trondheim, fastställdes först 1931.

3) Lektor i grekiska i Härnösand, senare kyrkoherde i Offerdal. Han utarbetade trivialskolans kursplaner och blev dess förste inspektor.

4) Skolan fick sin stiftelseurkund 1674 men trädde i verksamhet först fem år senare.

5) Under Frösö-epoken, 168 är, hade skolan ett tjugotal rektorer med en genomsnittlig ämbetsperiod av c:a 8 är. Rektoratet betraktades som — och var ofta också — en språngbräda till någon bättre kyrkoherdetjänst. Trivialskolan hade fyra klasser och lika många lärare: utom rektor tre s.k. kolleger. I regel behövde en elev minst två år för varje klass, utom den första, och skolans genomgång tog således normalt sju år. Sedan gick eleven något år vid Härnösands gymnasium, innan han kunde börja vid Uppsala universitet. Trivialskolan var i bästa mening folklig, en internatskola, där högreståndssöner pluggade och slet sida vid sida med ambitiösa bondpojkar.

6) Pehr Wargentin, från Sunne, blev världsberömd astronom och befolkningsstatistiker, Carl Zetterström, från Rödön, medicinprofessor och grundläggare av Jämtlands bibliotek, Paulus Genberg, från Brunflo, filosof, politiker och vältalare, ecklesiastikminister och biskop i Kalmar, slutligen Nils Larsson i Tullus, framstående jordbrukare och politiker, som blev bondeståndets siste talman.

7) Om- och tillbyggnader har skett ett flertal gånger. Flyglarna tillkom och aulan ombyggdes sålunda 1935, varvid de gamla gårdsflyglarna helt förvandlades till institutionslokaler.

8) De fem senaste rektorerna har under 120 år haft en genomsnittlig »regeringstid » av bortåt ett kvartssekel, vilket icke varit utan betydelse för god kontinuitet i läroverkets liv och utveckling. Det har varit en plantskola för blivande rektorer — under de senaste decennierna har minst ett 20-tal av lärarna avancerat till rektorer vid andra läroverk, och hit var också ett tiotal år provårskurser förlagda.

 

 

MEDDELANDE

Nedanstående publikationer kunna erhållas hos stadens bok- och pappershandlare:

Ortnamn i Östersund av Iwan Wikström. Den i Östersunds stads historia utomordentligt väl införsatte f. borgmästaren Iwan Wikström har gjort en kommenterande sammanställning av ortnamn i Östersund. — Pris kr. 13: 50.

Register till Föreningen Gamla Östersunds årsskrift 1938—1948 av Albin Johansson. — Pris kr. 3:—.

Register till Föreningen Gamla Östersunds årsskrift 1949—1959 av Per Fjellström och Svante Höglin. — Pris kr. 5: —.

Av föreningens äldre årsskrifter (1938—1967) finnas de flesta årgångarna kvar, dock blott i begränsad upplaga, och kunna erhållas på Föreningen Gamla Östersunds expedition, Stadsmuseet, Rådhusg. 42, Östersund. — Pris kr. 5: —.

 

Norrlands artilleriregementes kanslihus
efter renoveringen 1968

 

 

A 4 :s ståtliga byggnader mot Regementsgatan har under våren och sommaren 1968 genomgått en lyckad renovering i fråga om fasaderna med deras fönsterbröstningar och själva kanslihusets portinramning.

Det imponerande byggnadskomplexet har alltid stått som en prydnad för staden, ja, av förståsigpåare rentav ansetts som ortens allra vackraste byggnadsverk. Kanslihuset i mitten med sitt välproportionerade torn och sina långa flyglar påminner ju om ett fint slott i förnäm gammal stil. Dess monumentalitet markeras även av det dominerande läget.

Artillerietablissementet började byggas i mars 1892 och var inflyttningsfärdigt den 28 september 1893, sålunda för 75 år sedan. Arkitekt var Erik S. Josefson (1864—1929), en framstående fackman, som ritat ett flertal större militära byggnader, hotell, bankhus och kraftstationer i vårt land. Entreprenör för kasernerna var byggmästare E. Eriksson från Uppsala.

Jubileum med stort festprogram har firats under september månads sista veckoslut (se ortspressen). I Norrland har regementet mycket gamla anor: det har funnits i 600 år!
A. Sv.

 

Ur Östersunds stadsarkiv

Fortsättning från årsskriften 1967 av Borgerskapets protokoll 1795—1825.

1821.
Januari d. 25 war enhällig sammankomst till åtgörande af nedanståände puncter nemligen

1 :mo uplästes Hernös. Consistori Circulaire N. 296 om svermeriet i Sallefteå1)

2:o uplästes Cammar Rättens anmärkningar på Apothekare Perman,2) Handels Glassen, och Handtverks Glassen, varefter fördelning upsattes, så för Handels Glassen som Handtverks Glassen, och utsattes liqviden hertil3) Lördagen d. 27. Januar om Morgonen

3. uptages Chefs Embetets förklaring till afgörande om Selsjöns Rumit4) brukande vid Bergskatt5).
Resolverades, att som intet6) Chefs Embetet anser sig skatt skyldiga till staden derigenom att någon afgift7) utsatt, så fant Borgerskapet bättre att öfverlämna8) H:r öfver Audit. detta besvär för framtid

4:o uplästes Stads Cassörn Permans ansökning om äntledigande från denna tjänst

Resolv. Som Handlanden Jonas Wedin blifvit öfver till att emotaga denna sysla, där med Borgerskapet enhälligt förklarade sig nögda.

5. uplästes Färgeman Anders Anderssons vägran att för honom blifvit upläsit Höga LandsHöfdinge Resolution om Vs parts betalande af Östersunds Innevånare af d. 4 Decemb 1820 — och påteckning d. 2 Januar 1821

6. uplästes Assess. Ramstedt betyg af d. 25 Januar 1821 att Målaren

1) Här föreligger tydligen ett fel i originalprotokollet. Domkapitelscirkuläret nr 296 (siffran i protokollet rentav ovanligt tydlig!) innehåller intet om något »svärmeri» vare sig i Sollefteå, Skellefteå eller annorstädes; detsamma gäller om alla tidigare domkapitelscirkulär för år 1820. Osäkert om ortnamnet skall läsas »Sallefteå» eller möjligen »Skellefteå» (andra bokstaven mycket illa skriven!). I kyrkohistorisk litteratur, som jag dock endast sporadiskt haft tillfälle att genomgå, har jag ej påträffat något om »svärmeri» i Sollefteå eller Skellefteå denna tid, men vissa »nyläsar»- rörelser vid 1820-talets början förekommo särskilt i Västerbotten (se t. ex. Carl Hasselberg: »Till Norrlandsläseriets historia» i »Från ådalar och fjäll» 1927, s. 7—37.
2) Osäker läsning (texten ändrad).
3) Osäker läsning (slutet av ordet defekt i margen).
4) Osäker läsning.
5) Osäker läsning.
6) Ordet »intet» är eventuellt överstruket!
7) Därefter ett sannolikt i margen defekt skadat ord, som ej kunnat läsas.
8) Slutet av ordet saknas genom marginaldefekt men måste ha varit -»na».

