063 – 12 13 24 (telefonsvarare) info@foreningengamlaostersund.se

 

Förord

I Föreningen Gamla Östersunds stadgar lyder § 1 sålunda:
»Föreningens uppgift är att sammanföra för Östersunds stad väl intresserade personer, vilka vilja värda och bevara stadens ur historisk, topografisk, konstnärlig och kulturell synpunkt värdefulla minnen och egendomligheter, samt verka för att historiska och konstnärliga krav tillgodoses vid stadens omdaning och utveckling.
I detta syfte vill föreningen samla bidrag till Östersunds historia i vidsträcktaste mening samt i skrift och bild återgiva densamma, uppliva minnet av märkligare tilldragelser och personligheter, bidraga till stadens förskönande o. s. v.»
Det är sålunda stora uppgifter föreningen satt sig före. Alla syftar de till att knyta generationerna samman, av särskilt värde i vår splittrade och dynamiska tid, då det så lätt glömmes vad fordom varit och timat.
Läsaren måste ha dessa synpunkter i minnet vid mötet med och bedömningen av föreningens lilla periodiska skrift. Arets publikation, den 32 :a i ordningen, vill som förut i sin blygsamma män verka för nyssnämnda syften. Den leder våra tankar till fädernas liv och verk, samtidigt som den söker ge ett koncentrat av nuet, av vad som under året tilldragit sig i kommun, församling och inom vår förening.
»Tiderna förändras och vi med dem». Att även vår boendemiljö håller på att mycket förändras, presenterar årsskriften påtagliga bevis på genom ett par dokumentärartiklar: ytterligare några kända byggnader av äldre datum har på grund av tidens krav dömts att försvinna. Med vemod ser man, hur den välbekanta stadsbilden härigenom förvandlas, men man vill hoppas att den nya bebyggelsen får en utformning, som ögat, om än först så småningom, skall kunna acceptera.
Till alla dem, som kostnadsfritt genom artiklar lämnat bidrag till årsskriften, framföres härmed ett varmt tack.
Redaktionskommittén har under året lidit en smärtsam förlust, genom att redaktör Per Andersson oförmodat gått bort. I många år var han i kommittén en god idégivare och en fast stöttepelare. Genom sin länga publicistiska erfarenhet, sin kunskapsrikedom och sitt aldrig svikande goda omdöme var han alltid en ovärderlig rådgivare. Från redaktionen vill vi bringa vännen Per Andersson ett varmt postumt tack för alla goda insatser.
Östersund i oktober 1969.
Anton Svensson
Redaktör
Carl S. Jonsson

 

Bronsgubbe på Länsmuseets vind
Av Per Nilsson-Tannér

 

Man kan treva sig fram i mörkret på Länsmuseets vind och finna honom där, lite dammig och kanske lite skrubbad men uppsträckt i frack och stärksaker — Carl Gustaf Lagergren.

Ja, vem han nu är! Han har alldeles kommit i skymundan för andra tiders stormän och dagens idoler. Men häromdagen skrev en dam till mig och talade om, att nu hade Gunilla Adolfsson i Vamsta med allan heder avlagt sin student­examen och att det var nära nog ett­hundra år sedan en annan infödd vamstabo sist avlade samma examen. Den ti­den hette det mogenhetsexamen, och det var den 5 juni 1869 som Carl Gustaf Lagergren från kl. 9 fm. till kl. 5 på em. satt i korsförhör i Östersunds gamla läroverkshus och klarade sin examen.

Den där uppgiften lockade till en del efterforskningar, ty skam till sägandes hade jag inte en aning om namnet Lager­gren. I de djupa källarvalven i Jämt­lands bibliotek fann jag hans levernesbeskrivning, med dedikation och allt, och sedermera trevade vi oss fram till den fina bronsbyst, som ses här på bilden, och som kom i museets ägo under Festins tid. Denna byst finns i original i John Morton memorial building i Philadelphia, Pennsylvania. Och denna byggnad har enkom uppförts för att hedra svensk­amerikanska insatser i Amerikas historia och samhällsliv. Så den gamle brunflobon kunde känna sig hedrad långt mer i Philadelphia än i Östersund, ty på den förstnämnda platsen står berömda män. axel vid axel runt väggarna — alla i präktig brons och med ärofull bakgrund.

LÅT OSS TITTA lite närmare på bysten i Länsmuseet och därmed söka kom­ma underfund om vem denne för de flesta av oss okände Carl Gustaf Lagergren var, vad han uträttade på denna jorden och varför han fick äran att förevigas i brons.

Det hela började tämligen trivialt. Husmamsell Maria Christina Lagergren, av god familj och med den bästa vandel, hade hösten 1845 tillfälligtvis kommit att beträda äventyrliga vägar. Och den 21 juni följande år födde hon, sig själv till vanära och släkten till skam, ett gossebarn, som kom att få heta Carl Gustaf.

Att händelsen väckte förfäran är ingen överdrift, ty man må betänka, att detta hände på majorsbostället i nyssnämnda by i Brunflo, där mamsellen under sin kritiska tid fick husly hos sin köttsliga syster, majorskan Stjernefelt. Lyckligtvis hade pappa, prosten Lagergren, gått ur tiden och änkan var bosatt i Indal i Me­delpad. Men det fanns ju andra släktingar, inte minst makan till landshövdingen Wasell, syster till prostinnan och majorskan — alla födda Planting-Bergloo — så det var rena, rama societeten det rörde sig om.

Så hade den dåraktiga mamsellen alltså lockats ut på syndens vägar. Vilken brakande skandal! Lyckligtvis hade mostern, majorskan Stjernefelt i Vamsta, hjärta i bröstet, så hon tog hand om synderskan, lät henne stanna i gården, föda och vårda. Efter ett och ett halvt år, mitt i smällkalla vintern, svepte hon en fårskinnspäls kring pojken och åkte släde de dryga 20 milen till Indal, där poj­ken omhändertogs av morbror Per Gustaf, skogsinspektor och välbärgad karl, som efterhand adopterade gökungen.

Och gökungen växte upp och blev en god fosterson. Vid 13 års ålder inskrevs han vid elementarskolan i Sundsvall. Det visade sig snart att religiösa intressen tog överhanden i gossens liv, det uppstod brytning med fosterfadern. Gossen fick på egen hand ge sig ut i livet. Det gick så till, att han fick gå »kringgång» hos välbärgade familjer i Sundsvall — bl. a. hos jämtarna rektor Berggren och grosshandlaren Pehr Wikström — för att kunna dra sig fram. 1865 ställdes så färden till Östersund, där han vid läroverket fortsatte sin skolgång. För att kunna försörja sig fick han kondition hos ingenjören Staaf på Silje, Rödön. Och den 5 juni 1869 avlade han äntligen studentexamen, då ungefär 22 år gammal.

EFTER DIVERSE tjänster som lärare och predikant kom han till Uppsala 1871, där han skrevs in vid universitetet. Studierna drog ut på tiden, ty också nu måste han dra försorg om sig själv, sedan det visat sig att boet efter foster­fadern försatts i urarva konkurs. Lagergren blev föreståndare för Uppsala bap­tistförsamling, vilken tjänst han skötte bredvid studierna. Men han avlade små­ningom sin teol. kand. och fortsatte, jämsides med predikoverksamhet runt om i Sverige, sina studier vid universitetet.

1889 fick Lagergren kallelse från baptistsamfundet i U. S. A. Han accepterade och blev installerad som rektor och professor i dogmatik och nytestamentlig exegetik vid de svenska baptisternas predikantseminarium i Chicago, sedermera i St. Paul. Han kvarstod i denna tjänst till 1902 och 1907 blev han hedersdoktor vid Pittsburghs universitet. Han dog den 27 okt. 1941 i St. Paul, 95 år gammal.

Detta är de yttre dragen av Carl Gustaf Lagergrens verksamhet. Men själva livsgärningen är onämnd. Under sin tid i Sverige hann han med att hålla tusentals föredrag, bilda 50-talet nykterhetsföreningar och utge en lång rad teologiska skrifter både av vetenskaplig och mer konventionell karaktär. Han företog många resor till Sverige och besökte sin hembygd upprepade gånger och berättade om Jämtlands skönhet i en lång rad av artiklar publicerade i gamla och nya världen. Han var en oavlåtligt verksam man och hans vetenskapliga insatser på de teologiska områdena var så betydande, att han ansågs berättigad att skulpteras och få sin byst placerad i svenskhetens Panteon i Philadelphia — en utmärkelse som tidigare icke hade kommit någon jämtlänning till del.

De minnesteckningar som Lagergren på gamla dagar gav ut under titeln »Frän strids- och arbetsfältet — minnen och iakttagelser 1862—1927» ger intressanta glimtar inte minst från besöken i Jämtland, där kontakten med bl. a. Jonas Stadling, Anders Jämte och John Ongman säkerligen var av betydelse. Det har vittnats och vittnesmålen stärks under läsningen av Lagergrens memoarer, att han var en rakryggad men ganska reaktionär person, motståndare till all modern teologi och ekumeniska företeelser. Men att denne brunflopojke var en betydande personlighet, tar man inte miste på. Undras om inte museet skulle deponera bronsbysten på vinden till Ongmansmuseet i Kövra? Där hör den hemma.

 

Gravskrift över en offentlig byggnad
Av Gösta Rollin

 

Att det som är gammalt och förbrukat får falla är ju inte mer än naturligt, och det finns nog många östersundare som när de ser gamla fängelsebyggnaden försvinna tänker: Det är då för väl att detta minnesmärke över en hård tid och barbariska straff metoder kommer bort! Men att se saken så är både ohistoriskt och enkelspårigt. I själva verket har denna byggnad med årtalet 18 6 1 över den strama portalen varit ett monument över ett stort socialt framsteg i Sverige, ett genombrott för humanare fångbehandling, som vi, de efterkloka, möjligen kan finna halvdant, men som ändå inte var obetydligt.

Det var den växande liberala opinionen som i Sverige omkring 1840 drev fram nya linjer inom fångvården, i reaktion mot de tidigare nedbrytande fästningsstraffen, och märkligt nog var det sedermera kung Oscar I som gjorde en vägande insats genom den anonymt utgivna skriften »Om straff och straffanstalter». Riksdagen anslog en uppseendeväckande stor summa pengar för att förse landet med ett helt system av länsfängelser och kronohäkten, och det genomfördes efter hand, fram till omkring 1880. Det var det efter engelskt och amerikanskt mönster tillämpade systemet med ensamceller, som nu ansågs vara det stora framsteget, och otvivelaktigt var det i jämförelse med föregående tids gemensamma fängelsehålor. Snart nog fann man dock brister i det nya systemet, och kom in på modifikationer, som så småningom lett fram till den allmänna diskussion av fängelsesystemet, som just nu pågår.*)

Det sparades inte på byggnadskvaliteten. Standardmodeller tillämpades, men lokala variationer förekommer, östersundsfängelset ritades av arkitekten Vilhelm Teodor Anckarsvärd (1816—1878), som svarar för en hel del av byggnaderna i denna landsomfattande kampanj. Det utfördes enligt den mindre av de två standardtyper som då kom ifråga, kostade 81.725 Rdr och innehöll 34 ensamceller. Den främre delen av byggnaden, »administrationsbyggnaden», förefaller

*) För den som är intresserad av dessa problem rekommenderas häfte 11 år 1967 av tidskriften »Arkitektur», särskilt en uppsats av universitetslektor Anders Åman: »Cellfängelset — en värld av ordning», där även östersundsfängelset är behandlat. En del av uppgifterna i föreliggande artikel är med författarens goda minne hämtade därifrån. Sedan min artikel skrivits har också i Östersunds-Posten, den 27 aug., publicerats en uppsats om fängelset av red. L.-O. Rindberg, med en hel del drag ur östersundsfängelsets historia.

