063 – 12 13 24 (telefonsvarare) info@foreningengamlaostersund.se

 

Företal

 

Sedan föregående årsskrift utkom, har förre årsskriftsredaktören och hedersledamoten f. distr.lantm. Heimer Wikström avlidit. Vid årsmötet 1980 kommer hans minne liksom föreningens övriga sedan okt. 1979 avlidna medlemmars att hedras. Här skall endast sägas några ord om hans roll som årsskriftens redaktör. Tillsammans med Janrik Bromé redigerade han redan den första årsskriften 1938 liksom de följande årsskrifterna t o m 1947. Från 1948 till 1968 fungerade Wikström som ensam redaktör, de två sista åren som ordf. i en redaktionskommitté, som dessutom bestod av red. Per Andersson och boktryckare Carl S. Jonsson.

Inte mindre än 22 årsskrifter har Heimer Wikström lagt handen vid, ett sannolikt oöverträffbart rekord. Antalet av Heimer Wikström signerade artiklar är visserligen endast 8, men då minst halva antalet artiklar i varje årsskrift är redaktionella sådana måste hans bidrag uppgå till minst 30. Speciellt kanske det bör framhållas att Wikström på sin tid verksamt arbetade för att lantmätaren m m Johan Törnströn skulle få äran att vara Östersunds egentlige grundläggare. Tidigare hade denne måhända oförtjänt kommit i skuggan av Samuel Perman.

Personligen minns jag med tacksamhet Heimer Wikström för det stora intresse och den uppmuntran han visade mig som hans efterträdare i andra led. Även hans närmaste efterträdare som redaktör, Anton Svensson, omfattades av honom med stor välvilja.

I innevarande årsskrift publiceras femte utdraget ur Sven Johan Kardells dagbok. En översikt av det återstående dagboksmaterialet ger vid handen att det skulle vara lämpligt med ytterligare fem utdrag. Till år 1986 skulle då kunna föreligga ett häfte med de samlade utdragen i 50 ex på drygt 100 sidor, närmast avsett för bibliotek och arkiv samt ev. för samlare av Jemtlandica.

Den artikel om Johan Erik Dalén och hans familj, som med sina 16 sidor (15 bilder) väl utgör tyngdpunkten i denna årsskrift, har sitt ursprung i det stora antal familjeporträtt, som konstnären Bengt Hamrén och hans syster Anna donerat till Föreningen Gamla Ös­tersund. Redan förut kände jag till den omfattande Dalénska brevsamlingen, utgörande huvudsakligen brev till kronofogde Erik Dalén i Lit. Sedan något år föreligger nu på Landsarkivet i Östersund även Johan Erik Daléns familjearkiv, som innehåller ett mycket stort antal brev från och till olika famijemedlemmar liksom andra dokument. Det är inte för lite sagt, att detta arkiv, som överlämnats till landsarkivet av Bertil Dalén i Gävle, är en unik fyndgruva, när det gäller att levandegöra förhållandena och miljön i en östersundsfamilj av medelklass under c:a 50 år (från o. 1865 till o. 1915). Tyvärr har jag endast kunnat utnyttja en bråkdel av materialet i min uppsats.

Artikeln om Jubileumsutställningen i Östersund 1920 har närmast kommit till för att fylla ut ett tomrum efter en artikel som inte blivit färdig. Att den blivit något utöver en summarisk redogörelse för utställningen, gjord efter den officiella redogörelsen för den­samma, har jag att tacka arkitekt Robert Berghagen, som ju i hög grad enligt vad som framgår av artikeln var engagerad i utställningen och som rannsakat sitt minne och fått fram ovärderligt kompletterande stoff.

Östersund i oktober 1980
Hans Jacobsson

 

Ur Sven Johan Kardells dagbok
V. 1890—92.
Inledning och noter av Hans Jacobsson.

 

Åren 1890—92 tar politiken alltmer överhand hos Sven Johan Kardell, och den breder ut sig även i dagboken. I synnerhet gäller detta året 1892, då det, förutom den ordinarie, lagtima riksdagen från mitten av januari till slutet av maj, var en extra, urtima riksdag från mitten av oktober till slutet av november, sammankallad för lösning av försvars­frågan.

Även om det främst är anteckningarna om Östersund och östersundare i dagboken, som bör redovisas i detta liksom i föregående utdrag, är det ofrånkomligt, att Kardells politiska verksamhet uppmärksammas åtminstone i denna inledning, då ett helt uteläm­nande av densamma skulle ge ett felaktigt perspektiv på hans liv under dessa år.

Under riksdagarna i Stockholm hyrde Kardell någon mindre våning. År 1892 under vårriksdagen hade han hustrun Jenny, fosterdottern Elin och tjänarinnan Kristin med sig och bodde på Grevturegatan 29.

Vid riksdagen 1890 var Kardell ledamot av det särskilda utskott, som skulle behandla läroverksfrågan, och vid de två riksdagarna 1891—92 var han suppleant i lagutskottet. Han tillhörde fortfarande centerpartiet, vars ledare efter Carl Herslow blev häradshöv­ding A. A. Lilienberg.

I jan. 1890 motionerade K. om inrättande av nattåg till och från Norrland. I Första kammaren väcktes samma motion av Jämtlands representant där häradshövding Julius Roman. Den 26/4 s å noterar han att ”kasernetablissemanget i Östersund fallit”. Det var planer på att skapa dels ett norrländskt kavalleriregemente, dels ett dito artillerirege­mente och det gällde var de skulle förläggas. Som bekant kom artilleriregementet senare på 1890-talet till Östersund.

Vid ett sammanträde med Andra kammarens frihandlare (120 personer) 1/3 1892 under ordförandeskap av hälsingen Olof Jonsson i Hof, Vallsta, utbragte den ovan­nämnde Lilienberg en skål för det blivande stora liberala partiet. Även K. talade vid detta möte.

Senare i mars s å deltog Kardell i ett hemligt sammanträde på Hamburger börs mellan 15 riksdagsmän och ”12 kaptener ur flottan”. Vid detta tillfälle brännmärktes regering­ens liknöjdhet för flottan, vari även riksdagsmännen, bland dem K., till en del instämde. Även ett besök i Livgardets kasern, som K. inbjöds till, tyder på påtryckningar inför det förestående beslutet i försvarsfrågan. Allt var dock förgäves, ty härordningsförslaget föll 6/4 i AK på 9 röster. K. hörde till de nejröstande.

Statsminister Erik Gustaf Boström gav dock inte upp utan beredde sig att återkomma med ny kunglig proposition i försvarsfrågan på den urtima riksdag, som skulle samman­kallas till hösten.

Den 8 okt. 1892 hölls ett talrikt besökt möte i försvarsfrågan i Östersund. För regeringsförslaget talade bl a rektor C. A. Hägglund, mot bl a redaktör Agaton Burman och skräddaren Karl A. Thorsén. Burmans resolution segrade och samlade 300 röster.

Vid den urtima riksdagen, som öppnades 18/10, gick vågorna höga. Dagen innan hade borgmästare Svanberg från Göteborg vid ett centermöte på Hamburger börs hotat med att att ”afsöndra sig från Centern och bilda ett högerparti”. Enligt K. hade vidare Oscar II i trontalet ”halft befallande” anmodat riksdagen att anta hörordningsförslaget. Trots att K. erhöll en adress frän Östersund med 271 namnunderskrifter, som anbefall­de ett antagande av härordningsförslaget, både talade han och röstade emot detta. Den som stod bakom adressen var tydligen K:s kollega lektor Erik Rosengren, som senare med anledning av att 1892 års härordning trots allt gick igenom, den 11 dec. ordnade en försvarsfest. Kardell: ”Stapelmohr var inbjuden men naturligtvis inte jag.”

Så särskilt mycket undervisning vid Östersunds läroverk blev det inte dessa år, 1890—92, för Kardell, och förhållandena vid skolan var problematiska. Lektorerna Rosengren och Fant konspirerade enligt K. mot rektor Hägglund. Själv var K. skeptisk mot denne, bl a av politiska skäl.

I augusti 1892 gjorde Kardell den första av sina längre fjällvandringar, nämligen till By dalen och trakten däromkring. På mer än 5 tättskrivna sidor skildrar han entusiastiskt dessa vandringar, som trots att vädret var ganska regnigt, tydligen var lyckade. I Bydalen hade han sitt huvudkvarter i ”den nedre turisthyddan”, där Märta Malmström från Oviken fungerade som värdinna. Dels ensam, dels i sällskap med någon fjällturist, som han tillfälligt sammanträffat med, gjorde han så vandringar och klättringar upp till Drommens topp, på Västerfjället, till Högläkar- resp. Prästläkardalen osv.

Utom apostlahästarna utnyttjade K. med färdkamrat roddbåt uppför Dalsjön och Dammån samt hästrygg på återvägen från By dalen till Hallen o. Marby. Mat fick man i fäbodarna hos ”bodtöserna”.

Kardells fjällvandringsskildringar är värda att publiceras såsom bl a exempel på tidig turism i Jämtlandsfjällen. En lång och händelserik vandring i bl a Offerdalsfjällen, som han företog 1886, finns redan skildrad i Jämten.

Då utdragen ur Kardells dagbok denna gång omfattar 3 år, har det allra mesta måst utelämnas. Det gäller förutom riksdagsskildringar, beskrivningar av teater- och restau­rangbesök i Stockholm och Östersund, porträtt av icke-östersundare, t ex Falubor, samt en del personliga och familjära anteckningar m m. Min strävan har varit att få ett så läsvärt och omväxlande utdrag som möjligt och främst med östersundsk anknytning.

1890 2/1 Den s k blixtkatarren eller ryska snufvan (influensan) har grasserat under slutet af förra året och grasserar ännu i hela Europa, kanske dock ej i Ängland. I början ofarlig medför den nu stundom döden och liknar mer och mer tyfoidfeber. Den alltjämt fortfarande blida väderleken gynnar dess framfart.

Jan. 11 Olssons1 jte faster Amalia Perman2 hemma hos oss till aftonen med anledning af min resa till riksdagen i öfvermorgon. — Lilla Elin och Ejnar Olsson* blefvo som vanligt oense om leksaker. — Elin är rent af öfverdådig, då det är fråga om hopp och kullerbyttor; bryter hon ej nacken en vacker dag har hon tur. —

13/2 — Ernst Ljung klippt min silhuettbild! —

17/2 Sändt hem orena kläder. —

22/4 f. lektorn i Östersund L. O. Hammargren3 afled i dag.

27/4 Hammargren kunde hålla till på krogen tre dagar i sträck. Stundom hamnade han slutligen i någon rännsten. Han blef då ytterst rå och vild, kunde hemkommen köra barnen ur huset, t.o.m. midt i natten. Nykter var han den angenämaste sällskapsmän­niska. — Han var änkling sedan många år.

22/5 Riksdagen slut. — Jag haft åtskilliga anföranden i läroverksfrågan under denna månad. —

10/6 Erhöll i dag på min namnsdag såsom boupptecknings- och förmyndararvode af dr Edvall4 100 kronor. —

I vintras dog här i Östersund telegrafkommissarien J. O. Lundgren5, barnfödd i Sölvesborg. Jag var fordom rätt mycket tillsammans med honom. Han ägde en tid den gård, där vi nu bo och som nu tillhör svåger Olsson. Vi hyrde äfven ett år (1879—80) af Lundgren själf. — Han tillhörde hvardagsmänniskornas stora klass, var utrustad med ett rätt godt bondförstånd och var för öfrigt praktiskt anlagd, så att han förstod sig på åtskilligt, såsom i synnerhet på en del fysikaliska saker, men trodde sig förstå ändå mer. — Han älskade skämt men äfven frivoliteter, var själf icke så litet lättsinnig både i tal och handling. Inom det kotteri, där han bäst trifdes, till hvilket hörde de nu aflidne ingeniör Cassberg6 och redaktör Blomqvist7, äfvensom ännu lefvande sjökaptenen Hammarström, pokulerades, spelades och kannstöptes flitigt. Han var medelstor, mera mager än fet, mörklagd och mörkhyad. —

15/6 Lektor P. Waldenström8 predikar här i godtemplarhuset i går och i dag. Han besökte på förmiddagen mig ss riksdagskamrat. Utmärkt med ett skarpt förstånd och stor lätthet att uttrycka sig äger han äfven det oförfärade mod och den sinnesnärvaro, som äro nödvändiga för en verklig talare. Hans stämma hörs väl, om den ock är något skroflig. Han saknar, synes det mig, varm känsla, men är så mycket mera förståndsmässig. — En ovanlig man är han i alla händelser, med drag ss gjutna i brons och en viljekraft, som ej vet af några hinder. —

4/7 Edv. Ericson12 har utnämnts till handhafvare af den dagliga förvaltningen vid det nyinrättade riksbankskontoret i Hernösand. Stenfelt utnämnts hit i stället.

6/7 Vi hade en liten tillställning för studenterna Törnebladh och Nisser, som, stadda på vandring till Norge, anländt hit med rekommendation till mig från den förres far, bankofullmäktigen och lektorn R. Törnebladh9.

8/7 I går afton kl 5 afled i Stockholm lasarettsläkaren i Östersund med.lic. Knut Alfred Hernblom10. Han var sjuk sedan i vintras, då han hade influensa i hög grad. — De Wickströmska angreppen på honom i Jämtlandsposten i förening med de krossade illusioner, de orsakade H., då han, den högmodige och om sin popularitet öfvertygade mannen, fick erfara, huru allmänt hatad han var bland de fattiga och allmogen, påskyn­dade säkert hans slut. — Vid hans sida stod hans hustru Regina Odelmark. Hon är slug och intrigant, eti^örhållande som skaffat henne vedernamnet Intregina. Hon förstod att sopa igen spåren efter mannen: hon gick omkring till de sjuka på lasarettet, ordinerade och pysslade om dem på bästa sätt samt tog äfven religionen till hjälp. — H. var barnlös, men hade en fosterson Oskar von Sydow10, en bra gosse, som aflade en vacker mogenhetsexamen vid härvarande läroverk i våras.

11/7 Svåger Olsson1 anträdde i dag på morgonen för fornminnesföreningens räkning en antikvarisk resa till Kall och Offerdal. —

13/7 Färsk spenat för första gången i år från vår kryddgård. — Ända från juni månads början har här regnat nästan dagligen, och det fortfar ännu. Därföre har växternas blad och stjälkar utvecklats förträffligt, men blomsättningen är sen. —

17/7 Två egyptiska prinsar passera i dag härigenom på återresa från Nordkap. — 10/9 Minnesfest firades här i dag öfver John Ericson11 ,hvilkens lik om söndag föres i land i Stockholm. Festen var anordnad af den s k Tivoliföreningen, bestående af en del nykterhets vänner, som i våras öppnade nykterhetsvärdshuset Tivoli på Frösön. Jag blef anmodad att hålla festtalet öfver den store mannen, som dog i Newyork 8/3 1889. —Särskildt inbjudna: John Ericsons brorson landshöfd. frih. John Ericson28 med friherr­innan samt hans systerdotterdotter rektorskan Sofi Hägglund med make. Landshöfdingen är dock sjuk. Regementsmusik och sång omväxlande. 1280 personer hade löst biljetter.

15/9 — Kl 9 afreste afgående riksbankskamrern Edv. Ericson12 med nattåget till Sollef­teå och Hernösand. Många hade mött vid stationen, bland dem Eva Ekberg13, som, ehuru förgäfves, gjort allt för att fånga den 38-årige Ericson i Hymens garn. — Så är han nu sin kos. Han är tämligen välfödd, med rundlagt ansikte och yfviga mustascher; godmodig, trygg, vänfast, praktisk, skicklig bankman. —

25/9 — Valter1 har en tam kråka Max. Elin är mycket rädd för henne och skriker, då hon kommer hoppande. — Marknad i dag och i morgon. På torget härutanför finnas i tält två vaxkabinett; kastplaner, där man kastar ring efter slantar; ett panorama med Stanleys äfventyr; ett akrobatsällskap, en stenmänniska, en lefvande sälhund, en karu­sell mm. —

15/10 I natt kl 1/2 12 sköt sig i sin bostad i änkefru Holmbergs hus härstädes handels­agenten Tor Wickström, 36 år gammal. Han var son till skomakare W. i Falun samt broder till red. V. Hugo W.38 och rådman Mauritz W. här i staden. Han var agent ät vinhandelsfirman Lundgrens enke i Trondheim. —

Nov. 4 Telegram anländt, att svåger Anders Peter Sundqvist14 afled i Sundsvall i går afton. Han var född i Bodum i Ångermanland 1833 af förmöget bondfolk. — Efter första hustruns död gifte han om sig med min hustrus syster Amalia Perman, som, född 1846, öfverlefver honom..— Sundqvist var en särdeles nitisk kommunalman. I många år var han ordförande i Sundsvalls drätselkammare och offrade i denna egenskap mycken tid och kraft. — Han var öfvermåttan trygg och godmodig samt fördrog alltid med jämnmod sin kära Amalias utbrott af ett häftigt lynne.

27/11 — Storsjön lagt sig i natt. I dag ända till 19 grader kallt.— På kvällen afled här i staden förre pastor J. Bosén15, 79 år, 2 mån., 16 dagar gammal, efterlemnande enka. Soldatson från Berg fick han aldrig ordinarie plats, utan skjutsades i åratal från plats till plats. Likväl skrapade han ihop en icke obetydlig förmögenhet och dog som gårdsegrare i Östersund. Han var ett gammalt original, gick alltid mycket torftigt klädd och låg ofta i strid med sina hyresgäster.

9/12 Hos Olof Larsson16 till supé. Han fyller i dag 50 år. — Vid supén afsjöng jag en till jubilarens ära sammanskrifven visa på mel. ”December, sextioåtta”.

19/12 Tidigt i dag på morgonen afled en af våra bästa lärjungar, Justus Österman, som nästa år skulle ha aflagt mogenhetsexamen. Han var född 1872 och son till ryttmästare Österman 17 här i staden. Han var flitig, välartad och begåfvad med ett fördelaktigt yttre.

24/12 — Elin fick många julklappar. Hon dansade kring salsbordet med en docka under hvardera armen icke utan en viss grace. —

30/12 — I dag kl 12 val af 13 stadsfullmäktige. Motståndarna mot vattenledningen hafva gjort kolossala ansträngningar för att genomdrifva val af sina meningsfränder. — Men vid valet i dag ledo de ett fullständigt nederlag. — Sedan frågan förhalats i öfver två år, bör den nu omsider nå ett af görande. Motståndets ledare äro bandirektören C. F. Sundberg18 samt folkskolinsp. J. Kjellin.19

1891 1/1 — Jenny förtviflad vid tanken på den stundande riksdagen, då vi komma att vara skilda. — På kvällen utbröt eldsvåda i enkefru Smiths20 gård vid Storgatan. Den öfversta våningen blef illa ramponerad, men för öfrigt släcktes elden snart.

3/1 På kalas hos Stenfelts21, som bo 1 tr. upp i urmakar Anderssons gård vid Storgatan. — Fru Stenfelt, f von Döbeln, är en liten stillsam människa, med ett mildt, halft smärtsamt leende utbredt öfver dragen. Hon trifves icke här. —

8/1 Bjuden till Daléns22, som hade julkalas. Där voro, utom oss och Olssons1 rektor Sundberg22 med dotter, fru Hammarström, född Lithander, N. M. Jonsson22 med fru och dotter, Augustin22, Lindström22, Holmqvists23, Rosengren24, insp. Dalén m.fl.

11 /1 Jag reser d. 13 :e till riksdagen. —

(Jag bodde under 1891 års riksdag en tr. upp i huset nr 11 vid Humlegårdsgatan hos en dr Schmidt, hvilken var svår morfinist.)

Maj 15 afslöts riksdagen. Maj 17 afreste jag från Stockholm till Sundsvall med Wester- norrland. Tjocka under resans senare del.

Maj 19. Rest till Östersund. —

I dag afled i Upsala förre postinsp. här i Östersund Elof Sodenstierna25, 69 år, 1 mån., 5 dagar gammal. — Han var nitisk och samvetsgrann som tjänsteman, hygglig och godmodig i umgänget, långsam i sitt tal; t o m litet beskedlig.