 

Törnkrants af förekomna anledningar d. 22 December blifvit ålagd att vid Rdr. 3 – 1 6 sk. Banco icke vistas här innom staden.

7. uplästes H:r Assessor Ramstedt meddelade intyg att Stadens klockare Johan Nesör blifvit dömd d. 20 Januar 1821 att bota Rdr. 13 – 16 sk. Banco och en Söndag undergå Stokstraff vid Östersunds kyrcka samt förklarad oberättigad att deltaga i val el. väljas till sådana förättningar som innefatta nedborgeligt förtroende d. 24 Januar 18211)

8. Åtog sig Glasmästaren Bergström ombestyra att Brandwacktens Löhn infordras af war och en och tilldelas Brandvakten uti warje månad. wad dem bestås den.

9. Beslöts att Guldsmed Westerlund som nu åtog sig Klockaretjänsten emot bestämande Löhn af framtida samankomsr. utsattes dag till upkörande af den sten som skall användas till nya Stads Prästens hus. beslöts Torsdagen d. 1 februari skall dätta verkställas. uptogs stamboks medel för Broddetorps kyrka bestigande sig till Rdr. 1 – 2 – 4 – Banco.

Östers, d. 25 Januar 1821
Samuel Perman, J. Söderlund, C. Lundberg, H. Liström, N. Wästerlund, Eric Nordlund, J. Wedin, H. Ljungberg, Joh. Hallgren,
J. Svensson, A. Holmberg, A. Bergström, J. Thelberg, O. Lindström, N. O. Rödén, Anders Ocklund, A. Granquist, Eric Moberg, Björkebaum och Catharina Mellberg

1821.
Februar d. 17 war Äldste samlade att afgifva förklaring öfver nedanståände ämne.

1. uplästes alla hit inkomna kungörelser

2. upläst kungörelsen emot Fuskares Jagande.

3:ti uplästes Odensala Inlaga till Lands Höfd Embetet om stängsellskylldighet med Östersund
Resolveras att fullföljes wad som å oss kan belöpa men och visa Allmogen i Odensala att fehlet står hos dem ända hitils så vida wi hafva öfverlops Hägnad att fordra

4:to Kongl. Maj:sts kungörelse genom dass Befallnings Hafvande att de som ärhollit undsättnings spannemåhl och ännu äro skylldiga få betala med spannemål efter Markegångs Taxan.

5. Stads Presten H:r Magister Ocklind som och nu ämnar börja sin tjänstebefattning vill som snarast på hälsa sina anhöriga är nästa vecka el. framdeles på några dagar

6. Marknads vagten utsattes efter Tour lika många som förr brukeligt warit.

upläst intygar
Sam. Perman, C. E. Granström, M. Perman, Hallsten, Moberg, Biberg, Wedin A. Bergström, Söderberg Åcklund och Pehr Ersson

afgifvit nedanståände bevis för 1820 — Som icke Sjöfart fins i Jämteland wartill Connossementer behöfvas kan eij någon inkomst beräknas. Östersund d. 30 Decemb. 1820
S. P

För åhr 1820 har warcken Marjonette spelare Lindansare cl. dylika Gyckelmakare wisat sig i Östersund, och derföre all inkomst häraf

uteblifwit. Östers, d. 30 Decemb. 1820.
S P

1821.
Martii d. 12 war pålyst enhällig samankomst — då nedan förmälte förhandlingar förehaddes

1:mo upläst förklaringen med Odensala Byamän om Gärdesgårdarna —

2:do uplästes Marknads Vakten för infallande Gregorii Marknad —

3:o upläst allm. kungörelse om spannemåls Intekt för den skylldig att fä betala enligt Markeg. Taxan

4. D:o att säd kan få användas till betalande af krono utlagorna för medelös Person

5. uplästes Mantals Längden och flere Åhr restantier för undfägna Undsättnings spannemåhl —. östers, d. 12 Martii 182

Sam Perman, A. Ocklind. Gust. Stjernfelt, And. Holmberg. Hallsten, Lindström,  Anders Granqvist, J. Thellberg, C. Moberg, Sundström, Westerlund, H. Ljungberg, Pehr Ersson, Sundvis och Boraeus

1821.
Martii d. 29: war enhällig samankomst till besluts tagande om den Nya Prestegårds bygningens upförande med mera.
NB

1 :mo Uplästes Borgersk. ansökning till LandsHöfdinge Embetet om understöd till upbyggande af Prästegårds Bygning och projecterade rum för Correctjonshjonen af så wähl Stånd pänninge Cassan, som Correctjons medel huilket ämne skulle först föredragas d. 22 Martii.
Men då för fullmägtige wid Lands Tinget d. 22 Martii detta Ämne föredrogs af Lands Höfd Embetet afslogs deltagande uti denna Bygnad —NB
Borgerskapet beslöt därföre nu att å warje Stads Innewånare i stället för 2:ne stockar skulle nu tillökas med en 16 als stock el. tillhopa
3:ne och 3;ne st. Bräder för att kunna upbygga 2:ne wåningar, NB utan att mer än den nedra wåningen nu skall inredas, men öfra Rummen lämnas till framtiden då bättre tillfälle att skaffa Breder med mera kan påskynda fullbordan: Och Rumens bruk må sedermera bestämmas —

2:do Klockare bör antagas beslöts att Låta intimera i Tidningar om så wähl Löhn som tillhörig Jord.