 

 

stor i förhållande till fängelsedelen, men den brukades tydligen från början till stor del för personalbostäder. Sedermera byggdes ju det bredvidliggande tvåvånings trähuset för personalen, och de nya aktiviteter som tillkom inom fångvården fick överta utrymmena.

Det finns alltså fortfarande en del länsfängelser av samma modell som östersundsfängelset, men det är ändå en del detaljer i utformningen som skiljer dem. Den inhemska huggna grå kalkstenen gav också en extra finess åt huvudfasadens sockel och entréparti på östersundsbyggnaden. En konvention som länge tillämpades när det gäller fängelser var att arkitekturen skulle ha en anklang av medeltida fäste. Därav den tinnliknande taklisten på vår byggnad och framförallt de fyra karakteristiska hängtornen i »frambyggnadens» fyra hörn.

Det är emellertid främst det monumentala läget i fonden av Prästgatan som gjort den välproportionerade huvudfasaden till ett uppmärksammat drag i Östersunds stadsbild. Som gatufond kom fängelset att bli effektivare än den lilla kyrkan. Det låg väl inte någon illvillig mening i detta? I sanningens namn bör dock sägas att den breda vägen som ledde till fängelset från början inte hette Prästgatan utan Handtwärkargatan, sedermera Prästgårdsgatan.

Fängelsebyggnaden har under sin livstid undergått en del smärre förändringar och omdisponeringar, men har i stort sett förblivit i sitt ursprungliga skick. Den synligaste förändringen var att cellfönstren, för c:a 30 år sen, väsentligt förstorades. En hel del reparationer har naturligtvis förekommit under årens lopp, men byggnaden har i övrigt stått sig förvånansvärt bra.

 

 

I fängelsebyggnadens inre har ju under årens lopp skett många förändringar. En del intressanta detaljer kan man dock iakttaga. I övervåningen i frambyggnaden ligger fängelsesalen, med målad dekoration, troligen ett 20-tal år senare än byggnadstiden. Där finns också målat Jämtland-Härjedalens vapen i originell sammankoppling. I trappan av kalksten märker man en lustig detalj: den vitmålade ornamenteringen av trappsteg och trapplaner, ett drag som jag påminner mig från gamla hyreshus i Stockholm. I cellbyggnaden finns vissa detaljer som har intresse för fångvårdens historia i landet.

Östersunds fängelsebyggnad har hört till de byggnader, som enligt kungl. kungörelsen 26 nov. 1920 skulle »med hänsyn till egenskap av byggnadsminnesmärke, åtnjuta särskild därefter lämpad omvårdnad». Beslutet härom, från 25 jan. 1935, gäller dock endast exteriören. Det är att märka att på den tiden kunde byggnadsminnesförklaring endast gälla Kronan tillhöriga byggnader.

Genom regeringsbeslut i år upphävdes denna byggnadsminnesförklaring, för att lasarettets utvidgning inte skulle hindras av byggnaden. Riksantikvarieämbetet hade motvilligt tillstyrkt, med motivering att lasarettsutbyggnadens projektering redan hade gått för långt.

Byggnadens slutöde kan ge anledning till några reflexioner om hur vår byggnadsminneslagstiftning fungerar, eller rättare sagt inte fungerar.

 

 

Vid remissbehandlingen talades om att byggnaden var fridlyst, fast som synes fridlysningen endast gällde fasaderna. Det förra kan synas naturligt i vår tid; det där att fridlysa en fasad tycktes vara en underlig anomali, helt stridande mot vettig uppfattning av arkitektur. Om en naturlig användning av en byggnad inte finns så kan ett bevarande av skalet inte ha något värde.

Tänker man närmare efter är det dock inte omöjligt att förstå den underliga byggnadsminnesförklaringen av 1935. Man har inte intresserat sig för byggnaden som fängelse, men för dess roll i den yttre samhällsbilden, och den har, som ovan antytts, varit rätt markant.

Vi är på det hela taget så förblindade av doktrinen att en byggnads yttre skall vara ett sant uttryck för dess funktion, att vi överser med att det för offentliga byggnader gäller — även för de allra modernaste — att deras yttre snarast är en manifestation av staden, samhället, dess makt, värde och event, självkänsla. Det gäller både rådhus, sjukhus, kyrkor och fängelser. Vad för upplyftande eller nedstämmande ting som utspelas innanför murarna kommer för medborgaren i andra hand. Detta är naturligtvis inget försvar för en löslig moral i arkitektarbetet. Det är bara ett konstaterande av faktum. Till detta hör också att byggnadernas inplacering i stadsbilden läggs sådan vikt vid, helt naturligt. Vi vill trivas med väggarna i vårt stadsrum.

 

 

Som förut omtalats är denna fängelsebyggnad inte något unikum i landet. Något riksintresse för dess bevarande skulle varit långsökt att hävda. Men stadsinvånarna borde förstå att det är dem själva det gäller när man diskuterar ett eventuellt sparande av ett byggnadsminne, på ett annat sätt än att kamma in litet turistpengar. Det är ett fullt legitimt uttryck för en stads självaktning att på något sätt visa att den har en om ock anspråkslös historia.

Att landstinget och dess arkitekter skulle ha något som helst intresse för fängelsebyggnadens bevarande i någon form och till någon detalj kan man väl inte ha väntat sig, men man hade trott att det ändå skulle diskuterats något alternativförslag med entrébyggnaden inkorporerad i nybyggnaden. Det borde dock kunnat vara en lockande uppgift, för att skapa omväxling i ett väldigt byggnadskomplex. Inte heller från stadens sida har visats något intresse för byggnaden. Tanken att använda någon uppfinningsförmåga för att finna en ny uppgift för ett gammalt fängelse eller en del därav har varit vederbörande djupt främmande.

Många östersundare kommer dock säkert att sakna den monumentala kulissen i Prästgatans fond, ett av de mycket få partier av någon arkitektonisk distinktion som staden kunnat skryta med.

Men, det är sant, det är ju inte många som tycker sånt har någon vikt.

 

 

Landshäktet i Östersund

Några anteckningar om fångvård från förra hälften av 1800-talet
Av komminister Carl Sjöman, Östersund

 

För 20 år sedan skrev dåvarande komministern i Östersund Carl Sjöman, som här även var fängelsepräst, denna intressanta och sakliga artikel i Forum Theologicum. Med författarens och även tidskriftsredaktörens, domprosten Gunnar Wikmarks, benägna tillstånd återgives här uppsatsen i oförändrad form, med tillägg av illustrationen nedan. Skildringen gäller förhållandena före tillkomsten av den fängelsebyggnad, som är avsedd att rivas inom kort.
Red.

Ovanför portalen till Fångvårdsanstalten i Östersund läses årtalet 1861. Betydligt längre tillbaka i tiden sträcker sig emellertid fångvårdens historia i Jämtland. Ett landsfängelse för Jämtland hade sedan 1600-talet varit förlagt till Valla på Frösön. Detta fängelse flyttades år 1800 till Östersund på föranstaltande av apotekaren Samuel Perman. I borgerskapets protokoll och handlingar återfinnes en skriftväxling om denna sak mellan Landshöfdinge Embetet och Perman av följande lydelse:
Herr Apotekar Perman.
Herr Landshöfdingen önskar weta, när och på hvilka willkor Arresten flyttades till staden och huru stadsjord då kom att anslås för Arresten. Haf godheten lämna härom nödiga uplysningar.
Winter.

Apotekare Perman svarar å denna skrivelse på följande sätt:
Händelsen med Arrestens hitflyttande var denna, att vid Wallsundet wore husen så förfallne, att ny Arrest skulle upbyggas, och som Herr Landshöfdingen Lindencrona var i staden, då detta blef bekant för mig, nyttjade jag tillfälle eftersom i alla städer där Rådstufva finnes, äfven Arrest fanns och framställde min önskan, att Länshäktet kunde förflyttas hit, hvilket project Herr Landshöfdingen gillade af det skäl jag upgaf, att waktmästaren kunde under tiden nyttja denna tomtens åtföljande jord jämte den vid Wallsundet som af ålder war tillslagen och säkerheten för rymning af arrestanterne icke så lätt kunde ske härstädes.

Dessa båda skrivelser ha utväxlats i maj 1831 men klargör frågan om länshäktets förflyttning från Frösön till Östersund trenne årtionden tidigare. Arrestlokalen (= länsfängelset) fick sin plats på tomt nr 7 och var uppförd i två våningar, vilket framgår av protokoll från en brandsyn den 6 november 1806, där det om »Fånghuset» talas om »norra och södra fångrummen på nedre bottn, jämte norra (rummet) i öfvre våningen». Så särdeles välbyggt torde detta hus ej ha varit, ty vid brandsyn den 8 juni 1807 klagar vaktmästaren Olof Oldberg på »att vid eldning syntes rök framkomma emellan väggen och murn».

 

 

Det av apotekare Perman åberopade skälet att rymningar icke så lätt skulle kunna ske i Östersund som på Frösön höll icke streck. Den 9 september 1809 rymde en rannsakningsfånge, men det var blott början. Drygt ett år senare eller den 17 december 1810 passade ej mindre än sju fångar på att rymma och anmärkningsvärt är, att av dessa voro ej mindre än fyra kvinnor. Natten till den 30 maj 1811 begav sig ytterligare fem fångar iväg, därav tre kvinnor. Kännbara straff utmättes åt dem, som hade uppsikten över häktet, men i ett par fall nedsatte Hovrätten straffen, vilka dock lydde på resp. 8 och 12 dagars fängelse vid vatten och bröd samt avsättning.

Detta första länsfängelse i Östersund drabbades emellertid av en förödande eldsvåda den 1 april 1826, varvid byggnaden helt lades i aska. Vid detta tillfälle förvarades i fängelset endast två arrestanter, vilka räddades i sista stund. Fångvaktmästare var då Olof Bräckberg, vilken synes ha varit en i staden betrodd man, eftersom hans namn förekommer tillsammans med apotekare Permans i protokoll från denna tid. Bräckberg dömdes för visad vårdslöshet med elden att böta 32 sk bko, samt förklarades ersättningsskyldig för förlorade inventarier. Bräckberg kunde emellertid ej av egna medel gälda böterna eller komma ut med skadeståndet, varför han vänder sig till en del socknar i länet med bön om hjälp, vilket framgår av följande:

Protokoll hållit uti Liths Sockenstuga den 29 maji 1828.

f. Fångvaktmästaren Olof Bräckbergs ansökning om eftergift af det honom ådömda arbete till ersättning för det förbrända arresthus bifölls av sockenmännen enhälligt. De 100 rdr bko som i följd af berörda ansökning skulle inflyta ansågo Sockenmännen lämpligt böra gå i afräk- ning vid Landjemnadsliquidationen.

Näs och Hackås sockenmän behandlade samma ärende den 28 juni 1828 och beslöt att bifalla Bräckbergs ansökning »med lika vilkor och på samma sätt som uti Liths och Föllinge Socknar».

Respekten för lag och ordning synes ej ha varit så särdeles god i Östersund under de första årtiondena av 1800-talet, vilket framgår av tvenne brev från landshövding von Törne 1818 till apotekare Perman. Breven äro dagtecknade den 17 augusti 1818, alltså samma år som von Törne tillträdde landshövdingeämbetet i Jämtland. I breven lägges Perman på hjärtat att »med yttersta stränghet beivra allt vad som rubbar ordning och sedlighet och att ej lämna den minsta förbrytelse utan näpst». Till de stora marknader, som vid denna tid höllos i Östersund, samlades en hel del icke önskvärda element, vilket även framgår av von Törnes brev, där han ordar om, »att okänt, vanryktat, löst och oförpassat folk ej får tillfälle att sig här uppehålla». Den största av dessa marknader var Gregorimarknaden, som hölls under tiden den 19—24 mars.

