063 – 12 13 24 (telefonsvarare) info@foreningengamlaostersund.se

 

 

Förord

»Tiderna förändras och vi med dem» är en gammal välkänd sentens, som alltid hållit streck. Särskilt i våra dagar sker snabba förändringar på alla områden, ibland alldeles oundvikliga, ibland — enligt mångas mening — helt onödiga eller icke alls önskvärda. Stadsbilden t. ex. har på blott några år totalt förvandlats. Grävskoporna går fram med oemotståndlig makt, nya hus och hela stadsdelar byggs upp. Snart minns ingen längre, hur staden såg ut så sent som på 1950-talet.

Det ingår i Föreningen Gamla Östersunds uppgifter och skyldigheter att i möjligaste mån söka bevara vad fornt och värdefullt är, åtminstone i form av minnesanteckningar och bilder.

Föreliggande årsskrift, den 35:e i ordningen, vill liksom tidigare årgångar i sin ringa mån befrämja föreningens strävanden och traditioner. Före det hävdvunna innehållet rörande föreningens verksamhet kan man som vanligt finna ett antal längre eller kortare skildringar av äldre miljöer, personer och skeenden, som bör kunna intressera medlemmarna. Bland de införda bidragen återfinnes sålunda en omfattande undersökning och detaljerad skildring av brännvinshandeln, en näringsgren, som i långa tider varit en svårbemästrad kommunal fråga, och som gett upphov till mycket personligt trassel, innan det äntligen blev ordning. Artikeln är genom sina noggranna uppgifter dokumentärt värdefull och bör på vår handelsort kunna läsas med stor behållning.

Till omfånget är publikationen i år något större än tidigare. För sakinnehållets riktighet ansvarar som förut de olika artikelförfattarna. Illustrationsmaterialet har i samråd med dem utvalts och ordnats av redaktören, som haft föreningens välförsedda bildarkiv till förfogande.

För samtliga bidrag till årsskriften vill redaktionen till skribenterna rikta ett hjärtligt tack.

Redaktionskommittén är sedan i somras kompletterad och nu åter fulltalig.

Det är redaktionens förhoppning, att medlemmar, allmänhet och press skall ta del av årsskriften med välvilja och intresse.

Östersund i oktober 1972.

Anton Svensson
Redaktör

S. Gunnar Svensson & Lennart Westerberg
Redaktionsledamöter

 

Minnen från en gammal gård i Östersund
Av Gertrud Dalén

 

 

Red. har fått tillåtelse att här återge delar av två privatbrev från f. d. rektor Gertrud Dalén, Uppsala, till vänner i Östersund, med levande skildringar från hennes barndom och uppväxttid i lektor J. E. Daléns hem och gård vid dåvarande Repslagargatan 27 och Nytorget.

I september 1970 besökte jag med en brorson Östersund, och då såg vi för sista gången den gamla gården, där jag föddes 1887 och där ju en hel del ännu stod, som då vi 1916 efter min fars död lämnade gården.

Jag förmodar, att tomten nu är parkeringsplats. Att huset nu inte mera finns, sörjer jag inte över. Det hade ju kunnat bli fritidshem för ungdom eller något i den vägen: troligen ett hemvist för bråk och otrevligheter. Vi vill helst minnas det som det var i vår barndom. Det har ju så småningom undergått åtskilliga förändringar, men kvar fanns det lantliga uthuset, björkarna, som stod där redan då huset byggdes 1878, och en del träd, som far själv planterat och var stolt över, t. ex. två lönnar (då ett trädslag, som var mycket sällsynt på den breddgraden), flygelbyggnaden, som inrymde tvätt- och bagarstuga samt förrådsrum för mjöl och hembakat bröd.

Jag meddelar här en del saker rörande gården, som ingen annan än jag minns. Jag är ju ensam kvar av de tio barnen, som växte upp i den lantliga gården. Vår far köpte fyra tomter belägna mellan Repslagaregatan och Gröngatan, då närmast en smal fägata med träd på sidorna och ängar med lador och en tillflyktsort för »fyllbusar», som man var litet rädd för. 1878 lät han bygga gården på den tomt, som gränsade till Nytorget — då blott en ängsmark — och den gata, som sedermera blev Artillerigatan. Apotekare Lignell var nog pappas rådgivare vid bygget. Han hade väl nyligen byggt sitt Karlslund. De tre andra tomterna blev dels trädgård, dels alltjämt ängsmark. Andreas Hansson hette den tidigare ägaren, förmodligen bonde. Mina minnen går ju tillbaka till den tiden i början av 90-talet. Då fanns ännu ingen bebyggelse vid Repslagargatan fram till Drottninggatan. Flickskolan byggdes 1893— 94. Jag var med i skaran av de elever, som hösten 1894 fick ta den i bruk (elev i 2:a förberedande). Så kom det nya läroverket längre fram på 90-talet och slutligen det vackra rådhuset 1912, om vilket den sparsamme rektor C. A. Hägglund fällde yttrandet: »Det är inte ett rådhus utan ett dårhus!»

På södra sidan fanns vid Nytorget Missionshuset och Godtemplarhuset, sedan vidtog väl Odenslund, där ganska snart Södra folkskolan byggdes. Där fanns redan ett par gårdar, som väl i våra dagar skulle kallats för villor: veterinär Edvalls gård med stor trädgård, fält och ängar, så kom häradshövding Thomsons hus med trädgård, som förmedlade övergången till Odenslund.

Vid Artillerigatan fanns, så långt tillbaka som jag minns, ett större trähus i två våningar med en liten trädgård. Ägaren hette Andersson, och där var det massor av barn. Sen kom ingenting, så vitt jag minns. 1894, då Artillerigatan kom till, exproprierades hälften av vår trädgård.

Vår fars hus låg ju i utkanten av staden och hade byggts med stora lantliga utrymmen. Den långa röda uthusbyggnaden, som efter rivning lär komma att byggas upp igen på Jamtli, innehöll flera vedbodar. Det kom ju hyresgäster, först till ett par rum i stora byggnadens övervåning; senare, när de sex barnen, som var med vid inflyttningen, fått fyra småsyskon, behövdes hela huset för familjen. Men i flygelbyggnaden, som uppfördes samtidigt med huvudbyggnaden, fanns från början ett par lägenheter som uthyrdes. Jag minns Amalia Perman, brorsdotter till apotekare Perman, stadens grundläggare, så gammal, att hon titulerades mamsell. På nedre botten var det en lägenhet på ett rum och kök. Det hyrdes för skolhushåll, först av en storbonde i Norra Lit, Göransson, sedan av prosten Olof Löfvenmark för sönerna Gunnars och Helges skolgång. Både Göranssons och Löfvenmarks barn blev våra lekkamrater och vänner.

I uthusbyggnaden fanns det både ladugård och stall. Göranssons medförde egen ko, som brukade göra vandringen från Husås till staden på två dagar. Under julferierna, fick vi låna kon, som levererade ett tillskott av mjölk — vi hade själva två kor, och detta ännu 1905. Att ett stall fanns, berodde nog på att min fars föräldrahem var i Hökbäck, Lit, där gården efter farfars död 1868 brukades av min farbror Frans. Det var livlig förbindelse mellan vårt hem och farfarsgården, och ett stall var därför absolut nödvändigt. Mot södra gaveln av det långa uthuset fanns en rymlig vagnsbod, där en präktig gammal droska med sidofönster förvarades, en utmärkt lekplats. Åkdonet invigdes på min fars bröllopsresa 1869, då han hämtade sin unga brud i Västerlövsta prästgård i Uppland. Resan företogs med båt från Gävle till Sundsvall, där droskan väntade och förde paret hem, med ombyte av hästar på gästgivargårdarna, förmodligen efter södra sidan av Indalsälven. Matbodar och u. d. fanns naturligtvis också i uthuslängan, som på övre våningen hyste vindar och »gällar» för det nödvändiga höförrådet

På den tomt, som vette åt flickskolan, fanns en rad gamla vackra björkar. Där hade vi vår krocketplan och som avslutning på den en liten trädgård. I min tidigaste barndom fanns på tomten uppe vid Gröngatan Domsagans arkiv, en grå timmerbyggnad på höga stolpar, för råttornas skull, förmodar jag. En träbro löpte utefter ena långsidan. Det hela verkade som ett »häbbre» och borde ju absolut ha bevarats, men på sådant tänkte man inte på den tiden.

Jag vill gärna berätta litet mera om mitt barndomshem, som bevaras i ett så ljust skimmer i mitt hjärta. I vår stora trädgård fanns före 1894, då Artillerigatan snappade bort mer än hälften av tomten mot gatan, inte mindre än fyra stora lövsalar eller bersåer, tre med rönnar och en av björk, som vi fick behålla. Där i någon berså dukades gärna middagsbordet vackra sommardagar. Vår mor vistades ute så mycket hon kunde, och det hände, att hennes symaskin flyttades ut på verandan. På den tiden var Nytorget gräsbevuxet, en liten björk med en stubbe stod just framför vårt staket, och där lekte jag ensam skola, en naturlig lek för den, som var dag såg pappa och en rad syskon försvinna till skolan. Undervisning skulle ju en gång bli min livsuppgift. Vår mor sökte sig gärna till någon skön plats med sin »eviga stumpstoppning», som pappa en gång skrev i ett brev. Ja, undra på att den blev »evig», när hon hade man och tio barn att hålla med hela strumpor! Pappa satt ju också gärna ute med sin pipa om sommarkvällarna, då vi kunde njuta av verkligt vacker musik från Stadshotellets trädgårdsservering.

Något behov av »sommarnöje» förelåg inte. Vi hade ju den stora vackra tomten, och i småbåtshamnen vid badhuset fanns vår roddbåt, byggd i Lit förstås och bärande namnet Erik, ett namn som varit och alltjämt tycks vara nästan obligatoriskt för de manliga medlemmarna i vår släkt. Roddbåten utnyttjades flitigt, och särskilt av de äldre bröderna, som kom hem på semester och gärna bedrev fiske. I brist på bättre hjälp lät de mig följa med och ro. Och jag minns ännu hur härligt det var att vara ute hela natten, lägga långrev på kvällen, just att glida fram med så tysta årslag som möjligt utefter stilla stränder (inga surrande snurror störde stillheten). Vi gick i land och kokade kaffe och försökte kanske sova ett slag i någon lada. På morgonen tog vi upp långreven, och om lyckan var god, fick vi några abborrar, sikar och harrar. Men det hände, att det blåste upp under natten, och då orkade jag inte ro tillfredsställande — minns också hur jag en gång, kanske vid 50:e kroken, tappade reven vid försöken att ta en »snorig» lake. Då var jag inte mycket värd i broderns ögon! Inte ett ord sa’ han till mig på hemvägen.

 

 

Vi rodde ibland runt Brunfloviken, ibland efter Frösölandet eller utefter Sunnelandet. Utfärder i båten gjordes också med matsäck till Öneudden eller udden nedanför östberget. Eller också drog vi i väg till Hasselbergs hage ovanför sta’n. Så nog hade vi sommarnöjen!

Ett roligt inslag var de årliga besöken en gång under sommaren hos pappas kollega, pastor Svenssons på Frösölandet omedelbart under Östberget. Där fanns en liten vacker trädgård, där jag en vår såg pärlhyacinter för första gången i mitt liv, och där vid sommarbesöket — på Kristina-dagen tror jag — bl. a. bjöds på härliga jordgubbar. En annan dag gällde besöket körsnär Holmqvists lantgård i Odensala. Jag minns dottern i huset Lydia Moberg med den lille sonen Allan i famnen. Han blev i sinom tid musikprofessor i Uppsala och lever ännu.

Ett ofta upprepat besök var, då vår farbror Gustaf, professor vid Berlins universitet, kom för att hälsa på sin gamla mor, pappas styvmor, den farmor vi barn kände. Han var glad och generös, och vi gjorde vanligen en vandring upp till utsiktstornet på Frösön.

Så småningom blev ju vårt hem allt mindre idylliskt, verandorna rakades bort, grönskan framför huset försvann och torget ryckte in på knutarna, dvs det skedde ju efter vår tid. När jag såg det sista gången, hade det kommit en så ledsam, grå ton på rappningen. Och nu är det »tempi passati»! Blott flygelbyggnaden lär ännu stå kvar.

 

Brännvinshandel i Östersund från 1786 till nutid
Av Fredrik Borggren

 

I en upplaga av Nordisk Familjebok, tryckt 1906, står under rubriken Brännvinslagstiftning att brännvinet är en synnerligen allmän förbrukningsartikel, utan att i något avseende vara en nödvändighetsvara, som lämpar sig särdeles väl som beskattningsföremål, så mycket mer som dess missbruk visat sig medföra de mest skadliga verkningar i både sedligt, fysiskt och ekonomiskt hänseende.

Man får sedan veta att redan från slutet av 1400-talet synes brännvin om än i mycket liten skala ha tillverkats i Sverige. Tillverkningen lär ha påbörjats av tyska bergsmän, som använde det som tillsats till krut för att göra detta mera eldfängt. Tillverkningen var dock ej underkastad någon kontroll före 1638, då tillverkningsavgift första gången infördes. Skatten utgick efter den använda spannmålen, och husbehovs- och salubrännvin beskattades olika. Sålunda var skatten under vissa tider för husbehovsbrännvin 2/3 av skatten för salubrännvin. Detta ändrades senare så till vida, att skatten utgick efter brännvinspannans storlek, men allteftersom tekniken utvecklades och mindre säd gick åt ökades skatten. Tillverkningen har varit och är fortfarande en givande källa till statliga och kommunala skatteinkomster. När det var nödår, förbjöds all husbehovsbränning för att åter bli fri, när skördarna var goda.

Tiden 1786—1855

Det är mycket svårt att få en korrekt bild av förhållandena under det första halvseklet av Östersunds historia vad gäller brännvinshanteringen. Borgerskapets och de tio äldstes protokoll berättar säkerligen långt ifrån allt som hände och beslöts, och det vimlar av mer eller mindre kända personnamn. Här skall göras ett axplock i ungefärlig tidsföljd bland de »utskänkare» som drev sin rörelse i Östersund i många år.

För att lättare kunna förstå den följande framställningen hänvisas den intresserade läsaren till Janrik Bromé, Östersunds Historia, del I, där den första stadsplanen återfinns efter sid. 88. Den är även publicerad i många andra sammanhang och avbildas därför inte här.

Den första av stadens yrkesutövare var en krögerska, Kerstin Dretz, som redan före 1786 hade sin krog i en byggnad på den befintliga sätesgården Östersund, Engeströmska gården, nära bron till Frösön. Hon erhöll burskap som krögerska 1788 och fick sig tilldelad tomterna 45—46 enligt Törnstens tomtindelning (Storgatan 13—Prästgatan 16) men byggde sedan sitt hus på tomten 66 (Prästgatan 15) där Stadskällaren långt senare började sin rörelse. Tomterna 45—46 betecknades från början såsom »källartomten» men kom till annan användning. Kerstin Dretz var redan år 1800 antecknad som gammal och utfattig och hade vid sekelskiftet sålt sin gård med rätt att under livstiden bebo ett par rum där.

Som den andra i raden av utskänkare kom stadens ordningsman, apotekaren Samuel Perman, som med sitt apotek och sin handelsbod flyttade in till staden

 

 

1794 och byggde sitt hus vid torget på tomten nr 1 (nuv. »Korg-Olles» gård). Han hade från början egna brännvinspannor och hade nog vid sidan av den övriga handeln en viss krogrörelse särskilt under marknaderna, då många landsbor och främlingar samlades.

Den tredje i ordningen var troligen mönsterskrivaren vid Jämtlands regemente J. S. Biberg, som år 1803 erhöll burskap som källarmästare under villkor att han flyttade från Frösön till Östersund. Han synes ha haft sin rörelse på tomterna 23—24 (Strandgatan 5—Köpmangatan 16). I staden var han en mångbetrodd man och blev rådman under justitiariets hela tid 1830—35. Han hade även gästgiveri.

I den första mantalsförteckningen för Östersund år 1806, då den 20-åriga friheten från kronoutskylder upphörde, finns krögaren Mats Öfelt som synes ha drivit sin rörelse på tomterna 8—9 (Prästgatan 24—Storgatan 19) fram till början av 1820-talet då den övertogs av handlaren Eric Sahlstedt som i sin tur upphörde 1839. I mantalsförteckningen för år 1810 finner vi traktören Anders Hallsten i gården 119—120 (Köpmangatan 40 mot Strandgatan). Han synes ha blivit efterträdd av traktör Anders Kinnlund år 1825. År 1812 fick madam Christina Edström burskap som »traktörska för bättre folk».

År 1803 började östersundsborna arbeta för att få gästgiveriet flyttat till staden från Stocke på Frösön. Det dröjde till 1809, innan häradsrätten beslöt att det skulle flyttas närmare staden, nämligen till Östberg, och först 1812 skedde inflyttningen till Östersund, där handlanden och fanjunkaren Carl Grip blev den första gästgivaren. Efter ett år övergick gästgiveriet till en annan person och cirkulerade sedan bland krögarna i staden. Det är svårt att nämna dem alla. 1820 var kanslisten och sedermera häradsskrivaren N. G. Rödén även gästgivare under c:a 10 år och drev rörelsen på tomterna 53—54 (Storgatan 5—Prästgatan 8). Han anhöll då om rätt att bränna brännvin, men då sådant icke förekommit i Östersund de senaste två åren, avstyrktes ansökningen i nykterhetens och ordningens namn. I detta sammanhang torde förtjäna nämnas att staden ägde en brännvinspanna, för vilkens nyttjande några år tidigare avgift erlagts med 32 skilling per tunna säd. Det meddelas dock redan 1816 att de flesta avstått från husbehovsbränning.

Sedan år 1821 gårdsägarnas hävdvunna rätt att till inneboende marknadsbesökare sälja brännvin borttogs, ingick borgerskapet år 1825 till K. B. med en skrivelse med begäran att endast fyra krogställen inklusive gästgiveriet måtte bibehållas samt att nytt burskap för traktörsrättighet endast måtte beviljas i mån av äldre rättsinnehavares avgång. Borgerskapet försökte på många sätt att hålla superiet tillbaka.

Kontingentborgaren sedan 1826 Jonas Hamrin står i mantalsförteckningen för 1830 som gästgivare i gården 107—108 (Storgatan 30 mot Köpmsmgatan 37). 1832 fick han burskap som handlande, 1835 står han som traktör och tycks ha avlidit ungefär 1847.

Tullvaktmästaren Olof Bräckberg hade sedan 1826 skött fru Christina Lundbergs traktörsrörelse i gården nr 83—84 (Prästgatan 31 mot Kyrkgatan) och för detta betalt henne 33 Rdr 16 sk. per år. Efter hennes död 1831 sökte och fick han burskap som traktör och fortsatte rörelsen till 1847. Han blev sedan stadsvaktmästare och skulle som sådan ha viss uppsikt över krögarna. Viktualiehandlanden och traktören Georg Risen, f. 1807, fick burskap 1830 och slog sig ned i gården nr 4 (nuvarande Grand Hotell). Han dog redan 1842, men hans änka fortsatte rörelsen. Risen står i mantalsförteckningen förutom som gästgivare även som rådman. Handlanden Joh. Georg Borg fick burskap som handlande och traktör 1851, övertog lokalerna i gården nr 4 och fortsatte som traktör i 11 år. Han återkommer i det följande »Tiden 1855—1876».