3:tjo Upbäres Brandvakts pänigarna af Glasm Bergström

4:o Alla Stånden bör genast bortagas

5. I dag skjer Auctjon på Torg gödningen.

6. Soldaten begär få en Stuga på den tilldelta Tomten.
Res. att efterhöra en Brukbar Bygning med 2:ne Rum som dertill kan anwändas.

upläst och godkändt
Samuel Perman, G. M. Ramstedt, A. Ocklind, J. Wedin, N. O. Rödén, A. Holmberg, Christina Lundberg, Jon Svensson, N. Wästerlund, Anders Granqvist, H. G. Björkebaum, Olof Öbom, Anders Bergström, Hans Ljungberg, Pehr Ersson, Dagswerkskarlen Moberg, Madamme Sallstedt, Hoffner, H. Liström, Joh. Hallgren, A. Hallsten, O. Lindström, C. E. Granström, Jsach Söderlund, P. Röström, Eric Moberg, Pehr Wallberg, P. Wikström, Joh. Pettersson, M. Perman, Jonas Sundström, Christina Mellberg, H. Fryckbom och E. Södergren

I ofvanskrefnes närvaro på anmodan så wäl för egen del som för de hwilka de woro fullmäktige
J. Wedin

1821. Mart. d. 29. såldes Torg Gödningen på Auction då Smed Lindström stadnade för högsta buden å båda Sidorna med en surna Rdr. 2 – 6 sk. Rgs.

1821. Maij d. 16. Tillskrifvit den Hederliga Comminister Nordenberg i Häggenås, med anhollan om upgift, wad han för de upodlingar och stängsell han wärkställde under sin Tjänstetid som Stads Präst åtnjuttit af efter Trädarne för Bruket af Präst Tomten. —

1821. Maij d. 21 war enhällig samankomst då nedan ståände ämnen förehaddes och beslöts. 1:mo. Uplästes alla till dato ingågna kungörelser och Handlingar.

2:do uplästes Frössö församlings önskan att få Madam Sellstedt till Barnmorska jämte och hvilket äfwen de Äldste medgifwit den 30 Aprill

1821. med förbehöll att staden äger företrädet då fråga upstår om

2:ne3) behöfwande, Med sama vilkor medgafs allment bifall idag.

3. valdes till Ledamöter till Taxeringen d. 14 Junii kl. 9 förmiddag nemlig

Ridd. och Adelen,
H;r Majorn Stjernfelt

Präste Ståndet
StadsPastorn Ocklind

StåndsPersoner
Tull Inspect. Holmberg
Post Jnspect. Granström
Regem: Biberg

Borgare ståndet
Direct: Wikström
StadsCass: Wedin
Aphotek. Perman
Smed. Lindström
Sämskm. Ocklund
Eric G. Thelberg
Tract: Hallsten
Smeden Ljndström

4:o uplästes på begäran af Uhrmakaren Eric Nordlunds upvisade papper från Magistraten i Hernösand att Nordlund skulle äga Frihet söka nytt burskap i Östersund — warå Borgerskapet svarade att för närvarande kunde sådant icke bewiljas, men att om Nordlund på ett Åhr härifrån wisade ett förbättrad upförande än han hitils i flera Åhr gjort
Så kunde sama fråga förnyas —.

5. utsattes dag att besigtiga och upgifwa de Timmer Stockar Borgerskapet beslutit framföra till Präst Gårds Bygnaden. Beslöts att nästa
Lördags morgon d. 26 Maij kl. 7 före middagen förätta denna syn.

6. Öfverenskomes hvilken som skall hafva öfver Jnseände wid upförande af Präst Gårds bygnaden. warpå Pehr Påhlsson i Odensala åtog sig både förestå 9:de knuten i korset uti  flygningen och åtnjuta Rdr. 1 24 sk. Rgs. dagen samt hafva hufwud inseände af hela flygningen till stommen blifwa Införda

7. Frågades huru mycket medel af Stånd Cassan skulle begäras af Höga Lands Höfd Embetet till Jnredningen, Beslöts att Anholla om lika summa som H:r Lands Höfd förut föreslagit el. Rdr. 380. Banco —

8 Beslöts enhälligt att war och samtel.5) Borgare gratis skulle utgöra ett dags wärke till Präst Bygningen för alla som lämnat stockar och
Bräder.

9. Handl. Liström lofwat skaffa 30 Tolfter Bräder för bästa priset lika som Spik och Stolpe —

10 Bygnadens upsättande beslöts wärkställas 4:dc dag Pingst.

11. Brandsyn wärkställes — Lördagen d. 26 — till biträd följer Handelsm Liström och Hattm Söderlund.

12. Till Svinen bortskaffande föreslogs Nyttjande af obebygde Tomterna som förenas med som genast begagnas

13 — Beslöts enhälligt att Kyrk Tomten med dass Jord, skulle hädanefter tillfalla Borgerskapets ordförande som understöd jämte dass lilla Löhn; NB Syn holles nu, och vad som förbättras dä efterträdare andtagits godtgöres efter ny syn utan widare afgift för dänna Tomt till staden.

14— Till Löhn för en klockar beslöts att efter Classificat godtgöres 1:st. Glassen 16 sk., 2:dr Class. 12 sk. 3:dje 8 sk., 4:de 6 sk. 5:te 4 sk. att lönen kan bestiga sig till högst Rdr. 20 Banco — då Tomt kåhlhage och Lött tilldelas att nyttja af de nya Tomterna, som efter syn bör godtgöras af efterträdaren.

15 — Uplästes Snöplogdelning och Wäg-dehlningen som blifwit fastälde af Höga LandsHöfd. Embetet — och beslöts att som Östersunds stad nu haft snöplog körningen dänna winter allena skiftat åt Ahs att och ensammer upbära wad beslutat är af öde Hemmanen 10 Tunneland.

16 Isländska fåhren bör genast klampas el. bortskaffas

17. Sandföring bör wärkställas af warje gårds ägare nu genast att syn kan wärkställas d. 26 maij

18. Backgatans förbättring att nyttjas har Joh Thelberg, Er. G. Thelberg, Wallberg, Wedin Fryckbom Boseus, Hallgren Ocklund — men däremot dätta och nästa år befrias från gat arbete

19 Gatornas och renstenarnas förbättrand wärkst14) d. 28 om Eftermiddag dag kl. 1 —

20. Gärdesgårdarnas förbättrand och vägstyckets iståndsättande werkställes Fredagen d. 1 Juni.

21. Föreslogs en kyrkwaktare, beslöts enhälligt att Örbom blef antagen med 2:n Collecter om Åhret i Löhn.

22. antages Geterska för kohna beslöts anskaffa en sådan. . då en hvar genast betalar 18 sk. stycket och mat efter medlen lämnas till apothek. Perman —.