Juni 3. — Jag valdes i går till landstingsman. —

Den 1:a dennes afled på dårhus löjtn. Josef Teodor Guinchard26, född 1856. Han var äfven gymnastiklärare vid härv. läroverk. Han utnämndes till denna tjänst 1887 emot det utlåtande, som afgafs af kollegiet, som hade erfarenhet af hans redan då underliga sinnestillstånd. Han var en tid förlofvad med en fröken Charlier.

13/6 En kall nordvest har blåst nu i nio å tio dagar. Få vi ej snart regn och varmt, hotar missväxt. —

16/6 Flyttat ut till Knytta på sommarnöje. Vi bor där hos hem.äg. Nils Nilsson, innehafva sal, sofrum och kök med vedbod för 60 kr. öfver sommaren.

24/6 Vi ha haft full sommar en veckas tid.

30/6 Olssons1, som förhyrt en sommarlägenhet i det Thiodolfska torpet i Knytta, flytta dit i e.m. med ångbåten Trafik.

1/7—15/7 Vackra och varma sommardagar, härligare sommar än sedan 1884. Varit till Brattåsen 1 1/2 fjärdingsväg fr. Knytta och bekant för sin vackra utsigt.

31/7 Landshöfdingskan friherrinnan Ida Ericson, född Kock, afled i natt efter långvarig sjukdom. Hon var en ädel, alltid sig lika kvinna, ståtlig med friskt utseende. —

25/8 Inflyttat fr. Knytta.

27/8 Svampexkursion till Öhne med Stenfelt. Tagit riskor samt i strandallén bleck­svampar.

10/9 Arvid Edvall4 tagit afsked, reser i afton för första gången till Upsala. Hans iar reser om söndag till Hernösand för att gifta om sig. —

Bromée27 anländt till staden för att öfverlägga med mig om valet af riksdagsman till 1 :a kammaren efter Biesert27. Landsh. Ericson28 sjuk, vill ej åtaga sig. Vi verka nu förmod­ligen för amiralitetsrådet Jakob Efraim Dahlin29.

20—24/9 Jämtlands läns landsting varit samladt. Jag deltog såsom representant för Östersund för l:a gången. Landsh. Ericson ordf., häradsh. Geete30 v. ordf. — Landsh. E., som var sjuk af gikt, bars ner i salen men ledde ändock förhandlingarna med ovanlig raskhet. — Den 22:e på kvällen valde vi till riksdagsman i l:a kam. efter brukseg. Biesert, om afsagt sig, borgm. Kr. I. von Stapelmohr31 här i Östersund. Han antog valet. — Vi frihandlare hade planerat förut på ett enskilt möte hos Geete (Gunnar Eriksson i Mörviken32, Gustaf Eriksson i Myckelgård27, Bromée, värden o. jag). — Stapelmohr fick 15 röster, ingeniör Norrman i Siandrom (protektionist) 12, öfverste Crusebiörn33 1 och 1 blank sedel framgafs.

 

 

7/10 Handl. O. Olsson34 och bankdir. i folkbanken G. Andersson35 hade gemensam fest hos Casp. Sjöberg36, för att fira fyllda 50 år. Omkr. 25 pers. närv. Vid supén måste jag hålla högtidstalet för jubilarerna.

17/10 Bjuden till riksdagsman Jöns Bromée i Hackås o. Billsta. Reste dit på ångbåten Carl XV i sällsk. m. häradsskrifv. Ernst Leonard Forssell37, bankdir. G. Andersson, fil dr V. Hugo Wickström38, bankdir. i riksbanken Ol. Larsson16 i Häste och Bromées blifvande måg trävaruinsp. Karlsson. Vi nådde fram fem kvart efter kl 4 e.m., sedan vi ätit middag ombord. Lille Banck för fortf. Carl XV och är alltjämt samma oförargliga, leende själ som fordom. — Det blåste litet kyligt, men ännu har vi ej haft någon frost. — Hos Br. besågo vi hans nybyggda ladugård, äfvensom hans nya präktiga kvarn. —

23/10 Faster Amalia2 fyller i dag 75 år. Hon är ännu kry o. duglig.

29/10 Bagar Gust. Axel Melander39 afled här i morse, 50 år, 11 mån. o. 16 dagar gammal. Han dog af hjärtförlamning. Var af medelstorlek, mager och föga betydlig, ljus. Var stillsam och oförarglig. Han tillhörde fordom arbetareföreningen, där han vid en julfest uppträdde i en tablå ur Fänrik Ståls sägner. Efterlemnar enka och barn. En bror är berömd arkitekt och bosatt i Stockholm.

2/11 I natt kl 1 dog gästgifvare Erik Jönsson40 härstädes, 59 år, 7 män. o. 19 dagar gammal. Född i Ås har han länge bott här i Östersund och var säkert en af ortens mest kända personer. — Han var högröstad och bullersam samt bröt mycket på sin genuina Ås-dialekt; svor äfven gärna och kommenderade sina skjutspojkar, mot hvilka han i grund och botten var en god husbonde. — I många är syntes Erik Jönsson med värdig min själf köra likvagnen vid alla märkliga begrafningar. —

5/111 går afled Sven Nilsson i Efveröd41, ledaren af det gamla landtmannapartiet, jämt 60 är gammal. Det är en oväntad dödspost, ty N. såg både kraftig och frisk ut, då vi skildes i våras. — Ehuru landtman insåg han nödvändigheten af en sammanslutning mellan de liberala från land och stad. Han delade ej den afvoghet mot städerna, som utmärkte så många, äfven frisinnade allmogemän. — Han gick alltid klädd i kort kavaj, såg ut som en verklig, myndig odalman. — Hvem skall ersätta honom?

28/11 Svåra penningtider. Riksbankens härv. afd.kontor belägradt af länesökande. — Elin börjar blifva bättre till lynnet och snällare än förr. Hon är nu ganska förståndig, känner till bokstäferna A och O samt ritar rätt bra.

12/12 Möte i järn vägsfrågan ä stadshotellet. Jag talade emot Ånge ss nattstation och höll på förslaget om dagsnälltåg från Stockholm till Östersund och Sundsvall.

28/12 Kyrkostämma kl 1, således olämplig tid. Kommitténs tillstyrkande utlatande om Östersunds skiljande från Brunflo och ombildning till eget pastorat föredrogs. För: rektor Hägglund42 o. insp. Kjellin19. Mot: Agaton Burman43, V. H. Wickström38, P. Olsson1, fanj. O. Olsson34 samt jag. Striden var het. Våra förnämsta motskäl voro ekonomiska. Men i grund och botten anse vi att det är onödigt att stärka statskyrkan. 1892 1/1 Gått i högmässan. V. Pastor Edström predikade. Efter gudstjänstens slut utfördes sång från läktaren af en blandad kör under ledning af ingeniör Kjellin44. — Influensan rasar i synnerhet i Stockholm. Döden gör rika skördar. Många framstående personer ha dött under denna Julhälg. — Enligt telegram afled i dag i Wiesbaden grosshandl. doktor Severin Axell45, f 1843 i Torpshammar. Han blef student i Upsala i maj 1861 samma dag och i samma rum som jag, blef 1869 docent i botanik, sedan grosshandl. Var ledamot af 2:a kammaren 1876—80, 1882 och af den l:a 1886, 1887, framstod där ss god debattör och oförfärad man. Dödsorsaken: lunginflammation i följd af influensa. — Medelstor, blond, med något slappa drag i senare år.——————–

Någon af de sista dagarna af förra året afled i Sthlm öfverstelöjtn. i väg- och vatten­byggnadskåren Oskar Frithiof Zander46, nära 63 är gammal. Nu distriktschef i SJ :s östra distrikt samt öfveringeniör i direktionen öfver Göta kanalverk var han på 1870-talet ss major chef för järnvägsbygget här i Norrland samt några år bosatt här i Östersund. Var en storväxt man med stort hufvud och muntert lynne.

4/1 Elin krasslig. Doktor Moberg47 varit här i dag. — Skarlakansfeber går i staden. —

14/1 Afrest med Jenny, Elin och Kristina48 till Stockholm för att öfvervara riksdagen. 25/1 Jag motionerat om 50 000 kronors anslag till Östersunds läroverks byggnadsfond. Bromée o. Nordin49 instämt.

30/1 Jag fyller 50 år i dag. Svenska dagbladet innehåller en notis därom.

1/2 Jag inlemnat till bokhandlare K. F. Kruhs (= Fritzes kgl. hofbokhandel) mitt manuskript ”Herr Ulrik Petersson af Lasse Jönsson”50. Han skall genomläsa detsamma.

———- Konungen hade supé i dag i st. f. d. 23/1, då han ej var rätt frisk. Han syntes ovanligt upprymd. —

2/2 Bromée, Åström51 o. jag uppvaktat konungen, civilministern och generaldirektören i järnvägsstyrelsen för att framlemna en af mig uppsatt petition om snabbare järnbaneförbindelse på den norra stambanan. Mer än 500 namnunderskrifter, bland dem stads­fullmäktige i Östersund och Umeå.

16/2 Svenska turistföreningens sammanträde på hotell Rydberg. — Ett humoristiskt föredrag om ”Sverige som kanotland” af kommendörkapten Smith. Härefter följde en splendid supé.

14/3 — Kl 4 på middag till amiralitetsrådet J. E. Dahlin29, som bor i Themptanderska huset, Sturegatan 50, 4 trappor upp. — Dahlin har en älskvärd hustru samt 4 små flickor. —

19/3 14 gemensamma omröstningar. Tullarne på smör, fläsk, kreatur m m bibehöllos tyvärr. Besynnerliga omsadlingar. Där finns flera halfprotektionister, bl a Gunnar Eriksson32 i Mörviken. Jag vet bestämdt, att han röstade för kreaturstullen och ifrigt agiterade för densamma. Han är en svår fiende till städerna.

6/5 Förgäfves talat i kammaren för läroverkshuset i Östersund.

23/5 Riksdagens afslutning på sedvanligt sätt.

25/5 Mottogs vid stationen i Östersund af Olsson1 o. Valter.

15/6 Det länge blåsiga och regniga vädret har i dag slagit om till vackert väder.

28/6 Minnesstenen på Frösön invigdes i dag kl 1/2 6 e m. Jag var på platsen redan kl 1 e m, öppnade bibliotekshuset, slog upp luckorna och fastband dem. — Småningom samlades en mängd folk, f.d. skolpojkar och många andra. — Kontraktsprosten Arbman52 höll festtalet. Koral spelades af Jämtlands fältjägares musikkår.

8/7 Kl 10 e m i dag fr. Stockholm ett försöksextratåg, som gått på något öfver 15 timmar. Få se, om det kommer att leda till insättande af dylika ordinarie tåg för framtiden.

16/7 Med Elin rott på Storsjön åt söder förbi stationen och sågarne samt bortom vaktstugan, där vi gingo i land och plockade blommor pä den smala strimman mellan järnvägen och sjön. — Elin plockade en mängd Pyrola rotundifolia och förde med hem, glädjande sig åt mamma Jennys väntade tack, som ej häller uteblef.

3/8 Jämte Dalén22, Svensson22, Kökeritz22 och Gillberg22 gratulerat gamle rektor Sund­berg53, som i dag ingår i sitt 80 :e år, med fortf. är vid full vigör, ehuru han går litet långsamt.

7/8 På aftonen godtemplarlogen Fostbrödralags standarinvigningsfest, vid hvilken, förutom jag, det s k Norrlandskapellet medverkade. — Standaret konstnärligt broderadt af herr Rydström. Jag höll mitt föredrag ”Om fredsröster i äldre och nyare tid”. Det applåderades lifligt.

(13/8—20/8 fjällvandring i trakten av Bydalen).

27/8 Läroverkskollegii första sammanträde för höstterminen sorgligare än vanligt i följd af Holmbäcks54 död. Jag fick i uppdrag att ombesörja anskaffandet af en grafkrans för kollegiets räkning.

31/8 Terminen öppnades i dag officiellt kl 12.

Kl 2 begrofs adjunkt Holmbäck. Processionen utgick från allmänna läroverkets gård. Jag hade uppsatt orden på banden till kollegiets krans och nedlade älven kransen på grafen. Rektor Hägglund förrättade jordfästningen.

Kl 6 gifte sig Emil Perman55 i Stockholm med Elin Sällberg. Jenny och jag sände ett telegram.

22/9 — Den 18:e dennes afled i Alsens prestgård prosten Per Åström56, född 1816 och såldes 76 år gammal. Han var en gammaldags prest, samvetsgrann i sitt kall, men utan all anstrykning af pietism. Han var en stor älskare af historia och intresserade sig varmt för provinsens fornminnen. — Själf bondson var han något rustik i sitt sätt. —

15/10 reste jag till Stockholm för att deltaga i urtima riksdagen. Hade sällskap med Bromée och hans fru. Jenny med Elin, Ol. Larsson i Häste och rektor Hägglund togo afsked vid stationen.

30/11 Anlände jag åter till Östersund för att återinträda i tjänstgöring för det återstående af terminen.

 

 

16/12 — Under min vistelse i Stockholm vid urtiman afled här vid Östersund den 1 nov. på sin egendom Carlslund min gamle ämbetsbroder i rikbankens härv. afdelningskontor förre apotekaren och riddaren Carl Anton Lignell57, 75 år, 10 mån. och 21 dagar. Han fick slag och måste därföre lemna sin plats som kontorets chef d. 31/12 1885. Sedan dess har han lefvat ett aftynande lif. Han var ordentligheten, punktligheten men äfven småaktigheten själf, för öfrigt gladlynt och artig, en man i den gamla tidens stil. — En gång ansågs han för styf jordbrukare, blef därföre under landshöfding Bennichs tid ledamot af landtbruksakademien. Gift på gamla dagar med Eugenia Melander efterlemnar han enka, sonen Karl Eugen, som är e o tjänsteman i härv. riksbankskontor, samt tvenne vuxna döttrar.

Kring den 1 dec. afled 92-årige förre mönsterskrifvaren vid Jämtlands regemente Fastborg58. Han kom till denna provins i forna dagar som betjänt åt öfverste Boij59, gjordes af denne till mönsterskrifvare, utan att någonsin kunna skrifva, var egentligen skräddare här i staden, var två gånger gift och hade många barn i båda giftena, drack mycket om kvällarna. —

24/12 på julaftonen hos Olssons. — I går kl 1 e m var åter ett tillbud till eldsvåda bakom kakelugnen i vår sängkammare. Vår piga Kristina upptäckte tillbudet, som hastigt oskadliggjordes. —