Borgerskapets protokoll den 2/4 1839:

Anmäldes att ordföranden mottagit en skrivelse från K. B. med anmodan att komma in med förslag rörande stadens förmåner, inkomster och utskylder m. m. Ordningsmannen apotekare Nyholm yttrade att han icke kunde utfinna något sätt att öka inkomsterna utan att betunga stadens invånare. Likväl trodde han att utan nya pålagor medel skulle kunna erhållas till avlöning av en stadsfiskal, om traktörer och källarmästare fick erlägga en arrendeavgift till staden för sina

 

 

rättigheter. De 10 äldste anmodade ordningsmannen att fråga K. B. om detta och sedan utlysa auktion på stadskällarens rättigheter.

Protokoll den 23/10 1839:

Ordningsmannen begär föreskrifter av de äldste om dels för hur många ut- arrendering skall ske, dels nödiga kvalifikationer för arrendatorn. Ärendet uppsköts.

År 1842 eller 1843 synes arrendeauktionen för stadskällaren gått av stapeln, och högsta budet lydde på 106 Rdr 16 sk. per år. Den som gjorde inropet och sedan drev rörelsen ett par år gjorde emellertid konkurs, och staden fick inga pengar. Som ny arrendator anmälde sig slaktaren Olof Thalén, f. 1809. År 1831 begärde han hos Justitiariet »försvar som arbetskarl i staden», vilket beviljades. Han var en kraftig och duktig grovarbetare, som sedan grävde diken m. m. under Samuel Permans ledning. År 1836 begärde han burskap som slaktare men stadens 10 äldste ansåg »att slakta det gjorde väl vem som helst» och ville inte tillstyrka. Men K. B. hade tydligen annan mening och beviljade burskapet. I mantalsförteckningen 1845 ståtar han med titlarna fångvaktmästare, slaktare och traktör. Han skötte sedan med den äran Stadskällaren i många år. Orvar Thuresson har i G. ö:s årsskrift 1952 gett en mycket omfattande beskrivning av Stadskällaren.

En annan märkesman bland de s. k. utskänkarna var konditorn P. E. Sundin från Skön. I de 10 äldstes protokoll den 5/3 1845 står: Upplästes sockerbagaregesällen Sundins med remiss och nödiga betyg försedda ansökan om burskap som sockerbagare i Östersund och ansågo stadens äldste icke något hinder ligga i vägen för bifall till hans begäran med villkor att han till stadskassan erlade 1 Rdr 32 sk. År 1853 sökte han hos Kungl. Kommerskollegium om burskap för destillering och rening samt försäljning av brännvin m. m. Efter yttrande från de 10 äldste och K. B. beviljades framställningen. Detta burskap ansågs sedan ovillkorligt, och såsom framgår av det följande beredde det från 1876 under c:a 30 år en mycket god arbetsfri inkomst för Sundin och sedan för hans efterlämnade änka. Sundin började sin rörelse i ekonomidirektör Wikströms fastighet vid Köpmangatan, där nu stadens »arkitektoniska» polishus står, och byggde sedan vid Storgatan 16 med fasad även mot Stortorget den fastighet, där sedan under nära 40 år Östersunds Utskänkningsbolag drev sin rörelse. Sundin dog 1883, hans änka 1908. I 1905 års Kungl. Förordning angående försäljning av brännvin m. m. står bland övergångsbestämmelserna, att till änkan Gustafva Sundin i Östersund skall, under villkor att hon avstår från henne tillkommande utskänkningsrättigheter, utbetalas gottgörelse med 5000 kronor om året till och med det kvartal hon med döden avgår.

Municipalstyrelsens protokoll den 25/9 1847:

K. B. vill ha förslag på det antal värdshus, källare och spiskvarter som för nästkommande år ansågs erforderliga i staden. Municipalstyrelsen meddelade då att den befintliga stadskällaren och övriga näringsställen var desamma som föregående år och att några fler icke behövdes. Municipalstyrelsen önskade att, då någon av dessa näringar kunde inskränkas, någon ny ej måtte tillåtas.

K. B. ville den 7/12 1848 ha nytt yttrande med förslag till erforderligt antal värdshus m. m. som behövdes 1849, och efter övervägande stannade M. S. vid den övertygelsen att det i staden utom stadskällaren skulle finnas 3 traktörställen och 1 spiskvarter. Då emellertid staden inte hade någon inkomst av näringsställena beslöts att hos K. B. hemställa om att rättighet till de föreslagna näringsställena skulle utarrenderas på offentlig auktion och staden erhålla avgifterna.

År 1848 och 1849 inbetalades till staden utskänkningsavgifter för Stadskällaren 106 Rdr 32 sk. samt för marknadsutskänkning av snickare Annelius, källarmästare Thalén, konditor Sundin, änkefru Risen och madam Roström vardera 6 Rdr 32 sk., tillsammans 33 Rdr 16 sk. eller totalt 140 Rdr. År 1847 hade inkomsterna stigit till 153 Rdr. Från år 1851 uttog staden avgift från Stadskällaren och näringsställena i övrigt samt tillfälliga marknadsrättigheter utgörande c:a 400 Rdr per år fram till 1856, då inbetalning började ske från Östersunds Bränn- vinshandel.

Tiden 1855—1876. Nya lagar.

»Kongl. Majt:s Nådiga Förordning angående Wilkoren för Bränvinstillverkning» av den 18/1 1855 är ett ganska digert aktstycke och omfattar inte mindre än 103 paragrafer. Det är alltså svårt att åstadkomma ett kortfattat sammandrag. Här följer några väsentliga punkter:

§ 1. »Brännvin må på landet och i stad tillverkas av en var som antingen är enligt författningarna berättigad att idka fabriksrörelse eller också äger och innehar i mantal satt eller särskilt skattlagd jord». Sedan uppräknas en hel del ämbets- och tjänstemän, från överståthållaren, landshövdingar, domare och magistratspersoner till kyrkobetjänter, folkskollärare och tjänstemän i allmänhet, som till följd av sin befattning kunde komma att deltaga i beslut om brännvinstillverkning eller kontroll därav. Dessa finge icke befatta sig med dylik tillverkning. Därjämte vore tillverkning av brännvin förbjuden å ecklesiastika, civila och militära boställen och å annan Kronans jord som ej med stadgad åborätt besittes.

§ 2. Brännvinstillverkningen är tillåten under två månader av året nämligen 15/10—15/11 och 15/11—15/12. (Denna tid förlängdes ganska snart att även gälla några månader i början av året). »Tillverkare må under endera eller bägge av dessa månader hanteringen utöva och vare en månad den kortaste tid för vilken någon må sig till brännvinstillverkning meddela. (Detta för beräkning av skatten som skulle betalas i förskott). Mäskberedning och brännvinstillverkning vare likväl ej medgiven från kl. 10 e. m. aftonen före sön- eller helgdag till kl. 10 om aftonen å sådan dag».

§ 3 stadgar att »brännvin må tillverkas antingen i större bränneri där redskap av vilken storlek och beskaffenhet som helst får begagnas eller i mindre bränneri där endast enkel redskap av en till pannrymden begränsad storlek är tillåten. Brännvinstillverkning i mindre bränneri får utövas endast av den som äger eller innehar i mantal satt eller särskilt skattlagd jord».

Den minsta tillverkningen per dygn skulle i större bränneri vara 300 kannor (1 kanna = 2V2 liter) och den största 1000 kannor sexgradigt brännvin allt i medeltal per månad. (»Sexgradigt» brännvin motsvarar 50 % alkoholhalt vid + 15°C.)

För varje större bränneri utsåg Länsstyrelsen en edsvuren kontrollör som skulle följa tillverkningen kontinuerligt. Kontrollören hade arvode från staten och skulle av brännvinstillverkaren utan ersättning ha kost och ett eget möblerat, eldat och städat boningsrum på det ställe där tillverkningen utövades. Kontrollören skulle protokollföra tillverkningsmängden och alkoholhalten. Vid brännvinets uppmätning och provning skulle kontrollören som vittne anlita en i orten bosatt trovärdig och edsvuren person, som för varje bränningsperiod skulle utses av borgerskap eller sockennämnd.

I Jämtland har det enligt handlingar i Landsarkivet funnits 4 s. k. större brännerier. Det äldsta var Västbyns bränneri på Frösön, varifrån protokoll finns från 1855—57. Att det blev så kortvarigt berodde på ägarens, J. M. Sparrman, död. Nästa bränneri uppfördes i Änge, Brunflo socken, med en kapacitet av 1000 kannor per dygn. Det var inrymt i den byggnad som sedermera övertogs av Änge Bryggeri i Odenslund vid Ringvägens södra sida mellan Skolgatan och Allégatan. Bränneriet ägdes från början av handlanden Oscar Winnberg i Östersund. Enligt protokollen tillverkades under 1861 inte mindre än 47.500 kannor, som efter 60 öre per kanna torde ha givit kronan en inkomst på 28.500 kronor. Bränneriet övergick i slutet av 60-talet till Carl Theodor Winnberg och upphörde 1873.

Under tiden 2/12 1872—2/1 1873 tillverkades 18.340 kannor och mellan 17/11 —27/12 1873 13.840 kannor. Det finns ett protokoll som anger att härtill åtgått 270 centner (c:a 11,5 ton) torkat kornmalt och 12.000 kubikfot potatis. Vid försök att förvandla kubikfot till kilo har framkommit att potatisen borde ha vägt drygt 200 ton motsvarande alltså c:a 6 kg potatis för 1 liter 50 #/o brännvin. Bränneriet nr 3, Waplans bränneri, startades 1861 med riksdagsman Nils Larsson ji Tullus i spetsen och drevs med en kapacitet av 500 kannor per dygn åren 1861—74. Under tiden 16/12 1873—14/3 1874 kom bränneriet upp i 41.535 kannor som efter 80 öre per kanna gav Kronan en skatt på c:a 33.000 kronor. En av Nils Larssons medhjälpare m. fl. startade sedan ett nytt bränneri i Änge, Offerdal, som från början tillverkade c:a 15.000 kannor per år och drevs till 1830 med så småningom allt mindre och mindre tillverkning.

I samband med redogörelsen om brännerier kan nämnas att stadsfullmäktige den 17/9 1866 ombads att yttra sig om en fråga rörande inköp för dåvarande Brännvinsmagasinets behov av brännvin under kommande vinter. Det rådde »hårda tider och tryckt penningställning», och direktionen för brännvinshandeln ansåg det ändamålsenligare och allmännyttigare att — även med uppoffrande av en ringa direkt vinst — magasinets behov uppköptes inom länet, nämligen av Änge eller Waplans bränneri, än behovet täcktes genom uppköp från södra Sverige. Inköpspriset var i kronor från södra Sverige 1.47, från Waplan 1.70 och från Änge 1.75. Änges ägare, som var med i stadsfullmäktige, gick nu också ned till 1.70. Fullmäktige ansåg sig inte kunna avgöra frågan utan överlämnade till direktionens bedömande huruvida man, även med någon uppoffring av en ringa vinst, skulle köpa från Änge och Waplan.

Den 18/1 1855 utkom även Kungl. Maj:ts förordning angående villkoren för försäljning av brännvin och andra destillerade spirituösa drycker. Den är inte fullt så vidlyftig som tillverkningsförordningen men omfattar 60 paragrafer på 19 sidor. Redan ett utdrag av förordningen blir ganska vidlyftigt.

§ 1. Brännvin må ej till mindre belopp än 15 kannor säljas av annan än den som enligt §§ 2 och 4 är berättigad därtill.

§ 2. Den som erhållit rättighet att idka minuthandel med brännvin får ej sälja mindre än en halv kanna (1 1/4 liter).

§ 3. Vid handel som i föregående paragrafer omförmäles må det som sålts icke avhämtas i mindre belopp än det minsta, som i vartdera fallet må säljas, ej heller får något av det sålda förtäras på försäljningsstället.

§ 4. Den som erhållit rättighet att idka utskänkning av brännvin må sälja hur litet belopp som helst och må detta på stället förtäras eller därifrån avhämtas.

Å utskänkningsstället skall mat alltid vara att tillgå.

§ 5. Utskänkning av brännvin må icke utövas av den som idkar annan handel till vars bedrivande särskilt tillstånd erfordras. Å landet vare lag samma för minuthandel med brännvin.

§6. Rättighet till minuthandel med eller utskänkning av brännvin må ej tilldelas annan än den som har god frejd, gjort sig känd för ordentlighet, kan försvarligt skriva och läsa samt prövats i övrigt tjänlig vara. De som enligt förordningen angående tillverkning av brännvin icke får befatta sig med tillverkning(statliga ämbets- och tjänstemän m. fl.) må ej heller tilldelas rättighet till minuthandel eller utskänkning.

§ 7 och 8 innehåller bestämmelser om rättigheterna. Varje år skall Magistraten inom första hälften av maj hos K. B. uppgiva de källarmästare, vinskänkar, idkare av schweizerirörelse, traktörer och värdshusvärdar som å sin rörelse har burskap ävensom de som hava rättigheten förlänad för bestämd tid, vilken före 1856 års ingång icke upphör. I sammanhanget därmed skall Magistraten efter hörande av stadens äldste meddela K. B., om därjämte andra personer borde erhålla rättigheter och i så fall antalet och i vilken del av staden försäljningsstället skulle placeras. K. B. skulle sedan fatta beslut och meddela Magistraten. Dock fick icke K. B. mot Magistratens och stadens äldstes avstyrkande bevilja någon rättighet. För varje sådan näringsidkare skulle före den 15 juni beräknas antalet kannor brännvin som under följande försäljningsår komma att avyttras. I § 16 föreskrives att i stad antalet kannor per år för minuthandel eller utskänkningsställe icke får sättas lägre än 800. Avgiften för rörelsen var bestämd för minuthandel till 8 och för utskänkning till 12 sk. per kanna.

§ 9. Burskap som hädanefter meddelas medför inte rättighet till minuthandel eller utskänkning av brännvin.

§ 10. De beviljade rättigheterna skall före juli månads utgång av Magistraten utbjudas på offentlig auktion för högst 3 år i sänder. Magistraten får efter stadens äldstes hörande bestämma om flera rättigheter skall utbjudas i ett utrop eller varje rättighet särskilt. Anbuden prövas av Magistraten. Tillbörligt avseende skall fästas på de bjudandes »behörighet och tjänlighet».

Om i stad bolag bildas för rättigheternas utövande får Magistraten, sedan stadens äldste hörts, utan föregående auktion sluta avtal med bolaget för högst 3 år i sänder. Sammanlagda avgiften får dock icke bestämmas lägre än om försäljningsrätterna upplåtits till särskilda personer.

De följande paragraferna gäller landsbygden, och i § 11 står: »Gästgivare vare ej pliktig att brännvin till utskänkning hålla». Det var väl en storartad frihet! Gästgiverierna på landet såsom samlingspunkter för resande och ortsbor ansågs självskrivna för brännvinsrättigheter.

M. S. protokoll den 20/4 1855:

Sedan Kungl. Majt:s förordningar om tillverkning och försäljning av brännvin m. m. kungjorts i januari 1855, sände K. B. i april samma år en skrivelse till municipalstyrelsen med åläggande att inkomma med uppgift på källarmästare m. fl. som å sin rörelse hade burskap, ävensom de näringsidkare åt vilka rättighet till utskänkning av brännvin m. m. blivit förlänad för bestämd tid men icke utlöpte före ingången av nästa år. Därjämte skulle avgivas utlåtande, huruvida rättigheter till minuthandel med och utskänkning av brännvin må meddelas andra personer. Ordningsmannen och stadskassören fick i uppdrag att lämna uppgifterna, men de 10 äldste ville föreslå att nuvarande källarmästare m. fl. som hade rätt till utskänkning skulle få fortsätta så länge rättigheten varade. Vidare beslöts att i staden anordna ett utminuteringsställe. Efter ungefär en månad inkom från K. B. följande skrivelse:

»Till Municipalstyrelsen i Östersund.

Sedan M. S. uti skrivelse d. 5 d:s meddelat att stadskällaren här i staden på obestämd tid innehaves av Olof Thalén och rätt till utskänkning av starka drycker utav handlandena J. G. Borg och C. P. Moberg, skomakaren M. Nyström och traktören P. O. Jonsson intill 1856 års slut och tillika hemställt att några fler utskänkningsställen än nämnda angivna och den särskilda Schweizerirörelse som med burskapsrätt innehaves av sockerbagaren P. E. Sundin icke inom staden borde få finnas, så har landshövdingeämbetet av de för Thalén utfärdade till- ståndsbrev inhämtat att Thalén, som den 1/8 1846 vunnit rättighet att under ett års tid räknat från och med samma dag förestå stadskällarrörelsen här i staden, den 14/7 näst därpå följande år erhållit K. B:s tillåtelse med samma rörelse tills vidare få fortfara.

Då av vad sålunda förekommit det visar sig att såväl sockerbagaren Sundin som traktörerna Borg, Moberg, Nyström och Per Jonsson äga ostridig rätt till utskänkning av brännvin och andra starka drycker, den förstnämnda så länge han burskapet innehar och de övriga till 1856 års slut, infordras därom för närvarande icke något vidare utlåtande men då vad beträffar Thaléns rättighet till idkande av stadskällarerörelse densamma blivit honom blott tillsvidare förunnad har vid det förhållande att ny författning angående villkoren för försäljning av brännvin och andra brända eller destillerade spiritiösa drycker numera utkommit, landshövdingeämbetet ansett den honom år 1847 tillerkända rättighet i nämnda hänseende icke bör längre än till den första instundande oktober förbliva gällande varom Municipalstyrelsen anmodas honom underrätta och enär uti M. S.:s skrivelse ingenting omförmäles huruvida nämnda stadskällarrörelse bör indragas eller rättigheten att den innehava bör i enlighet med § 10 i Kungl. Förordningen den 18 sistlidna januari å auktion utbjudas, får Landshövdingeämbetet tillika anmoda M. S. därom fodersamligen (= genast) avgiva yttrande.

Östersund å Landskansliet den 23 maj 1855.
J. Thomée Carl Ekberg»

Vid M. S.:s sammanträde den 30/4 1855 hade handlandena O. Winnberg, C. Hofverberg och F. J. Wingstedt skriftligen åtagit sig att å ett bolags vägnar övertaga utminuteringen för de tre första åren mot erläggande av skatt för minst 4.000 kannor per år. M. S. ansåg detta bud förmånligt, och K. B. godkände det. Så startade Östersunds Brännvinshandel i privat regi, men staden fick, sedan Hushållningssällskapet fått sina 20 °/o av skatten för tiden 1/10 1855—30/9 1856, ett tillskott till kassan på 1.370 Rdr. Stadens totala inkomster uppgick till c:a 4.800 Rdr, och det var ett gott tillskott. Året 1856—57 fick staden 1.620 och 1857—58 1.702 Rdr i som det heter avgifter för Stadskällaren och minuteringsrättigheter. Några anmärkningar mot bolaget synes icke ha framställts. Förmodligen låg brännvinsmagasinet redan då på nuvarande Storgatan 19.

År 1858 den 1/10 upphörde alltså det första bolagets rättigheter, och frågan blev hur fortsättningen skulle gestaltas. Magistraten, som börjat sin verksamhet den 1/4 d. å., hade därefter kallat de 10 äldste till sammanträde med landshövding Dahlström som ordförande. Landshövdingen framhöll i ett längre föredrag de fördelar som staden skulle vinna, om den övertog handeln för egen räkning både i fråga om minuthandel och utskänkning.

Sedan beslöts, att auktion skulle hållas den 1/7 för att utröna hur högt anbud man skulle kunna påräkna, att stadens röstberättigade invånare skulle kallas till dagen därpå för att inför Magistraten överlägga, att man skulle tillsätta en

 

 

kommitté med C. H. Ekberg, Oscar Winnberg och C. M. Berg för att framlägga förslag till reglemente för stadens brännvinshandel, och att utminuteringen skulle utövas på ett enda ställe.