En bevarad fångrulla från 1846 upptager ett stort antal personer, som inmanats i häktet. Något grövre brott synes dock ingen av de intagna ha gjort sig skyldig till. Ungefär en fjärdedel av fångarna voro kvinnor, vilket är anmärkningsvärt. Den 29 september 1846 intogs icke mindre än 11 personer i häktet, därav en man vid namn N. E. Gran från Norge jämte hans fyra minderåriga barn och tre kvinnor. Sällskapet synes ha kommit ordentligt i luven på varandra, innan deras känslor hann att svalna innanför fängelseväggarna. År 1847 avtjänade en man 28 dagars fängelse vid vatten och bröd för faders och svärfaders ofredande samt fick dessutom göra uppenbar kyrkoplikt och därtill göra fadern och svärfadern offentlig avbön.

Själavården vid fängelset torde även under de första åren i Östersund ha handhafts av stadspredikanten, en syssla som under åren 1793—1811 innehades av adjunkten i Brunflo, Erik Nordenberg, vilken var den förste innehavaren av stadspredikanttjänsten. Något regelbundet själavårdsarbete torde dock icke ha förekommit förrän 1820, då Östersund fick egen prästman, som tillika blev predikant vid länshäktet. Denna sista tjänst förskaffade honom dubbel tjänsteårsberäkning. Anders Ocklind, född den 1 januari 1790 i Mörsil, blev den förste innehavaren av tjänsten ifråga. Även Ocklinds efterträdare, Göran Palmqvist, omnämnes som predikant vid länsfängelset. Såväl Ocklind som Palmqvist slutade sina dagar i Östersund, den förre den 16 april 1843 och den senare den 27 september 1852.

Ett sekel har gått sedan den sista av de händelser timat, som i denna uppsats dragés fram ur fädrens gömslen. Då och nu inom fångvård och fängelsevärld kan ej jämföras. Även en fånge har ett värde såsom människa, vilket starkt framträtt på lagstiftningens område under senare årtionden. Men detta se vi kanske allra klarast mot den bakgrund, som gulnade handlingar i rättsväsendets historia vittnar om.

 

Ett par hågkomster
Av Carl Sjöman

 

MIN VÄN — »HEMBRÄNNAREN»

Under mina 20 år som fängelsepräst i Östersund fick jag många bekanta, även sådana, som hade »vanan» att komma tillbaka. Och en av de flitigaste var — »hembrännaren». Jag vill minnas, att när jag sista gången sammanfördes med honom, var det 11 :e gången han var intagen. Ibland avtjänade han böter, ibland var han dömd till fängelse en eller två månader, men alltid samma sak: hembränning. Konditionen var i regel dålig, när han kom in, men prima, när han gick ut. Elan var en hjärtegod man, gladlynt, uppskattade ett gott skämt och arbetade flitigt, i regel med att binda nät.

Jag hade i samtal försökt få honom på bättre tankar ifråga om hans »andra hantverk», men i det fallet hade jag föga framgång. Så skulle han gå ut igen och jag var inne i cellen och sade farväl och knöt detta till maningen: »Ska inte X-son lova mej, att inte komma hit nå’n mer gång». — Han såg på mej, öppet och ärligt, och svarade: »Ja, pastorn, det kan jag nog inte lova, ty vad skall jag ta mig till, om jag blir törstig på nytt.»

FÄNGELSESKRÄCK

Som fängelsepräst vid Kronohäktet i Östersund kom jag en dag dit för att fullgöra min tjänst. På trappan vid huvudingången stod tre personer, en äldre och en yngre dam samt en medelålders man. Deras uppträdande vittnade om en viss tveksamhet. Jag hälsade och frågade vem de sökte.
»Jo», sade mannen, »vi ska till ögonläkare Kjellner.»
»Jaså, svarade jag, »men då har ni nog gått fel, det här är inte lasarettet.»
»Vad är det här då?» insköt mannen.
»Det här är fängelset», svarade jag.
»Å herre Gud!» utropade den äldre damen, »ä det fängelset», och hela gruppen höll på att falla utför trappan i ivern att fort komma därifrån.
»Vänta, vänta», sa jag, »vi tar inte in någon här, som intet ont gjort.»
Skräcken för fängelset var tydligen mycket stor.

 

Försvunna Östersundsbyggnader

 

Östersund förlorar allt fler av sina kända anletsdrag; genom nybebyggelse och därmed sammanhängande mer eller mindre avsiktligt förfall. Snart måste man resa till några andra norrlandsstäder — Hudiksvall, Söderhamn, Härnösand — för att få en aning om hur staden varit byggd. I år har två framträdande byggnadsminnen från det för staden så framgångsrika 1880-talet fallit — »Borgmästargården» vid Strandgatan och Byströmska huset vid Storgatan.

Huvudbyggnaden på Strandgatan 2, »Borgmästargården», låg i sina glansdagar som ett franskt miniatyrchateau mitt i vyn från Frösöbron. Den byggdes av auditören O. E. Ocklind i början på 80-talet och beboddes senare av hans svärson, A. G. Olsén, borgmästare i Östersund 1917—32. Huset har emellertid en mycket äldre historia. Husets grund var tydligen till större delen kvar från den byggnad, som karduansmakare Meijerberg uppförde på 1790-talet och som syns på Plagemanns teckning från 1838. Den lilla parstugan efter Brogränd skall flyttas till annan plats. Den är inte så gammal här, troligen från omkring 1860,

 

 

men lär ha kommit från Frösö skola. Det andra uthuset på tomten kom tydligtvis ännu senare hit, men kan också vara en hitflyttad äldre byggnad.

Affärs- och bostadshuset Storgatan 29 uppfördes i slutet av 1880-talet för handlanden O. A. Byström, vars initialer samt landskapsvapnet i fin träskulptur (av bildhuggaren P. Paulson?) satt på frontespisen. Möjligen var det en ombyggnad av ett äldre hus. Byggnaden var senare mycket omdisponerad, men gatufasaden, till sin övre del, var ett ståtligt exempel på sin tids träarkitektur med anklang både från norrländska panelbyggnader och trondheimsfasader.

Gavelprydnaderna är tillvaratagna tillsvidare. Skulle de inte kunna anbringas någonstans? Likaväl som andra mer eller mindre tidsbetonade reliefer.
G. Rn

 

Meddelanden

 

NYTT BILDVERK

Nyss före jul 1968 inträffade en för Föreningen Gamla Östersund och för hela vår stad lycklig händelse: ett nytt och mycket förnämligt bildverk om Östersund utkom av trycket. Det var det stort upplagda »östersundsbilder från O II:s och G V:s tid», redigerat av Erland Lindhammar och Gösta Rollin. Utgivare var Gamla Östersund, som för ändamålet av staden fått ett större bidrag ur Livénska fonden. Förläggare var Ragnar Ohlson, och trycket utfördes av AB Öpe-Tryck. Den solitt bundna, vackra volymen saluföres hos stadens bokhandlare till ett pris av kr. 42: —.

Här följer utdrag ur Per Nilsson-Tannérs recension i ÖP den 3 dec. 1968 med rubriken »Östersund genom 75 år — en strålande bildkavalkad»:

»———– Vilken hälsning    till gamla östersundare hemma och borta! — Den gamla bildsviten, utgiven 1943, är för länge sedan utgången. Nu har en ny genomgång gjorts i Gamla Östersunds arkiv, och resultatet är överdådigt.

Det beror givetvis främst på att materialet varit rikhaltigt och i bästa mening mångsidigt. I andra hand kommer sammanställningen, redigeringen. Den är överlägset skickligt gjord . . . Rollin äger de konstnärliga förutsättningarna …, och Lindhammar besitter grundliga kunskaper om Östersund och östersundarna . . .Bildsviten på 150 stora och väl tillvaratagna sidor spänner över förhållanden under tvenne monarkers tid.———– Ingen sida är den andra lik; blandningen av vyer och porträtt, detaljstudier och små pressklipp gör boken till ett mycket omväxlande, piggt och vackert panorama.»

Härtill må fogas följande:
Namnuppgifter m. m. till bildverket har i ett ex. upprättats av Erland Lindhammar och förvaras i föreningens expedition, där envar intresserad kan taga del av innehållet efter hänvändelse till intendenten.

 

 

Rättelser till bildverket »östersundsbilder från O II:s till G V:s tid»:
Sid. 3 I spiralen: Årtalet för »Nuv. residenset» skall vara 1848.
»      8      1 texten på svart botten skall årtalet vara 1865.
»    12      Texten rad 5—6 nedifrån: f. Hollstein.
»    32      Rad 5: Det i st. f. Den.
»    36      Rad 3—4: Flickan är ej Maj Höglund, men hennes äldre syster.
»    41      Bilden t. h. är ej från rådhusbygget utan från sparbanksbygget (vid Stortorget) år 1914.
»    68      övre bilden är från 1899.

Hos stadens bok- och pappershandlare kan den intresserade erhålla även nedanstående publikationer, samtliga utgivna av föreningen:
Ortnamn i Östersund av Iwan Wikström. Den i Östersunds stads historia utomordentligt kunnige framlidne borgmästaren Iwan Wikström har gjort en värdefull kommenterande sammanställning av stadens äldre och yngre ortnamn. 140 sid. — Pris kr. 13: 50.

Ett pressuttalande: »Boken kommer utan tvivel att i alla tider vara ovärderlig som en överskådlig och noggrant redovisande källa för var och en, som intresserar sig för staden Östersund och dess bebyggelsehistoria.»
Arkivarie Bertil Flemström i Östersunds-Posten.

Register till Föreningen Gamla Östersunds årsskrift 1938—1948 av Albin Johansson. 36 sid. — Pris kr. 3:—.
Register till Föreningen Gamla Östersunds årsskrift 1949—1959 av Per Fjellström och Svante Höglin. 48 sid. — Pris kr. 5:—.
Av föreningens äldre årsskrifter (1938—1968) finns det åtskilliga årgångar kvar, dock blott i begränsade upplagor. Förfrågan och event, rekvisition kan göras på Föreningen Gamla Östersunds expedition, Stadsmuseet, Rådhusgatan 42, 831 00 Östersund. Tel. 063-213 24.
A. Sh

 

Ur Östersunds stadsarkiv
Fortsättning från årsskriften 1968 av Borgerskapets protokoll 1795—1825.

 

1821 Julii d. 28 war enhällig sammankomst då följande puncter förehaddes.

1 :m uplästes alla inkomna kungörelser.

2:do Alla Får och Svin skola de förra vare sig stora svin eller grisar som går ute skall vara Ringade och skola alla Morgner bort köras i Hästhagen. skulle åter dässa Kreatur ändå gå ut bör de genast af en var intagas och förvaras finnes ändå ingen ägare, kan efter 2:ne dagar förlöp slagtas och köttet förytras, eljest plicktas för war svin 8 sk. varje får och gris 4 sk. Rgs. banco, Emedlertid skall varje ordningsman ansvara att svinen genast kingas i sitt quarter och den som instänger något svin icke utsläpper det utan merke i örat

3. uplästes madam Mellbergs och Kakelungsm. Brantings medgifvande att sätta badstugor på den lilla Bit Jord som ligger nedan om deras
Lott.

4:o För besväret med anskaffande och uppsickt öfver arbetet med Prästbygnaden beslöts att ordningsman Perman sedan han åtagit sig skall äf erholla contant Rdr. 10 Banco. äfven att de som brister i Timmer, skola anten framföra dugelige stockar genast el. betala Contant 24 sk. Banco stycke —
Beslöts att hos H:r Lands Höfd. Wasel söka få låna hans stora Båt” att Transportera Sten, och Bräder, Nästa Tisdag bör Sten till Prästbygnaden framföras warefter en och var bör skaffa de felande Bräder att då dag utsattes hafva tillgång för Bygnad.