NOTER
till Ur Sven Johan Kardells dagbok

1) Kardells ofta i dagboken nämnde svåger lektor Peter Olsson med hustru Eva, f Perman, och de två sönerna Walter, f 1878, o. Einar f 1886. Av sönerna, som tog sig namnet Vräk, blev den förre fil dr o. jordbrukare, den senare teckningslärare v. folkskolesem. i Lund. Se presentation ÅGÖ 1976 s 8!
2) Perman, Amalia Maria, f 1816, en sondotter till apotek. Samuel Perman.
3) Hammargren, Lorenz Oscar, f 1816 i Piteå d 22/4 1890 i Sthm, g.m. Katharina Wendla Grafström, kollega o. lektor v. elementarskolan (lärov.) i Ösd 1847—76 (vik rektor mars 1853— ht 1857), suspenderad fr. sin tjänst 1877, tjänsledig 1878—86.
4) Edvall, August E., veterinär. Efter hustruns, Anna Margareta f Bergvall, död 12/4 1889 var Kardell förmyndare för de två sönerna Gustaf o. Arvid. Modern var Jenny Kardells bästa väninna.
5) Lundgren, I. O . , Ösds förste telegrafkommissarie 1863—90. Se AGÖ 1976 s 10!
6) Cassberg, Olof Leonard, f 1843 i Hsd d 1889 i ö s d , kommissionslantmätare i Jtld 1880—89.
7) Blomqvist, John Walfrid, f 1841 i Blekinge d 1887 i ösd, red. för Norrlands tidning resp. Jämtlands Tidning 1876—89.
8) Waldenström, Paul Petter, t 1838 d 1917, frikvrkoledare, til dr, lektor i Umeå 1864—74, i Gävle 1874—1905, led. av AK 1884—1905.
9) Törnebladh, Ragnar, f 1833 d 1912, politiker o. skolman, rektor i Kalmar o. Sthm, led. av AK 1873—75, av FK 1880—88 o. 1890—1909.
10) Se not i ÅGÖ 1979!
11) Den store uppfinnaren John Ericsson (f 31/7 1803) vistades i Jtld o. Ösd 1820—27 ss off. v. Jtlds Fältjägarkår o. lantmätare.
12) Ericson, Edvard, f i Visby, efterträdde C. A. Lignell ss verkställande tjänsteman v. Riksbankskontoret i Ösd 1/1 1886.
13) Ekberg, Eva, d 21/5 1924, dotter t. landskamrer Carl Hakan Ekberg. Hon var Ösds första studentska, kamrer i Jtlds läns sparbank fr. 1887.
14) Se ÅGÖ 1976 s 5!
15) Bosén, Jonas, f 1811 i Berg, på 1870-talet pastor i Ås o. Bodsjö, senare kapellpredikant i Stugun. Bland B:s hyresgäster i Prästg. 5 märks “Statt-Nischs Kersti”, som hade en affär för lagad mat, t ex ärtsoppa o. fikvälling. Mannen “Statt-Nisch” och sonen “Jonas nea knäna” beredde ss alkoholister Kersti stort besvär.
16) Olof Larsson i Häste, f 1840 d 1910 i Ösd, landstingsman o. landstingsfullmäktige, led. av AK 1879—81, riksbanksdir. i Ösd 1892—1910, landstingskamrer 1888—1910.
17) Österman, Tell, ryttmästare, major. Åren 1872—81 bodde familjen O. på gården Änge i Odenslund. En broder till Justus Ö., Oskar Fredrik, f på Änge 1874, blev generalfälttygmästare.
18) Sundberg, Christian Fredrik, ban- o. trafikdir. i Ösd 1878—91, fr. 1895 överdir. för banavd. v. Kungl. Järnvägssryr.
19) Kjellin, Jonas, folkskolinsp. i Jtld 1878—1905. K. var Kardells motkandidat ss riksdagsman 1890.
20) Jenny Wendela Smith, f Isaksson. Om mannen D. C. Smith se ÅGÖ 1978 s 5!
21) Se sid 5!
22) Om dessa kollegor till Kardell se ÅGÖ 1977 s 5 ff!
23) Körsnär Karl Holmqvist m. familj.
24) Erik Rosengren, f 1854 i Arbrå, lektor i latin o. grek. v. läroverket i ö s d 1888—99.
25) Sodenstierna, Elof, f 1822 i Norrköping d 1891 i Upps., Ösds förste “civile” postinsp. 1860—85. S. fick löfte om postkontor av Karl XV, men för säkerhets skull uppvaktade han åter kungen, då tjänsten i Ösd blev ledig: “Ar du här nu igen S.? Vad fan har du här att göra! Jag har ju lovat dig att du ska få Östersund. Res hem och packa! Adjö med dig!”
26) Guinchard, J. T., f 1856 i Fredrikshamn i Finland. I.O. Holmer berättar, att då han en dag gick förbi Smiths fastighet Storg. 23, där G. bodde, hörde han ett klirrande av glas, och när han tittade uppåt, såg han G:s hand sticka ut genom rutan. G. var i fullt raseri och senare bröt vansinnet ut på Hushållsskolan, där G. brukade äta.
27) Se not ÅGÖ 1979!
28) Se ÅGÖ 1978 s 6!
29) Dahlin, Jakob Efraim, i 1848 i Handog, Lit, d 1932 i Sthm. Efter skolgång i Ösd o. Hsd samt avlagd juridisk ex. i Upps. blev han auditör v. Värmlands reg. o. länsnotarie i Värmlands län. År 1886 påbörjade han karriär i marinförvaltningen, blev 1887 amiralitetsrad o. 1903 marinöverintendent o. chef för marinintendenturkåren. Under sin Stockholmstid intog han en ledande ställning i en rad sociala, filantropiska och religiöst betonade sammanslutningar. Hans memoarer, utgivna på Heimbygdas förlag av Eric Festin, skildrar hans jämtländska ursprung o. uppväxt samt skolgången i Ösd o. Hsd liksom studierna i Uppsala.
30) Se not ÅGÖ 1976!
31) Se not ÅGÖ 1978!
32) Eriksson, Gunnar, i Mörviken, Åre, f 1833 d 1901, led. av AK 1870—75, 1879—86, 1891—93, led. av Gamla Lantm.partiets 9-mannaråd, deltog i c:a 40 landstingssammanträden.
33) Crusebiörn, Jesper C , f 1843 d 1904, överste v. Jtlds fält jägarkår, gen. löjtn. 1901, landshövd. i Västerb. län fr 1891, led av FK 1894—96, av AK 1897—1902. Som krigsmin. 1899—1903 o. ss riksdagsman gjorde C. en viktig försvarspolitisk insats.
34) Se not ÅGÖ 1979!
35) Andersson, A. G., f 1841 d 1909, kassör i Jtlds Folkbank 1874—88, dir. 1888—1909.
36) Källarmästare Casper Sjöberg drev 1883—98 Stadshotellets restaurangrörelse.
37) Forssell E. G., f 1840 d 1908, kronofogde o. häradsskrivare, fr. 1901 lanträntmästare.
38) Den ofta i dagboken nämnde red. för Jämtlandsposten fil dr V. Hugo Wickström, f i Falun 1856 d genom självmord 29/12 1907, började sin bana i Ösd ss extrallärare men övertog i slutet på år 1886 redaktörskapet och så småningom ägandeskapet av den 1885 grundade Jämtlandsposten. Vid valet 1905 lyckades han bli riksdagsman i AK för Östersund o. Hudiksvall. Hans hopp om att göra en stor karriär gick dock om intet. Mänga vände sig emot honom som skandalskrivare.
39) Fadern J. G. Melander, f 1810 d 1878, var bagare o. bryggare i Ösd o. ägde garden Prästg. 23, där nu Handelsbanken ligger. Brodern, Adolf Emil Melander, f 1845 d 1933, var på sin tid en mycket känd arkitekt med byggnader utom i Sverige i bl a Finland o. USA. Hans östersundska byggnader, Grand Hotell o. Jämtlandspostens hus, är nu rivna. Gust. Axel Melanders hustru Milda var en god kvinna, som bl a hjälpte de fattiga, svultna och trasiga “madammerna” från Rannåsen, Torrasen o. Kånkbacken, när de efter att ha salt sina barr- och lövmattor tillhandlade sig bröd i bageriet.
40) Erik Jönsson var tydligen en driftig man. Förutom gästgivare var han en tid delägare och meddirektör i det av Erhard Borggren drivna brännvinsbolaget, arrenderade jordbruket på Änge gård i Odenslund samt anordnade utskänkning i en ombyggd lada bortåt Lugnvikshållet.
41) Nilsson, Sven, i Everöd (Kristianstads län), f 1831 d 1891, hem. äg., led av AK fr. 1870. N. var motståndare till spannmålstullar och blev 1890, efter Carl Ifvarssons död, ledare för Gamla lantmannapartiet.
42) Se ÅGÖ 1978 s 90. not!
43) Se ÅGÖ 1978 s90. not!
44) Kjellin, Adolf, f 1860 d 1946, g.m. Anna Holmer, dotter t. hem. äg. m m N. P. Holmer o. syster till fabrikören m m J . O . Holmer, stadsingenjör i Ösd 1898—1938.
45) Severin Axell, som 1876—79 var riksdagsman för Sundsvall o. Ösd , verkade ivrigt för den s k Revsundslinjen av den jämtländska tvärbanan, färdigbyggd 1882. Se ÅGÖ 1979 s11!!
46) Zander var den förste ledaren av järnvägsarbetena inom tvärbanans 2:a distrikt, i huvudsak omfattande sträckan väster om Östersund.
47) Moberg, Carl Erik, f 1858 i Ösd d 1948 i Upps., g m Lydia Holmqvist, stud. i ö s d 1880, med lic 1891, stadsläkare i Ösd 1891—1926.
48) Kardells hembiträde.
49) Nordin, Johan, f 1837, folkskollärare i Hammerdal, led. av AK 1891—1902.
50) Första utkastet (?) till Kardells av mig i ÅGÖ 1973 s 28 omnämnda satiriska nyckelroman.
51) Kardells bänkkamrat i AK, trävaruhandl. Anders Åström tr. Degerfors i Västerbotten.
52) Arbman, Ernst, f 1818 d 1896, khde i Sunne 1863—96, prost, ledare för den inomkyrkliga väckelsen i Jtld o. grundaren av Jtlds missionsförening 16/1 1864.
53) Se bl a ÅGÖ 1976 not o. 1977 s 5!
54) Holmbäck, Magnus, f 1842 d hastigt 25/8 1892, stud. i Upps. 1861, fil kand 1870 adjunkt i Ösd fr. 1870, kassör i Jtlds folkbank fr 1874. H:s fader värden kände färgaren i Ösd J. O. Holmbäck. Hustrun Emilie, f Burman, fick ensam bl a som musiklärarinna skaffa uppehälle till sig o. barnen, bland vilka märks sönerna Vidar, 1:e lantmätare, Erland Bure, civilingenjör o. Magnus, f 5/7 1892 strax före faderns död, distr. lantmätare i Sveg, död på Frösön, där han bodde efter pensioneringen, 22/12 1978.
55) Emil Samuel Perman, f 1856, stud. 1876, med dr, docent i kirurgi, läkare först i Stockholm sedan i Göteborg (överläkare på Sabbatsberg). Fadern handl. E. E. C. Perman var sonson till apotekare Samuel Perman. se t.ö. ÅGÖ 1976 s 8!
56) Se ÅGÖ1976 s 11 o. not!
57) Lignell, Carl Anton, f 1816 i Sundsvall, apotekare i Ösd 1843—55, led av Hushålln.sällsk:s FU 1855—85, en av redarna i Storsjöns ångbåtsbolag, led. av styrelserna för Jtlds sparbank 1847—56, Norrlands hypoteksför. 1861—88, Sundsvalls handelsbank 1874—80, dir. i Riksbankens avd.kontor i Ösd 1880—85. L. köpte skattehemmanet nr 1 i Odensala, uppodlade och bebyggde en del av den s k Björnmyran och skapade där mönsteregendomen Carlslund. Sonen CarlEugen Lignell, f 1868 d 1949, sedan han 1895 slutat sin tjänst i riksbanken, kassör i Folkbanken till 1900 o. därefter dir. i Jtlds kreditbank (senare Svenska Handelsbanken) 1900—28. Han spelade på många områden (t ex när det gällde rådhusbygget o. skapandet av Jamtli) en stor roll i Ösd på sin tid. Han var en tid intendent för Föreningen Gamla Östersund.
58) Fastborg, Nils Magnus, f i Skåne 1800. F. hade tidvis ett ganska stort skrädderi (5—6 gesäller), var dessutom en tid ägare o. redare för ångbåten Jemtland och på 1840-talet entreprenör för brobygget över Östersundet.
59) Boij, Johan Fredrik, f 1768 d i Link. 1861, deltog i pommerska, finska o. norska krigen, adlad 1818, överste 1821 o. chef för Jtlds reg. 1824—1844, v. landshövd. i Jtlds län några mån under åren 1825—27, gen. majoro. gen. löjtnant.

 

Lektor Johan Erik Dalén och hans familj
Av Hans Jacobsson

 

Johan Erik Dalén tillhörde den stora syskonskaran Dalén, som växte upp på Hök­bäck i Lit. Med sina två hustrur hade fadern, kronobefallningsmannen Erik Dalén, inte mindre än 19 barn, något av ett rekord även för ifrågavarande tid.

Som nr 2 bland de 15 barnen i den första kullen föddes Johan Erik den 2 april 1825. Den äldre brodern Per Olof var född den 2 juni 1823. Fram till 1845 såg varje eller vart annat år någon pojke eller flicka dagens första ljus på Hökbäck: Gustaf Aron 1826, Maria Christina 1827, Carl 1828, August 1830, Fredrika 1832, Axel 1833, Frans 1835, Charlotta (Lotta) 1837, Augusta 1838, Amalia 1840, Konrad 1842, Hjalmar 1843 och Adolf 1845.

Fadern Erik Dalén var frän Indal i Medelpad och född 17/12 1794. Såsom kronobefallningsman (kronofogde) först i Jämtlands norra fögderi senare i Härjedalen hade han främst hand om skatteuppbörden.

Modern, Fredrika Nordenström, var prostdotter från Offerdal och född 8/4 1802. Att det nygifta paret Erik och Fredrika Dalén slog sig ned på Hökbäck i Lit, berodde på, att Fredrikas mor, Christina Magdalena Nordenström, f Huss, som blivit änka 1819, år 1820 inköpt halva hemmanet Hökbäck nr 1, varefter hon i nov. 1822 sålde samma hemman till sin dotter och svärson för en köpesumma av 666 rdr o. 32 s:r Banco plus ett väl tilltaget s k födoråd (Se Litsboken 1977 s 49 f!) Tidigare samma är hade Erik Dalén köpt den andra hälften av hemmanet för i stort sett samma pris. Med hjälp av några av sina söner brukade han det stora sammanslagna hemmanet till sin död den 24 febr. 1868. Gården övertogs då av sonen Frans.

Bl a genom sin mormor och sina mostrar, som blev gifta med präster, hade Johan Erik och hans syskon många släktingar (kusiner) på prästgårdar i Jämtlands och Västernorrlands län, så t ex i Ström (Huss), i Hede (Ruuth), i Ytterlännäs (Näslund), i Stöde (Hasselgren).

Syskonen Dalén på Hökbäck var så många, att de indelades i grupper: stor- och småbröderna, stor- och småsystrarna. Storbröderna gick i Frösö trivialskola, där Per Olof och Johan Erik inskrevs 2/10 1832, Gustaf Aron, Carl Fredrik och August Teodor 1/10 1838. Samtidigt var 5 bröder Dalén elever i trivialskolan. Konrad, Hjalmar och Adolf tillhörde på 1850-talet det Dalénska skolhushållet i Östersund, då ju Frösö trivialskola flyttats till staden och ombildats till Elementarskola.

Vid sidan av Gustaf Aron var väl Erik Johan den i den första brödrakretsen, som hade vad man kallar läshuvud. Per Olof var tydligen mer praktiskt-tekniskt anlagd och utbildades vid Kungl. teknologiska institutet i Stockholm. Carl, som dog i unga är, och Frans ägnade sig efterhand åt jordbruk. August blev sjöman och sjökapten och även Konrad gick till sjöss.

Johan Erik Dalén påbörjade mot slutet av sitt liv ett slags självbiografi. Av denna framgår, att han började sin skolgång 1831 i sällskap med sin bror Per Olof hos ”mäster Lindberg” i Lit. Skolhuset var beläget vid norra ändan av den dåv. Litsbron över Indalsälven. ”Häsen hette höjden, där nu landsvägen går, den var då betäckt med en stor grof skog, som ingaf oss stor rädsla, när det var mörkt. Per Olof och jag voro under skoltiden inackorderade hos mäster Lindberg och där åto vi kallgröt och tjockmjölk hvarenda morgon i stället för kaffe. Under vistelsen hos m. Lindberg rymde P. O. och jag en gång till våra faddrar i Söre, men hemtades om några dagar tillbaka och då vankades troligen smörj.”

 

 

”Ar 1832 på hösten inskrefvos Per Olof och jag jemte några forna skolkamrater i Frösö skola.” Först bodde bröderna hos ”Lodins under uppsigt af vikarierande läraren morbror Janken Nordenström, som dog såsom komminister i Säbrå. Skolpigan var gammal och surögd och kokade buljong, hvars flottstjernor jag tyckte hafva fallit som tårar ur hennes sura ögon.” — ”De första åren läste jag föga och började först i tertia (tredje klassen) läsa med ambition.”

Så småningom kom Johan Erik att bo i det s k kontuberniet. ”På skolbacken voro 2 kök, i det ena regerade Lisbeth och i det andra Stål-Karin; hvardera hade att sköta 2 å 3 kasernrum med 8 å 10 pojkar, som sofvo 2 och 2 och i samma säng eller soffa. P. O. och jag hade hela skoltiden till rumskamrater Göhlar, Tirénar samt Gerdahl; Byströmarne herrskade i angränsande kammare; vi hörde till Lisbeths kök. Skolgossarne höggo sin ved och buro vatten från Stocke (märkligt att på Skolbacken ej fanns brunn); byttantalet deraf antecknades med streck å en lista i köken. Innan Nordqvist blef rektor, fanns ingen skolvaktmästare; pojkarne eldade och städade i skolan turvis.” Brasorna uppgjor­des i stora, ”cyklopiska”, öppna spisar, på rektor Nordqvists tid ersatta med kakelugnar.

 

 

“Skolungdomen förde ett muntert lif och hemsöktes sällan af sjukdomar, ingen af lärjungarne dog på Skolbacken under min lärotid. Rummen ventilerades på enklaste vis, då väggarna ej voro serdeles täta och innanfönster saknades. Nattkärlen stodo under natten ute i korridoren. Skabb och messling utbröt en och annan gång.”

”Som jag var en stark och häftig pojke slogs jag ofta med jemnåriga och afgick nästan alltid segrande ur striden; endast en kamrat plägade triumfera öfver mig. Denne hette Kristian Lithström och lefver ännu på sitt hemman i Mörsil” (K. L. var en längre tid inflytelserik ledamot av landstinget, art.förf :s anm.)

I fortsättningen berättar J. E. Dalén bl a om ”det i skolans annaler märkwärdiga Stockeslaget” mellan pojkarna som bodde på skolbacken och dem som bodde hos Brita i Stocke. Det var ett våldsamt snöbollskrig, varvid inte heller gumman Brita skonades. Hon klagade hos lärarna och rektor Nordqvist höll räfst- och rättarting. Som Johan Erik ”var primus bland belägrarne” togs han ”för hufvudet” och tvangs göra avbön hos mor Brita. (Om Stockeslaget har flera berättat. Se mitt häfte om Frösö trivialskola s 29!)

”Rektor Nordqvist var en utmärkt lärare med stort intresse för sitt kall. Han lät stundom sina qvartaler (elever i 4:e klassen) blicka litet djupare i skolämnena. Sålunda lärde han oss algebra, litet astronomi och fysik osv, men som han förmodligen ej var naturkunnig, stodo vi främmande för djur- och vextvärlden, som sparsamt öppnades för oss i Gymnasium.”

Det var höstterminen 1840 som Johan Erik flyttade över från Frösö skola till Härnö­sands gymnasium. Frän denna tid och nära 30 år framåt finns i den s k Dalénska brevsamlingen, omfattande brev till kronobefallningsmannen Erik Dalén och förvarad på landsarkivet i Östersund, ett hundratal brev från Johan Erik till fadern bevarade. Det är intressant att i breven se en utveckling hos J. E. från den ödmjuke, hos fadern hjälpsökande sonen till faderns medhjälpare och vän, för att inte säga stöd. Fran början till slut är han dock alltid mycket vördnadsfull, när han vänder sig till sin ”huldaste pappa” eller till sina ”hulda föräldrar.”

Då Johan Erik kom från ett visserligen inte fattigt men sä vitt man kan förstå ekonomiskt ansträngt hem, måste han i likhet med många andra studerande vid denna tid försörja sig som informator. I Härnösand fick han en s k kondition i en förmögen familj (hos postmästaren baron Hummerhjelm), men discipeln, pojken Knut, skildras redan i det första brevet som ”något vild i uppsyn” och i självbiografin som ”en svår brynsten för skärpandet af mina undervisningsgåfvor”. Efter ett år var Johan Erik glad att få lämna ”vanartigen” och få en ny kondition ”hos Ringbloms” med deras tioårige son Calle.

De första breven till fadern är f ö fyllda med klädbekymmer och problem med att anskaffa läroböcker, men då och då kommer det något utanför ”schemat”, såsom ”det var bra, att man ändtligen fick skjuta Björnen på Fjälskogen, hvilken så länge gjort skada” eller om balen, som kostade ”1:38 på hvar man”. Den 26/12 1840 kan han inte undertrycka en suck: ”Hemma var förmodligen trefligt Julafton, så att jag skulle hafva önskat vara där.”

Ibland kan man i breven möta en förmaning till de yngre bröderna: ”Pojkarna borde ha mera smak för studier än för kälken.” Givetvis omnämns olika släktingar. Den 15 okt. 1842 sägs, att ”morbror profpredikade i Säbrå”. Det avser den förut nämnde Janken (Johan Magnus) Nordenström, f 14/1 1788. Det redogörs för besök i Ytterlännäs och i Stöde, som besöktes i april 1841 tillsammans med Janne Ruuth och E. J. Huss.

Efter 4 år vid Härnösands gymnasium var det tid för Johan Erik Dalén att fortsätta sina studier i Uppsala. Vid slutet av vårterminen 1844 anlände han dit tillsammans med några andra Härnösandsgymnasister för att avlägga studentexamen. Studentbetyget blev näs­tan detsamma som avgångsbetyget från gymnasiet, vilket han var mycket nöjd med. Enligt ett brev från Uppsala av den 22 okt. 1844 har han fattat sitt beslut att i överensstämmelse med faderns önskan utbilda sig till präst eller lärare. I ett annat Uppsalabrev (2/9 1845) skriver han, att han varit opasslig under sommaren. Magen är inte frisk och brunnsdrickning vore nog behövlig. Av ett brev något senare på hösten framgår att han fått reda på en ny brors födelse (Adolf), meddelat genom Carolina Siösteen, hushållerska på Hökbäck och senare hans styvmor. Han nämner f ö att han hört talas om en ”flickpension i Östersund”. — ”Det är nödvändigt att göra något äfven för flickornas utbildning och uppfostran.” — överhuvudtaget uppvisar breven ett stort intresse hos den äldre brodern för de yngre syskonen. Han är då och då även orolig för modern, särskilt i sammanhang med hennes barnsängar.

I april 1848 är modern svårt sjuk: 18/4: ”Säg Mamma min sista hälsning, om hon lefver! Säg hennes stoft mitt farwäl om hon re’n är död!” och 29/4: ”Fägna Mamma, om hon lefver, med den underrättelsen, att jag nu är Philosophie Candidat!” Modern dog något senare s å och fram i dec. är han orolig för fadern efter ”den förlust och de sorger som drabbat oss”. Även systern Augusta, som var dövstum och senare slutade sitt liv på dövstumsskolan i Manilla i Stockholm, var sjuk, och J. E. fruktar, att hon skall gå bort ”till Mamma och Marie”, den senare den tidigt döda systern Maria Christina.

Efter sina examina (han avlade även en teologisk examen) gällde det för J. E. Dalén att fä en anställning. Han hoppades på en sådan som lärare i Sundsvall men fick i stället ett lärarvikariat i Härnösand, ”detta dyra näste”. Under en del av Uppsalatiden hade han haft en s k akademisk kondition, dvs han hade under terminerna läst med gossarna i den familj, i vilken han var anställd, i Uppsala och under ferierna i hemorten. I Härnösand tänkte han med saknad tillbaka på tiden ”hos den angenäma familj, hos vilken jag bott en stor del af min studietid” (i grevinnan Clasons hem som informator för landshövding Hans Järtas barnbarn).

I ett brev avsänt frän Ytterlännäs 23/2 1849, där han var på besök hos Näslunds, nämner J. E. Dalén, att han nästa termin, alltså höstterminen 1849, hoppas få tjänstgöra i Sundsvall. Inte heller där trivdes han så bra: 8/2 1850:”Umgängeslifvet står på låg punkt här.” Utom sin lärartjänst lyckades han få en kondition hos sjökaptenen Åström på Wäfland. På hösten 1850 drabbades han i Sundsvall av svår sjukdom och fruktar, att hans hälsa ”i grund är förstörd”. Mot slutet av året säger han sig dock märka en sakta förbättring. Han har bekymmer även för sina bröder. August har han lyckats skaffa anställning på sjökaten Åströms fartyg, och Axel har han efter mycket besvär fått placerad som bodgosse hos en handlande i Sundsvall.