Protokoll den 2/7 § 66: Efter gårdagens auktion beslöts att högsta budet, 6.000 kannor per år, lämnat av handlanden C. Hofverberg, skulle förkastas.

Reglementet för drivande av rörelsen för stadens egen räkning godkändes efter några mindre ändringar.

Protokoll den 2/8: Efter annonsering om befattningen som verkställande direktör under ett år i ett blivande bolag, var handlanden P. Wiklund ensam sökande och utnämndes. Till meddirektörer utsågs handlanden Oscar Winnberg och färgaren A. P. Fjellman. Eftersom utskänkarnas rättigheter upphörde först 1859, blev det för endast ett år. Enligt reglementet skulle v. d.-arvodet vara 10 °/o av årets nettovinst och meddirektörerna skulle vardera ha 150 Rdr per år. V. d. skulle ställa borgen för 2.000 Rdr. Minimiavgift per år skulle utgå med 1.500 Rdr för minuthandeln och 2.300 för utskänkningen. Av dessa 3.800 skulle Hushållningssällskapet ha 20 °/o och staden resten. Stadsfiskalen, vilken som lön uppburit avgiften från Stadskällaren 371.20 Rdr jämte 28.80 Rdr från stadskassan, skulle nu från brännvinshandelns vinst ha ytterligare 500 Rdr »med villkor att fiskalen utövar noggrann tillsyn över ordningen på utskänkningsställena och emot lönnkrögare samt över allmänna ordningen i övrigt så länge Magistraten anser honom därav förtjänt». Med samma förutsättning skulle stadens vaktmästare få en årlig gratifikation av 50 Rdr.

Såsom driftmedel för rörelsen skulle direktionen mot stadens ansvarighet få låna upp 20.000 Rdr.

Utskänkarna voro skyldiga att inköpa all spirituösa från stadens brännvinshandel.

Direktionen må icke till någon »utborga» (lämna på kredit) spritdrycker till högre belopp än 1.000 Rdr med mindre än att borgen eller annan säkerhet ställes därför.

Magistratens protokoll den 18/4 1859 § 27.

De röstberättigade i staden var kallade till sammankomst med Magistraten för att överlägga om huru Brännvinshanteringen skulle drivas under en kommande treårsperiod från den första nästkommande oktober. Det tillsattes en kommitté bestående av landssekreterare P. G. Rissler, handl. Oscar Winnberg, färgare J. P. Fjellman och källarmästare O. Thalén.

§ 32 den 9/5. Kommitterade ansågo att försöksåret 1858—59 hade utfallit relativt bra, att minuthandeln skulle handhavas av staden och att utskänkarna skulle förpliktas att taga alla erforderliga spirituösa drycker från stadens minuthandel. Kommittén ansåg att det varit bra om utskänkningen också blev stadens affär, men att det säkerligen skulle vara svårt att få avlönade föreståndare med godkända egenskaper.

§ 50. Utsågs till v. d. under tre år handl. Wiklund och till direktion handl. O. Winnberg och J. P. Fjellman.

Den 7/11 1859 utsåg magistraten revisorer för 1858—59 års verksamhet. Revisorerna lämnade sin berättelse den 18/11 och hade ingen annan anmärkning än att revisorerna borde tillsättas tidigare på året, så att de kunde övervara inventeringen. Magistraten beslöt giva ansvarsfrihet.

Revisionsberättelsen för år 1859—60 föredrogs inför magistraten i januari 1861. Några anmärkningar mot förvaltningen hade icke framställts av magistraten och de 10 äldste gav ansvarsfrihet, men då de enligt reglementet skulle besluta om »direktionen gjort sig förtjänt av samhällets förtroende och bör vid befattningen förbliva eller ej», blev handl. Oscar Winnberg efter omröstning enhälligt entledigad från sin befattning som meddirektör och kopparslagare J. A. Holmberg vald i hans ställe. Skälet framgår ej av protokollet, men Winnberg hade det året startat ett s. k. större bränneri i Änge i Brunflo (vid Ringvägen).

Magistratens protokoll 1862:

Den 10/1. Magistraten hade kallat stadens 10 äldste till sammanträde för att behandla revisionsberättelsen för försäljningsåret 1860—61. Magistraten och de äldste beviljade ansvarsfrihet och ansåg att direktionen med noggrannhet och omsorg förvaltat företaget men gjorde dock anmärkning på den onormalt stora utborgningen och angav vissa regler för de fall, då skäl för sådan förelåg.

Den 16/8. Stadens 10 äldste i sammanträde inför magistraten. Vid sammanträdet skulle utses dels direktion för brännvinshandel, dels tre utskänkare för tiden till den 1/10 1865. V. d.-befattningen söktes av färgaren O. E. Berg, handl. A. P. Fjellman och handelsbokh. A. Hillerström. Utskänkningsrättigheterna söktes av källarmästaren och rådmannen Olof Thalén, gästgivaren F. J. Wingstedt, näringsidkaren J. G. Borg och »myndigförklarade ogifta Qvinspersonen Carolina Westberg». Hillerström, född 1838 och således endast 24 år, utsågs till v. d., till ledamöter i direktionen utsågs O. Thalén och O. E. Berg, varjämte till utskänkare utsågs Thalén, Wingstedt och Carolina Westberg. Enligt en ansökan om baler på »Borgens sal» under marknader, som Borg insänt till Magistraten 1863, sköttes utskänkningen på Storgatan 17 av Carolina Westberg.

Det bör kanske anmärkas angående Thalén, att han enligt 1855 års lag såsom rådman icke fick befatta sig med brännvinsförsäljning men ändå nu var både traktör och direktionsledamot.

§ 6. Stadsfullmäktigesammanträde den 19/10 1864.

M. Roman hade i en längre skrivelse sökt visa att brännvinshandelns v. d. Hillerström misskötte sin uppgift och ville att någon annan skulle utses. Ärendet fick vila tills revision ägt rum. Revisionsberättelse inkom till Stadsfullmäktige i april 1865 och direktionen beviljades ansvarsfrihet, men stadsfullmäktige ansåg ändå nödigt att få kännedom om brännvinshandelns aktuella förhållanden, och v. d. Hillerström hade inlämnat ett inventeringsinstrument.

Den 11/7 1865. § 3. En kommitté, C. A. Lignell, C. Cavallin och O. P. Hellberg, meddelade efter noggrann granskning av brännvinshandelns räkenskaper för 1863—64 att vinsten hade redovisats med 17.808 Rdr men hade i den digra revisionsberättelsen många anmärkningar att göra. Bland annat hade direktionen i strid mot reglementets föreskrift utsträckt krediterna ända därhän, att dessa hade uppgått till 26.002 Rdr eller nära 25 °/o av vinsten från rörelsens början. Ingen säkerhet hade tagits för större krediter och mycket dålig urskillning hade iakttagits i fråga om alla små gäldenärer. En väsentlig del av fordringarna kunde anses osäkra, men ändå hade de räknats med i vinsten och v. d. hade räknat provision även på dessa fordringar. Protokoll från direktionens sammanträden saknades, och böckerna hade inte förts med tillbörlig noggrannhet. Kommittén hade föreslagit att av de under åren hopsamlade vinstmedlen ett belopp av 50.000 Rdr, däri inräknat de 8.500 Rdr som tidigare anvisats för olika ändamål, bl. a. till ny kyrkogård, skulle dragas ur rörelsen. V. d. ansåg att rörelsen därigenom skulle få för litet driftkapital och lida betydlig förlust genom mistning av kassarabatter. Därför borde de 50.000 minskas till 30.000 Rdr. Efter långvarig överläggning blev detta stadsfullmäktiges beslut, och pengarna skulle snarast överlämnas till Drätselkammaren. V. d. Hillerström anmälde vidare att rörelsens stora fordringar hade säkrats, dels genom borgensförbindelser, dels genom kontant inbetalning av c:a 6.000 Rdr. Mer eller mindre säkra fordringar uppgick till c:a 10.000 Rdr.

Den 2/9 1865 antogs nytt reglemente för brännvinshandeln. Bl. a. skulle upplupen ränta på det hopsamlade driftkapitalet avdragas från vinsten. Därjämte skulle stadsfiskalens lön 900 Rdr och stadsvaktmästarens 350 Rdr inräknas i brännvinshandelns omkostnader. Högst fem utskänkare skulle finnas i staden, Sundin inberäknad. Utborgningen borde begränsas.

Den 18/9 1865 skulle stadsfullmäktige besluta om direktion för brännvinshandeln och övertagande av tre utskänkningsrättigheter (Sundins och gästgivarens undantagna). Fyra personer hade sökt befattningen som v. d., nämligen F. G. Norstedt från Sundsvall, J. A. Hillerström, N. O. Näslund och O. A. Gustin från Östersund. I första hand underkändes Hillerström, eftersom han drivit och fortfarande drev annan handel vid sidan av befattningen. Att han förband sig att upphöra därmed inom 6 månader hjälpte inte. Beträffande de övriga inhämtades av handlingarna, att Norstedt, som ställt uppbördsborgen för högre belopp än övriga sökande och genom lång tids skötande av brännvinshandel jämväl syntes ha erforderliga egenskaper och insikter, var bäst meriterad. Men då en och annan röst höjdes till förmån för de övriga sökandena (lokalpatriotism?), skreds till votering, varvid Norstedt fick 6 röster, Gustin 7 och Näslund 2. En röstsedel hade kasserats emedan den upptog namnet Nordström i stället för Norstedt. O. A. Gustin blev alltså vald för de 3 närmaste åren. Sökande till direktionen var bryggaren Edv. Berg och handlanden O. Högström. Berg antogs men Högström ansågs för ung. De sökande utskänkarna fick förlängda rättigheter till 1868. Gustin och hans meddirektörer fick ansvarsfrihet för åren 1865—67, dock med grava anmärkningar mot den ökande kreditgivningen. För året 1865 hade fordringarna stigit från 26.000 till 48.000 Rdr.

Den 18/10 1867 beslöts att uttaga 10.000 Rdr brännvinsmedel för inköp av mjöl till vintern. På grund av svår missväxt väntades stor knapphet. Vid försäljning av mjölet skulle inkomsterna åter insättas på brännvinshandelns bankkonto.

Den 17/7 1868 beslöt stadsfullmäktige att staden fortfarande själv skulle bedriva brännvinshandeln. En reservant ville ha auktion. Reglementet skulle revideras. En del osäkra fordringar skulle avskrivas och föras bort ur räkenskaperna.

Enligt det sedan fastställda reglementet skulle för utestående fordringar beräknas provision först sedan de indrivits. Dock fick ingen provision beräknas för sådana fordringar, som icke blivit indrivna inom året efter det utborgningen skett. Magistraten meddelade vidare att samma utskänkare Thalén, Jonsson och Westberg begärt förnyade rättigheter för 3 år, vilket bifölls. Rådman A. P. Fjellman och bryggare Edv. Berg ansökte om ledamotskap i direktionen för brännvinshandeln, vilket stadsfullmäktige inte heller hade något emot.

V. d.-befattningen söktes av rådman J. Ocklind, dir. O. A. Gustin och handl. E. C. Perman samt handl. F. Norstedt från Sundsvall. Vid val med slutna sedlar erhöll Ocklind de flesta rösterna och föreslogs hos magistraten till utnämning för 3 år. Ocklind hade varit stadens ordningsman, handlande och rådman, vilken senare befattning han bibehöll trots förbud enligt 1855 års lag.

Magistraten skrev i sitt protokoll att ehuru Gustin, som fick 6 röster mot Ocklinds 8 och som under de sista 3 åren gjort sig känd för ordning, pålitlighet och erfarenhet uti skötande av befattningen som v. d., framför sina medsökande borde kommit i åtanke, men då stadsfullmäktige med övervägande röstetal valt Ocklind, som även han med särdeles nit och skicklighet skött anförtrodda uppdrag, fann magistraten skäligt utse Ocklind.

Över förvaltningen av brännvinshandeln under tiden 1/10 1866—1/10 1867 hade häradsskrivare C. Cavallin och lanträntmästare O. T. Hellberg den 27/11 1868 åstadkommit en revisionsberättelse på 11 foliosidor med 13 olika anmärkningspunkter samt en allmän kritik av företagets skötsel. Gustin svarade den 9/4 1869 på 8 foliosidor på alla anmärkningar som rörde honom och ville rentvå sig själv. De båda meddirektörer- na rentvådde sig på en halv sida jämte protokollsutdrag. Stadsfullmäktige ville den 27/5 inte ge decharge, och den 29/6 anmodade magistraten stadskassören att väcka åtal mot direktionen. Någon effekt av denna anmodan har ej påträffats i protokollen.

Gustin, som i sin långa försvarsskrift medgav att han inte var bokföringskunnig utan var hänvisad till särskilt anställt biträde, måtte under det följande året ha fått bättre hjälp, ty vid en senare revision av räkenskaperna för tiden 7/10 1867—15/10 1868, tillstyrkte samma revisorer ansvarsfrihet för Gustin och den övriga direktionen, vilket beviljades. På samma gång föreslogs att det belopp av c:a 1.760 Rdr, som föregående v. d. Hillerström uttagit för mycket i provision, skulle avskrivas. Stadsfullmäktige godkände även detta.

Enligt Magistratens protokoll den 2/10 1871 fick de tre förutvarande utskänkarna förnyade rättigheter under två år. Rådman John Ocklind var ende sökande till v. d.-befattningen i brännvinshandeln, men stadsfullmäktige ansåg att han under den tid han innehaft befattningen icke följt reglementets föreskrift att i behörig tid avlämna räkenskaperna. Stadsfullmäktige fann därför ej skäl att för närvarande tillstyrka vidsträcktare bifall än att Ocklind måtte antagas endast till instundande 1 december, till vilken tid han förständigades att inlämna brännvinshandelns räkenskaper för de gångna åren. I stadsfullmäktige den 6/12 1871 föredrogs räkenskaper och revisionsberättelse för tiden 15/10 1869—6/10 1871. Ansvarsfrihet beviljades först ett halvt år senare, sedan stadsfullmäktige närmare granskat rörelsens ställning, men Ocklind blev ändå utsedd som v. d. till den 19/10 1873. Som meddirektörer till 1873 hade i augusti 1870 utsetts rådman N. G. Skogh och folkskollärare L. A. Lindahl med ett från 150 till 300 Rdr höjt årsarvode.

Så fortsatte rådman Ocklind som v. d. och revisorerna tillstyrkte ansvarsfrihet efter rättelser och förklaringar från direktionen. På den stora utborgningen gjordes ideliga anmärkningar.

Vi är nu framme vid 1873, då ny period skulle börja. Såsom vid tidigare år flera gånger tillämpats hade tre borgare i staden bildat bolag och på offentlig auktion för en ganska blygsam summa, 3.340 Rdr, ropat in rättigheterna till minutförsäljning och utskänkning. I god tid före den 1/10 hade sedan dessa rättigheter överlämnats till staden, som därigenom kunde tillsätta direktionen.

Då denna fråga i september 1873 togs upp i stadsfullmäktige och direktionen fram till 1876 skulle utses, var Ocklind fortfarande ensam sökande till v. d.- befattningen. Det påpekades och yrkades, att de som hade ämbeten inom staden, särskilt magistraten, borde förklaras icke kompetenta till de sysslor som ålåg brännvinsdirektionen, då gällande lag från 1855 förbjöd ett sådant samröre. Alltså yrkades att Ocklind skulle få befattningen endast om han avgick som rådman. Vid omröstning fick detta yrkande 10 ja och 5 nej. De 5 nejrösterna får man kanske anse innebära att O. ändå inte ansågs kompetent. V. d. skulle nu ställa uppbördsborgen för en från 2.000 till 5.000 Rdr höjd summa.

Beträffande meddirektörerna var stadsfullmäktige från början mildare. Vid en företagen omröstning förklarades de båda förutvarande, rådman Skogh och folkskoll. Lindahl, som också tillhörde stadsfullmäktige, kompetenta med 10 röster mot 6, trots att lagen åberopades. Men vid sluten röstning för valet fick bland 7 sökande boktryckare C. M. Berg och stadskamrer A. G. Rodling de högsta röstetalen. Bolaget kallades nu Östersunds Utskänkningsbolag, men »brännvinshandeln» fick det nog ändå heta i fortsättningen.

I oktober 1874 anhöll utan angiven orsak de båda meddirektörerna om entledigande, och i november s. å. utsågs bland 12 sökande fängelsedir. C. A. Jägerhorn och handl. E. G. Perman till medlemmar i direktionen. De båda som året förut blivit petade, Skogh och Lindahl, sökte nu igen men stadsfullmäktiges ordf., doktor Grenholm, vägrade att ta upp deras sak. Under flera tidigare år hade auditor O. C. Ocklind suttit som ordförande i stadsfullmäktige. Han avgick i maj 1873 ur stadsfullmäktige. Beslutet överklagades emellertid hos K. B. som ansåg att doktor Grenholm överträtt sin befogenhet, och Lindahl fick träda in igen med Perman som suppleant.

Den 30/12 1873 föredrogs i stadsfullmäktige revisionsberättelsen för 1871—72 varvid ansvarsfrihet beviljades. Den 23/12 1874 beviljades ansvarsfrihet även för 1872—73, i båda fallen alltså 5 kvartal efter räkenskapsårets slut.

Stadsfullmäktige beslöt vid sammanträde den 25/1 1875 ålägga v. d. Ocklind att ha räkenskaperna för 1873—74 klara före den 1/2 såsom reglementet föreskrev. Eljest riskerade han 3 månaders suspension. Årsberättelsen föredrogs i stadsfullmäktige först den 8/5 och återvisades till direktionen för förklaring inom 14 dagar. Den 16/11 s. å. blev både anmärkningar och förklaringar föredragna i stadsfullmäktige. Den 30/12 fick direktionen decharge med tillsägelse om en hel del ändringar i v. d.:s sätt att sköta rörelsen, alltså »som vanligt» 5 kvartal efter räkenskapsårets slut.

Vid stadsfullmäktiges sammanträde den 17/4 1876, då fråga upptogs om rörelsens ordnande efter den 1/10, anmäldes att v. d. för brännvinshandeln ännu ej hade kunnat lämna nödiga räkenskaper för 1874—75. Visserligen hade v. d. den 8/3 överlämnat en del papper, som angick det årets räkenskaper, men varken huvudräkning eller nödiga böcker. Någon revision hade alltså inte kunnat göras. V. d. hade endast till revisorerna överlämnat en skrivelse med redogörelse för de hinder som mött för räkenskapernas avslutande. Stadsfullmäktige ansåg skälen svaga men lämnade uppskov till den 15/5. Stadsfullmäktige ville också att meddirektörerna mot särskild ersättning, som v. d. skulle vidkännas, skulle låta upprätta ett bokslut.

Bankkamrer, sedan v. d. för Folkbanken, A. G. Andersson, synes till slut ha fått i uppdrag att utreda och upprätta bok för brännvinshandeln och fick för detta av stadsfullmäktige ett arvode på 400 kronor.

Efter denna nya uppställning av räkenskaperna gjorde revisorerna, lektor P. Olsson och häradsskrivare E. L. Forssell, sin granskning. Ocklind fick göra sina förklaringar och årsvinsten reducerades, v. d.-provisionen desslikes, och den 5/5 1877 fick direktionen ansvarsfrihet, nu mer än 1 1/2 år efter försäljningsårets slut.