5. Beslöts att Garfvarn E. G. Thelberg åtagit sig att slagt för staden warje Lördag, då emedlertid ingen annan stadsbo får inblanda sig härmed

6. uplästes Inlagan till Kongl. Hof Rätten mot Lands Höfd. Embetets dom om saltpetter pannan, vilken till alla delar godkändes

7. uplästes Tings Terminerna för Norra domsagan

8. Beslöts att Bäcken bör gräfvas så att skat8) kan undvikas Swällning om vintren från Garfv. Eric Thelberg och9) med hans dike rakt ut.

upläst intygas
C. E. Granström Sam Perman, Eric Söderberg J. S. Biberg, J. Wedin Eric Sahlstedt, Joh. Hallgren M. Perman, J. Söderlund H. Björkbom, J. Svensson Joh. Tehlberg, Ocklund, Boreus, Öfelt E. G. Tellberg J. W. Hoffner, Nordlun, Rödén, Frykbom; Swensson, Lindström, Granqvist. Halsten Slernfeldt Liungberg, Anna Zetterberg. And: Bergström, Sellstedt Er. Moberg Carl Branting, Pehr Moberg Pehr Ersson Olof Ödbom

1821. Aug. 27. war Enhällig samankomst då följande ämnen förehaddes

1:m Om Gästgifveriet i Östersund, att få wilkoren nedsatta ned vad förra Åhren warit beslutit Res. Att då v. Häradssk. Rödeen nu ärbjöd sig nedsätta sitt Contract med Rdr. 752) Banco så fant Borgersk. billigt understödja d . . .tilbudne Helst inga klander hörts af.

2:d uplästes T. Sahlsteds ansökning att blifva antagen till Handelsman i stället för Cont. Borgare. Res. Beviljades enhälligt.

3 Uplästes Cont. Borg. Lithandes ansökning att befrias från sin Borgarerätt i Östersund.
Utslag: att Borgerskapet intet hadde däremot att för sin dähl invända

4:t. Något yttrande vad utvägar som borde tagas, om saltpetter Sjuderi pannan som stadens invånare hört skall vara såld till Major Örbom, beslöts att antingen afsluta Målet med ett bevis som uplästes att målet skulle vara slutat el. Lands Höf Embetets häri sitt bevis höra

5. Prästgårds bygnadens fortsättande till brist af några Rum till vintren Res. att medtala Bönderna Eric Persson och Petrus i Öd att upsätta. . . . arbetet emot öfverenskomst, men Bräderna skall ofelbart inlämnas nästa Lördag —

6. Föreslogs att Lotten i Tortansmyran som aldrig hitils warit af Prästen nyttjader, äfven må tillhöra vår nu varande Pastor i hans tid, och om någon förbättring wärkställes bör sådant ärsättas efter syn.

7. Uplästes vad stadens äldsta inlämnade skrift till Lands Höfd Embetet inneholler om prolongerande af tid till stängselln i Giöviken och andra åt wissa

8. Inlemnade Guldsm. Wästerlund sin Ansökning att blifva klockare.

9. Förekom Uhrmak. Milide och begerde få Törnstens Jord på de Nya Tomterna emot ärläggande af Rdr. 10 Rgs. som Borgerskapet biföll.

uplästes och ärkändes av Östersund d. 27 Aug. 1821.
Samuel Perman, Holmberg, Hallgren, And: Pärsson,, Hallstens Enka — Söderlund, Norlund, A. Granqwist, Swedberg — Sellstedt —Anna Ekelund — Westerlund — Moberg —Olof Jonsson Bergström — Milide — Boraeus, J. Thelberg — E. G. Thelberg — Nils O. Rödén Acklund — Wallberg — Bräckberg — Jerling och Dann

1821. October d. 4 var enhällig sammankomst då nedanståände ämnen förehaddes.

1. uplästes Höga Lands Höfdinge Embetets kungörelse om det . . . deltagande uti wår iråkade nöd efter den hårda Frosten som förstörde alltihop och dess bergning

2. Uprättades Listor å de 3:n sednare Classer Upsamlades fattigmedel af de nervarande

3. uplästes Mantals Kungörelse att d. 1:ta november bör holla Härstädes skrifning

4. Valdes deputerade till Markegångs sättning i Östersund d. 2 Novemb. kl. 9 fm stads Cassörn Wedin och Handl. Södergren

5. En Spin Mascin användande för ylle spanad ville H:r skaffa då vinsten skulle tillfalla fattig Cassan — Denne mascinen ansågs obegripelig innan vi sedt dass anwändande.

6. Odlings Lån för Staden Jnwånare att förbättra sin Jord utböds att begagnas

7. Regleras om Sandföring på alla gatorna. Beslöts enhälligt att en var skulle genast börja på köra grus så att alt kan vara werkstält 8:ta dagar härefter, eljest måste sådant werkställas för stadens räkning och sedan hos den treskande utmätas

8. Conting. Olof Lithander ärhölt Utslag d. 30 Aug. 1821 om befrielse från sin Borgar Rätt.

9. uplästes Conting. Borg. Sahlstedts Utslag af d. 30 Aug. 1821, att han blifvit Handlande —

10. uplästes öfverenskomelsen mellan Odensala och staden om Gövike slåttern med fleras frånstängande

11. Föreslogs att den Lott som hädanefter komer att att följa Borgerskapets Ordförande i Löhn Jämte Kyrck Tomt och Kåhlhaga skulle

10 Frihets Åhr till förbättring bestås för all upodling — åt Apothek. Perman som för närvarande war ordförare.
Beslöts enhälligt vad som föreslagit var.

12. uplästes Stads Predicant Ocklinds skrift om skol-Barnens Undervisande och utsattes är sättning för Barnens Lärande — som till alla delar godkändes med updrag att han skjelf täcktes Emotaga inskrivningspängarna och för dem redovisa.

13. H:r Direct. Wikström var så god och uplät Rum åt H:r Stads Pred. Ocklind tils Rummen blifva inrädda i Nya Bygnaden emot Rdr. 20 —som Borgerskapet skall ärsätta

14. uplästes Strömbergs Ansökning att blifva Tracktör
Beslöt att få Borgersk tillstånd då han ålägges altid vara försed med mat för Bättre folk.

15:o Jonas Hamrin Ansökning att få blifva Tracktör. Beviljades då antalet icke i närwarande svåra tid behöfver inskränkas då maten altid behöfs och säkert tror Borgerskapet Hamrin vara mån att gå dem tillhanda.

16. Anna Öfverfelt ansökning om samma ämne. Bewiljades såsom länge känd men med förbehöll att altid holla dätta lika stånd

upläst och godkändt vad ä andra sidan står, intyga
Carl Granström Sam Perman, H:r Wedin H. Jungberg J. Sundström, P. Wikström Hallgren J. Söderlund, Eric Södergren A. Holmberg Nils Ol. Rödén, M. Öfelt, G: Milde Eric Moberg P. Moberg, Hindr. Fryckbom J. Svensson, N.. Svedberg J. W. Hoffner Joh. Thelberg, E. G. Thelberg Pehr Parsson G. Fröling, Eric Sahlstedt A. Zetterberg J. Dann, Ocklind,, Olof Öbom, A. Bergström, Björkebaum, M. Perman, J. S. Biberg, Stjernfelt, Er. Söderberg

1821. octob: d. 29, var stadens Jnnevånare samlade då följande beslöts

1 :mo Sotning och Brandsyn skall värkställas Lördagen d. 3 Novembr då på eftermiddagen förättas sprutornas försök af Liströms qvarter—

2:do Kjängor till Soldaten för Östersund

3. Soldat Hedberg beger sin Löhn i säd. får Rum öfver Vintren hos Pehr Pehrsson.

4. Bräderna som Bruks Patron Wikström skaffadt 25 Tolfter, skola besigtigas om de kunna nyttjas vid Präst bygning

5. Sten lasten som hitkomit bör vid sama tillfälle påses —

Östers, d. 29 Octob. 1821
Sam Perman, E. Södegren Nils Ol. Rödén, Jsac Söderlund, Nils Westerlund, N. Svedberg, J. W. Milde, And. Granqvist

1821. Novemb. d. 9 var samanträde med de 10 äldste då nedan ståände ämnen förehaddes.

1 :m uplästes Höga Lands Höfd Embetets Communicatjon på Hening Harmans ansökning att blifva antagen Timmerman och få begagna Tomt, Lott och Kählhage emot godtjörande af alla onera. Res.: Till antagning med Jord då Harman ärlägger till stads Cassan Rdr. 10 Rgs. därföre.

2:do tillkänna gafs att Borsus fordne Betjent Hedell ämnade låta cig skrifva hos T. Södergren hvilket likvähl af de Äldsta bestriddes för Hedels kända skoijeri Handel

3. utdeltes 1 Tunn. korn och 1 Tunn. Råg af Undsättnings spannemåhl som H:r Lands Höfd. von Törne behagade lämna till nedanståände.
Wangm. Holmberg 79 Åhr 1/2 span Råg och 1/2 span Korn
Hattm. D:o 69 Åhr D:o D:o
Färg. Nordlunds Änka 60 d:o D:o D:o
Waktk. Strids Änka oferdig går med kryck D:o
Båtförare Fryckbom behäftad med fallandsjuk D:o
Jungfru Strömstedt 67 — — D:o D:o
Fryckboms Änka 78 — D:o D:o
Eric Mellbergs Änk. 70 — D:o D:o
Pig. Anna Lisa Broman 2 kappar D:o 2 D:o
D:o D:o Backström 2 D:o 2 D:o

Östersund d. 9 November 1821.
Sam. Perman, A. Holmberg And. Ocklind. And. Granqvist, J. Wadin P. Wikström C. E. Granström, E. G. Thelberg M. Öfäldt

1821. Novbr d. 27 utogo Sara Mertha Westberg och Eva M. Sandberg samt Blinda Guman Chersti PehrsDotter wardera enligt H:r Lands Höfding. tillstånd af undsättningsspannemåhlen för stadens fattiga — 2:n strukna Kappar Råg och 2;ne Kappar Korn att lemna qvitto.

d. 20 December 1821, var enhällig samankomst då nedan ståände ämnen uplästes och öfverenskoms —

1:m uppbars Brandvackt medlen —

2:do upläst ankomna Kungörelser

3. uplästes Torparn Fjellmans ansökning om Bygnads Tomt och beslöts att Fjellman nog skulle fä Tomt mot Rdr. 10 Banco så nära skiön som möjeligt ehuru detta är ett prejudicat för h . . , stadens Jnnevånare som nu wistas på stället.

4:o — Stads Predic. Ocklinds insände ansökning om Frihets Åhr på sina 2ne Lotter — som Borgersk. bewiljade med 10 Frihets Åhr och i orubbad besittning till upodling —

upläst och godkänd af
Sam Perman, Sahlstedt Liström Biberg, Moberg: M. Perman, Westerlund. Olof Lindström J. Wedin, Milde Fjellman Olof Öbom

Som icke sjöfart fins i Jemteland wartill Connoissementer behöfvas, kan eij någon inkomst beräknas, Östers, d. 30 Decemb. 1821. S. P-n
För år 1821 har warken Marjonette Spelare Lindansare el. dylika Gyckel makare visat sig i Östersund, och därföre all inkomst härigenom uteblifwit. Östers, d. 30 Decemb. 1821.
S. Perman, Borg. ordför.