I ett brev till fadern, som befinner sig i Stockholm, i juli 1852 omtalar J. E. att nervfebern grasserar i Östersund. Det är alltså vanskligt att skicka Konrad och Hjalmar dit, då de nu lämnat folkskolan och skall övergå till Östersunds läroverk. I ett brev i nov. s å undrar han, om Frans som brukare av Hökbäck kan ersätta Calle, som avlidit i nervfeber, vilken sjukdom även Fredrika haft. På våren 1853 är tydligen hälsotillståndet i hemmet åter gott och J. E. hoppas till sommaren få komma hem ”och leka barn på nytt med mina småbröder”. Han spekulerar nu på en plats som lärare i Östersund, vid vars skola det uppstått lediga platser efter ”rektor Nordqvists hastiga och oförmodade bortgång” och sedan O. J. Weider blivit kyrkoherde i Sunne. Höstterminen 1853 fick han vikariat i Östersund för L. O. Hammargren, som förordnats til vik rektor. Han bodde då i skolhushåll med sina yngre bröder.

Det blev dock vid detta tillfälle ingen varaktig anställning i Östersund varför J. E. sökte en lärartjänst i Luleå fr o m höstterminen 1854. Efter blott kort tid förordnades han som vik. rektor där. Han trivdes emellertid inte i Luleå, var sjuk ”i smygande feber” och ”bröstont” och undrade (24/1 1856) om ”den babyloniska fångenskapen här skulle räcka äfven nästa år”. Han är bekymrad över Östersunds skola, där ”förhållan­dena äro bedröfliga”. Biskopen (Israel Bergman) är ”såsom styresman värd tårar”. (Stor brist på lärare och inget avgörande om rektoratet!)

Höstterminen 1856 är J. E. tillbaka i Östersund. Eftersom han nu är så nära hemmet i Hökbäck, blir breven mer innehållslösa, ofta bara meddelandelappar, sända med något bud. Han får beställningar hemifrån på varor som bör inhandlas i staden, t ex kålrots- frön och Falu rödfärg. Den 9/12 1858 meddelar han, att Hammargren och han blivit lektorer, H. med en lön på 3 000 rdr, han själv såsom yngre och med kortare tjänstgö­ringstid med en d:o på 2 000 rdr. Först 10 år senare fick även J. E. 3 000 rdr.

När det gällde ämnesfördelningen mellan lärarna vid Östersunds Elementarskola, så har det sagts, att J. E. Dalén, trots att han eg. var humanist, mer eller mindre mot sin vilja tvangs att åtaga sig matematik och fysik samt senare även kemi. Dock var matema­tik ett av de ämnen i fil. kand.-examen, i vilka han hade det högsta betyget, d v s A.

Hurudan var lektor J. E. Dalén som lärare? Ja, genom åren — han avgick inte förrän vid slutet av vårterminen 1896, 71 är gammal — hade han en mängd lärjungar, som kunde vittna om honom. Jag kan här citera några.

J. E. Dahlin, också han från Lit, där han upplevde sina första levnadsår hos sina morföräldrar i Handog, säger i sina ”Memoarer”, utgivna av Eric Festin, följande: ”Lektor J. E. Dalén var nitisk i tjänsten, fast mindre som ledare än som pådrivare av lärjungarnes verksamhet.” Han var avgjort mera nitisk än kollegan N. D. Augustin, även om denne någon gång kunde förleda honom att sitta kvar på vedlåren i förstugan till Sapientia Duces, dvs gamla skolans, andra våning i stället för att gå in till lektion. Han uteblev i varje fall inte helt och hållet från lektionerna, som L. O. Hammargren kunde göra sig skyldig till.

I gengäld kanske inte Dalén var en lika skicklig lärare som de ovan nämnda men C. J. Hasselberg är dock uppskattande i sin karakteristik av honom i Jämten 1936: ”Det ämne, som fallit på Daléns lott, var ej hans huvudämne, men gåvan att undervisa hade han, låt vara, att hans sätt att behandla eleverna stundom var något brutalt: ett käpprapp på benet då och då var ej något ovanligt för dem som dabbade sig vid räkningen på svarta tavlan.” Ibland och inte alltför sällan hände det sig att talen inte blev riktigt rätt enligt facit. När räkningen slog fel, kunde man få höra på D:s breda jämtska: ”Dä vill int bli rätt, mä gett ha begått nå falsarium någorst.” (Citerat efter en annan av D:s lärjungar I. O.Holmer.)

Strömsprosten Gunnar Löfvenmark, som under sin skolgång i Östersund bodde i den Dalénska gården strax ovan Nytorget (nu Gustav
III:s torg), tar i sina verser om de gamla östersundslärarna (Jämten 1939) upp samma ämne: ”Vad skadefröjd i pojkars blick och bröst/ då tavlans tal ej fingo avsett slut,/ då facit krånglade och gubbens röst/ förtvivlad ljöd: Äh fäen! Ta och stryk ut! ”Även som experimentator i t ex kemi hade D. åtminstone på äldre dar sina svagheter: ”Och när han mixtrade smått med kemin/ och blandade tillhopa ditt och datt,/ då stundom bleknade fysionomin/ på gubben där han bak katedern satt:/ Kryp under bänken, pojkar! högt han skrek./ Det exploderar kanske. — Och med fart/ dök hela klassen ner och skoj och lek/ lektionen blev. Ja, det var underbart.”

Daléns jämstska går igen i nästan alla historier om honom. En gäng sade han till en gosse med mycket långt och yvigt hår: ”Gå hem och klipp de, du ser ju som en skogsbjänn (skogsbjörn).” Samme sagesman (I. O. Holmer) berättar, att då Manne Huss en dag skulle lösa en ”proposition” ur Euklides, blev beviset alldeles uppåt väggarna. ”Säg om de, om du törs,” skrek Dalén. Huss svarade, att han ej tordes, varpå D. sade: ”lo, du törs, je ge de lov.” — Men det nya svaret blev lika galet som det första.

Som framgår av det ovanstående var Dalén som lärare nog så originell och om inte direkt älskad, så dock inte avskydd. Gunnar Löfvenmark talar om ”gubben Dalle, fet och rar och präktig”. I. O. Holmer, som hade gott minne för personers utseende, beskriver honom (1884) som ”mycket undersätsig och stadig och med en kraftig bred mun”. Hans kollega lektor Sven Johan Kardell, som är rätt kritisk mot honom, påpekar i sin Dagbok (för den 25 aug. 1880), att D. ”har gråsprängt hår och skägg; ser ut som en gammal varg”. Han menar också, att D. är ”konservativ i åsikter och envis som synden”. Det bör tilläggas, att Dalén och Kardell inte umgicks i samma kretsar, hade olika politisk åskådning och, om inte fiender, i varje fall inte var vänner.

Enligt Kardell hade Dalén ”goda affärer”, vilket är märkligt med hänsyn till hans stora familj, om vilken mera nedan. Ett sätt att utöka inkomsterna var för D. liksom för två av hans kollegor, adjunkterna Gillberg och Holmbäck, att tjänstgöra som bankkas­sörer. Kl 11 f m—1 e m onsdagar och lördagar fullgjorde han en sådan tjänst i Sunds­valls enskilda banks kontor i Östersund. Att en sådan extratjänst överhuvudtaget var möjlig, berodde på schemaläggningen. Genom att utom frukostrasten lägga gymnastiktimmarna till tiden kl 10 f m—1 e m fick lärarna håltimmar, så att de kunde sköta extrauppdrag. ”Oskicket” med sådana extratjänster påtalades 1876 av en lantmätare A. R. Bäckström, som hade fått en son underkänd av adjunkt M. Holmbäck. Anmälan gav återljud t o m i riksdagen. En tid var D. också direktör i Jämtlands läns sparbank.

 

Den Dalénska gården (nu riven) vid den senare Artillerigatan.

 

I slutet på 1870-talet köpte J. E. Dalén 4 tomter ovanför det dåtida s k Nytorget och dåv. Repslagargatan (nu Rådhusgatan) i kvarteret Psalmboken. Det nuv. gatunumret är Rådhusgatan 27. Där byggde han en förhållandevis stor gård, nu riven, med flygel­byggnad och uthus. På sina till gårdstomten hörande vretlotter bedrev D. lite jordbruk. Bl.a. odlades potatis, som skolpojkarna hjälpte honom att ta upp på höstarna. Sign. G. B. berättar i ÅGÖ 1940: ”Jag minns hur vi, några pojkar, under sommarmånaderna 1897—98 vallade kor åt lektor Dalén från hans gård vid Nytorget upp till den s k stadsskogen. Vi hade då endast en gammal fästig att gå på, som började strax ovanför Daléns gård.”

Hur det såg ut, på den Dalénska gården har skildrats av bl a yngsta dottern Gertrud Dalén och av dottersonen Bengt Hamrén (om den närmare nedan). I just nu rivna flygelbyggnaden, på Daléns tid ett rödmålat timmerhus, kallat brygg­stugan, bodde en del hyresgäster: under den tid som Gertrud Dalén skildrar bl a Amalia Perman, sondotter till Samuel Perman, och ett skolhushåll för prosten Olof Löfven- marks två söner Gunnar och Helge; på Bengt Hamréns tid: ”ett vackert gammalt par, Hans och Greta” och i ett rum på övre botten ”Kristina som var anställd som söm­merska på A 4”.

 

 

Enligt båda ovannämnda fanns på den del av tomten som vette mot flickskolan och där nu Länsbiblioteket ligger en krocketplan under en rad höga björkar. Därbakom låg enligt B. H. ”morbror Carls trädgård”. Utom med trädgårdsskötsel sysslade denne med ”vedhuggning och andra göromål på gården”. Det fanns också ”ett lantligt uthus” på tomten, innehållande stall, ladugård och vagnslider, nu flyttat till Jamtlis s k stadskvar­ter och inrett till samlingslokal. Den stora trädgården var i övrigt fylld av ”planteringar med mångahanda trädslag, gångar och bersåer samt en liten lekstuga”. Gertrud Dalén uppger antalet ”lövsalar” till fyra, varav tre lönnbersåer.

Det kan nu vara på tiden att övergå till att behandla Johan Erik Daléns äktenskap och barn. Den 28/3 1860 gifte han sig med Märta Christina Feltström, dotter till prosten Nils Feltström i Lit och dennes maka Märta Brita Sundberg. Märkligt nog, om man tänker på namnet, var Nils Feltström bror till den kände läkaren Pehr Rissler i Öster­sund, dock bosatt på Hornsberg, som fått detta namn efter makan f. von Horn, men förklaringen är att N. F. hade tagit sin mors Anna Margareta Feltströms efternamn, medan brodern i allo var en namne till fadern, kyrkoherde Per Rissler i Sveg. Märta Brita Feltström, f Sundberg, ”gamla mormor på Nyhem”, var syster till rektor Abra­ham Sundberg, i många år J. E. Daléns skolchef. Utom Märta Christina, kallad Christine, f 1835 d 1862, hade makarna Feltström 3 barn: den högt begåvade Abraham Immanuel, 1827, död vid 25 års ålder, Nils Teodor, f 1830, känd och respekterad

 

 

kyrkoherde och prost i Hammerdal, dessförinnan en tid stadspredikant i Östersund, samt dottern Margareta, f 1825, d 1894, gift 1845 med dåv. lektorn i Gävle K. J. Lénström, senare kyrkoherde och prost i Västerlöfsta i Heby i Uppland. Lénström, som var född 1811 och dog 1893, var en framstående man, fil och teol dr, under Gävletiden även verksam som författare och journalist. Varför jag är så utförlig, när det gäller makarna Lénström, är att de i sinom tid blev J. E. Daléns svärföräldrar. Efter den första makans död gifte han nämligen om sig med en systerdotter till denna, Märta Maria Lénström.

Men jag återgår till det första äktenskapet. När J. E. förlovade sig och gifte sig med Christine Feltström, visste han, att hon inte var frisk och enligt östersundsläkaren E. M. Grenholm aldrig kunde bli frisk. Att rygga sitt beslut att gifta sig med henne, som var honom bekant sedan ungdomen, kunde inte J. E. tänka sig, men ”det blir lika sorgligt, antingen jag njuter henne som fästmö eller maka”, som det heter i ett brev av 31/1 1860. Det blev sorgligt, ty Christine dog i barnsäng strax efter sonen Carls födelse 26/1 1862.

I J. E. Daléns nyligen av sonsonen Bertil Dalén i Gävle till Jämtlands landsarkiv överlämnade s k privatarkiv finns 45 brev från Christine till Johan Erik, huvudsakligen skrivna under hennes fästmötid, Det första brevet, daterat 9/5 1859, är ett svar på hans friarbrev. Hon säger sig mottaga detta brev med ”blandade känslor”. — ”Sjuklig och klen som jag är, har jag aldrig kunnat ana, att jag någonsin varit föremal för din kärlek, dock nekar jag ej till att icke stundom någon smula af kärlek till dig uppstigit i mitt bröst, ehuru jag genast skyndat att förqväfa den.” Hon svarar emellertid ja, dock under förbehåll, att hon som ”älskar Guds ord” dagligen vill ”umgås dermed”.

Christines sjukdom var vad som på den tidens kallades vattusot (ödem), som bl a yttrade sig som svullnad i magen. Tillsammans med fästmannens styvmor, Carolina Dalén, f Siösteen, som också var klen, fick Christine i aug. 1859 göra en ”badresa” till Sundsvall. Tyvärr gav inte badsejouren där önskvärt resultat. Det bestämdes att hon skulle fortsätta till Stockholm, där hennes badläkare, dr Lundberg, hade sin praktik.

I breven från Sundsvall och särskilt frän Stockholm, där hon vistades drygt två månader, pendlar hennes sinnesstämning från hopp till förtvivlan. ”Tante”, som hon kallar Carolina Dalén, motarbetade i viss mån partiet. Den 29/7 1859 skriver Christine från Sundsvall: ”Nu är åter mitt hopp bra klent, emedan Tante i förrgår förklarade för mig, att om jag ej skulle blifva rigtigt frisk, så kunde ingen förening mellan oss komma i fråga”. C. kan dock inte tro, att J. E. talat genom Tante!

I Stockholm fick inte Christine som hon hoppades plats på något sjukhus utan måste hyra ett inackorderingsrum, där hon besöktes av läkarna. Hon fick inte gå ut och måste medicinera kraftigt. Det talades också om att hon skulle tappas. Man förstår den ensamma, unga, sjuka kvinnans svåra, nästan förtvivlade situation. Hennes enda tröst är breven från fästmannen. Hon känner sig ”inspärrad som en fånge” och säger att ”mina luftslott ramla mer och mer”. Ett kort besök av systern Margrete blir en välkomnad omväxling, men ”medikamenterne matta” och ”krafterna sjunka blott mer och mer”. Det som plågar henne är tanken på att hon binder fästmannen, den älskade Janne, vid sig, trots att ”måhända oss ej blir beskärd någon gemensam lycka på denna jorden”. Om hon skall dö hoppas hon få göra detta hemma.

Det beslöts till slut att hon trots allt skulle få fara hem i slutet av oktober. Inför hemresan, som företogs med båt till Sundsvall, tycker hon att krafterna återvänder. Färden från Sundsvall till Östersund (Lit) hade hon hoppats kunna företaga i riksdags­mannen Nils Larssons i Tullus i Sundsvall kvarlämnade vagn, men ”Muhlfeldts (majo­ren Gustav Muhlfeldt med familj) har tagit vagnen”. Eftersom det var slädföre, kunde den dock inte vara till nytta. Med hjälp av grosshandlaren m m G. F. Cavallin, i vars hem hon bodde i Sundsvall, lyckades hon skaffa en släde och en kusk.

Även i fortsättningen fram till bröllopsdagen 28/3 1860 syntes Christine framtiden mörk. Den 20/11 1859 skriver hon till sin Janne: ”Om du kunde förgäta mig, hur mycken sorg och hur många bekymmer skulle du då ej blifva befriad ifrån.” Han höll fast vid henne och det synes mig, som om Johan Eriks trofasthet mot Christine är det vackraste draget i hans karaktär.

Trofast var han helt säkert även mot sin andra hustru Märta Lénström, Christines systerdotter. Det var på sommaren 1869 (bröllopet stod den 8 juli) han hämtade sin unga brud i Västerlöfsta prostgård i Uppland. Märta, f 7/7 1849, var då endast 20 år gammal. Enligt vad yngsta dottern Gertrud berättar i två brev, publicerade i ÅGÖ 1972, företogs bröllopsresan upp till Östersund med båt från Gävle till Sundsvall, där en stor droska med sidofönster väntade. I den skedde den återstående resan till Östersund.

Även från Märta Lénström finns ett betydande antal fästmöbrev i det Dalénska arkivet. Man frågar sig vad det var som gjorde, att Johan Erik fäste sig vid henne. Att en man, som förlorat en älskad hustru, gifter om sig med hennes syster, är inte så ovanligt, men äktenskap mellan en ingift morbror och hans avlidna hustrus systerdotter torde höra till o vanligheterna. Det tycks som om Märta fäst sig vid sin lille kusin, den moderlöse Carl, som var sjuklig och även något efterbliven. Hon liknade kanske också sin moster och mer allt eftersom hon växte till sig.

Det torde ha varit på hösten 1867, då Märta var 18 år, som J. E. (”Morbror Janne”) började umgås med planer på att fria till henne. I ett brev från ”gamla” svärmodern M. B. Feltström på Nyhem i Lit avråder denna: ”Min bäste Janne förhasta dig ej! Märta är för mycket barn ännu.” Trots detta avrådande tillställde han Märta ett friarbrev, som hon besvarar 15/11 1867: Där säger hon, närmast chockad, Nej. ”Snälla morbror tänk ej på utan glöm mig, för jag är ett i allo ovärdigt föremål för Morbrors kärlek. Morbror känner mig ej och vet ej hurudan barnslig och oförståndig varelse jag är.”

Med den envishet som utan tvivel kännetecknade Johan Erik Dalén gav han dock inte upp, och det bestämdes att saken tills vidare skulle ställas på framtiden. I ett brev av den 6/6 1868 berör den tilltänkta svärmodem Margrete Lénström saken, efter att ha beklagat ”den stora förlusten på Hökbäck”, J. E:s fars död. Hon säger bl a i brevet: ”Jag vågar inte med ett enda ord tala för eller mot partiet. Märta svarade Nej, om jag skulle avråda.”

Emellertid torde det på sommaren 1868 ha bestämts, att Johan Erik och Märta skulle bli ett par. Från den 25/8 1868 finns ett brev från M. till J. E. med ingressen: ”Kära, älskade Janne.” Fortfarande anser hon sig dock ovärdig: ”Stackars min Gubbe, som har råkat tycka om en sådan som jag.”

Margrete Lénström karakteriserade sin dotter som mycket omogen, men så omogen framstår hon inte i sina brev, även om de varken är så välskrivna eller så genomtänkta som mosterns. Under sitt fästmöår måtte hon ha fått uppleva något av en religiös väckelse, som tydligen stått i samband med besöket av en missionär i prosthemmet i Västerlöfsta. Hon börjar efter en tid genomgående sina brev med orden: ”Guds frid.” Den 13/10 1868 skriver hon: ”Du gör väl inte mig, en usel syndig människa, till en afgud och älskar mig mera än Gud.” Breven handlar i övrigt mycket om Carl, som börjat skolan, och om bosättningsplanerna (den nya våningen!).

Det 40-åriga äktenskapet mellan Johan Erik och Märta Dalén begåvades med inte mindre än 10 barn. Äldst var dottern Anna, f 19/4 1870, så kom Ester, f 15/6 1871 d redan 11/7 s å, därefter 5 söner i rad: Julius, f 3/10 1872, Harald, f 4/12 1873, Hjalmar, f 27/7 1875, Gunnar, f 4/11 1876 och Erik, f 24/9 1878. Den tredje dottern Signe kom till världen 29/7 1880, Ragnar föddes 2/6 1882 och till sist Gertrud 25/3 1887, alltså ett s k sladdbarn.