Men det blir ännu värre med 1875—76 års slutredovisning. Den 29/12 1877 började stadsfullmäktige efter anmälan från D. K. att efterlysa räkenskaperna och anmodade magistraten att vid utsatt lämpligt vite infordra dessa. Revisorer hade utsetts redan den 22/8 s. å. Den 12/12 1878, alltså ett år senare, beslöt stadsfullmäktige att överlämna revisionsberättelsen till D. K. att skyndsamt vidarebefordra den till f. d. direktionen, som inom en månad skulle lämna förklaring över av revisorerna gjorda anmärkningar. Den 29/4 1879 beslöt stadsfullmäktige att icke godkänna de ganska sent inlämnade förklaringarna och utsåg nu särskilda »vidräkningsmän», som inför direktionen och revisorerna skulle göra en ingående granskning.

Den 29/4 1881 beslöt stadsfullmäktige att uppmana vidräkningsmännen att med det första fullgöra detta uppdrag, och efter ytterligare erinringar med klent resultat (de utsedda synes ha haft den antagligen riktiga inställningen att deras uppdrag var hopplöst) föreslog vidräknarna den 2/2 1886, att stadsfullmäktige skulle helt avföra frågan om slutredovisning, då den »skyldige» direktören inte längre hade några tillgångar. Hans egen fordran vid 1876 års slut ansågs också till större delen uppväga de fordringsanspråk som staden kunde ha mot honom. Men stadsfullmäktige gav sig ändå inte riktigt. De ville ha en specificerad redovisning av vad som 1876 överlämnats till staden av brännvinshandelns tillgångar.

Stadsfullmäktige fick den 1/11 1887 en förteckning på vad som influtit, när räkenskaperna för upphörda brännvinshandeln avslutades den 1/6 1877 och delvis senare:

För lagret av spirituösa hade till D. K. inbetalats…….. 28.910
2 st. bankböcker …………………………………………………..3.700
Kassabehållning …………………………………………………..2.630
Till Änge bryggeri försålda tomfat 1877—1878 …………2.990
Fastigheter och inteckningar m. m. 1878 …………………6.650
Summa Kronor………………………………………………….. 44.880

Därjämte hade v. d. Ocklind till D. K. :s ordförande enligt protokoll den 21/12 1876 överlämnat dels en kontrabok med
Sundsvalls Handelsbank ……………………………………..34.800
dels ett depositionsbevis i Sundsvalls Enskilda bank  61.370
Summa Kronor…………………………………………………. 141.050

Det var således ett stort kapital som nu frigjordes, trots att staden under årens lopp plockat åt sig av brännvinshandelns rörelsevinster. Man ställer sig frågan, hur den allmänt betrodda handlanden och rådmannen John Ocklind, f. 1824 och således 1876 bara 52 år gammal, hamnat i den situation dit hans sista års verksamhet fört honom.

Tiden 1876—1905

Så återgår vi till år 1876, som skulle komma att innebära en stor omvälvning av brännvinshandelns skötsel: ordning och reda i räkenskaperna, för staden växande ekonomiska resultat och därigenom en stor lättnad för stadsfullmäktige och magistrat. Folkskoleinspektör J. Kjellin, Rolf Kjellins farfar, har upprättat ett register över stadsfullmäktiges protokoll och efter det sista beslutet om revisionen av J. Ocklinds oklara bokslut antecknat: »Brännvinshandelns allmänna ordnande har sedan fortgått enligt lag och utan svårigheter varför ej något vidare därom i registret noteras». Men dessförinnan innefattar registret många sådana ärenden. En del mindre uppseendeväckande beslut saknas i registret, t. ex. revision utan anmärkningar.

Så tidigt på året som den 17/4 1876 inkom till stadsfullmäktige en skrivelse från magistraten som påpekade, att brännvinshandelns rättigheter upphörde den 1/10 1876, och anhöll att stadsfullmäktige meddelade hur de ville ha det i fortsättningen. Vid samma sammanträde hade anmälts att Ocklind ännu ej hade lämnat något bokslut för år 1874—75.

Det är förklarligt att stadsfullmäktige var missnöjda med det sätt varpå företaget sköttes. En kommitté bestående av rådman A. P. Fjellman, bryggare O. E. Berg och telegrafkommissarie J. O. Lundgren tillsattes med uppgift att lämna förslag om hur brännvinshandeln borde ordnas på för staden gynnsammare villkor.

Den 4/5 hade stadsfullmäktige sammanträde igen, och kommittén lämnade som första förslag att rättigheterna för både minuthandel och utskänkning skulle gemensamt utauktioneras. En minuthandelsrätt med högst två försäljningsställen samt fyra utskänknings- eller värdshusrättigheter borde bestämmas.

Frågan var hur man på ändamålsenligaste sätt med största inkomst för staden skulle inrätta denna handel. För att ta reda på om man kunde påräkna spekulanter från andra orter och vad sådana var villiga att bjuda hade kommittén per telegram hänvänt sig till »brännvinskungen» L. O. Smith, Stockholm, men han gav ett avböjande svar grundat på de långa landsvägstransporterna m. m. Då alltså inte ens L. O. Smith reflekterade på anbudet, ansåg kommittén det föga sannolikt att någon annan utom orten boende skulle uppträda som spekulant. Men även för en ortsbo skulle det stöta på stora svårigheter. En enskild entreprenör skulle nämligen enligt beräkning behöva ett startkapital av minst 70.000 kronor, vilket väl inte ens kunde åstadkommas av ett bolag. Staden hade ju under många år använt brännvinsmedel till fattigvård och andra gemensamma utgifter, t. ex. för att avlöna stadsfiskal och stadsläkare, och det var ju önskvärt att vinsten åtminstone inte minskades.

Det återstod ändå bara den lösningen att rättigheterna för stadens räkning övertogs av ett bolag eller en enskild person. Men erfarenheten hade visat, »huru en usel och oredig förvaltning under enskilt åtagande medfört ringa vinst och borde därför utgöra en varning att icke beträda samma väg». Kommittén föreslog att staden skulle efter ansökan utse en duglig och vederhäftig person att såsom privatman övertaga och bedriva samtliga rättigheter med förbindelse att till staden inbetala 20.000 kronor om året, däri inräknat staden tillkommande skatt. Ev. överstigande vinst skulle tillfalla entreprenören. Således en helt ny princip. Entreprenören borde också av stadens brännvinsmedel få mot ränta och säkerhet låna ett belopp av högst 50.000 kronor.

Då kommitténs förslag var klart och undertecknat, hade från konditor P. E. Sundin kommit ett muntligt anbud om överlåtelse till staden av hans burskapsrättighet under en 3-årsperiod och uthyrning av lokalerna för hans rörelse mot en årlig ersättning av tillsammans 8.000 kronor. Kommitterade tillstyrkte nu muntligt att detta anbud skulle antagas och föreslog därjämte att, sedan all konkurrens i staden därigenom upphörde, den blivande entreprenören skulle öka avgiften till staden från 20.000 till 30.000 kronor per år. Stadsfullmäktige beslöt hemställa hos magistraten att genom offentlig kungörelse infordra skriftliga anbud å samtliga minuthandels- och utskänkningsrättigheter. Anbud skulle avlämnas senast den 20/6.

Emellertid var kommittéledamoten J. O. Lundgren icke nöjd med stadsfullmäktiges beslut och hade på nytt vänt sig till L. O. Smith, vars svarsbrev följer in extenso.

»Stockholm den 13 maj 1876

H. Herr J. O. Lundgren, Östersund.

Estimerade skrivelsen av den 8 d:s har jag i dag haft nöjet mottaga samt skyndar avlägga min tacksägelse för alla däri lämnade upplysningar. Vore kommunikationerna goda eller järnvägen dit öppen, skulle jag genast övertaga alla rättigheter och betala 30.000 kronor årligen men nu är en kontrollering av affären oerhört svår vilket gör att jag till intet pris vill övertaga den, och jag betvivlar att någon annan som har så stort kapital som därtill behövs vill göra det. Finge jag säga min mening och giva mitt råd, så skulle det bliva, att staden genast antog Sundins anbud att mot 8.000 kronor om året få under den nya treårsperioden övertaga hans rättigheter och lokaler och då så skett bildades av stadens hederligaste och solidaste män ett bolag, som övertog för stadens räkning hela affären och därför garanterade högst möjligt, så att största möjliga avlöning erhölls ifall skatterna under denna treårsperiod sammanslås samt lämnade all uppkommande nettovinst, sedan förvaltningskostnaderna betalts, till staden. Lämplig föreståndare som leder och sköter både bokföring och allt övrigt som rör affären, är jag i tillfälle att skaffa ifall sådan ej finns därstädes, liksom jag förmodar att källarmästare även kan ditfås om sådan icke finns där ävensom krögare.

Winbolaget skulle vara benäget förlägga hela affären dels med nödiga pengar till skatt m. m. efter gällande ränta dels med alla erforderliga varor på samma villkor som bolaget har med över hälften av alla landets stadsbolag naturligtvis under förutsättning att det bolag som därstädes bildas består av fullt hederliga och solida män som efterse att inflytande medel ej bortkomma och att affären skötes.

Då sålunda intet kapital behöver tillskjutas och det arbete som skall verkställas kan ske av en person som enkom därföre engageras, så tycker jag att det borde bli mycket lätt att få alla som intressera sig för samhället att bilda ett bolag varigenom kommunen erhöll hela vinsten på samma gång som affären helt och hållet sköttes för bolagets räkning och icke såsom hittills genom dess utlämnande. Bildas ett sådant bolag som vill göra affärer med Winbolaget, skulle jag vara benägen ditresa i nästa månad för att uppgöra kontrakt och på samma gång hjälpa bolaget att i alla delar väl ordna affären så att både stadens inkomster och de sedliga ändamålen bliva fullt tillgodosedda. På det att kommitterade må vara i tillfälle se, hurudana kontrakten äro som vi vanligen hava med stadsbolagen, bifoga vi avskrift utav ett sådant kontrakt och ett precis liknande kontrakt äro vi benägna avsluta med det bolag som bildas i Östersund för hela affären. Skulle nu mot förmodan intet bolag ändå kunna åstadkommas så torde jag få veta huru mycket staden fordrar för mina egna och Sundins rättigheter så att man har fullt monopol under kommande tre år och med skyldighet att icke bevilja någon mindre partihandel, så skall jag söka skaffa folk från andra platser som möjligen skulle vara benägna ditflytta och övertaga affären ifall pretentionerna ej äro så överdrivna att intet därå kan vinnas, ty ingen vill flytta till Östersund för tre år utan utsikt till god vinst därunder. För staden blir det dock alltid bäst och mest vinstgivande om ett bolag bildades inom staden som lämnade kommunen all vinst och uppgjorde med Winbolaget, då vi skulle ordna affären på det allra klokaste sätt.

Motseende Tituli snara meddelanden tecknar jag
med sann högaktning
L. O. Smith»

Efter vidare bearbetning telegraferar Smith en vecka senare ytterligare råd och förklarar det omöjligt att lämna något bud. Måste i sådant fall först anskaffa lämplig föreståndare.

Efter sina kontakter med L. O. Smith hade J. O. Lundgren i en skrivelse den 24/5 1876 till stadsfullmäktiges ordf. anhållit att, då stadsfullmäktiges beslut den 4/5 ännu ej var justerat än mindre lagkraftvunnet, frågan på nytt skulle upptagas till behandling vid sammanträde den 26/5. Någon spekulant på rörelsen hade inte kunnat erhållas under de förutsättningar, som angivits av kommittén, och nu föreslog Lundgren:

1) ett bolag skulle bildas enligt lagens föreskrift (2 ledamöter av stadsfullmäktige hade förklarat sig villiga att ingå som bolagsmän),

2) konditor Sundins rättigheter till brännvnishandel skulle inlösas på villkor som Sundin nu skriftligen angivit,

3) kontrakt med L. O. Smith skulle uppgöras, varigenom stadens under tidigare år »vunna kapitaler» skulle bli oberoende av rörelsen.

Stadsfullmäktige uttalade sin uppskattning av herr Lundgrens förtjänstfulla utredning, överlade och beslöt »i denna för staden så viktiga fråga». Beslutet innebar godkännande av punkterna 1 och 2 i förslaget, men stadsfullmäktige ansåg skäligt uppskjuta punkt 3 tills vidare, och anbud skulle genom annonsering infordras.

Den 26/6 sammanträdde stadsfullmäktige för att taga del av de fyra avlämnade anbuden. Två av anbudsgivarna hade redan underkänts av magistraten såsom ej kompetenta, och det återstod utan anmärkning 2 anbud dels av ett bolag bestående av fängelsedirektören C. A. Jägerhorn, rådman N. G. Skogh och sockerbagare E. P. Levin, samtliga i Östersund, dels av ett bolag bestående av gårdsägare Olof Sundqvist, trävaruhandlare Paul Olsson och gästgivare Eric Jönsson, samtliga i Östersund, samt grosshandlare Fr. Holmstedt från Gävle. Holmstedt hade bakom sig J. F. Zetterströms Winhandels AB i Gävle, som således gick in för att finansiera affären och givetvis sälja de varor som behövdes i rörelsen. Detta anbud garanterade en årlig avgäld av 28.500 kronor motsvarande 20.000 kannor utskänkning å 40 öre och 82.000 kannor minutering å 25 öre. Avgälden skulle betalas halvårsvis i förskott. All övrig vinst skulle också inlevereras till författningsenlig fördelning, sedan alla omkostnader för rörelsen avdragits. Bolaget förband sig vidare att följa lagar och förordningar, att ha snygga och tidsenliga lokaler och föra ordentliga räkenskaper samt att dessa senast 4 månader efter varje försäljningsårs slut skulle vara tillgängliga för av vederbörande myndigheter utsedda revisorer. Anbudet gällde från 1/10 1876 för tre år. För dessa åligganden skulle vederhäftig borgen lämnas. Borgenförbindelsen skulle utfärdas av grosshandlarna J. F. Zetterström och N. J. Kellerstedt, båda i Gävle.

Bolaget som bestod av Jägerhorn, Skogh och Levin, hade bjudit en årlig avgift av sammanlagt 3.700 kronor.

Den 27/6 sammanträdde stadsfullmäktige igen och förklarade sig då enhälligt gilla att antaga det anbud som stöddes av vinhandlarna i Gävle.

Om det nya bolaget påverkats av L. O. Smiths uttalande om en fackman som föreståndare och om han möjligen själv erbjöd sig att släppa en sådan bland sina många anställda är obekant, men säkerligen hade han även affärer med grosshandlarna i Gävle. Alltnog, den nya föreståndaren kom från Smiths minuteringshandel i Ulricehamn och hette Oscar Erhard Borggren. Han fick såsom disponent ta hand om Östersunds Utskänkningsbolag, från början med gott stöd från Zetterströms Winhandel. Erhard Borggren hade vid tillträdet icke fyllt 26 år. Han var född i Stockholm 1851 och skickades år 1862 efter att ha genomgått ett lägre läroverk i Gamla Staden till Visby, där han fick anställning som »kypargosse» och så småningom avancerade till kypare. Efter nära 7 år i Visby flyttade han tillsammans med en källarmästare till Vadstena, där källarmästaren skulle övertaga ledningen av Hotell Bellevue, och blev då kypare på samma hotell.

Källarmästaren ifråga drev hotellet ungefär 2 år, och efter honom fick den unge ännu ej 21-årige kyparen Borggren som källarmästare ta ledningen. Enligt utsago drev han hotellet med stor energi och framgång. På våren 1875 skulle hotellet byta ägare. Erhard Borggren vände sig, då han säkerligen inte kunde skaffa erforderligt kapital, till L. O. Smith, men denne ansåg inte att hotellet kunde bli tillräckligt vinstgivande. Borggren försökte då få någon anställning hos Smith och erbjöds så småningom att förestå en nyöppnad minuteringsaffär i Ulricehamn med en lön av 1.000 kronor om året plus fri bostad i ett rum innanför butiken. Detta accepterades, och i september 1875 flyttade han dit för att kunna sätta i gång affären 1 oktober.

Av en del brev med instruktioner som Smith skrev till Borggren framgår, att denne visade goda takter och skötte affären till Smiths stora belåtenhet. Han fick mer och mer fria händer att själv ordna med både utskänkningsställen och minuteringsrörelse. Och denne unge man hade Fr. Holmstedt på något sätt »handplockat» till en föreståndarplats i Östersund. Ekonomiskt blev det ju en oerhörd förbättring för Borggren. Från 1.000 kronor om året och rum innanför butiken fick han nu stor bostadsvåning och 5.000 kronor om året jämte visst tantiem på vinsten. Han torde ha anlänt till Östersund en tid före den 1/10 1876.

Den 21/9 hade stadsfullmäktige utsett representanter för staden att närvara vid inventering av Utskänkningsbolagets den 1/10 kvarvarande lager.

Den 27/9 sammankallades stadsfullmäktige igen för att behandla en skrivelse av den 25/9 från den nya disponenten Borggren med anhållan att Östersunds Utskänkningsbolag, vars firma han nu tecknade, skulle få som upplag hyra stadens vid sjön belägna magasin, men då det tydligen vid skrivelsens avlämnande påpekades att det »gamla» bolagets lager av brännvin förvarades just där, var ett tillägg gjort dagen efter innebärande att bolaget förband sig att övertaga detta brännvin.

Yid behandlingen i stadsfullmäktige framhölls att dessa gärna ville gå bolaget till mötes, men då staden utöver brännvinet hade ett ej obetydligt lager av annan spirituösa m. m. som det ej fanns annan plats för, blev bolagets anhållan avslagen.

Två dagar senare inkallades stadsfullmäktige igen för att behandla en skrivelse från Zetterströms Winhandels AB, som förklarade sig villigt att övertaga resten mot fakturapris och fraktkostnader men med 30 °/o rabatt. Under sådana förhållanden gav stadsfullmäktige bolaget rätt att hyra magasinet vid sjön, det s. k. tvätthuset. Protokollet skulle justeras dagen efter, d. v. s. dagen före det nya bolagets start.

Tre stadsfullmäktigesammanträden på nio dagar. Men sannolikt samlades stadsfullmäktige villigt och glatt i förhoppningen att det sedan skulle bli lugnare. Nästa gång det nya bolaget förekom i stadsfullmäktiges protokoll var i januari 1878, då stadens revisorer utsågs för granskning av årsredovisningen 1876—77, som ordentligt inlämnats inom den fjärde månaden efter försäljningsårets slut. Utöver stadens två revisorer utsåg nu länsstyrelsen, landstinget och hushållningssällskapet vardera en revisor, och vinsten som stigit från c:a 13.000 till 37.139 kronor tillföll från år 1877 med 20 % vartdera landstinget och hushållningssällskapet samt med 60 % staden.

Revisionsberättelsens formulering skiljer sig från den vanliga men avspeglar förmodligen en viss lättnad. Av räkenskaperna med tillhörande verifikationer som befunnos i bästa ordning inhämtades, att omsättningen under året varit å minuthandeln 83.723 kannor till ett försäljningsvärde av 244.004 kronor och å utskänkningen 21.439 kannor till 73.268 kronor, tillsammans 317.272 kronor.

Inköp av varor jämte fraktkostnader och forlöner……………       250.901
Räntor …………………………………………………………………………….  7.685
Avlöningar och omkostnader ……………………………………………  11.634
Brandförsäkringar och avskrivningar på inventarier  ……………..  1.913
Årlig avgift för P. E. Sundins burskap samt hyra …………………..  8.000
Skatt enligt avtal med staden …………………………………………..  28.500
Överskjutande vinst …………………………………………………………  8.639
Kronor ………………………………………………………………………….317.272

»Vid revisionen har någon anmärkning icke förekommit utan är det oss ett nöje att få vitsorda den precision som uti rörelsens förvaltning röjer sig.» Undertecknat av 5 revisorer.