23. Begärte Dagsverkskarl Moberg fä ombyta emot sin Lott Eric Swed — få hädanefter N. 60 i Tortans myran —

24. Förättades Auctjon ä Ärende Lotterna Rgs.

Swensmyran Hand Wedin Rdr. 3 — 16.
Vargmyran D:o Liström Rdr. 2. 16
Rannåsen 3 lotter D:o Rdr. 1 24
Fäbodarna alla Lotten Waktm Petterson Rdr. 5 — 18 —
Ericsved 3 Lotter Hand. Liström Rdr. 1. 36.
Björnmyran D:o 3. — —
Jordstyck. hos Ljungberg — 16.
N 69. Lillänge i Göviken Wacktm. Petterson 2. — 6. —
N 70. D:o Hand. Hällgren 2 — 12.
N 71. D:o Joh Thelberg R 1. 36.
72 D:o Inspect Holmberg 3 — —
73 D:o ^
74 Hand Liström Rdr. 7

25. Bortarenderas min Son Jacob Permans Tomt med Kåhl hage och Lott, dock med skylldighet att answara för alla åtföljande Onera i dätta Åhr. Inropades med Högsta bud af Gördelmakaren Granquist med Rdr. 8 Rgs.

26 uplästes Stads Cass. Pcrmans Cassa räkning för frie mark under3) Gregori 1820 4) Rdr. 133 Rgs. 1821 Januar Surna Rdr. 60—40 sk.

27 Likaledes Stads Cassörn Wedins före Gregorii 1821. Ståndpänning Rdr. 130 och till Stads Cassan för uplag och stånd mellan marknän Rdr. 16 — 40.

upläst och godkändt. intygar
Carl Lidsten, Anna Eklund, A. Holmberg, J. Hallgren, A. Granqvist, H. Ljungberg, J. Söderlund, Eric Nordlund, Eric Moberg, C. E. Granström, H. Fryckbom, Pehr Paulsson i Odensala, Anders Påhlsson, Eric Ersson Dito, M. Perman, E. G. Thelberg, Samuel Perman, H. Liström, Halsten, J. Wedin, J. Sundström, O. Lindström, P. Wikström, J. Thelberg, Major Stjernfält, J. Svensson, J. Pettersson, N. O. Rödén, P. Moberg, Olof Öbom, Pehr Wallberg, J. S. Biberg, A. Ocklind, A. Bergström, E. Breckberg, Pehr Ersson, Catharina Mellberg, Eric Söderberg och Halgren

1821. Juni d. 1. woro de Äldsta samlade att öfverlägga om kraftigaste utwägen till fårens och Svinens inhägnande el. bortskaffande.

1:m Bisigtigas öfverst war fehlacktiga Gerdesgårdar finnas så wäl kring Svin Gården som Betes hagen — Beslöts, att H:r Majorn Stjernfelt och Hand Liström åtagit sig efterse dät felacktiga som genast bör idag hjelpas wid Haga stängningen

2. Beslöts anskaffa en grind Waktare. beslöts, att efter höra emot mat om dagen och 2 sk.

3. Beslöts uprätta en Lista på alla befinteliga Får och Svin som fins att däraf fördela matordningen för de förra till grindwakten. slipper för ut af wåla plicktas för varje 4 sk.

4. Beslöts så Bör alla som äga svin hafva omsorg widmaktholl gärdesgården kring Tomterna att hon är i stånd, så wida ingenting betalas ärlägges för nyttjande af Jorden. En upsyningsman anskaffas som kan taga fast svin gåände ute på dagen: för större swin 8 sk. för mindre 4 sk. erholles då de träffas.

5. Beslöts, warje Ordningsman är skylldig tillse i sin Rote att Åboerna werkställer wad som är nu idag beslutit; eljest angifves de bråttsliga.

6. En belöning af 4 Rdr. Banco tillerkänns den som med giltiga bevis kan up gifwa hwilken som antingen nedbryter gärdesgårdar ikring ärende Lotter och stadens så vähl allmänna som enskilta ägor och beteshagar eller utur Hagen utdrager roar el. lämnar led öpna el. insläpper kreatur uti annans hägnad; hvarförutan den felande tiltalas efter Lag. ware sig Husbonde skjälf eller tjenstehjon på dass befallning. Belöningen tages af Stads Cassan och sedan debiteras stadens Jnnewånare.

upläst och godkändes af
G. Stjernfeldt, C. E. Granström, A. Holmberg, Er. Södergren, Pehr Wallberg, Pehr Ersson, And. Hallsten, Eric Söderberg, Jan Swensson, Samuel Perman, Hans Liström, Nils Ol. Rödén, Joh. Hallgren och And. Granqwist

1821. Junii d. 12. war enhällig sammankomst då nedanståände ämnen förehaddes och beslöts som följer

1 :mo. uplästes Höga LandsHöfd. Embetets Resolutjon på Borgerskapets ansökning om Understöd till upbyggande af ett Nytt Präst Hus med Skolrum med mera: tillika Ritning med dass Nådiga tillskott af Rdr. 400 Banco: war för Stadens Jnnevånare högst glädjande till wärkställigheten, då dät beslöts att Stadens 4 Ordningsmän skulle ansvara för –

Sten till muren och stenfoten.
Ler till D:o D:o
Sand D:o D:o
Mossa — till väggarna.
Störar till ställnings och dumligs pinnar förärades av H:r Stads Cassören Wedin wad han hadde efter sitt plank.
Bruks Patron Wikström föreslogs och åtog sig öfverupseändet af hela Bygnaden.
Glasmästar Bergström lofvade 12 stycken Ställnings Spiror till Byggningen.

2:d Uplästes Höga LandsHöfd Embetets Resolut jon på Saltpettersjuderi pannan som åligger Östersund stad beholla henne —. Tillika uplästes utdrag af Lands Contoirets bref till Befalln Dahlén d. 4 Junii 1821. att Forss socknemäns åstundan att ärholla en sådan och att denna oss påförda panna war enligt wigten den sama som då utbjöds. — Beslöts. Att så vida icke från Forss Socknemän till nästa postdag ingådt något afgörande härom blifvit tagit, så finner Borgerskapet sig föranlåtna anföra beswer efter anwisning —

3:tj Efterses väg stycket att dät är i fullgodt stånd och lagas Grinden wid skiftes Jagen wid Staden.
Apothek. Perman åtog sig verkställigheten och sedan debiteras de på restskylldiga. —

4:t ärhindras för varje Bänk i kyrckan tillager skrank cl. Bokstahl

5. Beslöts att med fullkomlig haga uprätta kring begrafningsplatsen och förses endast med grinda mot gatan från Staden.

6: ärhindras att åt intet Lik grafves, inan plats blifvit tillåtit af Stadens Ordningsman.