Anna gick av ett fotografi att döma i fröknarna Augusta och Emma Sundbergs s k flickpension (Se ÅGÖ 1943—44, s 21!). Hon gifte sig 1895 med provinsialläkaren i Norsjö Nils Hamrén, f i Hammerdal 1861, student i Östersund 1884. (Mera om den familjen nedan). Julius, inskriven i Östersunds läroverk ht 1882, lämnade skolan tydligen utan studentexamen i klass 7:2 och gick till järnvägen. Han blev stationsinspek­tor i Karlstad och gift med Nell Schubart från Holland. Harald, inskr. 3/9 1883, tog studentexamen i Östersund 30/5 1892. Han var forstmästare och direktör för ett tumningsbolag i Sollefteå och sedan 1902 gift med Bengta Klockhoff. Enligt en anteck­ning omkom han under fisketur 21/10 1922. Hjalmar, inskr. 30/8 1884, slutade liksom brodern Julius läroverket utan att ta studenten, i R 6:2. Även han gick till järnvägen och blev stationsinspektor. Han gifte sig med Rut Melander, f 30/3 1882, en dotter till arkitekt A. E. Melander, en son till bagaren J. G. Melander, som på Prästgatan bedrev Östersunds största bageri. Efterkomlingarna till Hjalmar och Rut Dalén har alltså dubbel östersundsanknytning. Gunnar, inskr. 2/9 1886, var frånvarande från skolan på grund av sjukdom vt 1889 o. ht 1890, övergick senare till teknisk högskola och blev ingenjör, anställd vid Elverket i Stockholm, gift med Svea Wedel. Erik, inskr. 7/9 1887, tog studenten i Östersund 24/5 1897. Han var kamrer vid Riksbanken i Sundsvall och gift med Hilma Nyman. Ragnar blev även han efter läroverksstudier järnvägsman, gift med Hanna Nilsson från Hede.

 

 

Återstår de två yngsta flickorna. Till skillnad från äldsta systern Anna kunde de få åtminstone en del av sin skolgång förlagd till den ar 1884 grundade Östersunds flick­skola, för vars inrättande deras far i hög grad hade varit verksam. Flickskolebyggnaden tillkom 1893—94 och Gertrud var enligt hennes egen uppgift ”med i skaran av de elever, som hösten 1894 fick ta den i bruk (elev i 2:a förberedande klassen)”. Signe blev sjuksköterska och Gertrud var den enda, som ägnade sig at faderns yrke. Hon utbildade sig till lärarinna och var en tid rektor vid flickläroverket i Söderhamn.

Sonen i första äktenskapet, Carl, f 21/1 1862, stannade hela sitt liv hemma, och efter faderns död 1915 och hemmets upplösning 1916 flyttade han till Hökbäck i Lit, där han avled 7/6 1923.

Bengt Hamrén berättar, att då hans far avled 1903, modern och barnen, förutom Bengt själv systrarna Lisa och Anna, flyttade till Östersund och fick där bo i tre rum på övre våningen i det stora huset i den Dalénska gärden. De hade eget hushåll till hösten 1909, då hushållen slogs ihop efter mormoderns, Märta Daléns bortgång 4/8 1909. Faster Lotta, J. E. Daléns syster, skötte sedan hushållet med hjälp av en köksa och en husa.

Av barnbarnen, som blev manga (jag har i en förteckning, som sannolikt är ofullstän­dig, räknat till 18), är det utom ovanstående åtminstone ett som har särskild anknytning

 

Julkväll hos lektor Daléns med ”julkakor” på bordet. Vid fönstret: faster Lotta, framför denne till vänster: Carl. I övrigt de sex bröderna och Gertrud (?).

 

till Östersund, nämligen äldsta dottern till Harald: Ingrid, f 1903. År 1958 avtäcktes vid den s k Grindplan, en skulptur av henne benämnd ”Sommarkväll”. Ingrid Dalén var då död sedan 1953. Vid samma tillfälle överlämnades av hennes moder fru Bengta Klockhoff-Dalén två av Ingrid Dalén utförda mindre skulpturer, som införlivats med Stads­museets samlingar, och likaledes två skulpturer till Jämtlands läns konstförening.

Några ord bör även sägas om faster Lotta. Gertrud Dalén har ägnat henne ett kärleksfullt skrivet äreminne, förvarat i J. E. Daléns arkiv. Redan i samband med det första äktenskapet kom hon som en hjälpreda till broderns hem i Östersund. Efter den första hustruns död fick hon som hushållerska överta skötseln av hemmet och särskilt av den moderlöse. Carl. Inför sitt nya äktenskap är brodern mån om att försäkra, att hennes roll ingalunda är utspelad. Att Märta Dalén trots sin ungdom vågade ta steget att bli husmor i lektorshemmet i Östersund, berodde nog på, att hon räknade med att ha ett stöd i Lotta Dalén, vilket ju blev allt mer väsentligt ju mer familjen ökades. För de många barnen i det andra äktenskapet var hon säkerligen en biktmor.

Tack vare att förutom brev en del dagböcker och hushållsböcker finns bevarade från Lotta Dalén vore det möjligt att detaljerat skriva om hushållet i en östersundsk medelklassfamilj under c:a 40 år (från o. 1870 till o. 1910).

 

På verandan hos lektor Daléns (o. 1904?). Sittande fr. v.: J. E. Dalén, fru Märta Dalén, Anna, Carl, Gertrud. På räcket: Lisa Hamrén (?), framför räcket: Ragnar (?) I bakgrunden mellan Erik (?) o. Gunnar (?): Bengt Hamrén (?).

 

I dagböckerna redogörs i notisform för göromålen dag för dag; matlagning, städning, bakning, syltning, slakt, tvätt osv. Även sådant som ystning och smörberedning förekommer för att inte tala om trädgårds­skötsel och skördandet av trädgårdsprodukter. Man får förutsätta att hon var lycklig i det osjälviska uppgåendet i broderns familj, vars små och stora händelser hon så samvetsgrant noterar. Efter broderns död 1915 omhändertogs hon av systrarna Signe och Gertrud, bosatta i Söderhamn, där hon avled 1/6 1920.

Ur det oerhört rika brevmaterialet i J. E. Daléns privatarkiv skulle man med träget arbete kunna få fram många belysande detaljer från det Dalénska hemmet i Östersund. För att åtminstone ge ett smakprov har jag stannat vid ett brev, skrivet 9/9 1897 av J. E. Dalén till systern Lotta, som då sedan en tid tillbaka vistades hos brorsdottern Anna och hennes man i Norsjö i Västerbottens län. Trots (tack vare?) bristen på disposition ger brevet mycket levande ”bilder” från lektorsfamiljen i Östersund.

Det är tydligt att pappa Janne är bekymrad för åtminstone några av sönerna: ”Vad skall Erik bli?” — ”Ragnar går här hemma och får läsa för mig.” — ”Det ser betänkligt

 

Bengt och Lisa Hamrén samt grannens dotter Rut Lundgren i trädgården.

 

ut att ha tre långa söner sysslolösa hemma. ” — Även Gunnar? — ”Erik har för tillfället ridit (!) ut till Hökbäck på velociped.” — ”Mamma (styvmodern Carolina Dalén, född Siösteen) har haft värk i högra armen av strumpstoppning.” — ”Du måtte väl komma hem i oktober!” — ”Här har syltats blåbär, krusbär etc. I år har vi ej fått många jordgubbar.” — ”Invigningen af det nya skolhuset (kärnan i den nuvarande Wargentinsskolebyggnaden) öfvervar jag, men brydde mig ej om biskopsmiddagen.” — ”Un­der fältmanövern har Julius tjänstgjort i Bräcke men kommer nu snart hem igen.” — ”Hjalmar har i hans ställe fått tura om nattvakten och biljettförsäljningen vid Öster­sunds central.” — ”De flesta Östersundsborna torde varit till Stockholm för utställ­ningen i sommar eller skola de resa.” — ”Märtha vill också till utställningen, men jag ser heldre, att hon sparar resa till våren, då jag — om jag far vara frisk och kry — gerna vill i Uppsala mottaga Jubel-Kransen (som jubeldoktor) samt taga både henne, Signe och Gertrud med.” — ”Du kan fråga Nils hvad han tänker och ordinerar i afseende på Marthas astma, ty andfåddheten tilltager; hon kan nu ej spatsera från Sjögatan hit hem utan att hvila på vägen.” — ”Fördömt långt till Norsjö!” — ”Apropos Lisa, så får hon wäl mera stadig mat än bara mjölken. — Gif henne en puss från Morfar.”

Särskilt på somrarna kom det ganska mycket folk på besök till familjen på lektorsgården vid Nytorget i Östersund. Innan staden byggdes ut ät det hållet var det ju som att bo på landet. Bengt Hamrén minns bland besökarna särskilt rektor Hägglund med familj och adjunkten Gillberg med hustru. ”Dock min morfar var nog inte någon större sällskapsmänniska. Han satt mest hemma med en bok i handen eller sysslade med allehanda praktiska ting. På sista tiden kunde han inte själv läsa på grund av starr, så vi fick turas om att läsa högt för honom. Mest var det väl moster Signe, som gjorde det.

 

Interiör från den Dalénska gården (1895): J. E. Dalén i gungstolen, Märta Dalén i soffan.

 

Hon var sedan moderns död hemma och skötte om sin tar, sedan hon skött om sin mor under hennes långa sjukdomstid. Själv läste jag ofta mina läxor för morfar. Han hade ett oerhört gott minne och kunde citera länga rader från diverse författare, mest gamla klassiker.” I biblioteket märktes främst böcker på latin, grekiska och isländska. ”Språk var nog min morfars stora intresse, frånsett engelska som han bara log ät.”

Johan Erik Dalén blev en gammal man. Att han överlevde sin andra vid giftermålet sa unga hustru, var väl mer än vad han tänkt sig. På slutet var hans födelsedagar (2 april) samlingsdagar för barnen och deras familjer. Särskilt minnesvärd blev 90-årsdagen 1915, då han bokstavligen satt där som en patriark, omvärvd av kärlek och hyllningar. Han fick dock inte överleva denna högtidsdag med mer än c:a ett halvår och avled 11 nov. 1915. Hans äldsta dotter Anna följde honom i viss mån i döden. Hon dog i sarkom en månad senare (10 dec).

Det bör till sist sägas några ord om Johan Erik Daléns offentliga uppdrag. Intill 1885 var han ledamot av stadsfullmäktige i Östersund och ett år (1881) dess ordförande. Han var därefter i tre år (1882—84) v. ordf. Även landstinget tillhörde han, närmare bestämt i 10 år. Politiskt var Dalén utan tvivel konservativ. Vid sidan av sina kolleger lektor Sven Johan Kardell och adjunkt N. M. Jonsson, den förre utom stadsfullmäktigeledamot och landstingsman även riksdagsman, den senare under 16 år drätselkammarens ordf., var Dalén i hög grad verksam för stadens utveckling, men det synes mig som han är mest minnesvärd som genuin jämtlänning med genom sin släkt och sin familj djupa kontakter med såväl Jämtland som Östersund.

 

Jubileumsutställningen i Östersund 1920

 

Med anledning av att det i år är 60 är sedan Hushållningssällskapet i Jämtlands län firade sitt 100-årsjubileum med en utställning i Östersund 2 juli — 8 aug. 1920, har jag i nedanstående artikel gjort en sammanställning av delar av den officiella redogörelsen för utställningen och ortspressens artiklar om densamma, kompletterad med uppgifter och synpunkter som meddelats mig av arkitekt Robert Berghagen. Denne, som nu är den ende kvarlevande av dem som verkade för utställningen, satte i hög grad sin prägel på den såsom dess arkitekt.

Först något om förhistorien. Redan 1913 beslöt Jämtlands läns hushållningssällskap på förslag av lantbrukaren, senare riksdagsmannen N. O. Olsson i Rösta, Ås, att ”hugfästa minnet av sin hundraåriga tillvaro med en jubileumsutställning”. I mars 1914 tillsattes så en utställningsbestyrelse med arbetsutskott. Styrelsen kom att bestå av landshövding Johan Widén (ordf.), bankdirektören A. J. Hansson i Bringåsen (v ordf.), riksdagsmannen Johan Olofsson i Digernäs, lantbrukaren N. O. Olsson i Rösta, disponenten N. Zetterström, intendenten Eric Festin och direktören P. Sy Ivan i Öster­sund. Sedan den sistnämnde avsagt sig förtroendet, invaldes i hans ställe länsagronomen Sam Hedlund i Östersund (sekr.). Samtidigt utsågs till utställningens kommissarie folkskolläraren C. Christenson. Till ledamöter i arbetsutskottet valdes hrr Hansson, Zet­terström, Olsson, Hedlund och Christenson med Hansson som ordf. och Christenson som sekr.

Senare insattes i styrelsen disponenten och f d riksdagsmannen O. Björklund som representant för landstinget samt grosshandlaren Ernst Gustavsson och trädgärdskonsulenten J. Öberg som representanter för Östersunds stad. Slutligen invaldes från Östersunds hantverksförening boktryckaren A. Hedin.

Eftersom ”Jämtlands läns kongl. hushållssällskap” bildades den 11 juni 1817, var jubileumsutställningen avsedd att hållas sommaren 1917. På grund av bl a det synner­ligen svåra livsmedelsläget i början på detta år uppsköts utställningen och det var som sagt först år 1920 som den kom till stånd.

Då den tilltänkte kommissarien för utställningen C. Christenson avsagt sig, sedan han utsetts till folkskolinspektör, hade man stora svårigheter att finna en ny kommissarie. Frågan löstes därigenom att löjtnanten E. Chr. Genberg utsågs till kommissarie.

I god tid före utställningen utkom en av lektor S. J. Kardell redigerad festskrift i två delar om resp. 308 och 274 sidor med sammanlagt 164 illustrationer, därav 102 porträtt. Den förra delen, skriven av redaktören, tecknar sällskapets öden och verksamhet under dess första 100 är, den senare innehåller fackuppsatser rörande vissa grenar av lanthus­hållningen.

Utställningen planerades att omfatta 27 grupper, fördelade sålunda: 1 — 8 lantbruket och dess binäringar, 9 skogsutställning, 10 trädgårdsutställning, 11 fiskeriutställning, 12 — 13 hemslöjd och skolslöjd, 14 egnahemsutställning, 15 — 27 industri- och
hantverksutställning. Dessutom tillkom bl a en historisk utställning, en konstutställning, en kyrkogårdsutställning samt en utställning rörande länets kommunikationer.

 

Plan av industriutställningen i Östersund 1920

 

Samtidigt med jubileumsutställningen anordnade Nationalmuseum i samarbete med lokala kulturella föreningar Sveriges andra s k kulturmässa. Tillsammans utgjorde ar­rangemangen den största satsning av detta slag som dittills förekommit i Östersund och Jämtland liksom utställningsområdet till arealen var det största som dittills förekommit vid någon utställning i Norrland.

Ett stort arbete nedlades på reklam av olika slag: affischer, reklammärken etc. För pressreklamen utsändes klichéer till ca 150 tidningar. Till utställningsfotograf hade antagits fotografen J. E. Jonsson, Östersund.

 

Robert Berghagen.

 

antagits fotografen J. E. Jonsson, Östersund. En hel rad kataloger utkom. Förutom huvudkatalogen utgavs en särskild illustrerad, av konstnären Anton Genberg redigerad katalog över konstutställningen, en av skogsvårdsstyrelsen uppgjord katalog över skogsutställningen samt en av presskommissarien Eric Festin författad vägledning över den av honom ordnade historiska utställningen osv.

Beträffande platsen för utställningen hade man tre områden att välja mellan: området strax söder om Fornvallen Jamtli, ungefär där Länsmuseet och Landsarkivet nu ligger, ett område på stadens mark i Odenslund, nedanför Brunflovägen och i hörnet mellan denna och gamla stadsgränsen, ungefär där den nya kyrkan och Österängsskolan nu befinner sig samt ett område närmast motsvarande det nuvarande Björkbacka. Att man till sist valde det förstnämnda området berodde bl a på att Jamtli då kunde infogas i utställningsområdet och att man inte behövde bygga en särskild restaurang, då restau­rang Hov efter kompletteringar kunde användas.

I samband med valet av utställningsplats hade representanter för arbetsutskottet, jämte utställningens skicklige byggmästare, E. A. Bylund, varit i Örnsköldsvik och inhandlat några gamla utställningsbyggnader. Inköpet var förhastat med hänsyn till byggnadernas form men främst ekonomiskt. I Örnsköldsvik användes byggnaderna på helt plan mark men i Östersund skulle de uppföras på ett starkt lutande område. Dessutom måste industrihallen och byggnaden för maskiner byggas om och samtidigt tvingades man för dessa byggnader göra en kostbar omläggning av marknivån.

 

 

Tre arkitekter fick lämna förslag till utställningens gestaltning och det blev som redan nämnts den i Östersund födde och uppvuxne arkitekten Robert Berghagen som fick uppdraget att bli utställningsarkitekt. Trots de inköpta byggnadernas olämplighet var det hans stora förtjänst att utställningen fick en så lycklig planering och att byggnaderna trots allt gjorde ett så enhetligt men ej enformigt intryck.

Ingången till utställningen var som framgår av bifogade översiktsplan placerad längst nere vid gamla Åsvägen, strax ovanför järnvägen. Man gick sedan uppåt i området mot den i fonden dominerande jubileumspaviljongen med de flaggprydda arkaderna. Till vänster nedifrån räknat låg industri- och hantverkshallen, maskin- och vagnhallarna samt skogshållen, till höger från entrén fiskerihallen och konsthallen, bakom den sistnämnda kyrkogårdsutställningen och ovanför denna den s k egnahemsstugan.

Jubileumspaviljongen måste, för att skapa balans mot industrihallens stora volym, ges en onödigt stor höjd i förhållande till behovet för Hushållningssällskapets egen utställ­ning. Hallen fick emellertid ett särskilt intresse genom de friska, dekorativa utsmyck­ningar, vilka konstnären Paul Jonze utfört som stiliserade blomrankor, i den art som var mycket populär på 1910-talet. Det är beklagligt att det ej gjordes reproduktioner av dem.

Konsthallen bör nämnas, ty den var utställningens bästa byggnad. Från början var den planerad liten, endast avsedd för jämtska konstnärer. Intendenten för konsten var Anton Genberg och han stred hårt för att det skulle bli en norrländsk konstutställning. Genberg och utställningsarkitekten kallade samman norrlandskonstnärerna till ett möte i Stockholm och följden blev att bestyrelsen gick med på deras förslag. Det blev en imponerande utställning med ett utrymme av inte mindre än 450 kvm, förlagt omkring en skulpturgård.

 

Gustav V inviger lantbruksmötet: fr. vänster bl a.: stadsfullm:s ordf. Fredrik Johansson, landshövding Johan Widén (med sitt tal i handen), Johan Olofsson i Digernäs, kungen, disp. Nils Zetterström, Olof Björklund i Rörön, N. O. Olsson i Rösta, P. Sam. Hedlund i Häste, A. J. Hansson i Bringåsen (de 3 sista t. höger).

 

Ett 40-tal norrlandskonstnärer utställde. Trots att det var särskild entré till konstutställningen var den mycket livligt besökt. Men så var det den största konst­visning som ägt rum i Östersund. (Om konstutställningen, se Robert Berghagens artikel ”När konsten kom till Östersund” i AGÖ 1975, s 30 f!).

Mellan hallarna hade Berghagen inrättat ”gårdar” som viloplatser, så t ex pergola- gården med spegeldamm samt fontängården med Olof Ahlbergs fontängrupp ”Pojken och fisken”. Åt själva utställningsbyggnadernas arkitektur hade Berghagen försökt ge ett så vitt möjligt jämtländskt inslag, bl a gick Håsjöstapelns karakteristiska huv igen som torn på Konsthallen. Utsikten från den övre delen av utställningsområdet var enligt Utställningstidningen, redigerad av Eric Festin, ”bedårande över den rika bygden, Storsjön, skogsåsarna och fjällen längst bort vid horisonten”. Ovanför själva utställ­ningsområdet, som även innefattade Jamtli, i vars byggnader hemslöjdsutställningarna var inhysta, fanns i jämnhöjd med idrottsplatsen utrymme för lantbruksmötet och för nöjesfält.

Mot alla tips blev utställningen färdig i tid och öppningsdagen den 2 juli ”bjöd på fagert sommarväder”, som kontrasterade mot den något kyliga väderleken dagarna förut. Utställningens högtidliga öppnande verkställdes av landshövding Johan Widén, sedan bankdirektören och arbetsutskottets ordförande A.J. Hanson kort redogjort för Hushållningssällskapets historia under 100 år. Att konungen, Gustav V, inte var närva­rande förklaras av att han väntades först till lantbruksmötets öppnande den 8 juli, som blev den stora dagen med uppåt 10 000 besökande. I sitt invigningstal sade konungen, att han gladde sig över att ”själv fått se den storartade utveckling på odlingens och kulturens alla områden som Jämtlands län de senaste åren vunnit och varpa den anordnade jubileumsutställningen ger ett så lysande bevis”.