Så fortsatte rörelsen i någorlunda lugn och ro till 1882. Vid stadsfullmäktiges sammanträde den 31/1 föreslog lektor J. E. Dalén i en motion stadsfullmäktige att söka få fram ett nytt inhemskt utskänkningsbolag, som kunde ge staden bättre inkomster. Han jämförde med bolagen i Hudiksvall och Härnösand, som båda gav resp. stad större inkomster än bolaget i Östersund. Han klagade också på nykterhetstillståndet i staden. Motionen bordlades till nästa sammanträde. Då förklarade stadsfullmäktige att den väckta motionen icke föranledde annan åtgärd än en önskan, att brännvinshandeln ordnades så att sedlighetsintresset beaktades mera och att staden skulle få större inkomster.

Grosshandlare Holmstedt hade skrivit till stadsfullmäktige och framhållit, att de gentemot hamnstäderna betydligt dyrare frakterna samt läckage under landsvägstransporterna påverkade prissättningen, och lät också påskina att v. d. kanske ibland hade litet svårt med den övriga direktionen ifråga om utskänkningen på näringsställena. Enligt följande paragraf i stadsfullmäktiges protokoll upplästes revisionsberättelsen för föregående år. Revisorerna hade funnit förvaltningen vittna om drift, nit och omtanke.

Emellertid tycks lektor Dalens framstöt ha lämnat spår efter sig. Bolagets rättigheter, tidigare i tre år, hade förlängts på oförändrade villkor men för ett år i taget.

Den 13/7 beslöt emellertid stadsfullmäktige, att rättighet till såväl minuteringsrörelsen som 4 utskänkningsrörelser skulle utlysas på offentlig auktion, som utsattes till den 31/7 1882. Holmstedt var mycket inkiett och rädd för att rörelsen i Östersund skulle gå honom ur händerna. Han skrev flera brev till E. Borggren med instruktioner om huru han skulle bete sig med en fullmakt från Holmstedt i handen och huru mycket han allra högst borde bjuda, dock med en viss frihet uppåt. Dessutom skulle meddirektören och gästgivaren Eric Jönsson vara nere vid järnvägsstationen vid varje ankommande tåg för att se om någon misstänkt främmande spekulant anlände till staden. Av formella skäl fick nu inte bolaget göra inropet utan det måste göras från Holmstedt personligen, och han ville ogärna betala större avgift än 40.000 kronor per år.

Först utropades varje rättighet för sig och sedan samtliga rättigheter tillsammans, och endast tre spekulanter fanns på plats: E. Borggren för Holmstedt enligt fullmakt, källarmästaren Krille Årre, som drev stadshotellet på Prästgatan 39 (nuv. Folkbanken) och Botvid Johansson från Sundsvall.

Borggren bjöd först för utminuteringen och en krogrätt och de båda andra för de tre övriga utskänkningsrättigheterna. Totalt motsvarade dessa bud 17.060 kronor per år. Så bjöds alltsammans ut och B. bjöd nu 28.000 kronor som antogs. Därefter höjde B. budet till 30.000. En vecka senare fattade magistraten beslut och antog Holmstedt som ensam innehavare av alla rättigheter. Han drev emellertid rörelsen med förutvarande direktion, samma firmanamn och med E. Borggren som v. d.

I god tid före utgångstiden för Holmstedts rättigheter uppträdde ett nytt bolag med ansökan om att från 1/10 1883 få övertaga rättigheterna. Myndigheterna krävde ingen ny offentlig auktion utan bolaget, nu bestående av förutom E. Borggren instrumentmakaren E. G. Moberg och ångbåtsbefälhavaren E. A. Hammarström, båda utan direkt förbindelse med någon krogrörelse, fick genom kontrakt övertaga hela rörelsen. De fick förskottslikviden nedsatt till 24.000 kronor för det första året, sedan 20.000 ett par år och så 21.000 till 1896, då företaget om- c:a 44.500 och 1895—96 c:a 92.000 kronor. 1876—77 var den som nämnts c:a 37.000 kronor. År 1885 ändrades reglerna för fördelning av vinsten. Stadens andel minskades till 50 %> (mot förut 60), landstingets 20 % (oförändrat), hushållningssällskapets 10 %> (minskat från 20) och statskontorets 20 % (nytt).

Under året 1882—83 fanns i staden följande utskänkningsställen: Stadskällaren, Prästgatan 17, som drevs med avlönad föreståndare, Järnvägshotellet (i hörnet av Storgatan och Gränsgatan) som byggts av källarmästare J. O. Widen år 1881, traktör P. O. Jonssons vid Prästgatan 23 och Stadshotellet, Prästgatan 39. Fastigheten (tomt nr 48) hade Krille Årre från Lit i januari 1882 inköpt av Märta Olofsdotter, gift med gästgivaren Eric Jönsson, och drev sedan rörelse där som traktör och kallade sig även källarmästare. I september samma år avtalade Holmstedt med Årre att för 2.000 kronor per år få hyra en god del av fastigheten för att i bolagets namn driva utskänkning. Holmstedt ansåg inte Årre önskvärd som traktör, men han fick fortsätta en kort tid med egen rörelse i den övriga delen av fastigheten. I juli 1883 hyrde Borggren av Årres konkursbo hela fastigheten på två år från den 1/10 1883 för sammanlagt 8.000 kronor, varav enligt avtalet hälften skulle användas till reparation av fastigheten. Rörelsen övertogs från den

 

 

1/10 av källarmästare Casper Sjöberg, som år 1898 med myndigheternas tillstånd överlät sin utskänkningsrätt till källarmästaren Axel Segermark. I april 1885 inköpte Borggren fastigheten och i juni s. å. inköpte han av gårdsägaren Paul Olsson (den andra meddirektören i direktionen före 1883) granntomten nr 47 upp emot Kyrkgatan. Fastigheterna torde han ha köpt såsom bulvan för utskänkningsbolaget, ty samma år hade B. under några månader med 4 1/2 % ränta lånat ett belopp som ungefär motsvarade köpesummorna, men ingenting nämnes därom i revisionsberättelsen av de fem revisorerna. Hur köpet sedan finansierades har icke framkommit. Borggren stod som ägare till de båda tomterna till år 1896.

Järnvägshotellet brann ner år 1887 och återuppbyggdes icke, men i samma veva hade N. O. Nääs fått Grand Hotell färdigt, och rättigheterna övergick till detta hotell med källarmästare Herman Hansson som entreprenör. Det blev diskussion i stadsfullmäktige, när rättigheten skulle lokaliseras. En del av stadsfullmäktige ville nämligen ha kvar rättigheten i södra delen och inte ha allt koncentrerat till stadskärnan. Det blev omröstning och lika röstetal för båda åsikterna. Ordförandens utslagsröst innebar ungefär, att det inte betyder så mycket var rörelsen placeras. Fritt fram för »Grand»!

Tiden 1896—1905. Aktiebolag.

Såsom tidigare nämnts förvandlades år 1896 utskänkningsbolaget till Östersunds Utskänknings Aktiebolag. Sammanträde med dem som tecknat aktier hölls den 6/2 1896. Till interimstyrelse valdes riksbanksdirektör O. Larsson i Häste, disponent Borggren, instrumentmakare Moberg, handl. Åström och häradsskrivare Forssell. Framlagt förslag till bolagsordning godkändes och skulle insändas till Kungl. Maj:t.

Stämman beslöt också att om aktiebolaget fick övertaga all utskänkning och utminutering i staden skulle det inköpa tomterna 47 och 48 i Östersund eller det s. k. Stadshotellet för högst 85.000 kronor. Bolaget fick kontrakt med staden om rättigheterna och fastighetsköpet avslutades med 84.000 kronor i köpesumma.

Östersunds utskänkningsaktiebolags bolagsordning fastställdes av Kungl. Maj:t den 28/3 1896 efter ansökan av Erhard Borggren, Ernst L. Forssell och S. Sundequist och innefattar inte mindre än 25 paragrafer, av vilka några här återgives:

§ 1. Detta bolag_____ är grundat på aktier med begränsad ansvarighet i överensstämmelse med Kungl. förordn. om aktiebolag d 6/10 1848 och har till ändamål att efter därtill i behörig ordning erhållet tillstånd övertaga all den minuthandel med och utskänkning av brännvin och andra spirituösa drycker inom Östersunds stad och dess område, som därstädes skall på auktion utbjudas. Bolagets styrelse har sitt säte i Östersund.

§ 2. Bolagets aktiekapital skall utgöra 60.000 kronor fördelat i aktier varje å 500 kronor.

§ 3. Aktiekapitalet skall vara till fullo inbetalt innan bolaget må träda i verksamhet.

§ 4. Delägarna i bolaget skall vara minst elva av vilka åtminstone sex bör vara boende i Östersund.

§ 11. Bolagets angelägenheter handhaves av en styrelse bestående av fem ledamöter, vilka skall vara inom Östersund bosatta svenska undersåtar. Styrelsen Utser inom eller utom sig en disponent att handhava de löpande göromålen. Disponentens lön bestämmes av styrelsen.

§ 12. Då bolaget med sin verksamhet endast avser allmänt gagn …., skall dess vinst överlämnas till sådan fördelning som i gällande författning är eller blir bestämd. Dessförinnan skall aktieägarna ha 5 % utdelning per år.

§ 23. Skulle vid tilländagången försäljningsperiod bolagets ånyo angivna anbud icke av vederbörande myndigheter bli antaget, skall bolaget upplösas.

Så fortsatte rörelsens utveckling tämligen ostörd. Aktiebolaget fick nu som sådant betala inkomstskatt till stat och kommun. Vinsten var första året 1896— 97 100.400 kronor. Åren 1899—1901 var vinsten i medeltal c:a 135.000 kronor, sjönk därefter 1901—02 till 120.000 kronor, varefter den steg igen och 1905—06 var 153.000 kronor.

Riksdagen hade 1903 höjt spritskatten. Dessutom hade det blivit ett tillägg till brännvinsförsäljningsförordningen som innebar, att av styrelsens fem ledamöter bara tre skulle väljas av aktieägarna och en av vartdera landstinget och hushållningssällskapet. Bolaget måste få ny bolagsordning, och det tycktes vara tveksamt om det längre kunde få äga fastighet.

I samband med alla dessa omändringar, men ovisst i vad mån beslutet påverkades härav, anmälde Erhard Borggren vid en extra bolagsstämma i september 1905, som hölls bl. a. för att välja de tre ledamöterna i styrelsen, att han inte ville mottaga omval. En av de tidigare ord. ledamöterna blev nu suppleant och som andra suppleant omvaldes J. A. Pettersson, som även blev Borggrens efterträdare som disponent. Han stod i stadens inflyttningslängd hösten 1877 som kypare J. A. Pettersson från Motala och samtidigt med nygifta fru Hedvig Borggren, dotter till källarmästare A. F. Larsson i Vadstena. Pettersson hade alltså 1905 varit förste man i affären i 28 år. Han blev gift här i staden med en dotter till traktör P. O. Jonsson.

Erhard Borggren var nog redan vid 55 års ålder ganska hårt sliten. Hans arbetsområde omfattade inte bara brännvinshandeln och hans arbetsdagar var mycket långa. År 1889 ställde han sig i spetsen för införande av elektrisk belysning i staden och blev v. d. i Östersunds Elektriska AB från bolagets stiftande till sin död 1923. Han var en av stiftarna för Hissmofors AB 1894 och var under de första åren av dess uppbyggnad bolagets v. d. På 1890-talet ombads han också att som v. d. sköta Sundsvalls Handelsbanks avdelningskontor i staden och kvarstod i den tjänsten även sedan Uplands Enskilda Bank övertagit rörelsen. I den kommunala verksamheten deltog han flitigt och var stadsfullmäktig 1896—1916 och som sådan ledamot i flera viktiga kommittéer, bl. a. för vattenverket och rådhusbygget. Han valdes t. o. m. vid 30 års ålder till ordförande i drätselkammaren under ett år och blev senare vald för kortare perioder. Dessutom var han verksam i Östersunds Flickskolebyggnads AB.

Erhard Borggren blev ingalunda arbetslös när han lämnade utskänkningsbolaget. Han behövde lindring i sin arbetsbörda, men kunde nu också ägna mera tid för det alltmer växande elektriska bolaget, som nog låg honom närmast om hjärtat.

Tiden efter 1905

Efter år 1905 reducerades det lokala inflytandet över rusdryckshandeln successivt. I 1905 års förordning skulle utom de två styrelsemedlemmarna även alla 5 revisorerna utses av olika myndigheter. Dessutom skulle ett ombud för K. B. närvara vid bolagsstämma med yttrande- men ej beslutsrätt.

Efter nya rådhusets färdigställande 1912 fick utskänkningsbolaget sina lokaler i dess norra flygel, där det kvarstannade till 1953, då flyttning skedde till Kyrkgatan 82. Senare har en andra butik inrättats i Köpmangatan 31.

Enligt en förordning år 1913 skulle staten från år 1915 uppbära all vinst från rusdryckshandeln. Landsting och städer m. fl. skulle få kompensation för inkomstminskning. Östersund skulle t. ex. inalles få 722.857 kronor. Det började med 61.812 kronor år 1915 och sjönk stegvis till 1.717 kronor år 1935.

1918 infördes lagen om individuell kontroll. Var och en skulle på motbok få inköpa högst 4 liter starka drycker per månad (Brattska systemet).

1922 ordnades den stora folkomröstningen om totalt rusdrycksförbud i landet med det anmärkningsvärda resultatet, att 49 % av de c:a 1,8 miljoner deltagarna röstade för och 51 % mot förbudet.

Genom en ny kungl. förordning år 1937 fick det gamla Östersunds Utskänknings AB gå i likvidation. Tillgångar och skulder övertogs av ett nytt aktiebolag, System AB i Östersund, och de gamla aktieägarna fick igen nominella värdet jämte upplupen ränta efter 5 %. I det nya bolaget var väl aktieägarens funktion

 

 

att lyfta utdelning, och 5 % var en hygglig ränta på den tiden. System AB i Östersund fusionerades 1955 med något som kallades Detaljhandelsbolaget för rusdrycker för att så uppgå i Vin- och Spritcentralen.

1971 års försäljning i de båda butikerna uppgick för utminutering (över disk) till inte mindre än 35.854.800 kronor och för utskänkning till 3.087.200 kronor. Men som bekant har ju priserna stigit.

 

Den gamle rektorn hyllas
När C. A. Hägglund fyllde 70 år

 

För 120 år sedan föddes Carl Axel Hägglund, senare i tre årtionden rektor vid härvarande läroverk. En minnesgod och påpasslig f. d. lärjunge till Hägglund, hovrättsnotarien John Löf i Stockholm, har i KB därstädes hittat en notis om rektorn i tidningen Upsala för den 28/11 1922, som han låtit kopiera och i brev tillsänt oss. Den välskrivna artikeln — troligen författad av östersundsfödde journalisten vid tidningen Anton Andersson — vill vi gärna publicera på nytt, såsom ett halvsekelminne av Hägglunds 70-årsjubileum.
Red.

F. rektorn vid Östersunds h. allm. läroverk teol. dr C. A. Hägglund fyllde på måndagen 70 år. Han är till börden upplänning, född i Gimo, och gjorde sina skol- och universitetsstudier i Upsala. Utnämnd till teol. lektor i Jönköping vid unga år, befordrades han 1887 till rektor vid h. allm. läroverket i Östersund och förblev sedan dettas chef i icke mindre än 30 år.

Rektor Hägglund är i hög grad en det trägna arbetets man och ville icke göra sin pensionstid till något overksamhetens otium. Efter erhållet avsked som rektor anmälde han sig därför hos Upsala domkapitel till tjänstgöring inom stiftet. Han var ett par år vice pastor i Över-Gran och tjänstgör f. n. som adjunkt i Faringe.

En av rektorns läroverkslärare under östersundstiden, dr Olof Örström i Stockholm, har med anledning av 70-årsdagen ägnat honom en hyllning i Aftonbladet, där han tecknar hans gärning i jämtarnas stad med bl. a. följande ord:

Har ni nånsin hört omtalas att ett offentligt bygge blivit billigt? Eller att en rektor vid ett läroverk själv faktiskt leder byggandet av ett nytt läroverkshus? Och gör det praktiskt och bra och solitt på alla vis? Och att man kan få ett fullt modernt läroverk med alla resurser för studentexamen å reallinjen och rymmande mellan 300 och 400 lärjungar för ej fullt 100.000 (etthundratusen) kronor, bör betraktas såsom en betydande bragd. Visserligen gjorde rektor Hägglund detta konststycke för omkring 25 år sen, men i alla fall bör det betraktas såsom ett exempellöst utslag av praktisk duglighet, outtröttlig arbetsenergi och entusiastisk idealism.

 

 

1920 års människor äro ju vana vid att mycket drygt tilltagna beräknade omkostnader alltid överskridas, och man får vara glad om ej de 100 procenten tilläggskostnader gå åt, och därför är det endast en rättvis gärd av hyllning åt 70-åringen, då jag framställer Östersunds gamle rektor och dess solida läroverksbyggnad inför offentligheten och presenterar en man, som kunnat använda andras medel bättre än om det varit hans egna.

Men det är ej gott att veta, om icke även hans verksamhet som lärare stod på samma höga plan. Han är en individuell personlighet, vars valspråk för pedagogiken lydde: »Var aldrig för trång» och »tolka lagen med förstånd». Det stora nivelleringsarbete, som parad- och politikpedagogiken i våra dagar så framgångsrikt bedriver i undervisningen, hade i honom en avgjord motståndare. En karaktär och helgjuten personlighet, fordrade han frihet för sina egna åsikter och handlingar, även om de icke följde den allmänna opinionens omdöme, men han gav också frihet åt andra att vara sig själva.

Forna lärjungar vid Östersunds läroverk, omfattande studentårgångarna 1888 —1917 och företrädesvis i Upsala vistande östersundensare, bragte på 70-årsdagen sin avhållne forne rektor en samfälld hyllning. Då överlämnades nämligen till honom en genom subskription åstadkommen hedersgåva, bestående av ett från juvelerare Hallbergs verkstad utgånget större silverfat, å vilket en bild av läroverksbyggnaden i Östersund är ingraverad jämte en personlig tillägnan. Samtidigt fick rektor H. från givarne mottaga en textad adress med deras namn. Gåvorna överlämnades genom fil. kand. John Lindgren och jur. stud. E. Amnéus.

Rektor Hägglund firade 70-årsdagen hos sin son, ombudsmannen i riksgäldskontoret John Hägglund, Djursholm.

 

Östersundsstudent ser tillbaka

 

För 60 år sedan tog den kände skalden Nils-Magnus Folcke studentexamen vid vårt läroverk. I följande versifierade tal fyra decennier senare ger han intressanta minnesglimtar från sina skolår i Östersund. Talet, som 1952 var återgivet i ÖP, får med vederbörligt tillstånd här åter publiceras.
Red.

 

Tal av Nils-Magnus Folcke vid 1912 års östersundsstudenters 40-årsjubileum Djurgårdsbrunns värdshus den 14 juni 1952.