7. Fåren bort i Myran böra utgallras från odcnsala fåren och de sednare

instängas till ägarn kommer tillika efterses Hagen kring Svin gården och lagas. De öfrige puncter som war utsatta kunde icke af de få närwarande afgöras. intygar

Östers, d. 12 Juni 1821.
Sam. Perman, H. Liström P. Wallberg P. Wikström, A. Holmberg J. Wedin E. Näslund, Eric Sahlstedt N. O. Rödén A. Granqvist, And. Hallsten A. Bergström, Eric Södergren E. Moberg, H. Jungberg E. Bräckberg, H. Fryckbom N. Ofält, Johan Hallgren, J. Thelberg E. G. Thelberg

 

Kommunala ärenden
den 1/7 1967—30/6 1968
Sammanställningen upprättad av stadsfullmäktiges sekreterare,
drätseldirektör Harry Rydquist

 

Östersunds stadsfullmäktige har under ovannämnda tid bl. a. fattat följande beslut av mera allmänt intresse.

1967 sept. 19 att bevilja fritidsnämnden ett anslag av högst 85.000 kr. för projektering och anläggning av ny belysningsanläggning å stora banan på Fyrvalla idrottsplats,
att övertaga huvudmannaskapet för Jämtslöjds kvinnliga slöjdskola,
att uppdraga åt centrala byggnadskommittén att uppföra lågstadieskola å tomten nr 1 i kv. Valhall,

okt. 17 att bevilja Jämtland-Härjedalens idrottsförbund ett anslag av 2.000 kronor som bidrag till förberedelser för länets idrottsmän att deltaga i olympiska vinterspelen i Grenoble 1968, att ingå till Kungl. kammarkollegiet med hemställan att kollegiet måtte föreslå Kungl. Maj:t att förordna om att Östersunds stad, Frösö köping samt Brunflo och Lits kommuner sammanläggas från den 1/1 1969,
att fastställa utdebiteringen för Östersunds borgerliga kommun för år 1968 till 12 kronor 5 öre för varje skattekrona och skatteöre,

nov. 21 att anslå ett belopp av 50.000 kronor till flyttning av koloniområdet i Odensala,
att bevilja ett anslag av 80.156 kronor till vissa investeringar å Frösö flygfält (byggnader för ramptjänst, garage och förråd samt utvidgning och förbättring av inflygningsbelysningen), att drätselkammarens ordförande och vice ordförande fr. o. m. den 1/1 1968 anställas som heltidsengagerade förtroendemän,

dec. 19 att fr. o. m. den 1/1 1968 inrätta en Östersunds stads kulturnämnd,
att staden genom en blivande kommitté ansöker om uppdraget att arrangera 1976 års olympiska vinterspel samt att anslå 50.000 kronor för fortsatt utredning av ärendet,
att antaga förslag till ändrade grunder för utgivande av kommunala bostadstillägg i Östersund,

1968 jan. 16 att bevilja arbetsutskottet för Expo Norr ett anslag om 48.000 kronor för genomförande av en musikvecka i anslutning till Expo Norr 1968,

febr. 20 att mottaga den Ahlbergska konstdonationen på de villkor, som angivits i donationsbrev av den 29/4 1964,

mars 19 att ur avkastningen frän Östersunds Kafé AB:s fond bevilja Madrigalkören vid Wargentinsskolan ett anslag av 6.000 kronor som bidrag till genomförandet av en konsertturné i USA.

april 16 att träffa avtal med vissa kommuner ang. köttbesiktningen samt ang. fördelning av uppkommande underskott,

juni 18 att bevilja Amatörföreningen Frösöspelen ett anslag av 10.000 kronor för upprustning av spelplatsen, anskaffande av rekvisita m. m.,
att uppdraga ät CBK att låta uppföra ett hantverkshus å blivande tomten nr 3 I kv. Svarven,
att bevilja kulturnämnden ett tilläggsanslag av 5.000 kronor samt att ställa vissa reserverade medel intill 28.500 kronor till kulturnämndens förfogande.

 

Kyrkliga ärenden
den 1/7 1967—30/6 1968
Sammanställningen upprättad av kyrkokamrer M. E. Persson,
kyrkofullmäktiges sekreterare

 

Kyrkofullmäktige i Östersund har under ovannämnda tid fattat följande beslut av mera allmänt intresse.

1967 okt.10 Fastställdes 1968 års utgifts- och inkomststat med en oförändrad utdebitering av 65 öre per skattekrona. Driftbudgeten balanserade på 2.786.850 kr. och kapitalbudgeten på 1.150.900 kr. Antogs nya bestämmelser om ersättning till Östersunds församlings förtroendemän att gälla fr. o. m. den 1 jan. 1967.
Till kyrkorådets protokoll hade antecknats att f. kyrkvärden fru Märtha Olsson överlämnat ytterligare en kontant gåva på 2.500 kr. till belysning i kyrkans kolumbarium.

dec. 12 Till kyrkorådets protokoll hade antecknats, att framlidne f. gårdsäg. O. A. Loberg, Östersund, i testamente förordnat att Östersunds kyrkoförsamling skulle för sin verksamhet erhålla ett kontant belopp av 5.000 kr., att följande kyrkorådsledamöter avgå vid årsskiftet: herr Nils Nilsson, kyrkofullmäktigeledamot i 24 år, kyrkorådsledamot i 11 år, herr Magnus Nilsson, kyrkofullmäktigeledamot sedan 1951, kyrkorådsledamot sedan 1950, kyrkvärd i 17 år, samt fröken Gerd Larsen, kyrkofullmäktigeledamot sedan 1951, kyrkorådsledamot och kyrkvärd i 11 år.

1968 maj 14 Beslöts på kyrkorådets förslag efter skrivelse från herr Wilh. Thurfjell att tillsätta en församlingsnämnd för beredning av under församlingsvården hörande frågor.
Antogs ny arbetsordning för centrala byggnadskommittén.
Till kyrkorådets protokoll hade antecknats att utbildningsdepartementet i skrivelse meddelat att Kungl. Maj:t beslutat fastställa det av arkitekt Tore Virke upprättade förslaget till småkyrka i Marielund.

Det antecknades att kyrkorådet utsett herr Jarl-Olof Månsson, Gullänget, till innehavare av ungdomssekreteraretjänsten i Östersunds församling.

RÄTTELSE

I årsskriften 1967 hade tyvärr ett namnfel insmugit sig under rubriken »Kyrkliga ärenden». Det var nämligen till minne av
fru Hildur Barthell (således ej Berked) som makarna Lilli och Bror Högberg i Uppsala skänkt de två mässskrudarna, vilket nu som rättelse meddelas.
Red.