Blev utställningen i Östersund sommaren 1920 en lyckad sådan? Frågan kan besvaras med både ja och nej. Utställningens uppbyggnad och ordnande var i många avseenden utomordentlig och arrangemangen utmärkta, men tyvärr blev inte publiktillström­ningen den väntade. Inte ens lantbruksutställningen, som pågick 8 — 11 juli, förmådde samla så mycket folk som man hade räknat med. De extra attraktioner, som anordnades i samband med utställningen: sångarmöten, konserter, föredrag, teater m m, kunde inte i nämnvärd grad öka besöksfrekvensen. Resultatet blev, att utställningen ekonomiskt mycket kraftigt gick back. Underskottet blev nära 227 000 kr på en budget av c:a 600 000 kr, vilket innebar en mycket hög förlustprocent.

Orsakerna till att det gick så olyckligt ansågs vara flera. För det första var vädrets makter mycket litet gunstiga, då det var kyligt och regnigt mest hela sommaren. Den andra och kanske väsentligaste orsaken var den djupa efterkrigsdepressionen, som bl a gjorde att tillströmningen av besökare från landet i övrigt inte blev vad man hoppades på. Man har också en känsla av att programmet var något överlastat. Publiken räckte helt enkelt inte till.

Även utställningens kvalitet och omfattning drabbades i vissa fall av depressionen. Så t ex var antalet äldre tjurar i nötboskapsutställningen ganska lågt beroende på utslaktning och svinutställningen omfattade endast 15 djur. Skogsutställningen var på sitt sätt imponerande men utrymmet för trångt, då även Svenska turistföreningens utställning och en särskild skidutställning skulle rymmas där. Mycket gedigen var hemslöjdsutställningen. Föreningen Jämtslöjds egen utställning var ordnad som en stor hall och omfattade bl a snidade skåp och kistor, utsökta smiden samt en mängd förnämliga textilier: t ex finnvävnader. Särskilt väckte fröken Brita Ericssons mattor i sniljeflossa uppmärksamhet. Även Härjedalens hemslöjd hade en uppskattad utställning av bl a husbehovsvävnader i vadmal och lärft, hopsamlad av ”återuppliverskan” av härjedalsk hemslöjd fru Kristina Bromée. Den del av publiken, som inte var specialintresserad, sökte sig dock kanske helst till hushållningssällskapets historiska minnesutställning eller till den redan nämnda, förnämliga konstutställningen.

På fornbyområdet Jamtli avtäcktes den 7 juli en skulptur ”Bondeståndet”, utförd av skulptören Sven Boberg, Stockholm. Initiativet togs av flottningschef O. J. Näslund och skulpturen skänktes av grosshandlaren Erik Sundin i Stavre. I Jämtlands tidning ansåg man att namnet på statyn var felaktigt. Den borde kallas ”Jämtbonden”, då en så ”rejäl” jämtbonde som Per Bertilsson i Bydalen hade stått modell.

I fortsättningen några omnämnanden om de större arrangemang, som stod i samband med utställningen.

Den s k Kulturmässan har tidigare kortfattat skildrats i årsskriften 1978 av Gustaf Näsström i artikeln ”Bland jämtländska konstnärer” och jag går inte in på den i detta sammanhang mer än jag påpekar, att den hade sin särskilda bestyrelse och var skild från utställningen i övrigt, frånsett att några av dess evenemang ägde rum på utställningsområdet. Det var f ö fråga om ett synnerligen rikt kulturutbud: fransk 1700-talskonst ur Nationalmusei samlingar, föredrag, konserter, teater, det sistnämnda ett uppförande på Jamtlis friluftsscen av Henrik Ibsens ”Härmännen på Helgeland” av en synnerligen förnämlig skådespelarensemble med Tore Svennberg, Gerda Lundeqvist, Victor Sjöström och Hugo Björne i de bärande rollerna.

Ett stort evenemang var Chicago-körens besök i staden. ”1 silande regn” mottogs den vid järnvägsstationen den 12/7 av bl a Östersundskören, som med ”malmklang” sjöng Vårt Land. ”Mellan en häck av vitklädda skolbarn” skedde så uppmarschen till råd­huset, där kören hälsades av borgmästare Olsén i full uniform. Sedan blev det en be­jublad konsert i I5:s exercishus, middag på Hov m m.

Ett annat uppmärksammat framträdande var det av den internationellt kända sång­erskan fru Andrejeva Skilondz. Enligt en intervju, gjord av red. Effe Magnusson, hade hon försökt lära sig svenska för att kunna sjunga partier ur Peterson-Bergers Arnljot. Av en recension att döma gick det inte så bra, då hon överröstades av orkestern, men desto mera bejublad blev hennes sängkonsert i IOGT-lokalen.

Helgen 17— 18 juli gick i ungdomens och nykterhetens tecken. Vid det stora ungdomsmötet nedanför Sikåsgården på Fornbyn talade biskop E. Lönegren om ”Ung­domsmod” och folkskolinsp. Carl Sehlin om Tempelbyggare”. Den sistnämnde talade också inför nykterhetsfolket, som i övrigt uppbyggdes av ett förbudstal av Carl Gustaf Ekman.

Ett tredje imponerande möte var det svenska hantverksmötet 23 — 25 juli, där bl a frågorna om lärlingsrekryteringen och yrkesutbildningen behandlades.

Riksdagsmännns sommarresa 1920 ställdes till Jämtland och södra Lappland med riksdagsman N. O. Olsson i Rösta som en av resemarskalkama. De 150 riksdagsmän­nens ankomst till Östersund skedde under en av sommarens få varma dagar. Några socialister bland riksdagsmännen passade på att ta ett avsvalkande dopp i Storsjön, ”men bondeförbundarna voro rädda för vatten”. I stället hamnade de genast på lantbruksutställningen, dit socialisterna så småningom kom efter. Till kreatursexperterna räknades också Fabian Månsson, men talmannen och förre LO-chefen Herman Lindqvist gjorde bort sig, då han ”icke hade ord nog av beröm åt jämtarna, emedan de lyckats förädla kon så långt att hornen försvunnit”.

I östersundstidningarna uppmärksammades mycket de s k Bellmanspelen, som gick av stapeln söndagen den 1 aug. Där syntes bl a ett ekipage med Gustav III själv. Först var det föreställning vid Tingshuset på Jamtli och senare på kvällen sång av bl a Ulla Winblad vid spegeldammen på utställningen. ”Ulla var förtjusande söt och tände eld litet varstans bland de manliga åskådarna. Tyvärr hade hon vrickat sin lilla fot.” (ÖP) Robert Berghagen, initiavtivtagaren till detta försök att öka publiktillströmningen till utställningen, berättar, att östersundsfödde revy skådespelaren J. Wilh. Hagberg gestal­tade Bellman och att Ulla också var en i staden född skådespelerska (Ines Sjödin?). Upp­vaktningen bestod av utklädda östersundsstudenter och dito gymnasister. Berghagen säger sig ännu ”rysa vid tanken på detta idiotiska påhitt”.

Det ovanstående torde räcka för att man skall förstå, att denna sommar 1920 bjöd som Gustaf Näsström säger på ”ett glittrande pärlband” av evenemang. Efter utställning­ens slut (8/8) konstateras i ÖP, att ”den rika sommarstaden är ett minne blott”. Det var bara notan, betalningen, som återstod, och den blev som redan sagts dyr.

 

Järnvägsjubiléet 25 augusti 1979

 

Föreningen Gamla Östersunds största aktivitet under verksamhetsåret 1978—1979 ägde rum i samband med 100-årsfirandet av järnvägens ankomst till Östersund. Redan hösten 1978 stod det klart att föreningen på något sätt skulle fira, att det 1979, närmare bestämt den 1 december, var 100 år sedan det första personförande tåget anlände till Östersund. Årsskriften för år 1979 planerades som ett järnvägsnummer och tanken på en järnvägsutställning väcktes.

Emellertid tillsatte Östersunds kommun en s k jubileumskommitté, bestående av kommunfullmäktiges dåvarande ordf. Per Söderberg, fru Brita Malmsten och Rolf Edström. En av orsakerna till denna kommittés tillsättande var att Föreningen Ostkust­banans vänner i Sundsvall hört för sig om föreningen kunde få i uppdrag att ordna järnvägsjubileét i Östersund liksom föreningen ordnat motsvarande jubileum i Bollnäs 1978. Det ansågs då av bl a kostnadsskäl, att kommunen själv borde ordna jubileumsfirandet, och det var självklart att kommittén med sig skulle adjungera t ex represen­tanter för SJ. Redan från början torde kommittén ha bestämt sig för att av huvud­sakligen väderleksskäl förlägga jubileumsfirandet till slutet på augusti.

I denna situation framstod det allt klarare, att en samordning av kommitténs och Gamla Östersunds jubileumsfirande var nödvändigt, då ju en konkurrens skulle bli till skada för båda parter. Det borde heller inte möta några avsevärda svårigheter att ordna en jubileumsutställning redan i slutet på augusti 1979 samt att ge ut de ”järnvägsartiklar”, som skulle ingå i Gamla Östersunds årsskrift 1979 som ett särtryck. Jubiléet i övrigt skulle bestå i framförandet av ett jubileumståg, förslagsvis från Brunflo, med högtidligt mottagande i Östersund. Det väsentliga var att detta tåg skulle dragas av ett sa gammalt ånglok som möjligt.

Till kommittén knöts nu, förutom representanter för SJ, främst chefen för SJ:s kundtjänst Gösta Ahlenius, sådana för Gamla Östersund: dess ordf. Lennart Edström, sekr. Åke Wisvall, intendent Nils Uhlin o. red. Hans Jacobsson, för Länsmuséet: Mats Persson, för Kulturnämnden i Östersund: Anders Håkansta, och för Brunflo Hem­bygdsförening: Sven Schylberg. Som samordnare och sekreterare i kommittén funge­rade drätselsekreterare Psyche Nyström. Främst därför att kommitténs ordf. Per Sö­derberg på ett skickligt sätt höll trådarna i sin hand samtidigt som han förtroendefullt delegerade olika uppgifter till de olika kommittémedlemmarna gick kommitténs arbete anmärkningsvärt smidigt. Kontakten med lokalpressen och lokalradion var också på­fallande god.

Enligt det program, som ett par veckor före jubiléet spreds i några tusen exemplar, skulle jubiléet firas på följande sätt:

1/ med ett jubileumståg Brunflo—Östersund—Lit med inalles 5 avgångar: Brunflo— Östersund, Östersund—Lit, Lit—Östersund, Östersund—Brunflo o. Brunflo—Öster­sund (Från och till ändstationerna skulle passagerarna i män av behov transporteras med buss), 2/ med ett högtidligt mottagande på Östersunds station i samband med det första tågets ankomst, med tal av landshövdingen, militärmusik etc, samt även med arrange­mang vid stationerna i Brunflo o. Lit, 3/ med en foto- och föremålsutställning, anord­nad av Gamla Östersund i Stadsmuseibyggnadens utställningslokaler samt en fotout­ställning i Brunflo järnvägsstation, arrangerad av Brunflo hembygdsförening, 4/ med försäljning av vykort med gamla östersundsmotiv och möjlighet att få dem stämplade med en jubiléumsstämpel, 5/ med ett 32-sidigt särtryck ur Gamla Östersunds årsskrift 1979, behandlande järnvägens tillkomst till Östersund.

 

På Östersunds station 25/8 1979.

 

Mot slutet av förberedelsearbetet tillkom ett sjätte arrangemang: en dräktparad på Jamtli i samband med Östersunds Lions Jamtlifest 25—26/8 1979. De ”utklädda” skulle färdas med jubileumståget till en tillfällig anhalt nedanför Jamtli.

Som synes var det ett stort program som jubiléumskommittén lyckats få till stånd. Frågan var nu bara hur vädret skulle bli. Sommarvädret dittills lovade ju inte gott. Emellertid blev den 25 augusti 1979 en ovanligt vacker och varm dag och jubiléet gestaltade sig som en folkfest av i Östersund sällan skådat slag.

Några rubriker ur stadens tidningar: ÖP: Tusentals hyllade SJ:s gamla tuffing. Ett sånt festtåg! LT: Folkfest när jubiléumståget drog fram. Järnvägs jubel! Men det gamla ångloket orkade inte ända fram. (Det sistnämnda anspelar på den enda ”missen”, nämligen att det gamla ångloket måste få en bult svetsad. På så sätt försenades tåget och vid en av resorna måste ett diesellok användes.)

I fortsättningen citerar jag en del ur de omfattande reportagen i lokalpressen, främst ÖP men i någon mån även LT o. Sundsvalls tidning.

”Det var en solig fest utan like när B-loket 1312, byggt i Trollhättan och årgang 1916, efter 8 års påtvingad vila med kraftfull maklighet drog i gång drivaxlarna och med tuff värdighet gick att celebrera minnet av det allra första tåget med destination Östersunds central.” — ”Någon premiärnervositet visade inte lokets besättning, föraren Robert Svensson och den till eldare för dagen degraderade lokföraren Calle Ångman.” — ”Så var det då dags för avfärd (fr. Brunflo) och tågbefälhavaren Kjell Johansson med glänsande metall-lock på penningväskan och iklädd uniform modell 1870, kunde börja biljettkontrollen med hjälp av tågmästare Märit Näsman.” — ”Det blev en lustiger färd. Nisse Voltris spelsugna trio slog an en okonventionell ton och drog gamla låtar. Då och då stack de emellan med ett skillingtryck. Av ren tillfällighet hade de hittat ett som passade för dagen. Det var en rallarvisa med jämtländsk anknytning, som doftade av kärlek, avsked, mödor och besvär.” — ”Litet dans blev det också mellan bänkarna.”

I Ope kom rallarna på. ”De var äkta och inga bonnrallare, förklarade 77-årige Hugo Sundkvist, som ingår i styrelsen i Rallarföreningen.”

I Östersund möttes tåget av landshövding Harald Pettersson, regionmusikkåren och en till flera tusen uppgående publik. Jag fortsätter referatet ur främst ÖP: ”Som sig bör hälsades jubiléumståget av länets landshövding.” Denne uttalade ett stort tack till arrangörerna av dagens fest liksom till dem som en gång var med om att lägga banan. ”Det är en hyllningens dag i dag, en hyllning till alla dem som före oss har arbetat, kämpat och trott på framåtskridandet samt med sitt idoga arbete bevisat att de tjänat sitt land och sin bygd. Det är inte märkvärdigare nu 1979 än det var på 1870-talet i det avseendet”, sade han bl a.

Bland deltagarna i jubiléet märktes även ett dussintal mycket långväga gäster, bl a medlemmar i en järnvägsförening i England. Ledaren för ”The Locomotiv Club of Great Britain” Brian Garvin konstaterade att precis ett sådant lok, som drog jubiléums­tåget i Östersund, just i dagarna skeppades ombord i Göteborg ”för vidare färd till England och Petersborugh. Där finns redan tre svenska lok plus en hel del andra från olika länder.”

Det kan nämnas, att även Sällskapet Ostkustbanans vänner var med på ett hörn genom att sälja en minnestallrik, den fjärde i serien ”Minnestallrikar med järnvägsmotiv”. Genom Föreningen Gamla Östersunds försorg såldes dels minnesskriften ”Då järnvägen kom till Östersund” av bl a ”tidningspojken” Hans Mattsson, dels en del just till jubiléet framtagna ”gamla” östersundsvykort.

Att jubiléet blev så lyckat berodde, som väl framgår av det ovanstående, på att så många villigt medverkade på ett eller annat sätt och som sagt på det synnerligen vackra vädret.

Något bör även sägas om den av Föreningen Gamla Östersund ordnade järnvägsutställningen, som öppnades jubiléumsdagen för att sedan hållas öppen till 9/9 och med ett beräknat besökartal av 800 personer.

Att arrangera en utställning är alltid mer eller mindre förbundet med mycket tidsödande arbete. De tre, som nära nog offrade sommaren för att få utställningen färdig till den 25 aug., är ordf. i Gamla Östersund Lennart Edström, föreningens outtröttlige intendent Nils Uhlin samt red. Valter Fridlund, den sistnämnde närmast ansvarig för texterna.

Vid den första inventeringen framkom det, att Gamla Östersund hade jämförelsevis lite ”järnvägsmaterial”. Med hjälp av nyinförskaffat och nyskänkt material samt lån från det välordnade och intressanta järnvägsmuséet i Gävle lyckades man så småningom att få ihop en hel del. Den fotografiska avdelningen vid länsmuseet var på ett skickligt sätt

 

Från Gamla Östersunds järnvägsutställning 25/8—9/9 1979; pressvisning 22/8: fr v: Lennart Edström, Nils Uhlin, Walter Fridlund, Hans Jacobsson.

 

behjälplig med bl a förstoring av bilder. Utställningen skulle ju också i någon mån visa hur det såg ut i Östersund vid tidpunkten för järnvägens tillkomst och tiden strax därefter, och därvidlag bjuder ju Gamla Östersunds rikliga samling av gamla fotografier mycket.

Att gå igenom utställningen vägg för vägg, montage för montage, kan tyvärr inte göras på ett begränsast utrymme, men något bör nämnas.

Blickfånget ”SJ 100 dr i Östersund” omgavs av vyer över den då (1879) 93-åriga staden, t ex utsiktsblad från Frösön, Brogränd (uppifrån), Kyrkgatan norrut mot länsfängelset osv, allt i förstoringar. Rallarbilder. Personalbilder: stationspersonalen (t ex 1892) och personalen vid järn vägs verkstaden (t ex vid sekelskiftet). Porträtt och data på stinsarna vid Östersunds centralstation från Sebastian Tham 1879—85 till den nuv. trafikområdeschefen Bertil Andersson. X:de trafiksektionen 1913. Bildkavalkad från sekelskiftet och framåt, t ex brand på centralen 7 maj 1917, järnvägsmannafamiljen Eklund, SJ-are i Odenslund osv. Med hjälp från jämvägsmuséet kunde några dockor i naturlig storlek föreställande lokförare, eldare, smörjare o. konduktör i äldre ”järnvägshögtidsdräkt” utställas. Det fanns naturligtvis en hel del järnvägsattiraljer och järnvägspynt i form av emblem m m. En gammal järnvägs telegraf intog en hedersplats.

Allt som allt: det var en mycket trevlig och instruktiv utställning, alldeles lagom för ett besök eller två.

 

UR ÖSTERSUNDS STADSARKIV
Fortsättning av Borgerskapets protokoll, tolkade av
Arne och Helga Öhberg.

 

Pag. 963 1828
Nowb. d. 3 anmält direct. Wikström, att de utsatt dagen till torsdagen d. 6 dennes samlas landtm. och gode män för att werkställas skogsgradering.
Blifvet wärkstält d. 6 nowbr. men kunde icke afslutas dänna dag utan åtog sig T. Lind att uträkna och jämka skogsärsättningen och T. Jonsson jorden för bättring.

1828
Novbr. d. 11 woro de Äldsta samlade och nedanståände ämnen förehafda.

1m uprättades classificat på Borgerskapet gårdsägare till betalande löhn för stadspredicant, klock. barnmorska.1)

2 afsades att landtm. Fredriksson och Westerlund bör icke få skrifv. icke eller T. Lagerlund eij el. T. Bolin eij el. får moln. Olof Erss. skrifv. Postill. Oden gevallj. Holm

3 Borgersk. upgaf, att jägarn Sven Ahlberg skall solt till Pehr Forslund i Fugelstad sin nya tomt belägen i Myran, vilket de enhälligt bestridde för viss ordsaker och att den icke är bebygd el. hembjuden Borgerskapet till åtkomsthandlingars vinnande.

4 Class. wärkställdes efter upprättad lista, dock emot wilkor, att en kunnig man genast bör förestå skolan2) för wåra barn under pastoris ansvar; utan fullgörandet häraf minskas inkomsten och en annan anskaffas, som fullgör sitt åtagande.

5 utta/ande på skomak. geseln Gustins ansökan att blifva borger, medgafs enhälligt.

6 Föreslogs att 1 :st bänk pä manssidan istället än stå tom finge intagas af Borgerskaps ordförande, stadscass. och kyrckvärden; dätta fants billigt. Föreslogs att wid nu warande Ricksdag sökes fä en justitiarie, som äger dömma i alla justitie och poliswi/ hwilka kunna förefalla innom dätta samhälle.
Som biföls.