1822 Februar d. 2 var enhällig samankomst då följande föredrogs och Afgjordes.

1:an. Utdeltes till de mast fattiga innom staden något Råg och Korn, samt upläste wad förut enligt Boken är utdelat —
Wangmak. Holmberg — ärhollit skjälf
Fryckboms Enka — ärholler g. Moberg
Eric And. Mellberg Enka — D:o genom Ol. Ödbom
Waktk Strids Enka — utagit af Abr. T2)
Skeppar Fryckbom — ärhollit genom Moberg
Pig. Anna lis Broman erhöll skjelf
D;o Backström
Hattm. Fahlström — bekom skjälf
Jonas Andersson — ärhollit af Hustrun
Sara Merta Vestberg — ärhölt skjälf
Calle Holmberg ärhollit med Fadren
Nessör 1 Kap Korn utagit af Hustrun

2:do uplästes Höga Lands Höfdinge Embetets Utslag på H:r Stads Predicant And. Ocklinds ansökning om ärsättning för uparbetatande af Lotterna N. 49 och 64 — som till Prästens dispositjon är tillagda, och fants Lands Höfd Embetets Utslag inncholla 15 frihets Åhr, dock 6 till upodlings värkställande, de öfriga 9 Åren skulle efter värde anses afgå, för gjord kostnad därå.

3:t. Påmintes de skylldige till Stånd Casson att snart betala el:r att varda Lagsökta.

4. upbars medel efter lista till Stamböckerna för Frycksände Capell, Långareds församling — och Gunnarsjö församling, att sedermera delas i 3:ne Lika delar —

5. betalte medel med de förr antecknad sig till att stadens fattiga —

6. Forsgrens ansökning att varda Contingent Borg. uplästes och beviljades

7. Påminnas de Försummelig att i vinter medan Bönderna vistas härstädes låta Sandföra sina gator eljest blifver klagomålet och får staden sedermera laga samt söka sin ärsättning ut af den treska

8. Öfwertalas några som åtaga sig stänga i Göviken emot lindrigaste pris, och sedan debitera stadens Jnnevånare

9. Kyrk Rådet samlas i morgon straxt efter Guds tjänsten då Klockaren skall aflägga Eden.

Kyrko Rådet består af följande
H:r Assessor Ramstedt, Jnspect. Granström, Apoth. Perman, glasmäst. Bergström, Vangm. Moberg, Regements skrif Biberg — 6 personer —

upläst och godkändt. Östers, d. 2 Febr. 1822
Sam Perman, Carl Granström, Pett. Wikström H. Liström, Westerlund Joh. Halgren, Granqvist Eric Fjellman, Ljungberg J. W. Björkebaum, Holmberg Eric Moberg, And. Bergström J. W. Milde, Pär Eriksonn

1822. Martii 30 var samankomst till öfverläggning om wad utväg hädanefter skall tagas för Östersunds stads Jnnevånare till upköp af Säd för somaren och däs Forslande hit up

1. Beslöts med ansökning hos Lands Höfd. upgifva vad som brister af dät anteknade qvantum säd som en gång blifvit oss tillåtit få från Magazinet med anhollan om fyllnad, då så många fådt köpa för Contant, utan någon förut gifven antekning och de fattigas antal bör å särskilt lista uptagas att genom H:r Lands Höfd åtgärd få sitt behof

2:d öfverens kommes afvagta utslag å förenämnde ansökning och sedan Förena sig att mot contant i Stockholm up köpa Säd i säckar och föra til Sundsvall och H:r Rådm. Ytterboms emotagande och anten skjelf efter skicka samma el. med beting upskaffa den.

3. uplästes Kongl. Camar Colleg. Circulaire af d. 12 Marti 1822 om Fru Capit. Granboms Mantalsförande Beslöts Endast förklara huru länge hon vistats i Östersund och aldrig varit här mantalsskrifven

4. Doot. Zetterbergs Ansökning uplästes om befrielse från afgifter för sina Tomter och beslöts för1) nu som förr skall jämlikt andra Tomtägare fortfora om hon ville beholla dem

5. Brandvagts afgiften bör hädanefter lämnas Glastmäst. Bergström egenhändigt och dagen utsättas till 8:ta dag el. Påsk afton

6. Wärkställes Auctjon å Torggödning på Södra sidan Rdr. 1.16 Wacktm. Petterson 1 Rdr. 2.32 Norra d:o Rdr. 1.16 D:o D:o Riksgäld

7. Påminnes om Ståndens afförande från Torget.

upläst och godkändt intygar
Sam Perman, J. Wedin And. Granqvist, Uhrm. Milde Nils Svedberg Hans Liungberg, And: Ocklund Olof Lindström, Jon: Svensson H. G. Björkebaum, J. Petterssonn

1822 Aprill d. 18 var Enhällig sammankomst till nedanståände ämnens afgörande

1:m up lästes en ansökning om Madam Nessör inrymmande på Correctjons huset då hon för det allmänna är högst skadelig pärson snatterier

2:do uplästes stads Cassörn Wedins ansökning om af sked med vad af Lands Contoiret och vidare Resolutjon af Höga Lands Canliet. Resolv. att om brist skulle inträffa hos M. Perman så kunde icke stadens äldste undgå att iråka ansvarighet — af d. 11 April 1822
Beslöts att föreslå Häradsskr Rödeen till stads Cassör emot Borgen, och vad ansvaret som anses bör falla på stadens äldsta i fal Brist skulle upkomma uti M. Permans redovisning afsäga de sig el;r och med besvär vijd vederbörlig Domstol söka rättelse.

3:t upläst stads Cass M. Permans till Höga Lands Höfd. Embetet ingifne Redovisning af d. 14 Septbr. 1821 af stads Cassan.

4. uplästes Stads Cass. Wedins ingifna Räkningar för Januar och Martii Månader 1822 på uplag för Januar Rdr. 4 — och för stånd i millan Marknan och Uplag vid Gregorii Rdr. 22.16 sk.

5. Frågades avd Borgerskapet ville gifva för famnen om någon skulle åtaga sig stänga i Göviken
Beslöts enhälligt bestå 4 sk. Rgs. Famnen och sama Stängning åtog sig Carduansmak. Johan Thelberg fullborda efter ersatt 4 sk. Rgs. för famnen.
Intygar
Sam Perman, J. Wedin Sahlstedt, N. O. Rödén Anna Öfverfält, Jungberg Svedberg Söderlund, A; Ocklind. Zetterberg G. W. Milde H. Fryckbom, H. G. Björckebaum A. Holmberg och Olof Öbom

1882 April d. 22 var samanträde med stadens Äldsta att höras öfver Torparn Göran Jonssons från Näskot Ansökning till Höga Lands Höfd. Embetet att få taga tjänst hos Glas Handl. Fryckbom med Hustru och 2 omyndiga Barn, men vid upläsandet yttrade Wangm. Moberg aut Görn Jonss var en Lathund och Trackt Öfelt att på Landet skulle Görn Jons äga 2:n Barn till och Garfvar Eric Gust Thelberg att Görn sålt Korn som han skulle skjutsa åt H;r Capt. Gerdten och alt så yttrades enhälligt neij till han skrifvande

 

Stortallen i Sem — en hedersvakt vid staden

 

 

Varje by i vårt land har säkert något, som är olikt varje annat och drar även främlingars ögon till sig. När man kommer norrifrån genom Åsbygden till kurvan i Sörbyn, ses konturerna av den stora tallen i Sem med sin raka stam och vidlyftiga krona stå som en hedersvakt med Östersund som bakgrund. När riksvägen Östersund—Åre byggdes om 1928—1930, kom tallen i farozonen, men i sista stund räddades den och blev fridlyst. Om denna gamla tall kunde skildra färderna under de gångna generationerna av förbifarande ända från nordvästra Jämtland, då de långa karavanerna av saluhästar samt skinn och vildfågel bytte ägare bl. a. under Gregoriimarknaderna i Östersund, så skulle den kunna berätta otaliga sägner.

Vacker är den än i dag, den vördade åldringen, helst när solen skiner och värmer och det nyss fallit snö eller grenarna hänga fulla av rimfrost.

Johan Agerberg

 

Kommunala ärenden
den 1/7 1968—30/6 1969
Sammanställningen upprättad av stadsfullmäktiges sekreterare,
drätseldirektör Harry Rydquist

 

Östersunds stadsfullmäktige har under ovannämnda tid bl. a. fattat följande beslut av mera allmänt intresse.

1968 aug. 13 att införa fria läroböcker även på gymnasiestadiet,

sept. 17 att bevilja föreningen Gamla Östersund ett anslag av 29.000 kr.  som bidrag till utgivandet av ett bildverk över gamla Östersund (»östersundsbilder frän Oscar II:s och Gustaf V:s tid»),
att bevilja KFUK/M saneringsbidrag och ett lån som bidrag till kostnaderna för uppförande av ett ungdomshus å tomten nr 4 i kv. Traktören,

okt. 15 att bevilja ägaren av ångfartyget Thomée ett lån av 20.000 kr.  till upprustning av fartyget,

nov. 19 att anvisa 75.000 kr. till täckande av stadens kostnad för projektering för friluftsbadanläggning i folkparksområdet,

dec. 12 att anvisa 40.000 kr. till arrangemang under 1969 i anledning av att Östersund utsetts till »Årets stad»,

1969 febr. 18 att fr.o.m. år 1969 inrätta ett kulturstipendium att genom kulturnämndens försorg utdelas om möjligt på Östersunds
grundläggningsdag den 23 oktober,
att fr.o.m. den 1.1 1969 överföra idrottsplatsen Hofvallen i kommunal förvaltning,

april 15 att till Östersunds Godtemplares Byggnads AB lämna ett engångsbidrag av 50.000 kr. till verksamheten vid Sandviken,

maj 20 att uppföra ytterligare barnstugor, nämligen omedelbart en i Odensala, snarast en barnstuga om fyra avdelningar i centrala delen av staden på härför lämplig plats som fastställes av drätselkammaren efter samråd med barnavårdsnämnden, en barnstugeavdelning för lekskoleändamål i Lugnvik samt ytterligare en lekskoleavdelning före höstterminen 1970 för vilka ändamål anslag beviljats med 1.061.000 kr. för byggnader och 225.000 kr. för inventarier (statsbidrag beräknas utgå med 300.000 kr.), att uppdraga ät Centrala byggnadskommittén att låta uppföra en fritidsgård (ungdomsgård) i området vid Folkets park för en beräknad kostnad av 813.500 kr.,
att anlägga ett tempererat friluftsbad i området vid Folkets Park som statskommunalt beredskapsarbete,

juni 17 att mottaga en av Max Petersen, California, gjord donation till Östersunds stad av 5 oljemålningar, 4 målade av Ante Carlsson- Stig och en signerad C. L.

 

Kyrkliga ärenden
den 1/7 1968—30/6 1969
Sammanställningen upprättad av kyrkokamrer M. E. Persson,
kyrkofullmäktiges sekreterare

 

Kyrkofullmäktige i Östersund har under ovan angivna tid fattat följande be- slut av mera allmänt intresse.

1968 okt. 22 Beslöts att för en beräknad kostnad av 35.000 kronor låta iordningställa till lokal för församlingens verksamhet i Lugnvik en av staden förhyrd byggnad därstädes.
Avgavs yttrande i kyrka-statfrågan.
Beslöts på förslag från hrr Karl-Gustaf Sjöblom och Wilh. Thurfjell att fr. o. m. den 1/1 1969 genom kyrkogårdsförvaltningens försorg och utan särskild avgift för gravrättshavarna ombesörja skötsel av samtliga gravar på församlingens kyrkogårdar.
Fastställdes 1969 års utgifts- och inkomststat med en oförändrad utdebitering av 65 öre per skattekrona och med en driftbudget balanserande på 3.198.870 kr. och en kapitalbudget pä 347.820 kr.
Till kyrkorådets protokoll hade antecknats att till kyrkoadjunkt i församlingen fr.o.m. den 1/10 1968 utsetts pastoratsadjunkt Hilding Öman, Stöde.

dec. 10 Beslöts godkänna upprättat förslag ang. vissa markbyten och markregleringar mellan staden och församlingen och varigenom församlingen bl. a. överlåter fastigheterna Sippan nr 1 (Brunflovägen 7) och stg 192 A (Hästhagen) och förvärvar bl. a. fastigheten Eriksberg nr 1 att användas som tomt för småkyrka i Karlslund.
Till kyrkorådets protokoll hade antecknats att framställning skulle göras till vederbörande planeringsorgan om att för kyrklig verksamhet få disponera lokalutrymmen på c:a 150 kvm. inom körfältsområdets centralbebyggelse och att hos byggherren HSB framföra önskemål om att inom samma område få förvärva en bostadslägenhet på c:a 110 kvm.