 

»Då och nu» tema vid årsmötet 1967

 

Föreningen Gamla Östersunds årssammankomst 1967 präglades mer än någonsin av det ständigt kameleontiskt skiftande tvåfärgstrycket »Då och nu». Färgspelslinjen gick från den blå-vita älgvapenflaggans hissande vid rådhuset på morgonen via den traditionella kranshälsningen till Samuel Perman på förmiddagen, årsmötets stadgeenliga praktika: penetrerande av balansen i ordparet planer och pengar, färgstarkt herulfskt ordmåleri över Nytorgets arvsanlag som kulturcentrum och som dagsfinal Standard-fest med ännu mer då-nu i variationer.

Vid årsmötet i stadsfullmäktiges sessionssal kunde ordföranden, borgmästare Åke Jansler, hälsa halvtannat hundratal medlemmar välkomna, därav ett 15-tal nyinvalda. Men varje år uppstår det också luckor i medlemsmatrikeln: parentation över åtta under verksamhetsåret bortgångna medlemmar, bl. a. kaptenen Per Fjellström, som gjort föreningen så många värdefulla tjänster. »Några måste lämna båten», som dock alltid liksom spelet måste gå vidare. Det rör sig bara om en ridådragning mellan akterna »Då» och »Nu» … medan den tysta minutens pausfågel sjunger i moll. Det kommer alltid ett nytt »Nu», dräktigt av livskraft och aktivitet. Även när det handlar om att sätta f. d. levande människoboningar på undantag i ett stadskvarter på Jamtli. Meningarna kan vara delade om metoder och mallutformning, men målet och syftemålet har vägpilen riktad åt samma håll. Enigheten var »heltäckande» också när det gällde att efter årsberättelsen och genomläsandet av de traditionsenligt långa gåvolisterna ge styrelsen förnyat förtroende, d. v. s. enhälligt beslut om omval.

En av mötets höjdpunkter kom när professorn och småbrukaren i Genvalla Gustaf Herulf, 75 år, gav en 74-årig återblick på stadens »då och nu». I roliga aforistiska notiser kåserade han om kvarter efter kvarter med förkärlek för bebyggelsen kring Nytorget. Både på rikssvenska och jämtmål blev det inslag av teaterminnen och makadamslagsmål, av Armfelt som dräng på Sandviken, av drastiska husförhör och av tandutdragningar med skomakarverktyg, muntra marknadsglimtar och sådana med frän stalldoft från Perssons åkeri. Men han såg också med seriös vördnad på stadens utveckling och »upptrappning» från idyllisk småstad till vad den är idag.

Vid den efterföljande supén på Standard blev det efter Åke Janslers hälsningsord tal och minnen i långa banor av hrr Hägerström, Holmbäck, Höglin m. fl. Sång av Kjell Kjelldén, m. fl. och lämpliga leven lite då och då för det som var och det som är och det som skall bli, om Gö ostörd av världens vindar får fortsätta att odla sin ständigt tilltagande livaktighet.
Carmen

 

Årsberättelse

 

Styrelsen för Föreningen Gamla Östersund får härmed avgiva följande berättelse över verksamhetsåret 24/10 1966—23/10 1967.

Sedan Östersunds stad övertagit visningarna av i museilokalerna f. n. placerade föremål, har stadsmuseet under verksamhetsåret hållits öppet för allmänheten :
dagligen under tiden 16/6—15/9 1967,
måndag—fredag under tiden 24/10 1966—15/6 1967 och 16/9—23/10 1967.

Efter särskild överenskommelse har museet visats för skolklasser och andra grupper även under icke ordinarie öppethållande.
Besöksfrekvensen under verksamhetsåret framgår av nedanstående:
Skolklasser (10 st.) lärare ……………………………………………………………………    10
barn …………………………………………………………………………………………………  222     232
Andra grupper (en norsk och en engelsk skolklass) …………………………………  36
Allmänheten                   vuxna ……………………………………………………………  549
barn …………………………………………………………………………………………………  115     664
Summa besökare 932

Föreningen har även under det gångna året låtit fotografera de fastigheter i stadsbebyggelsen, för vilka rivningslov sökts, i den mån föreningen icke tidigare ägt fotografier av dessa. Bevakningen av rivningsobjekten har även i år med stort intresse och påpasslighet utförts av fotografen Viktor Lundberg.

Under verksamhetsåret erhållna gåvor redovisas i bilaga till denna berättelse

(Bilaga A).
Föreningens årsskrift — den trettionde — utdelas vid årsmötet. Såsom redaktionskommitté har fungerat herrar Anton Svensson, Per Andersson och Carl S. Jonsson.

På Samuel Permans grav nedlägges på årsmötesdagen en krans.

10/11 1966 f.d. byråassistenten Nils Durling
15/11 1966 f.d. styckjunkaren Thorsten Mohme
28/12 1966 f.d. översten Olle Norman
23/1 1967 f. d. exekutionsbiträdet John Reithner
28/1 1967 f. d. köpmannen Ansgar Hellgren
4/4 1967 kaptenen Per Fjellström
17/6 1967 f.d. skogschefen Axel Hermansson
16/10 1967 målarmästaren Knut Svenson

15 nya medlemmar har efter inval inträtt i föreningen vid förra årsmötet. Medlemsantalet utgör f. n. 392 (före årsmötet).
Styrelsen har under året utgjorts av följande personer:
Ordinarie ledamöter: Borgmästaren Äke Jansler, ordförande, direktören Anders Lundvall, vice ordförande och tillika skattmästare, avdelningsdirektören Lennart Edström, sekreterare, överstelöjtnanten Äke Wisvall, v. sekreterare, köpmannen Olle Hallberg, klubbmästare, översten Rolf Kjellin och advokaten Frans Victor.
Suppleanter: Gårdsägaren Eric Englund, rektorn Anton Svensson samt häradsskrivaren Nils Uhlin.
Beträffande föreningens ekonomiska ställning och räkenskaper hänvisas till revisionsberättelsen.
Östersund den 23 oktober 1967.
ÄKE JANSLER

 

Revisionsberättelse

 

Undertecknade, utsedda att granska räkenskaperna för Föreningen Gamla Östersund för tiden 1 oktober 1966 till 30 september 1967, få härmed efter fullgjort uppdrag avgiva följande berättelse:
Tillgodohavande 30.9.1966……………………………………………….  16.825:95

Inkomster:
370 st betalda årsavgifter………………………………………4.440:-
Sålda böcker etc…………………………………………………    483:40
Annonser i årsskriften…………………………………………     100:-
Räntor …………………………………………………………….      912:27     5.935:67
Tillgodohavanden och inkomster ………………………………………… 22.761:62

Utgifter:
Årsskriften ………………………………………………………  2.885:50
Årsmötet ………………………………………………………..  1.203:-
Trycksaker, annonser, porton etc……………………….     898:80
Uppvaktningar ……………………………………………….     140:-
Kontorsutensilier m. m ………… …………………………    402:53
Diverse………………………………………………………….   1.015:-
Övriga kontorskostnader …………………………………      261:10     6.805:93
Kassabehållning       …………………………………………………………15.955:69
Kronor ………………………………………………………………………….. 22.761:62

Tillgångarna äro placerade å kapitalräkningar i Sundsvallsbanken och Jämtlands Folkbank, å postgiro, i Riksgäldskontoret i form av nom. 1.000: — i Statsskuldboken inskrivna obligationer samt hos redogöraren i form av kontanter kr. 78:94 och nom. kr. 700: — Svenska Statens premieobligationer.