8 upvistes protocollerna från stadens fundatjon, inbundna i ett band som kostad Rdr 1—12 sk Rgs.

Uplästes och godkändes Östersund d. 11 Nowbr 1828.
Sam. Perman, Olof Lindström, P. Hedell, Sam. Biberg, Söderlund, A. Andersson, J. Sundström, J. Svensson, Er. Fjellman, P. Wallberg.

1828 Nowbr. d. 29 står anteknat i Riksdags Tidningen, att Östersunds riksdagsman är rådman Wallström i Huddiksvall.

Dec. 2. upgifves att skomak. Gustin, bokbindarn Högström, garfvarn Jonsson, som nu nyligen blifvit antagna, äro här mantalsskrifv.

Decemb. 15 war enhällig samankomst, då följande uplästes, öfverlades och beslöts.

1 uplästes cartebeskrif ning af T. Jonsson och anmärkt, att garfv. Thelberg innehar nästan en hel tomt att gifva ärende för.

2 uplästes anwisning på capit. Luccander att betala Rdr 10 Rgs till stadscassörn och lösen till Perman, och må madam Granqvist använda den uplagda jorden bäst hon kan och gitter till sin och barns föda.

3 :to att solidaten Ahlberg sålt sin nya tomt till torparn Forsslund, som redan fådt 1:ste upbuud och bör vid tinget protesteras nästa våhr.

3) Månne icke var och en som blifvit borgare med och utan tomter bör betala afgift till stadscassörn så wähl som handelsm. Hedell efter classificatjon der de äro uptagne el. blifva.3)
För mig är upgifvet, att torparne Mjelman, Jacob och Nils Jonasson skall4) utbjudit björkwed och annen samte’) stör, som de upgifvet deras bönder att få hoplägga och försälja. Månne icke dätta kan wara en tjufkrok att dätta hugges på wår fäbowall; skulle sådan bör veden m.m. auctjon. Hööladorna i Ranåsen Göviken samt gärdesgården gärdar kring Göviken bör försäljas el. flyttas omkring afradslandet strax där intil. Doct. Rissler lofvat ärläga för qvarn 4 kappar korn ärligen. Månne icke dässa bör delas till de fattiga?
Upvisas landtm. Jonsons inkomna carta med beskrifning, protocoller och en märckvärdig räkning öfver den gjorda delningen innom staden.
Brandwakars holande.

1828 3) December d. 27. Länt till T. Hedell min uträkningslista på landtm. Jonssons arfvodesräkning att af Borgerskapet godtjöras och tillika resten af ståndcassafongden.3) Tillika7) emotog Hedel Thelbergs anvisning på capitain Lucander att betala stadscassan Rdr 6—32 Banco på Granquist nya tomten som tillsagt war före auctjon som i samankomst förut bewilljat skulle få försäljas till den högstbjudande då jag upgifvit att gästgifv. Hamrin bjudit Rdr 20 rgs.
d. 27. I dag träffade jag händelsevis ingenör Renström och efterfrågade skifteslinierna emot Ranåsen, Konkbacken och Nifsåsen, då han ärkände allenast sten vid Helfvetetsbacken men ingen uphugning af skogen till sten på Kånkbackebron — men icke på norra linien till Björnsmyrkällan.
d. 28. antogs till ståndvakt i marknan:
Fäldtjägarn Ahlberg
Dito Blomberg
D Hallstedt
Dagsverkarn Mård

1829 Januar d. 24 afgifvit följande betyg:
Som intet sjöfart fins i Jämtland wartill connocssementer behöfves kan eij någon inkomst beräknas. Östersund d. 23 December 1828.
S.P.
För år 1828 har huarken marionettespelare, lindansare eller dylika visat sig i Östersund och därföre all inkomst härigenom uteblifvit. Östersund d. 23 December 1828.
S.P.
Dässa betyg äro afgifna till hr. befalln. C. Bergd. 24 Januar 1829, sedan jag öfverlagt med hr. landssecreteraren Winter i sällskap med T. Wellzin, befalln. Elfström, handl. Stadin gemensamt hos apoth. Nyholm efter upbörden på 8) då T. Möller likvähl varit härstädes både i Januar och Marti och betalt Rdr 4 Banco vardera ggn, men som icke Dramatiska Theatrar existerar, har dässa medel blifvit emouzgna och förda i stadscassan — varje gång.8)

1829 9) Febr. 21. Insändt till Landscontoiret: Upgift på gångbara priser å hwarje lifsförnödenheter efter vanligheten. S.D. Insändt till D:o priscourant å byggnadsämnen, dagsvärken m.m. lika förhållande med förledit år. S.D. Under fribref afgått till advocatfiskalsembetet i Comm. Collegii, upgift å varende handlande, bokhållare, mästare och gesäller för 1829 — med posten.9)

1829
d.10) 2 Martii woro de Äldsta kallade att öfverlägga att förse Justitiarien med löhn. — Därvid yttrade handl. Stadin och för handl. Söderberg, frånvarande, garfv. Thelberg samt smed. Lindström och Hedell ville icke hafva Justitiarie, men H. Reg. Biberg, färgarn Fjellman, mål. Andersson och Wallberg wille hafva en sådan, om herr landshöfdinge kunde af ståndscassan löna honom.10)
uplästes mitt bref till hr inginör Lind om ståndskogen och odlingskostnaden snara werkställande. uplästes min kungörelse om wårdande af wår skogsskiftet i Rånäsen d. 1 Februar 1829 på Frössön, upläst.

upläst d. 2 Marti 1829
Sam. Perman, J. S. Biberg, E. Stadin, P. Hedell, Lindström gen. Stadin, E.G. Thelberg, A. Andersson, Eric Fjellman.

Observeras till rättelse pagina 942 i denna boken”) att guldsm. Westerlund får icke mera controllera silver och äfven med borgerskapets förlust för 3dje resan underhaltigt silfverprof.

1829
Mart d. 26 men upviste guldsmeden Westerlund befallningsm. Elfströms qvittans, att han d. 18 Mart 1829 ärlagt Rdr 24 — 32 sk Banco såsom 2 :ne utslag förut ådömda böter. Lämnat till guldsmeden Westerlund bevis i dag, att hans hustru Mart. Högström dog d. 21 Julii 1828 och efterlämnat sonen Nils Fredric på 4:de året i så knappa wilkor, att begrafningskostnaden måste inskränkas och således ingen tillgång utan skuld till stadscassan, som han lofvade betala om en månad med räntor Rdr 25 rgs emot panter.

Mart d. 30. Tillskrifvit Hr Magist12) om Forslunds i Fugelstads kända upförande i församlingen för att kunna utestänga honom från köpet af nya tomten af fäldtjäg. Ahlberg.
d. 29 Mart ärkände stadscassören Hedell, att han upburet af konstmakaren Carling Rdr 4 Banco för visadt spectakel under marknan at påföras stadscassan.
Aprill d. 15 ärhindrades stadscass. Hedell att söka upbära Rdr 2 rgs af de härwarande konstridare för 2:ne representatjoner. Aprill d. 16 skickat åter hr häradshöfd. Lundqvist ansökning att öfverses och jämkas efter wår första öfverenskomelse om justitiariatet.

Aprill d. 22 återkom från T. Lundqvist jämkad till Rdr 233— 16sk Banco13) i med rum och löhn tillhopa och lämnades med brefv och inlaga hr landshöfdingens handen d. 23 3) aprill.

24. Tillskrifvit ingen. Jonsson om wad utslag som skall fås på såvähl upodlingskostnad för den aflämnad jorden som skogsärsättningen.

Pag. 973 1829 Aprill d. 18. Holts auctjon på torggödningen, då garfv. Thelberg stadnade för högsta ropet — Rdr 7—24 sk rgs.
Aprill 25. Garfv. Thelberg bortagit dät qvarståände marknasståndet, som en huddiksvalsbo lärer nyttjat och bör således få betalning af dass ägare, både för skjutsen och stället där det ställes, som Thelberg sagt skjer hos befäl. Öhrnell.

Maij. d. 2. Antogs skräddaregeseln Wlnberg till skräddare af de Äldsta med 8:ta rösters bifall.

Maij d. 9. Tillskref jag Olof Jönsson i Hackåsen, att öfvertala sina lagare i distriktsmagazinet i Owiken att föröka inslaget i magazinet med 100 tunnor korn till de förut warande 100 tunnor för stadens behof i nödens stund. Dänna anhollan gjorde jag bittida i wintras men icke fådt svar föran i går af hr landshöfdingen att detta beviljades, och fick tillsägelse att tillskrifva magazinets föreståndare om upfyllande, då wi eljest i nödens stund finge longwäga skaffa oss ett dyrare bröd.
Maij d. 19 var enhällig sammankomst pålyst, då följande ämnen förehaddes nemligen

1 uplästes T. Hedels debitering på stadens borgerskap.

2 upvises marknadsinkomsterna för januar Rdr 96— 16 sk rgs och martii Rdr 230— 14 sk rgs.

3 uplästes T. Hedels upgift efter boken upgå Suman efter säkra reverssor Rdr 795— 8 sk — 6 och obetalta räntor på 64—10
864—13 —414) och önskade Borgarskapet att revisjon bör granska alla räkenskaper från och med Rödeens tid till närvarande och beslöts som ärsättning för besväret Rdr 10 Banco af stadscassan och blefvo nämde hand. Stadin och pastor Ocklind — och verkställes sist efter 3 månader.

4 bortauctjoner gärdesgården i Göviken och ladorna så i Göviken och Ranåsen, upsköts

5 Månne icke bäst vore att13) skifteshagere mot Odensala blifve i åhr upstängd och betet begagnades gemensamt, hvari Odensalaboarna bör efter tunnland biträda och värkställes13) efter wåranden el. så fort skje kan.

6 Uti Ranåsen bör wi i åhr nyttja betet på wår afradsland med geterska.

7 Fåren bör bortskaffas i sommar om osämja och skadeärsättning skall undvikas huilket alla medgåfvo innom månadens slut.

8 Svinen bör från denna dag wara kingade.

9 Brandsyn förättas lördagen i nästa wecka och om afton sprutorna försökas och biträdes af garfv. Thelberg och Hamrin och 1:sta qvarteret skall biträda wid sprutornas försök.

10 Bör undersökas om bäckwattnet kan af ledas öfver om staden el. annan säker utväg i dass fart den nu har med öfvertäckning och grafning, och med samma efterse och ett dike öfver staden kan bortföra all det vattnet som fördärfvar torget.

11 Fortsattes med trädplanteringen vid Grafbäcken och resterande.,5)

12 Prästgården medgafs skulle i åhr rödfärga taket och knutarna brädslås.

13 Borgerskapet fattade i samråd med pastorn, att skolan skulle inrättas som i vanliga skolan, 2:ne timmar för och 2:ne efter middagen och åtnjuta 12 sk Rgs för warje barn i weckan som betalas förut och bör Borgerskapet noga efterse om fattiga barn göra skjälmstycke på gatorna och upgifva de fehland för kyrkrådet.

14 Alla som i sednare åren vunnit burskap bör upvisa sitt burbref, med el. utan tomter för framtida uplysning om åtkomsthandlingar till tomten och betala den afgift som är besluten efter classificatjon i nästa samankomst

15 Jordstycken som skola betalas är endast kihlen wid tomten för landssecret. Winter. Garfvar Thelberg har dubbell tomt på Myran, men reg. skrifv. Biberg instänger det jordstycke som stöter till hans lott och får behollas så länge han är kyrckvärd utan afgift.

16 En bro förnyas wid Sjögatan åt Jon Stjernfelt, hvilken bör snart värkställas, och bör acorderas med någon för bästa priset men likafult wähl gjort, äfven som bör en ny bro fullbordas wid Ljungbergs kåhlhaga med sama wilkor.

17 Kyrcktaket utanpå och taket i sacristigan inuti samt i spruthuset förbättras. Beslöts att för warje tomt skulle anskaffa och tillskicka en bräda — wilka handelsman Söderberg lofvat emotaga och antekna.

18 Wägstycket i stånd sättes och skifteshagarna efterses och Bäckgatan uphjälpes — wärkställes efter wåranden.

19 Ny gärdesgårdsdelning med Odensala att wi weta wad wi bör underholla.

20 Wäljes ledamöter till taxeringen d. 18 Junii.
För ridd. och adeln:
Capit. Lucander

Ofrälse ståndperson:
Häradsskrifv. Rödéen16)
regts.skrifv. Biberg

Prästeståndet:
Pastor Ocklind

Borgareståndet:
Apoth. Perman, handelsm. Söderberg, mål. Andersson,13) smeden Lindström, apoth. Nyholm, hattmak. Söderlund, skrädd. Wallberg, Pehr Ersson.

21 Alla som äga hundar, som bita folk, får och svin böra bortskaffas.

22 Bör warje nya lotterna samt skogsskiftet förses med ägarens namn på en stake el. i träd.

Upläst och ärkjändes intygar d. 19 Maij 1829 .
Sam Perman J. Åsell å egne och vagnmakarne Er. och E.P. Moberg, A. Andersson, T. Sundström, Lindström, P. Åström, J. Söderlund, H. Strömberg, E. Bräckberg, Nils Ol. Rödén, Wallberg, J. E. Borin, Biberg g. Perm, majorsk. Stjernfelt, J. Svensson, Hedel gen. Perman.

NOTER
1) Osäker läsning. Supplering har gjorts efter uttrycket på pag. 835, punkt 4.
2) I marginalen står ett halvt oläsligt ord, möjligen “observeras”.
3) Stycket är överstruket med lodräta streck.
4) I marginalen: “1828 Decemb d. 2 på 967”. Pag. 967 är dock tom.
5) Osäker läsning med oklar innebörd. Läsningen “jämte stör” vore även möjlig.
6) Pag 967 är tom.
7) Inskjutet ovan raden och före begynnelseordet står “observ”.
8) Textförlust i radslut genom bladskada. Viss supplering har kunnat göras enligt pag. 939, nederst.
9) Avsnittet ej skrivet av Perman.
10) Avsnittet innehåller flera överstrykningar samt mellan raderna inskott, som ej kunnat inplaceras med full säkerhet.
11) Pag 942 saknas.
12) Lucka i texten
13) Textförlust i radslut genom bladskada.
14) Uträkningen synes ej stämma.
15) Läsningen av senare hälften av punkt 11 är osäker p.g.a. ändringar och sannolika skrivfel. Troligen avses Gravbacken, som omnämnts å t.ex. pag. 904 och 929.
16) P.g.a. överstrykningar, ändringar och inskottsstreckar är det oklart, om flera namn än Rödeens avsetts skola stå under rubriken “Ofrälse ståndperson”. Bibergs namn synes vara tillskrivet av någon annan än Perman och delvis i tidigare befintlig streck.

 

Årsmötet 1979

 

Då Föreningen Gamla Östersunds v. ordförande rådman Lars Herlitz, i ordf. kansli­chef Lennart Edströms frånvaro, hälsade medlemmarna välkomna till årsmötet 1979, hade c;a 160 personer bänkat sig i Rådhusets f d stadsfullmäktigesal. Sedan de nya medlemmarna presenterats, var det tid för årsmötets öppnande och parentation. Under det gångna verksamhetsåret hade inte mindre än 25 medlemmar avlidit, bland dem en hedersledamot, två f d ledamöter i styrelsen samt en av föreningens allra tidigaste medlemmar. Hedersledamoten var den kände konst- och kulturhistorikern, redaktören, radiomannen m m skriftställaren fil dr Gustaf Näsström. Så sent som föreg. år hade han haft en uppskattad artikel införd i årsskriften. Vid olika tillfällen medverkade han vid föreningens årsmöten samt publicerade sina minnen från Östersund i ortspressen. De två styrelseledamöterna var Fredrik Borggren och överste Rolf Kjellin, bägge med starka släktband bundna vid Östersund. Detsamma kan sägas om den mycket tidige föreningsmedlemmen (sedan 1924 ) direktör Erland Herlitz, far till dagens fungerande ordf. Lars Herlitz.

Vid valet av styrelsen omvaldes ordf. Lennart Edström, v. ordf. Lars Herlitz, skattmästaren Sven-Ivar Nordin, intendenten Nils Uhlin o. redaktören Hans Jacobs­son. Sekreteraren överste Åke Wisvall o. klubbmästaren Bertil Nilsson hade begärt att få slippa återval. I deras ställe valdes som ord. styrelseledamöter de förutvarande suppleanterna tandläkare Bengt Pålstam och major Lennart Westerberg. Till styr.suppl. omvaldes f kommunalråd Bengt Sehlstedt samt nyvaldes polisassistent Hans Engman o. resebyråföreståndare Gunnar Nilsson.

I fortsättningen ställdes ett beslut av styrelsen till årsmötets avgörande, nämligen om föreningen såsom ett led i Östersunds stads 200-årsjubileum skulle ingå till kommunen med en begäran om att kvartersnamnen i den ”gamla” staden skulle hållas levande därigenom att kvartersskyltar återuppsattes. Det framhölls att dessa kvartersnamn var en viktig del av stadens historia, då de minde om att någon känd person bott och eller ägt fastighet i kvarteret, t ex kvarteret ”Filosofen” efter filosofiläraren N. D. Augustin, ”Auditören” efter auditör O. Em. Ocklind, ”Räntmästaren” efter lanträntmästaren O. P. Hellgren, ”Färgaren” efter färgarmästaren J. O. Holmbäck, ”Rektorn” efter rektor Abraham Sundberg osv. Årsmötet villfor styrelsens begäran.

I samband med denna fråga väckte landsantikvarie Sten Rentzhog ett förslag, att föreningen skulle medverka till att en ny del av Östersunds historia skulle utarbetas till 200-årsjubileet. Sten Rentzhog ville också, att till årsmötesprotokollet måtte fogas några uppskattande ord med anledning av att en del äldre hus, t ex i kvarteret Borgmästaren, restaurerats och därmed bevarats för framtiden. Det s k Frimanska huset på Storgatan hade ju även räddats. Enligt funna anteckningar på en vägg i detsamma är husets stomme från år 1857.

Efter årsmötesförhandlingarna var det så tid för minnesdagens föredrag, som detta år hölls av landsarkivarie Lars Rumar. På ett ledigt och sakkunnigt sätt talade han över ämnet Hembygdsforskning eller lokalhistoria ur främst arkivens synpunkt. Inlednings­vis betonade han att intresset för hembygdsforskning tilltagit och att släktforskning blivit nära nog en folkrörelse. Landsarkivens roll har därigenom blivit betydelsefullare.

I sin bok ”Gräv där du står” har Sven Lindqvist kraftigt betonat arkivens betydelse, framförallt med exempel från Gotlands landsarkiv och Slite cementfabriks historia.

Bland handlingar efter företagets ledare major Nyström finns t ex det brev från Skånska cements direktör Wethje, som innebar att det dittills självständiga företaget överfördes till den stora cementkoncernen med konsekvenser för orten och de anställda.

Till skillnad från museerna är arkiven mindre åskådliga och de lämpar sig inte så mycket för utställningar. Ett arkiv är utan tvivel den svårtillgängligaste kunskapskällan, men inte minst lokalhistoriens viktigaste källmaterial finns på arkiven. Det är ett detektivarbete att forska i arkiv, ett arbete som fordrar både förtrogenhet med arkiv­materialet och spårsinne men som i högsta grad kan löna sig.

När det gällde landsarkivet i Östersund framhöll Rumar, att det var en mycket gynnsam situation för jämtarna att ha ett eget arkiv, som i dagarna skulle fylla 50 år, vilket skulle celebreras med en utställning. Genom skilsmässan frän lantmäteriet, som innehaft lokaler i samma byggnad, skall arkivet få betydligt utökat utrymme, vilket bl a möjliggör upprättandet av ett särskilt folkrörelsearkiv inom landsarkivet.

Bland arkivhandlingarna nämnde föredragshållaren det av Anders Lundvall depone­rade firman Fresks unika affärsarkiv liksom Robert Fresks omfattande samling av privatbrev. Bland nytillkomna företagsarkiv märks sådana från Husa bruk, Vaplans mekaniska verkstad och Näldens ullspinneri. Även arkiven från Hissmofors och Ägg­fors vore att förvänta. Det som saknas är bl a arkiv från småföretag, och de privata brevsamlingarna borde även kunna ökas. Amerikabreven har ju haft högt anseende men även ”inhemska’* brev borde bevaras. Av docenten Sune Åkermans historiska inven­tering i Rätan har framgått, att t ex de värmlänningar, som ”emigrerade” till Jämtland, ytterst sällan återsåg sin hembygd. Kontakten med densamma upprätthölls, frånsett de många fall då den helt bröts, genom brev.

