063 – 12 13 24 (telefonsvarare) info@foreningengamlaostersund.se

Centralpalatset

Inventering Centralpalatset

Föreningen gamla Östersund lät inventera Centralpalatset innan rivningen. Vi har mätt in stommen och väggar, fotograferat och filmat. Vi har samlat in gamla ritningar och dokument. Vi har lagt grunden till att kunna återskapa Centralpalatset digitalt, på samma sätt som vi gjort med cellfängelset.

Historik

Under åren 1870-1910 femdubblades befolkningen i Östersund från 1717 till 8264 personer. Antalet sysselsatta inom handeln ökade också språngartat. En avgörande faktor för stadens snabba tillväxt var järnvägens utbyggnad, sträckan Ånge – Östersund stod klar 1879 och 1881 fick Östersund järnvägsförbindelse med Stockholm. Vid samma tid etablerades även tvärbanan mot Åre och Storlien i väster med kopplingen mot Trondheim.
Under åren kring sekelskiftet 1900 uppfördes flera bostadshus i sten bl a Köpmangatan 36, Rådhusgatan 26 och Prästgatan 65, lite senare även rådhus, post-och telehus, bibliotek och brandstation. En storstadsmässighet i strävan liksom i tanken. Byggandet av Centralpalatset 1904 är ett uttryck för Östersunds snabbt växande befolkning och ambitioner. Centralpalatset, Prästgatan 30, kvarteret Barberaren 4, i Östersund, stod klart våren 1908. Den anrika byggnaden, som ritades av arkitekt Knut Gustaf Gyllencreutz (1854-1937) och tog tre år att färdigställa.

En som i mycket hög grad har präglat Östersunds bebyggelse efter sekelskiftet är den relativt okände arkitekten Knut G Gyllencreutz (1854-1937) . Gyllencreutz bedrev från 1889 egen verksamhet i Sundsvall och 1904 i Östersund. Bland hans mer kända byggnader i Östersund kan nämnas Temperance, Brandstationen och Centralpalatset. Citat ur ”Östersunds historia III”

Centralpalatset en ny byggnadstyp Centralpalatsen tillhörde en ny byggnadstyp som uppkom i flera svenska städer kring sekelskiftet 1900. Butiksskyltningen blev allt viktigare för att locka människor till butikerna. Tekniken för större enhetliga glasytor utvecklades, liksom gjutjärnssystemet med pelare och balkar för ökad stabilitet.
Med tiden kom också förbättrad belysning av både gator och skyltfönster. Centralpalatsen var det ultimata huset för en kraftigt växande stad. I allmänhet absorberade en sådan byggnad en så stor del av lokalbehovet i de svenska medelstora städerna att endast ett ”centralpalats” kunde byggas. Själva namnet antyder både kopplingen till den centrala placeringen i stadens centrum och återkopplingen till magnifika adelspalats i ett aristokratiskt högtstående förflutet. Centralpalatsen innehöll förutom butiker i gatuplanen, advokatkontor, mäklare, läkare och bostäder, ofta i både tre och fyra våningar. Byggnaderna anpassades till stadsplanernas kvartersstorlekar, men om staden ville ge ett storskaligt och storstadsmässigt uttryck kunde flera tomter slås ihop och volymerna blev mycket omfattande. Gärna placerades de vid centrala torg.

Arkitektur

Kvarteret Barberaren i Östersund är beläget i absoluta centrum av Östersund inom den ursprungliga rutnätsplan som upprättades av lantmätare Johan Törnsten och godkändes 1788. Tomten ägdes på 1870- och 80-talen av häradshövdingen Johan Gunno Hasselberg (1808-86). Tomten var då, frånsett ett lusthus, obebyggd och skulle användas som trädgård. Hasselberg bodde rakt över gatan på nr 31, kv Häradshövdingen 5+6. Två privatpersoner uppges som sökande för bygglovet 1902. Av någon anledning gav ritningarna upphov till invändningar och Gyllencreutz ritningar ändrades i en ny version 1903.

Byggnaden

Byggnaden uppfördes i fyra våningar på hörntomten Prästgatan/Biblioteksgatan och bar en stark jugendprägel i fasadutformning med karakteristiska hörntorn och gavlar med mjukt rundade former. Tidigt kom byggnaden att inrymma en rad centrumfunktioner såsom bank, postkontor, bostadslägenheter, butik, biograf och badanläggning i källarplan. Under fastighetens 100-åriga historia har verksamheten förändrats ett flertal gånger. Många av de pampiga lägenheterna byggdes om till kontor, tandläkeri mm. Innan branden fanns bara två bostadslägenheter kvar. Byggnaden blev ett av de mer framträdande verken i Östersund, tillsammans med Tempelriddarnas ordenshus Temperance vid Strandgatan , som uppfördes parallellt med Centralpalatset 1903 – 1906 och brandstationen, uppförd 1913.

Branden

Branden i huset började på vinden söndagen den 17 januari 2010. Larmet kom in till Räddningstjänsten 17.40 på söndagkvällen och grå rök bolmade då ut från taket på byggnadens västra del och elden spred sig senare till lägenheten under. Skadorna på det eldhärjade huset blev omfattande , både av branden men framförallt av släckvatten. Hela vindsvåningen totalförstördes och våningsplanet 3 trappor fick omfattande skador. Butikerna Lindex och Rut med Flera samt bostäder och kontor fick evakueras. På grund av de omfattande vattenskadorna och problemen att kunna torka ut byggnaden fattades, efter ett antal utredningar och turer i byggnadsnämnden, ett beslut att riva byggnaden. Det har varit heta diskussioner om detta beslut då detaljplanen anger att det är rivningsförbud för denna fastighet.

Rivningen

Rivningen startade hösten 2012 med Skanska som totalentreprenör och Toréns AB som rivningsentreprenör. Rivningen bevakades intensivt av lokala media och av stadens invånare. Rivningen utfördes manuellt den första tiden för att plocka ner gavelspetsar mm. Detta för att minimera risker för intilliggande fastigheter. När översta våningen var riven kunde maskinell rivning ta vid med hjälp av grävmaskin och försiktig nedplockning. Under hela rivningen vattenbegjöts rivningsmassorna för att undvika damm och störningar för intilliggande verksamheter. Varje vecka under rivningen skickade Diös ut ett veckobrev med information vad som gjorts under veckan men även vad som planerades kommande vecka. Detta gick ut till samtliga grannar och hyresgäster men även till handlarna på Prästgatan och Storgatan. Även möten med City Östersund pågick hela tiden för att planera arbetena med minimal störning för näringsidkarna. Arbetet är nu klart och har gått enligt planerna. Diös fick faktiskt beröm av näringsidkarna över hur de genomfört rivningen, men även hur informationen har skötts. I rivningen utförs även den sista urschaktningen samt stabilisering av intilliggande grunder samt försegling av berggrunden. Berggrunden i Östersundsområdet består av skiffer och i vissa delar en mycket speciell skiffer som sväller när den får kontakt med luftens syre. Svällprocessen är så kraftig att betonggolv kan lyftas och vissa fall även bärande delar. Försegling samt de sista rivningsdelarna kommer vara klara till oktober månad 2013.