Som skolpojke kom jag dit opp, där Arnljots mäktiga stämma ständigt skall ljuda: Hit har jag längtat. — Jag kom som gäst, kom som främling — men snabbt blev jag bofast och hemma, kände mig hemma hos er, som kände att hemma är bäst.
Rotlöshet följt mig sen tidiga år på långväga levnadsfärden, tidvis blott rasta jag fick och sent kom jag lyckligt i hamn.
Alltid Guds vackra natur jag älskat men kom dock till världen här i Jarl Birgers stad, i Den sköna synderskans famn.
Nya mänskor och platser ge alltid berikande värden,
och min hemort har ofta — för ofta måhända — bytt namn.
I Göteborg har jag traskat som pojke ett tiotal långa lyckliga år, och visst minns jag dess hav och dess hamn.
Staden vid Fyris jag också bebott, kanske rättare uttytt bevakat, ty det blev klent med vår sömn — ja, det kan bevittnas av många, även av flera, som sitter här nu och som inte försakat glädjen i Gluntarnas stad den vårtid, då »avgudatempel» restes av iskyld Carlshamns. — Och att glädjen behövs i vårt liv därpå ger jorden i dag ett negativt kusligt exempel.
— Ja, på en dag, som i dag ser man in i ett djupt perspektiv, ser dock det gladaste helst — det gör åtminstone jag.
Det gör vi troligen alla, vi som kamratligt ha bänkats här denna minnets dag, vår skilsmässas 40-årsdag.
Vart vi än hunnit, hur ödena skiftat och länkats skall dock vår skoltid förbli relativt sorglösa år.
Ack, vi kan säkert ännu i minnet bli pojkar, som nöter klassrummets bänkar, bli läxleda grabbar som går vägar på Frösön och Storgatans stråk, där kanhända vi möter henne, som gav oss en blick men sen kryssar sedigt förbi.
Ja, vi var pojkar, ej hårdkokta nutida killar,
som av vår tids svärmeri gjort underlivsanatomi
och med sin fräna etik allt ungdomligt vackert förvillar.
Men det var nu Östersund det gäller, den gamla läroverksstaden vid Storsjön! Dess lärare? Såg vi nånstans numer en dylik elit original homogent sig församla?!
Och original ha för mig en sjusärdeles nimbus och glans.
Tänk rektor Hägglund — med Tio Guds Bud i den ena näven — och dynggrepen fast i den andra. En urpräktig karl!
Pira och Pfannenstiel, Munchmeyer, Borgman. — På minnets arena ser vi dem alla — med lärdom för framtida dar.
En står för mig — för de flesta kanhända — förmer än de andra; ja, ni förstår — Kalle Ljungstedt — en diktkonstens nobla profet. Mänskor, som levat korrekt, ha lätt för att mästra och klandra, Ljungstedt blev bara adjunkt — ett geni — kanske också poet.
— Så kom då dagen i maj, när den vita mössan blev vunnen! Frihetens festdag med Sjung om studentens och fanor och sång! Första etappen var klar, en milsten vid vägen var hunnen.
Framför oss låg Utopia, den framtid, vi tänkt oss en gång.
Livet blir medgång och motgång för alla. Men vi gamla vänner tycks ha nått fram till ett mål och ha det betryggat och gott.
Och jag är viss om att vi — med handen på hjärtat — känner att våra skolår, vår »mogenhetsdag» ha del i den framgång vi nått. Jämtland har också sin del i allt detta. — Jag minns några rader, som jag i ungdomen skrev. (En flicka var med, det förstås).
Det var en jämtlandsflicka, och bortom en storstads fasader steg där en syn av ett land och sände sin hälsning till oss.
Syner från förr — Vi drömde att det var Jämtland — ditt land — Fast skimret över taken bådade dag vi sökte hålla kvar något av det, som doftar skog och kåda men som blir blekt i gråa gators ljus.
— Nu är det natt och tystnad kring oss båda —
Hör du som ord i öde skogars sus —
Jämtland — vårt land — Här gav du mig som minne längtan och dröm — som blir till dikt ibland.
Minnet av dig är rotat djupt här inne — viddernas land — vårt stora, stolta land . . .
Ja, vi var unga, kamrater! Den vita mössan skall bli oss ständigt en vårligt ljus och manande fri symbol.
Åren gå fort, de brusar som flyktiga vindar förbi oss, men vi ha vänskap och tro och glädje och vänlighet i oss säkert ännu någon dust av en stormdiger tid vi tål.
Här — på Djurgårdens mark, där Carl Mikaels sångers ljud än dröjer kvar och där Ulla förförisk stod brud — vill jag som född här i stan — vårt härliga lands metropol — höja mitt glas — utan tanke på statsmonopol —!
Ja, för vår 40-årsfest och varann vi höjer vår tolvmannaskål!

 

F. C. R. Langéen
NÅGRA MINNESORD

 

 

Förre överlantmätaren Richard Langéen avled den 4 april 1972 i en ålder av 92 år. Han var född i Sundsvall men kom redan 1882 till Östersund, där hans fader, vice häradshövdingen Johan Langéen, senare blev rådman. Efter studentexamen i Östersund 1898 och lantmäteriexamen 1903 innehade han olika tjänster, bl. a. som distriktslantmätare i Lit och byrådirektör i lantmäteristyrelsen, tills han år 1925 utnämndes till överlantmätare i Jämtlands län. I den befattningen kvarstod han sedan till sin pensionering 1946.

Det var helt naturligt att en man med Richard Langéens stora kunnighet och arbetsförmåga skulle komma att anförtros viktiga kommunala och andra uppdrag. Sålunda tillhörde han under en lång följd av år landstinget och stadsfullmäktige; åren 1939—1955 var han stadsfullmäktiges ordförande. Han var ordförande också i den 1944 tillsatta generalplaneberedningen för staden och i den byggnadskommitté, som svarade för tillkomsten av Österängsskolan, samt under flera år även i polisnämnden. Ären 1940—1954 var han inspektor för Östersunds praktiska realskola. Hans kommunala gärning präglades av klokhet, grundlighet och enastående plikttrohet. Dessa egenskaper i förening med hans allmänna duglighet och omutliga redbarhet gjorde att han åtnjöt utomordentligt stort förtroende och uppskattning i alla läger.

Richard Langéen tillhörde Föreningen Gamla Östersund ända sedan 1924. I styrelsen invaldes han 1928 och blev v. ordförande 1936. I samband med att han 1959 lämnade styrelsen utsågs han till föreningens hedersledamot som erkänsla för de många tjänster han under årens lopp gjort föreningen. Här skall endast erinras om att han i olika kommunala instanser energiskt kämpade för tillkomsten av Stadsmuseet och därigenom verksamt bidrog till att denna fråga fick en positiv lösning.

Det hörde till sällsyntheterna att Richard Langéen saknades på våra årsmöten, och det var egentligen först de allra sista åren som han av ålder och ohälsa tvingades avstå från dem. Vi vet att han kände varmt för vår stad och för vår förening. I Gamla Östersund minns vi Richard Langéen med vördnad och saknad.

Åke Jansler

 

Ett nybygge år 1901

 

Inför rivningen av husen å Kyrkgatan 13 har i sommar på en vind därstädes av fastighetsingenjör Åke Rickheden tillvaratagits nedanstående gamla foto av en helt annan gård, nämligen den s. k. »Dillnerska gården» i kv. Mangeln nr 1, Kyrkgatan 59. Den ståtliga byggnaden uppfördes 1901 av trävaruhandlanden /. S. Dillner och fabrikören L. A. Jonsson. I byggnadsnämndens handlingar omtalas huset som färdigbyggt i augusti s. å. Kortet torde ha tagits något dessförinnan, ty reveteringen m. m. ser ut att ännu saknas. Hela arbetsstyrkan står samlad framför husets fasad mot Kyrkgatan.

Med sina många frontespiser och burspråk gav husets yttre intryck av patricierbyggnad, och detta intryck förstärktes, när man kom in i de ljusa, spatiösa rummen med deras stora fönster och praktfulla kakelugnar. Åtskilliga kända östersundare har också under åren bott i huset. Här må blott erinras om nämnde Dillner, på sin tid driftig affärsman, majoren Bengt Berge, känd ryttare med eget stall på A 4, och violinisten Göran Olsson-Föllinger, berömd som solist och musiklärare. Senast bodde här också den i år avlidne överlantmätaren F. C. R. Langéen i ett helt kvartssekel, från 1944 till 1969, då huset revs. Genom sin ställning och sina många viktiga åtaganden hade Langéen betydande representationsskyldigheter, och stor gästfrihet utövades i huset, mycket tack vare den energiska och generösa fru Anna Langéen (f. Smith), som även hon var känd och verksam i många sammanhang, bl. a. inom Lottarörelsen, vars kårchef hon var i många år.

Det intressanta fotot har av herr Rickheden överlämnats till Gamla Östersund.

Anton Svensson

 

 

Ur Östersunds stadsarkiv

 

Fortsättning frän årsskriften 1971 av Borgerskapets protokoll 1795—1825. Tolkningen har verkställts av landsarkivets tjänstemän.

d. 17 Januar 1824 voro de Äldsta samlade till afhörande af nedanstånde ämnen.

1 :m Bref till Ordningsman af d. 12 Januar 1824, att marknads Stånden skulle nu qvarstå uplästes och fattades följande beslut, att hos Kongl. Maijsten Söka ändring.

2:m uplästes å nyo att vite på dem som hämtar grus från Sandbanken bör straffas med Rdr 2 B:co.

3: Öfverenskom att genast bortföras från Torget, Egne stånd till följe af LandsHöfd Embetets d. 12 Martii 1823 gifven Kungörelse

4. Fribrefs Bok som blifvit oss medeladt dätta Ähr att begagnas —

5. Efterfrågas om de Herrar Officerare som voro Jnacordes vid Krigs Rätten godt jord så för Rum som annat —
upläst och ärkändt intygar
Petter Wikström, Jonas Wedin Sam Perman, Carl Granström A. Holmberg H. Liström, Eric Söderberg P. Wallberg E. G. Thelberg, Erik Moberg Isac Söderlund

1824 Februar 7 voro de Äldsta samlade att afgifva Förklaring på Rådm. Sundgrens Ansökning att ärholla Rdr 50 20 s. Banco för som han säger Östersunds Ombud T Nänsén betingat stamböcker och bestyrckt — Dätta Utslag var på teknadt O. Berger C. G. Winter Stadens
äldsta understelde vid föreläsandet af Comuniccatjon, att de icke trodde sig böra ingå svaromåhl innan H:r Feldt. Berger och Landssecretern Winter sina tanckar såsom Tomtägare afgifvit — synes och måhända bort anse sig Jävoge att dätta måhl till pröfning företaga — Skulle åter en vänlig och billig öfverenskomelse kan träffas, vill efter förr gifvet anbud till Rådm. och Bokb. Sundgren Borgerskapet icke undandraga sig möta honom på vägen. Likvehl kan det intet förefalla oss o observerat att H:r Rect. Svedbom tagit för 1/2 Ark pper och tryckningen tillika på sama 7 rs tillsaman. Men Sundgren fordrar 1 sk. för 1/4 ark till omslag och Häftning, icke dass mindre torde dänna olikhet af ringa granskning böra underställas Laga pröfning innan den bör godtjöras och åtminstone en profbok bör öfversändas till påseende, upläst och godkändt, intygar
A. Holmberg J. Wedin Sam Perman, Elias Stadin Carl Granström E. G. Thelberg, I. Söderlund g. S. Perman g. J. Wedin, gen. El. Stadin

De af stadens äldsta som voro tillstädes anmärka, att de frånvarande borde efter Borgerskapet förr gifna Laga kraft vundna beslut betala 16 sk. vardera. Nämlig Wangm Moberg och Gördelmak Granqvist. Borgerskapet beslöt d. 17 Aprill 1824 att ofvanståände skulle som de då fants sjuka båda 2 befrias från plickt.

1824 Martii d. 29 Försoldt Torg Gödningen till Bokhåll. Sparrman Auctjonspris Rdr 4 — 24 sk. Titull straxt lämnat Wedin betalningen d.
9 Junii 1824 egenhändigt.

2) Mars den 31: Afgifvit ytterligare förklaring å Borgaren Grönqvists ansökan om endtledigande från Borgare rättighet i Östersund, i grund
af Kg:s Befh:des därå teknade Remiss den 20 i s:a mars månad.2)
1824 Aprill d. 17. var enhällig samankomst med Borgerskapet då nedanståände ämnen afhördes och öfvervegades.

1 :m Uplästes Bevillningsförordningens paragraf om lindring i utlagorna, där Östersunds stad är beviljad 1/3 dehl afkortning som förut. Borgerskapet beslöt enhälligt att medelst bref tillskrifva H:r Lagm Ullberg med Tacksägelse för dänna hans godhet som vår fullmägtig förskaffat Stadens Jnnevånare.

2:do. upläst alla ingångna Kungörelser —

3:tio uplästes att Borgerskapet blifvit Classificatjon N 83 — af Rikets Städer.

4:to Uplästes vad de äldsta framstäldt om Marcknad ståndens qvarstående mellan Marknanader tvärt emot Allmena Kungörelsen d. 12 Mart 1823.

5. uplästes StadsPred. Ocklinds Hyres Contract med H:rar Officerare att nyttja hans Boställe till arestrum.

6. upläst att Rådm. Sundgren fådt betalt för Stamböckerna emot qvitto.

7. tilldelas Fryckboms Moder och Barn af FattigCass. Rdr 1 Banco i Månaden, jämte den återstod som existerar gen. redovisning af Hattmak. Söderlund efter Pehr Fryckbom.

8. Borgerskapet fant för godt att öka för Madam Nordlunds underhöll 16 s. i månad således Rdr 1. B:co.

9. Madam Strid ärholla Rdr 3.16 s. B:co och Jungfru Strömstedt lika gratificatjon Rdr 3—16 s. som hitils för Barna upfostran.

10. uplästes Ståndpänger för Januari 1824 som utgorde Rdr 59 Rgs och för Gregorii Markn. Rdr 130 32 s. Rgs dässutom för uplag för Januari Rdr 8 — Rgs D:o Martii Rdr 9. 40 Rgs enligt Stads Cass. Räkning.

11. Svinen bör nu genast Kringas el. instängas af en var

12. Gästgifvaren tillbjudit i stället för Höö 12 sk Rgs lisp. el. Höö —.

13. Beslöts att Brandvaktens aflöning skulle genast inbetalas till T Wedin för hela Aret.

14. Tillsäges att Tiden är inne att låta Sota och utsattes till 14 dagar a dato.

15. uplästes att StadsCass. Wedin och Magnus Perman bör uplysa Stads-Cassans inkomster från 1812.
Resolv. att idag 8:ta dagar el. den 24 April hafva enhällig Samankomst.

16. Fästningsfång Söder bör afvisas från Staden och värden plickt. Rdr 2 — som hyser honom hädanefter

17. Kyrkvägen bör rensas och grusföras samt kostnaden betalas af StadsCassan och Debiteras stadens Jnnevånare, ty dänna vägen är allmen. Likaså för 12 st. Ljusståndare Rdr 1. 24 Rgs till Kyrkans eclärering.

godkännes d. 17 Aprill 1824 af
J.S. Biberg D.F. Borin Sam Perman, A. Holmberg Gust. Krook, E. Moberg J. Hallgren H. Liström, E. Södergren Lindström, E.G. Thelberg Vallberg Amneus, Strömberg Vedin Joh.Thelberg Svänsson Moberg, Björckebaum H. Häffner Fru Docktorinnan Zetterb., Bergström Granquist Wästerlund Ljungberg, Kinlund Bräckberg Öbom Pehr Ersson, Fältjäg. Hägg Milde Fiellman Svedberg

18. sama dag förekom under samankomsten en Bagare Gesell från Stafvanger i Norge och anhölt blifva antagen till Borgare men fick allmänt afslag, ehuru han hotade besvära sig i Comerce Collegium. Emedan de fattiga som staden äger, må häldre förunnas nyttja denna frihet, att lifnära sig med.

d. 24.Aprill 1824 var Enhällig sammankomst att öfverse StadsCassans inkomster från 1812 till dato.
Uplästes Perman RestLängd för Östersund stad från 1812 till 1820 och utdelas befinteliga Debet Sedlar som godkändes vid emotagningen men beslöts att betalning därföre skulle succesiv så som Maij månads slut 1/4 dehl Julii månads slut 1/4 del October 1/4 och Decemb sista fjerdelen utan räntor. Därefter ingen rest får existera med dässama Cassasmedel.

2:do Begärte Gördelmak Granqvist ett Lähn af StåndCassa medlen Rdr Rgs emot första Intekning i sin ägande Gård lika som att dän skuld han häftade före i fattig Cassan. Beviljades att af stadsCassörn dänna surna emotaga och hos Biberg gifva sådant tillkänna.

3:tjo Begärde Eric Mellberg Enka Wallbor om nogot understödt i sin fattigdom. Beslöts att hon skulle af fattig Cassan åtnjuta 32 sk. Banco från Maij Månads Början.

4:o Madam Mellberg anhöll att af nu varande StadsCass. ärhålla betalning för den gärdesgord Borgerskapet 1815 d. 6 Maij uti enhällig samankomst beslöt hon skulle ärholla betalning kring 3:ne Tomter.
Beslöts att betala anten 2 sk. famnen el. vad Wallberg ärhållit för 3:ne Dylika
upläst och godkänt intygar
Holmberg Samuel Perman, Eric Söderberg Eric Sahlstedt, Joh. Hallgren Pehr Ersson, J. Thelberg J. Wedin, And. Ocklund And.Granqvist C.E.Granström, E.G.Thelberg E.Moberg Olof Lindström, Nils WesterLund

Gifvit Bevis pä nedanstäännde:
Som ingen Sjöfart fins i Jämtland vartill Connoissementer behöfvas, kan eij någon inkomst beräknas Östers, d. 30 December 1823.
För år 1823 har varken Marionetspelare Lindansare el. dylika visat sig i Östersund, och därföre all inkomst härigenom uteblifvit
Östers, d. 30 Decemb. 1823.

d. 8 Junii 1824 war Enhällig samankomst efter sked Kungörelse

1 😮 Betalas till Stads Tjenare ödbom hans Löhn. godtjordes af de närvarande.

2. Betalas för Bond . . . — godtjordes

3. alla ankomna Kungörelser förehaddes

4. Väljes Ledamöter till Taxeringen d. 14 Junii

För Ridd. och Adeln
H:r Majoren Stjernefeldt

Präste Ståndet
Stads Predic. Ocklind

Stånds Personer
H:r Majorn Borin
Tull Inspect Holmberg
Regementsk Biberg

Borgare Ståndet
Apothekarn Perman
Direct Wikström
Skrädd Wallberg
Smeden Lindström
Sämskm Ocklund
Hand: Wedin
Snickare Svensson

5 Beviljades Tomten straxt bredevid fanjunk Kros åt T Wedin och ärhölt Lotten

6. Lotterna uti Ericksvcd bör nu genast instängas såsom tillsagd af Bygrannarna eljest blifver åtal

7. Ingen bör äga rättighet att sälja den Tomt som han fådt af Borgerskåpet att bebygga af Nya Tomtorna innan han Bygt eller hembjudit
Borgerskapet åter den samma, då upodlingen efter Mätes Mann ordom godtjöres.

8. upläses vad Förut beslutet förledne är om Getter, Får Beslöts att Gördelmak Granqvist skulle anmodas åtaga sig efterseände och befordra de Fehlacktiga till straff, hvilket han och åtog sig.

9. Om Svin Finnes okingade intagas de af Granqvist emot förut stipuleradt pris 8 sk. Banco för de större och lika för Små.

10. De Broar som Staden nödvändigt skall underholla öfver Bäcken måste efterses och förbättras.
Beslöts, att Fredagen d. 11 Juni Kl. 8 förmidagen första qvarteret — observeras Bron förbi Hoffner Bron från Göviken.

11. 4:de Begrafningsplatsen d. 12 Lördagen kl. 8 3:dje quarter

12. Gärdesgorden och Vägstycket d. 15 Tisdagen kl. 8 2: quarter

13 KyrkTaket — 18 . . . kl

14. ärhindras att Sandföra Gatorna och besörja att Trummorna blifva lagade el. Ränstenar.