F O N D E R

MUSEIFONDEN
Tillgodohavande 30.9.1966…………………………….. 7.750:69

Inkomster:
Bankräntor …………………………………505:81
Visningsavgifter…………………………. 129:50 ………….635:31
Summa kronor ……………………………………………….8.386: —

Utgifter:
Samlingarna . ………………………….  418: —
Försäkring  ………………………………   93: —  …       511:-
30.9.1967 tillgodohavande i Sundsvallsbanken  7.875:
Summa kronor     ………………………………           8.386:-

ANNA OCH GOTTFRID ROMANS UNDERSTÖDSFOND
Tillgodohavande 30.9.1966 …………………….24.314:97

Inkomster:
Bankränta …………………………………………….1.615:54
Summa kronor …………………………………….25.930:51

Utgifter:
Gåva till tre damer ………………………………….600: —
30.9.1967 tillgodohavande i Jämtlands läns Sparbank 25.330:51
Summa kronor …………………………………………………     25.930:51

LINDA OLSÉNS DONATIONSFOND
Tillgodohavande 30.9.1966 …………………………………..97.272:59

Inkomster:
Bankräntor …………………………………………………….       6.350:10
Summa kronor ………………………………………………    103.622:69

Den 30.9.1967 tillgodohavande i Svenska Handelsbanken 34.046:79
……………………..»………………………… i Jämtlands Folkbank 34.788:36
……………………..» ………………………..i Sundsvallsbanken     34.787:54
Summa kronor ……………………………………………………….   103.622:69

Tillgångarna i fonderna den 30.9.1967 utgjorde tillsammans kr. 136.828:20. Saldon å motböckerna äro av revisorerna kollade vid besök i bankerna. Av protokollen hava vi tagit del.
Då anledning till anmärkning ej finnes få vi tillstyrka ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattar.
Östersund den 3 oktober 1967.
Olof Nilsson      A. Alfrén

 

Föreningens funktionärer 1967—1968

 

Ordförande:
v. Ordförande
Sekreterare:
Skattmästare:
Övr. styrelseledamöter:
Borgmästare Äke Jansler
Direktör Anders Lundvall
Byrådirektör Lennart Edström
Direktör Anders Lundvall
Överstelöjtnant Åke Wisvall
Överste Rolf Kjellin
Advokat Frans Victor
Köpman Olle Hallberg
Styrelsesuppleanter: Gårdsägare Eric Englund
Häradsskrivare Nils Uhlin
F. d. Rektor Anton Svensson
Intendent: F. d. Fanjunkare Karl Nordin
Revisorer: F. d. Bankkamrer Olof Nilsson
Kamrer Hans Alftrén
Revisorssuppleanter: Disponent Elis Sundström
Kamrer Alfred Ahlström
Redaktionskommitté: F. d. Rektor Anton Svensson, ordförande
Redaktör Per Andersson
Boktryckare Carl S. Jonsson
Museinämnd: Borgmästare Åke Jansler, ordförande
Överste Erland Lindhammar
Överstelöjtnant Åke Wisvall
Kommitté för planering
av ett stadskvarter
inom fornbyn Jamtli:
Borgmästare Åke Jansler och Arkitekt SAR Gunnar Suwe, valda av föreningen Gamla Östersund, samt  Landsantikvarie Göran Rosander, Arkitekt SAAR T. Klarén och Förlagschef Bo Berndtsson, valda av Föreningen Heimbygda.

 

 

Förteckning över under verksamhetsåret 23/10 1966—
22/10 1967 influtna gåvor

 

Hemmansägaren Ville Behm, Månsåsen: En spegel, som enligt vissa namnteckningar å spegelns baksida lär ha tillhört Samuel Perman. Storlek 22X27 cm.

Fru Barbro Bergholtz, Östersund: Ett sigill (»Frösö Cronomagasin»), tre foton: Ernst, Tekla och Eskil, barn till boktryckaren Ernst Berg, ett gruppfoto: första ringen, läroverket 1919—1920.

Herr Axel Hansson, Stocke, Frösön: Inramade gruppfotografier: »Stambanan genom Norrland, 2:dra distriktet, 1876—1881», »Tjänstemän vid 3:dje distriktet af Stambanan genom Norrland. 1877—882» (båda i storlek 49X67 cm).

Tandläkaren Svante Höglin, Östersund: Program m. m. vid Norrlandsförbundets årsmöte och årshögtid den 25 augusti 1966.

Fröken Karin Johansson, Lidingö: Inramat gruppfotografi: »Östersunds gym- nasieförbund 1894», storlek: 30X35 cm., Redogörelse för Högre Allmänna Läroverket i Östersund, läsåren 1892—1893 och 1893—1894.

Lokföraren Svante Jonasson, Östersund: Två foton (vykort): »Interiör från Solbergs Charkuteriaffär i saluhallshuset (mot torget) 1913 el. 1914» och »Motiv från Storgatan 58 år 1912».

Kungl. Jämtlands flygflottilj, Frösön: Flygfoto över bebyggelsen inom centrala delen av Östersund med rådhuset i centrum, storlek: 94X115 cm., flygfoto över nordöstra delen av Östersund, storlek: 50X60 cm., flygfoto över Östersund i fågelperspektiv, storlek: 50X60 cm.

Översten Erland Lindhammar, Frösön: Versifierad text av författarengivaren Uppläst och beledsagad visning av ett 40-tal skioptikonbilder från gamla Östersund vid F. G. ö:s underhållning i Österängsskolan den 23/10 1966.