1969 maj 13 Det antecknades att till kyrkorådet från arbetskretsen i Lugnvik överlämnats insamlade penningmedel till ett belopp av kronor 12.698:98 att användas till prydande av småkyrka i Lugnvik.
Vidare antecknades kyrkorådets beslut att beträffande det församlingsvårdande arbetet indela församlingen i distrikt eller
ansvarsområden med ett distriktsråd för varje område under ledning av den för resp. distrikt ansvarige församlingsprästen och att för dessa distriktsråd fastställa särskilda arbetsregler.

 

Årssammankomsten 1968

 

Sedan ordföranden borgmästare Åke Jansler välkomsttalat i stadsfullmäktigesalen för så många som fick plats där (och några till) av föreningens 414 medlemmar, varav 17 nyinvalda, och genomklubbat den stadgeenliga dagordningen med bl. a. omval av styrelsen, då hände det! Med en till gränslöshet gränsande generositet släppte han fram folkskollärare Gunnar Sundin för att tala om för oss vilken anrik och aristokratisk granne vi hade på andra sidan Frösöbron. Förresten: Frösöbron? Varför det? Det skulle vara spännande att få uppleva den dag, när Frösöborna med östersundsk generositet kallar Frösöbron för östersundsbron!*) Nåja, strunt i det! Men det kanske kan vara ägnat som en tankeställare för dom som styr och ställer med den nya bro, som är under vardande. Hursomhelst med detta, så gav herr Sundin oss en pedagogiskt fulländad, kart- numrerad lektion i grannkommunens geografi och historia. Det var minsann inte »småpotatis» vi hade att tacka Frösön för! Bland annat strukturrationaliserade han helt vår vänstervridna uppfattning om rådhustornets formanor. Dom emanerade inte alls från ryska lökkupoler utan givetvis från Frösö kyrkas klockstapel! Detta för att ta ett exempel ur mängden av material, som gjorde att man satt där i sin trånga bänk och tänkte: — Tänk, om det rör sej om ett frieri, en inbjudan till administrativ och geografisk grupps-x! Eller en hotfull antydan om förestående invadering västerifrån med flygstridskrafter och buller och bång? Hursomhelst med det också, så var det en allsidig och intressant konterfejning, som herr Sundin gav av vår förstad i väster.

När vi lite senare hade bordat oss för eftermöte i Standards festvåning, bjöd överste Rolf Kjellin på ett roligt och minnesdigert A 4-kåseri. Inslaget var högaktuellt genom att regementet knappt en månad tidigare hade firat sitt 75-årsjubileum. Framställningen myllrade av namn och dråpliga episoder, främst då från tiden före avhästningen.

Ja, behöver det egentligen tilläggas att stämningen överhuvudtaget var traditionsenligt god på ännu en »stadens dag». Man frågar sej bara när den dagen kommer, då »hela stan» upplever denna stämning, så att man t. ex. kostar på sej att göra den till en lokal allmän flaggdag?

Det är förunderligt hur självklart det är att kunna konstatera hurusom föreningens sammankomst denna dag varje år förlöper så lyckligt! Om inte den årliga kransnedläggningen på Samuel Permans grav och den lika årligen återkommande parentationen över bortgångna medlemmar vore, så skulle man kunna tala om vår oföränderliga förening kring vår oföränderliga stad.

Carmen

*) Jo, jag vet att den ibland också kallats Oscarsbron, därför att konung Oscar II och sonen Gustaf 1897 invigde den nya tvåspannsbron och skrev sina autografer på dess sidoräcken. Var finns förresten dessa unika autografer? — (Svar: Jo, på stadsmuseet! Red.)

 

Tre källor
– gränsmärken kring det forna Östersund –

Av Heimer Wikström

 

De gamla kallkällorna har alltid haft stor betydelse för våra förfäder, det må nu ha varit som kultplatser, hälsokällor, gränsmärken eller helt enkelt för gårdarnas och kreaturens behov av vatten.

Som exempel på det förstnämnda kan på måfå nämnas alla »S:t Olofskällor» runt om i landet, den kända Ugglevikskällan i Lill-Jansskogen i norra utkanten av Stockholm, och inte minst vår egen Trefaldighetskälla norr om Öneberget på Frösön, alltså även den i det norrläge som ansetts viktigt.

Före och efter sekelskiftet var Trefaldighetskällan ett kärt utflyktsmål för östersundare och frösöbor på Trefaldighetsnatten.

Av någon outgrundlig anledning — och trots att källan fått ge namn åt den omgivande Trefaldighetsparken — fann man för något år sedan för gott att strypa det friskt porlande vattenflödet! »Och skogens källa sinar …»

Som gränsmärke är kanske Skottkällan, belägen två kilometer väster om Dockmyr, mest känd för oss jämtar och härjedalingar. Den nämns redan år 1272 som fast punkt i den dåvarande gränsen mellan Sverige och Norge.

Under de gränsdragningar och gränsrevisioner, som gjorts efterhand som Östersund vuxit ut, har man också utnyttjat källor som fasta gränspunkter. Följande är tre av de viktigaste:

1. BJÖRNSMYRKÄLLAN eller Stolpkällan som den också kallats. Den omnämns redan år 1385 i rågångstvisten mellan Nifsåsen och Sem. Namnet Stolpkällan kan härledas från att själva råpunkten markerats med kraftiga stolpar, som slagits ner kring källan. Eller för att ta ett citat från 1668: »… till Biörnsmyr källa, uth wid Wellams mohn, därest ståcker finnas på fyra ställen korssvijs satte i kiällan med sex och tolff skurur i huggit». (Jämtlands och Härjedalens diplomatarium I, nr 117.)

Björnsmyrkällan är numera delvis spolierad genom dikesgrävning men bör kunna bli något så när återställd i sitt gamla skick.

Läge: 1.400 meter in på vägen från Lugnvik mot Nifsåsen — just där myrmarken börjar — ligger källan c:a 40 meter in på höger hand.

2. MALMHÖGSKÄLLAN, vars namn kanske får härledas till den gamla myrmalmsbränningen. Åtminstone vittnar de malmfärgade stenarna om att våra förfäder kan ha bärgat myrmalm här.

Enklast når man källan sommartid om man går åt nordost från Solliden till sydostligaste punkten av Rannåstjärn och det krondike som löper där. Källan ligger sedan c:a 100 meter öster om diket. Vintertid kan man nå källan på skidor från dammen vid Rannåstjärn.

3. VINGÄRDESKÄLLAN ligger öster om staden, c:a 600 meter väster om Mickelsgårdsbodarna.

Däremot kan man väl inte garantera att Vingärdeskällan alltid legat där man nu finner den. Tvärtom så ger forntida rågångsbestämningar — som alltså inve stämmer med dagens — skäl för misstanken att tvistande bönder lagt källan ungefär där det just passat bäst. Vingärdeskällan — eller rättare sagt namnet — har vandrat från det ena djuphålet till det andra på den flacka, vattensjuka myren. Precis som den legendariska »vandrande sjön» Lop-Nor i Asien …
De lärde tvistar om det lustiga namnet, som inte har något med ädel druva att göra. »Vin» angives ibland betyda äng, ibland plats för fågellek.
Till sist en »vädjan om nåd» för de gamla kallkällor, som ännu kan finnas kvar på några håll.
Det är trots allt ganska enkelt att restaurera dem, rensa botten och kanter från decenniers löv och skräp, kanske lägga ett tunt stenlager på botten och kanske hugga till några stockar som en bastant skoning runt källans mjuka kanter.
Det krävs inte mer för att ge våra efterkommande möjligheten att vörda och glädjas åt kallkällorna på våra fäders vis.

Fotnot: Mer om källorna kan den intresserade också hitta i Iwan Wikströms »Ortnamn i Östersund», utgiven 1962.

 

Gatunamnslängd för Östersund
upprättad av Stadsingenjörskontoret

Innehåller den 1 oktober 1969 gällande, officiellt fastställda namn å gator och andra allmänna platser, de senare markerade med x.

Allégatan
Anläggarvägen
Apotekarvägen
Arkivbacken x
Arkivvägen
Artillerigaean
Badhusparken x
Bangårdsgatan
Batterigränd
Biblioteksgatan
Björkbackavägen
Bondegatan
Borrvägen
Brogränd
Brunflovägen
Brunnsgränd
Bultvägen
Bäckvägen
Chaufförvägen
Divisionsgränd
Drevstigen
Dubbvägen
Eriksbergsvägen
Erikslundsvägen
Fagerbacken
Fagervallsgränd
Fiskarvägen
Folkskolvägen
Fornbyn
Jamtli x
Fornbyvägen
Framgången
Frejagatan
Freskvägen
Fridgårdsgatan
Fridgårdsparken x
Furutorpsgatan
Fyrvallaknuten
Fältjägargränd
Färjemansgatan
Förlandsgränd
Galoppstigen
Garnvägen
Genomgången
Genvägen
Giljaregränd
Gillevägen
Gläntan x
Grindplan
Grindstugvägen
Grundläggargränd
Gränsgatan
Gröngatan,
N:a Gröngatan,
S:a Gustav III :s Torg x
Hackstigcn
Hagvägen
Hammarvägen
Hamngatan
Hantverksgatan
Hemvägen
Hofvallen x
Hovvallsgränd
Hyggesvägen
Hyvelvägen
Hårdängegatan
Hästhagen x
Hästhagsvägen
Högåsparken x
Högåsvägen
Ingången
Inspektörsvägen
Jaktstigen
Kabelvägen
Kallkällvägen
Karbinvägen
Karlslundsvägen
Katrinelunden x
Katrinelundsvägen, Nedre
Katrinelundsvägen, Övre
Kilen x
Killingbacken x
Kilvägen
Kläppevägen
Konstapelgränd
Krondikesvägen
Krumhornet
Kullen x
Kvarnvägen
Kyrkgatan
Kyrkparken x
Källsprångs vägen
Kärrvägen
Köpmangatan
Körfältsvägen
Landgängen
Lignells Väg
Lillskogen x
Linnégatan
Litsvägen
Lottgatan
Lugnevägen
Lugnviksvägen
Långlotten x
Lägdevägen
Läroverksgränd
Lövbergaparken x
Mariavägen
Marielundsvägen
Mejselvägan
Midgårdsgatan
Midvägen
Minnesgärdet x
Mlnnesgärdsgränd
Mittgången
Montörvägen
Museiplan x
Myrstigen
Mönstervägen
Nedre Järnvägsgatan
Nifsåsvägen
Nitvägen
Norra Kyrkogården x
Nyängsvägen
Nålvägen
Odenparken x
Odensalagatan
Odenskogsvägen
Odensviksskogen x
Odensviksvägen
Odensängsplan x Odensängsvägen
Odenvallen x
Odlarvägen
Orkidégången
Passet
Postgränd
Prästgatan
Prästlottsgränd
Pumpmakarvägen
Pumpstigen
Rannåsvägen
Regementsgatan
Rekylvägen
Remontvägen
Repslagarstigen
Residensgränd
Reveljgränd
Ringvägen
Roddarvägen
Rosengången
Ryttargången
Rådhusgatan
Rådhusplan x
Rågången
Råskillnadsvägen
Röjarplan x
Röjarvägen
Samuel Permans Gata Saxvägen
Sjötorget x
Sjöviksbacken
Sjöängen x
Sjöängsvägen Skidbacksvägen
Skidspåret
Skiftesvägen
Skiljegränd
Skogsvägen
Skolgatan
Skolgången
Skruvvägen
Skyttestigen
Slingervägen
Slåttervägen
Släggstigen
Sollidenvägen
Spadstigen
Spettstigen
Spikvägen
Stabsgränd
Stallvägen
Stapelmohrs Väg
Stationsplan x
Stenbrottsvägen
Stenhuggarvägen
Stenstigen
Stickvägen
Stolpvägen
Storgatan
Storlienvägen
Storsjöstråket
Storsvelunden x
Stortorget x
Strandgatan
Stuguvägen
Ställverksvägen
Stövarvägen
Södertorg x
Talldungen x
Tallåsplan x
Tallåsvägen
Tannhöjdsvägen
Taptogränd
Tavelbäcksvägen
Tegelbruksvägen
Thoméegränd
Tillgången
Tingsgatan
Tjalmargatan
Torgbrinken
Torlandsgatan
Torlandsparken x
Totten x
Tottängegatan
Tottängen x
Trappgränd
Travarvägen
Trekanten x
Trossgränd
Trådvägen
Tullgatan
Tunstigen
Tysta Vägen
Tångvägen
Törnstens Gränd
Vallmogången
Vallvägen
Vandringen
Vattugatan,
Nedre Vattugatan,
Övre Verkmästargränd
Verkstadsbacken
Verkstadsplan x
Vilan x
Vinkelhaken
Violgången
Voltvägen
Yxstigen
Äkervägen
Asvägen
Återgången
Återvändsgränd
Älgstråket
Ängegatan
Ängeparken x
Österängen x
Östra Kyrkogården x
Övre Järnvägsgatan