15. uplästes för dätta Länsman Wibergs ansökning hos LandsHöfd Embetet att få Bygnads Tomt med mera her i staden då han kallar sig uppsyningsman. — med Borgerskapets utlåtande. Borgerskapet yttrade att som de aldrig begert Wiberg till upsyningsman härstädes kan däss ansökning icke el. beviljas, så mycket mindre som Wiberg haft många Tjenstbefattningar på få är utan att stadgas, och Embets Tomterna icke woro till slika Tjenstemän beslutna.

16. Geterska för Kohna. Tall Britta åtog sig med lika villkor som förledit år och begynnes Getningen Måndagen d. 14 och Getas till Mickelsmässa.

17. Lotterna i Gööviken godtgöras efter samma Taxa, som förledit År för Häst och Koo.

18. uplästes Olof Berglunds ansökning att blifva Contingent Borgare, vilket enhelligt bevilljad.

19. Anders Nilsson från Åhre, men nu boende i Österåsen i Häggenås ansökning att blifva Conting. Borgare härstedes, Beviljades enhälligt.

20. För Borgerskapet upgafs den osed som Garfvare och Sämskmakare här i staden bruka att Skölja Sina skin ock hudar dels i Bäcken dels nervid skjö stranden där alla nödgas taga vatten, el. annan orenlighet utkastas bör plickta. Borgerskapet beslöt att Garfvare och sämskmakar bör plickta Rdr 6. 32 sk. Banco första ggen och de sednare Rdr 2 sama mynt.

21 Ärende Lotterna Bortarenderas Svens Myran — Smeden Lindström Rdr 1 – – Varg Myran — Tull Jnspect Holmberg Rdr 1 –

Ranåsen 3 Lotter med delad Myra Klock Brådd Rdr 1. 4 sk.
Björnmyran Skrädd Wallberg Rdr 1. 24 sk.
Jordstycket hos Ljungberg — — 16.
D:o Liström — 12.
D;o Wikström — 12
D:o Tull Jnspect Holmberg — 24.

22 Kihlen öfverom Södergrens Lott beviljades StadsCass. Wedin mot ärläggande Rdr 2 Rgs

23. De nedra Tomter, som Postmast. Svensson brukat i 2:ne år, har Borgerskapet tillätet där ännu ett år bruka som en liten ärsättning
för dän nya Gärdes Gården:

upläst och godkändt intygar
C.E. Granström Samuel Perman, P. Wikström D.F. Borin J. Wedin, Madam Bergström E. Fjellman A. Kindlund, N. O. Rödén N. Wästerlund, Madam Pettersson H. Strömberg, g. J. Wedin P. Röström J. Söderlund , Catharina Mellberg S. Fahlström, J. Svensson E. Moberg H. Harman, S. Hillert, J. Sundström H. Jungberg, N.F. Hartman G.A.Stieernfelt E. Salstedt, A. Holmberg A. Ocklund, A. Ocklind, Hoffner,, E.G.Thelberg, Krook Björkebaum, P. Wallberg Granqvist, O. Jönsson Ödbom

Som Doctorinnan Zetterberg varit god och af sin Lott intill Kyrckogården skjängt ett stycke till vidgande af denna plats och äfven tillåtit Borgerskapet uptaga et dike i same Lott till vattnet aftappning från Grafvarne så beslöts enhälligt att den lilla Kihl Enkefru Doct. å dass Nedra Lott ärhollit för mycket skulle henne beständigt tillhöra såsom en ringa ärsättning, då hon af ris och Roth nödgas förbättra dänna Kihlen.
d. 9 Juni 1824 S P

1824 Aug. d. 4 anlände jämte Brefv till Magistraten i Östersund af d. 24

Maij dette Åhr från Kongl. KrigsCollcgium Samandrag af författningen rörande Förvaltningen vid Krigsväsendet till Land, författadt af G.W. af Tibell.

1824 Aug. d. 4. anlände brefv af d. 31 Julii detta Åhr från Ordförande på Förvaltningsutskottets vägnar med anmodan för Borgerskapets Ordförande att tillställa JungFru Strömstedt en Heders belöning offenteligen af en silfversked af 4 lods vigt samt Rdr 5 Banco i Contant för hennes ådagalagda flit med undervisande af Stadens Barn.

d. 15 Septbr var enhällig sammankomst då Fölljande ämnen förehaddes

1 :mo Tillkännagafs att Målare Geseln Göran Sundin hos LandsHöfd Embetet med ansökning att få blifva Målare i Östersund inkomit och hvilken ansökning blefv bortstulen i min Birau då Penningarna bortstals. Borgerskapet kände denna mannen skickelighet och önskade hans antagande.

2 uplästes af Hr Befalln Dahlén alla listor och underskrifv

3 uplästes Brandvakts Listorna att tillholla var och en att betala sin rast —

4. uplästes Kungörelsen att Landtmät: Förättning med Odensala skulle börjas d. 27. Septbr vartill Fullmägtig bör utses — Föreslogs T Berg, Lind och Nordel

5. uplästes å nyo Borgerskapets ansökning att befrias från Arestanten Söder — som nu går om kring och gör oväsende.

6. Getningen fortsättes i morgon

7. Broarnas Lagning som tillhörer staden upläst och godkändt —
Sam Perman, A.Holmberg And. Granqvist J. Wedin Stjernfelt, E. Moberg Svensson A.Ocklund H. Liström, P. Ersson C. Holmberg Eric Sahlstedt, P. Moberg A. Kindlund genom S. Perman och A. Granqvist, Sundström Svedberg O. Bräckberg, N. Westerlund Olof Öhbom

d. 12 December var pålyst att samanträda i Cessjons Rumet dä följande förehades —

1 :m And. Röströms ansökning att blifva diverse Handl. i Hejedalen, hvilket Borgerskapet afslog så vida Röström gjort Cessjon och denna hålles efter hälarna ännu, samt att Röström valdt dänna tysta ort att dölja sitt förhollande; vill Röström skaffa Cessjons Utslag att han icke blifvit ansed som bedragare så må han blifva Contingent Borgare men förut skaffa sig 2:ne säkra Cautjoncr på Blifvande Stads och Crono Utlagor.

2:o af skedade Drag. Mords ansökning kunde eij beviljas då Borgerskapet icke kände af skeds passets lydelse el. sedt 2 me säkra Cautjons män för alla blifvand krono och stadz utgifter för dätta dryga hushall af fattiga och 4 minderåriga Barn.
Beslöts att de Fattiga skulle få någon liten fattigdehl till Juhl Helgen af fattig Cassan.

Östers, d. 12 Deccemb. 1824. Sanningen betygar Sam Perman
1824 Decemb 13 I dag emotog och qvitterade jag Rdr 700 Banco insända från Hr Consist Notarie Nentsen Stambok och Collect Medel som genast deponerades uti Landt Ränteriet
1824. Decemb. d.13. ankom med Posten Samling af författningar rörande
Medicinal wärket i Riket häftade.
d. 23. afgifvit Följande bevis Som intet Sjöfart fins i Jämtland vartill
Connoissementer behöfves, kan eij någon inkomst beräknas,
Östers, d. 23. December 1824 S P:n
För år 1824. har hvarcken Marionette Spelare, Lindansare el. dylike
Gyckelmakare visat sig i Östersund, och därföre all inkomst härigenom uteblifvit Östers, d. 23 December 1824. S P:

1824. Decemb. d. 30 var enhällig samankomst då nedanståände ämnen uplästes och öfverenskom —

1 :m Kongl. Maij:sts Brefv till LandsHöfd Embetet om inrättande af en Brandordning och Byggnads ordning för Östersund antogs de upprättade projecterna så för Brand som Bygnadsordningen.

2 uplästes de ankona Rdr 700 Banco till Kyrckbygnad hos staden. Beslöts att i samankomst upgifva Sumans storlek försedd med godkände Cautjonsmen som vinner Borgerskapets Samtycke då kan medlen utlånas.

3 Brandvaker uprättas och dageligen efterses så tillräckeligen stora att icke hinder får existera om Eldsvåda timar. Öfverens kom att Guldsm Wästerlund åtog sig ansvara för den Brandvaken nedom Hallsten och och den som nedanför fäldtCam Berger nyttjas — med taltes verkställa dätta. Halfva staden betalar som förledit är 1 sk. Bancko för Tomt el. Borgarerätt.

4. Marknadsvakt får sättas efter Tour enligt Boken. — upläst af
J. Wedin Carl Granström Sam Perman, J.S. Biberg Hallgren. Amnaeus Borin, Moberg. Bergström Pettersson Rödén, Södergren Strömberg. Röström. Hagberg. Hägg., Söderlund. Granqvist. Stjernfelt g:m Perman, Wagnmak. Moberg. Wallberg. Sundström. Fahlström., Söderberg. Joh. Thelberg. Fjellman. Wästerlund., Lindström. Nordlund. Madam.Mellberg Öbom

 

 

Kommunala ärenden
den 1/7 1971—30/6 1972
Sammanställningen upprättad av kommunfullmäktiges sekreterare, drätseldirektör Harry Rydquist.
Östersunds kommunfullmäktige har under ovannämnda tid bl. a. fattat följande beslut av mera allmänt intresse: 

1971 juli 1 att från landstinget övertaga huvudmannaskapet för Centrala verkstadsskolan i Östersund,
att tillsätta en kommitté med uppdrag att följa OS-frågans vidare utveckling (herrar Nils H. Lundgren, Harry Rydquist och Lars Bratt),
att rådhusplanen i samband med Rådhusgatans breddning skall ombyggas i princip enligt arkitekt Eric Anjous förslag (beräknad kostnad 325.000 kr.),
att uppdraga åt centrala byggnadskommittén (CBK) att projektera en ishall norr om Hofvallen samt att söka statsbidrag till projekteringskostnaderna,

sept. 16 att till Kungl. Maj:t och Kronan försälja kommunen tillhörig mark inom kv. Läkarboken och Plånboken för uppförande av lokaler för socialhögskolan,
att bevilja ett anslag av 15.000 kronor för färdigställande av »överstebostället» vid Stocke-Titt,

okt. 28 att bevilja ett anslag av högst 100.000 kronor som bidrag till uppförande av ny friluftsscen inom Fornbyn Jamtli,
att uppdraga åt CBK att utföra byggnadsarbeten för Körfältsskolan, etapp 1,

dec. 16 att uppdraga ät kommunstyrelsen att under 1972 påbörja byggandet av nytt vattenverk i Minnesgärde,
att uppdraga ät CBK att svara för utbyggnad av lokaler för ett arbetsmarknadscentrum för Östersundsområdet,
att ingå som delägare i ett projekt som kombinerat kongresshotell—teater i kvarteret Borgens avseende teaterdelen jämte representationslokaler (beräknad kapitalkostnad 4,7 milj.),
att bidraga med kostnaderna för flyttning av byggnad från tomten nr 4 i kv. Lagmannen (Hofverbergska gården) till tomten nr 4 i kv. Färgaren,

1972 febr. 17 att uppdraga åt den kommunala fastighetsbildningsmyndigheten (stadsingenjörskontoret) att fastställa kvartersnamnen inom kommunen.
att anslå högst 50.000 kronor för utbyggnad av verksamheten vid Frösö Zoo med en s. k. safarianläggning,

mars 16 att inrätta ett kommunalt handikappråd (KHR), att bevilja ett anslag med 30.000 kronor för inköp av hemvärnsstugan intill bastuanläggningen Utsikten i ÖSK-området,

att på Odensala campingplats låta uppföra 50 övernattningsstugor av sådan standard att de lämpligen kan utnyttjas även som elevbostäder för i första hand socialhögskolans behov,

maj 18 att i princip besluta att sammanläggning av kommunens samtliga bostadsstiftelser skall ske den 1/1 1973 till en stiftelse, benämnd Stiftelsen Östersundsbostäder,

juni 29 att vid brandstationen i Östersund inrätta en länsalarmeringscentral gemensam för brand- och ambulansväsendet,
att inrätta ett värmeverk »Östersunds kommuns värmeverk»,
att uppdraga åt kommunstyrelsen att hos generaltullstyrelsen hemställa att Östersunds flygplats organiseras som tullflygplats.

 

Kyrkliga ärenden
den 1/7 1971—30/6 1972
Sammanställningen upprättad av kyrkokamrer M. E. Persson, kyrkofullmäktiges sekreterare.

Kyrkofullmäktige i Östersund har under ovannämnda tid fattat följande beslut av mera allmänt intresse:

1971 okt. 26 Beslöts att som riktlinje för församlingens investeringsverksamhet för perioden 1971—1975 antaga föreliggande förslag till ekonomisk långtidsplan. Fastställdes 1972 års utgifts- och inkomststat med en oförändrad utdebitering av 75 öre per skattekrona. Driftbudgeten balanserade på 4.372.070:— kronor och kapitalbudgeten på 605.590: — kronor.

nov. 16 Beslöts med 14 röster mot 10 och 2 nedlagda att i skrivelse till byggnadsnämnden begära sådan ändring av stadsplaneförslaget för Lugnviks centrum att den till församlingen donerade tomtmarken Östersem 3:258 och 3:259 kan nyttjas för småkyrkobyggnad med hänsyn till donators önskan och de synpunkter som framförts om att kyrkan skulle få ett i flera avseenden lämpligt läge på den donerade tomten. Att verkställa beslutet utsagos vice ordföranden herr Paulsson och sekreteraren herr Persson.

dec. 7 Till kyrkorådets protokoll hade antecknats att en avskedsgåva skulle överlämnas till kyrkvaktaren Ingemar Palmqvist, som efter uppnådd pensionsålder frånträder sin tjänst den 1 april 1972.

dec. ;21 Beslöts i enlighet med kyrkorådets förslag att med giltighet från den 1 jan. 1972 ändra vissa taxor för Östersunds kyrkogårdar innefattande jämväl ändring av åtagandetiden för gravplantering från nuvarande högst 25 år respektive högst 15 är för avgiftsfria urngravar till högst 10 år för samtliga gravar.

1972 jan. 25 Till kyrkorådets protokoll hade antecknats att fru Dagny Jonsson beviljats begärt entledigande från sin tjänst som kontorist på pastorsexpeditionen.

febr. 14 Till kyrkorådets protokoll hade antecknats att till ny kyrkvaktmästare från den 1 mars 1972 hade bland 4 sökande utsetts herr Uno Sundin, Häggenås.

maj 2 Till kyrkorådets protokoll hade antecknats att fru Karin Palmqvist på grund av sjukpensionering frän den 1 maj 1972 frånträtt sin tjänst som föreståndarinna i Församlingsgården och skulle vid senare tillfälle överlämnas en hedersgåva till fru Palmqvist med tack för värdefull och hedersam insats i församlingens tjänst, att i enlighet med tidigare beslut i § 325/71 hade utredningsarbetet påbörjats ang. Gamla kyrkans restaurering, som beräknas kunna igångsättas hösten 1973.

maj 30 Beslöts bemyndiga kyrkorådet att förvärva församlingslokal i Körfältsområdet och härtill behövliga inventarier, att anvisa erforderliga medel i 1973 års stat, att förvärva en 4-rums bostadsrättslägenhet i Körfältsområdet samt att anvisa härtill erforderliga medel, ett insatsbelopp på 8.000: — kronor, ur kyrkofullmäktiges förfogandeanslag. Antogs nya bestämmelser om arvoden till församlingens förtroendemän att gälla fr.o.m. den 1 januari 1971. Beslöts i enlighet med kyrkorådets hemställan att fr. o. m. den 1 sept. 1972 inrätta ytterligare en kontoristtjänst med arbetsuppgift att biträda kyrkoherden, kyrkokamreren och kyrkogårdsföreståndaren samt att till täckande av innevarande års lönekostnader för tjänsten anvisa 10.000 kronor ur kyrkofullmäktiges förfogandeanslag.

juni 7 Till kyrkorådets protokoll hade antecknats att till ny innehavare av den efter fru Dagny Jonssons avgång vakanta kontoristtjänsten på pastorsexpeditionen utsetts ende sökanden kontoristen fru Siv Åsell, att lokalavd. av Centerns Kvinnoförbund överlämnat en silvervas som gåva till Marielundskyrkan.

 

Årssammankomsten 1971

 

Lördagen den 23 oktober kl. 19 kunde ordföranden, borgmästare Åke Jansler, hälsa ett som vanligt stort antal medlemmar välkomna till föreningen Gamla Östersunds 49 :e årsmöte i stadsfullmäktigesalen. Dessutom hade han glädjen att hälsa tolv nya medlemmar i föreningen, varvid han uttalade en förhoppning om att de skulle känna gemenskap och trivsel i föreningen och bli verksamma krafter i dess strävanden.

Tio av föreningens medlemmar hade under året avlidit, och ordföranden erinrade med några ord om deras livsgärningar och stora intresse för sin stad och vår förening, varefter följde en stunds stillhet till deras åminnelse.

Sedan styrelsens förvaltningsberättelse och revisorernas utlåtande upplästs och godkänts, och ordföranden redogjort för en del influtna värdefulla gåvor till föreningen, övergick man till val av funktionärer för kommande år. Därvid omvaldes såväl styrelse som revisorer.

Hr Karl Gustaf Sjöblom framställde förslag om att föreningen — innan det blev för sent — skulle söka bevara minnet av den nu försvinnande stadsbilden genom att låta göra en dokumentärfilm över Östersund, med tonvikt på de mest rivningshotade stadsdelarna. Styrelsen fick årsmötets uppdrag att närmare utreda frågan. Undertecknad meddelade i egenskap av årsskriftsredaktör, att register till årgångarna 1960—1970 nu höll på att utarbetas och hade samma format som årsskrifterna, varigenom det lämpligen kunde inbindas tillsammans med dessa. Redaktören efterlyste även bidrag till kommande årsskrifter och skulle vara tacksam för tips om nya bidragsskrivare. Stadens musikliv, biografernas utveckling och sammanslutningen »Sällskapet» var exempel på sådana intressanta ämnen, som ännu väntade på sina historieskrivare.

Själva årsmötesförhandlingarna förklarades därmed avslutade. Nu följde aftonens föredrag, varom sekreteraren i protokollsboken skrivit följande, som här må citeras nära ordagrant för att bereda medlemmarna tillfälle till en nyttig repetition:

»Landsarkivarien Sten Rentzhog kåserade därefter — med hjälp av bildprojektor — om den svenska trästaden, hur den utvecklades från de enkla stocktimrade stugorna till de pretentiösa herremans- och köpmanshusen; hur byggnadsstil och användning av trä som byggnadsmaterial genom tiderna följde ganska snäva ramar om vad som i byggnadshänseende ansågs vara funktionellt vid stadskärnans och stadsytterområdenas uppbyggnad; ävensom hur byggnadssätt och byggnadsstilar påverkades av utifrån kommande intryck och där använda byggnadsmaterial. Med särskilt intresse kan man numera iakttaga den allmänna strävan som förelåg att genom olika formbarhet av träet i så stor utsträckning som möjligt exteriört efterlikna stenhusens utsmyckning med kolonner, pilastrar och dylikt. — Bilderna kring kåseriet var till övervägande del motiv hämtade från Uppsala, Lund och Falun och endast i några enstaka fall från Östersund. Östersund, som är en förhållandevis ung stad, ansåg kåsören inte representativ för vad han ville inlägga i betydelsen »den svenska trästaden». När Östersund började att på allvar byggas upp, var redan utvecklingskedjan inom trähusbebyggelsen långt framdriven, och den unga storsjöstaden kunde därför i stor utsträckning byggnadsmässigt utvecklas efter — enligt dåtida mening — någorlunda moderna metoder. Detta hindrar emellertid inte — menade hr Rentzhog — att även Östersund har träbebyggelse, som förtjänar att uppmärksammas och som det kan finnas anledning att slå vakt omkring, nu när grävskoporna går hårt fram i den äldre bebyggelsen.»