Redaktören Carl Melin, Östersund: Inramat konstverk: »Maskineri på utflykt» av Barbro Cheesman, textat av Carl Melin, storlek: 36X67 cm., 210 st. fotografier (person- och gruppfoton, foton från högtidligheter, midsommarfirande, Jamtlikvällar, spelmansstämmor, »yran», Expo Norr m. m.), litterärt och konstnärligt album: »Beredskapen i Östersund var god».

Fru Alice Mellgren, Torvalla, Östersund: Inbunden bok: »Husmanskost» av A. H., Förord af Onkel Adam. Stockholm 1879.

Konsul Ragnar Ohlson, Wisénska Bokhandeln, Östersund: Ett band: »Livet i Gamla Sundsvall» av Britt och Ingemar Tunander (1962).

Fröken Ellen Paulsons dödsbo: Anteckningsbok (med svart vaxdukspärm): Minnesanteckningar om systrarna Paulsons gård, Rådhusgatan 46 (revs hösten 1966), kv. Magistern, tomt nr 2.

Stationsförmannen Anders Ring, Östersund: Två gruppfoton: »Konfirmander 1910» och »Minne från vårfesten den 3 juli 1912».

Rektorn Anton Svensson, Östersund: Katalog över Östersunds praktiska realskola, läsåret 1960—61. Kataloger över Östersunds praktiska realskola och Östersunds handelsgymnasium, läsåren 1961—62, 1962—63. Kataloger över Östersunds handelsgymnasium, Östersunds merkantila fackskola och Östersunds Praktiska realskola, läsåren 1964—65, 1965—66. Katalog över Genbergsskolan i Östersund (handelsgymnasium, gymnasium med ekonomisk, humanistisk-sam- hällsvetenskaplig tillvalsgrupp, fackskola, ekonomisk linje), läsåret 1966—67.

Dr Anton Sörlins stärbhus (gen. kyrkoherden N. Bååthe): Album med ett stort antal fotografier ur dr Anton Sörlins kvarlåtenskap. En del av gåvan har överlämnats till Jämtlands läns museum 25/7 1967.

Chefredaktören Sven Wallin, Östersund: Två aktiebrev i Grand Hotell av år 1932, inramat fotografi: »Skomakare förbliv vid din läst», storlek 37X47 cm., tre st. förstorade personfoton av gamla östersundare (däribland skidfabrikör L. A. Jonsson), samtliga i storlek 38X47 cm., 25 st. fotografier av plåtar från ett gammalt Sundbäcks-arkiv (bilder bl. a. från den dag då minnestavlan över Samuel Perman avtäcktes).

F. d. distriktslantmätaren Heimer Wikström, Östersund: Sammanträdesprotokoll och övriga handlingar från sångsällskapet Hej Dunkoms verksamhet (1902— 1924).

F.d. borgmästaren Iwan Wikströms dödsbo: Ett sällskapsspel: »Lotto-Spelet» med »beskrifning», fyra foton (i fotografiramar): Sveriges kronprins och Sveriges kronprinsessa (år 1936), H. M. drottning Victoria, Wilhelm Peterson-Berger (år 1936), relief i gips av borgmästaren Iwan Wikström, utförd av skulptören Olof Ahlberg 1948, inbundna band av Jämten, årg. 1906—1964, inbundna band (8 st.) av Heimbygdas tidskrift Fornvårdaren 1923—1943, häften av Fornvårdaren: IX: 1 (1945), IX: 2—3 (1946—1947), IX: 4 (1948), X: 1 (1956), X:2 (1962), ett häftat ex. Festin: Fornhandlingar rörande Jämtlands län (1—8), inbundna band (2 st.) av Jämtlands läns Fornminnesförenings tidskrift I—VII, inbundna band av Östersunds historia I—II med dedikation av författaren, 1 ex. (häftat) av Vängåva till skulptören Olof Ahlberg på dennes femtioårsdag, 1 ex. (häftat) Swedmark: Blad ur Frösö historia, inbundet band Hasselberg: Jämtlands läns sparbank 1847—1947, 1 ex. (häftat) Saxon: En tidningsmans minnen, inbundet ex. Ahlström: Jemtlands läns kalender 1885—1886, 32 ex. av skilda årgångar av Föreningen Gamla Östersunds årsskrift, hyllningstelegram och skriftliga lyckönskningar, som kommit Iwan Wikström till del på olika bemärkelsedagar, fotografi (1890-talet) återgivande cirkusdressyr av elefant på tomten nr 4 i kv. Kopparslagaren (Prästgatan 19) och 2 ex. av skrift: »östersundsstudenternas möte 19/7 1936».

Köpmannen Gustaf Ågren, Östersund: Fotografi: Exteriör av fastigheten kv. Tallarna nr 4, Regementsgatan 7.

Översten Sven Öberg, Stockholm: Ett ex. av »Historik rörande trädgårdsodlingen i Jämtlands län». Upprättad år 1929 av J. Öberg, Östersund.

 

Nya medlemmar i föreningen 23/10 1967

 

1 :e polisassistent Gunnar Forsberg
Musikhandlare Sune Franzén
Installatör Bo Hammar
Posttjänsteman Svante Hammarstedt
Kapten Åke Hedlund
Direktör Karl Hörnell
Inspektör Tage Jönsson
Packmästare John Lignell
Fögderiassistent Thore Manneby
Stationsförman Sven Modigh
Bokhandlare Olle Pagels
Socialvårdschef Herman Pihl
Organisationschef Holger Solberger
Köpman Gustaf Starlander
Överste Sven Öberg

Sedan oktober 1967 avlidna medlemmar

 

Målarmästare Knut Svensson 16/10 1967
Chefredaktör Wilhelm Annér 1/1 1968
Köpman Viktor Persson 4/1 1968
Järnhandlare Sten Bergholm 8/2 1968
Länsjägmästare Einar Magni 23/2 1968
1 :e socialassistent Sixten Kindgren 11/3 1968
Smidesmästare Gunnar Hult 30/5 1968
Riksbankskamrer Herman Swanberg 10/7 1968
Lokförare E. Gustaf Bergström 27/8 1968
Distriktslantmätare Carl Öijmark 28/9 1968

 

Antal medlemmar i föreningen

 

Antal medlemmar oktober 1967 (före årsmötet) ………………………………………………………..  392
Nyinvalda medlemmar 23 oktober 1967 ………………………………. …………………………………..  15
……………………….           …………………………………………..            ………………………………..    407

Avlidna medlemmar oktober 1967—oktober 1968 …………………………………………………….  .10
Antal medlemmar oktober 1968 (före årsmötet) ………………………………………………………  397
Därav 3 hedersledamöter, 7 ständiga medl., 372 aktiva medl., 15 passiva medl.