 

Årsberättelse

 

Styrelsen för Föreningen Gamla Östersund får härmed avgiva följande berättelse över verksamhetsåret 24/10 1967—23/10 1968.

Det har sedan länge varit styrelsens avsikt att utge ett nytt bildverk som komplettering till den 1953 av föreningen utgivna boken »Gamla Östersund i bilder». Hösten 1967 åtog sig översten Erland Lindhammar välvilligt att påbörja arbetet och senare utlovade även arkitekten Gösta Rollin sin medverkan. Manuskriptet föreligger nu färdigt och tryckningen pågår hos Öpe-Tryck. Boken beräknas utkomma i god tid före jul. Den är avsedd att ge glimtar av staden under i stort sett åren 1870—1945. Redigeringen har på ett förnämligt sätt ombesörjts av herrar Lindhammar och Rollin. Utgivningen av boken har möjliggjorts genom att Östersunds stad på styrelsens framställning beviljat ett anslag på 29.000 kronor ur Häradsskrivaren E. E. Livéns donationsfond. Förlagsrätten har överlåtits på AB Wisénska Bokhandeln på för föreningen förmånliga villkor.

Styrelsen har under året avgivit yttrande till Drätselkammaren över ett av stadsarkitekten Bo Larsson i samråd med landsantikvarien Göran Rosander upprättat förslag till stadskvarter inom Fornbyn Jamtli. Styrelsen har emellertid i sitt yttrande förordat, att staden i första hand bevarar dels en eller ett par typiska gamla gårdar på sin plats, dels på ett eller annat sätt en arkitektoniskt representativ äldre borgargård, åtminstone till huvudfasaden. Vidare har styrelsen föreslagit en allsidig och skyndsam utredning av denna fråga genom stadens kulturnämnd eller genom en särskild kommitté. Drätselkammaren har nu beslutat tillsätta en kommitté för ändamålet med representanter för bl. a. Gamla Östersund.

Sedan Östersunds stad övertagit visningarna av i museilokalerna f. n. placerade föremål, har stadsmuseet under verksamhetsåret hållits öppet för allmänheten dagligen under tiden 16/6—15/9 1968 samt måndag—fredag under tiden 24/10 1967—15/6 1968 och 16/9—23/10 1968.

Efter särskild överenskommelse har museet visats för skolklasser och andra grupper även under icke ordinarie öppethållande.
Besöksfrekvensen under verksamhetsåret framgår av nedanstående:
Skolklasser (14 st.) lärare …………………………………………………………………… …14
barn ………………………………………………………………                           …            300     314

Andra grupper (en skolklass från Gruben skola i Norge och
en grupp från »Experiment in International living») ….           ….-                       36
I övrigt        vuxna ………………………………………………………………………………  539

barn ……………………………………………………………………………………. …………….. 91     630
Summa besökare………………………………………………………………………………………….. 980

Föreningen har även under det gångna året låtit fotografera de fastigheter i stadsbebyggelsen, för vilka rivningslov sökts, i den mån föreningen icke tidigare ägt fotografier av dessa. Bevakningen av rivningsobjekten har även i år med intresse och påpasslighet utförts av fotografen Wiktor Lundberg.

Under verksamhetsåret erhållna gåvor redovisas i bilaga till denna berättelse (Bilaga A).

Föreningens porträttmatrikel med biografiska uppgifter om medlemmarna har nu utökats till fjorton inbundna band med sammanlagt 700 medlemmar.

Föreningens årsskrift — den trettioförsta — utdelas vid årsmötet. Såsom redaktionskommitté har fungerat herrar Anton Svensson, Per Andersson och Carl S. Jonsson.

På Samuel Permans grav nedlägges på årsmötesdagen en krans.

Av föreningens medlemmar har under året avlidit:

Målarmästare Knut Svenson 16/10 1967
F. d. chefredaktören Wilhelm Annér 1/1 1968
F. d. köpmannen Wictor Persson 4/1 1968
F. d. järnhandlaren Sten Bergholm 8/2 1968
F. d. länsjägmästaren Einar Magni 23/2 1968
F. d. förste socialassistenten Sixten Kindgren 11/2 1968
Smidesmästaren Gunnar Flult 30/5 1968
F. d. riksbankskamreren Herman Swanberg 10/7 1968
F. d. lokföraren Gustaf Bergström 27/8 1968
F. d. distriktslantmätaren Carl öijmark 28/9 1968

Medlemsantalet utgör för närvarande 397 (före årsmötet).

 

Styrelsen har under året utgjorts av följande personer:

Ordinarie ledamöter: Borgmästaren Åke Jansler, ordförande, direktören Anders Lundvall, vice ordförande och tillika skattmästare, avdelningsdirektören Lennart Edström, sekreterare, överstelöjtnanten Åke Wisvall, vice sekreterare, köpmannen Olle Flallberg, klubbmästare, översten Rolf Kjellin och advokaten Frans Victor.

Suppleanter: Gårdsägaren Eric Englund, rektorn Anton Svensson och härads- skrivaren Nils Uhlin.

Beträffande föreningens ekonomiska ställning och räkenskaper hänvisas till revisionsberättelsen.

Östersund den 23 oktober 1968.
ÅKE JANSLER

 

Revisionsberättelse

 

Undertecknade, utsedda att granska räkenskaperna för Föreningen Gamla Östersund för tiden 1 oktober 1967 till 30 september 1968, få härmed efter fullgjort uppdrag avgiva följande berättelse:

Tillgodohavande 30.9.1967……………………………………………………… 15.955:69

Inkomster:
377 st. betalda årsavgifter…………………………… 4.524: —
Sålda böcker etc ……………………………………..      466:71
Diverse ………………………………………………………..145:55
Räntor …………………………………………………………812:60 ……..   5.948:86
Tillgodohavande och inkomster ……………………………………..    21.904:55

Utgifter:
Årsskriften ………………………………………………..2.905:05
Årsmötet ………………………………………………..     288:05
Trycksaker, annonser, porton etc ……………..      725:45
Uppvaktningar ……………………………………..        132: —
Kontorsutensilier m. m…………………………………   98: —
Diverse …………………………………………………..    989:18
Bildverket………………………………………………..  7.506:65        12.644:38
Kassabehållning …………………………………………………………    9.260:17
Kronor …………………………………………………………………….     21.904:55

Tillgångarna äro placerade å kapitalräkningar i Sundsvallsbanken och Jämtlands Folkbank, å postgiro, i Riksgäldskontoret i form av nom. 1.000: — i Statsskuldboken inskrivna obligationer samt hos redogöraren i form av kontanter kr. 5: 22 och nom. kr. 700: — Svenska Statens premieobligationer.

FONDER
MUSEIFONDEN
Tillgodohavande 30.9.1967 ………………………….7.875: —

Inkomster:
Bankräntor …………………………………………………..457:97
Summa kronor ……………………………………….    8.332:97

Utgifter:
Samlingarna ………………………………………………..315:20
Försäkring……………………………………………………. 93: — ………408:20
30.9.68 tillgodohavande i Sundsvallsbanken…………………… 7.924:77
Summa kronor ……………………………………………………………  8.332:97

ANNA OCH GOTTFRID ROMANS UNDERSTODSFOND
Tillgodohavande 30.9.1967 …………………………………………25.330:51

Inkomster:
Bankränta ………………………………………………………………     1.526:17
Summa kronor ……………………………………………………….    26.856:68

Utgifter:
Gåva till 9 personer …………………………………………………….1.350: —
30.9.68 tillgodohavande i Jämtlands läns Sparbank …     25.506: 68
Summa kronor ……………………………………………………..     26.856:68

LINDA OLSÉNS DONATIONSFOND
Tillgodohavande 30.9.1967……………………………………..   103.622:69

Inkomster:
Bankräntor……………………………………………………………….     6.133:55
Summa kronor ………………………………………………………….109.756:24
Den 30.9.1968 tillgodohavande i Svenska Handelsbanken 36.061:89
……………………..»                              i Jämtlands Folkbank 36.847:37
……………………..»………………………….. i Sundsvallsbanken 36.846:98
Summa kronor …………………………………………………………109.756:24

Tillgångarna i fonderna den 30.9.1968 utgjorde tillsammans kr. 143.187:69. Saldon å motböckerna äro av revisorerna kollade vid besök i bankerna.
Av protokollen hava vi tagit del.
Då anledning till anmärkning ej finnes få vi tillstyrka ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattar.
Östersund den 17 oktober 1968.
Hans Alfrén   Olof Nilsson

 

Föreningens funktionärer 1968 —1969

 

Ordförande:
v. Ordförande
Sekreterare:
Skattmästare:
Övr. styrelseledamöter:
Borgmästare Åke Jansler
Direktör Anders Lundvall
Avdelningsdirektör Lennart Edström
Direktör Anders Lundvall
Överstelöjtnant Åke Wisvall
Överste Rolf Kjellin
Advokat Frans Victor
Köpman Olle Hallberg
Styrelsesuppleanter: Gårdsägare Eric Englund
Häradsskrivare Nils Uhlin
F. d. Rektor Anton Svensson
Intendent: F. d. Fanjunkare Karl Nordin
Revisorer: F. d. Bankkamrer Olof Nilsson
Kamrer Hans Alftrén
Revisorssuppleanter: Disponent Elis Sundström
Kamrer Alfred Ahlström
Redaktionskommitté: F. d. Rektor Anton Svensson, ordförande
Redaktör Per Andersson
Boktryckare Carl S. Jonsson
Museinämnd: Borgmästare Åke Jansler, ordförande
Överste Erland Lindhammar
Överstelöjtnant Åke Wisvall
Kommitté för planering
av ett stadskvarter
inom fornbyn Jamtli:
Borgmästare Åke Jansler och Arkitekt SAR Gunnar Suwe, valda av föreningen Gamla Östersund, samt  Landsantikvarie Göran Rosander, Arkitekt SAR T. Klarén och Förlagschef Bo Berndtsson, valda av Föreningen Heimbygda.

 

 

Förteckning över under verksamhetsåret 23/10 1967—
22/10 1968 influtna gåvor

Byggnadsnämnden i Östersund: Ritning till bonings & uthusbyggnader å tomten No 77 b i Östersunds stad År 1873.