Sedan hr Rentzhog vederbörligen applåderats och avtackats, förflyttade man sig till den väntande supén i Sporthallen, som denna gång fick tjänstgöra som föreningens festlokal. Här avtackade ordföranden även sina medhjälpare i styrelsen och i årsskriftskommittén och utbragte ett leve för staden-jubilaren, som nu fyllde 185 år. Sedan talade landstingsman Nils H. Lundgren på välkänt medryckande maner om östersundsminnen från förr och berättade många roliga episoder, inte minst från idrottens värld, där han ju själv provat på de flesta av grenarna. Köpman Gustaf Ågren, 92 år, bidrog slutligen till trevnaden genom att återge några hågkomster från 1890-talet.

Under aftonen ventilerades som alltid många gemensamma gamla östersundsminnen även man och man emellan, innan det var tid att bryta upp från den traditionsenligt så givande samvaron i vår kära förening.

A. Sn

 

Årsberättelse

 

Styrelsen för Föreningen Gamla Östersund får härmed avgiva följande berättelse över verksamhetsåret 24/10 1970—23/10 1971. Sedan Östersunds stad övertagit visningarna av i museilokalerna f. n. placerade föremål, har stadsmuseet under verksamhetsåret hållits öppet för allmänheten: dagligen under tiden 16/6—15/9 1971 samt måndag—fredag under tiden 24/10 1970—15/6 1971 och 16/9—23/10 1971. Efter särskild överenskommelse har museet visats för skolklasser och andra grupper även under icke ordinarie öppethållande.

Besöksfrekvensen under verksamhetsåret framgår av nedanstående:
Skolklasser (från stadens rektorsområden) lärare 10_ . . vuxna 389
I övrigt barn 28
Summa besökare 596

Föreningen har även under det gångna arbetsåret låtit fotografera de fastigheter i stadsbebyggelsen, för vilka rivningslov sökts, i den mån föreningen icke tidigare ägt fotografier av dessa. Bevakningen av rivningsobjekten har även detta år med intresse utförts av fotografen Wiktor Lundberg.

Rivningslov har begärts för följande fastigheter:

Kronofogden tomt nr 2 17/11-70
Verkstaden 3 7/12-70
Traktören 2 29/12-70
Kokboken 3 22/2 -71
Astern 821 5/2 -71
Lagmannen 4 23/3 -71
Skjutbanan 1 10/6 -71
Slakteriet 6 (delvis nedbrunnen) 14/9 -71
Violen 4 6/10-71

Under verksamhetsåret erhållna gåvor redovisas i bilaga A till denna berättelse.

Föreningens årskrift — den trettiofjärde — utdelas vid årsmötet. Såsom redaktionskommitté har fungerat rektorn Anton Svensson, ordförande, och boktryckaren Carl S. Jonsson.

På Samuel Permans grav har på årsmötesdagen nedlagts en krans.

Av föreningens medlemmar har under året avlidit:

Disponent Arne Gärdin 26/10 1970 Överstelöjtnant Hans Strokirk 29/10 1970 Rektor, civ.ing. Walter Holmstedt 14/12 1970 Lappfogde Waldemar Gardham 26/12 1970 Kassör John Perbrink 23/2 1971 F. skogsfaktorn Gunnar Pettersson 13/3 1971 Rektor Ragnar Arbman 26/3 1971 F. löjtnanten Nils Swensson 16/4 1971 Avd.chef Nils Molander 2/10 1971 Entreprenör Ture Mattsson 9/10 1971

Vid föregående årsmöte invaldes 21 nya medlemmar i föreningen. Medlemsantalet utgör för närvarande 421 (före årsmötet).

Styrelsen har under året utgjorts av följande personer:

Ordinarie ledamöter:

Borgmästaren Åke Jansler, ordförande, direktören Anders Lundvall, vice ordförande tillika skattmästare, avdelningsdirektören Lennart Edström, sekreterare, överstelöjtnanten Åke Wisvall, vice sekreterare, köpmannen Olle Hallberg, klubbmästare och advokaten Frans Victor.

Suppleanter:

Rektorn Anton Svensson, häradsskrivaren Nils Uhlin och adjunkten Bertil Nilsson.

Beträffande föreningens ekonomiska ställning och räkenskaper hänvisas till revisionsberättelsen.

Östersund den 23 oktober 1971.

ÅKE JANSLER

 

Revisionsberättelse

 

Undertecknade, utsedda att granska räkenskaperna för Föreningen Gamla Östersund för tiden 1 oktober 1970 till 30 september 1971, få härmed efter fullgjort uppdrag avgiva följande berättelse:

Tillgodohavande 30.9.1970 ……………………………………………………………………………..  29.111:95

Inkomster
402 st. betalda årsavgifter …………………………………………………………..  5.024:  —
Sålda böcker, skrifter etc…………………………………………………………………..330: 40
Räntor …………………………………………………………………………………………2.055:78         7.410:18
Tillgodohavande och inkomster………………………………………Kronor   ………………………36.522:13

Utgifter
Årsskriften………………………………………………………………………………….. 3.531:25
Årsmötet ……………………………………………………………………………………….412:70
Trycksaker, annonser, porton etc…………………………………………………… 1.211:46
Uppvaktningar……………………………………………………………………………….. 902: —
Kontorsutensilier m. m……………………………………………………………………. 191:45
Diverse………………………………………………………………………………………… 164:10……… 6.412:96
Kassabehållning…………………………………………………………………………………………….. 30.109:17
Kronor ……………………………………………………………………………………………………………36.522:13

Tillgångarna äro placerade å kapitalräkningar i Sundsvallsbanken och Jämtlands Folkbank, å postgiro samt hos redogöraren i form av kontanter kr. 40:84 och nom. kr. 700:— Svenska Statens premieobligationer.

F O N D E R

MUSEIFONDEN
Tillgodohavande 30.9.1970………………………………………………………………………………. 8.515:53

Inkomster
Bankräntor………………………………………………………………………………………………………… 666:69
Summa kronor………………………………………………………………………………………………… 9.182:22

Utgifter
Samlingarna…………………………………………………………………………….. 291:68
Försäkring……………………………………………………………………………….. 147:—…………….. 438:68

30.9.1971 tillgodohavande i Sundsvallsbanken…………………………………………………… 8.743:54
Summa kronor………………………………………………………………………………………………… 9.182:22

ANNA OCH GOTTFRID ROMANS UNDERSTÖDSFOND

Tillgodohavande 30.9.1970……………………………………………………………………………. 26.038:33

Inkomster
Bankränta……………………………………………………………………………………………………… 2.034:42
Summa kronor……………………………………………………………………………………………… 28.072:75

Utgifter
Gåva till 12 personer………………………………………………………………………………………. 1.800: —
30.9.1971 tillgodohavande i Jämtlands läns sparbank……………………………………….. 26.272:75
Summa kronor……………………………………………………………………………………………… 28.072:75

LINDA OLSÉNS DONATIONSFOND

Tillgodohavande 30.9.1970…………………………………………………………………………… 124.197:17

Inkomster
Bankräntor…………………………………………………………………………………………………….. 9.314:74
Summa kronor…………………………………………………………………………………………….. 133.511:91

Den 30.9.1971 tillgodohavande i Svenska Handelsbanken………………………………… 43.867:09
……………………………»…………… i Jämtlands Folkbank……………………………………….. 44.822:64
……………………………»…………… i Sundsvallsbanken …………………………………………..44.822:18
Summa kronor …………………………………………………………………………………………….133.511:91

Tillgångarna i fonderna den 30.9.1971 utgjorde tillsammans kronor 168.528:20 Saldon å motböckerna äro av revisorerna kollade vid besök i bankerna.
Av protokollen hava vi tagit del
Då anledning till anmärkning ej finnes få vi tillstyrka ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattar.

Östersund den 13 oktober 1971.
Hans Alftrén & Olof Nilsson

 

Föreningens funktionärer 1971 —1972

 

Ordförande:
v. Ordförande
Sekreterare:
Skattmästare:
Övr. styrelseledamöter:
Borgmästare Åke Jansler
Direktör Anders Lundvall
Avdelningsdirektör Lennart Edström
Direktör Anders Lundvall
Överstelöjtnant Åke Wisvall
Överste Rolf Kjellin
Advokat Frans Victor
Köpman Olle Hallberg
Styrelsesuppleanter: Läroverksadjunkt Bertil Nilsson
Häradsskrivare Nils Uhlin
F. d. Rektor Anton Svensson
Intendent: Läroverksadjunkt Bertil Nilsson
Revisorer: F. d. Bankkamrer Olof Nilsson
Kamrer Hans Alftrén
Revisorssuppleanter: Disponent Elis Sundström
Kamrer Alfred Ahlström
Redaktionskommitté: F. d. Rektor Anton Svensson, ordförande, redaktör
Tekniker S. Gunnar Svensson
Major Lennart Westerberg
Museinämnd: Borgmästare Åke Jansler, ordförande
Överste Erland Lindhammar
Överstelöjtnant Åke Wisvall

 

 

BILAGA A.

Förteckning över under verksamhetsåret 23/10 1970 —
22/10 1971 influtna gåvor

 

Fru Barbro Bergholtz, Östersund: Tjugotalet personkort med anteckningar. Fotografier: Gården Lägden och Gammalblacka på väg till Guiles. Kassabok 1861—1874 tillhörande boktryckare C. M. Berg. Almanacka år 1872. 3 st. Upsala Universitetskataloger 1862, 1863 och 1893. Berättelse om Högre Elementarläroverket i Östersund läseåret 1877—78. Pris-Courant från Karl Svensson, Östersund, 1877. Pärm med fastighetskartor, lagfarter, bouppteckningar från mitten av 1800-talet i regel tillhörande C. M. Berg. Häfte: DG fyller 25 år.

Herr Douglas Borg, Östersund: Inramat färgfotografi »Grand Hotel» (60X69 cm).

Adjunkt Erik Burman, Knytta: 12 st. vykort från Östersund, i häfte.

Major Ragnar Graeve, Sundsvall: Fotoalbum med Östersunds lasarettsunderläkare åren 1904—25. 5 st. fotografier från lasarettet. 2 st. vykort med personanteckningar från jubileumsutställningen 1920. 5 st. studentkort med anteckningar från 1920. 1 st. fotografi: Warodell 1919 (80 år).

Kamrer Bengt Gulle, Östersund: Portfölj med 19 st. lagfarter och fullmakter från 1850—1900.

Fotograf Arvid Halling, Östersund: Fotografier: Gatuarbeten på Strandgatan, omkring 1950. 3 st. negativ av Plan-Karta öfver staden Östersund, senare hälften av 1820-talet. Flertalet kopior och förstoringar i samband med utställningen vid kommunsammanslagningen.

Fröken Emmi Hammarström, Östersund: Gruppfoto från gården Prästgatan 39. 6 st. fotografier på ångarna Prins Gustaf, Framåt, Framåt (äldre kort), Östersund, Carl XV, Östersund och Thomée.

Borgmästare Åke Jansler, Östersund: Magistratens Kungörelse den 13 dec. 1929. Inom glas (18X53 cm).

Överste Erland Lindhammar, Frösön: Inramat och glasat foto »Kungl. Norrl. Art.reg. år 1897» (21X26 cm). »Båtologen», medlemsblad för föreningen för fartygshistorisk forskning (Klubb Maritim) Årg. 9 nr 3. (Storsjöfarten).

Fotograf Paul Lingsell, Frösön: Fotografier: Hasselbergska huset Prästgatan 31 A, Bankstyrelsen i Östersunds Diskontbank 1887—1907.

Direktör Anders Lundvall, Östersund: Särtryck ur Jämtl. läns Sportfiskeklubb: Om fisk och fiske i våra Gamla Sockensigill. Fotografier: Grosshandlare A. W. Lundvall och J. A. Lundvall. Gruppfoto den 23/5-70 på 1920 års studenter. Fotografi från Rektor Ragnar Arbmans 90-årsdag 22/7-70.

Adjunkt Bertil Nilsson, Frösön: 4 st. färgfotografier från rivningen av fängelset, februari 1970.

Fru Anna-Lisa Nisser, Östersund: Brandförsäkringsbrev (1858). Ansökan om anställning som arbetskarl i Östersund 1856. Aktiebrev nr 292 i Östersunds Badhusaktiebolag 1881. Foto från Barnens Dag i Östersund 1919. Foto: 3 st. studenter 1919. Foto: Köpmangatan 63, Östersund. Foto med bl. a. Fru Brita Nilsson, maka till Frisörmästare P. M. Nilsson. Gott Nytt Års hälsning med rebus.

Kanslichef Åke Oden, Sollentuna: Vy från Frösön mot Östersund (16X23 cm), med 4 öres frimärke 15/2 1902.

Konsul Ragnar Ohlson, Östersund: Foto: Wisénska Bokhandelns Ponnyekipage.

Arkitekt Gösta Rollin, Östersund: Fotografier: Utsikt från Stora Torget. Vykort: Gossorkestern i Östersund.

Rektor Anton Svensson, Östersund: 22 st. vykort från Östersund och Frösön.

Tekniker Sven Gunnar Svensson, Östersund: Reklamkarta över Storgatan (med annonser) 58X72 cm.

Överste Sven Öberg, Stockholm: 16 st. personfoton. Fastighetsfoto: Storgatan 2 omkring år 1910.

Posttjänsteman G. F. österberg, Östersund: Fotografi: Brevbärare Frans Gustaf Österberg år 1882.

Stabskonsulent Bengt Sehlstedt, Östersund: Kontraktsprost G. Öhrstedt: Förslag till reviderad upplaga av Svenska Psalmboken, år 1924. Emil Warodells kassabok 1874—76 och 1888. Gustaf Warodell: »Slaget vid Narva». Ord till fredssånger som skola sjungas vid fredsmötet i Östersund 10—11 juli 1903. Kassabok tillhörande ex. skrivbiträdet vid SJ Gustaf Warodell.

Distriktsåklagare Nils Nohlman, Östersund: Sigill (stämpel): Stadsfiskalen, Östersund.

 

Nya medlemmar i föreningen 23/10 1971

 

Arkivarbetare Sture Bergholm
Överingenjör Gunnar Ekevärn
Skogsförvaltare Nils Erik Eriksson
Fiskhandlare Bengt Halvarsson
Förvaltare Erik Hemlin
Köpman Hemming Hemmingsson
Expeditionsförman Sune Mårdberg
Bankdirektör Stig Nillbrand
Byrådirektör Gösta Nilsson
f. Bankkassör Nils Nilsson
Länsassessor Daniel Notfors
Förrådsman Gunnar Wikström

Nämnda nyinvalda medlemmar är bosatta i Östersund, utom Gunnar Ekevärn, Stockholm, och Gösta Nilsson, Sundsvall.

 

Sedan oktober 1971 avlidna medlemmar

 

22/11  1971  Civilingenjör Gunnar Englund, Frösön
10/12 1971  Boktryckare Carl S. Jonsson, Östersund
3/1     1972  Droskägare Anders Hamdal, Östersund
21/1   1972  Kriminalkommisarie Einar Bokström
26/3   1972  Fastighetsförvaltare Carl Erik Horneij, Östersund
4/4     1972  Överlantmätare Richard Langéen, Östersund
21/4   1972  Stationsskrivare Lennart Westlinder, Örebro
2/6     1972  Landstingsdirektör Erik Bouvin, Östersund
11/7   1972  Byggmästare Lars Lindström, Uppsala

 

Antal medlemmar i föreningen

 

Antal medlemmar oktober 1971 (före årsmötet) …………………………………………………………  421
Nyinvalda medlemmar 23 oktober 1971 ……………………………………………………………………… 12
………………………………………………………………………………………………………………………………433

Avlidna medlemmar oktober 1971—oktober 1972 ………………………………………………………..  9
Antal medlemmar oktober 1972 (före årsmötet) ………………………………………………………..  424

Därav 3 hedersledamöter, 7 ständiga medlemmar, 398 betalande medlemmar och 16 passiva medlemmar.

 

Meddelanden

 

BILDVERK OM ÖSTERSUND

I slutet av 1968 utkom ett nytt och mycket förnämligt bildverk om Östersund av trycket. Det var det stort upplagda »östersundsbilder från O II :s och G V:s tid», redigerat av Erland Lindhammar och Gösta Rollin. Utgivare var Gamla Östersund, som för ändamålet av staden fått ett större bidrag ur Livénska fonden. Förläggare var Ragnar Ohlson, och trycket utfördes av AB Öpe-Tryck. Den solitt bundna, vackra volymen saluföres hos stadens bokhandlare till ett pris av kr. 42: —.

Här följer utdrag ur Per Nilsson-Tannérs recension i ÖP den 3 dec. 1968 med rubriken »Östersund genom 75 år — en strålande bildkavalkad»:

»———— Vilken hälsning    till gamla Östersundare hemma och borta! — Den gamla bildsviten, utgiven 1943, är för länge sedan utgången. Nu har en ny genomgång gjorts i Gamla Östersunds arkiv, och resultatet är överdådigt.

Det beror givetvis främst på att materialet varit rikhaltigt och i bästa mening mångsidigt. I andra hand kommer sammanställningen, redigeringen. Den är överlägset skickligt gjord — Rollin äger de konstnärliga förutsättningarna…, och Lindhammar besitter grundliga kunskaper om Östersund och östersundarna …»

Härtill må fogas följande:

Namnuppgifter m. m. till bildverket har i ett ex. upprättats av Erland Lindhammar, som överlämnat det värdefulla arbetet som gåva till föreningen. Det förvaras på Gamla Östersunds expedition, där envar intresserad kan taga del av innehållet efter hänvändelse till intendenten.

Rättelser till själva bildverket finns införda i Årsskrift 1969, sid. 19.

ÖVRIGA PUBLIKATIONER

Hos stadens bok- och pappershandlare kan den intresserade erhålla även nedanstående publikationer, samtliga utgivna av föreningen:

Ortnamn i Östersund av Iwan Wikström. 140 sid. — Pris kr. 13:50.

Ett pressutlåtande: »Boken kommer utan tvivel att i alla tider vara ovärderlig som en överskådlig och noggrant redovisande källa för var och en, som intresserar sig för staden Östersund och dess bebyggelsehistoria.»

Arkivarie Bertil Flemström i Östersunds-Posten.

Register till Föreningen Gamla Östersunds årsskrift 1938—1948 av Albin Johansson. 36 sid. — Pris kr. 3: —.

Register till Föreningen Gamla Östersunds årskrift 1949—1959 av Per Fjell- ström och Svante Höglin. 49 sid. — Pris kr. 5: —.

Register till Föreningen Gamla Östersunds årsskrift 1960—1970 av Erik Burman och Anton Svensson. Nyutgivet. 56 sid. — Pris kr. 5: —.

Av föreningens äldre årsskrifter (1938—1971) finns det åtskilliga årgångar kvar, dock blott i begränsade upplagor. Förfrågan och event, rekvisition kan göras på Föreningen Gamla Östersunds expedition, Stadsmuseet, Rådhusgatan 42, 831 00 Östersund. Tel. 063 – 12 13 24.

Intendenten, adjunkt Bertil Nilsson, träffas personligen på expeditionen i regel måndagar kl. 17.00—17.30 samt per telefon 12 08 31 (bostaden) eller 11 74 00, ankn. 528 (Wargentinsskolan). Se f. ö. anslag på Stadsmuseets port!

A. Sn.