Det finns alltför många exempel på oersättliga arkivförluster. Rumar påpekade bl a de ”slaktningar” av brevsamlingar, som frimärkssamlare kunde göra sig skyldiga till. Att hembygdsföreningarna ofta själva ordnade sin arkivfråga var inte i allo bra. Risken för brand är ju inte obetydlig och ett hembygdsarkiv kan som regel bara erbjuda lösryckta brottstycken. Ett centralt arkiv kan på ett helt annat sätt erbjuda sammanhang och kontinuitet. Föredragshållaren, som avtackades med en kraftig applåd och erkännsamma ord av den fungerande ordf. Lars Herlitz, uttalade till sist sin uppskattning av att Föreningen Gamla Östersund deponerat en stor del av sitt arkiv i landsarkivet.

Så var det då dags för den sedvanliga supén, även detta år på Temperance och skickligt ordnad av avgående klubbmästaren Bertil Nilsson. Vid kaffet gav redaktör Walter Fridlund några glimtar från Östersund vid krigsutbrottet 1939. På ett mycket skickligt sätt skisserade han upp läget på sommaren och hösten 1939. I Östersund liksom annorstädes blev man trots den rådande utrikespolitsika spänningen mer eller mindre överraskad av själva krigsutbrottet. De evenemang, som var planerade, t ex Barnens dag och landskapskampen i fri idrott mellan jämtar och härjedalingar å ena sidan och trönder å andra sidan, gick av stapeln som om ingenting hänt. De c:a 600 man, som den 1 sept. inryckte till repetitionsövningar, fick först under marschen genom staden reda på att tyskarna på morgonen anfallit Polen. Fridlund nämnde att man i Östersund ovanligt tidigt den 1 sept. visste vad som hänt, eftersom en polsk arbetare i staden i polsk radio hade hört att tyskarna hade ryckt in i hans land och meddelat lokalpressen detta.

Liksom i det övriga Sverige gjorde i Östersund och Jämtland det ryska angreppet på Finland den 30 november 1939 större intryck och skapade en ödesdigrare stämning än själva krigsutbrottet i början på september.

 

Årsberättelse

 

Styrelsen för Föreningen Gamla Östersund får härmed avgiva följande redogörelse för verksamhetsåret 1978/79.

Styrelsen har under året bestått av följande ledamöter:
kanslichef Lennart Edström, ordförande
rådman Lars Herlitz, v ordförande
överste Åke Wisvall, sekreterare
bankdirektör Sven-Ivar Nordin, skattm.
häradsskrivare Nils Uhlin, intendent
adjunkt Hans Jacobsson, redaktör
adjunkt Bertil Nilsson, klubbmästare

Suppleanter:
tandläkare Bengt Pålstam, v sekreterare
kommunalråd Bengt Sehlstedt
major Lennart Westerberg, bitr redaktör

Revisorer:
bankdirektör Stig Nillbrand
kamrer Åke Andersson

Revisorssupplenater:
fastighetsassistent Hadar Dahllöw
kamrer Kjell Wahlström

Styrelsen har sammanträtt sex gånger.

Föreningens årsmöte hölls som vanligt på stadens födelsedag den 23 oktober i f d stadsfullmäktigesalen i Rådhuset. Årsmötet bevistades av 156 medlemmar.

Efter mötesförhandlingarna visades den film som Gösta Lundberg tog 1951—53 och som av Östersunds-Posten överlämnades som gåva till föreningen vid tidningens 100- årsjubileum.

Vid den gemensamma supén på Temperance, som samlat 97 medlemmar, kåserade redaktör Nils Röhne om redaktörer och andra i Östersunds-Posten under årens lopp.

I anslutning till årsmötet visades i stadsmuseet under två dagar de gåvor föreningen erhållit verksamhetsåret 1977/78.

Föreningen har under året aktivt medverkat i förberedelserna för och genomförandet av jubileumsfirandet med anledning av att 100 år förflutit sedan järnvägen 1879 kom till Östersund.

Under tiden 25 augusti—9 september ordnade föreningen en jubileumsutställning i konstklubbens lokaler och Ahlbergshallens vilken besöktes av ca 800 personer.

De artiklar i årsskriften för 1979 som berörde järnvägen utgavs till jubiléet som ett 32-sidigt särtryck kallat ”Då järnvägen kom till Östersund”.

Styrelsen har tagit fram vykort av 17 äldre motiv frän staden, vilka kommer att säljas på stadsmuseet. Under utställningsveckorna såldes vykort för 4.200 kr.

Stadsmuseet har 25 juni—9 september dagligen hållits öppet för allmänheten och under övrig del av verksamhetsåret har besök kunnat ordnas efter överenskommelse med intendenten. Antalet besökande under året kan uppskattas till 1.800 personer varav 150 utländska medborgare representerande minst 14 nationer.

Museets entrérum har under året inretts med möbler från borgmästarens ämbetsrum och i taket har monterats två äldre mässingarmaturer från rådhuset tillverkade av hantverkare i staden.

Ersättningsfrågan efter det i föregående årsberättelse redovisade inbrottet i museet har under året slutreglerats. Styrelsen utreder nu hur föreningens samlingar bör vara för­säkrade.

Liksom tidigare år har intendenten tillhandahållit bildmateriel och lämnat uppgifter ur föreningens samlingar till institutioner, företag och enskilda personer. Denna verk­samhet har för varje år ökat i omfattning och kan ses som ett glädjande bevis på ökad kännedom om föreningen och dess resurser.

Förstoringar av äldre stadsmotiv ur samlingarna pryder nu hälsocentralens lokaler i Lugnvik och kommer även att placeras i den blivande hälsocentralen vid Storgatan.

En studiecirkel för de medlemmar som var intresserade av att forska i någon del av stadens historia har startat och under året bl a studerat landsarkivet och länsbiblioteket.

Under verksamhetsåret erhållna gåvor redovisas i särskild bilaga.

Under det gångna verksamhetsåret har rivningslov begärts för bl a följande fastigheter:
Stg 1073                           SJ huvudverkstad
Stg 336                             Kallkällsvägen 12
Hästhoven 13                   Hantverksgatan 34
Stg 654                            Travbanerestaurangen
Instrumentmakaren 2       Prästgatan 8 (gatuhuset)
Förskinnet 1, 2                 Thomégränd 26, 28 (gårdshus)
Förskinnet 3                     Regementsgatan 40 (gårdshuset)
Brandsprutan 2                Läroverksgränd 8
Skjutbanan 7                   Köpmangatan 57

Föreningen har låtit fotografera dessa fastigheter i den mån fotografier icke funnits i föreningens samlingar.
Föreningens fyrtioandra årsskrift utdelas vid årsmötet.
På Samuel Pennans grav har på årsdagen nedlagts blommor.

Under tiden 1 oktober 1978—30 september 1979 har följande medlemmar avlidit:
5 okt 1978  Filmfotograf Gösta Lundberg, Östersund
20 dec        Överste Rolf Kjellin, Östersund
22 dec        Distriktslantmätare Magnus Holmbäck, Frösön
22 dec        Kapten Gunnar Valemark, Linköping
29 dec        Polismästare Gunnar Höglund, Östersund
30 dec       Tekniker Helge Norden, Östersund
7 jan 1979 Direktör Bengt Piculell, Östersund
17 jan        Forstmästare Bengt Ekman, Östersund
5 febr        Åkeriägare P A Persson, Östersund
9 febr        Kontorist Sven Köhlqvist, Östersund
15 febr      1:e Landskanslist John Ericson, Östersund
19 febr      Konditor Arthur Wedemark, Nora stad
2 mars      Direktör Erland Herlitz, Östersund
4 maj        Kassör Anders Jansson, Östersund
30 maj      Fil.doktor Gustaf Näsström, Förslöv
4 juni        Civilingenjör Fredrik Borggren, Östersund
12 juni      Disponent Per Branden, Östersund
2 aug        Köpman Verner Skoglund, Östersund
17 aug      Utbildningskonsulent Kjell Wallin, Frösön
13 sept     Grosshandlare Allan östlund, Östersund
15 sept     Taxeringsintendent Joel Lind, Östersund
20 sept     Hemmanägare Erland Hägglund, Krokom
24 sept     Glasmästare Ragnar Clarin, Östersund
12 mars    Hovfotograf Georg Lingsell, Klässbol
14 april     Köpman Holger Thorgerzon, Östersund

Vid föregående årsmöte invaldes 25 nya medlemmar i föreningen.
Föreningen hade den 1 oktober 1979 464 medlemmar.
Beträffande föreningens ekonomiska ställning och räkenskaper hänvisas till revisionsberättelsen.

Östersund den 23 oktober 1979
L Edström & N Uhlin & A Wisvall

 

FÖRTECKNING
över influtna gåvor 1978—1979

 

På grund av att en fullständig förteckning skulle uppta alltför många av årsskriftens sidor har ett sammandrag måst göras i likhet med föreg. år.

Gustaf Abrahamsson, Östersund: JT:s Minnesnr26/6 1909.

Gerda Andersson, Östersund: Foto (fröken Ellen Paulsson).

Anna Amström, Östersund: 2 foto (utställn. 1920).

Karin Bach, Frösön: ”På skidor” 1912, 1913; skrifter av Carl Sehlin o. J. Stadling m m.

Barbro Bergholtz, Östersund: Placeringslista (Ösd:s El.Bolags jubileumssupé 1939); 3 foto. Birger Bragée, Östersund: Foto, tidningsurklipp, vykort.

Rickard Cederberg, Östersund: 7 foto (droskbilar o. droskägare).

Arne Dahlin, Östersund: Polisutredning (eldsvådan Gröng. 6 1931).

Hadar Dahllöw, Östersund: Fotoalbum (Genbergsskolan); ritningar.

Lennart Edström, Östersund: 4 foto (bl a Sigge Ericsson o. Plex Pettersson, 1963).

Roland Ferm, Östersund: Nyckelbricka (Grand Hotell).

Bo Fredriksson, Östersund: Anteckn. om Östersundare m fl i Brunflo tingslags protokoll 1786— 1805.

Birger Flansson, Östersund: Bl a skrifter om homöopati.

Anna Hedberg, Stockholm: Nya Testamentet (Stockholm 1816).

Örgen Hedin, Handen: Foto (Jämtlands Gille, 1910-talet); div. inbjudningskort o. program; JP:s utställningsnr 1920 m m.

Erik Homeij, Östersund: Karta (Ösd 1959).

Erland Hägglund, Östersund: Foto (John Ericsson); tidningsurklipp (rektor C. A. Hägglund). Ellen Höglin, Östersund: Jtlds Tandläkareförrs minnesmedaljong+foto (Svante Höglin 16/10 1893—15/2 1970).

Bengt Hamrén o. Anna Hamrén, Stockholm: Inalles 300 foto från lektor J. E. Dalén o. hans familj (Se art. i denna årsskrift!).

Gullmar Johansson, Östersund: Foto (Acke Åslund).

Anders Konow, Östersund: Ordförandeklubba för För. Gamla Östersund, tillverkad av givaren.

Kvinnl. För. Gamla Östersund: 2 foto (Paul o. Ellen Paulsson).

Georg Lindblom, Gävle: 2 foto (SJ :s träd- o. signalavd:s personal 1920).

Ingrid Lundvall, Malmö: 7 foto (bl a Barnens Dag i Östersund), vykort, kataloger; familje­krönika för J. A. Johansson, Östersund, förf. av sonen W. Wörnlund, Östersund.

Bengt Magnusson, Östersund: Boken ”Banbrytare” av Manne Briandt.

Greta Mobergs dödsbo, Östersund: Gårdshandl. (Nygatan 12); 16 foto (bl a skolklass i Norra folkskol. o. 1910, gruppbild ”Muntrationsklubben” 1889) m m.

Bertil Nilsson, Frösön: 4 vykort (Ösd, 1940-t.).

Kerstin Nilsson, Östersund: 2 foto (Linnemagasinet 1920).

Ester Olsson, Järpen: 3 foto (bl a landsh. S. Linnér).

Ragnar Ohlson, Östersund: Foto (Ösd fr. Frösön o. 1920).

Gunnar Otterfalk, Östersund: 2 foto (körkarlar m. hästar o. fordon).

Agnes Palm, Östersund: 3 foto (bl a arbetstyrkan på SJ :s vagnverkstad i Ösd o. 1920).

Karl-Axel Persson, Östersund: 20 st. kontorspärmar m m4-80 ex. Bildverk (ösd. o. Frösön). Anders Ring, Östersund: ”Efter 100 år” (SJ:s 100-årsjubileum 1956)4-bl a 9 uniformsmärken (SJ).

Anton Svensson, Östersund: Färgfoto (portalen till Genbergsskolan före rivn.)+bl a visningsschema (ÖPR 1953).

Allan Särenholm, Östersund: Redogörelser m m (Ösds arbetarinst., Småskolesem., Ösds flick­skola, Lärov. etc).

Per Nilsson-Tannérs dödsbo: Foto (hjulang. Carl XV).

Sven W/allin, Stockholm: Bildalbum (ÖP:s 50-årsjub. 1927), div ÖP-nr; ett 80-tal foto (olika händelser på ÖP, m m): telegram, tidn.notiser; div. skrifter (t ex Vålbackens Tegelbruk 50 ar, AB Lundholms Järnhandels minnesskrift 1880—1955); medlemsförteckn. (För. östersundsstud.) m m.

Ingegerd Westlund, Järbo: Fotomontage (SJ:s 6:e distr:s lokpers. 1895).

John Westvall, Östersund: Almanackor (1912, 14, 17, 18). Ösds:s Pantlånekontor: Väggur.

Östersundsstudenter, För.: Film, foto o. div. handlingar från för:s arkiv.

Albin Östlunds dödsbo, Östersund: Foto (F-lok).

Alice Östlund, Östersund: Foto (pers. v. Ösds centralstation 1928).

Okänd givare: Foto (Muntrationsklubben i Ösd 1889).

 

FÖRENINGENS FUNKTIONÄRER 1979—80

 

Ordförande:
v. Ordförande
Sekreterare:
Skattmästare:
Intendent:
Kanslichef Lennart Edström
Rådman Lars Herlitz
Polisassistent Hans Engman (1/1 1980—31/51980)
Bankdirektör Sven-Ivar Nordin
Häradsskrivare Nils Uhlin
Redaktör: Läroverksadjunkt Hans Jacobsson
Klubbmästare: Resebyråföreståndare Gunnar Nilsson
Styrelsesuppleanter: Kommunalrådet Bengt Sehlstedt
Tandläkare Bengt Pålstam
Major Lennart Westerberg
Revisorer: Bankdirektör Stig Nillbrand
Kamrer Åke Andersson
 Revisorssuppleanter: Fastighets.ass. Hadar Dahllöw
Kamrer Kjell Wahlström

 

 

EKONOMISK ÅRSREDOVISNING FÖR
VERKSAMHETSÅRET 1.10.1978—30.9.1979

 

Inkomster
Årsavgifter
Sålda böcker, skrifter
Sålda vykort
Användningsavgifter
Vinst på premieobligation …
Försäkringsersättning
Överskjutande skatt
Diverse
Ränta
Ingående kassabehållning ….
Kronor
13.700
9.772:75
4.557
1.135
50
1.726
88
6:10
443:05
8.399:66
39.887 56
Utgifter
Kostnad för årsskriften
Årsmöteskostnad
Trycksaker, annonser
Uppvaktninger
Kontorskostnader
Portokostnader
Skatt
Kostnad för vykort
Utställningskostnader
Utgående Kassabehållning ..
Kronor
9.458:40
243:—
2.836:90
509:—
1.606:15
1.429:95
390:—
889:20
730:70
21.784:26
39.877:56

 

Museifonden
Inkomster Utgifter
Ränta 865:— Försäkringspremie 346:—
Ing kassabehållning 10 618:05 Fraktkostnad 185:75
Inköp av samlingar 589:50
Reparationskostnader
Utgående kassabehållning
634:75
9 727:05
 Kronor 11 483:05 Kronor 11 483:05

 

Anna och Gottfrid Romans
Understödsfond
Inkomster Utgifter
Ränta 2 303:15 Gåvor till 7 st personer 1 050:—
Ing kassabehållning 29 805:87 Utg kassabehållning 31 197:82
Returnerat bidrag 150:- Portokostnad 11:20
Kronor 32 259:02 Kronor 32 259:02
 Linda Olséns Donationsfond
Inkomster: Utgifter:
Ränta 9 127:55 Skatt 3 486:—
Ink kassabehållning 120 051:65 Utg kassabehållning 125 693:20
Kronor 129 179:20 Kronor 129 179:20
Östersund 1979-02-05
Sven-Ivar Nordin
Skattmästare

 

NYA MEDLEMMAR I FÖRENINGEN DEN 23 OKT. 1979

 

Bankkamrer Åke Andersson
Aukt. revisor Krister Berggren
Direktör Thure Bovidson
Verkmästare Karl Bäckman
Bankdirektör Sune Doll
Lokförare Allan Eklund
Lokförare Leon Eklund
Lokförare Rune Eklund
Ämneslärare Gunnar Ericson
Affärsbiträde Gunnar Eriksson
Frisörmästare Stig Gustafsson
Representant Bernhard Hansson
Järnhandelsmedhjälpare Axel Johansson
Gymnastikdirektör Christer Kylsberg
T.f. lagman Carl Göran Lindelöw
Komminister Thure Norén
Apotekare Christer Näsström
Stadsingenjör Olof Rosenius
Fabrikör Kall Sandberg
Entreprenör Petrus Sandberg
Köpman Rune Sjöström
Tågmästare Axel Sundqvist
Övertillsynsman Rolf Sundstam
Kapten Ingemar Vestberg
Överste Nils Östlund

 

AVLIDNA MEDLEMMAR

 

1979 24.9          Herr Ragnar Clarin, Östersund
26.10        Byråchef Arne Arnegren, Bromma
1.11        Köpman Sigfrid Johansson, Östersund
5.11        Löjtnant Sigfrid Hedlund, Frösön
7.11        Kontorist John Nordlöf, Östersund
7.11        Guldsmed Lennart Rådström, Frösön
17.11        Distriktschef Carl Dahlberg, Östersund
22.11        Köpman Gösta Berg, Östersund
19.12       Åkeriägare Karl Nilsson, Östersund
1980 24.1         Direktör Jan Lundvall, Östersund
27.2         1 :e Inspektör Isak Edgar, Eskilstuna
2.3         Distriktslantmätare Heimer Wikström, Östersund
5.4         Direktör Erik Hellgren, Östersund
12.4         Konsul Ragnar Ohlsson, Östersund
24.5         Posttjänsteman Svante Hammarstedt, Östersund
5.7         Överläkare Göran Gezelius, Östersund
17.7         Fotograf Stig Hall, Östersund
4.8         Köpman Rune Hellgren, Östersund
12.8         Köpman Axel Thunell, Stockholm
27.8         1 :e Hälsovårdsinspektör Olle Wikén, Östersund

 

ANTAL MEDLEMMAR I FÖRENINGEN

 

Antal medlemmar i föreningen före årsmötet 1979…………………465
Nyinvalda medlemmar den 23. okt. 1979………………………………..25
………………………………………………………………………………………..490

Avlidna medlemmar……………………………………………………………..20
………………………………………………………………………………………..470

Därav 5 hedersledamöter, 5 ständiga medlemmar, 440 betalande medlemmar, 20 passiva medlemmar.

 

MEDDELANDEN

 

Av föreningens äldre årsskrifter (1938—1979) finns det med undantag av någon årgång begränsade upplagor kvar. Förfrågan om och ev. rekvisition av dessa, liksom av Iwan Wikströms skrift Ortnamn i Östersund och häftet Då järnvägen kom till Östersund, utgiver 1979, kan göras på Föreningen Gamla Östersunds expedition, Stadsmuseet, Rådhusg. 42, Östersund, tel 063/12 13 24.

Intendenten Nils Uhlin träffas på exp. i regel måndagar kl 17.00—17.30. Se för övrigt anslag på Stadsmuseets port!