  1. F. Castor, Östersund: 1 ex. av I. F. Castors minnesskrift 1918—1968.

F.d. handelsbiträdet Axel Ericson (Ersa), Östersund: 1 st. foto: »Brita Aronssons Delikatessaffär i Saluhallen» (interiör), 4 st. inbundna nothäften för kvartettmusik (Kornette in B, Tenor-horn in B, Alt-horn in Ess och Bastuba in F).

Fröken Selma Fahlander, Östersund: Ett stort antal fotografier av kollegium vid Östersunds Högre Allm. läroverk (1905, 1920, 1927, 1930, 1943), studentgrupper och examensfoton, skolklasser, personkort m. fl.

Hälsovårdsassistenten Eric Grahn, Frösön: Ett stort antal vykort: gatu- och torgbilder och andra vyer från Östersund omkr. sekelskiftet.

Disponenten Arne Gardin, Frösön: Inramat fotografi: Emil Fjellström i filmen »På kryss med Albertina». Storlek 42X68 cm.

Fru Brita »Bibbi» Jonssons dödsbo: Kista klädd med sälskinn, järnbeslagen och med låsanordning (delvis defekt). Nyckel saknas.

Jämtlands-Postens Tryckeri AB, Östersund: Inbunden bok: »Stil-Prof» från Jämtlands-Postens Boktryckeri i Östersund (1888).

Majoren Sten Lindahl, Östersund: Fotokopia av viss korrespondens med en gammal östersundare (Östersundsminnen och minnen förknippade med Kungl. Norrlands artilleriregemente, noterade av E. G. Söderberg, Örebro).

Fotografen Wiktor Lundberg, Östersund: 3 st. fotografier med motiv från Prästgatan 26, Gröngatan 23 och Kyrkgatan 48. 3 st. foton: »En sjötur med kapten Ek», »S. L. U. Ting på Jamtli 1946» och »Gröngatan 21».

Fru Mai Lundquist, Sollentuna: 3 st. gruppfoton: 1. Lärare vid Östersunds folkskolor 1921, 2. Lärarkollegiet vid Östersunds högre allmänna läroverk omkr. 1920 och 3. Gruppfoto av styrelsen för Jämtlandsdistriktet av Svenska Röda korset omkr. 1922.

Direktören Anders Lundvall, Östersund: 1 st. foto: »Studenterna 21 maj 1920» (första dagen).

Redaktören Carl Melin, Östersund: 1. Katalog No 1 över Östersunds lånbibliotek 1900. 2. »Minnesblad utgifvet av Logen No 307 Breidablick vid dess 20-Års-Fest den 25 januari 1903». 3. Vägvisare för Östersund (omkr. 1910— 1912). 4. Diplom, som utdelades vid Trädgårdsutställningen i Östersund (1929).

Konsuln Ragnar Ohlson, Östersund: Ett inbundet ex. av Kungl. Jämtlands fältjägarregementes historia, utgiven av regementets historiekommitté 1967.

Fotografen Evert Pettersson, Brunflo: 27 st. fotografier med motiv från Östersund och från angränsande stadsdelar ((»Korea», Odenskog, Odenslund, Tottänge m. fl. platser).

Konstnären Max Petersen, 1194 Sterling Ave. Berkely, California 94708, U. S. A.:

Marie Kardell: Fyra akvareller och en pastell (motiv från Månsåsen i Jämtland): 1. Storlek 32X50 cm. 2. Storlek 31X46 cm. 3. Storlek 31X46 cm. 4. Storlek 33X38 cm. och 5. Storlek 33X39 cm.

Tre akvareller (motiv från Visby och Niirnberg 1885): 1. Storlek 29X43 cm. 2. Storlek 23X32 cm och 3. Storlek 26X29 cm.

Acke Åslund: En pastellteckning (Jämtlands första bibliotek, Stocke, Frösön). Storlek 33X39 cm. Inramad.

En akvarell (motiv från Valne i Jämtland). Storlek 22X29 cm. Inramad. En litografi (motiv från Refsnjes, Danmark). Storlek 43X59 cm. Inramad.

G. Geijer: Fyra akvareller (motiv från Storvallen, Blåhammaren, Rundhögen, Blåhammarstugan, Sylarna, Storsnasen, Skurdalshöjden och Stenfjället): 1. Storlek 34X42 cm. och 2.—4. i vykortsformat.

N. Perman: Två blyertsteckningar: 1. Storlek 22X27 cm. (signerat »N. Perman»), 2. Storlek 10X14 cm. (osignerat). Ett fotografi: Parti av Kyrkgatan i Östersund, utställningsdagarna 1905. Storlek 30X36 cm.

Kaffeservis av silver bestående av 1. Kaffekanna med gravyr: »Af Östersunds Arbetareförening till dess ordförande Herr Lektor S. J. Kardell 1875». 2.—3. Sockerskrin och gräddkanna med gravyr: »Av Östersunds Arbetareförening till dess ordförande Herr Lektor S. J. Kardell 1899».

Ett skrivställ av silver med två bläckhorn, gravyr: »Minne af Gymnasisterna vid Östersunds el.Läroverk 1874».

Silversnusdosa med gravyr: »S. J. Kardell». I dosan förvaras 4 st. guldringar (Kardells Dr.ring 1866, trolovningsringar Jenny E. Perman—S. J. Kardell 21/1 1870 och vigselring J. E. P. 11/4 1871).

Tre st. silverbägare med gravyrer: 1. »Elin 31/7 1905», 2. »A. E. S., G. A. D., G. E. D. och A Borg 1880». 3. utan gravyr.

Två st. servettringar: 1. med gravyr: »Elin» och 2. utan gravyr.

En sockersked av silver, »J. E. K.».

En måttstock av järn från 1871.

Marie Kardell: Fem akvareller: 1. Storlek 28X19,5 cm. 2. Storlek 27,5X17 cm. Motiven från trakten av Månsåsen i Jämtland. 3. Storlek 27X16,5 cm. 4. Storlek 18X15 cm. Presentkort, »bildrebus». 5. Storlek 17,5X14 cm. »Julkort».

Två handmålade kaffekoppar med fat.

En kaffekopp med fat (fr. Kardells eller Permans hushåll).

Jubileumsvas (Oskar II 1872—1897).

En vas (venetianskt glas) från Kardells eller Permans hem.

En glasservis (karaff, 5 glas och bricka). Bröllopsgåva till makarna Kardell.

En porslinsvas (handmålad, 1905).

Fru Ester Petterssons dödsbo, Östersund: Ett stort antal person- och gruppfoton m. m. av anhöriga, släkt och vänner till den avlidna.

Fastighetsingenjören Åke Rickheden, Östersund: Inramat flygfotografi av rådhuset med angränsande bebyggelse i huvudsak mellan Rådhusgatan och Regementsgatan. Storlek 32X41 cm.

Arkitekt SAR Gösta Rollin, Östersund: 6 st. fotografier, därav 2 i färg: Folkbanken 1951 (2 kort), Grand Hotell 1951, »Magasin», kv. Barberaren (2 kort). Residensgränd, kv. Läkarboken. »En historisk-geografisk skiss med anledning av Östersunds 150-årsjubileum» av Måns Mannerfelt. »Min ungdoms stad» av signaturen A. E. (klipp ur Västmanlands läns Tidning 28/12 1960). Katalog över Jämtlands läns konstförenings samlingar 1955, minnesbilder från Jämtlands läns museum och medlemsförteckning i S. J. K. 1945. 15 ex. särtryck ur Gamla Östersunds årsskrift 1960: Samuel Permans gård. Några anteckningar vid byggnadernas rivning av Gösta Rollin. Tre st. foton: 1. Heimer Wikström, 2. 1935, då biografen Röda Kvarn bygges och 3. Gamla kyrkan i vinterskrud. Litografi av E. Westerberg ur »Sverige framställt i taflor». D. F. Bonniers förlag 1850—56.

Stabskonsulenten Bengt Sehlstedt, Östersund: 10 st. fotografier monterade i pärm: Exteriörer och interiörer av I 23:s kasernetablissement m. m.

Dr Olof Sohlberg, Östersund: Utdrag ur givarens faders dagboksanteckningar rörande resan från födelsestaden Östersund till Amerika 5 april 1879.

Stéens Pappershandel Eftr., Östersund: Tre mappar »Souvenirkort» med motiv från Östersund, Frösön och från Jämtlands fjäll och vattenfall.

Fru Kickan Söderström, Häggenås: Två st. foton: Interiör från D. C. Smiths affär, Storgatan 23, och fru Wendela Smith vid väggtelefon nr 29.

Fotografen Nils Thomasson, Åre: Ett album innehållande ett stort antal fotografier med motiv från Östersund och Frösön, från sjöar, forsar och fjäll m. fl. platser.

Köpmannen Nils Tinnsten, Östersund: 1 ex. av jultidningen Nordanfrån 1909, 2 st. brännvinsglas från Grand Hotells matsal i Östersund.

Chefredaktören Sven Wallin, Östersund: 105 st. fotografier med motiv från Fornbyn Jamtli och ett stort antal negativ till d:o.

Kaptenen Lennart Westerberg, Östersund: Fotografi av gården »Lugnet», I 5.

Frisörmästaren Rolf Wikström, Östersund: 1 st. tvålkopp nr 35 (Gunno Gunnarssons abonnemang med Bröderna Arentsons Frisérsalong fr. o. m. 15/2 1918).

Köpmannen Gustaf Ågren, Östersund: 2 st. brandsprutor av järnplåt (assuranssprutor, ingick i husbrandredskapen omkr. sekelskiftet), 1 st. märke: »AK 422», som på sin tid bars av givaren i sin egenskap av medlem i Östersunds allmänna brandkår, vid utryckning.

AB Öpe-Tryck, Östersund: Inbunden bok, »Jämtland i färg». Foto: Torbjörn Wahlstedt. Text: Per Nilsson-Tannér, ett reklamhäfte över Östersund använt vid vinterolympiaden i Grenoble 1968.

 

Nya medlemmar i föreningen 23/10 1968

 

Kontorist Nils Andersson
Direktör Hilmer Boo
Adjunkt Erik Burman
Överläkare Göran Gezelius
Hälsovärdsassistent Eric Grahn
Köpman Lars Hallberg
Styckjunkare Axel Hedlund
Bankdirektör Gunnar Hellerot
Åkeriägare Algot Larsson
Filmfotograf Gösta Lundberg
Förste konsulent Iwan Lundberg
Vägdirektör Erik Lundin
Distriktsveterinär Ruben Magnusson
Radiohandlare Carl-Eric Mosten
Ingenjör Folke Myrin
Drätseldirektör Harry Rydquist
Häradsskrivare Sven Wikander

 

Sedan oktober 1968 avlidna medlemmar

 

Direktör Georg Lindgren 25/11 1968
Kanslist Olle Jonsson 28/11 1968
Bankdirektör Gustaf Harvard 15/12 1968
Filare Hanry Andersson 28/12 1968
Häradsskrivare Ivan Tollin 29/1 1969
Landskanslist Helmer Andersson 22/2 1969
Köpman Eskil Nordström 28/2 1969
Bankkamrer Lennart Staverfelt 19/3 1969
Färghandlare Wilhelm Hallin 1/4 1969
Bankdirektör Emil Rystedt 26/5 1969
Redaktör Per Andersson 30/8 1969
Advokat Adolf Sjöberg 23/9 1969

 

Antal medlemmar i föreningen

Antal medlemmar oktober 1968 (före årsmötet) ………  397
Nyinvalda medlemmar 23 oktober 1968…………………..   17
……………..             ……………………………………………….  414

Avlidna medlemmar oktober 1968— oktober 1969 …..   12
Antal medlemmar oktober 1969 (före årsmötet) ……….402

Därav 3 hedersledamöter, 7 ständiga medlemmar, 375 aktiva medlemmar och 17 passiva medlemmar.